Vänsterpartiet och terrorismen

Firade terrorattacken – nu kandiderar de för V

Publicerad 3 jun 2026

Flera av Vänsterpartiets kandidater i Helsingborg firade Hamas blodiga attack mot Israel den 7 oktober 2023.

En av dem, Nidal Hejjo, 65, hyllade massakern på Facebook:

”God morgon till raketsalvorna, god morgon till de palestinska militära operationerna”.

Här firas terrorn på Palestinska kvinnoförbundets event: ”I morgon kommer Hamas”

Flera av Vänsterpartiets kandidater i Helsingborg firade Hamas attack mot Israel den 7 oktober 2023, trots att partiledaren Nooshi Dadgostar (V) offentligt fördömde dådet.


Firandet arrangerades av Palestinska kvinnoförbundet, där flera V-kandidater i höstens val är aktiva. Under firandet delades godis ut, barn kläddes i militärkläder och slagord till stöd för attacken ropades.

Vänsterpartiet och arrangörerna bakom firandet har ingått en överenskommelse om platser på partiets vallista.

Vänsterpartiet har tvingats till uteslutningar av kandidater efter avslöjanden om terrorhyllningar, antisemitism och konspirationsteorier.

Två riksdagsledamöter har uteslutits under kraftiga protester. Lorena Delgado Varas efter anklagelser om antisemitism och Daniel Riazat efter anklagelser om att ha ”agerat olämpligt”.

Landskronas toppnamn Ali Hadrous (V) sparkades ut efter avslöjanden om att han under flera år spridit antisemitiska budskap och hyllat personer med kopplingar till terrorism. I dag sitter han i kommunfullmäktige som vilde.

Orwa Kadoura, vice ordförande för Vänsterpartiet i Malmö, lämnade sina uppdrag efter att ha deltagit i terrorhyllningar på demonstrationer samt spridit inlägg till stöd för attackerna den 7 oktober på Facebook.

Konflikterna har skakat Vänsterpartiet. Flera distrikt och hundratals medlemmar har krävt att partiledningen backar om vissa av uteslutningarna.

Flera kandidater som lämnat eller uteslutits har också startat egna partier.

Samtidigt framhåller partiledningen V som regeringsdugligt och kräver ministerposter vid ett eventuellt maktskifte.

Nu kan Expressen avslöja hur fler av partiets företrädare – som kandiderar i höstens val – hyllar terror.


Från vänster, Nidal Hejjo (V), Tamam Hashan (V), Soha Elhams (V), Ingrid Mattiasson Saarinen (V), Umihana Rasovic (V), Adeeba Ali Majid (ej kandidat) och Serin Tamim (V).Umihana Rasovic och Ingrid Mattiasson Saarinen kandiderar i valet och sitter bland annat i valberedningen för Vänsterpartiet i Helsingborg.

Dagen efter Hamas terrorattack mot Israel 7 oktober 2023 var det partiledardebatt i SVT. Vänsterpartiets partiledare Nooshi Dadgostar var tydlig i sitt fördömande:

– Hamas terrorangrepp på civila måste omedelbart upphöra, annars kan vi komma att se ett blodbad i den här regionen den närmsta tiden, sa hon till SVT.

I en intervju med DN 2024 efter avslöjanden om antisemitism och terrorstöd i partiet sa Nooshi Dadgostar:

– Antisemitism och rasism har ingen plats i Vänsterpartiet eller i Sverige.

Dock firades attackerna på andra håll i landet. Helsingborgsbaserade Palestinska kvinnoförbundet bjöd samma dag som 7 oktober-attackerna till ett ”bröllop” för att fira. I inbjudan delades ett klipp på civila som flyr musikfestivalen Supernova, där över 350 personer dödades.

Ett 50-tal personer samlades på Gustav Adolfs torg i Helsingborg där de delade ut godis och viftade med Palestinaflaggor. Flera barn hade klätts i militärkläder och lyftes upp bland den firande publiken, som bland annat skanderade:

– I morgon kommer Hamas till oss

med en självmordsoperation.

Gud är stor och segern kommer

att vara i våra händer!

– Avund till martyrens mamma, jag önskar min mamma var i din plats.

Bland demonstranterna fanns Tamam Hashan, 65, aktiv i Palestinska kvinnoförbundet och som nu kandiderar till Vänsterpartiet i valet i höst.

Tamam Hashan står på kommunlistan i Helsingborg. I klipp från platsen syns hur hon är med och skanderar slagord med önskan om att bli martyr och poserar på bilder.

Expressen når henne på telefon. Hon har svårt att formulera sig på svenska och gör därför intervjun på arabiska.

– Vi firade inte för att det här problemet uppstod. Tvärtom var det en katastrof för Gaza, säger Tamam Hashan.

Hon säger att hon inte minns att människor sjöng om självmordsoperationer, delade ut godis eller att det var en festlig stämning.

– Vi fick höra att det skulle bli en folksamling, inte ett firande. Sedan kom det musik.

Vänsterpartiet fördömer Hamas och beskriver dem som en terrororganisation. Håller du med?

– Jag vet inte. Jag kan inte värdera dem. Det jag vet är att vi palestinier har ett land och driver en rättfärdig kamp, men jag anser inte att det Hamas gjorde var rätt.

– Du vet att vi är från PLO va?

Hon avslutar med att säga att hon försökt delta i alla propalestinska demonstrationer, även före den 7 oktober 2023, för att belysa orättvisan palestinier lever under och för att uppmärksamma den humanitära krisen i Gaza.

Även Nidal Hejjo, 65, är aktiv i Palestinska kvinnoförbundet och kandidat i kommunvalet i Helsingborg. Hon publicerade den 7 oktober 2023 inlägg på Facebook där hon hyllade attackerna.

Bland annat skriver hon att ”en seger från Gud är inte långt borta” och publicerar bilder med texten ”Dina ungdomar är som flygande falkar och stolta lejon” och ”God morgon till raketsalvorna, god morgon till de palestinska militära operationerna”.

När Expressen når henne säger även hon att hon föredrar att föra samtalet på arabiska. Expressen behöver först förklara att partiet hon företräder har sagt att 7 oktober var ett terrordåd.

– Oavsett om jag är med i Vänsterpartiet, Socialdemokraterna eller något annat parti, finns det någon konflikt mellan min kamp för Palestina och att kandidera för ett visst parti? frågar hon.

Sedan väljer hon att avsluta samtalet.

– För oss är Palestina inte en politisk fråga. För oss är Palestina en personlig kamp först och främst. Jag tror att vi får ta upp det här ämnet och diskussionen vid ett annat tillfälle.

Nidal Hejjo väljer dock att inte återkomma.

Soha Elhams, 49, kandiderar i både kommun- och regionvalet i Helsingborg. Även hon deltar ofta i evenemang med Palestinska kvinnoförbundet.

På sina sociala medier sörjer hon i januari 2023 en Hamaskrigares död, som hon beskriver som sin kusin. I inlägget hon delar poserar den dödade personen med raketgevär och automatkarbin, klädd i militärdräkt och Hamas militära grens symboler.

På sin Tiktok har hon även delat en musikvideo med AI-genererade videor om hur ”sionisterna” kontrollerar flera av arabvärldens imamer och makthavare.

När Expressen når henne säger hon att hon inte kan delta i en intervju utan partiets godkännande. Trots att hon kandiderar i både kommun- och regionvalet säger hon att hon enbart vill ha kontakt via mejl för att ”säkerställa tydlig, korrekt och dokumenterad kommunikation”. Sedan väljer hon att inte svara via mejl. Expressen skickar ännu ett meddelande på Whatsapp. Då svarar hon:

”SLUTA kontakta mig via WhatsApp. Det räcker NU !!!!!! Jag har varit så tydlig flera gånger via samtal att du ska skriva via mejl BARA”

7 oktober samlar ett 50-tal personer på Gustav Adolfs torg i Helsingborg där de delade ut godis och viftade med Palestinaflaggor. Flera barn hade klätts i militärkläder.

”Palestinierna skriver i dag de största hjältesagorna på Palestinas mark genom sin tro och sin längtan efter frihet, utan trötthet eller uppgivenhet och med en trofast själ. I Palestina finns lejon som, när de ryter, varken ger vika eller böjer sig. Gud, skydda dem och ge dem styrka”, står det på Palestinska kvinnoförbundets hemsida.

Motståndare till Hamas – firar ändå

Palestinska kvinnoförbundet står nära Palestinska befrielseorganisationen, PLO, som är ideologiska motståndare till Hamas. Trots det valde förbundet att fira 7 oktober-attackerna. På sin Facebooksida publicerar förbundet flera inlägg till stöd för attackerna och den palestinska motståndsrörelsen.

”Deltagarna i demonstrationen bar palestinska flaggor och ropade slagord till stöd för den palestinska motståndsrörelsen samt uppmaningar om att fortsätta jihad för att befria varje del av det palestinska arabiska landet och rena det från den ”smuts” som den sionistiska ockupationsfienden anses utgöra”, står det i ett inlägg.

