ABF – Arbetarrörelsens Bisarra Folkförvillare

ABF – Frågan besvarades med en häxprocess

Lördag 15 aug 2026

Under perioden 1969 tills idag har omfattande medel, flertalet miljoner kronor, av skattemedel avsedda för folkbildning slussats vidare för kapacitetsuppbyggnaden av organisationer som över tid haft terroristkopplingar eller själva klassats som terrororganisationer. Endast vid ett tillfälle ställdes en kontrollfråga. Som studieförbundet ABF besvarade med en häxprocess mot den enskilde frågeställaren.

I de två tidigare artiklarna beskriv den process och organisation som byggdes med svenska skattemedel, avsedda för folkbildning, för att stödja PLO:s och Fatahs verksamhet. Kaderskolan som Muslimska brödraskapets företrädare Hani al-Hassan ledde från 1969. Svensk migrationspolitik

En verksamhet som fyrtio år senare hette Fatahs ideologiska akademi och som fortfarande, enligt dess egen styrelseordförande hölls vid liv av samma svenska partner. Arbetarnas Bildningsförbund. I sista artikeln i denna serie ställer vi den fråga som borde följa av detta. Vem som någonsin krävde redovisning för vad relationen faktiskt köpte – och vad som hände med den som ställde den frågan.

Del 1: Hur svenska skattemedel finansierade leninistiska kaderorganisationer

Del 2: Socialdemokraterna – 57 år av samarbete med det Muslimska brödraskapet


Frågan som ställdes en gång

Den 1 januari 1995 tillträdde Mona Hillman-Pinheiro som ABF:s förbundssekreterare, förbundets operativa chef. Hon begärde en delegationsordning för utlandsresor och bättre redovisning av den internationella verksamheten. Varför man reste, vem man träffade, vad som uppnåddes.

Till Arbetet Nyheterna sade hon i oktober 1996 att man genom slarv missat närmare en miljon kronor i bidrag från Olof Palmes internationella center. ABF:s Bosse Bergnéhr svarade i Aftonbladet samma dag att hon ljög.

Hillman-Pinheiro avsattes samma månad. Styrelsens motivering var att hon varit alltför okänslig och använt förtäckta hot. Hon beskrev själv för Aftonbladet en konferens i Köpenhamn där hon svartmålades inför fyrtio till femtio personer utan möjlighet att bemöta anklagelserna. Ett möte som bäst kunde liknas vid en häxprocess. Dagens Nyheter rubricerade sin artikel om ABF som ”stormarnas hus”.

Hennes tre frågor – varför, med vem, till vilket resultat – besvarades aldrig i något offentligt dokument som gått att återfinna.


Dementin

I februari 2025 avslutade flera ABF-distrikt sina lokala samarbeten med Kommunistiska Partiet. När tidningen Proletären bad om en kommentar svarade förbundets verksamhets- och kommunikationschef att man aldrig haft något centralt samarbete med Kommunistiska Partiet, och att besluten fattats lokalt.

Förbundets egna publikationer och dokumentation säger något annat. En jubileumskrönika från 1962 redovisar att samarbetet med kommunistiska organisationer återupptogs 1938. En återblick utgiven av ABF:s förbundsexpedition 1992 redovisar Arbetarpartiet Kommunisterna i samarbetsstatistiken för 1991 med 3 200 registrerade medlemmar. ABF:s egen webbplats har i arkiverade versioner listat både APK och Sveriges Kommunistiska Parti som nationella medlemmar, senast 2020.Svensk migrationspolitik

Mönstret upprepar sig. En offentlig fråga besvaras med ett avvisande medan förbundets egen dokumentation säger motsatsen.


Vägvalet

Den andra artikeln i serien beskrev Socialistinternationalens Hamburgresolution från februari 1978 och dess formel om väpnad kamps legitimitet där demokratiska kanaler är stängda. Tre element i den svenska hållningen under samma period saknade motsvarighet i den alliansfria rörelsens språk och fanns bara i den sovjetiska begreppsapparaten.

Kategorin befrielserörelse i stället för nationalrörelse; en mottagarkrets bestående av väpnade rörelser snarare än alliansfria stater,

Erkännandet av en organisation som ett folks ensamma företrädare – förtruppslogik, inte statssuveränitetslogik samt

Legitimeringen av väpnad kamp där demokratiska kanaler ansågs stängda, en klausul som antogs i en organisation vars generalsekreterare vid tidpunkten var svensk. Berndt Carlsson.

Frågan är inte varifrån vokabulären ursprungligen kom. Antikolonialismens begrepp hade flera samtidiga upphovsmän. Frågan är vilket av de tillgängliga alternativen som valdes upprepade gånger under ett halvt sekel. Sverige beskrev sig i den alliansfria rörelsens språk och agerade i den sovjetiska begreppsapparatens kategorier.

Det krävde ingen samordning. Det räckte att intressena sammanföll.

Den 13 juni 2025 beslutade Sida att utesluta Palmecentret ur strategin för stöd till civilsamhället vilket skar bort närmare hälften av finansieringen. Organisationen hade passerat samtliga formella granskningar i en årslång ansökningsprocess. Grunden var partianknytningen, inte en prövning av verksamhetens innehåll.[^5]

Vid årsskiftet kortades utfasningen. Stödet till samarbetspartner i över trettio länder skulle brytas den 30 juni 2026. Under våren samlades över 55 000 namnunderskrifter till stöd för centret. Myndigheten backade och sköt fram slutdatumet till den 31 december 2026. Uteslutningen som sådan kvarstår dock.

Riksdagsval hålls den 13 september 2026, och den nya riksdagen tillträder den 1 november. Förlängningen till årsskiftet flyttar det slutliga avgörandet förbi både valet och regeringsbildningen. Myndigheten har inte redovisat något skäl för just det datumet.

Var beslutet riktigt i sak – varför då förlänga det? Var det felaktigt – varför då vidhålla det? Ett beslut grundat i en prövning av verksamhetens innehåll flyttar sig normalt inte med den politiska kalendern. Ett som grundas i organisationens tillhörighet gör det.Politisk analys

Under ett år har striden om Palmecentret handlat om när stödet ska upphöra – inte om vad relationen faktiskt har bestått av. Underlaget för den senare frågan har hela tiden funnits tillgängligt. Verksamhetsberättelserna, jubileumsantologin, Fatahs egna rapporter om sin kaderakademi. Ingenting i det här har varit hemligstämplat. Det har bara varit oläst.

Ingen har förstått, eller tagit sig tid, att faktiskt sätta sig in i vad svenska skattemedel egentligen finansierat. En verksamhet som under långa perioder var direkt associerad till terrorism.

Bengt Säve-Söderberghs egen bok om det sydafrikanska arbetet heter dessutom “Vår seger var också er – Sverige och befrielsekampen i södra Afrika” (Atlas 2014). Titeln gör anspråk på delaktighet i utfallet. Den som gör det anspråket kan rimligen inte samtidigt avvisa frågan om vad utfallet i sin helhet faktiskt blev. Från Sydafrika till kaderskolan Hani al-Hassan ledde från 1969.Svensk migrationspolitik

En del av det Muslimska brödraskapet.

Källor

Arbetet Nyheterna, 4 oktober 1996

Aftonbladet, 4 och 10 oktober 1996

Dagens Nyheter, 5 oktober 1996.

Proletärens rapportering, februari 2025, om ABF-distriktens uppsagda lokala samarbeten och förbundets kommentar, Återgiven på kommunisterna.org.

Hugo Heffler, ”Arbetarnas Bildningsförbund 1912–1962” (ABF, 1962), ss. 293–294.

Bengt Johanson, ”ABF från 60-tal till 90-tal” (ABF:s förbundsexpedition, 1992), ss. 207–208. ABF:s webbplats, Wayback Machines avbildningar av 27 december 1996 och 26 september 2020.

Socialist Affairs nr 2/78 (mars–april 1978), Socialistinternationalen; se del II för resolutionens fulla sakinnehåll och ledningsförteckning.

Palmecentrets egen redogörelse, palmecenter.se/radda-palmecentret, samt samtida rapportering.

Johan Westerholm

Valprognos

 

Med kaospartierna i regeringen

SD & S

Jag anar att Åkesson ler belåtet när han ser hur den rödgröna sörjans representanter hysteriskt anklagar SD för alla sahällssvagheter.

I brist på egen politik skräms S med SD

LedareSocialdemokraterna försöker att vinna valet genom att prata så lite om sin egen politik som möjligt och så mycket som möjligt om Sverigedemokraterna.

När Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin skulle presentera partiets nya valaffischer i söndags kunde han inte låta bli. Han inledde med att prata i flera minuter om Sverigedemokraterna och vilka ministerposter partiet kan tänkas få i en kommande regering ledd av Ulf Kristersson (M).

Det här är en kampanj som Socialdemokraterna har pumpat ut i sociala medier hela augusti: Sverigedemokraterna kommer att få tolv ministrar i nästa regering om Tidöpartierna vinner valet.

Det verkar vara Socialdemokraternas främsta taktik inför valet. Inte att nå väljare genom att tala om sin egen politik. Inte att presentera ett trovärdigt politiskt alternativ som kan styra Sverige tillsammans och få igenom budgetar i riksdagen. Utan att försöka tilltala borgerliga väljare som är skeptiska till att Sverigedemokraterna ska få ministerposter i en ny Tidöregering.

Samma dag som partiet inledde sin valturné publicerades en debattartikel med rubriken ”Vi var inte tillräckligt bra – nu är vi redo” (Expressen 3/8). Där skriver S-ledaren Magdalena Andersson att Socialdemokraterna har förändrats och blivit bättre.

Nu är partiet redo att göra vardagen bättre för hårt arbetande svenskar genom att stärka Sveriges säkerhet, få svenskt välståd att växa och att öka samhällsgemenskapen – och sätta stopp för den så kallade högerpopulismen. Hur det ska gå till är oklart, det nämns inte ens i artikeln. ** vilket innebär att de har misslyckat tidigare!

De riktiga politiska konflikterna är färre än vad Socialdemokraterna vill erkänna. Socialdemokraternas nya politik är till stor del Tidös agenda med en skvätt havredryck. Det gäller framför allt Tidöavtalets profilfrågor: migrationspolitik och kriminalpolitik.

Socialdemokraterna vill behålla Tidöpartiernas åtstramning i migrationspolitiken. Partiet vill, precis som regeringen, att svensk migrationspolitik ska vara i linje med EU:s miniminivåer och att den ska fortsätta vara det för överskådlig tid. Socialdemokraterna vill i likhet med regeringen också avskaffa lagen om eget boende, också kallad EBO, för asylsökande.

Kriminalpolitiken skiljer sig inte heller särskilt mycket från regeringens. Partiet har en avsevärt tuffare profil än tidigare. Socialdemokraterna skriver i sitt partiprogram: ”Det har varit nödvändigt att möta den grova brottsligheten med ett skifte i kriminalpolitiken där en lång rad straff skärpts”. Meningen skulle lika gärna kunna ha tagits från något av Tidöpartiernas program.

När partiets rättspolitiska talesperson Teresa Carvalho medverkade i SVT:s 30 minuter förra året sade hon att Socialdemokraterna och Moderaterna är betydligt mer överens än oense i kriminalpolitiken. Hon betonade att en socialdemokratisk regering inte skulle vara ”soft on crime”.

Utifrån ett socialdemokratiskt perspektiv är det fullt logiskt att partiet i mångt och mycket har plagierat Tidöpartiernas framgångsrika kriminal- och migrationspolitik. Något annat skulle äventyra deras opinionsstöd eftersom dessa frågar alltjämt är viktiga för många väljare.

Frågan är hur mycket den egna politiken egentligen är värd om den så enkelt kan bytas ut? Partiets många tvärvändningar ger intrycket av att makten är långt viktigare för Socialdemokraterna än politiken. Det har partiet visat flera gånger det senaste decenniet genom att byta politik i en rad frågor, exempelvis migrationspolitiken och Natofrågan.

Först sade tidigare statsminister Stefan Löfven (S) att hans Europa inte bygger några murar – sedan skärpte han migrationspolitiken. Den dåvarande försvarsministern Peter Hultqvist (S) sade att han ”definitivt aldrig” skulle medverka till att Sverige ska gå med i Nato – sedan ändrade han sig.

Vad återstår när Socialdemokraterna har eliminerat flera stora politiska konfliktytor? Sverigedemokraternas medverkan i regeringen. Det flyttar också fokus från Socialdemokraternas största problem: att partiet kommer att tvingas kompromissa och göra eftergifter i både kriminal- och migrationspolitiken för att kunna bilda en regering med stöd av Miljöpartiet och Vänsterpartiet efter valet.

Det är klart att Socialdemokraterna vill fortsätta att

prata om SD-ministrar snarare än om sina egna problem.

Sharia-domstol

 Miljöpartister!

