Politiskt självmål

 Tillgänglig statistik visar att väljarna i
invandrartäta områden röstade på V & S

AI-översikt

Statistik för de senaste årens beviljade svenska medborgarskap. 

2026 hittills: 18 332 personer

2025: 38 800 personer

2024: 62 989 personer

2023: 67 789 personer

2022: 92 225 personer

Migrationsverkets statistik

Hamasvalet

Nooshi Dadgostar borde skämmas

På valvakan förklarade en segerviss Nooshi Dadgostar att hon var stolt.

Om jag vore vänsterpartist hade jag inte jublat.

Jag hade skämts över det hat och den extremism mitt parti tolererat i jakten på regeringsmakten, skriver Daniel Schatz.

Daniel Schatz är doktor i statsvetenskap och författare aktuell med ”Från Stockholm till Jerusalem: Den okända historien om Sveriges Mellanösternpolitik”.


Vänsterpartiet gör ett starkt val trots återkommande skandaler kring kandidater som uttryckt terrorromantik, antisemitism och diktaturhyllningar.

Partiet ser ut att bli Sveriges fjärde största parti. I valdistrikt i Rosengård och Rinkeby fick V 45,7 respektive 60,3 procent – omkring 30 procent mer än 2022, enligt den preliminära rösträkningen. Partiet Nyans avgående partiledare Mikael Yüksel menar att Vänsterpartiet tog röster från hans parti.

Framgångarna kom efter en valrörelse där Vänsterpartiet gjorde Palestina till en central mobiliseringsfråga vid sidan av vård, skola och omsorg. Samtidigt ströks fler än 30 vänsterpartister från vallistorna sedan Expressen avslöjat kandidater som förnekat Förintelsen, uttryckt stöd för terrororganisationer och gett uttryck för homofobi och rasism. Det var inte partiledningen – utan journalister – som upptäckte extremisterna, trots att informationen låg öppet på sociala medier. Först därefter agerade V – efter passivitet och bortförklaringar.

Men varningssignalerna fanns långt tidigare. Samma dag som Hamas massakrerade israeliska civila den 7 oktober 2023 skrev Anfal Mahdi, ledamot av V:s partistyrelse och oppositionsråd i Malmö, att ”Gaza har just brutit sig ut ur fängelset”. Det kan knappast tolkas som annat än en hyllning till terror och massmord. Partiet reagerade inte. I stället ser hon ut att återväljas till Malmö kommunfullmäktige och sitter kvar i partiets ledning.

Även Nadja Awad ser ut att återväljas till riksdagen, trots att hon poserat framför kartor där Israel är utraderat, delat ett klipp med Hamasflaggor och hjärtemojis och deklarerat att V ska ta ”varje klanröst”.

Det är långt ifrån isolerade fall. Både Orwa Kadoura, då vice ordförande i Malmö och dåvarande V-riksdagsledamoten Lorena Delgado Varas spred antisemitiska budskap. Först efter hårt massmedietryck krävde partistyrelsen Delgado Varas avgång. Då protesterade över 1000 medlemmar, 20 partiföreningar och flera riksdagsledamöter. I vilket annat riksdagsparti skulle en senfärdig markering mot rasism utlösa en sådan revolt?

En förklaring till motviljan att agera finns i partiets framgångar i EU-valet 2024 som Dadgostar utropade till ett ”Palestinaval”. Efter rekordresultatet – där partiet nästan fördubblade sin röstandel i städer som Malmö – menade V självt att Gazafrågan bidrog till valsuccén.

I årets val nådde V åter stora framgångar i distrikt där Palestinakonflikten varit en stark mobiliseringsfråga. Detta samtidigt som antisemitism och terrorromantik fått fäste i delar av Palestinarörelsen efter den 7 oktober. Slutsatsen ligger nära: rädslan för att stöta sig med den interna partiopinionen och äventyra valframgångarna vägde tyngre än viljan att hålla rent mot extremismen.

Från V:s kontakter med kommunistdiktaturer till dagens terrorromantik löper en röd tråd. När oförmågan att hålla rågång mot extremismen överlever namn- och partiledarbyten handlar det inte om enstaka misstag utan om en del av partikulturen. Ett sådant parti bör ingen regering använda som parlamentariskt underlag.

På valvakan förklarade en segerviss Nooshi Dadgostar att hon var stolt över resultatet. Om jag vore vänsterpartist hade jag inte jublat. Jag hade skämts över det hat och den extremism mitt parti tolererat i jakten på regeringsmakten.