”Palestinierna skriver i dag de största hjältesagorna på Palestinas mark genom sin tro och sin längtan efter frihet, utan trötthet eller uppgivenhet och med en trofast själ. I Palestina finns lejon som, när de ryter, varken ger vika eller böjer sig. Gud, skydda dem och ge dem styrka”, står det i ett annat.

Serin Tamim, 43, är ansvarig för media och kommunikation i Palestinska kvinnoförbundet. Hon kandiderar för Vänsterpartiet i kommunvalet i Gislaved.

När Expressen når Serin Tamim bekräftar hon att hon lägger ut inlägg på förbundets Facebooksida. Men hon ansvarar inte för det som publiceras där, säger hon.

– Det är inte bara jag som bestämmer om inläggen.

Samtidigt menar hon att det är fel att ta upp något hon gjorde 2023.

– Jag är politiker 2026, jag var inte politiker 2023.

Vad tänker du då i dag om attackerna 7 oktober?

– Jag kan inte säga något om det.

Varför inte?

– Eftersom det är politisk situation. Och vi i Palestinska kvinnoförbundet fokuserar på kvinnor och barn som är offer i kriget.

På Musikfestivalen Supernova dödades 350 personer.

Intervjun görs till en början på svenska, men vi växlar till arabiska för att hon ska kunna uttrycka sig lättare.

– Jag har inte delat något på min personliga sida och det är inte bara jag som lägger upp inlägg där, utan det finns två tre andra systrar som också gör det.

Anser du att det finns något fel med att dela terrorhyllande innehåll, om än på en annan sida än din egen?

– En viktig punkt, vi har inte hyllat något.

Förutom att hon ansvarar för förbundets sociala medier är Serin Tamim även aktiv i egna kanaler.

På Tiktok har hon delat ett inlägg om New Yorks borgmästare Zohran Mamdani där denne poserar med män klädda i kvinnokläder. I inlägget står det på arabiska att ”Zohran representerar Satans tempels agenda” och att han stöder sexuella relationer utanför äktenskapet, samkönade äktenskap, abort och pedofili.

Efter intervjun kontaktar ledningen för Vänsterpartiet i Jönköpings län Expressen med följande kommentar:

”Vår position är tydlig: antisemitism är helt oacceptabelt. Den här personen kommer därför behöva lämna den aktuella föreningen eller avstå från att representera Vänsterpartiet.”

Snart därefter meddelar de att Serin Tamim har lämnat Palestinska kvinnoförbundet.

2025 bjuder Vänsterpartiet in flera personer från ”folkliga förbunden inom palestinska befrielseorganisationen PLO”. Närvarande var personer aktiva i Palestinska kvinnoförbundet och andra personer som har spridit antisemitism och hyllat terror.

Vänsterpartiet och PLO-representanter i Sverige har under den humanitära krisen i Gaza skapat täta band mellan organisationerna.

Företrädare för partiet har deltagit i möten och arrangerat gemensamma evenemang. I mars 2026 rapporterade den palestinska sajten Shfanews att flera organisationer som står PLO nära och Vänsterpartiet i Helsingborg ingått en överenskommelse. Enligt den ska ett ”antal bröder och systrar” i Palestinarörelsen få stå på kommunlistan för partiet i valet. På bilderna i artikeln syns flera av kandidaterna som senare skulle hamna på vallistan trots att de inte hade någon bakgrund i partiet.

Även på nationell nivå har Vänsterpartiets ledning haft möten med PLO-representanter i Sverige. Den palestinska ambassadören i Sverige, som representerar palestinska myndigheterna och har blivit bjuden till flera av partiets möten.

I maj 2025 träffade Nooshi Dadgostar representanter för ”de folkliga förbunden inom palestinska befrielseorganisationen PLO” i riksdagen. Bland de närvarande fanns personer aktiva i Palestinska kvinnoförbundet och andra personer som har spridit antisemitism och hyllat terror. Bland annat Yaser Alshobaki som Expressen rapporterade om i samband med Greta Thunbergs resa mot Gaza. På sina sociala medier hade han hyllat terror och spridit antisemitiska konspirationsteorier.

SOCIALDEMOKRATERNAS DUBBELMORAL

SOCIALDEMOKRATERNAS DUBBELMORAL

Varför måste präster ”tycka rätt” – men inte muslimska företrädare?

Trots att Socialdemokraterna är ett sekulärt politiskt parti är de, genom kyrkovalet, den största maktgruppen som styr inom Svenska kyrkan. Nu försöker de använda sin makt till att bestämma vad prästerna i kyrkan ska få tycka. Varför riktas denna iver att ”omstöpa” religioner inte mot andra samfund i Sverige? skriver debattören Josefin Utas.

År 2009 beslutade Svenska kyrkans högsta instans (Kyrkomötet) att kyrkan ska viga par av samma kön. Varje enskild präst skulle inte behöva göra det, så länge församlingen kunde erbjuda det genom någon annan präst. Det gav utrymme för olika teologiska uppfattningar, så att kyrkan kunde fortsätta vara en bred folkkyrka med intern mångfald.

Men det räckte inte för Socialdemokraterna. Nu driver man linjen att präster inom Svenska kyrkan som har den klassiskt kristna synen på äktenskapet – att det är mellan man och kvinna – inte ska kunna bli präster alls.

Det handlar alltså inte längre om att samkönade vigslar ska få ske inom kyrkan, utan om att vissa teologiska uppfattningar inte längre ska tolereras. Varje enskild präst måste tycka ”rätt”.

I Socialdemokraternas valmanifest inför kyrkovalet 2025 fanns varken Gud eller Jesus med. Fokus är i stället partiets värderingar om progressivitet, jämlikhet och social rättvisa. I manifestet står bland annat: ”Så länge det finns präster som inte vill arbeta med kvinnliga kollegor eller som inte viger samkönade par, kommer vi att kämpa för allas rätt till likabehandling. Vi kan aldrig acceptera att inte alla känner sig välkomna.” *(gäller inte muslimer)(min anmärkning)

Om de verkligen menade allvar med att religiösa samfund ska anpassa sig till deras politiska agenda och syn på HBTQ-frågor borde de rimligen rikta samma hårda tryck mot exempelvis islamska samfund

Budskapet är tydligt. Socialdemokraterna anser att politiken har både rätt och skyldighet att påverka religiösa samfund så att de anpassar sig till de värderingar som politiken anser ska råda. Då uppstår frågan:

Varför försöker Socialdemokraterna bara trycka på Svenska kyrkan?

Om de verkligen menade allvar med att religiösa samfund ska anpassa sig till deras politiska agenda och syn på HBTQ-frågor borde de rimligen rikta samma hårda tryck mot exempelvis islamska samfund.

I dag finns det inga islamska samfund, med vigselrätt i Sverige, som viger par av samma kön. Synen inom dessa samfund är också betydligt snävare när det gäller homosexualitet, kön och könsroller än inom Svenska kyrkan.

När kommer Socialdemokraterna att kräva samkönade vigslar även där? Kommer de driva frågan om fler kvinnliga religiösa ledare?

Om de teologiska frågorna i fristående trosgemenskaper ska underordnas politiska värden, och det är partiernas roll att genomdriva detta, måste S rimligen rikta samma krav mot alla samfund.

Socialdemokraterna behöver förklara sig. Att sila mygg och svälja kameler är inte hedervärt eller konsekvent, utan tyder på dubbelmoral och en ojämlik människosyn. Det är långt ifrån den ”rättvisa” man ger sken av att stå för.

Josefin Utas, samhällsdebattör, förtroendevald i Svenska kyrkan för Frimodig kyrka

Islamologins blinda fläck

För mig är det svårbegripligt att flera hundratusen människor i Sverige hyllar en arabisk krigsherre som sin andliga förebild men kanske kan det förklara hur vissa människor tenderar att lösa konflikter med dödligt våld. Islam bygger i sin helhet på att Muhammed mötte ängeln Gabriel (Jivril) som via diktamen utsåg Muhammed till Guds sista ombud till alla människor i alla tider i alla länder trots att budskapet enbart kan förstås helt av den som kan läsa arabiska.

Varför ville Gud att hans vilja skulle skrivas på arabiska!

Fanns det ett enda vittne till Muhammeds möten med ängeln?

Varför kallas islam för fredens religion trots att grundaren var en krigsherre och att islams krigare erövrade hela den arabiska halvön, stora delar av Afrika, Asien och Europa?

Varför ifrågasätter ingen journalist dessa problem?

Islamologins blinda fläck

Enskilda muslimer misstänkliggörs om samhället inte kan skilja mellan muslimska individer, religiös tro och islamistisk politisk mobilisering.