För tre år sedan kandiderade Mattias Walving-Lundberg till språkrör för MP. Nu har den norrländska juristen öppnat Sveriges första shariadomstol – som han menar tar makten från konservativa imamer.

”Man blir mörkrädd”, säger Amineh Kakabaveh, ordförande i Varken hora eller kuvad.

– Jag märker att det här är en smart grej, för att man blir beskjuten från både höger och vänster.

Umeåsonen Mattias Walving-Lundberg är van vid att vara skandalomsusad. Han har varit vänsterpartistisk riskkapitalist, Ferrari-körande välfärdsmiljonär, och blivit petad som partiledarkandidat för Miljöpartiet – eftersom han var för dödsstraff. Själv beskriver han sin resa de senaste tio åren som ”från väldigt höger till väldigt vänster”.

Mattias Walving-Lundberg kandiderade till posten som Miljöpartiets språkrör. Nu driver han i stället vad han kallar Sveriges första shariadomstol – trots att han själv är kristen, rapporterar Riks.

12 aug 2026 09:40

Johannes Nilsson

För tre år sedan ställde Mattias Walving-Lundberg upp i valet till manligt språkrör för Miljöpartiet, och väckte då uppmärksamhet då han förespråkade dödsstraff, på grund av den allvarliga brottsutvecklingen.

– Det är knappt så att man kan ta till sig hur allvarligt och hemskt det är, och jag tänker att i det allmänna rättsmedvetandet kan det krävas att vissa brott faktiskt straffas med dödsstraff, sade han till Ekot i Sveriges Radio.

Walving-Lundberg är även utbildad jurist och driver Walving-Lundberg Business Court, en privat skiljedomstol för civilrättsliga tvister. Domstolen kan avkunna juridiskt bindande shariadomar, till skillnad från de shariadomstolar som exempelvis moskéer erbjuder.

– Båda parter måste ha ingått ett avtal om att det här ska avgöras av vårt skiljedomsinstitut, och att man ska använda sharialag, förklarar Walving-Lundberg för Riks.

– Vi har avtalsfrihet i Sverige. Man får bestämma det avtalsinnehåll man vill ha. Och här kan man bestämma att man vill ha en islamsk syn på innehållet, fortsätter han.

Domstolen kan dock inte avgöra brottmål, konkurser eller skilsmässor, säger Walving-Lundberg.

Tidigt stadium

Verksamheten startade i oktober förra året och Walving-Lundberg vill inte uppge hur många mål som avgjorts hittills, med hänvisning till konkurrenter.

– Vi är i ett tidigt stadium, så det är inte många fall vi avgjort, säger han.

Att anlita domstolen kostar 20 000 kronor, vilket Walving-Lundberg beskriver som en mycket låg avgift jämfört med allmän domstol, där kostnaden kan uppgå till 150 000 kronor, eller vanliga skiljedomstolar där priset kan bli miljonbelopp.

– Så det här är det överlägset billigaste sättet för att få en sak avgjord, säger han.

Ser imamer som motståndare

Walving-Lundberg vill i förlängningen teckna avtal med större muslimska organisationer, inte bara enskilda individer. Han menar att muslimer tjänar på att vända sig till honom i stället för till imamer, som han beskriver som företrädare för en extrem tolkning av islam.

– Det här är en sekularisering. Våra största motståndare är imamerna. Vi tar makt från dem. Jag har pratat med ett stort antal imamer, och de är inte särskilt förtjusta i det vi gör, fortsätter han.

På Riks fråga om det inte skapar problem med legimiteten hos verksamheten bland muslimer svarar Walving-Lundberg:

– Bland dem som är extrema, absolut, men det är inte dem vi är ute efter. Vi är ute efter vanliga muslimer. Det stora flertal som tycker att det känns bra att saker avgörs enligt deras traditioner.

”Jag är kristen”

Walving-Lundberg understryker att han själv inte är muslim, trots att han driver en shariadomstol. Därför har han tagit hjälp av medarbetare med muslimsk bakgrund.

– Jag är som du förstår inte från den delen av världen. Jag är dessutom kristen. Så jag behöver hjälp från någon som har bättre kontakter, säger han.

Riks: Så du är kristen och driver en shariadomstol?

– Ja, det är halva poängen. Det började med att shariadomstolar i Storbritannien blev väldigt många, till slut runt 80 stycken. Ingen litade på dem eftersom de var knutna till olika klaner. Så det fungerade inte.