🗳️ Rosengård centrum: +34,2%

🗳️ Hermodsdal: +25,8%

🗳️ Bellevuegården Ö: +23,7%

🗳️ Kroksbäck S: +22,2%

🗳️ Almgården: +14,2%

Nine eleven och islam

Det här skrevs klockan 08.46 fredag

morgon elfte september 2026

Klockan 08.46 på morgonen den elfte september 2001 (enligt amerikansk datumskrivning 9/11) störtar ett flygplan in i en av New Yorks högsta byggnader och en stund senare in i det andra av World Trade Centers skyskrapor.

Det visar sig snart att händelsen var en av flera terrorattacker. Under de kommande timmarna dödas nästan 3000 människor när några muslimska terrorister kapar fyra stora passagerarplan och styr dem mot WTC, Pentagon och Vita Huset.

Det är 25 år sedan och islam har därefter inspirerat terrorister till brutala dåd som många gånger har kunnat kopplas till Irans proxyterror mot väst.

De politiskt korrekt hjärntvättade godhetsmupparna försöker friskriva islam från ansvar men historien är övertydlig!

 FBI-rapporten

Wiki

GA-bloggen

Carl-Oskar Bohlin och (S)(V)T

Intervjun

som (S)(V)T inte vill sända oredigerad
vilket avslöjar deras vänsterlojaliteter!

Magdalenas makalösa malörer

Det har gått åt skogen för Sverige i Pisa-mätningar förr. Men det har aldrig gått så radikalt åt fanders som nu.

En tredjedel av 15-åringarna är funktionella analfabeter. De kan stava sig igenom enkla, korta texter, det är allt. Men de kan inte läsa i någon meningsfull bemärkelse.

Hur de ska klara av gymnasiet, ens, är en gåta.

En tredjedel. Och det är lika illa med matematiken.

Så vad sade Magdalena Andersson om denna tragedi, när Rapport stack fram mikrofonen?

Jo, det beror på brist på resurser. Och på att ”vi har haft en regering som har valt att sänka skatterna för de rikaste”. Och så, förstås, vinsterna.

Min kommentar:

Strukturell demografisk

analfabetism är förklaringen

Andersson hade kort sagt inget intelligent eller seriöst att säga om saken. Hon kunde inte bry sig mindre, såg det ut som. För henne var intervjun bara ett tillfälle att pumpa ut valrörelsens talepunkter, oavsett hur bisarra de lät i sammanhanget.

För säga vad man vill om skattesänkningar och vinster i välfärden – de är inte svaret på varför Sverige, tillsammans med en massa andra länder, har tappat så brutalt. Ulf Kristersson har inte sänkt skatterna för de rikaste i Finland, Norge eller Danmark och inget annat land har en liknande skolmarknad. Vad gäller pratet om ”mer resurser” så är det i sammanhanget ett slappt och okunnigt svar. Vilka resurser, och varför?

På kvällen intervjuades S-ledaren i Aktuellt och nu hävdade hon att haveriet är ”resultatet av att Sverigedemokraterna för första gången har varit med och styrt över svensk skola”.

Partisekreterare Tobias Baudins pompösa låtsas-oro över svensk skola var kväljande att beskåda.

Och, sade hon, när regeringen ”inte har skjutit till de resurser som krävts nu när allt har blivit dyrare, så märks det också i skolan”.

Va?! En tredjedel av de 15-åringar som gjorde Pisa-proven förra året kunde alltså inte läsa och räkna på grund av de senaste årens inflation?

Men innan Tidöpartierna fick makten – när denna kull var tolv år – var ungdomarna Dostojevskij-frossande stjärnstudenter eftersom deras skolgång sammanföll med Stefan Löfvens och Magdalena Anderssons resursprunkande regeringstid?

Anderssons upplägg är så dumt, så besynnerligt enfaldigt.

Ett dygn senare kallade S till presskonferens, ty de tänkte föreslå en ”nationell kriskommission” apropå Pisa.

Hade de nyktrat till under natten, månne? Absolut inte. Presskonferensen var bara en förevändning för att idka valrörelse i ett nytt format och varna för eventuella SD-ministrar. Partisekreterare Tobias Baudins pompösa låtsas-oro över svensk skola var kväljande att beskåda.

Alla riksdagspartier utom Liberalerna är utbildningspolitiskt svaga. Mycket svaga. Sossarna är, i kraft av sin storlek, farligast på den punkten.

De framstår ibland som snudd på bildningsfientliga. Ständigt vill de utöka högskoleplatserna för att öka jämlikheten, och struntar i de kvalitetsmässiga konsekvenserna. De adlar pajashögskolor till universitet för att glädja lokala S-toppar och idka regionalpolitik. Utbildning är mer ett medel än ett mål i sig.

Det kommer inte att gå i en handvändning att rehabilitera Pisa-haveriets svenska skola. Särskilt inte om Socialdemokraterna får bestämma.

Antisemitismen i Vänsterpartiet

Antisemitismen i V är ingen olyckshändelse

Ännu en granskning, ännu en ursäkt om dålig koll. Men Vänsterpartiets problem med antisemitism är följden av politiska vägval, inte bristande faktakontroll.

Avslöjandena om Vänsterpartiets kopplingar till terrorister, antisemiter och konspirationsteoretiker avlöser varandra. Men det handlar inte om ”avslöjanden”. Det som skildras är inga smutsiga hemligheter, utan ett helt öppet handlande som följer av partiets politiska vägval.

I en granskning av GP berättas exempelvis hur partiledaren Nooshi Dadgostar i riksdagens lokaler träffat företrädare för Fatah som hyllar misshandel av judar på nederländska gator med orden att det är ”beviset på att världen har fått nog av judarna”.

V svarar att partiet inte kan ta ansvar för allt gästerna någonsin sagt offentligt. Det är korrekt. Men när man bjuder in personer ur Fatahs ”revolutionära råd”, som alltså förordar väpnad kamp mot civila och ”martyrskap”, då kan det finnas skäl att undersöka vilka man ger legitimitet.

Sådana möten är en avgörande pusselbit för att förstå varför Expressen hittills funnit 33 personer på partiets listor som uttryckt grov antisemitism och många andra extrema uppfattningar.

Det är ingen slump. Det är följden av att partiet i decennier konsekvent placerat sig nära terroristorganisationer och öppet antisemitiska grupper.

Det tydligaste exemplet på att det inte handlar om några enskilda misstag är att ledande företrädare, däribland riksdagsledamöter, har skrivit ömma öppna brev till dömda terrorister som riktat sina attentat mot civila. ”Bristfällig faktakoll” var förklaringen då.

Expressen gjorde i veckan sin andra granskning av V:s politiker och fann ytterligare åtta personer som spridit grov antisemitism. Bland påståendena fanns att judar offrar vita barn för att göra hamburgare. Vice partiordföranden Ida Gabrielsson försvarade sig med att alla partier har ”dålig koll” på vad folk på deras valsedlar delar i sociala medier.

En av de granskade V-politikerna har lagt upp AI-genererade bilder där Jimmie Åkesson iförd judiska symboler dansar med en sedelbunt. Politikern har ingen kommentar förutom “Jag gillar inte sionister”. Kanske blir det så här när ett parti gör upptagenhet med “sionism” till en fixpunkt i partiets utrikespolitiska idéer? Till slut blir "sionister" liktydigt med "judar".

Det var inte ”bristfällig faktakontroll” eller "dålig koll" som gjorde att partiet mellan 2013 och 2019 via sitt offentligt finansierade biståndsorgan (VIF) skickade omkring två miljoner kronor till ett ungdomsprojekt där den väpnade terroristorganisationen DFLP ingick. DFLP har för övrigt offentligt uppgett att delar av organisationen deltog i massakern den 7 oktober.

Nej, det gjordes förstås medvetet. Budskapet till allmänheten blir:

Stödjer du terrorangrepp mot civila och

antisemitism så är V partiet för dig.

Då fylls listorna med företrädare som känner att de har hittat hem. Att V stryker namn efter avslöjandena spelar mindre roll: Man har under lång tid både välkomnat och tolererat dessa uppfattningar.

Det är inte heller ”dålig koll” som förklarar att vice ordföranden i partiets lokalförening i Malmö hyllade Hamas och Hizbollah eller att V-ordföranden i Angered anordnade möten med terroristgruppen PFLP. Inte heller förklarar ”dålig koll” att en V-politiker i Landskrona, tillika kommunfullmäktigeledamot, delat antisemitiska konspirationsteorier. Detsamma gäller riksdagsledamoten Lorena Delgado Varas, som delat antisemitiska inlägg, och ledamoten Malcolm Momodou Jallow, som ”gillade” en antisemitisk kommentar.