Publicerad 2026-05-25 av Sameh Egyptson

Att skilja mellan islam och islamism är nödvändigt i ett öppet samhälle. Men när religiösa organisationer och symboler behandlas som analytiskt neutrala riskerar forskningen samtidigt att missa hur politisk islam fungerar organisatoriskt, socialt och idépolitiskt i praktiken.

I sin artikel i Expressen argumenterar Simon Sorgenfrei för att moskéer, halal, ramadan och sjal inte automatiskt är uttryck för islamism. Det är en viktig och nödvändig distinktion.

Ett öppet samhälle måste kunna skilja mellan muslimska individer, religiös tro och islamistisk politisk mobilisering. När islam och islamism blandas ihop misstänkliggörs vanliga muslimer samtidigt som islamisternas egen berättelse stärks – idén att islam och islamism är samma sak.

Samtidigt innebär religionsfrihet inte att religiösa normer och organisationer blir immuna mot kritik. Ett öppet samhälle måste kunna skydda muslimska individer från kollektivt misstänkliggörande och samtidigt granska idéer, organisationer och normsystem med samma kritiska blick som andra maktstrukturer granskas.

Men Sorgenfrei stannar också för tidigt.

Problemet i dagens debatt är nämligen inte bara att vissa röster likställer islam och islamism. Problemet är också att delar av svensk islamologi länge har haft svårt att analysera hur religiösa miljöer samtidigt kan fungera som bärare av social normering, organisatorisk mobilisering och politiska idéer.

Här börjar den verkliga metodfrågan.

Under lång tid har svensk forskning om islam främst fokuserat på identitet, representation och muslimska minoritetserfarenheter. Dessa perspektiv är viktiga. Men frågor om politisk islam, transnationella nätverk och religiösa organisationers samhällsambitioner har ofta behandlats med betydligt större försiktighet.

Resultatet blir att man främst definierar vad islamism inte är – men mer sällan analyserar hur islamism faktiskt fungerar organisatoriskt, socialt och idépolitiskt. Den avgörande frågan är därför inte bara om ett fenomen formellt kan definieras som islamism, utan vilken social och politisk funktion religiösa praktiker, symboler och organisationer får i konkreta sammanhang.

Det innebär inte att varje moské är islamistisk eller att varje kvinna med sjal är bärare av ett politiskt projekt. Men det innebär heller inte att religiösa uttryck och institutioner automatiskt är analytiskt neutrala. Samma symbol kan i ett sammanhang vara uttryck för personlig fromhet och i ett annat fungera som social normering eller gruppmarkör. En moské kan vara en plats för bön och gemenskap, men också en miljö där idéer om könsroller, auktoritet och samhällsordning reproduceras. Därför räcker det inte att fråga om något är ”islamism” eller inte. Vi måste också fråga vilken funktion olika praktiker och organisationer får i praktiken.

Religionsfrihetens praktiska gräns går där religiösa normer används för att begränsa andra människors frihet eller för att kräva att samhället ska underordnas särskilda trosföreställningar. Ett öppet samhälle måste tåla konservativ religiositet, men också kunna ifrågasätta normsystem som kolliderar med demokratiska principer och individens frihet.

Skillnaden mellan konservativ religion och islamism blir därför central. Konservativ religiositet kan uttrycka traditionella normer utan att göra anspråk på politisk makt. Islamism uppstår däremot när religiösa organisationer eller rörelser försöker påverka lagstiftning, etablera särregler eller underordna det demokratiska rättssystemet religiösa normer.

Jag berörde detta redan i min forskning om Muslimska brödraskapets idévärld och nätverk i Sverige. Ett återkommande problem var att religiöst språk ofta analyserades som enbart religiöst språk, trots att samma begrepp samtidigt kunde bära organisatoriska och politiska ambitioner. Denna metodologiska försiktighet återkommer också i delar av svensk islamologi.

Det är talande att svensk forskning efter flera decennier fortfarande är försiktig med att analysera Muslimska brödraskapets organisatoriska närvaro i Sverige, trots att ledande islamiska företrädare själva i olika sammanhang vittnat om kopplingar till rörelsen och att begreppet ikhwan – brödraskapet – länge använts om delar av dessa miljöer.

Sorgenfrei har rätt i att svepande generaliseringar och krav på förbud inte är en konstruktiv väg framåt. Men samtidigt finns ett annat problem: i ivern att normalisera allt som har med islam att göra blir det ofta svårt att identifiera och diskutera antidemokratiska element inom vissa muslimska miljöer och organisationer.

Det handlar inte bara om våldsbejakande extremism. Även lagliga och etablerade miljöer kan reproducera normsystem där individens frihet underordnas grupp, religiös auktoritet eller kollektiv identitet. Därför räcker det inte att enbart fråga om en organisation tar avstånd från våld. Vi måste också kunna diskutera synen på exempelvis avfällighet, könsroller, yttrandefrihet och individens rätt att lämna religiösa miljöer utan social bestraffning.

Att kritisera islamism är inte att angripa muslimer. Men att göra religiösa organisationer och symboler analytiskt immuna riskerar att försvaga både forskningen och det demokratiska samtalet.

Debatten behöver därför mindre etikettering och mer analytisk precision.

Sameh Egyptson är teologie doktor i interreligiösa relationer med forskning om politisk islam

DN & islamismen

VW (Vidrige Wolodarski) har format  om den tidigare magnifika frihetsmegafonen till en vänsterflöjt



DN rycker ut till islamisternas försvar

Publicerad 31 maj 2026

Äntligen har Sida lyssnat på Säpos varningar om extremism, och stoppat pengaflödet till Islamic relief. Då rider DN ut till den kontroversiella organisationens försvar.

Biståndsminister Benjamin Dousa, M, vill att Sida följer försiktighetsprincipen.

Sofie Löwenmark

Sida har efter mångt och mycket dragit in stödet till biståndsorganisationen Islamic relief Sverige. I medierapporteringen i DN och Dagens etc framställs myndighetens beslut som något slags högerpopulistisk kampanj från regeringen.

Det är historielöst och spelar, medvetet eller omedvetet, islamistiska krafter i händerna.

Svenska myndigheter är inte ensamma om sin bedömning. Tyskland stoppade 2020 statlig finansiering till Islamic relief efter att man konstaterat personkopplingar till Muslimska brödraskapet i både den tyska och den internationella organisationen. Året därpå gjorde Nederländerna detsamma med liknande motivering. Tidigare har Israel och Förenade Arabemiraten förbjudit Islamic relief.

Nyligen offentliggjordes en rapport från den tyska revisionsmyndigheten som fullständigt sågar den tidigare finansieringen av biståndsorganisationen. Stora summor betalades ut utan att myndigheterna kunde klarlägga var pengarna hamnade. Det krävdes att den liberala muslimska kvinnorättsaktivisten Seyran Ateş processade i domstol i fem år för att få ut den tidigare sekretessbelagda rapporten.

2020 skakades Islamic reliefs toppskikt av en antisemitism-skandal. En styrelseledamot hade kallat judar för ”barnbarn till apor och svin” och Egyptens president för ”judarnas son”. Hans ersättare visade sig också ha spridit antisemitism och hyllat Hamasledare som personer som ”besvarat Muslimska brödraskapets gudomliga och heliga uppmaning”. Hela styrelsen tvingades avgå.

Det var alltså inte någon perifer lokalavdelning som spårade ur. Det var Islamic reliefs internationella ledning som avslöjades som brödraskapstrogna antisemiter

Det var alltså inte någon perifer lokalavdelning som spårade ur. Det var Islamic reliefs internationella ledning som avslöjades som brödraskapstrogna antisemiter. Sett till organisationens historia kom det knappast som en blixt från klar himmel.

För parallellt avslöjades hur organisationens grundare kallat den förföljda yazidiska folkgruppen för djävulsdyrkare. Han har tidigare också uttryckt sin beundran för Muslimska brödraskapets idévärld.

Självklart kan en organisation bedriva verkligt välgörenhetsarbete och samtidigt sprida islamistisk ideologi. Det är ofta just så islamistiska rörelser byggt legitimitet och inflytande, särskilt de nära Muslimska brödraskapet. Det är en strategi.

Islamic reliefs försvarare argumenterar för att organisationen inte direkt kopplats till islamism som är våldsbejakande – som om den låga ribban skulle vara tillräcklig.

Det köpte inte den tyska regeringen som i stället talade om islamistisk ”mjuk makt”, ett verktyg för att sprida brödraskapets version av islam. Muslimska brödraskapet är världens mest inflytelserika islamistiska rörelse. Den bygger sin makt långsiktigt genom nätverk, moskéer, biståndsorganisationer, personkopplingar och ideologisk infiltration.

I ett reportage i DN får läsaren följa med till nöden i Etiopien. Ett projekt som ska läggas ned efter Sidas stoppade stöd. Inget nämns om att Islamic relief globalt drog in strax under 4 miljarder enligt senaste årsredovisningen.

