Islams historia

Efterträdandet av Muhammed som ledare för det muslimska samfund som denne hade grundat på Arabiska halvön under första hälften av 600-talet hade ett händelseförlopp som gav upphov till att muslimerna blev uppdelade i två grenar – den sunnitiska och den shiitiska, en uppdelning som ännu består.

De muslimer som tog fasta på de världsliga budskapen i profetens förkunnelse och som stödde sig på sunna vann valet av efterträdare och styrde valet av de tre första kaliferna.

De som emellertid såg Muhammed främst som religiös ledare var samlade i ett parti (shia) och ville att Muhammeds egna släktingar skulle överta ledarskapet.

Under tidernas lopp uppstod mellan de båda motsatta parterna en väsentlig skillnad även med avseende på vissa bland de viktigaste troslärorna inom islam.

Enligt sunniterna var Abu Bakr den rättmätige ledaren över muslimerna då han valdes till kalif i ett rådslag i Saqifa.

Enligt shiaislam var Ali ibn Abi Talib den rättmätige ledaren efter profeten enligt kungörandet i Ghadir Khumm.

Efter de två efterföljande kaliferna Umar ibn al-Khattab och Usman ibn Affan utsågs Ali till ny kalif.

Efter hans död 661 efterträdde Hasan ibn Ali honom politiskt sett, och enligt shiiter även religiöst sett. Efter cirka sex månader slöt han dock ett fredsavtal med Muawiya ibn Abi Sufyan i vilket det stod att Muawiya skulle ha politisk makt så länge som han inte valde sin egen efterträdare.

Muawiya bröt mot avtalet och valde ut sin son Yazid som sin efterträdare, vilket utgjorde början på umayyaddynastin.

Sunniterna som ansåg att den som hade den politiska makten var efterträdare till profeten, accepterade Muawiya som kalif utan förbehåll.

Hasan och hans broder Husayn ibn Ali fortsatte att vara de religiösa ledarna enligt shiiterna. Enligt tolvshiiterna var de tolv imamerna (Ali, Hasan, Husayn och nio ättlingar till Husayn) Muhammeds rättmätiga efterträdare, vare sig de hade den politiska makten eller inte.

Vid Muaviyas död gjorde Husayn anspråk på kalifatet, men han och hans anhängare dödades i massakern vid Karbala av Yazids trupper och denne säkrade därvid umayyadernas fortsatta politiska makt över kalifatet.

Tro & Solidaritet

Egyptson

Här är min uppgörelse med Tro och Solidaritet.

PUBLICERAT DEN 11 APRIL, 2021AV EGYPTSON

Jag måste erkänna att när jag år 2014 skrev artikeln ”Tro och solidaritet måste lägga alla kort på bordet” 29-01-2014, var jag naiv. Jag trodde att samverkan mellan Broderskapsrörelsen och Sveriges muslimska råd handlade om ett religionsdialogprojekt och att de blev utnyttjade av politiska aktörer som tillhör politisk islam. Men det visade sig att den Socialdemokratiska sidoorganisationen (numera Tro och Solidaritet, T&S) har fått många varningar från många olika håll, till och med från partistyrelsen, S-kvinnor och dåvarande statsministern Göran Persson år 2006. De har varit medvetna om att de samarbetar med reaktionära fundamentalistiska krafter som använder islam för att nå makt och positioner.

Efter min artikel 2021, ”Myten om muslimröster har skadat partierna – och muslimerna” 01-02-2021, blev jag blockerad av T&S-konto på Twitter. Anna Ardin, styrelsemedlem, kallade mig gris och anklagade mig för att driva propaganda mot muslimer i Sverige med finansiering av Arabemiraten. Drevet uppmärksammades på ledarsidan i tidningen Barometern med följande replik, Låt forskarna vara i fred” 09-03-2021.

Trots allt detta gav jag ett erbjudande till T&S. Jag erbjöd mig att ställa upp kostnadsfritt med min kunskap och mina källor för en utredning angående samarbetet med politisk islam. Efter en fråga från Mattias Irving, ordförande och styrelsemedlem i T&S-Stockholm och politisk sekreterare i förbundetskansliet, onsdag den 4:e februari, föreslog jag statsvetare Bo Rothstein som utredare. Jag hade förväntat mig ett samtal från Irving och Rothstein angående utredningen. Men den blev tydligen inte av. I stället för en opartisk utredning har jag fått uppleva att T&S driver en kampanj mot mig.

Detta kan man se på dessa skärmdumpar. I den här kampanjen finns inga sakdiskussioner om innehållet i mina böcker och artiklar. Istället är det fullt med personangrepp och lögner. Här väljer jag att rätta till några av de värsta felaktigheterna.

Jag är sekulär humanist med kristna koptiska rötter. Som humanist skiljer jag inte på människor efter deras religiösa tillhörighet. Irving borde ha vetat bättre än att alla kopter har en medfödd aversion mot muslimer. Jag har många muslimska vänner i Egypten och i Sverige. Till skillnad från den typ av muslimer som Irving samarbetar med är mina progressiva och sekulära.

Jag reser inte runt och hetsar mot islam som styrelsemedlemmarna påstår. Islam är en religion som kan tolkas på otaliga sätt. Detta skriver jag i alla mina artiklar och böcker. Jag är kritisk mot att svenska politiska partier samverkar med Muslimska Brödraskapet som är en odemokratisk reaktionär rörelse inom islam. Dessutom kunde man inte resa under det senaste året på grund av Covid 19. Rena lögner!

I samband med utgivningen av min nya bok, Erövringen, hösten 2020 höll jag ett fåtal presentationer, två i Uppsala och en i Hylte med inbjudan från tre olika politiska partier. Jag ser fram emot att få presentera boken för Socialdemokraterna och naturligtvis T&S.

Mattias Irving skriver att jag felöversatte texter för att hetsa mot muslimer. Jag har översatt tusentals meningar från arabiska. Ett ord som särskilt ifrågasatts är ordet ikhtirak som jag översatte med genomslag och senare till infiltration. Denna översättning har bekräftats av en svensk-egyptisk översättare och ingen auktoriserad översättare har presenterat någon alternativ översättning, trots att jag välkomnat detta i förordet till min bok, Erövringen.

Styrelsemedlemmarna sprider felaktig lögnaktig information om min verksamhet som doktorand vid Lunds universitet och att jag inte har verksamhet där.

Det stämmer att jag inte får lön från Lunds universitet och finansierar min forskning själv på deltidsbasis för att kunna vara självständig. Det ger också utrymme till andra doktorander att få de begränsade doktorandtjänsterna. Efter 12 års akademiska studier och 4 olika kandidat exam i humaniora och teologi från både Egypten och Sverige var det nödvändigt (då 1999) att uppleva något annat än akademin.

De första fyra åren som doktorand, (egenfinansierat) var jag med och skapade ett unikt dialogprojekt mellan de högsta religiösa institutionerna i Egypten som uppmärksammades stort i Universitets-tidskriften LUM i mars 2004. Jag kom till slutsatsen att religionsdialog med dessa fundamentalister är fruktlös eftersom den präglas av dubbla budskap och maktspel. Efter denna slutsats tog jag beslut att inte skriva avhandlingen om den fruktlösa dialogen. Istället byggde jag upp ett kulturcenter i Kairo.

Jag har publicerat tre böcker Holy White Lies på arabiska och på engelska 2018 och Erövringen på svenska 2020, samt ett kapitel i ytterligare en bok. Sedan 2016 skriver jag min avhandling om Muslimska Brödraskapets politiska teologi och mission i Sverige. Jag har deltagit i nästan alla seminarier i mitt ämne de senaste åren vid Lunds universitet. De senaste terminerna har jag regelbundet presenterat delar av min avhandling under ledning av professor Mika Vähäkangas.

Utöver mina böcker har jag publicerat ett 40-tal debattartiklar i svenska dagstidningar och tidskrifter som har hårda redaktionsregler. Debattartiklarna bygger på ett unikt källmaterial med unika avslöjande fakta. Det ingår i mitt uppdrag som forskare en skyldighet att upplysa allmänheten om mitt arbete.

Mattias Irving skriver att jag gillar att ”avslöja” vad svenska muslimer säger i Sverige och i arabiska media. Det är inte alls så. Mitt ämne är inte ”muslimer i Sverige” utan Muslimska Brödraskapet. Han borde veta att Muslimska Brödraskapet är en mycket litet minoritet bland muslimer i Sverige. Jag skulle önska att T&S kunde skilja mellan Muslimska Brödraskapets medlemmar och andra muslimer.

Efter min artikel ”Sverige samverkar med fel muslimska representanter” i Göteborgsposten 21-03-30 satte T&S igång drevet igen. Den här gången kom ett meddelande på Twitter från pseudonymt konto, Andy Anon med hänvisning till hemsidan: ardin.se. Vem är då Andy Anon med ardin.se. Profilbilden består av en person med skägg. Han säger att han är doktorand och diakon och att han kollar min vetenskapliga produktion. De som vill kolla min vetenskapliga produktion kan köpa mina böcker på bokhandeln. Jag diskuterar gärna mina källor, analys och slutsatser i dessa böcker.

Mattias Irvrig och Anna Ardin ägnar sin tid istället åt att utöva påtryckning på mig, något som Lunds och Malmös rektorer beskriver som ”oacceptabelt” i Sydsvenskan 21-03-23. De skriver ”Det polariserade debattklimatet riskerar att tysta lärare, forskare och studenter som är rädda för att trampa fel. Det är en utveckling som inte gynnar någon.” Styrelsemedlemmarna bör veta också att universitet inte låter forskare skriva sin egen input utan att det måste godkännas och först efter granskning och kontroll kan publicering ske. Andy Anon hittade ett inmatnings-stavfel i en av mina inputs och jag ”revalidate” (rättade till) stavfelet. Hen behöver inte bekymra sig med att mitt deltagande var påhittat. Under revalideringsfasen kan man inte se information om konferensen men den kommer snart. På den här konferensen, som ledande internationella forskare deltog i, bidrog jag med en Power Point – presentation. Innehållet i presentationen kan styrelsemedlemmarna läsa om i Kapitel 4 i min bok Holy White Lies.

T&S har fått chansen med min hjälp att göra en egen utredning angående samarbetet med Muslimska Brödraskapet, men istället övergår ledande styrelsemedlemmar till att bedriva smutskastning och att sprida rena påhitt och lögner om mig och min forskning. Jag drar nu tillbaka mitt erbjudande. En gång tidigare har jag dragit mig tillbaka från ett unikt dialogprojekt och ångrade inte mig. Jag gör detsamma här. T&S kommer att fortsätta sitt samarbete med Muslimska Brödraskapet. En sådan samverkan handlar inte om relgionsdialog mellan muslimer eller kristna, utan om personer och organisationer som vill vinna positioner och makt. Härmed avslutar jag samtalet med styrelsemedlemmarna. Jag hade hellre fortsatt en dialog men kampanjen mot mig är bara en meningslös monolog.

Sameh Egyptson

 

Fredagen den 10 februari i år var jag på plats när Sameh Egyptson försvarade sin avhandling "Global politisk islam? Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige" inför en fullsatt aula vid Lunds universitet.

Krönika 27 december 2023 05:15

Detta är en ledarkrönika. Folkbladets ledarsida är oberoende socialdemokratisk.

Egyptson har från och till arbetat med sin avhandling under mer än tjugo år. Den trehövdade betygsnämnden godkände hans avhandling med två röster mot en. I förordet till den över 700 sidor långa avhandlingen sammanfattar Sameh Egyptson sitt uppdrag: "I avhandlingen försöker jag besvara frågan om det svenska Islamiska förbundet (IFiS), med dess mångfacetterade organisatoriska nätverk, eventuellt kan vara det transnationella Muslimska brödraskapets svenska organisation eller gren. Det är en kontroversiell fråga och ett kontroversiellt ämne, såväl i den politiska som i den akademiska debatten i Sverige."

Det är ur ett nyktert och sakligt perspektiv förstås mycket udda att frågor om islam blir politiskt kontroversiella i Sverige; ett av världens mest sekulära länder. Här är sedan länge religion en privatsak som politiken oftast ser till att hålla sig borta från. Men Sverige har förändrats. Inte förändrats i grunden förstås. Men i politikens aktivistnära kretsar är muslim/islam konflikter riktigt heta potatisar.

Under julhelgen blev det känt att Överklagandenämnden för etikprövning har meddelat att det "finns skäliga misstankar" om att Sameh Egyptson begått brott när han i sin avhandling publicerat "känsliga personuppgifter, såväl personuppgifter med koppling till politisk uppfattning och religiös övertygelse som uppgifter om brottsmålsdomar", berättar Kvartal.

Sten Widmalm som är professor i statsvetenskap vid Uppsala universitet säger till Kvartal att: "Politiska aktivister som anklagar Sameh Egyptson för bland annat islamofobi har drivit kampanj under hela året genom att uppmana meningsfränder runt om i landet att anmäla honom till Överklagandenämnden."

Akademins väktare har kort sagt inte stått pall när aktivismen bankat på dörren. Vilket är pinsamt och beklagligt. Åklagarämbetet uppträder förhoppningsvis mer stabilt genom att snabbt avsluta förundersökningen. För politiken i stort är anmälan mot Egyptson en allvarlig påminnelse om vikten av att slå in på en traditionellt svensk väg visavi alla religioner. Särskilt viktigt är det i mina ögon att Socialdemokraterna - som är inne i en allmän omprövningsprocess - även gör det glasklart att inga företrädare och inget i den egna politiken tillåts slira i frågor om religionernas plats i det svenska samhället. När akademin sviktar är det särskilt angeläget att politiken står stark.

Watching the Moon at Night

Filmen Watching the Moon at Night har vållat debatt om Sveriges Televisions mörkande av allt som är negativt om hederskultur och islam.

Filmtrailer

Vilka är det som @svtdokumentar skyddar genom att inte visa filmen?

Är de rädda att såra alla med palestinsk bakgrund inom och utanför bolaget? Det verkar inte bättre än att @svt arbetar i en heders- och tystnadskultur som är skadlig för den fria debatten — i allmänhetens tjänst.

26 dec.

Självklart bör @SVT visa högaktuella dokumentärfilmen ”Watching the moon att night” om kopplingen mellan samtida terrorism och antisemitism. Filmen har dessutom delvis finansierats av skattemedel från @SVT.




Dokumentärfilm skapar kulturbråk

Dokumentärfilmen ”Watching the Moon at Night” marknadsförs som en samproduktion med SVT. Men SVT:s dokumentärredaktion menar att det inte rör sig om en sådan, vill inte visa filmen och säger att filmarna nonchalerat avtalet. Filmarna däremot, menar att skälen är politiska.

Dokumentärfilmen ”Watching the Moon at Night” från 2015 handlar om kopplingen mellan samtida terrorism och antisemitism. Röster från terroroffer blandas med forskares och filosofers samt med experter på terrorism. Filmen handlar om den globala antisemitismen och pekar på att den inte försvann efter Förintelsen utan ofta är en central del i den samtida terrorismen.

”Watching the Moon at Night” är producerad av Kino Koszyk HB med stöd från Svenska Filminstitutet, regisserad av Joanna Helander och Bo Persson. I trailern står att filmen är producerad i samarbete med SVT och Film i Väst. Nu har flera tittare hört av sig, till SVT:s tittarservice, Kulturnyheterna och filmmakarna, och debattörer har ifrågasatt varför SVT inte visar en film som man är samproducent till.

Uppfyllde inte villkoren

För åtta år sedan skrev SVT Göteborg ett avtal om att samproducera Helanders och Perssons film, som delvis finansierats av pengar från SVT. Dokumentärredaktionen i Göteborg avvecklades därefter.

– Vi fick inte veta något om att redaktionen lagt ner. Filmen hamnade senare hos Lars Säfström, som då jobbade på SVT Malmö. Han försökte påverka filmens innehåll och ville få den att bli mer antiamerikansk och antiisraelisk. För oss var det helt oacceptabelt att han skulle blanda sig i innehållet i filmen, säger Bo Persson.

Men ord står mot ord. SVT:s nuvarande dokumentärredaktion känner inte igen Perssons beskrivning av vad som skett.

– Jag har aldrig försökt påverka innehållet i filmen, jag har inte ens sett den, säger Lars Säfström, projektledare på SVT Dokumentär.

SVT:s dokumentärredaktion menar också att filmen inte kan betraktas en samproduktion.

– Det stämmer att SVT haft ett avtal med filmarna men det sades upp för över ett år sedan eftersom filmarna inte uppfyllt villkoren i avtalet. Filmen är inte längre en samproduktion med SVT, säger Lars Säfström.

Vilka villkor som filmarna inte uppfyllt går Lars Säfström inte in på eftersom avtalet inte är offentligt. Men han säger att filmarna nonchalerat avtalet, inte hört av sig eller levererat material i tid.

Fler nej till att visa filmen

För flera år sedan, i ett manusskede, skrev Folkets Bio Distribution ett så kallat ”Letter of intent” och ett distributionsintyg för att visa ”Watching the Moon at Night”.

– När filmarna presenterade filmen tackade vi nej till att visa den. Det var inte ämnesmässigt, den passade inte för bio och ansågs ofärdig, säger Rose-Marie Strand på Folkets Bio.

Inte heller Göteborgs Filmfestival, som visat Joanna Helanders och Bo Perssons tidigare filmer, ville visa dokumentären.

– Vi blev väldigt förvånade när de sett filmen och inte ville visa den. Eftersom Folkets Bio och Göteborgs Filmfestival är finansierade av offentliga medel kan de naturligtvis inte skriva att de inte vill visa filmen av politiska skäl, säger Bo Persson.

Dokumentären har visats på flera filmfestivaler i andra länder och inbjöds förra året att förhandsvisas i Sveriges riksdag.


”Det är en oerhört bra film”

Marianne Ahrne var filmkonsulent på Svenska Filminstitutet mellan 2004 och 2006 och beviljade dokumentären finanisiellt stöd. Hon tror att anledningarna till varför SVT, Folkets Bio och Göteborgs Filmfestival inte visar filmen är politiska.

Vad får dig att tro det?

– För att det är en oerhört bra film. Jag känner inte till någon film som på ett så djupgående sätt analyserar terrorismen och dess rötter. Men ingen har motiverat varför de inte vill visa den utan enbart angett svaga formella skäl. Jag tror helt enkelt inte att man vill se kopplingarna mellan antisemitism och terrorism och inte heller visa att det finns israeliska offer, säger Marianne Ahrne.

Att det skulle ha något med politik att göra tillbakavisas av SVT Dokumentär.

– Jag kan med 100 procents säkerhet säga att det inte är av innehållsmässiga skäl som avtalet sades upp, säger Lars Säfström.

SVT äger inte rättigheterna att visa filmen

SVT äger i nuläget inte rättigheterna att visa filmen. Axel Arnö, projektledare för dokumentärprogrammen Dox och Dokument utifrån, är den enda på SVT Dokumentär som sett den färdiga filmen. Han har tackat nej till att visa den i de program han ansvarar för.

– Den här filmen är mer en essä så den passar inte i Dokument utifrån som visar journalistiska dokumentärer. Dox visar världens bästa dokumentärer, där passar den heller inte. Men det finns inget totalbeslut om att filmen inte ska visas på SVT, säger Axel Arnö.

Joanna Helanders och Bo Perssons primära intresse nu är att filmen ändå ska sändas i SVT, på ett eller annat sätt, eftersom det är det största visningsfönstret i Sverige för dokumentärfilmer.

– Det är inte svårare än att SVT kan köpa loss rättigheterna och visa filmen, säger Bo Persson.

Centerpartiet akt 666A

Centerpartiets utveckling under Lööf & Demirok

Centern – ett parti utan politiska styrkor

Väldigt få väljare tycker att Centern har bäst politik på något område.

Det har varit en höst präglad av lag och ordning.

Väljarna fortsätter att tycka att det är den viktigaste politiska frågan vilket är en god nyhet för de tre stora partierna i allmänhet och SD i synnerhet.

Samtidigt fortsätter Centern famla i opinionsmörkret efter en egen politisk fråga – hittills utan framgång.

Min kommentar: Ibland tänker jag dumirok när jag tänker på centerledaren. han famlar patetiskt efter en röd tråd men trasslar bara till det i brist på ideologisk grundsyn.

Det här är de bortglömda idealen som är Centerpartiets ryggrad!

Det var länge sedan väljarna intresserade sig så pass mycket för en politisk fråga som de nu engagerar sig i lag och ordning. Efter Rysslands invasion av Ukraina var också försvaret under en kort tid väljarnas viktigaste fråga.

Under pandemin seglade sjukvården upp. Annars behöver vi gå tillbaka till mitten av 2019 i Aftonbladet/­Demoskops mätningar, för att se en större rörelse än just lag och ordning gällande den politiska frågan som väljarna tycker är viktigast. Det var egentligen bara under pandemins första kaotiska månader som lag och ordning helt förlorade sin dominans i det politiska landskapet.

Det är goda nyheter för framförallt Sverigedemokraterna. Enligt väljarna har partiet sak­ägarskap i frågan. Det betyder att flest väljare tycker att SD bedriver den bästa politiken på just det specifika området. Förutom lag och ordning visar mätningen att SD dessutom har den bästa politiken när det kommer till invandring och integration. Tre politiska områden som dominerat debatten under snart ett decennium.

Ett parti utan politisk styrka

Moderaterna är starka inom försvar, före­tagande och energi och elförsörjning. De är också starka inom ekonomin och jobben, även om de inte har sakägarskap.

Detsamma gäller KD som har högt förtroende i sjukvårdspolitiken trots att de är ett litet parti som balanserar på riksdagsspärren i opinionen.

Centerpartiet och Miljöpartiet har båda en unik position när det kommer till sakägarfrågan.

Miljöpartiet för att de är ett litet parti, men anses ha bäst politik när det kommer till miljö och klimat. En position som partiet för all del inte riktigt verkar veta hur de ska förvalta. Miljöpartiet gör återkommande försök att slå sig in i andra politikområden, men utan att lyckas. I majoriteten av de sakpolitiska områden som Aftonbladet/­Demoskop mäter hamnar Miljöpartiet längst ner på bästa politiken-listan.


Centerpartiet är unikt på ett motsatt vis. Väldigt få väljare tycker att Centern har bäst politik i något område. Så illa ser det inte ut för något annat riksdagsparti.


Snart har centerledaren Muharrem Demirok suttit ett år på partiledarposten. När det kommer till partiledarförtroende har han haft det kämpigt och legat i botten, fram tills nu. Miljöpartiets nya språkrör Daniel Helldén är ny på jumboplatsen.

”Hösten har varit lugnare för regeringen och det ser ut att ha resulterat i ett minskat stöd för Andersson.”

För Magdalena Andersson har det varit en grå höst. I slutet av sommaren hade nästan två av tre väljare högt förtroende för henne, men under hösten har hon tappat hela tio procentenheter. Hon fortsätter trots det att toppa listan, före Jimmie Åkesson och trean Ulf Kristersson.

Magdalena Anderssons lyckliga stjärna under våren och sommaren hörde ihop med regeringens kräftgång, där löftessveksdebatter, turbulensen kring sommarens koranbränningar och den havererade Nato-processen dominerade. Hösten har varit lugnare för regeringen och det ser ut att ha resulterat i ett minskat stöd för Andersson. Däremot har det stärkt SD.

Ja, det har sannerligen varit en trevlig höst för Åkesson. Antalet väljare som har högt förtroende för honom har ökat med åtta procentenheter och väljarna ser honom som den som egentligen styr Sverige, visade en mätning i DN.

Socialdemokraternas nya strategi är också att spä på den bilden och utropa SD till sina huvudmotståndare. En strategi som mycket väl kan slå tillbaka på Andersson. Ulf Kristersson hade varit en lättare motståndare än Åkesson kommer att vara.

Förföljda kristna

Den förra ärkebiskopen vägrade kommentera att kristna förföljs för sin tro på svenska asylboenden

Moderaterna och socialdemokraterna gör allt för att mörka problemet med förföljda kristna.

Vänsterpartiet. miljöpartiet och centerpartiet hävdar att muslimerna är en förföljd minoritet.

Open Doors

Om Open Doors

Sakine Madon: Släpp stereotypen av kristna som "vita privilegierade"

I många delar av världen tvingas kristna dölja sin tro. Ser vi deras utsatthet?

I många delar av världen tvingas kristna dölja sin tro. Ser vi deras utsatthet?

Många tvingas fira jul med risk för sina liv.

Ledarkrönika 24 december 2023

Organisationen Open Doors, som rapporterar om förföljelserna av världens kristna, konstaterar att ungefär var sjunde kristen förföljs för sin tro – fler än 360 miljoner människor. Det sker bombdåd och terrorattacker, som den mot en katolsk gudstjänst i södra Filippinerna tidigare den här månaden, eller återkommande blodiga islamistiska attacker mot kristna i länder som Kongo och Nigeria. Kyrkomedlemmar kidnappas, kristna som konverterar kan tvingas lämna sina familjer eller pressas att lämna den religion de valt.

Ändå tycks frågan vara avlägsen för många.

Den kristna tidningen Dagens skribent Frida Park satte fingret på varför förföljelserna av kristna sällan uppmärksammas: "...i ett av världens mest sekulära länder är det svårt att få ihop larmrapporter om torterade, trakasserade, misshandlade, skjutna, kidnappade och mördade troende med bilden av kristna som vita och privilegierade." (18/1).

