Moderna museet ratar rondellhunden: ”Kränkande” 8 oktober 2021 09:20
Efter Lars Vilks död har tunga röster krävt att Moderna museet ska ta in konstnärens kontroversiella Muhammedteckning i sin samling. Här svarar överintendenten Gitte Ørskou.
Lars Vilks dog i en bilolycka i söndags.
Det var med bestörtning och sorg som vi mottog nyheten att Lars Vilks gått bort i en tragisk bilolycka.
Lars Vilks var en betydelsefull konstnär och debattör. Närvarande, diskussionslysten och envis. Trots att han levde under extrema förhållanden de senaste åren ansträngde han sig för att delta i konstlivet och såg fler utställningar än många av oss som har friheten att röra oss utan begränsningar. Hans närvaro kommer att vara saknad.
ars Vilks har varit representerad i Moderna museets samling ända sedan 1980, samma år som han började bygga Nimis och senare Arx på Kullaberg. Han utropade 1996 platsen som den självständiga nationen Ladonien och placerade senare stenskulpturen Omfalos som dess mittpunkt. Efter en utdragen rättsprocess rörande konstverkens placering bortfördes Omfalos av Kronofogdemyndigheten. Sedan 2003 finns detta centrala verk i Moderna museets samling och utgjorde navet för en utställning året därpå.
Med anledning av Vilks tragiska död har en diskussion tilltagit runt vad som ska hända med hans verk, den här tidningens konstkritiker Thomas Millroth med flera tycker att Moderna museet ska köpa Muhammedteckningarna. Det kommer vi inte att göra. Förvärvet av teckningarna åberopas ske i yttrandefrihetens namn. Yttrandefrihet och konstens frihet är givetvis självklara kärnvärden för Moderna museet – det är inskrivet i vårt uppdrag och i vår vision. Men frihet kommer med ansvar att förstå sin position i relation till andras och utan denna premiss blir grunden för yttrandefrihet och demokrati snabbt till en pastisch av polariserade positioner.
Det finns mycket att diskutera och förstå vad gäller Vilks verk. Men jag måste säga att jag förvånas över att flera tongivande konstkritiker så tvärsäkert tycker att det är så självklart att inkludera verk som grundar sig på hatisk och kränkande ikonografi i Moderna museets samling. Jag har många tankar, synpunkter och frågor när det gäller sådana verk – men en sak som jag är helt säker på är att det inte är så enkelt.
Det är bortom allt tvivel att teckningarna görs som en medveten provokation med avsikt att skapa spektakel i en tid som var och är starkt präglad av xenofobi och islamofobi. Att de mycket riktigt blivit som en magnet för hat och hot, diskussion och debatt gör dem absolut till ett intressant fenomen av sin tid – men det gör dem inte automatiskt till intressant konst. Att jag kan anse detta och samtidigt med kraft fördöma de hot från religiösa extremister som Lars Vilks drabbades av och som kraftigt begränsade hans rätt att leva fritt är så självklart att jag egentligen anser att det inte ska behöva nämnas. Men för tydlighetens skull skriver jag det ändå.
Formen för Vilks verk – och då menar jag inte teckningens utförande – är inte nyskapande eller konstnärligt intressant i sig. Att konst testar gränser, skapar debatt och provocerar är inte nytt. Jämfört med andra provokationer – som Andres Serranos ”Piss Christ”, Maurizio Cattelans ”La Nona Ora” eller till och med Christoph Schlingensiefs ”Foreigners out! Schlingensiefs container” – saknar det också en mer sofistikerad form eller uttryck. Verket uppmärksammar oss inte heller på något nytt om världen utan cementerar motsättningar som vi tyvärr redan känner till allt för väl. Argumentet att allt runt teckningen blir till konstverket och därför gör det intressant är ett enkelt sådant, men inte heller övertygande. En sådan position är en missriktad samtida tolkning av konceptkonstnären Joseph Bueys utopiska påstående att varje människa är en konstnär, konsekvensen av detta som princip skulle leda till att allt som skapar uppståndelse i konstens namn skulle vara angelägen konst. Det är ett absurt påstående.
Jag diskuterar gärna konsten och leder Moderna museet i en offentlig debatt om konstens roll i samhället. Men det innebär inte att jag vill att Moderna museet förvärvar allt som är värt att diskutera eller har skapat uppmärksamhet.
Jag tycker att Lars Vilks är en intressant konstnär, jag är glad att hans verk visats på Moderna museet och jag deltar gärna i samtal om vad som ska hända med Nimis. Men jag anser inte att Muhammedteckningarna är hans stoltaste ögonblick. I själva verket är jag bekymrad över att diskussionen om detta verk riskerar att helt överskugga resten av konstnärskapet.
Det här är mina åsikter och bedömningar som Moderna museets överintendent. De innebär inte – tvärtemot vad debatten antyder – att jag försöker dra mig undan eller är emot yttrandefrihet. Snarare tvärtom, jag värnar om ett öppet debattklimat där det måste finnas utrymme för olika uppfattningar utan att de avfärdas som undanflykter.
Gitte Ørskou är överintendent på Moderna museet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar