lördag 7 februari 2026

(S)vt och sanningen



Entreprenörskapsforums rapport ”När blir utrikes födda självförsörjande?” presenterades i våras.

Vi uppmärksammade då tillsammans med satirtecknaren ”Steget Efter” hur vi befarade att SVT skulle hantera rapporten. Det vill säga genom att tiga ihjäl den.

Rapporten redovisar nämligen mycket dystra siffror när det gäller utrikesföddas självförsörjningsgrad.

Studien omfattar utrikes födda i arbetsför ålder oavsett skäl för uppehållstillstånd, det vill säga individer mellan 20 och 64 år, och utvecklingen under 27 års tid, 1990–2016.

En majoritet av utrikes födda i arbetsför ålder har under perioden 1990 till 2016 inte uppnått självförsörjning. År 2016 var drygt 600 000 utrikes födda i arbetsför ålder inte självförsörjande. Högt räknat var 38 respektive 36 procent av individer med härkomst i Afrika respektive Mellanöstern självförsörjande 2016. Motsvarande uppskattningar för inrikes födda och individer från våra nordiska grannländer låg på 73 procent.

En av rapportförfattarna, Johan Eklund, vd Entreprenörskapsforum, professor BTH och JIBS, skrev så här i Svenska Dagbladet 15 april 2020:

”Huruvida en till Sverige inflyttad individ kan försörja sig på inkomster från sitt jobb eller inte har traditionellt bestämts av sysselsättningsgraden. Den visar på besvärande, men inte alarmerande, siffror för år 2016: 68 procents sysselsättningsgrad för invandrade från Afrika och 56 procent för inflyttade från Mellanöstern. Men sysselsättningsgraden ger alltså en missvisande bild. Det räcker för en individ att ha varit sysselsatt i en enda timme under november månad för att bli avprickad som varandes i arbete under detta år och därmed integrerad.

En mer rättvisande bild av storleken på det ekonomiska utanförskapet får vi om vi i stället tittar på självförsörjningsgraden. Den uppnås vid fyra prisbasbelopp vilket år 2019 motsvarade en årlig bruttoinkomst på 186 000 kronor eller cirka 12 600 kronor netto per månad. Detta ligger i linje med OECD:s definition av den relativa fattigdomsgränsen men ligger långt under de kollektivavtalade minimilönerna. Prisbasbeloppsdefinitionen är praktisk och möjliggör en relevant jämförelse över tid.

Med detta mått går andelen som 2016 kunde försörja sig i gruppen från Afrika ned till mer dramatiska 38 procent och för Mellanöstern stannar den först på 36 procent.

Här har vi alltså att göra med grupper där majoriteten saknar möjligheter till självförsörjning. För utomeuropeiska migranter är den självförsörjande gruppen i klar minoritet.

Tidsspannet mellan ankomst till landet och inträdet på arbetsmarknaden är också väldigt långt i Sverige. För utrikes födda tar det i snitt 13–14 år innan 50 procent har uppnått en självförsörjningsgrad på 12 600 kronor efter skatt. Eftersom det är förhållandevis få individer som befunnit sig så länge i landet betyder det i praktiken att en majoritet av de utrikes födda under sin tid i Sverige aldrig blivit självförsörjande.”

Trots att vi först uppmärksammade och därefter påminde SVT om rapporten är det alltså först nu, åtta månader senare, som SVT informerar om projektets slutrapport “Vägar till självförsörjning”. Vi noterar dock att det inte sker på nyhetsplats, utan på mer undanskymda ”SVT Forum”.

Vi och ”Steget Efter” hade alltså våra föraningar, som tyvärr mycket riktigt besannades.

Rapporten och resultaten tegs ihjäl av SVT och fick aldrig den uppmärksamhet de förtjänade.

fredag 6 februari 2026

Vänsterns islamromantik



Gazastoryn som Dagens ETC inte granskade

Nyhetskrönika. En svensk medborgare i Gaza hyllade Hamas massmord men framställdes i svensk press som en förtvivlad småbarnsfar övergiven av UD. Bakom berättelsen fanns bortförda barn, islamism och en journalistik utan kritisk blick.

Dagens ETC har i en serie reportage berättat om svenska medborgare som fastnat i krigets Gaza. Flera av texterna följer en pappa och hans barn. Han säger att familjen reste in i området bara dagar före Hamas terrorattacker, att de hamnade mitt i kriget och lämnades utan stöd från svenska myndigheter. Berättelsen väckte sympati och plockades upp också av andra medier.

Men läsarna fick inte hela historien.

I själva verket hade barnen, som är födda här, förts ut ur Sverige långt tidigare. Redan under hösten 2021 slog skolan larm. Barnen hade plötsligt försvunnit. Skatteverket inledde en utredning. Mamman berättade då att de flyttat till ett nordafrikanskt land. Ett år senare registrerades de som utvandrade dit. Men utan vårdnadshavare och med ett adressfält som lämnats tomt i Skatteverkets blankett. Barnen var åtta och nio år gamla.

Till en svensk tidning sa pappan att han chockerats av Hamas attacker och det efterföljande kriget.

Men den 7 oktober, samma dag som Hamas genomförde sina massmord och kidnappningar, satte han sig framför datorn. Han publicerade ett inlägg på sin öppna Facebooksida. Bilden som han la upp föreställde överfallna israeler som låg på marken. Hamassoldaternas ansikten och vapen var maskerade med hjärtan. Offrens skrämda ansikten var synliga.

Han skrev på arabiska:

”Allahu akbar, al-Qassam-brigaderna stormar israeliska bosättningar, griper och dödar ett stort antal israeler.”

Och ovanför bilden:

”Gläd er, O muslimer! Gazas män har stormat fiendens land, och ockupationssoldaternas ansikten är under skorna på Jihadisterna och Mujahidin-männen. Gläd er! Palestina befrias, om Gud vill. Gud är större, Gud är större! Dussintals döda och dussintals fångar. Här är de, Gazas ungdomar och män. Har ni, hela världen, män som våra?”

I sociala medier visar han mer av samma syn på världen, till exempel inlägg där han hyllar talibanernas emirat som ett föredöme för kvinnor.

I Sverige levde han som livsstilskriminell. Han hade fler än ett tjugotal domar och fängelsevistelser bakom sig. I en personutredning av Kriminalvården beskrevs han som impulsiv, med värderingar som ”stödjer ett kriminellt beteende”. Han hade aldrig etablerat sig på arbetsmarknaden. Inkomsterna stod socialtjänst och brottslighet för.

Där framgår också att han på grund av sitt missbruk hade endast sporadisk kontakt med sina barn, som bodde med sin mamma i en annan svensk stad. När han själv lämnade Sverige är oklart. Men en tingsrättsdom berättar att han upphörde att betala sin hyra i början av 2023.