Kristendomen associeras, precis som Park påpekar, med det västerländska och privilegierade. Men bilden behöver vidgas för att inte osynliggöra den utsatthet som kristna runt om i världen lever i.

Journalisten Lars Adaktusson försökte under sina år som kristdemokratisk Europaparlamentariker uppmärksamma det här. I sin bok Fasaden och insidan (Libris, 2023) påminner han om att två tredjedelar av alla kristna lever utanför västvärlden, många ”bland fattiga och förtryckta grupper i Latinamerika och Afrika”.

Han konstaterar även att opinionsbildare som uppmärksammade förtrycket av kristna har misstänkliggjorts. Dessutom beklagar sig Adaktusson över att ingen svensk regering har haft ”den moraliska ryggraden” att erkänna folkmordet på kristna, Seyfo, för nu över ett sekel sedan i nuvarande Turkiet. För även om det sedan flera år finns ett riksdagsbeslut för ett erkännande, är det inget som vare sig S-ledda eller M-ledda regeringar velat driva.

Moderaterna hade nog helst velat trolla bort folkmordet. Tidigare i år varnade Utrikesdepartementet för att riksdagens återkommande minnesstund av folkmordet på armenier kan störa Natoprocessen. Man ville alltså undvika reaktioner från Turkiet, som än i dag förnekar att folkmordet ägt rum.

När UD:s agerande uppmärksammades sade utrikesminister Tobias Billström (M) att han haft "en dialog med våra moderata riksdagskolleger om huruvida de bör medverka i panelen under minnesceremonin eller inte” (SVT, 26/4). En minnesstund för ett folkmord låter med Billströms ord som något olämpligt, något partiets representanter borde undvika.

Minnesstunden blev, trots UD:s påtryckningar, av. Men vad säger det att såväl UD som det ledande regeringspartiet anpassar sig till folkmordsförnekare?

I Turkiet är det fortfarande ett brott att ens påpeka att folkmordet har ägt rum. Att judar i Tyskland skulle riskera straff för att berätta om att äldre släktingar råkade ut för Förintelsen är en absurd tanke. Men just så är det för kristna i Turkiet.

För några år sedan var det företrädare för Svenska kyrkan som hade svårt för kampanjen "mitt kors" som startades av några präster för att uppmärksamma förföljelserna av kristna. Det varnades för att grupper ställs mot varandra, för splittring och för ökad islamofobi. Vilken ängslighet. Det går förstås utmärkt att kritisera fientlighet mot muslimer i västvärlden, och samtidigt se och fördöma terrorn och förföljelserna mot kristna.

Det är som att somliga inte kan släppa stereotypen "rik, västerländsk och privilegierad", trots att de flesta kristna i världen är allt annat än det.

Syltryggar och mesar

Regeringen är handlingsförlamad!

Regeringen har misslyckats med fem kärnområden:

Migrationen – Gängvåldet – Bidragssystemet – Biståndet – Integrationen

Migrationen

Uppehållstillstånd och medborgarskap strös okontrollerat

 Gängvåldet

Slöddret har stulit våldsmonopolet från Polisen

 Bidragssystemet

Kriminella försörjer sig på trygghetssystemet

 Biståndet

Miljarderna flödar till diktaturer

 Integrationen

Medborgarskap ges till kriminella och människor

som inte ens kan svenska

Klanen Anderson

 Anderson Clan

The name Anderson (known as MacAndrew in the Highlands) is derived from "Son of Andrew". It is believed that many Andersons took the name from St. Andrew, the patron saint of Scotland, and as such there is no definitive common clan ancestor. A large number of Andersons originated in Aberdeen and Elgin in the north west of the country, although the name has historically been found across Scotland.

The earliest records of the name are found in thirteenth-century records, however the first reference to the name as a clan was recorded as a coat of arms for an "Anderson of that Ilk" by Lord Lyon King of Arms in 1566. James Anderson of Sterheuch was made Carrick Pursuivant of Arms in the court of Lord Lyon in 1526, and many believe these individuals to be the same person. Promiment clan line in the past include Andersons of Dowhill, Stobcross, Inchyra and St Germain, Linkwood, Bourtie, Candacraig and Seton-Anderson of Mounie. By the sixteenth and seventeenth centuries there were several Andersons representing Scottish boroughs in parliament.

The Anderson tartan is unique in that it is made up of seven colours, while traditional tartans contain six or less. The clan motto is "Stand Sure" and the clan crest depicts an oak tree.

The clan Anderson are something of a mystery. They have an ancient, bonny, blue tartan, no chief and no place to call home.

For a family with a name so commonplace that it can be found in phone books from Stockholm to Auckland and Wisconsin to Warsaw, they have an elusive past and appear to have kept a low profile during times of war and struggle. Anderson is ninth in frequency of Scottish family surnames.

Most Andersons south of Aberdeen simply began to name themselves after Saint Andrew the patron saint of their country. In the north, they followed the tradition of taking the clan Chief’s name and became “son of Andrew”. In common with Scandinavian ways, the family tended to be footloose and to rely on first names. An Icelandic phone book today, for example, lists people not by their last name, but by their first name.

While arms were awarded to “Anderson of that Ilk” by the Lord Lyon in the 16th century, that family has never been identified. Sadly, as a result, there is no known clan Chief and the chieftanship has remained dormant. Yet from that point in time, when formal and legal recognition was given to the Andersons as an “honourable community”, a clan chief could have been there to represent that family in civic duties and on public occasions. Without the vital leadership, the Andersons have done what they have always been good at, keeping quiet in the background minding their own business – usually very successfully.

As one Anderson put it “we prospered while the bannock burned”. Thinkers rather than fighters, they have had the tendency to keep to themselves and not look for trouble. Their intellectual qualities have moved them towards words rather than wars.

The name Anderson means many things. One natural origin is from St Andrew, the patron saint of Scotland. Indeed it is his cross which features on the clan shield. In the Gaelic the clan name is Mac Ghillie Aindrais or Gilleandrais which translates as son of the servant of Andrew. A Ghillie is a servant. Or even simpler, MacAindrea which is straight forwardly translated as son of Andrew. Mac means son of, in Gaelic.

But a complicating factor is that the Ross Clan are known in Gaelic as Clann Andrais or Andrews Clan. It is easy to see how these various nomenclatures could be confused in any language. So whether followers of the saint or simply sons of Andrew or his servant, Anderson has many antecedents all of which could be correct.

Andersons or MacAndrews do appear to have a “cadet” sept of the Ross family. A sept is the Irish word for a division of a tribe. Cadet refers to important clansmen related by blood to the chief line but forming their own branch.

So while well connected within the Ross hierarchy, the Andersons had their own lineage, a vague allegiance to people of the same, or similar name, and a great facility for survival.

Following their Ross connections, the Andersons can claim ties to the Irish royal house of Tara.

The first recorded chief of the Rosses was one Fearchar Mac-an –t- Saigairt. He was the son of a priest. In the early days of the Celtic and the Roman church there were no celibacy laws. Fearchars’s father was the priest of Applecross Abbey on the north west coast of Scotland where they were hereditary abbots. They, in turn, were related to the O’Beolins of the Irish House of Tara who were the hereditary abbots of Duncliff and descended from Cairbre, son of King Naill of the Nine Hostages.

Applecross Abbey was founded by St Malrubha in 673. This Abbot of Bangor was also a descendant of the Irish King Naill. Interestingly, the Applecross lands were inherited by a woman at one point. This was common Pictish practice.

Leaping forward in time to 1215, Ferchar the first chief of the clan Ross backed Alexander II as King over those tribes in Scotland which were being moulded together into a nation. In the chronicles of Melrose it is recorded that “he cut off the heads of the king’s enemies”. He was created Earl of Ross in 1234 for his brave deeds and loyalty to the King. The successive Earl of Ross is noted for his bravery too – at the battle of Bannockburn in 1314 and at Halidon Hill 1333.

There is no mention of Andersons fighting alongside these Rosses. But without doubt there would be sons of Andrew and followers of the Saint Andrew in the Ross camp.

Large numbers of the Anderson clan can be found in the north-east of Scotland from around 1540. The most prominent family branches being the Andersons of Dowhill in Aberdeenshire, the Andersons of Western Ardbeck in Banffshire and the Andersons who were lairds of Candacraig in Strathdon, Aberdeenshire.

Dominated by the much more powerful families Farquharson, Forbes and Gordon, these fertile lands provided a living from farming for many people. Smallholdings abounded which enabled the Andersons to live independently but still enjoy the benefits of protection, patronage and trade by being an accepted part of the larger clan. When it suited, they could blend into the scenery.