Partiet har inte självt ”upptäckt” en enda av dessa personer de senaste åren. Samtliga fall har uppmärksammats genom externa granskningar, och partiet har tvingats hantera dem när den offentliga kritiken blivit omfattande. Partiet har helt frivilligt blivit patologiskt besatt av Israel-Palestinakonflikten. Nu får de ta konsekvenserna.

SvD:s ledarskribent Peter Wennblad beskrev hur Vänsterpartiet ”sålt sig till främmande makt” genom att okritiskt köpa palestinska organisationers verklighetsbeskrivning och antisemitism.

Men det är tyvärr värre än så: Vänsterpartiet har gjort allt detta utan extern påverkan eller hjälp. Det har blivit det enda antisemitiska partiet i riksdagen helt på egna meriter.

Islamismen i Göteborg

Göteborg har ett massivt problem med islamism. Värre än nästan alla andra svenska städer.
Jag vet det, eftersom jag la tio år av mitt liv på att bevaka svenska jihadister. Jag gjorde bland annat den första granskningen av svenska terrorresenärer till Syrien och Irak för en vetenskaplig tidskrift. Göteborg var kraftigt överrepresenterat. Under Islamiska statens skräckvälde var Göteborgsregionen en av Västvärldens värsta leverantörer av utländska stridande.

Försvarshögskolans experter har larmat i två rapporter om salafism och salafistisk jihadism: “Göteborg har historiskt sett varit en tongivande plats för dessa miljöer, med ett högt antal radikaliserade individer och med flest IS-resenärer av samtliga svenska städer. Vidare har det i Göteborg även funnits en koncentration av viktiga radikala ledargestalter, salafistiska nätverk och moskéer, radikala föreningar, samt skolmiljöer (grundskola, förskola, och dagbarnvård) som har kontrollerats och drivits av radikal-islamistiska individer.”

Miljön lever kvar. Det är ingen slump att det är här som en tonårsflicka måste tvångsomhändertas, efter Säkerhetspolisens larm till socialtjänsten, när hon ingått religiöst äktenskap med en man med terroristkopplingar och dragits in djupt i extrema kretsar (TV4, 30/8).

Tyvärr är problemet bredare än att bara gälla jihad i främmande land. Redan bland Syrienresenärerna kunde man skönja ett slags fusion av hemodlad fundamentalism, territoriell förortsidentitet, vänsterideologi och antisemitisk Palestinaaktivism. En av grundarna till förortsföreningen Pantrarna i Göteborg dog i strid i Syrien 2014.

Detta amalgam av radikala hållningar är dödligt också på hemmaplan. Det visades i december 2017, efter en stor manifestation mot USA:s Palestinapolitik. Ett dussin män från demonstrationen attackerade Göteborgs synagoga med brandfacklor. En pogrom. I Göteborg. Tre dömdes.

Efter Hamas attack på Israel i oktober 2023 har denna ideologiska mutation formligen exploderat. I brist på bättre ord kan vi kalla den palestinism. Den syns nu regelbundet i demonstrationer till stöd för en global intifada. Den syns i förorternas politiska mobilisering. Den syns i moskeerna. Och den syns inte minst i Vänsterpartiet, som löpande har tvingats stryka extremister. Exempelvis i Angered, efter stöd till terrorgruppen PFLP.

Palestinismen förekommer såklart också i Malmö och Stockholm. Där har en av arrangörerna till lördagsdemonstrationerna åtalats för hets mot folkgrupp, efter ett antisemitiskt tal. Men i huvudstaden har man knappt flaggat för Hamas, Hizbollah eller islamiska regimen i Iran, vilket sker i Göteborg.

Det finns antagligen flera anledningar till att Göteborgsområdet är särskilt drabbat. Den etniska sammansättningen i förorterna. Den långa traditionen av vänsterextremism. Inriktningen i de tongivande moskéerna. Men också att politiken har gynnat, eller i alla fall haft överseende med, de extrema miljöerna. Somliga har till och med blivit rikskända för sina återkommande besök hos reaktionära muslimer.

Höstens val erbjuder en möjlighet att istället få fram tydliga krafter emot.

Terrorromantiken i Vänsterpartiet

Vidriga V

Hyllade terror och spred judehat – bjöds in av V till riksdagen

De två palestinska politikerna i Fatahs revolutionära råd hade tidigare uppmärksammats för att ha hyllat terrorism och uttryckt hat mot judar. I oktober 2025 bjöds de in till riksdagens lokaler av Vänsterpartiet.

Med på mötet fanns såväl partiledaren Nooshi Dadgostar som partisekreterare Maria Forsberg.