I Dagens ETC:s texter framgår inte om tidningen överhuvudtaget har sökt barnens mamma. Doku har under en längre tid försökt nå henne. Vi ville veta hur hon såg på att barnen fördes bort från henne och ut ur Sverige och att barnen befann sig på en plats som hon och hennes föräldrar och syskon själva hade lämnat för att söka skydd här.

Klart är att mamman undertecknade Skatteverkets blankett om att barnen utvandrat och att även hon hyllade attackerna den 7 oktober, trots att hennes egna barn då var i Gaza.

Även ett av barnen har publicerat omfattande terrorrelaterat material på sina sociala medier. Inlägg som hyllar våld och förnedrar den israeliska gisslan och som följer de båda föräldrarnas mönster.

I Dagens ETC:s artiklar nämndes inget av det som vi beskriver här. I ambitionen att berätta om en utsatt svensk Gazafamilj som var kritisk mot ett handfallet UD under ett orättfärdigt krig försvann den bakomliggande verkligheten och viktiga perspektiv om föräldraansvar och barns rättigheter.

Det som inte berättades kan möjligen till viss del bero på bristande research, men det går inte heller att utesluta att det också handlar om att inte vilja se islamismen för vad den är. En totalitär rörelse som påverkar och formar även barn.

Barnen har senare evakuerats till Sverige med hjälp av UD.

torsdag 5 februari 2026

Vänstern mot kvinnors frihet










Kvinnokraft 4.0



Nyhetsbrev januari 2026: När systemkritik möts av motstånd
av Caroline Thelning i Nyhetsbrev Publicerat den 05/02/2026 12:07

Januari 2026 visade tydligt vad som händer när sharia granskas och ifrågasätts som norm- och rättssystem i ett sekulärt samhälle.

Fokus låg på myndigheters ansvar, mediernas roll och på hur saklig systemkritik allt oftare möts av misstänkliggörande i stället för sakliga argument. Särskilt medier som själva betecknar sig som vänster, och som historiskt haft en central roll i kampen för kvinnors fri- och rättigheter, uppvisade under månaden en aggressiv förtalstaktik, vars syfte var att tysta, misstänkliggöra och undandra sharia som norm- och rättssystem från saklig granskning.

När dessa medier i dag granskar kvinnorättsorganisationer som Kvinnokraft 4.0 intar de en position som står i direkt kontrast till deras tidigare. Kvinnokamp, jämställdhet och jämlikhet oavsett bakgrund ifrågasätts, medan sakfrågan undviks: sharia som konkurrerande norm- och rättssystem och hijaben som dess offentliga symbol, med kvinnor som dess bärare och reklampelare. Detta är något man konsekvent vägrar att låta granskas och ifrågasättas.

I stället för att bemöta sakfrågan används ideologiska etiketter för att misstänkliggöra avsändaren, precis som när kvinnor som krävde rösträtt, rättslig jämlikhet och tillgång till utbildning beskylldes för att vara extrema, splittrande och samhällshotande. Fokus flyttas därmed systematiskt från sharia som norm- och rättssystem till person, intentioner och påstådd politisk hemvist. Resultatet blir att ett religiöst maktsystem undandras offentlig granskning.

Samtidigt ökade medborgarengagemanget markant. Fler valde att agera korrekt, lugnt och med svensk lag som utgångspunkt. Det visar att upplysning gör skillnad.

Månaden tydliggjorde därmed något som inte längre går att blunda för: när ett religiöst makt- och normsystem kritiseras för att ha normaliserats genom offentlig kommunikation uppstår starka protester, och fokus flyttas omedelbart från system till person. Det är en tydlig påminnelse om att våra fri- och rättigheter aldrig kan tas för givna – varken av kvinnor eller män, och aldrig i en sekulär och demokratisk nation.


1. Myndigheter

Under januari fortsatte arbetet med att granska statlig och offentligt finansierad kommunikation där hijaben används i sammanhang som rör jämställdhet, barn och skola.

Ett omfattande ärende rör Länsstyrelsen i Hallands län och deras styrdokument "Ett jämställt Halland – Strategi för jämställdhetsintegrering 2024–2027". Bildvalet, där en kvinna i hijab förekommer, väckte frågor om statlig neutralitet och normsignalering. Myndigheten har svarat skriftligt och uppger att synpunkterna tas med i det fortsatta arbetet. Kvinnokraft 4.0 kommer att följa upp ärendet.

Jämställdhetsmyndigheten har fortsatt varit föremål för kraftig debatt efter beslutet att inte längre använda bilder på barn i hijab. Trots att beslutet ligger i linje med myndighetsansvar, barns rättigheter och svensk jämställdhetspolitik finns internt motstånd. Januari visade tydligt hur svår denna kunskapsöverföring fortfarande är, även inom myndigheter med jämställdhet som kärnuppdrag.

Kontakter med Nobel Prize Museum och Högskolan i Skövde fortsatte. För Nobel Prize Museum gäller frågor om kommunikation riktad till skolan och ansvar i sammanhang där barn och utbildning berörs. För Högskolan i Skövde gäller statlig och statsfinansierad kommunikation samt skolans sekulära uppdrag. I båda fallen väcktes frågor om varför hijab används utan att dess koppling till sharia problematiseras.

Detta handlar om svensk lag och myndigheters ansvar, inte om individer eller privat trosutövning.


2. Företag

Granskningen av kommersiell kommunikation fortsatte under januari, med särskilt fokus på hur hijab används i reklam och marknadsföring.

Ett tydligt exempel var Fitness24Seven, där en privatperson ur nätverket skickade ett sakligt och välformulerat mejl om användningen av hijab i företagets reklam. Exemplet lyftes för att visa hur medborgare kan agera utan personangrepp, med fokus på normer och ansvar. Fler följde efter.

Även större aktörer som Bonnier News uppmärksammades för sin användning av hijab i kommunikation, vilket bidrar till att legitimera ett norm- och rättssystem som står i konflikt med den sekulära rättsstaten.

Erfarenheten från januari bekräftar mönstret från tidigare månader: när hijabens juridiska och normativa innebörd förklaras sakligt väljer många aktörer att ompröva sina val.


3. Folkbildning och opinionsarbete

Under januari introducerades Ledare och artikelserier som tydliga format i Kvinnokraft 4.0:s arbete, för att skilja löpande opinionsbildning från fördjupad analys av sharia som samhällssystem, politisk ideologi, rättssystem och även som religion.

Månadens arbete höll konsekvent fast vid kritiken av sharia som norm- och rättssystem. Ledaren ”När skam blir styrmedel – om religiösa normsystems återkomst i Sverige”, publicerad den 28 januari, slog fast en central insikt: sharia institutionaliserar skam och gör den till ett styrmedel. När hijaben presenteras som frihet eller identitet frikopplas den från de krav, sanktioner och den sociala kontroll som följer av systemet.