In the words of a 20th century Anderson “My grandfather told my father, and he told me that our family had changed their name from Macgregor to Campbell and then to Anderson, when it was felt that a change was called for.”

Clan membership, as interpreted by families of the Highlands of Scotland, was a matter of convenience or expediency. It was something which was used and changed as politics or pragmatism dictated.

However, in the Borders where there are also strongholds of Andersons, a blood connection was the main requirement to claim clanship. Pockets thrive to this day in and around Denholm and at Tushielaw, a notable crossroads in the upper Ettrick which is complete with pub. In that hostelry, or any other in the Borders or the Highland homelands of the Clan there is a 50-50 chance that the man sitting alone in a corner, immersed in a book, is an Anderson.

But they didn’t always manage to stay out of trouble.

With their association with the Clan Chattan from around 1400, the Andersons or MacAndrew clan did draw blood. Prior to the 14th century, Clan Chattan were largely unheard of. It evolved into a confederation or alliance of various clans, the Andersons being one. As power waxed and waned among the different families so the relationships altered and protection was given or sought. The Clan Chattan were dominant over the Andersons. And through this allegiance the Andersons were to be found in the bloody brawl at the North Inch in Perth with the Clan Kay.

During King Robert III’s reign –1337 till 1406 – the Chattans and the Kays had many scores to settle. So a mighty battle was arranged to take place at the North Inch on the banks of the River Tay. Each clan selected 60 of their best warriors as their champions. Armed with bows, axes and swords they prepared to fight, watched by the King himself. Such an exceptional fight naturally brought huge crowds of common folk who took up vantage viewing positions from the safety of nearby high grounds.

Just before battle commenced, a man was found to be absent from the Chattan side. His place was taken by a smith from Perth called Henry Bow Anderson or Hal O’ the Wynd. The battle was bloody and furious. By the end of the hours of fighting all the warriors were dead or wounded. The only man unscathed was the late substitute, Hal.

Andersons again got into bad company in the Badenoch area of the Grampian Highlands. In the Kinara manuscript of 1676 it is written that ‘sick-like Donald MacGillandrish of the clan Andrish came out of Muidart.’ This describes a move from Moidart to Badenoch of the MacGillandrish clan centuries before. They held lands at Badenoch for generations and their descendants settled in Connage of Petty. Through Anglicisation, the Gaelic name was eventually changed to MacAndrew.

While they settled in Badenoch in Inverness-shire, they had to contend with an unsavoury neighbour, the ‘Wolf of Badenoch’. This unpleasant character collected a band of renegades, stole lands from the Bishop of Moray and in 1390 burned Elgin Cathedral. Following this he was ex-communicated. But the Wolf turned out to be Alexander, Earl of Buchan and a brother of King Robert III.

There is no way of identifying any Andersons who might have been directly involved in these forays, but a little gentle involvement in cattle rustling along the centuries would be in keeping with the times.

Cattle raids were commonplace in the Highlands for more than 300 years from the 14th century onwards. The authorities found it difficult to police the region because of the inaccessible nature of the land with the physical obstacles of mountains, lochs and rivers.


Thieves and killers

Life for people in those regions was hard. There was little fertile ground available for crops. The economy was based mainly on rearing black cattle. Hunting and fishing were vital for survival. But with the harsh climate during long winter months, food was often scarce. So people were driven to stealing cattle from their neighbours. Such raids would even extend as far as the lowlands.

Such cattle rustling expeditions went on as late as 1670. In that year a member of the Anderson Clan –‘Little’ John MacAndrew was involved in what was to be one of the last such raids recorded.

An expert bowman, Ian Beag, as Little John’s name is in Gaelic, was living in Dalnahtnich. He was a valued and dependable servant of William Mackintosh of Kellachie. One dark night a cattle thief called McDonnell of Achluach descended on the lands of Kilravock with his band of men. They drove away the cattle of the baron. When the alarm was raised they were quickly pursed by the tenants headed by Mackintosh accompanied by ‘Little’ John MacAndrew.

The story goes that the cattle thieves had settled for the night in a bothy on the heights of Strathdean. McAndrew shot an arrow into the hut and the McDonnel swiftly came out. He slipped and fell on a cow hide which had been placed at the door, hairy side down by the clever McAndrew. McAndrew’s next arrow found its mark on the prone frame of McDonnell, killing him instantly.

Alarmed by the commotion, the next man came running out of the hut, and also slipped on the smooth cow hide. He was killed by Mackintosh’s arrow. Then a shower of arrows cascaded into the bothy through the door, windows and thatch until every man of the Lochaber band of thieves was dead.

With the exception of a sleeping sentry, not a single man survived to carry the tale to Lochaber.

Åkessons nyttiga idioter

David Lagercrantz sällar sig till den växande fårskocken bestående av Jimmie Åkessons väldresserade nyttiga idioter.

Jag hoppas att Åkesson skickar ett tackkort till naive Lagerkrantz.

Snyggt, Jimmie Åkesson, vilken jäkla formulering!
Publicerad 23 dec 2023

AI-JIMMIE. SD-ledaren under sitt senaste tal på arabiska.
Foto: SVERIGEDEMOKRATERNA/YOUTUBE

Snyggt Jimmie Åkesson, tänkte jag, vilken jäkla bra formulering.

Inte konstigt att partiet går framåt.

Själva scenen är förstås lite komisk, i alla fall nu innan vi vant oss vid AI-tekniken. Jimmie Åkesson sitter med vattenkammat hår, och grå kostym och talar flytande arabiska, med ett stråk av sin blekingska till och med.

Alldeles nyss hade vi tagit det för satir, ett mem. Men nu är avsändaren Sverigedemokraterna själva, och uppdraget är allvarligt. Jimmie Åkesson vill förklara direkt för den arabiska publiken vad han menade med sitt tal på landsdagarna när han sa sig vilja riva moskéer. Förslaget var inte illa ment, får vi veta, inte mot muslimer i allmänhet som begriper att religion är en privatsak. Det var bara extremisterna han var ute efter – islamisterna. Allt annat är bara påhitt, förvrängningar av medierna och det är här han blir så elegant.

”En lögn kan ta sig från Bagdad till Konstantinopel medan sanningen fortfarande letar efter sina sandaler”, säger han.

Citatet är inte hans eget, som jag trodde ett ögonblick, utan ett arabiskt ordspråk. Det är flott ändå, och mer sant i dag än någonsin när falska uppgifter färdas så snabbt på nätet och vållar så stora problem. Men framför allt är det skickligt att etablera en delad erfarenhet om att vara förtalad med ett par visdomsord från målgruppens egen värld. Det blir enklare att övertyga, och genom hela talet låter Jimmie Åkesson inte heller alls som en arg demagog som under landsdagarna, utan mer som en besvärad lärare som förklarar det svenska systemet för sina elever. Det är ganska enastående fräckt.

Jag läste precis Magnus Ranstorp och Linda Ahlerups rapport ”LVU-kampanjen” för Försvarshögskolan, om hur Sverige utsattes för en flodvåg av rykten om att socialtjänsten kidnappar muslimska barn. Tillsammans med koranbränningarna bidrog det till det ökade terrorhot vi lever under i dag. I rapporten talas om att vad som verkligen saknades under händelseförloppet var en bättre, rakare kommunikation med den arabiska publiken, och det slår mig att det är just vad Jimmie Åkesson gör här.

Ska Ulf Kristersson och de andra inte försvinna bakom sitt stödparti, måste de lära sig berätta bättre.

Han sitter framför en bild av riksdagen och låter som en plågad landsfader, en trött pedagog som berättar om den svenska demokratin som om det var han som ansvarade för den, och jag inser med en plötslig kraft att det är det här Sverigedemokraterna kan. De skapar narrativ som slår igenom, och som vi alla tvingas förhålla oss till.

Här berättar Jimmie Åkesson en ny historia om att han egentligen är på de vanliga muslimernas sida, han vill bara åt dem som hotar vårt land och våra grundläggande värderingar. Ingen allmän misstänksamhet mot främlingar anas, ingen hundvisslande populism, bara krass realpolitik för att skydda oss. Det är förljuget, men begåvat, och jag tänker: Ska Ulf Kristersson och de andra inte försvinna bakom sitt stödparti, måste de lära sig berätta bättre.

Inte bara böja sig för SD:s världsbild om att invandringen ligger bakom allt ont i landet. Det finns andra narrativ, till exempel att högerpopulismens falska berättelser drar oss ännu mer isär, och utgör ett lika stort hot mot demokratin som det som kommer utifrån.

Lögnen tar sig fram medan sanningen letar efter sina sandaler.