Inte heller berättar DN om organisationens omfattande verksamhet i västvärlden. Som Muslim Charity Run i London förra året, där kvinnor och flickor över 12 år var förbjudna från att delta. Eller om den Islamic relief-sponsrade konferensen i USA nyligen där huvudanförandet hölls av en förintelseförnekare.

Biståndsminister Benjamin Dousa, M, har rätt om att Sidas försiktighetsprincip borde ha införts för länge sedan.

Svenska skattepengar ska inte gå till att stärka islamisters inflytande – varken i Sverige eller i världens katastrofområden.


LÄS MER: Moskéer i Sverige mer radikala än i Syrien

LÄS MER: Här är våldsmännen vänstern inte vill utvisa

ABF & vänstern

Folkbildningen har kidnappats av vänstern

Ett fritt och oberoende civilsamhället är avgörande för demokratin. Men när tongivande delar av folkbildningen driver en radikal agenda och helt hålls vid liv av skattepengar kan man knappast tala om oberoende längre.

Forskaren Magnus Ranstorp med kolleger har konstaterat att studieförbunden under ett år fått bidrag för 23 miljoner studiecirkeldeltagare – en siffra som, för att stämma, skulle kräva att varje vuxen svensk medverkat i tre studiecirklar. Enligt källor med insyn vilade mer än hälften av intäkterna på falska premisser. Det, tillsammans med andra avslöjanden om omfattande fusk och bristande kontroll, är bakgrunden till att regeringen skurit ned på bidragen till studieförbunden den här mandatperioden. Nedbantningen har dock fått kritiker att varna för att regeringen hotar demokratin, vilket knyter an till den större frågan om civilsamhällets roll i demokratin.

Varje år betalas ungefär 20 miljarder kronor ut till civilsamhället som helhet – föreningsbidrag, studieförbund, folkhögskolor och trossamfund. Folkbildningen i dess olika former står för mellan en femtedel och en fjärdedel av pengarna. Idrottsrörelsen får ungefär hälften så mycket. Men det finns förstås mängder av föreningar som är svåra att riktigt kategorisera och som arbetar med ungdomar, kultur, integration eller något annat behjärtansvärt.

Ett levande civilsamhälle är inte någon lyx. Det är helt centralt för en liberal demokrati. Det är faktiskt också grunden i ett borgerligt samhälle. Man brukar förenklat dela in samhället i ett antal sfärer: den privata sfären, som består av familj och vänner, marknaden, som består av företagen, staten, som står för våldsmonopolet, och civilsamhället, som består av föreningar, kyrkor, fackföreningar och andra sammanslutningar, såsom exempelvis politiska partier.

I diktaturer är ofta civilsamhället kraftigt kringskuret eller underordnat staten. Det utmärkte exempelvis de kommunistiska staterna i östblocket, där alla delar av civilsamhället var inkorporerade i det statsbärande partiet. Samma sak gällde de fascistiska staterna under mellankrigstiden. Det finns inga exempel på demokratier utan ett fristående civilsamhälle. Utan ett sådant kan makten lätt köra över medborgarna. Medborgarna är lättare att manipulera om de är oorganiserade och lättare att indoktrinera om civilsamhället är underordnat staten.

Det är mot den bakgrunden man ska förstå varningarna för att nedskärningar av exempelvis folkbildningen underminerar demokratin. Problemet är bara att varningen bygger på antagandet att civilsamhället verkligen är fristående från staten. Det går att diskutera i vilken mån det är det i Sverige.

När föreningslivet och folkbildningen växte fram gjorde de det underifrån, genom ideellt engagemang, donationer och medlemsfinansiering. Det var ett genuint civilsamhälle. Folkrörelserna spelade också en viktig roll för demokratins införande i Sverige.

Sedan många decennier ser det väldigt annorlunda ut. Dagens civilsamhälle, och då i synnerhet de mer politiska delarna av civilsamhället, såsom partier, studieförbund och folkhögskolor, är i stort sett helt och hållet finansierade av skattemedel. Medlemmarna är få och organisationerna toppstyrda.

Faktum är att dessa delar av civilsamhället vuxit ihop med staten, även om de på pappret fortfarande är fristående. Kan de då verkligen agera motvikt till samma stat?

Henrik Sjögren har i ett längre reportage i Fokus granskat miljardrullningen till civilsamhället och hur civilsamhället vuxit ihop med statsapparaten. Han ger flera exempel på hur civilsamhället i dag lever på att söka och kanalisera statliga bidrag – där en del av pengarna används till opinionsbildning mot regeringen och ännu större summor går till administration.

Försvararna av dagens modell hävdar ofta att civilsamhället, liksom kultursektorn, universiteten och public service, kan stå oberoende av makten trots det totala ekonomiska beroendet av skattemedel. Men det är som bäst en halvsanning. Institutionell historia, personliga band och ideologi spelar roll. Dagens civilsamhälle avspeglar i hög grad de progressiva rörelsernas historia under 1900-talet, men inte nödvändigtvis vad medborgarna tycker i dag. Civilsamhället har med statens hjälp, så att säga, frysts i tiden.

För att förstå det måste man förstå att det statsberoende civilsamhälle vi ser i dag tog form under Socialdemokraternas storhetstid under 1960- och 1970-talen och en bit in på 1980-talet. Även om merparten av civilsamhället ägnar sig åt opolitisk verksamhet är en tydlig bieffekt att skapa jobb åt rödgröna aktivister av olika slag, finansiera vad som i praktiken är politisk aktivism och utbilda nya aktivister och bidragsentreprenörer. Visst finns det delar av civilsamhället som exempelvis har en kristet borgerlig prägel, men den är betydligt mindre.

Arbetarrörelsens Bildningsförbund, ABF, som är det största studieförbundet, har exempelvis fått en halv miljard kronor årligen av skattebetalarna och står Socialdemokraterna mycket nära. ABF:s ordförande sitter till och med i riksdagen för S. Studieförbundet ordnar regelbundet seminarier och evenemang med tydlig vänsterprofil. Uppmärksammat genom åren är att även profiler och organisationer som hör hemma i den utomparlamentariska och radikala vänstern har bjudits in, fått hyra lokaler eller deltagit i andra samarbeten.

Något liknande kan sägas om Kvinnofolkhögskolan i Göteborg, där uttryckligen bara kvinnor och transpersoner är välkomna. Skolans politiska profil är väldigt radikal och man har bland annat återkommande ordnat en ”radikal bokmässa” tillsammans med autonoma vänsterorganisationer med kopplingar till den våldsbejakande vänstern. Det är symptomatiskt att det i styrelsen sitter en person som i sin ungdom dömdes till ett flerårigt fängelsestraff för att ha varit delaktig i planerna på att kidnappa det dåvarande statsrådet Anna-Greta Leijon i syfte att få den tyske RAF-terroristen Norbert Kröcher frigiven.

Nu är inte alla folkhögskolor och studieförbund lika radikala, men den politiska slagsidan åt vänster är helt uppenbar. Det skulle inte se ut så om inte staten spelade en så avgörande roll för att hålla dem under armarna. Det är inte på grund av ett brett folkligt stöd som den här verksamheten kan fortgå. Civilsamhället, som ska vara en motvikt till makten, fungerar i många fall som en förlängning av densamma. Det märks också i hur många civilsamhällesaktörer kan dra in pengar på att föreläsa för offentliganställda, ”certifiera myndigheter”, agera remissinstanser och i en del fall anlitas som konsulter, experter och utredare.

När vi talar om civilsamhället som ett fundament för demokratin måste vi vara på det klara med vilken sorts civilsamhälle vi talar om. Ett civilsamhälle med förankring i befolkningen är som sagt avgörande för demokratin. Men ett civilsamhälle som lever på skattemedel, har få medlemmar, styrs av en liten grupp aktivister, ofta med kopplingar till varandra och den ena sidan av svensk politik, är något annat. Det blir mer av en stat i staten.

Socialdemokraterna var tidigare tydliga med att de ville att korporativismen skulle genomsyra hela samhället. Det skulle inte finnas någon tydlig rollfördelning mellan staten, som S betraktade som sin egen efter 40 år vid makten, och civilsamhället. Det är en socialistisk tanke som i praktiken inte lämnar något utrymme för opposition. Enligt dessa tankegångar är det en självklarhet att civilsamhället ska vara vänster eftersom de sätter likhetstecken mellan vänsterpolitik och medborgarnas intressen. Om folket tycker annorlunda är det för att det inte förstår sitt eget bästa eller har blivit manipulerat. Därför måste det upplysas och utbildas.

Den här i grunden socialistiska tankefiguren har dröjt sig kvar, även om den inte är lika uttalad som på 1970-talet. Vänstern har, så att säga, rätt till både staten och civilsamhället oavsett vilken regering som sitter vid makten. Ur ett marxistiskt perspektiv ska stat och civilsamhälle fungera som motvikt till kapitalet.