SvT:

Uttryckte hat mot judar och hyllade terrorism – bjöds in av V till riksdagen

Vänsterpartiet bjöd in två palestinska politiker från Fatahs revolutionära råd som tidigare uttryckt hat mot judar och hyllat terrorism till riksdagen, enligt en granskning som Göteborgs-Posten har gjort.

Med på mötet fanns partiledaren Nooshi Dadgostar.

Den senaste tiden har det stormat kring V efter nyheter om terrorhyllningar och antisemitism inom partiet. Nu avslöjar GP att även den högsta partiledningen bjudit in palestinska företrädare som uppmärksammats för just sådana åsikter.

Den 6 oktober 2025 släpptes två representanter från Fatahs revolutionära råd – företrädaren Taysir Nasrallah och ledamoten Mohammad al-Lahham – in i riksdagens lokaler.

De har tidigare uttryckt judehat och hyllat terror.

”Världen har fått nog av judar”

Enligt GP sa Taysir Nasrallah år 2024 i palestinsk tv att attacker med antisemitiska inslag mot israeliska fotbollssupportrar visade på att händelsen var det ”tydligaste beviset på att världen har fått nog av judarna och fått nog av denna israeliska arrogans”. Det rapporterade den israeliska organisationen Palestinian Media Watch (PMW).

Han har också sagt att ”martyrskap” är ett ”heligt värde”. Nasrallah är en central ledande företrädare för Fatah och ledamot i partiets revolutionära råd.

Mohammad al-Lahham uppmärksammades i oktober 2022 för ett uttalande i palestinsk tv där han hyllade ”martyrer” och bland annat hänvisade till en man som dödade tre personer i ett terrordåd i Tel Aviv tidigare samma år, skriver GP.

Forskaren: ”Allvarligt”

Magnus Ranstorp, forskare inom terrorism vid Försvarshögskolan, riktar i en intervju med GP skarp kritik mot att de bjöds in till riksdagen.

– Det här är fortsättningen på ett mönster, tycker jag, som är allvarligt och väcker grundläggande frågor om Vänsterpartiets omdöme. Det här handlar ju inte om Israel-kritik. En av dem säger att världen är trött på judar. Det är ju ren antisemitism, säger han.

Dadgostar på mötet

Både partiledare Nooshi Dadgostar partisekreterare Maria Forsberg var på mötet där Fatah-politikerna befann sig, skriver GP. På en bild som den palestinska sajten SHFA publicerat syns Dadgostar och Forsberg med företrädarna.

GP har sökt V. I ett skriftligt svar från Maria Forsberg bekräftar hon att mötet hade ägt rum.

”Vi, precis som andra partier, träffar ofta personer som representerar stater och utländska organisationer och partier utan att dela alla värderingar eller åsikter med dessa och utan att i detalj utreda deras bakgrund”, skrev hon.

V svarade inte på hur partiet ser på Fatah-politikernas uttalanden, om partiet kände till det eller vilka som deltog vid mötet.

Miljöpartiet & islamismen

Bisarrt att Miljöpartiet blundar för islamismen!

Publicerad 6 sep 2026

Islamism och hedersförtryck är väldokumenterade problem. Ändå är de rödgrönas reflex alltför ofta att tona ned, relativisera eller flytta fokus.

Miljöpartiets språkrör, Daniel Helldén, ser inte islamism som ett stort problem.

Miljöpartiets Daniel Helldén sa nyligen apropå islamism: ”Jag undrar hur stort problem vi egentligen har? Om det är så att man egentligen blåser upp de här sakerna.”

Det är en märklig fråga med tanke på den omfattande islamistiska miljö som vuxit fram i Sverige. Helldén är uppenbarligen okunnig om det storskaliga projekt som just nu pågår, och som drivs av radikala predikanter med kopplingar till Saudiarabien. Målet är att bygga en ny salafistiskt präglad moské i Sverige varje månad.

Helldén borde också kunna ta till sig polisens beskrivning av särskilt utsatta områden, där extremism bland annat tar sig uttryck i ett fundamentalistiskt inflytande som begränsar människors fri- och rättigheter.

På lokal nivå bidrar hans MP dessutom till att föra hedersnormer vidare. I Västervik stödde partiet ett medborgarförslag om könssegregerade badtider och kallade det ett ”bra första steg för ökad jämställdhet”. Men ”kvinnotider” gäller också flickor. Pojkar lär sig att flickor som värnar sin heder inte badar med dem, och flickor att de inte ska umgås med pojkar. Det är inte jämställdhet. Det är att föra hedersnormen vidare.