– Jag som kristen är inte knuten till någon klan, så mig som ägare kan muslimer se som neutral, säger Mattias Walving-Lundberg.

Hijab

 Kvinnokraft 4.0

Miljöpartister och vänsterpartister hävdar att slöjan – hijab är ett plagg som bärs av fri vilja.

Det stinker av hjärntvätt i ljuset av hur hijab fungerar i länder som styrs av islam!

Där straffas kvinnor om de inte bär hijab!

Så har det också blivit i många delar av Sverige där antalet muslimer är stort.

Folkhemmet

Maffian river Folkhemmet!

Hittat på X:

Det svenska folkhemmet är ett begrepp som statsministern
Per Albin Hansson myntade i ett radiotal 1928, och som
Socialdemokraterna därefter använde för att ge sina
välfärdspolitiska mål mer lyster.

”Folkhemmet” var enbart en vision och en metafor – inte ett
detaljerat politiskt program.

Idéerna bakom folkhemmet hängde nära samman med det som
brukar kallas ”den svenska modellen” och byggde på en rad
sociala reformer. Grundtanken var att Sverige skulle vara ett
hem för alla, ett folkhem, där samhället ansvarade för att
vanliga människor skulle kunna leva i social och ekonomisk
trygghet.

Det svenska “Folkhemmet” rivs nu nu av migrationsrelaterat
klanvälde som infiltrerar rättsvårdande och trygghetsskapande
institutioner utan att regeringen har gjort mycket under
sina fyra år vid makten trots stora ord från Moderaterna, KD
och Sverigedemokraterna som gick till val på “lag & ordning”.

Blir det regeringsskifte kommer sannolikt Socialdemokraterna
korrumperade av vildhjärnorna i Vänsterpartiet och Miljöpartiet
att göra en återställare så att kaosmakarna kan fortsätta sitt
rivningsarbete och uppbyggande av kaosfolkhemmet.

Bibeln

I år firar den första svenska översättningen av nya testamentet 500 år. Något som präglat Sverige djupt. Ett sådant jubileum förtjänar bättre än tystnad.

IKalmar stadspark står den där i all sin prakt. Det nygotiska Vasamonumentet, som skapades på initiativ av det lokala ordenssällskapet ÅM för att åminna Gustav Vasas landstigning på Stensö udde i Kalmar.

Visst finns det mycket man så här ett halv millennium senare kan kritisera ”gamle kung Gösta” för. Men det finns också mycket i hans livsverk att vara genuint tacksam för. Som tillkomsten av den första svenska översättningen av nya testamentet, som kom ut 1526 – mitt under reformationen.

Översättningen stod de svenska reformatorerna Olaus Petri och Laurentius Andreae för. En kommission ledd av ärkebiskop Laurentius Petri tog senare fram en hel bibel inklusive gamla testamentet, inspirerad av Lutherbibeln som kom 1534. Under 1600- och 1700-talen kom språkliga revideringar av Vasabibeln ut – Gustav II Adolfs bibel respektive den långlivade Karl XII:s bibel.

Först på 1900-talet detroniserades den gamla Bibeln när en mycket försenad bibelkommission gav ut 1917 års översättning, den första att ta någon större hänsyn till den moderna exegetikens (alltså den vetenskapliga bibelforskningens) landvinningar.

Under de sekler som gått har bibelöversättningen format Sverige på många sätt. Inte bara religiöst – den har också påverkat språk och litteratur. Bibelöversättningen markerar gränsen mellan fornsvenska och nysvenska; genom den stabiliserades skriftspråket. Den gav oss mängder av våra tidlösa ordspråk. Och genom hela kulturen – dikter, romaner, musik och så vidare – löper bibelberättelserna som en röd tråd. För att inte tala om hur Bibeln sekel efter sekel påverkade moral, värderingar, människosyn och livssyn.

Att glömma sitt förflutna är att bli kulturell analfabet.

Men Vasabibelns jubileum har än så länge passerat utan särskilt stor uppmärksamhet, trots att det är en av de kulturella händelser som format Sverige på djupet de senaste 500 åren. Senare denna månad kommer dock saken att uppmärksammas med jubileumsbok, och nästa månad släpps en ny svensk översättning av nya testamentet. Det är åtminstone något.