David Lagercrantz är författare och kolumnist i Expressen.

Jamal el-hamas

 

Det här är humor! ◄Klicklänk

Westerholm om El-Haj (S): ”Falluckan öppnas nu”

De nya uppgifterna om Jamal El-Hajs inblandning i Palestinakonferensen kan bli droppen som får Magdalena Andersson att ta sin hand från El-Haj. Det säger Ledarsidornas Johan Westerholm. – Han har under den här tiden låtit Magdalena ta alla kulorna. Hon står och gråter i talarstolen, hon står och blåljuger Expressens journalister upp i ansiktet, säger han till Bulletin.

21 dec 2023 17:29
Oliver Dagnå

Johan Westerholm säger att hans uppfattning är att El-Haj har fört partiet och allmänheten bakom ljuset.

– Hans relationer med den här organisationen är mycket, mycket djupare och mer omfattande än vad som tidigare har varit känt. Och det kan inte vara någon nyhet för honom att den här organisationen är kritiserad, där alltså både PA (Palestinska myndigheten, reds anm) och Israel har gått ut och sagt att delta för i helvete inte, säger Westerholm.

– Om det visar sig nu att han har varit med och planerat och även bevistat den här konferensen, ja då har han fört både parti, riksdag och allmänhet bakom ljuset, fortsätter han.

Vad tror du att det kan innebära för honom framgent?

– Har partiet någorlunda omdöme så uppmanar man honom att avsäga sig sin riksdagsplats.

”Fört henne bakom ljuset”
Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson har tidigare försvarat Jamal El-Haj. Bland annat i en partiledardebatt i SVT i oktober.

– Han har ägnat sitt politiska liv åt att kämpa mot Hamas. Jag tror inte att det finns någon riksdagsledamot som har så många gånger i riksdagen skrivit motioner eller uttalat att Hamas är en terroristorganisation, och är hans största politiska fiende, sade Andersson i debatten.

Trots sitt tidigare försvar av El-Haj tror Johan Westerholm, som har ett förflutet inom S, inte att partiledaren kommer fortsätta att backa riksdagsledamoten.

– Han har fört henne bakom ljuset. Så som jag känner Magdalena, så kommer hon inte att tolerera det här, säger han.

– Han har under den här tiden låtit Magdalena ta alla kulorna. Hon står och gråter i talarstolen, hon står och blåljuger Expressens journalister upp i ansiktet. Men hon gör det givet den här information hon har.

Enligt Westerholm är Magdalena Andersson otroligt lojal mot sina medarbetare. Men nu tror han att måttet är rågat.

– Du sviker henne bara två gånger: första och sista.

– Falluckan öppnas nu.

S i Malmö skadas
Westerholm säger att det inte bara är El-Haj som tar skada av avslöjandet. Det gör också Socialdemokraterna i Malmö.

– Förutom honom personligen så kommer det här att skada Malmö arbetarekommuns anseende, för att det är de som har matchat fram honom. Och för Malmö arbetarekommun är de här relationerna ingen nyhet, att han har dem. Palestinierna är en jätteviktig grupp för Socialdemokraterna i Malmö. Det är svårt att överblicka, men jag finner det osannolikt att han kan sitta kvar.

Vidare hänvisar Westerholm till ett avslöjande från Skånska Dagbladet 2006, som Ledarsidorna tidigare har skrivit om. I det framkom att El-Haj har haft ett samröre med Hamas insamlingsstiftelse Al Aqsa spannmålsstifelse och använt deras lokaler i Malmö för sin valrörelse.

Jamal El-Haj var på den tiden kommunpolitiker i staden och Johan Westerholm säger att han har haft kontakt med ögonvittnen som såg honom gå in i stiftelsens lokaler.

– Den nära relationen som han hade med Hamas insamlingsstiftelse då, den har ju aldrig upphört. Utan den har ju fortgått hela tiden.

– Erat avslöjande idag knyter ju ihop den säck som jag i alla fall har beskrivit.

Bulletin söker Jamal El-Haj och Socialdemokraterna för en kommentar. Bulletin har även kontaktat European Palestinians Conference angående Jamal El-Hajs roll på konferensen.

Ardin akt 666A

Bloggat om Wikileaks



Sameh Egyptson 23-03-06
Till rektor

Yttrande över Anna Ardins (23-02-17) anmälan om felaktigheter och avvikelse om god forskningssed i min avhandling Global politisk islam?

Anna Ardins anmälan tar upp många olika punkter av kritik, och är allmänt sett lik Mattias Irvings anmälan av den 23-02-22.

1. Känsliga personuppgifter

I Anna Ardins anmälan framhålls att hon nämns vid namn samt också med ”flera känsliga personuppgifter”. Till detta vill jag svara att allt som sägs om Anna Ardin i avhandlingen grundas på vad hon själv har framfört offentligt, och känsliga personuppgifter får, enligt Lunds universitets lathund för etikprövning behandlas i forskning ”om den registrerade på ett tydligt sätt själv offentliggjort uppgifterna” (sid. 11).

All information som står om Anna Ardin i min avhandling har offentliga källor som består av uttalanden eller texter eller något publicerat protokoll som enligt min bedömning på ett ”tydligt sätt” har offentliggjorts av henne. Dessa offentliga källor finns länkade i digital form i fotnoterna och kan alltså lätt kontrolleras. (Se tidigare insänt yttrande av Mika Vähäkangas och Mats Lindberg över anmälan till Önep den 23-02-22, men också i ett särskilt, kommande yttrande om Personuppgifter.)

2. Pro-islamisk aktivist

När det gäller min bedömning av Anna Ardin som ”pro-islamisk aktivist”, vilket hon förnekar och betraktar som ett pejorativt omdöme, syftar jag på – helt neutralt beskrivande – att hon är aktiv i att normalisera och befrämja islams och islamiska organisationers närvaro i det svenska samhället. I detta ligger också att politiskt och ideologiskt försvara denna närvaro mot dem som angriper den. Det betyder att begreppet ”pro-islamisk” är motsatsen till ”islamfientlig” som jag också använder neutralt, men för en verksamhet som betonar att islam är främmande för svensk kultur och bör motverkas. Till saken hör att jag också anser att kritik av ”islamfientlighet” också bör bedömas som ”pro-islamisk” aktivitet, och vice versa.

Ardin skriver själv i sin anmälan att hon är ”talesperson för svenska kommittén mot antimuslimsk rasism”, vilket jag följaktligen bedömer som pro-islamisk aktivitet. Ett annat typiskt exempel (bland många) är en intervju i Flamman den 24 juni 2021 där Anna Ardin både försvarar muslimers och islams närvaro i Europa och Sverige och kritiserar dem som ifrågasätter den. Ett annat exempel är kapitlet om ”Sweden” i European Islamophobia Report 2021, där Anna Ardin är medförfattare. Där kritiseras personer i Sverige som har ifrågasatt eller kritiskt granskat islams eller islamiska organisationers närvaro i Sverige; kapitlet till och med målar upp ”ett islamofobiskt nätverk” i Sverige. Den pro-islamiska rapportserien European Islamophobia Report (med bakgrund i Turkiet och detta lands pro-islamiska informationsstrategi) skildrar sedan 2015 ”islamofobin” i Europas länder. Rapportserien beskrivs kortfattat i avhandlingens fotnoter, på sid. 665–666. Att publicera sig kritiskt mot ”islamobin” i Sverige i denna rapportserie är, enligt min bedömning av den politiska kontexten, ytterligare ett inslag i Anna Ardins pro-islamiska verksamhet.

Men det finns hos Anna Ardin ett djupare pro-islamiskt ställningstagande. Föreningen Hjärta som Anna Ardin var med om att grunda och som hon skriver om i sin anmälan, grundades tillsammans med bland andra Omar Mustafa, ordförande för Islamiska Förbundet i Sverige. Omar Mustafa har varit ordförande i Hjärta, liksom Anna Ardin, och hon har ingått i dess styrelse fram till utträdet 2022. Anna Ardin fungerade också som stöd till Omar Mustafa i hans konflikt med Socialdemokraternas ledning 2013. Detta nära samarbete på hög nivå mellan Hjärta och Islamiska förbundets ordförande bedömer jag som ytterligare en, och en mycket tydlig, ”pro-islamisk aktivitet” (sid. 665–666, samt kapitel 18.2 och 17.3.8). Se dessutom följande länk där Anna Ardin uttalar sitt stöd till Omar Mustafa under en demonstration som föreningen Hjärta anordnade som stöd för Omar Mustafa:

3. Stödorganisation

När det gäller frågan om föreningen Hjärta kan bedömas vara en ”stödorganisation” till Islamiska förbundet, vilket Anna Ardin också förnekar och menar är felaktigt, vill jag bara peka på ovanstående fakta om att ordföranden för Islamiska förbundet, Omar Mustafa, också en tid var ordförande för Hjärta, och dessutom nominerades från Hjärta till Stockholms arbetarekommun 2013 för att kunna nomineras till en plats i partistyrelsen. För mig kan det inte finnas någon tydligare indikation att Hjärta fungerade som stödorganisation, till och med som en ”direkt stödorganisation”, som jag skriver, till Islamiska förbundet och dess ordförande. Detta är min bedömning som forskare, utifrån kontexten och de fakta som föreligger. Detta behandlas i avhandlingen på sid 665 och 666, samt i kapitel 18.1 och 17.3.8, där föreningens Hjärtas roll behandlas mer i detalj.