Centertoppen Martin Ådahl har kallat personer som utövar hedersförtryck en ”pytteliten minoritet”, och sen avfärdat kritiken som ”SD-retorik”. Att uppskattningsvis 240 000 människor lever under hedersförtryck reducerade han till ett marginalproblem.


När integrationsminister Simona Mohamsson ville undersöka skillnader i värderingar mellan inrikes och utrikes födda kallade C-politikern Abir Al-Sahlani själva tanken på sådana skillnader ”rasistisk”.

Vid en rödgrön valvinst kommer frågor om islamism och hedersförtryck att halka betydligt längre ner på dagordningen

När resultaten kom visade de att nästan varannan SFI-elev ansåg att homosexualitet var oacceptabelt. Då var det tyst från Al-Sahlani.

Socialdemokraterna har gjort en resa. År 2000 skrev Mona Sahlin och Margareta Winberg: ”Vi får aldrig acceptera talet om ’hedersmord’” och att ”ingenting bevisar att våldet mot unga kvinnor är kulturellt betingat”.

Det var inte fenomenet som S-topparna ville åt, utan begreppet. Mona Sahlin ångrade sig senare och sa att hon varit en del av ”maktens tystnadskultur”. Socialdemokratiskt ledda regeringar har också genomfört viktig lagstiftning, som lagen om barnäktenskapsbrott.

Men reflexen att förneka eller förminska problemen återkommer. I somras förnekade S-kvinnornas ordförande Annika Strandhäll att flickor i Sverige tvingas bära slöja, trots att slöjtvång finns dokumenterat i över hundra domar. Ett förbud mot kusinäktenskap kallade hon en ”genuin skitfråga”.

Vänsterpartiet är värst i klassen. Partiet har länge präglats av en ideologisk ovilja att tala klarspråk om hedersförtryck och var ensamt om att motsätta sig det särskilda brottet hedersförtryck.


Exemplen är många. Tillsammans visar de ett mönster: det är en sak att stifta lagar för den som redan utsatts. En annan att utmana de miljöer och normer som göder och upprätthåller förtrycket. Där går fortfarande en tydlig politisk skiljelinje.

Tidöpartierna kan göra mer, inte minst genom att strypa offentliga bidrag till organisationer som upprätthåller hedersnormer.

Men en sak är säker. Vid en rödgrön valvinst kommer frågor om islamism och hedersförtryck att halka betydligt längre ner på dagordningen.

Daniel Helden – en naiv mp-mupp

Ingen ”blåser upp” islamismen, Daniel Helldén

När Miljöpartiets språkrör Daniel Helldén säger att man ”blåser upp” faran med islamismen följer det ett långvarigt mönster av relativisering från partiet. Det skriver Sakine Madon.

Miljöpartiets språkrör Daniel Helldén (MP) frågar sig om islamismen är ett så stort problem.

Häromdagen fick Miljöpartiets språkrör Daniel Helldén en fråga i TV4 om islamism och svarade att han ”undrar hur stort problem vi egentligen har, om det är så att man egentligen blåser upp de här sakerna”.

Det känns som att man lyfter saker och ting som inte har så stor betydelse, fortsatte Helldén.

När Liberalernas Simona Mohamsson i fredags i Rosenbad inledde en pressträff, om en ny undersökning om migranters värderingar, anklagade hon Helldén för en ”allvarlig relativisering”. Det gjorde Mohamsson rätt i.

Simona Mohamsson påminde om att en islamist körde på Pridefirare i Berlin.

Den omfattande undersökning som World Values Surveys generalsekreterare Bi Puranen gjort på uppdrag av regeringen visar det man hade kunnat ana.

Många migranter har kommit från länder som ligger längst ifrån Sverige på den globala värderingskartan och det märks i attityderna om sådant som homosexualitet, barns och kvinnors frihet och självbestämmande.

Att 48 procent av SFI-eleverna i undersökningen svarade att homosexualitet är oacceptabelt genererade omgående rubriker i pressen, men är inte så förvånande med tanke på att det i många länder är förbjudet med homosexualitet.

I Rosenbad påminde Mohamsson, när hon kritiserade Helldén, om att en islamist körde på Pridefirare i Berlin så sent som för några veckor sedan.

Man kan fråga sig varför ett till synes progressivt parti som Helldéns, som vanligtvis är för hbtq-rättigheter och genuspedagogik och allt som hör till, får så nedsatta sinnen när bakåtsträvande islamister kommer på tal.