Men bristen på större firande säger något om Sverige. Det finns en utbredd okunskap – och likgiltighet. Det är sorgligt; det är som att samhället har förlorat kontakten med en av sina främsta kulturella livskällor.

Ett talande exempel gavs i våras, när Sveriges första bokhandel för förbjuden litteratur öppnade i Knivsta i Uppland. Affärsidén är lika enkel som genial – att sälja litteratur som har förbjudits runtom i världen. Ett fint sätt att stå upp för inte bara litteraturen, utan för frihet över huvud taget. Det märkliga var att butiken, som tidningen Dagen var snabb med att uppmärksamma, inte sålde några biblar eller annan religiös litteratur. Detta trots att Bibeln är en av de mest förbjudna böckerna i världen, och kristendomen den mest förföljda religionen.

Jubileer är värda att fira; de binder samman människor och markerar sådant som är betydelsefullt i livet. Att Sverige blivit så pass sekulariserat är en dålig ursäkt för att strunta i ett jubileum som detta. Att glömma sitt förflutna är att bli kulturell analfabet. Vasabibelns jubileum förtjänar att firas.

Hotet från vänstern

Vänsterpartiet är farligt

Många företrädare för Vänsterpartiet uppvisar en terrorromantik som är en fara för demokratin.

Måtte Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar aldrig bli minister.

Sofie Löwenmarks senaste avslöjande på Expressens ledarsida (3/8) om att riksdagsledamoten Ilona Szatmári Waldau hyllat en ledare för al-Aqsamartyrernas brigader och skrivit ett brev till stöd för den fängslade terroristen är inte en tillfällighet. Det följer ett mönster.

Nu senast har riksdagsledamöter skickat stödbrev till palestinska fångar – däribland personer dömda för självmordsbombningar, kidnappning och mord. En ledamot hyllade en man som organiserat attentat där barn dödades. Partiets gruppledare skrev till en livstidsdömd mördare. När sanningen kom fram skyller partiledningen på ”fel i faktagranskningen” och raderade inlägg. Det är symptomatiskt. För det finns ett mönster av aktivism och militant antisionism i Vänsterpartiet.

Vänsterpartiet har länge odlat en farlig romantisk syn på våld som befrielsekamp. Många inom partiet, från topp till tå, ursäktar, relativiserar och i värsta fall hyllar terror mot judar och Israel. Antisemitiska utsagor har dykt upp både bland kandidater och ledande företrädare.

Partiledningen med Nooshi Dadgostar i spetsen har också reagerat sent, motvilligt och med minimal självkritik. Partiet har rensat bort namn på sina listor först när media avslöjat att många kandidater är olämpliga – inte för att det principiellt tar avstånd från antisionism och våldsbejakande extremism.

Detta är inte att respektera parlamentarisk demokrati. Det är gatans parlament. Vänsterpartiet fungerar ofta mer som en förlängning av aggressiva demonstrationståg och aktivistnätverk än som ett parti som tar ansvar för Sveriges säkerhet och rättsstat. V prioriterar symboliska solidaritetsgester med dömda terrorister framför att försvara de demokratiska värden partiet påstår sig stå för.

Vänsterpartiets återkommande skandaler visar att problemet är strukturellt – det handlar inte om enstaka rötägg.

Detta är oacceptabelt. Demokrati bygger på att skilja mellan protest och våld, mellan saklig kritik och hatfulla utfall. Slagorden om ”inga sionister på våra gator” vittnar om en antisemitism där just judar inte skulle få ha en stat till skillnad från svenskar, indier och japaner.

Israel är den enda demokratin i Mellanöstern och har rätt att försvara sina medborgare mot våldsamma grupper som öppet strävar efter landets förstörelse. Att sympatisera med dem som mördar judar – oavsett hur man paketerar det som ”motstånd” – är att svika både humanismen och realpolitiken.

Partiledningen visar dock ingen riktig styrka att få bort extremismen i partileden. Nooshi Dadgostar ställer däremot ett ultimativt krav på att hon ska bli minister i nästa S-ledda regering, men vägrar att göra upp med de krafter inom partiet som dras till våldsromantik och antisemitism. Det är inte bara omdömeslöst. Det är farligt.

Ett parti som inte kan hålla rent internt kan inte anförtros att skydda det öppna samhället. Vänsterpartiets återkommande skandaler visar att problemet är strukturellt – det handlar inte om enstaka rötägg.