Det märkliga är att borgerligheten i praktiken accepterat den här tankefiguren. Man har, så att säga, gett upp tanken på att ha någon annan förankring än att företräda individen, näringslivet och marknaden. Men det är en illusion. Utan ett oberoende civilsamhälle går det inte att bygga ett borgerligt samhälle. Det går faktiskt inte att bygga ett fritt samhälle över huvud taget.

Ska vi återupprätta ett äkta, oberoende civilsamhälle behövs genomgripande reformer. Vanliga människor måste ges ekonomiska förutsättningar att stödja civilsamhället direkt snarare än via skattsedeln. Bidrag bör därför skiftas mot skatteavdrag.

En sådan reform skulle inte göra civilsamhället helt igenom högerlutande. Det är heller inte meningen. De av staten oberoende folkrörelserna var inte höger i den bemärkelsen, men de var oberoende av staten. Målet måste vara ett civilsamhälle som företräder medborgarna gentemot makten i stället för att företräda makten gentemot medborgarna.

ABF et consortes

 

1,3 miljarder i bidrag är inte att tystas!

Publicerad 29 maj 2026

Vi tystas! Det har företrädare för civilsamhället tjatat om under hela mandatperioden. Men det är inte censur att inte få bidrag.

ABF har kritiserat regeringens nedskärningar med minst sagt märkliga argument.

I Sverige finns ett unikt filosofiskt dilemma. Om man inte får bidrag – finns man då?

Eller är man tystad? Det är lätt att få det intrycket efter en mandatperiod med en borgerlig regering och en konstant kritik mot dess inställning till civilsamhällets finansiering.

Några exempel:

Fredsrörelsen anser att regeringen ”vill tysta röster för fred” (Svenska läkare mot kärnvapen) och att minskade bidragsanslag är en ”riktad attack mot kritiskt granskade röster” (Svenska Freds).

Minskade anslag till studiecirklar kan leda till en ”försvagad demokrati”, enligt Folkbildningsrådet.

ABF anser att de minskade bidragen ”är en politik som leder till att färre röster får höras”.

Tonläget är anmärkningsvärt högt från personer och organisationer som påstår sig vara tystade.

Också debattörer som inte är direkt part i målet stämmer in. Minskade bidrag till kultur, särskilt på lokal nivå, ”... stämmer väl överens med utvecklingen i de stater där populistiska högerauktoritära krafter vinner inflytande och autokratiseringsprocessen har sin början”. Det skriver statsvetarna Ulf Bjereld och Jonas Hinnfors med journalisten Heidi Avellan i boken ”Tidöpakten”.

Tidöavtalet slog fast att Allmänna Arvsfondens verksamhet skulle utredas för att medlen ska användas på ett ”korrekt sätt”, och det är illa, förstår man mellan raderna.

Anslagen till studieförbunden har förvisso minskat, från 1,8 till 1,3 miljarder kronor totalt. Heltidsavlönade i civilsamhället har sagts upp. Men att kalla det för en attack mot demokratin och ett försök att tysta kritiska röster är befängt.

Synen på hur mycket studieförbund, lobbygrupper och bokcirklar ska få av den gemensamma skattepotten är en klassisk höger-vänsterfråga och inget annat.

Klart att organisationerna själva har ett intresse av att få så mycket bidrag som möjligt. Det där med ”vill tysta” ska kanske tolkas som ett retoriskt grepp.

Det är i så fall ett dåligt sådant.

Förlåt, men ”allt färre röster får höras”? Vadå får? Ord spelar roll. Att påstå att man blir utsatt för en riktad attack och blir tystad är inget man bara kan slänga ur sig hursomhelst. Det blir inflation i begreppen. I Ryssland får färre röster höras, men det är för att man kan bli hämtad av säkerhetspolisen om man säger något som strider mot regimens officiella sanning.

Därför borde kritikerna tagga ner.

Det måste vara möjligt för en borgerlig regering att driva borgerlig politik. Det är inte början på någon högerauktoritär autokratiseringsprocess. Att veva mot enskilda kulturutövare, som SD-politiker ibland gör, är förvisso inte särskilt smakfullt. Men synen på hur mycket studieförbund, lobbygrupper och bokcirklar ska få av den gemensamma skattepotten är en klassisk höger-vänsterfråga och inget annat.

Syftet är inte att tysta. Kritiker som Avellan, Hinnfors och Bjereld nämner inte att en central orsak bakom de bantade bidragen och utredningen om Arvsfondens bidragsverksamhet, som Riksrevisionen totalsågat, handlar om att pengar går till ”ekonomisk, organiserad och demokratihotande verksamhet”. Studieförbundens kontroller över utbetalningar ”brister i alla led”. Folk som enligt reglerna inte har rätt till pengar får det ändå.

Motstånd mot skatteslöseri och idén om ett ”civilsamhälle på egna ben” är en borgerlig paradgren, inte högerauktoritär populism.

Bloggstatistik

 

Dock läser många bloggen ännu fem år senare

Kusinäktenskap

Kusinäktenskap kan leda till inavel och
störningskonsekvenser i form av funktions-
variationer såväl fysiskt som psykiskt.

Därför bör lagstiftningen utforma regler som
upplöser samtliga kusinäktenskap.

Inga flickor ska behöva giftas bort över sommarlovet

Tidöpartierna har i veckan drivit igenom ett förbud mot kusinäktenskap och ny lagstiftning mot att föra ut minderåriga ur landet för äktenskap.

Snart springer svenska elever ut till en efterlängtad ledighet, men när lovet är slut riskerar över hundra flickor att saknas vid skolstart. Att regeringen nu skärper lagen mot barnäktenskap är avgörande för att skydda barn från hedersförtryck. Tyvärr saknas fullständiga siffror över hur många barn som förs utomlands för att bli bortgifta. Utrikesdepartementet började ta fram statistik först år 2018.

En sammanställning av SVT (19/3-2023 ) visade att mellan 2018 och 2023 rörde det minst 912 barn, alltså cirka 180 om året, varav mindre än en tredjedel kom tillbaka till Sverige. Men sammanställningen innefattade bara barn där en myndighet hade öppnat ett formellt ärende, så mörkertalet uppskattas vara stort.

Barnäktenskap är en central del av hedersförtryck, genom att äldre familjemedlemmar utövar kontroll över flickornas livsöde. Att statistik så länge har saknats är symptomatiskt för att det under lång tid var närmast tabubelagt att diskutera förekomsten av hederskultur i Sverige. I den allmänna debatten framställdes det som fördomsfullt mot, särskilt muslimska, invandrare. Därför duckade flera socialdemokratiskt ledda regeringar frågan helt och hållet, med följden att hedersförtrycket kunde fortgå.

I Tidöavtalet är dock kampen mot hedersförtryck en prioriterad fråga. Flera viktiga lagändringar röstades igenom av riksdagen i början av veckan. Bland annat införs en särskild brottsrubricering: äktenskapsresebrott mot barn. Därtill skärps straffen för flera äktenskapsbrott, särskilt när barn är inblandade , och polisen får möjlighet att använda hemliga tvångsmedel. Samma dag förbjöds också kusinäktenskap.

Liksom att gifta bort döttrar i ung ålder, är giftermål inom den nära släkten ett viktigt verktyg för att upprätthålla kontrollen över kvinnliga familjemedlemmar. Att de nu förbjuds och inte kommer att erkännas av den svenska rättsordningen gör det betydligt svårare.

Sedan tidigare har regeringen även kriminaliserat oskuldskontroller. Dessa lagändringar är nödvändiga men inte tillräckliga. Hedersförtryck utövas i hög grad informellt genom övervakning, hot och våld utövat av familj och vänner. Därför är det ofta svårt att upptäcka.

För att komma åt mörkertalen meddelade Tidöpartierna i mitten av maj att de vill införa hederscreening inom elevhälsovården. Personalen ska alltså systematiskt kunna arbeta för att känna igen varningstecken och larma vid behov. Tidöpartierna vill även utreda om hedersscreening kan utföras vid besök på barn- och mödravårdscentraler.

Det är ingen lätt uppgift, och varken elevhälsan, BVC eller MVC bör överbelastas. De har emellertid redan i dagsläget i uppgift att fånga upp andra sociala orosmoment. Ska hedersförtrycket kunna bekämpas krävs också hela samhällets stöd. Efter så många förlorade år är det välkommet att vi nu har en regering som tar tag i hedersförtrycket och ser till att inga fler flickor ska saknas vid skolstart.

Islam & SvK

 

Svenska kyrkans dialogprojekt ska inte undgå granskning

Vad hände med granskningen av Svenska kyrkans samtals- och samarbetspartners?