För tio år sedan var partiet nära att rösta in en konservativ muslim, Yasri Khan som vägrade ta kvinnor i hand, i partistyrelsen. I samma veva fick MP-ministern Mehmet Kaplan, som bland annat hade jämfört svenska jihadister i Syrien med svenska frivilliga i finska vinterkriget, lämna sin post.

För tio år sedan var partiet nära att rösta in Yasri Khan i partistyrelsen.

Inför valet 2018 avslöjades att miljöpartisten Ali Khalil i Botkyrka hade försökt muta Moderaterna i kommunen med 3 000 röster om M såg till att bevilja bygglov till en ny moské. Det var också i Botkyrka som en lokal miljöpartist med sexistiska argument argumenterade för lägre åldersgränser för att könsseparera flickor på simhallen 2015.


Det är ingen slump att det är just i Miljöpartiet dessa saker har skett. Märta Stenevi, partiets tidigare språkrör, svarade i en riksdagsdebatt Liberalernas Johan Pehrson som lyfte frågan om kriminella klaner att hon själv tillhör en klan. Stenevi sade ”Jag tillhör en klan. En väldigt stark matriarkalt styrd klan. Fantastisk klan. Har ingenting med organiserad brottslighet att göra, kan jag säga”. Daniel Helldéns relativisering jackar alltså i vad man kan kalla en partitradition.

(S)vT som S-marionett

 Bohlins video

V-poitiker dödshotar flicka

Om dessa två vänsteraktivister tiger
SvT och SR eftersom de är lojala

mot vänstern i valtider!

Vänsterns hyckleri och lögner

 

10 dagar till valet

Med 10 dagar kvar till valet gör jag följande reflektion.

Dagarna i valstugan har visat att hälften av Centerpartiets lokala kandidater är vänstervridna och de övriga borgerliga.

Själv är jag högercenterpartist-

Om partiledningen under finaldagarna stöder de borgerliga får de min röst. Om inte blir det blankröst i riksdagsvalet men C i lokalvalet.



Valrörelsen 2026 har hittills varit som att se en film baklänges. Jaha, det var det, har känslan varit under våren. Som om det var över redan innan det hann börja.

Slutsatsen från experter, statsvetare och opinionsanalytiker har varit att den borgerliga regeringen förlorar och att Magdalena Andersson kommer att tillträda som Sveriges statsminister.

Utmaningen för henne har varit att få ihop sitt lag. Inte att besegra Ulf Kristersson. Eftervalsanalyserna har kommit innan förtidsröstningen ens har öppnat.

Det kan visa sig vara en felbedömning.

Sant är att den rödgröna sidan haft ett övertag i opinionsmätningarna. Sant är också att Liberalerna har legat under spärren med god marginal.

Men riksdagsval är inte som amerikanska romantiska komedier där alla förstår att tjejen kommer att bli kär i den störiga killen som visade sig vara hyvens. Magdalena Andersson tog ut segern i förskott även i förra valet.

På onsdagsmorgonen kom en nyhet som för Socialdemokraterna måste beskrivas, inte som en kalldusch, utan snarare ett hopp i en isvak – utan bastu.

Liberalerna: 3,3 procent. Socialdemokraterna: 25,8. Båda siffrorna är statistiskt säkerställda. Avstånd mellan blocken: 2,6 procentenheter. Det enligt en ny mätning från TV4/Novus.

En mätning är en mätning och det kan mycket väl komma nya opinionsundersökningar som visar annat. Men det lär ändå smällas i en och annan dörr på Sveavägen 68. För det är en katastrofsiffra för S.

Socialdemokraternas icke-strategi fungerar inte.

Med blott elva dagar kvar till valet kan man åtminstone slå fast följande.

Socialdemokraternas icke-strategi fungerar inte. Även om S hostar upp sig några snäpp från 25,8 till den 13 september skulle partiet göra sitt sämsta val sedan den allmänna och lika rösträttens införande. En mätning är en mätning, men den befäster trenden: Socialdemokraterna har långsamt men stadigt tappat i opinionsstöd under ett halvårs tid.

Det är inte så märkligt med tanke på att S planer är höljda i dunkel. Vilka ska S bilda regering med? V? C? Ingen vet. Centrala löften, som bankskatten, tycks man ha backat ifrån. Vilka grupper som kommer att få höjda skatter vill Andersson inte erkänna. S valslogan skulle kunna vara ”rösta på grisen i säcken”. Det går inte hem.