4. Brister i min forskarutbildning

Anna Ardins påståenden om min forskarutbildnings brister, samt avhandlingens och disputationens bristande process, gäller institutionens och fakultetens hantering, och faller därför utanför granskningen om vetenskaplig oredlighet och avsteg från god forskningssed i min avhandling. Dokumentation om handledningens formella organisering enligt ISP och Ladok har för övrigt insänts till rektor av dekanus. Finns det ytterligare frågor kan de ställas till handledare och/eller dekanus.

Sameh Egyptson

Hama(S)

 

S har blivit beroende av Hamasanhängare!

Att Socialdemokraterna har svårt att entydigt ta avstånd från dem som försvarar Hamas terror handlar ytterst om att pro-palestinska väljare, ofta med rötterna i Mellanöstern, har blivit en allt viktigare väljargrupp för partiet. Det konstaterar Alice Teodorescu Måwe.

Socialdemokraterna befinner sig i en rävsax. Att stöta sig med sina pro-palestinska väljare, inte sällan med rötterna i Mellanöstern och Afrika, kan kosta partiet en betydande del av väljarunderlaget och resultera i framgångar för det etnoseparatistiska partiet Nyans.

Den sortens tendenser syntes redan i förra valet, även om det den gången inte räckte för någon riksdagsplats för Nyans. En sådan utveckling skulle skaka om den politiska kartan i grunden och skapa en ny konfliktlinje i svensk politik.

Att å andra sidan avstå från att stöta sig med dessa väljare är inte bara moraliskt oförsvarbart utan också skadligt för den decennielånga, relativt framgångsrika, strategin att varna för 1930-talets återkomst i allmänhet och Sverigedemokraternas rötter i synnerhet. Ty vad spelar det för roll om 30-talets judar dödades av nazister när dagens, livs levande judar, hotas av personer som hyllar nazisternas samtida motsvarighet – inkarnerad i Hamas?

I det korta perspektivet är det uppenbart att Socialdemokraterna valt det första alternativet, men har partiet verkligen kalkylerat med de långsiktiga konsekvenserna?

Den demonstration för Gaza som hölls i Malmö under den gångna helgen illustrerar problematiken: När S-politikern Zinaida Kajevic i sitt anförande sade att ”Civila palestinier ska inte straffas för Hamas terrorhandlingar. Och det är just det som händer nu.” blev hon utbuad av mötesdeltagarna, som skrek så högt att det inte gick att höra vad Kajevic försökte säga vidare, varpå hon tvingades avbryta sitt tal.

Efter att hon klivit av scenen möttes hon av självaste Jamal El-Haj, ni vet den socialdemokratiske riksdagsledamoten som enligt partiordförande Magdalena Andersson har vigt hela sitt politiska liv för att bekämpa terrororganisationen. Att El-Haj inte tog tillfället i akt att gå upp på scenen och försvara sin riksdagskollega, uttrycka sitt fördömande av Hamas terrorhandlingar den 7 oktober och samtidigt passa på att kräva av Hamas lägger ner sina vapen och släppa den kvarvarande gisslan, borde väcka en rad frågor också bland aktiva socialdemokrater. Men av någon anledning är det väldigt tyst.

Tystnaden beror på att Socialdemokraterna är beroende av förortsrösterna. I takt med att partiet tappat de traditionella arbetarrösterna, som i många fall gått till Sverigedemokraterna, samtidigt som äldre, lojala socialdemokrater utgör en utdöende generation, borde det rent matematiskt gått betydligt sämre för Socialdemokraterna än vad de senaste valen gjort gällande. Skälet till att partiet fortsatt är Sveriges största beror på att den utrikes födda delen av befolkningen, som i högre grad tenderar att rösta på Socialdemokraterna, kraftigt ökat under det senaste decenniet. En väljargrupp har bytts ut mot en annan varför det på totalen inte skett några större skiften i antalet väljare.

Demografi spelar med andra ord en viktig roll för Socialdemokraternas vägval.

Socialdemokraterna är inte längre ett parti för arbetare eller ens för de som arbetar. Tvärtom har partiet blivit allt viktigare för alla de som inte arbetar. I denna grupp återfinns en stor andel personer med utrikes bakgrund i första och andra generationen.

Detta förhållande bakbinder Socialdemokraterna som helt enkelt inte har råd att stöta sig med en så viktig väljargrupp. Här uppstår ett dilemma: väljare som befinner sig i ekonomiskt, socialt eller mentalt utanförskap tror sig gynnas av socialdemokratisk politik med höga bidrag och låga krav varför deras val av parti skapar incitament för Socialdemokraterna att fortsätta med en politik som snarare vidmakthåller än bryter utanförskapet.

Demografi spelar med andra ord en viktig roll för de politiska vägvalen. Den svenska befolkningsökningen är inte resultatet av att fler par får barn eller ens av att de som har barn får fler barn, snarare sjunker nativiteten i Sverige. Befolkningsökningen är tvärtom primärt effekten av att antalet personer som är födda utomlands eller som har föräldrar med utrikes bakgrund kraftigt ökat under de senaste decennierna.

Att utrikes födda i högre grad tenderar att rösta på Socialdemokraterna är problematiskt av flera anledningar.

För Socialdemokraterna är det besvärligt eftersom det i praktiken kan försvåra möjligheterna att driva en annan slags politik än den som går hem hos den nya väljargruppen, det vill säga för väljare som annars kan rösta på partier som Nyans, vilket i sin tur kan fungera avskräckande på andra potentiella grupper.

Att det blivit såhär infekterat beror inte minst på att partierna, från höger till vänster i varierande grad, försökt appellera till väljare som attraheras av identitetspolitik. Det har satt partierna i ett beroendeförhållande som gjort dem sårbara, inte minst för infiltration som i fallet med Socialdemokraterna i Botkyrka. Men det har också resulterat i att ideologin och framtidsvisionerna blivit sekundära, i stället har olika gruppers särintressen tillåtits ta allt mer plats.

Socialdemokraternas hantering av företrädare som El-Haj och väljargrupper som inte kan fördöma terror, blir ett lackmustest – inte bara för partiet utan för hela det demokratiska samhället. Kortsiktigt kommer ett tydligt avståndstagande sannolikt att kosta i väljarstöd för Socialdemokraterna, men frågan är om partiet i längden har något att vinna på att attrahera väljare som hyser alltför radikala uppfattningar? Risken är uppenbar att det kortsiktigt lönsamma blir det långsiktigt kostsamma och därmed det som äventyrar Socialdemokraternas ställning som ett seriöst parti, helt enkelt.

ALICE TEODORESCU MÅWE

Alice Teodorescu Måwe är borgerlig opinionsbildare och krönikör i Smedjan. Hon driver även publikationen Klartext av Alice Teodorescu på Substack.