Fördjupande texter visade hur ”nyanser” ofta används för att undvika slutsatser, och hur symboler omdefinieras av aktörer som själva inte lever under det normsystem de beskriver.

Historiska paralleller till kvinnokampens arv påminde om en grundläggande sanning: rättigheter har aldrig kommit lätt eller gratis. De har vunnits.


4. Sociala medier

Arbetet i sociala medier fortsatte att nå långt utanför den egna kretsen. Inlägg delades brett, diskuterades intensivt och bidrog till att flytta fokus från person till struktur.

No Hijab Day den 1 februari förbereddes redan i slutet av januari, med solidaritet med Irans modiga kvinnor som riskerar livet för rätten till sin egen kropp. Citat och vittnesmål från kvinnor som levt under sharia fick stort genomslag. Samtidigt blev det nödvändigt att uppmärksamma hur nättroll och störande konton agerar i kommentarsfält. Januari markerade vikten av att inte ge dessa utrymme, utan i stället blockera och gå vidare.


5. Genomslag och räckvidd

Under januari fick flera inlägg stort genomslag och bidrog till att sätta agendan i frågor som rör sharia, hijab och statligt ansvar. Innehåll som höll fast vid ett svenskt, rättsstatligt perspektiv och som vägrade flytta fokus från system till individ nådde särskilt långt.

De mest uppmärksammade inläggen nådde 20 000 - 30 000 visningar per inlägg, med hundratals interaktioner i form av kommentarer, delningar och reaktioner.

No Hijab Day: över 33 000 visningar och mer än 1 600 interaktioner.

Svenskt perspektiv vs. shariaperspektiv: över 25 000 visningar och cirka 700 interaktioner.

Hijabens juridiska funktion inom sharia: över 23 000 visningar och fler än 1 000 interaktioner.

Slöjförbud, statlig neutralitet och myndighetsansvar: 15 000 - 20 000 visningar med omfattande engagemang.

Genomslaget visar ett tydligt mönster: när sharia analyseras som norm- och rättssystem och svensk lag används som referensram engagerar innehållet brett och når långt utanför den egna följarskaran.


6. Kvinnokraft 4.0 – verksamheten

Kvinnokraft 4.0 drivs fortsatt helt utan statliga bidrag och utan koppling till politiska partier. Verksamheten finansieras genom frivilliga donationer som möjliggör drift, utveckling och ett långsiktigt upplysningsarbete.


Till sist: saklighet ger effekt

Januari visade med all tydlighet att saklighet, konsekvens och kunskap harmonierar bättre med den svenska statens grundprinciper om likhet inför lagen än de attacker som vår yttrandefrihet tillåter från starkt ideologiskt präglade vänstermedier.

När sharia granskas som system, och inte som någons identitet, och när hoten mot kvinnors fri- och rättigheter granskas och debatteras, uppstår ett starkt ifrågasättande, svartmålning och motstånd från dessa medier. Men framför allt uppstår ett uppvaknande.

Samtidigt ökar trycket från aktörer som vill införa sharia genom att flytta fokus från rättsstat och juridik till känslor och rättigheter. Det gör arbetet mer nödvändigt, inte mindre.

Vi måste inse att vår frihet inte försvinner i ett slag, utan urholkas, som droppen urholkar även den mest solida granit, om vi inte agerar bestämt och med övertygelse för att motarbeta att sharias samhällsmodell och ideologi normaliseras i Sverige. Därför fortsätter arbetet med samma metod – sakligt och med lagen och historien i ryggen.


Läs. Inse. Agera.

Varma hälsningar
Caroline Thelning
Grundare och talesperson för nätverket Kvinnokraft 4.0

(S)vensk Public (S)ervice

Tips till coachen från en som förundras över idiotin i (S)vt & (S)r

Svensk public service genomsyras av ambitionen att medvetandeprogrammera konsumenterna och dumhetsinjicera dem med olika dejtingprogran och andra realitysåpor.

Skrota samtliga redaktioner som inte arbetar med nyheter och politisk analys men först måste alla politruker omprogrammeras eller avskedas.

Så kan svensk ps spara en miljard per år!

1. Stäng dejtingavdelningen. SVT har en hel kategori med dejtingprogram. Alla dejtar alla – bisexuell dejting i spansk lyxvilla. Kaeli dejtar – influencern Kaeli Abdi åker till Italien för att hitta en fotbollsspelare att gifta sig med. Det är väldigt oklart vad en aspirerande fotbollsfrus kärleksliv har med public service-uppdraget att göra. Och Gift vid första ögonkastet är inne på tolfte säsongen.
2. Lägg ner Shaolin Heroes. Jan Emanuel och Jon Olsson åker till Sydkorea för att träna kung fu. Svensk demokrati överlever utan den serien.
3. Sluta vara socialkontor för B-kändisar. SVT ska inte fungera som tillfälliga projektanställningar och marknadsföringsapparat för medieprofiler som behöver fylla på i kassan. Att Naken med Stina Wollter – där Palestinaaktivisten Wollter målade av nakna kändisar (!) – ens producerades säger något.
4. Lägg ner Semester med Garplind. SVT betalade sex utlandssemestrar åt komikern Christopher Garplind – till Schweiz, Grekland, Slovenien, Kanarieöarna och Skottland. Konceptet beskrivs som terapi-tv för trötta kändisar. Premiärgästen var Anne Lagercrantz make, författaren David Lagercrantz, som flögs till lyxiga alporten Zermatt för att tillsammans med Garplind ägna sig åt navelskådande.
5. Skicka en reporter till junior-VM – inte en hel redaktion. Till JVM i Minnesota skickade SVT reporter, programledare, expert och flera kommentatorer. Hockeysverige.se klarade sig med en reporter.
6. Sluta buda på sporträttigheter. SVT betalar 125 miljoner per OS. Därtill VM, EM, bordtennis och rally. Låt TV4, Discovery och andra aktörer sända.
Fokusera på uppdraget
7. Redovisa tittarsiffrorna och kostnaderna för varje program. SVT fick 2025 totalt 5,6 miljarder men skriver att man "aldrig går ut med en redovisning" av vad enskilda program kostar. Man kan ju undra varför.
8. Sluta annonsera i sociala medier. SVT:s uppdrag är inte att spendera skattepengar för att annonsera på Instagram och Facebook.
9. Minska textproduktionen på svt.se. Varje gratisartikel är en kostnad för SVT och underminerar samtidigt privata medier som behöver ta betalt.
10. Sluta skylla på politikerna. SVT tar emot 5,6 miljarder per år. Problemet är inte anslaget. Utan vad man väljer att lägga skattebetalarnas pengar på.

Lawen Redar – (S)tollig

 






Socialdemokraterna vill blanda befolkningen – men ingen ska flytta

Uppdaterad 
Publicerad 

Lawen Redar (S) vill blanda befolkningen – men ingen ska flytta. I en ny minidokumentär pressas hon om det motsägelsefulla i ambitionen.