Likaså har det varit dumt av de borgerliga partierna att ge upp på förhand. Under de senaste veckorna har det varit dålig stämning hos Moderaterna och Sverigedemokraterna. Båda partierna tycks, likt experterna, tagit ut valresultatet i förskott. I stället för att fokusera på att vinna valet tycks det ha uppstått en kamp om att bli största oppositionsparti. Både Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson har ”varnat” sina väljare för att taktikrösta på Liberalerna.

Men som sagt. Ett riksdagsval följer inte ett förutbestämt manus.

6,3 procent av väljarna var i förra valet ”sena blockbytare”. Och kampen om dem vanns av Ulf Kristerssons sida i politiken, enligt Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet.

Valet 2026 är inte valet 2022. Allt kan hända, bollen är rund och så vidare.

Men valet är inte över. Borgerlighetens uppgift framöver är att lägga gnabbet åt sidan och fokusera på att vinna det. Det är match igen.

Dags för mittenväljare att lämna Centern

2 september 2026

Så där ja. Det tog sin lilla tid men till slut kom opinionsskiftet med de första höstvindarnas tillnyktrande kraft. Liberalerna skjuter upp mot riksdagsspärren och Socialdemokraterna rasar ned. Detta blir en jämn spurt i mål.

Liberalernas partiledare Simona Mohamsson (L), statsminister Ulf Kristersson (M), Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch (KD) och Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson (SD) när Tidöpartierna håller en pressträff för att presentera en nyhet kopplad till åtgärder mot organiserad brottslighet under onsdagen.

För att göra det riktigt klart: Liberalerna får 3,3 procent och behöver alltså inte ens en procentenhet till för att ta sig över riksdagsspärren. De behöver runt 45 000 röster till. Tidöpartierna som helhet behöver numera bara platta ut 2,6 procent i blockskillnad för att vinna valet.

Skulle de procenten tas direkt från oppositionspartierna är valsegern ett faktum. Vi vet fortfarande heller inte hur stor del det är av de hittills avvaktande väljarna som efter övervägande ger regeringen fortsatt förtroende. Sannolikt lutar majoriteten av dessa åt bifall för en Tidöregering.

Den moderate justitieministern Gunnar Strömmer tog under onsdagen tillfället i akt att peka på en central del av opinionsmatematiken: Centerns relativt starka stöd just nu beror sannolikt på att mittenväljare sökt sig dit med idén att om det nu måste bli en rödgrön majoritet, så bör i alla fall Centern stärkas på det att det finns en liberal motkraft. Men den tanken är förfelad på flera sätt.

Det bygger på antagandet att Magdalena Andersson faktiskt vinner valet men det är just nu en öppen fråga. Om dessa mittenväljare vill tillförsäkra liberalismen en fast position i en kommande regering är det i det här läget förnuftigare att lägga rösten på Liberalerna i stället, för att  motverka en för stark högerkantring i en Tidöregering. De påverkar aktivt ett sådant skeende, för om Liberalerna blir kvar i riksdagen, vilket nu är realistiskt, och om det delvis sker just med hjälp av en överströmning av väljare från Centern till Liberalerna, avgör dessa liberalt sinnade väljare i princip valet. Fyra år till med en stabil regering, effektiv brottsbekämpning och goda statsfinanser.

Även ”riktiga” centerpartister, de som vanligen röstar på Centern, bör ta till sig detta. De kan med gott samvete rösta på Liberalerna i riksdagsvalet men fortsätta ge Centern rösten på kommunal och regional nivå.

Det som manifesterades under onsdagen var en händelse som såg ut som en tanke. Tidöpartiernas partiledare stod efter några dagars gnabb samlat uppradade på en gemensam presskonferens. De aviserade ett beslut att gå än hårdare fram mot den organiserade brottsligheten och göra det straffbart att över huvud taget vara medlem i ett kriminellt gäng. Vinner de valet kommer en sådan lag vara på plats 1 april nästa år.

Samtidigt deklararerade Centern att man tänker plocka fram den tidigare partiledaren Annie Lööf att kampanja med Elisabeth Thand Ringqvist. Samma Lööf som inför valet 2014 lovade alla att hon hellre skulle äta upp sin högra sko än att låta Centern bli stödhjul åt Socialdemokraterna. Det slutade med att Centern blev just ett stödhjul åt Socialdemokraterna och inte någon liberal garant för någonting.

En påminnelse precis i rätt tid för att understryka Strömmers iakttagelse.