Det som kallas ”religionsdialog” mellan Svenska kyrkan och islamistiska samfund borde ha nått vägs ände under Almedalsveckan 2024 efter tre decenniers fruktlösa samtal. Vid tidningen Dagens paneldebatt 2024-06-27: “Från antisemitism och islamofobi till grannskap och samexistens – går det?”, fanns egendomligt nog inte en enda representant från de sex islamiska trossamfunden inom Islamiska samarbetsrådet (ISR) i Sverige. Representanten för Stockholms judiska församling, rabbin Ute Steyer, konstaterade, att efter Hamas attack mot judar i Israel den 7 oktober 2023, har judiska församlingar också upplevt ett totalt sammanbrott av det interreligiösa samarbetet med muslimska parter i Sverige.

Ärkebiskop Martin Modéus var samtidigt tydlig med, att majoritetssamfundet Svenska kyrkan har ansvar och ”skyldighet att bereda plats och hjälpa andra interreligiösa trossamfund och trosinriktningar”. Martin Modéus intervjuades även på Expressens scen 2024-06-26, där ärkebiskopen tyckte att böneutrop ”har en plats och det måste vi så att säga lära oss att det är någonting som finns i Sverige och det bidrar till rikedomen i Sverige.”

Ärkebiskopens uttalanden under Almedalsveckan 2024 sker efter med Folkbildningsrådets avslöjande 2023-12-05, att Svenska kyrkans samarbetspartner, Ibn Rushd Studieförbund, brustit i efterlevnaden av grundläggande demokratiska värderingar och främjat antidemokratisk verksamhet. Studiematerial har förekommit som är oförenligt med statsbidragsvillkoren och svensk lag.

Ibn Rushd är de facto ett resultat av vad Svenska kyrkans ledning anser gällande ”ansvar mot andra interreligiösa trossamfund”. Folkbildningsrådet godkände nämligen Ibn Rushd Studieförbund 2008 efter ett femårigt samarbetsavtal 2003–2007 med det kristna Sensus studieförbund. Sedan dess har Ibn Rushd bedrivit antidemokratisk verksamhet med Svenska kyrkans goda minne. Trots alla avslöjanden och varningar fortsätter Svenska kyrkan envis sina ”dialogprojekt” med Ibn Rushd och motsvarande islamistiska organisationer.

Mediakanalen Islamologiskt på YouTube sände ett inslag 2024-04-30, där Svenska kyrkans favoritimam, Salahuddin Barakat i Malmö, beskrev svenska värderingar som ”skräpvärderingar” i jämförelse med den islamiska människosynen som förmedlas av imamer. De här två exemplen visar att något har gått snett med det som kallas religionsprojekt.

I min avhandling, ”Global politisk islam? Muslimska brödraskapet och Islamiska förbundet i Sverige” 2023, analyserar jag människosynen hos Svenska kyrkans islamiska samarbetspartner. Avhandlingens slutsats bekräftas av imamen Barakats människosyn och Ibn Rushds antidemokratiska studiematerial. Enligt avhandlingen bedriver Svenska kyrkan en destruktiv typ av ”religionsdialog” som erbjuder islamister en ekonomisk och politisk plattform för att påverka vårt demokratiska samhälle i en antidemokratisk reaktionär riktning.

Denna naiva och irrationella samverkan bör upphöra omedelbart. För varje plats som Svenska kyrkan bereder för de antidemokratiska islamistiska krafterna, växer separatism, antisemitism, kvinnoförakt och hat mot majoritetssamhällets demokratiska människosyn. Kyrkans dialogprojekt bidrar samtidigt till att flera svaga muslimska grupper förtycks av teokratiska och patriarkala aktörer. Rasister och främlingsfientliga aktörer får härmed felaktig bekräftelse på att invandrare, som kollektiv har en reaktionär människosyn som strider emot svenska värderingar.

Kyrkans Tidnings opinionschef, Jonas Eek, välkomnar på ledarsidan 2023-02-23 granskningar som belyser vilka de samarbets- och samtalspartner man har ytterst representerar. Detta gäller särskilt projekt som Svenska kyrkan själv initierar och finansierar. Det är drygt 17 månader sedan Eeks ledarartikel publicerades, men vi har inte sett någon reaktion från Svenska kyrkan. Har kyrkan struntat i Eeks uppmaning? En fortsättning där Svenska kyrkan bereder plats för antidemokratiska krafter under täckmanteln religionsdialog, speglar enligt min mening inte de kristna eller de demokratiska värderingar som kyrkan vilar på. Eftersom denna destruktiva samverkan saknar förankring hos kyrkans medlemmar och kyrkomöten ligger ansvaret på kyrkostyrelsen.

Sameh Egyptson

Teol. Dr. i Interreligiösa relationer

Islam & KD

Kommentarer hos KK4

Hedersvåld, hat mot homosexuella, shariadomstolar och slöjtvång. I ett nytt handlingsprogram mot islamism radar Kristdemokraterna (KD) upp en rad missförhållanden i samhället som partiet kopplar till denna politiska tolkning av islam. Partiet presenterar också åtgärder som det menar ska motverka islamism. Det handlar bland annat om förbud mot böneutrop och mot att barn bär slöja i förskolan och lågstadiet.

Om du vill vara bokstavstrogen muslim är Sverige inte landet du ska bo i.

Hans Eklind, KD.

– Jag har inga problem med att säga att vi ska göra livet så surt som möjligt för islamister. Om du vill vara bokstavstrogen muslim är Sverige inte landet du ska bo i, säger Hans Eklind, präst och riksdagsledamot för Kristdemokraterna.

Måste acceptera värderingarna

Han menar att Sverige länge blundade för att det växte fram parallellsamhällen med andra värderingar än majoritetens. I takt med att dessa miljöer fått större inflytande så har det också höjts krav på sådant han menar går på tvärs med svenska värderingar. Separata badtider för män och kvinnor i simhallarna är ett sådant exempel.

– Kristdemokraterna har sedan grundandet haft en vision om en samhällsgemenskap. Det är en gemenskap som alla är välkomna till, oavsett bakgrund. Men om du inte vill vara en del av gemenskapen, utan kanske till och med föraktar den, får du hitta ett annat land, säger han.

Fittja moské i Botkyrka blev den 26 april 2013 historisk som den första moskén i Sverige att tillåtas hålla böneutrop från sin minaret Henrik Montgomery/TT

Hans Eklind betonar dock att islamism inte är synonymt med islam. Han menar att det är fullt möjligt att leva som muslim i Sverige, bara man anpassar sina värderingar. Han menar också att inga av de åtgärder som KD föreslår går på tvärs med religionsfriheten.

Tror på förbud mot böneutrop

– När jag kom in i riksdagen krävde jag förbud mot böneutrop. Jag fick då höra att det stred mot religionsfriheten. Men böneutrop är inte ett nödvändigt rekvisit för att utöva sin muslimska tro.

Vad säger du till dem som menar att detta handlingsprogram underblåser islamofobin i samhället?

Min notering: Islamofobi är ett ord skapat

av fascister för att manipulera dårar!

– Det köper jag inte alls. Man kan kritisera kristendomen utan att kallas kristofob. Detsamma måste gälla alla religioner. Jag är noggrann med att inte göra likhetstecken mellan islam och islamism.

Tycker KD är otydliga

Simon Sorgenfrei, professor i religionsvetenskap vid Södertörns högskola. Mikael M Johansson

Simon Sorgenfrei, professor i religionsvetenskap, har kritiserat debattörer och politiker som blandar samman islamism och islam. Han menar att KD är otydliga med vad de egentligen menar med islamism, men tycker det är bra att de listar vad de ser som problem.

– Det är bra att partiet tydliggör vad det vill bekämpa, som hedersvåld. Men hedersvåld, liksom andra saker på deras lista, är inte typiskt för islamism utan är ett mycket vidare problem.

Men är det verkligen statens uppgift att försöka påverka troendes värderingar?

– Staten har väl i någon mån alltid velat påverka medborgares värderingar. Vi har en lång historia i Sverige av att staten vill forma religionen. Vi har ju till exempel haft statskyrka fram till år 2000. Och hela modellen med statsbidrag till trossamfund har också varit ett sätt för staten att till viss del kontrollera och styra fristående samfund, säger han.

Tycker islamism används slarvigt

Peter Lööv Roos, samordnare för interreligiösa frågor på Svenska kyrkans nationella nivå. Gustaf Hellsing /Ikon

Peter Lööv Roos, samordnare för interreligiösa frågor på Svenska kyrkans nationella nivå, är mycket kritisk till KD:s handlingsplan.

– Begreppet islamism används på ett generaliserande och svepande sätt. Islamism är något oerhört mycket mer komplext än vad som framgår av handlingsplanen, säger han.

Han tror att sådan retorik lätt kan uppfattas som ett angrepp på all muslimsk närvaro i Sverige. Han menar också att flera av förslagen strider mot religionsfriheten, som ett förbud mot böneutrop och förbud mot en viss sorts klädsel. Detta skulle enligt honom underkännas både av svensk grundlag och av EU-rätten.

Min notering: Förbud mot ansiktsmaskering

på offentlig plats bör lagstiftas!