Sverige behöver partier som försvarar demokratin, inte sådana som flörtar med dess fiender.

Måtte Vänsterpartiet aldrig hamna i regeringsställning. De som funderar på att rösta på något av de rödgröna partierna bör ha detta i åtanke den 13 september.

Och Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet måste klargöra före valdagen om de är beredda att ge Noodhi Dadgostar och hennes aktivister ministerposter.

Hittat på X:

Har Socialdemokraterna en väpnad gren?

Socialdemokraterna har under lång tid betraktat Fatah som sitt palestinska "systerparti". Båda partierna är medlemmar i Progressiva alliansen och Socialistinternationalen.

Att Socialdemokraterna behåller Fatah som systerparti måste anses djupt problematiskt och oförståeligt. Luktar terror-romatik lång väg.

Har Vänsterpartiet blivit Socialdemokraternas väpnade gren?

Tanken är egentligen genial i sin enkelhet.

När Socialdemokraterna vill framstå som statsbärande, mogna och redo att ta ansvar för rikets finanser, klär sig partiledningen i prydliga kostymer och talar allvarligt om stram budgetdisciplin. Men politik handlar ju också om att slåss. Och det är då man skickar fram Vänsterpartiet – iförda fotriktiga skor, palestinasjalar och en retorik skarp nog att skära igenom vilken Expressen redaktion som helst.

Där Socialdemokraterna skickar en artig reprimand i en riksdagsdebatt, skickar Vänsterpartiet en verbal klusterbomb. Eller möjligt, en näve ruttna tomater som automateld. De blockerar gator, startar stormiga ”brev till terrorist” kampanjer och bjuder in terrorister till riksdagens talarstol för att försvara just, vadå?

Det är ett perfekt uppdelat gerillakrig: S sköter de diplomatiska förhandlingarna i fikarummet, medan V sköter skyttegravskriget i medierna.

Så glöm Al-Aqsa martyrernas brigader och gamla exilorganisationer. Det nya politiska landskapet i Sverige kräver siamesiska lösningar. Vänsterpartiet står redo med plakat som vapen och slagord som ammunition. De tar smällarna, de skrämmer borgerligheten, och när krutröken väl lagt sig kan Socialdemokraterna lugnt kliva fram, borsta av axlarna och ta över regeringsmakten igen. Vänsterpartiet har även lösningen på judefrågan. Dock lägger Socialdemokraterna näsan i samma sionblöt i Stockholms stad.

Det kallas för ett strategiskt partnerskap. Eller som man säger på Sveavägen 68, ett helt vanligt samarbete på den progressiva sidan. Den militära beteckningen är antagligen växeleldställning med stormtrupper.

En annan gren

Religionskrigets första linje i den socialdemokratiska armén, utkämpas av den ”väpnade grenen” Tro & Solidaritet (tidigare Broderskapsrörelsen), som är ett förbud inom S-koncernen.

Tro & Solidaritet har kopplingar till islamistiska rörelser, däribland det Muslimska brödraskapet eller dess svenska svans (såsom studieförbundet Ibn Rushd).

Muslimska brödraskapet är terrorklassat i ett antal länder, b la USA.
Terrorforskare varnar för kopplingar till extrema grupper som Muslimska brödraskapet. En fransk rapport hävdar att svenska Socialdemokraterna är brofästet för den muslimska integrationen/infiltrationen i Europa.

Bloggandet

 

Centerpartiets svek

De ledande centerpartisternas hysteriska fokus på Sverigedemokraterna liknar hjärntvätt.

Vår regionala företrädare skulle motivera kommunkretsen att kämpa för valframgång men mest handlade peppningstalet om Sverigedemokraterna!

Nu när det bara är en månad till valet ser C ut att vara garantin för att SD blir valvinnare!

Centerpartiets vägval hotar svenskt lantbruk

8 augusti 2026

I realiteten valde man bort landsbygden i samma stund som man lät fobin för Sverigedemokraterna gå så långt att man hellre öppnar dörren för Miljöpartiet, skriver Peter Kullgren.

Det vore anständigt gentemot väljarna om Centerpartiet kunde erkänna att vänsterliberala storstadsväljare har företräde i partiets strategiska kalkyler, skriver Peter Kullgren.