Islam Relief

Utdrag från avhandlingen ”Global politisk islam)


7.5 Avdelningar för social verksamhet
7.5.1 Islamic Relief Sverige
Muslimska brödraskapets starka funktion i den muslimska världens många länder är dess roll i att förmedla behövliga sociala tjänster. IFiS startade en biståndsorganisation i Sverige liksom i många andra förbund i Europa med mål att arbeta med bistånd i muslimska länder genom att ansöka om allmänna medel för att med dessa stödja sina systerorganisationers hjälpverksamhet i den muslimska världen eller allmänt vid katastrofer. IFiS:s ordförande Haytham Rahmeh lämnade ansökan om registrering av Islamic Relief Sverige hos Skatteverket 1993. Han registrerades som organisationens ordförande, revisor var Khedim Ouldadda (skrev sitt förnamn som Khereddine) (grundare i Imanskolan och SMR), Ahmed Farhad var mötessekreterare (grundare i SMR) och Abdallah Saleh (Vice ordförande i IFiS) var ledamot.[1]


Islamic Relief i Sverige är samarbetspartner med Islamic Relief Worldwide (IRW)[2] som har starka band med Muslimska Brödraskapet över hela världen, samt med Federation of Islamic Organisations in Europe (FIOE).[3] Under de fem åren (2010–2016) har Islamic Relief i Sverige fått över 590 miljoner kronor från SIDA.[4]


Storbritanniens biståndsbyrå undersöker flera brittiskstyrda biståndskonvojer till Syrien av rädsla för att de ska användas för att finansiera IS och al-Qaida. Banken HSBC har avbrutit alla bankaffärer med Islamic Relief Worldwide på grund av misstankar om kopplingar till terrorism.[5] När den tyska hjälporganisationen Aktion Deutschland Hilft, med Tysklands utrikesminister som ordförande, avbröt samverkan med Islamic Relief i Tyskland blev biståndet till Islamic Relief i Sverige en politisk fråga i riksdagen. Riksdagsledamoten Mats Nordberg från Sverigedemokraterna hänvisade, i en skriftlig fråga, till avslöjandet om att den internationella ledningen i Islamic relief avslöjades med antisemitism och krävde att Sverige skulle vidta samma åtgärd som i Tyskland.[6]


Haytham Rahmeh grundaren för Islamic relief i Sverige uppmärksammades av Sveriges Radio (SR) i samband med vapensmuggling till det syriska inbördeskrigets oppositionsgrupper.[7] Den 1 november 2013 meddelade Sveriges Radio att Haytham Rahmeh inte bara smugglade vapen till Syrien utan också skapat en grupp välutrustade miliser och samarbetade med grupper som samverkar med al-Qaida. Hans grupp, ”Kommissionen för det civila försvaret” (Civilian Protection), har mer än 2000 stridande i Syrien. Organisationens politiske ledare Nazir Hakim hävdade till SR att Syrien behöver en militär lösning.[8]


Sveriges Radio rapporterade att hundratals videor av dessa miliser har publicerats på organisationens hemsida och på dess YouTube-kanal. De bär uniformer med organisationens logotyp och skjuter på bostadshus. Sveriges Television avslöjade att miliserna växte till sig på kort tid. Milisen står nära det Muslimska Brödraskapet. Men organisationens ledare Nasser Hakim sa också att miliserna samarbetade med grupper som al-Nusrafronten (lojala mot al-Qaida).[9] Även om straffet för vapensmuggling från ett land till ett annat enligt svensk lag kan uppgå till fyra års fängelse, inledde polisen inte några utredningar om dessa eventuella brott. SIDA undersökte heller inte om delar av medlen som donerats till den organisation som bildats av Haytham, Islamic Relief i Sverige, nådde den syriska, krigande organisationen där han befann sig.[10]


I Expressen rapporterades också att den svenske medborgaren Ihab Hallaq erkänt att han arbetat för Islamic Relief och samlat in cirka 870 000 kronor i Stockholmsmoskén, men att han hade slussat pengarna till samma organisation, al-Nusrafronten i Syrien. Den libanesiska underrättelsetjänsten arresterade Ihab Hallaq i Libanon eftersom han var anklagad för att ha deltagit i terroristhandlingar och för att han hade smugglat flera bilbomber mellan Syrien och Libanon. Vid en husrannsakan i hans bostad i Beirut hittade man vapen, ammunition och bomber.[11] I december 2014 släpptes Ihab Hallaq efter ett utbyte av fångar mellan al-Nusrafronten och den libanesiska armén. Han var kvar i förvar i nästan ett och ett halvt år i väntan på att släppas. Han släpptes alltså i utbyte mot libanesiska soldater som hade kidnappats av al-Nusrafronten.[12] Informationen är bekräftad av arabiska källorna. Den libanesiska tidningen An-Nahar publicerade en del av utredningen, där man skrev att man förhörde fången Ihab Hallaq i närvaro av en representant från den svenska ambassaden. I utredningen hävdade han att han arbetade för Islamic Relief, och ofta besökte en moské i Stockholm.[13] I tidningen Lebanon Debate får man information om rättegången där Hallaq och hans brorson erkände sina nära relationer till al-Nusrafronten.[14] Enligt tidningen förklarade Halak att han träffat al-Nusras högsta ansvarige i Qalamun för att neutralisera Libanon och Tripoli i denna konflikt. Al-Sabbagh berättade att han såg Hallaq i Qalamun, där han ska ha arbetat med hjälpinsatser vid al-Nusrafronten.[15] I en intervju med den svenska tidningen Expressen meddelade Mohamed Temsamani, talesman för Stockholmsmoskén, att ”bara Islamic Relief har denna rätt”.[16] Islamic Reliefs ordförande, Mostafa Kharraki förnekade att Halak arbetade för Islamic Relief.[17] Jag har lämnat in en begäran till utrikesdepartementet om att offentliggöra handlingarna som rör Halaqs akt i enlighet med offentlighetsprincipen, men jag har inte fått något svar. Den svenska polisen har inte riktat några anklagelser om finansieringen av terrorism mot Hallaq och har inte heller avslöjat varifrån pengarna kommer som hittades på honom vid tidpunkten för gripandet.


b) Styrelse och kansli
På Islamic Reliefs hemsida finns listor på styrelsen och kansli. Listorna kunde jag få ut från Webarchive.org. Över åren utmärks Lamia El Amri, Styrelseordförande i flera år. Hon nominerades till att representera Islamiska förbundet i Stockholm (IFS) vid årsmötet för Islamiska förbundet i Sverige (IFiS) på årsstämman 2013 (se kapitel 6) och är också en av grundarna av Muslimska kvinnoorganisationen i Sverige. Under perioden 2014–2020 bestod styrelsen även av Mostafa Kharraki (grundare för IFiS), Abdallah Saleh (Vice ordförande i IFiS), Omar Mustafa (ordförande för IFiS), Dario Marlovic (i styrelsen för Ibn Rushd), Helena Hummasten Benaouda (ordförande i SMR), Mohamed Ibrahim Benmakhlouf (ordförande SUM), Meriam Bassoumi (har samma efternamn som Khemais Bassoumi), Shaima Muhammad, Chakib Benmakhlouf (grundare i IFiS), Jalal Darir (ordförande IFS), Suheer Sherif), Ola Johansson (tidigare sekreterare för Tro och solidaritet), Muayyad Al Dala (styrelsen i IFS), Mohamed Temsamani (ordförande i FIFS), Ali Khalil (Styrelsen i Islamiska skolor), Abderrahman Ben Hamida (vice ordförande Ibn Rushd) samt Samaa Sarsour.[18] Den sist nämnda tog hastigt posten som styrelseordförande när Lamia El Amri slutade och tog uppdraget som högsta chefen för Islamic Relief Worldwide, när direktören hade avslöjats med antisemitiska uttalanden (2022).[19] Kraven på att Islamic Relief Worldwide ska tas bort från listan på certifierad organisation som tar statliga medel togs upp även i Europa parlamentet.[20] Ett motsvarande krav ställdes också i Sveriges riksdag.[21]


Tabell: Ledande aktörer i Islamic relief i Sverige


Aktör Andra organisationer i nätverket IFiS/IFS Aktivitet i Politiska partier
Lamia El Amri 1, 2 2
Mustafa Kharraki 1, 2 1, 2, 3 Socialdemokraterna
Abdallah Saleh 2, 3 2
Omar Mustafa 2, 3 2, 3 Socialdemokraterna
Helena Hummasten (Benaouda) 2, 3 Feminstiskt intiativ
Mohamed Ibrahim Benmakhlouf 2, 3 2
Chakib Benmakhlouf 1, 2, 3 1, 2, 3, 4 Socialdemokraterna
Mohamed Temsamani 2, 3 2 Miljöpartiet
Ali Khalil 2 2 Miljöpartiet
Kommentar: Källorna är årsredovisningar, hemsidan och protokoll från konstituerande mötet hos Skatteverket. De angivna positionerna betyder: 1) grundare, 2) styrelseuppdrag/ombud, 3) ordförande.


Islamic relief i Sverige grundades och drivs av aktörer från Islamiska förbundet. Styrelsen visar upp hela garnityret från den inre personkretsen som vi nu har mött i organisation efter organisation. Den är också en del av den internationella Islamic Relief World Wide som ingår i internationella Muslimska brödraskapets nätverk och som genom sitt stöd till olika konflikthärdar av flera säkerhetstjänster eller utrikesförvaltningar, även i Europa, klassats som indragen i väpnade aktioner som klassas som terrorism. Grundarna, kanslipersonalen och styrelsemedlemmarna överlappar med andra uppdrag i nätverket.