Tror retoriken får konsekvenser

Peter Lööv Roos framhåller att ekumeniska överenskommelser och kyrkomötesbeslut förpliktigar Svenska kyrkan att försvara religionsfriheten.

– Det finns en klar risk att handlingsplanen spär på islamofobin i samhället. Men detta är en del av en internationell trend. I USA finns en liknande retorik mot muslimer. Och den får sociala konsekvenser.

Men måste inte politiker reagera på det de uppfattar som problem?

– Jag kan inte se att det finns en vilja att egentligen lösa några reella problem här, utan det spär bara på splittringen i samhället. Det är inte vad vi behöver.


KD:s handlingsplan mot islamism

Kristdemokraterna presenterade i maj 2026 en handlingsplan med flera förslag som partiet säger ska motverka islamism, extremism och parallellsamhällen i Sverige. Bland förslagen finns:

Förbud mot burka, niqab och annan ansiktsmaskering i offentliga miljöer

Förbud mot slöja i förskola och lågstadium

Förbud mot shariadomstolar samt straffansvar för den som organiserar eller dömer i sådana

Nej till regelbundna böneutrop från religiösa byggnader

Stärkt ansvar för skolor att stoppa könsseparation, slöjtvång och hedersnormer

EU-gemensam spärrlista mot hatpredikanter

Medborgarskapsceremoni med lojalitetsförklaring

Skärpta straff för personer som deltar i utländska makters proxyattacker i Sverige

Obligatorisk språk- och samhällsintroduktion för vissa föräldralediga i utsatta områden

Stopp för offentliga bidrag till organisationer som främjar extremism

Uppdrag till Säpo och Center mot våldsbejakande extremism att kartlägga islamistiska nätverk och finansiering

KD betonar att partiet skiljer mellan islamism som politisk ideologi och islam som religion.

Min slutnotering: Svenska Kyrkans interreligiösa fanatiker bör omskolas!

Slödder

Därför kan det bli lättare för gängen att mjölka välfärden

Det finns inget område inom välfärdssektorn som de kriminella nätverken inte har infiltrerat.

Kriminella gäng fuskar inte bara till sig bidrag och ersättningar – de är aktiva inom alla välfärdsområden där det finns privata utförare. Det visar en ny rapport om organiserad brottslighet i välfärden, författad av bland andra Polisen, Skatteverket och Ekobrottsmyndigheten.

Bidrag, ersättningar och stöd utgör fortfarande en typ av basinkomst för svenska gängkriminella, enligt rapporten. Men de riktigt stora pengarna finns att tjäna på välfärdsmarknaden. Även om det går att göra stora vinster på alla områden finns det några som är särskilt lukrativa: till exempel att driva vård- och omsorgsboenden. Det kan handla om HVB (hem för vård eller boende) för barn och unga, utslussningsverksamhet från Kriminalvården, LSS-boende eller HVB för vuxna med missbruk eller skyddat boende. Där kan kriminella tjäna från 500 000 kronor upp till knappt två miljoner per plats och år.

Det är illa nog att kriminella driver verksamhet inom vård och omsorg, det är än värre att de får ansvar för människor som redan befinner sig i en utsatt position: unga med psykiska problem, kvinnor som söker sig undan hedersvåld och avhoppare från gängbrottslighet.

Hur kommer gängen undan – gång på gång? För att förstå varför de kriminella nätverken alltid ligger flera steg före myndigheterna måste man inse att den svenska välfärdsstaten inte är konstruerad för att stoppa systemhotande brottslighet. Den bygger på tillit, att de allra flesta vill göra rätt för sig och att det faktiskt betyder något att svära på heder och samvete.

När välfärdsmarknaden privatiserades i början på 2000-talet var det få borgerliga politiker som trodde att den skulle bli en inkomstkälla för kriminella gäng. Därför saknas vissa välbehövliga spärrar för att hindra gängen från att ge sig in i välfärdssektorn. Exempelvis är det ytterst få verksamheter inom vården som omfattas av tillståndsplikt. Det krävs inget tillstånd för att bedriva en vårdcentral, trots att myndigheter har varnat i flera år för att kriminella gäng driver vårdcentraler (SR 1/10 2023). Förra året tillsatte åtminstone regeringen en utredning för att se över om tillståndsplikten inom vården behöver utökas.

Fastän allt fler myndigheter är medvetna om att kriminella nätverk försöker utnyttja välfärdssystemet finns det en inneboende konflikt i deras förhållningssätt: de har i uppdrag att kombinera kontroll med snabb och tillgänglig service. Det är två mål som är svåra att förena.

Rapporten nämner bland annat att Försäkringskassan styrs alltmer mot automatiserade beslut. Det betyder att många kontrollpunkter effektiviseras bort, vilket gör det svårare att upptäcka fusk. Arbetsförmedlingen har liknande problem. Myndigheten ska effektivisera och digitalisera sin verksamhet, vilket leder till att mycket av kommunikationen antingen sker digitalt eller per telefon. Förutom att det är omöjligt för Arbetsförmedlingen att veta om de pratar med rätt person händer det att kriminella använder någon annans e-legitimation för att tillskansa sig förmåner.

Digitaliseringen inom offentlig sektor kommer bara att öka de kommande åren eftersom regeringen vill främja användandet av artificiell intelligens. Enligt regeringens AI-strategi ska Sverige bli bäst i världen på att utnyttja AI för att effektivisera samt höja kvaliteten och servicen i den offentliga förvaltningen. Med hjälp av AI kan tillståndsprocesser snabbas på och automatiseras. AI kan också användas för att minska felaktiga utbetalningar och brottslig användning av välfärdssystemet, enligt strategin. Det står desto mindre om hur ökad AI-användning kan leda till mindre kontroll och mer slarv i myndigheternas handläggning, eller risken för att felaktiga uppgifter kan fortplanta sig i systemet. Trots att myndigheter redan påpekar problem som kan uppstå som en konsekvens av digitaliseringen.

Det är inte fel att svenska myndigheter bejakar teknikutvecklingen – om och när den kan göra nytta för medborgare och företag. Men om det blir för stort fokus på ny teknik, utan att myndigheter hinner täppa till eventuella kryphål, finns det en överhängande risk för att det blir ännu lättare för nätverkskriminella att sko sig på välfärdsstaten. Regeringen ska inte ge dem fler möjligheter att stjäla pengar från skattebetalarna.

The Trump paradox

The Trump paradox: What’s good for him is weighing down his party

The president has created a party that is loyal to him, even when he takes executive actions that anger the broader public. That dynamic leaves him weaker with those outside his base.

May 20, 2026

President Donald Trump walks on the White House South Lawn on Friday after arriving on Marine One. (Eric Lee/Pool/For The Washington Post)

Analysis by Karen Tumulty

President Donald Trump doesn’t believe in a political law of gravity.

The more his standing sinks with the country at large — a host of polls show it near its lowest ever — the more he bends the Republican Party to his will and endangers the obeisant GOP’s prospects in the fall with unpopular and even brazen actions.

The result is a president historically strong at demanding political fealty within his party but prone to executive actions that alienate the broader public. That paradox has fostered a disinclination — and weakened ability — to act with Congress on issues that matter most to voters, a cycle that Trump is unwilling, or unable, to break.

On Tuesday, Trump bagged the trophy he had coveted more than any other, the ouster of libertarian Rep. Thomas Massie (R-Kentucky). The eight-term congressman is the president’s most prominent GOP critic in the House and led the charge, resisted by Trump until he realized he couldn’t stop it, to release the government’s files on convicted sex offender Jeffrey Epstein.

Massie was trounced in his primary by a heretofore political unknown, former Navy SEAL Ed Gallrein, handpicked by Trump and funded with tens of millions of dollars from his allied organizations.

Massie’s defeat followed by three days the loss by Sen. Bill Cassidy (R-Louisiana), whom the president had deemed “very disloyal.” Cassidy had voted to convict in Trump’s second impeachment trial in the Senate five years ago over the Jan. 6, 2021, attack on the U.S. Capitol. Though the senator had endeavored, often awkwardly, to mend his relationship with the president, Cassidy didn’t even make the runoff.

Earlier this month, Trump’s retribution tour swept through Indiana, where Republican voters heeded his call and swept out five of the seven state senators he had targeted for having resisted his demand that they redraw congressional district lines in the state. (One race, in which the candidates are two votes apart in the latest count, has yet to be decided.)

The president flexed his muscle again Tuesday, by endorsing Texas Attorney General Ken Paxton over incumbent John Cornyn in Tuesday’s GOP Senate primary runoff in the Lone Star State. The move dismayed many Republicans on Capitol Hill, because Cornyn had been seen as a far stronger general-election candidate; if Paxton wins, Republicans probably will have to invest hundreds of millions — money that might be needed to shore up candidates elsewhere — to get their candidate over the finish line in a deeply red state.