– Jag förstår faktiskt inte frågan, säger hon.

Det har stormat kring Socialdemokraternas integrationspolitiska talesperson Lawen Redars förslag om att blanda befolkningen. Redar själv tycker att ambitionen är okontroversiell.

– Motsatsen till att leva blandat är segregation, vilket i förlängningen leder till framväxten av parallellsamhällen. Det kan ingen tycka är bra, säger hon.

”Helt sjukt”

Enligt Redar ska blandningen bland annat ske genom att nyanlända stoppas från att flytta till utsatta områden. Områdena ska också rustas upp för att göra dem mer attraktiva. Men hennes ambition har även varit att öka blandningen i välbärgade områden, exempelvis genom att subventionera billiga hyresrätter.

Kritiker har kallat projektet ”tvångsblandning”.

– Vilket är helt sjukt att man kan uttrycka. De borde själva vara angelägna om att försöka lösa problemen, säger Redar.

Men förslagen som skulle skapa större blandning i välbärgade områden ratades av S-kongressen 2025. Nu pratar Redar istället främst om att lyfta de utsatta områdena.

”Jag förstår inte frågan”

Lawen Redar menar att hon står fast vid att befolkningen måste blandas. Men samtidigt har hon sagt att människor ”ska bo kvar där de bor”.

Går det att blanda befolkningen om alla bor kvar där de bor?

– Jag förstår faktiskt inte frågan.

Om alla bor kvar där de bor, hur ska en blandning då ske?

– Vi bor rätt blandat som det är i dag. Problemen har vi i de utsatta områdena som är socioekonomiskt svaga. Här skulle vi behöva åstadkomma en förändring.

– Känner människor att det är tryggt, så kan det över tid bli områden som människor med jobb vill flytta in till, svarar Lawen Redar.

”Desinformation”

Att Socialdemokraternas politik handlar om tvång är något som har lyfts av flera högerpartier.

”Befolkningen ska blandas. Inte för att de vill det utan för att Socialdemokraterna vill det” sa Ulf Kristersson (M) i ett tal i oktober.

Redar avfärdar beskrivningen.

– Jag hoppas inte valrörelsen präglas av desinformation. Det finns inget tvång i våra förslag.

Ministern: ”Hennes egna ord”

Migrationsminister Johan Forssell (M) håller inte med utan menar att tvånget finns i Socialdemokraternas egna formuleringar.

– Hur kan det vara desinformation att citera vad hon själv har sagt? För att bryta segregationen så krävs det att befolkningen blandas, det är hennes egna ord, säger han.

Hade SD rätt om invandringen? Och hur långt är Lawen Redar beredd att gå för att blanda befolkningen? Se dokumentären på SVT Play.


Lawen Redar var helt obegriplig i SVT

Halvtimmen med Lawen Redar om Socialdemokraternas integrationspolitik var lika surrealistisk som Alice i Underlandet.

Sällan har en svensk politiker suttit lika beslutsamt framåtlutad i en tv-studio som Lawen Redar, integrationspolitisk talesperson för S, när hon gästade SVT:s 30 minuter nyligen. Och sällan har någon så systematiskt försökt undvika att berätta om sin politik.

Intervjun handlade om integration, med utgångspunkt i en rapport som Redar bar huvudansvaret för. I det numera berömda slutcitatet om att att befolkningen måste blandas står det att ”samhället kommer behöva genomföra insatser vi tidigare inte gjort, i en skala vi tidigare inte sett”.

Redar inledde halvtimmen med stor energi och målade upp en lika korrekt som alarmerande bild. Det finns 65 utsatta områden präglade av arbetslöshet, folk på försörjningsstöd, usla skolbetyg. Hela 60 procent av de senaste årens skjutningar har kopplingar till utsatta områden. Det handlar om platser som endast gängen kan vilja ha kvar.

Sedan började märkligheterna. Socialdemokraterna vill åtgärda problemen genom att skapa socioekonomisk blandning, förklarade hon. Detta ska ske genom att samhället bygger blandade boendeformer, men bara i utsatta områden.

Vad är det Lawen Redar påstår, egentligen? Att Socialdemokraternas plan är att få människor som bor i trevliga områden att flytta till ställen som bara gängkriminella kan älska? För det vore ju i så fall – vågat.

Blanda inte in mig i min rapport!

Men nej, det menade hon verkligen inte, hävdade hon. Ingen ska behöva flytta någonstans. Men det är ju bra om de som redan bor i utsatta områden, och med tiden får jobb, stannar kvar där. Så att det inte blir transitområden med bara nyanlända.

Visst, det är en bra ambition. Men den leder ju inte mot de integrationspolitiska mål som Redar formulerade lite senare i intervjun: att stärka svenska språket och skapa en gemensam värdegrund.

Så hur ska detta uppnås?

Det fick vi aldrig veta. Lawen Redars enda mål med intervjun verkade vara att inte skrämma någon i majoritetsbefolkningen med att de kommer att störas av mångkulturella flyttlass från utsatta områden.

Men i S-rapporten står det faktiskt att 42 procent av alla låginkomsttagare måste flytta för att bryta segregationen, sa programledare Camilla Kvartoft i ett försök att få Redar att tala ur skägget. Men då lät det liksom så här:

– Fast den siffran kommer ju från en rapport av Boverket, sa Redar.

– Ja, sa Kvartoft, men ni citerar ju den i er rapport.

– Ja, men vi citerar väldigt många rapporter.

Kort sagt, Blanda inte in mig i min rapport!

Mot slutet, när inga svar kommit, försökte Kvartoft med en enkel, övertydlig fråga:

”Om segregationen ska brytas, handlar det då inte om att vi alla måste vara beredda att liksom leva i bostadsområden där det finns alla typer av människor med olika bakgrund och inkomster och så?”

Lawen Redar log:

”Det tror jag att de allra flesta redan gör. Det är ju så Sverige ser ut i dag.”

Va?!

”Det är ju så Sverige ser ut i dag.”

Sverige är alltså redan blandat? Socialdemokraternas stora ödesprojekt är redan – klart?

Det var en underhållande halvtimme för den som uppskattar Alice i Underlandet-surrealism: ”Folkblandning i morgon och folkblandning i går men aldrig folkblandning i dag.”

Fast en mindre lustig stund för den som tror att det behövs en seriös integrationspolitik.

onsdag 4 februari 2026

Dagens Nyheter – träsknytt


 

Innebörden i DN-artikeln är att en ideologisk

högervridning är bra för elevernas studieprestanda!

Vad betyder det då när elever börjar prestera sämre?

Har de blivit vänstervridna?



tisdag 3 februari 2026

Barn som mördare

Den människa som dödar en annan människa för pengar ska avskiljas från det civiliserade samhället utan pardon oavsett ålder!

Vänsterns gullande med terrorister och mördare är ett samhällshot om de kommer i regeringsställning!

Håll MP&V borta från inflytande över lagstiftningen!

Innan journalister och politiker slutar upp med att mörka och ignorera sambanden mellan migration och kriminalitet har vi kvar grundproblemet;





Verkligheten visar att vänstern har fel!

Publicerad 3 feb 2026

Efter åtta år av blodiga rubriker kom en historisk månad: noll dödsskjutningar. Regeringens hårdare linje ger resultat – trots vänsterns varningar.

Januari 2026 var första månaden utan dödsskjutningar sedan mars 2018.

Vänsterpartiet röstade nej till att låta polisen avlyssna minderåriga.

Ibland är den största nyheten det som inte har hänt: Ingen sköts till döds i Sverige under januari – det var den första månaden utan dödligt skjutvapenvåld på åtta år, visar Expressens granskning.

Antalet dödsoffer har sjunkit sedan gängkrigets blodigaste år, 2022. Då sköts 62 personer ihjäl, förra året var det 44 – varav tio föll offer för det fruktansvärda massmordet vid Risbergska skolan i Örebro.

Efter ett decennium av svarta rubriker om att allt yngre barn mördar och mördas anas nu en ljusning vid horisonten. Kan det vara så att kritikerna hade fel – att tuffare tag visst kan leda till att färre brott begås?

I statistiken över skjutningar syns en skarp nedgång i oktober i fjol. Det sammanfaller med regeringens utskällda reform som gav polisen möjlighet att avlyssna barn under 15 år i brottspreventivt syfte. Vänsterpartiet röstade nej. De flesta miljöpartister lade ned sina röster.

Tidigare var polisen tvungen att sluta lyssna om gängledare ringde upp en fjortonåring. Det betydde att barn under femton år blev extra attraktiva rekryter för gängen – eftersom regelverket minskade upptäcktsrisken för deras vuxna uppdragsgivare.

En annan trolig förklaring till att skjutvapenmorden minskat är att allt fler beställare har sytts in. Förra året greps över 200 svenska kriminella utomlands, varav ett femtiotal gängledare. Däribland Mikael ”Greken” Tenezos, Eddie ”Fifty” Jobe och Ismail ”Jordgubben” Abdo.

Att låsa in gängtoppar – länge – ser alltså ut att fungera. Ju färre som kan organisera en mordplan, desto färre mord.

Tidigare kunde gängtopparna riskfritt sippa paraplydrinkar samtidigt som de lade ut morduppdrag i chattgrupper. Men fristäderna för knarkkungar på rymmen blir allt färre.

Det är inte någon slump. Strategiskt arbete från både den svenska polisledningen och regeringen har gett resultat. Sverige har nu utlämningsavtal eller samarbeten med en lång rad nya länder, som Turkiet, Dubai, Irak och Mexiko.

Och när ledarna grips svalnar konflikterna.

– Våldet minskar när en person slutar pumpa in pengar i konflikten, säger kriminologen Manne Gerell till DN.

Att låsa in gängtoppar – länge – ser alltså ut att fungera. Ju färre som kan organisera en mordplan, desto färre mord.

Även vardagsbrotten har sjunkit två år i rad, visar preliminär statistik från Brå. Mest minskar stölder, av sådant som cyklar, båtmotorer och bildelar.

Ett skäl till det är att polisen har blivit bättre på att stoppa utländska stöldligor redan vid gränsen. I fjol avvisades 400 individer från Sverige – en ökning med 140 personer jämfört med året innan. Resultatet: 50 000 färre brott än väntat.

Justitieminister Gunnar Strömmers paradigmskifte har kritiserats av hårt kriminologer, vänstertyckare och tongivande politiker i Magdalena Anderssons regeringsunderlag. De har påstått att den hårda linjen inte har stöd i forskning. Att brottsligheten bara kan förhindras med sociala insatser.


Alla rasar mot fängelsestraff – ingen ser dagens skandal

Gunnar Strömmers förslag om att sätta 13-åringar i fängelse får massiv kritik.

Men den verkliga skandalen är hur barnen behandlas i dag.

Patrik Kronqvist

Vintern 2023 noterar åklagare i södra Stockholm ett nytt oroväckande fenomen. Åldern på fotsoldaterna i gängkriget sjunker plötsligt dramatiskt. Vid flera skjutningar är de misstänkta gärningsmännen så unga som 13 år.

Trenden där barn rekryteras av gängen via sociala medier sprider sig blixtsnabbt. På bara några veckor blir det närmast vardag med fall där icke straffmyndiga barn avlossar automatvapen och kastar handgranater.

Hastigheten i denna mörka samhällsförändring är svindlande. Problemet har vuxit sig stort på mindre än en mandatperiod. I fjol var 52 barn under 15 år involverade i rättsliga prövningar, så kallad bevistalan, om mord och mordplaner.

Det är mot den bakgrunden justitieminister Gunnar Strömmers förslag om sänkt straffbarhetsålder för vissa grova brott måste diskuteras. Men många invändningar ter sig som hämtade från en helt annan tid och verklighet.

Barnen som sätts i fängelse riskerar att utveckla en kriminell identitet, menar kritikerna. Men det här handlar inte om småtjuvar på väg upp på brottsstegen utan om barn som redan har gjort det mest förbjudna – tagit en annan människas liv.

Reformen går emot forskning och beprövad erfarenhet, hävdar andra. Men Sveriges situation, med en epidemi av unga barnsoldater, är unik i västvärlden. Vilka länder kan vi ens lära oss av för att tackla det här problemet?

Kriminalvården får alldeles för kort tid att förbereda sig på att ta hand om barn, invänder myndigheten själv. Det stämmer. Men det snabbt uppblossande gängvåldet har tagit hela samhället på sängen. Det finns inget väloljat system för den här gruppen. Alla myndigheter famlar.

Faktum är att ingen vet hur det offentliga i dag omhändertar de 13- och 14-åringar som har begått några av lagbokens värsta brott. Statens institutionsstyrelse uppger att man har ett tiotal sådana barn på sina ungdomshem. Var resten befinner sig – hos föräldrarna, på HVB-hem eller i familjehem – finns ingen statistik om. 

Det är häpnadsväckande! Sverige har en mordvåg, men ingen har brytt sig om att ta reda på vilka insatser som sätts in för de yngsta mördarna. 

I vissa fall ser det riktigt illa ut. Källor inom rättsväsendet vittnar om att det hänt att barn som misstänks för förberedelse till mord har placerats i familjehem hos ensamstående män som inte ens har fyllt 30 år. Om det är vanligt förekommande vet ingen, men det är bisarrt att det ens är möjligt.

Här finns det bästa argumentet för sänkt straffmyndighetsålder. Då skulle barn tas om hand av staten på ett likvärdigt sätt.