But as is often the case, Trump made clear this decision was personal, not tactical or policy-driven. Cornyn had occasionally been critical of Trump in the past, though he had recently been doing his best to ingratiate himself, including by recently introducing legislation to name one of the longest highways in the country after the president.

It was to no avail. “John Cornyn is a good man, and I worked well with him, but he was not supportive of me when times were tough,” Trump wrote in his statement on social media endorsing Paxton.

“I think MAGA’s never been more together, actually,” Trump told reporters Tuesday. But it will take no small amount of support from the rest of the electorate for Republicans to maintain their hold on Congress in the fall election, in which the president sees his own political survival at stake.

“You got to win the midterms because if we don’t win the midterms, it’s just going to be — I mean, they’ll find a reason to impeach me. I’ll get impeached,” he told House Republicans at a retreat in January.

But right now, the biggest drag on the party’s ability to retain its slim majorities in the House and the Senate is Trump. A New York Times/Siena poll out Monday was only the latest in which the public strongly disapproved of the war that Trump launched in Iran and his handling of the cost of living. Even on immigration, his strongest issue, the president was underwater by 15 points.

Trump’s approval among crucial independents cratered to 26 percent in the poll, with 47 percent saying his policies had hurt them, up from 41 percent in the fall. And the poll figure probably most alarming to Republicans is that Democrats were found to be more enthusiastic about voting this year and hold an 11-point edge on the hypothetical question of which party voters would cast a ballot for were the election held today.

Meanwhile, even Republicans have been unsettled by some of Trump’s recent eyebrow-raising actions, including the settlement reached with the IRS over the $10 billion lawsuit he filed early this year over the leak of his tax returns.

The agreement sets up a $1.8 billion, taxpayer-paid compensation fund for those who claim, as Trump does, that they have been victims of a politicized justice system. Beneficiaries presumably would include people who were charged with committing violent actions during the Jan. 6, 2021, attack on the U.S. Capitol by Trump supporters seeking to overturn the results of the 2020 presidential election that he lost.

Trump officials say they can build 250-foot arch without Congress’s approval

Trump officials say they can build 250-foot arch without Congress’s approva...

May 20, 2026

Trump demands Senate fire parliamentarian who ruled against ballroom funding plan

Trump demands Senate fire parliamentarian who ruled against ballroom fundin...

May 20, 2026

Federal judge orders White House offices to comply with Presidential Records Act

Federal judge orders White House offices to comply with Presidential Record...

May 20, 2026

Police officers at Capitol on Jan. 6 sue to block DOJ payout fund

Police officers at Capitol on Jan. 6 sue to block DOJ payout fund

May 20, 2026

Trump fought to keep the ballroom fundraising contract secret. Here’s what’s in it.

Trump fought to keep the ballroom fundraising contract secret. Here’s what’...

April 21, 2026

At Coast Guard commencement, Trump tells grads to lead ‘national resurgence’

At Coast Guard commencement, Trump tells grads to lead ‘national resurgence...

May 20, 2026

Takeaways from primaries where Trump demonstrated power over GOP

Takeaways from primaries where Trump demonstrated power over GOP

May 20, 2026

Senate advances resolution to block further strikes on Iran

Senate advances resolution to block further strikes on Iran

May 19, 2026

Democrats vow probe of Trump’s $1.8 billion payout fund if they retake House

Democrats vow probe of Trump’s $1.8 billion payout fund if they retake Hous...

May 20, 2026

Justice Jackson criticizes Supreme Court’s handling of major voting case

Justice Jackson criticizes Supreme Court’s handling of major voting case

May 19, 2026

“Not a big fan,” Senate Majority Leader John Thune (R-South Dakota) told reporters Tuesday when asked about the fund.

Democrats were blunter.

“This is corruption that has never been more blatant or more widespread,” Sen. Patty Murray (D-Washington) said during a hearing featuring acting attorney general Todd Blanche. “But what is happening is that you write the check, Trump and his cronies cash it. American taxpayers — who are already being whacked with high prices — are going to foot the bill.”

Under the settlement, Trump and his sons are prohibited from personally collecting money from the so-called “anti-weaponization” fund, but the IRS would also be “forever barred and precluded” from pursuing unpaid tax claims against Trump, members of his family or his businesses that arose before the settlement was reached.

As aggressive as Trump has been with his unilateral actions, his political weakness has lessened his leverage when it comes to getting things done through the legislative branch, where much of his agenda is stalled.

Neither Thune nor House Speaker Mike Johnson (R-Louisiana) has embraced Trump’s call to suspend the gas tax, and the Senate has resisted his call to end the filibuster, in part so it can pass his high-priority Save America Act, which includes a provision that would require that people prove their citizenship to register to vote. Trump claims the bill is necessary for election security, but opponents say it would lead to voter suppression.

A more recent irritant to Trump is the Senate parliamentarian’s refusal to allow hundreds of millions to pay for the security aspects of his highly unpopular White House ballroom project to be tucked into a bill under consideration that would fund immigration enforcement.

For Trump, there may also be a dark cloud to go with the golden lining of defeats he has dealt to Republican incumbents. They are all going to be around until January and presumably less cowed by him.

On Tuesday, fresh off his primary loss, Cassidy committed an act of defiance in voting for the first time to advance a resolution to block Trump from ordering further strikes on Iran.

“In Louisiana, I’ve heard from people, including President Trump’s supporters, who are concerned about this war,” Cassidy said in a statement.

In an interview in February, Massie had told The Washington Post, “I have some colleagues that are just waiting to get past their primaries to develop a little more of an independent voice.”

Given how things are going, that might be what they have to do for the sake of their own survival.

Den politiska teologins sju pelare

Den politiska teologins sju pelare

Politiska rörelser på ytterkanterna antar ofta den religiösa teokratins struktur och ser politiken som en kamp mellan det heliga och det profana. Detta sliter sönder den demokratiska diskursen, skriver Shervin Mirzaeighazi, forskare i praktisk filosofi vid Lunds universitet, som listar den politiska teologins sju pelare.

Karl Marx beskrev i sin kritik av Hegel från 1844 religionen som ”folkets opium”. Han menade att religionen är ett symptom på materiellt lidande och skulle försvinna när kapitalismen kollapsade. Det motsatta inträffade dock; i stället för att kapitalismen eller religionen upplöstes omvandlades politiska rörelser till sekulära religioner. Medan den traditionella religionen minskade bestod längtan efter att skapa ett heltäckande moraliskt universum – med heliga texter, ett utvalt folk, kosmiska fiender och frälsningslöften. Den impulsen förflyttades till politikens sfär.

AI-översikt

Begreppet "Den politiska teologins sju pelare" har blivit känt genom en uppmärksammad essä av idéhistorikern Henrik Höjer, publicerad i tidskriften Kvartal.

Kärnan i resonemanget är att sekulära, extrema politiska ideologier (särskilt totalitära rörelser) ofta lånar strukturer och psykologiska mekanismer direkt från religionen. Politiken upphör då att handla om pragmatiska kompromisser och blir i stället en fråga om liv eller död, ont eller gott.De sju pelarna som utgör denna politiska teologi kan sammanfattas enligt följande:

1. Uppenbarelse och dogm: Ideologin vilar inte på vetenskap eller falsifierbara hypoteser, utan på en absolut sanning som har uppenbarats för mänskligheten (till exempel historiematerialismen inom marxismen). Den som ifrågasätter dogmen blir en kättare.

2. Frälsningslära: Politiken utlovar en slutgiltig räddning. Om vi bara följer rättesnöret väntar ett paradis på jorden (det klasslösa samhället, det ariska tusenårsriket eller det gröna idealsamhället).

3. Syndabockar och demonisering: Motgångar och samhällsproblem beror inte på slumpen eller komplexa strukturer, utan på onda krafter. Politiska motståndare eller vissa grupper (kapitalister, judar, borgare) utpekas som roten till allt ont.

4. Apokalypsen (Yttersta domen): En föreställning om att vi närmar oss en gigantisk slutstrid. Det gamla samhället måste gå under i grunden, ibland genom våld eller revolution, för att det nya ska kunna födas.

5. Heliga texter och profeter: Det finns ofelbara tänkare och heliga skrifter (Marx, Mao, Koranen eller Mein Kampf) som man ständigt återkommer till och tolkar för att få svar på alla frågor.

6. Omvändelseritualer: Det ställs krav på att medlemmar eller sympatisanter offentligt ska bekänna tidigare "synder", ta avstånd från felaktiga åsikter och visa renlärighet för att bli accepterade i gemenskapen.

7. Martyrskap och offervilja: Historien och rörelsen kräver hjältar och offer. Att dö i kampen för den rätta saken är det finsta man kan uppnå, vilket rättfärdigar våld och lidande i kampens namn.Denna struktur förvandlar politiken från en demokratisk förhandling till ett sekulärt religiöst krig, där målet helgar medlen och oliktänkande betraktas som fiender som måste utplånas snarare än meningsmotståndare.