Dagens system, där kompetensen och resurserna hos den enskilda socialtjänsten avgör insatsen, ter sig både ineffektivt och rättsosäkert. Och blotta misstanken om att små kommuner kan ta budgethänsyn vid beslut om unga mördares framtid är genuint skrämmande.

Debattörer har en lyx som politiker inte har, de slipper svara på sådana detaljfrågor.
Att låsa in barnen handlar inte bara om att värna det omgivande samhället, det handlar minst lika mycket om att skydda dem själva. Unga som har begått grova brott befinner sig i en mycket utsatt situation. De riskerar både att drabbas av hämnd och att värvas för nya våldsdåd.

Men varken familjehem eller HVB-hem, där många av de här barnen tycks hamna i dag, har tillräckliga befogenheter att begränsa barns digitala och fysiska kontakter. Många grova brottslingar under 15 år har begått sina värsta brott under tiden de varit omhändertagna av socialtjänsten, skriver Brottsförebyggande rådet.

De kritiker som menar att behandling i Kriminalvården, med sitt mobilförbud och låsta avdelningar, skulle innebära en särskilt stor risk för återfall tycks således inte göra några jämförelser med dagens system – som inte ens kan garantera att kontakterna med gängen bryts.

Samtidigt finns det berättigade invändningar mot reformen. En är den korta strafftiden. 13- och 14-åringar ska få 90 respektive 80 procents straffrabatt, de yngsta mördarna kommer därmed bara att dömas till mellan ett och två års fängelse. Det innebär att tiden hos Kriminalvården blir knapp, förmodligen allt för knapp för effektiv behandling i många fall. 

Äldre barn som döms till sluten ungdomsvård får i dag ofta sitta kvar på Sis-hem även efter avtjänat straff. Om de bedöms behöva ytterligare insatser, omhändertas de med stöd av LVU, lagen om vård av unga.

Så kommer det säkert att bli även för många av de unga som döms till fängelse. Men då behöver de flytta från Kriminalvården, förmodligen till Statens institutionsstyrelse. Att bryta behandlingskedjan är en riskfaktor i sig. 

Det väcker frågan varför regeringen inte låter Sis ta ansvar för verkställigheten även av straffen. Myndigheten kommer ju oavsett att ha ansvar för många av de här barnen vid något tillfälle i framtiden. Det gäller särskilt som reformen bara föreslås vara i kraft i fem år. Risken finns att Kriminalvården med stor möda bygger upp viktig kompetens – som sedan går förlorad.

För mig framstår argumenten för sänkt straffbarhetsålder som starka, däremot är det inte lika självklart att just Kriminalvården ska ta hand om dem som döms.

Men det här är genuint svåra frågor. Det finns för- och nackdelar med olika lösningar. Därför förvånas jag över tvärsäkerheten i debatten.

Inga 13-åringar ska sättas i fängelse! heter det med emfas. Nähä – men ska de sitta i familjehem och ha fortsatt kontakt med gängen då?

Debattörer har dock en lyx som politiker inte har, de slipper svara på sådana detaljfrågor.

Jag är mer oroad över hur vi hanterar de här barnen i dag, än över hur regeringen vill behandla dem i morgon.

fredag 30 januari 2026

Muslimska brödraskapet

Bara vänsterpartister och miljöpartister hävdar som grupp att islamiseringen är en myt.

USA har påbörjat processen att terrorstämpla Muslimska brödraskapet, MB. Det är ett beslut med globala konsekvenser, och Sverige är ett av de länder som kommer att känna effekten snabbast och hårdast. Inte för att MB är starkt organiserat här, utan för att Sverige under årtionden skapat en politisk miljö där islamistiska nätverk kunnat arbeta i skuggan av vår missriktade inkludering.

Vänsterrörelsens vision om mångfald bygger på enfald
och nu har de låst sig i självhypnotisk islamofili!

– Islamophobia is a word created by fascists, and used by cowards, to manipulate morons.

Islamofobi är ett ord som skapats av fascister.
Islamofobi är ett ord som används av opportunister för att manipulera svagsinta.

Muslimska brödraskapets officiella symbol liknar 1100-talets symbol för korståges tempelriddare och har samma betydelse.

SR-podd


Då skulle kristna soldater bekämpa islam.

Nu ska muslimska krafter bekämpa kristendom och judendom!



Till och med de vänsterskruvade public-service-
redaktörerna vaknar långsamt upp till verkligheten!



onsdag 28 januari 2026

Islam och Svenska Kyrkan


Terrorforskaren varnar: Svenska kyrkan legitimerar islamism

Publicerad 2026-01-28

När staten drar i nödbromsen fortsätter Svenska kyrkan dialogen. I en intervju med Samnytt säger statsvetaren och terrorforskaren Magnus Norell att kyrkans samarbete med Islamic Relief inte kan förklaras enbart med godtrogenhet och naivitet, utan med ett medvetet ideologiskt val som bidrar till att normalisera politisk islam i Sverige.

Magnus Norell är statsvetare, författare och en av Sveriges mest profilerade forskare och analytiker inom islamism, politisk islam och våldsbejakande extremism.

Han har under flera decennier studerat islamistiska rörelser i Mellanöstern och Europa, med särskilt fokus på Muslimska brödraskapet, jihadistiska miljöer och hur ideologiska nätverk verkar inom civilsamhälle och institutioner i väst.

Norell har varit knuten till flera forskningsmiljöer och har återkommande anlitats som expert av myndigheter, medier och internationella aktörer i frågor som rör radikalisering, säkerhet och ideologisk påverkan.
svetaren och forskaren Magnus Norell. Bild: Faksimil Facebook

Samnytt kontaktar Magnus Norell i samband med att Svenska kyrkan fortsätter sitt samarbete med Islamic Relief. Ett samarbete som nu väcker skarp kritik från bland andra Norell.

– Det här går inte att förklara med okunskap. Man vet vad man gör, säger han till Samnytt.

När Sida i början av 2026 stoppade allt fortsatt stöd till Islamic Relief Sverige hänvisade myndigheten till en fördjupad granskning och tillämpningen av försiktighetsprincipen. Enligt Sida gick det inte att utesluta kopplingar till extremistiska eller antidemokratiska miljöer, där Muslimska brödraskapet utgör den centrala referenspunkten.

Det handlar om en islamistisk, homofob och antisemitisk rörelse. En rörelse som önskar att judar i Sverige ska försvinna eller dödas. Man strävar efter ett parallellsamhälle, det som de själva kallar det muslimska civilsamhället och man ser sig själva som representanter för islam.

Magnus Norell om Muslimska brödraskapet

Samtidigt väljer Svenska kyrkan alltså att hålla fast vid sin linje. Samverkan och religionsdialog fortsätter i gemensamma sammanhang där Islamic Relief ingår, trots att staten dragit sig ur.

På frågan om hur Svenska kyrkan ställer sig till att den statliga myndigheten Sida i januari 2026 valde att inte förnya stödet till Islamic Relief med hänvisning till misstänkta kopplingar till antidemokratisk verksamhet, svarar kyrkan på sin webbplats:

”Vi följer ärendet. Generellt kan sägas att Svenska kyrkan oroas över osäkerheten många organisationer har kring sin finansiering i dagsläget. Sida hänvisar till försiktighetsprincipen i sin bedömning. Det är viktigt med tydlig information från Sida kring hur denna försiktighetsprincip tillämpas i myndighetsutövningen för att upprätthålla förtroende och för att säkerställa rättssäkerhet och förutsägbarhet.”



Så här svarar Svenska kyrkan om samverkan med andra trosinriktningar på deras webbplats:

Varför samarbetar Svenska kyrkan med muslimska organisationer som Islamic Relief?

Svenska kyrkan har, liksom många andra kyrkor och samfund, en dialog och en samverkan med samfund och organisationer av annan trosbekännelse, däribland muslimska. Att föra dialog och samverka över religionsgränser är förankrat i Svenska kyrkans eget regelverk, Kyrkoordningen. Där står: ”Utifrån kyrkans tro på Gud som skapande, upprättande och livgivande i hela världen, är den vidare ekumeniska kallelsen att verka för kyrkans enhet, mänsklighetens gemenskap och världens helande, samt att söka Guds tilltal i mötet med varje människa oavsett religiös tillhörighet”. (Inledningen till 14:e avdelningen, Svenska kyrkans relationer till andra kyrkor och samfund) En av pionjärerna inom religionsdialogen, den katolske teologen Hans Küng har sagt: ”Det blir aldrig fred mellan nationerna utan fred mellan religionerna. Och vi kommer aldrig att få fred mellan religionerna utan religionsdialog”. Det är en bra sammanfattning av varför också Svenska kyrkan samverkar med organisationer av annan tro.

Hur ser samarbetet ut med Islamic Relief?

På den nationella nivån har Svenska kyrkan ingen formaliserad samverkan med Islamic Relief och ger heller inget finansiellt stöd. Men Svenska kyrkan ingår tillsammans med Islamic Relief och andra organisationer i paraplyorganisationen  Forum – idéburna organisationer med social inriktning. Genom vår internationella verksamhet, Act Svenska kyrkan, finns vi också i plattformen Concord. Svenska kyrkan och Islamic Relief finns också med tillsammans i det europeiska praktikernätverket A World of Neighbours. Vi har i de sammanhang där vi haft samverkan med Islamic Relief, exempelvis i FN-seminarier tillsammans med Act Svenska kyrkan, haft goda samarbeten.

På församlingsnivå finns en samverkan mellan Katarina församling i Stockholm och Islamic Relief i projektet Goda grannar, som lokalt ger humanitär hjälp och juridisk rådgivning till behövande och bedriver språkundervisning för nyanlända.

Efter upprepade förfrågningar från Samnytt svarar Svenska kyrkan via mejl att man ”hänvisar till uppdaterad information på Svenska kyrkans webbplats, där finns vad vi i nuläget har att säga”, alltså texten ovan.

Staten bromsar – kyrkan fortsätter

Sidas beslut grundar sig på en samlad riskbedömning, där yttranden från bland annat Centrum mot våldsbejakande extremism ingått. Myndigheten har varit tydlig med att man inte pekar ut Islamic Reliefs humanitära verksamhet som våldsbejakande, men att man inte heller kan bortse från personella och ideologiska kopplingar i omgivande nätverk.

Jag tror inte att det handlar om enbart naivitet. Det kräver en intellektuell ansträngning att vara så naiv.

Magnus Norell

Islamic Relief har förnekat kopplingar till extremism och till Muslimska brödraskapet, men bekräftar samtidigt att organisationen inte längre är en av Sidas partnerorganisationer.

– Det är anmärkningsvärt att en kyrklig institution gör en mildare riskbedömning än statens biståndsmyndighet i frågor som rör politisk islam, säger han.

Enligt Norell är Svenska kyrkans hållning inte bara ett resultat av naivitet, utan av ideologisk övertygelse. Dialogprincipen ges företräde framför säkerhets- och demokratihänsyn.

– Jag tror inte att det handlar om enbart naivitet. Det kräver en intellektuell ansträngning att vara så naiv. Det här är ett medvetet val, säger han.

Norell beskriver hur idén om dialog med alla blivit överordnad, även när motparten har en tydlig politisk och ideologisk agenda.

– Det finns en föreställning om att om vi bara pratar, fikar och möts så kommer det att bli bra, säger Norell och går vidare:

– I grunden är ju det inte en dålig inställning, det fungerar med människor som har en gemensam idé om hur samhället ska styras. Men det har inte Muslimska brödraskapet – och det är verkligen ingenting nytt.

Legitimering av politisk islam

Norell menar att Svenska kyrkan genom fortsatt samverkan i praktiken bidrar till att legitimera politisk islam i Sverige.

– Det är klart att man legitimerar politisk islam på det här sättet. Big time, säger han.

Han beskriver Muslimska brödraskapets strategi i Europa som långsiktig och institutionell och att målet är att skapa parallella islamistiska samhällsstrukturer. I stället för våld används nu civilsamhället, paraplyorganisationer och dialogforum för att bygga inflytande och acceptans.

– De behöver inte använda våld i Sverige. De får det de vill ändå, legitimitet, tillträde och inflytande. För dem räcker det att få sitta vid bordet, säger han.

”Att lita på dementier håller inte”

Svenska kyrkan hänvisar, liksom andra aktörer – som EU, FN, Myndigheten för stöd till trossamfund och Utrikesdepartementet – till att Islamic Relief själva förnekar kopplingar till Muslimska brödraskapet. Ett argument som Norell avfärdar helt.

– När de säger att de inte tillhör Muslimska brödraskapet menar de att det inte finns något formellt medlemskap. Men det finns inga medlemskap. Det är ett sätt att komma undan, säger han och fortsätter:

– Att bara acceptera organisationens egna dementier håller inte på någon nivå.


På vilket sätt skulle du kort beskriva Muslimska brödraskapet?

– Det handlar om en islamistisk, homofob och antisemitisk rörelse. En rörelse som önskar att judar i Sverige ska försvinna eller dödas. Man strävar efter ett parallellsamhälle, det som de själva kallar det muslimska civilsamhället och man ser sig själva som representanter för islam.

Islamofobi är ett ord skapat av fascister, använt av fegisar, för att manipulera idioter.


Magnus Norell citerar Christopher Hitchens

Muslimska brödraskapet är förbjudet eller terrorstämplat i flera länder i Mellanöstern, däribland Egypten, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten. Inom EU finns ingen gemensam terrorlistning, något som ofta används som argument för att samarbeten i Europa är ofarliga. Enligt Norell är detta ett alltför snävt synsätt.

– Att en rörelse inte är terrorlistad i EU betyder inte att den saknar antidemokratisk agenda. I Europa arbetar brödraskapet politiskt och institutionellt, inte militärt, säger han.

Dubbla måttstockar

Norell pekar också på vad han beskriver som en tydlig dubbelmoral inom Svenska kyrkan. Vi frågar honom:

Svenska kyrkan är ju väldigt tydlig med att ta avstånd från kristen fundamentalism och det som brukar beskrivas som den kristna högern i USA, men här tar man inte avstånd?

– Ja, det är ett stort hyckleri. Och när man pratar om Muslimska brödraskapet och den formen av muslimsk aktivitet överhuvudtaget så är ju den i politiska termer mer höger än vänster. Den är konservativ på ett sätt som går att jämföra väl med en del av de här kristna högerspökena som finns. De har rätt mycket gemensamt. Han tillägger:

– Inte minst när det gäller homofobin och kvinnosynen.

Han menar att detta ytterst bara kan förklaras ideologiskt och att det finns en idé om att det är synd om muslimerna och att vi då måste ”hjälpa de stackarna”.

– Det är väldigt ”condescending” [nedlåtande, red. anm] skulle jag säga. Han fortsätter:

– Och man ser det man vill se och ser inte det man inte vill se. Man har bestämt sig för att det här är rätt väg att gå, och då blundar man för allt som talar emot.

Kritiker mot det här samarbetet mellan Svenska kyrkan och Muslimska brödraskapet kallas ibland för islamofober, hur vill du kommentera det?

– Jag använder inte det uttrycket, eftersom det används för att tysta en diskussion om islam. Mitt korta svar, som du kan använda, är ett citat av Christopher Hitchens som jag menar beskriver min egen uppfattning ganska precist:

– Islamophobia is a word created by fascists, and used by cowards, to manipulate morons.

I svensk översättning lyder citatet: ”Islamofobi är ett ord skapat av fascister, använt av fegisar, för att manipulera idioter”.

Christopher Hitchens var en brittisk-amerikansk journalist och författare, känd för sin skarpa och ofta polemiska kritik av religion, totalitära ideologier och politisk dogmatism. Han skrev för bland annat The Atlantic och Vanity Fair och försvarade konsekvent yttrandefrihet, sekularism och intellektuell hederlighet, även när det var kontroversiellt.


Gränsen som aldrig drogs

När Sida avbryter samarbetet med Islamic Relief med hänvisning till säkerhetsbedömningar och försiktighetsprincipen, medan Svenska kyrkan väljer att fortsätta dialog och samverkan i gemensamma sammanhang, gör statliga och kyrkliga aktörer olika bedömningar av riskerna med fortsatt samarbete.

Skillnaden i hållning aktualiserar frågor om ansvar och gränsdragning i relation till organisationer som kopplats till islamistiska och terrorstämplade miljöer.

För Magnus Norell är slutsatsen tydlig.

– Svenska kyrkan borde avsluta samarbetet helt.



Isabelle Eriksson
·
ISLAMISTISKA SKATTEFINANSIERADE CIVILSAMHÄLLET - I PRINCIP KROSSAT

När nu bidragen till islamistiska biståndsorganisationen Islamic Relief drogs in var det som om sista pusselbiten föll på plats.
En stor del av det skattefinansierade islamistiska civilsamhället är nu ”gone with the wind”.

Vi tar en historisk tillbakablick.

Den 17 april 2018 skrev jag min första artikel i Katerinas magasin.
Den artikeln visste jag inte då, kom att bli startskottet på en karriär som grävande journalist.

Artikeln handlade om att jag avslöjade att eventet Muslimska familjedagarna i Kista, bjudit in jihadförespråkaren Nouredinne Khademi från Tunisien där arrangörerna var Nykterhetsrörelsen (Unf), Sveriges Unga Muslimer, (Sum), studieförbundet Ibn Rushd och biståndsorganisationen Islamic Relief (samtliga islamistiska civilsamhällesorganisationer).

Redan där borde man dragit in handbromsen för samtliga organisationer. Men det tar ett par år och efter en massa artiklar/reportage från min sida börjar saker hända.

SUM är först ut- blir av med bidragen 2019 och avregistrerar föreningen 2020.

Ibn Rushd blir av med statsbidraget 2025 - verksamheten, med huvudkontor i Solna, upphör.

Islamic Relief blir av med Sidas bidrag 2026 - får numera noll kronor.
Eventet Muslimska familjedagarna är dessutom ett minne blott.
Samtliga organisationer har fått lägga ned på grund av kopplingar till våldsbejakande islamisk extremism samt att de inte respekterat de demokratiska principerna i Sverige.

I princip finns inga islamistiska friskolor kvar heller, förutom en i Växjö plus ett par stycken som går under radarn. (Vilket jag skrivit om på Bulletin)

Den här regeringen har även dragit in bidragen till de etniska organisationerna vilket är mycket positivt.

De statliga läxhjälpsbidragen (som främst gick till fuskande somalier) är avskaffat av Tidö.

Hamaskopplade riksdagsledamoten - Jamal El Haj - kommer snart inte längre utgöra en lika stor belastning för sveriges skattebetalare. Jag avslöjade 2023 att han inte bara deltagit, utan att han också arrangerade Palestinakonferensen i Malmö som var en insamlingskonferens till Hamas.

Det azerbajdzjanska riksförbundet blev av med alla bidragen för ett par år sedan då jag avslöjade att Grå vargarna infiltrerat förbundet.
Ett enastående teamwork måste sägas där politiker, forskare, journalister och opinionsbildare ska ha ett stort tack som lyckats stävja antidemokratiska krafter i samhället.

Extra tack till Richard Jomshof, Jonas Andersson, Sameh Egyptson, Johan Westerholm, Magnus Ranstorp, Pelle Zackrisson, Jacob Hagnell, Sofie Löfwenmark, Rebecca Weidmo Uvell, Katerina Janouch, Charlie Weimers m.fl. som gjort detta möjligt.

Kan säkert nämna 50 namn till.

Nu återstår att stänga ned de moskéer som utgör ett hot mot vårat demokratiska samhällsbygge samt att strypa pengaflödena till många av de ideella föreningarna inom kommuner, regioner och stat som Finanspolisen konstaterat sysslat/sysslar med penningtvätt och terrorismfinansiering.

Ett tips där är att börja granska föreningar som får bidrag för antirasism, islamofobi, mångkultur mm.

Jag hoppas finansmarknadsminister Niklas Wykman har något bra på gång där lagstiftningsmässigt.

Förstå hur mycket pengar vi sparat svenska skattebetalare. Ska räkna på det någon gång.