Vi står nu, som alltid, på er sida.”. Så lyder Emma Wiesners med flera centerkollegors budskap till bönderna här i NWT. Det låter måhända bra, men måste betraktas som en dimridå, ett desperat politiskt skådespel som tycks gå ut på att försöka rädda de landsbygdsväljare som räddas kan. Men bönderna lär genomskåda bluffen.

Centerpartiets lantbrukslöften förblir tomma eftersom man aldrig kan förklara hur de ska förverkligas nu när man har valt fel lag.

I realiteten valde man bort landsbygden i samma stund som man lät fobin för Sverigedemokraterna gå så långt att man hellre öppnar dörren för Miljöpartiet.

Det vore anständigt gentemot väljarna om Centerpartiet kunde erkänna att vänsterliberala storstadsväljare har företräde i partiets strategiska kalkyler. Det går inte att äta kakan och ha den kvar.

Miljöpartiet vill avgiftsbelägga skogsägare, kraftigt höja bränslepriserna och älskar den naturrestaureringslag som fel hanterad kan slå kraftigt mot jobb och tillväxt i Värmland. Därtill anser MP att den svenska vargstammen är för liten. Hur Centerpartiet aktivt kan välja att vilja samsas med en sådan agenda är och förblir obegripligt

Det är djupt felaktigt att försöka påskina att Kristdemokraterna och regeringen inte jobbar för bönderna. Regeringen har satt målet om stärkta villkor och ökad produktion i förarsätet för politiken. Skatten på jordbruksdiesel hålls nere till minimum, investeringsstödet har vässats och Norrlandsstödet, som även berör delar av Värmland, har maxats.

Djurhållningen främjas bland annat genom betesersättningar samtidigt som en struktur för att bekämpa regelkrångel har etablerats. Som svar på krisen i Mellanöstern har ett krisstöd om 1,6 miljarder beslutats. Med oss förenklas också reglerna för skogsbruket som är en ryggrad i svensk ekonomi. Det förmådde naturligtvis aldrig Centerpartiet ihop med de rödgröna.

Det är ingen hemlighet att vi kristdemokrater är kritiska till en svällande totalbudget för EU. Vid höjningar tvingas svenskar, som är bland EU:s största nettobetalare, finansiera alltmer verksamhet i andra länder. Kristdemokraterna vågar prioritera. Vi anser att regionalfonderna, vars syfte är att omfördela resurser mellan EU:s regioner, måste minska kraftigt.

Jordbruksbudgeten fyller en viktig funktion, inte minst för att stärka vår försörjningsberedskap. Men även jordbruksbudgeten kan bli mer funktionell och effektiv. För oss är det självklart att resurserna ska gå till ökad produktion, inte till grön symbolpolitik.

Senast Sverige, efter en valutaförordningsändring, kunde hämta hem mer pengar från den gemensamma jordbrukspolitiken, såg vi till att resurserna gick dit de hör hemma – till bönderna. I motsvarande situation 2019, när Centerpartiet hade inflytande, gick de till annat än en stärkt strategisk plan för lantbruket.

Kanske är det ett smakprov på partiets förhandlingsförmåga om olyckan är framme och Centerpartiet än en gång hjälper de rödgröna till makten. Låt oss hoppas att svensk landsbygd slipper det.

Peter Kullgren (KD)
Landsbygdsminister och riksdagskandidat

Vänsterpartiets värsta?

 

Det blir ju bara värre och värre i Vänstern

Vänsterpartiet hyllar terrorister. Det kunde Sofie Löwenmark, fristående kolumnist på Expressens ledarsida, avslöja i måndags. Man kunde ana vad som hände sedan. Det blev bara värre.

Bakgrunden är en kampanj som V deltagit i. Riksdagsledamoten Ilona Szatmári Waldau har i ett öppet brev hyllat den palestinske fången Ahmad al-Moghrabi, som sitter i israeliskt fängelse. Hon berömde honom för hans ”mod och uthållighet”, som om han vore fängslad av Israel enbart på grund av sin kamp för det palestinska folkets rättigheter.

Det är han inte. Han är dömd för inblandning i självmordsattentat mot flera israeliska civila, däribland barn.

Också partiets gruppledare i riksdagen, Samuel Gonzales Westling, har skrivit brev, kunde Kvartal berätta. Denna gång till en palestinsk fånge som är dömd för att ha kidnappat och mördat en israelisk värnpliktig.

Svaret från Vänsterpartiet har varit att det blev fel. Hyllningarna har tagits ner. Faktakontrollen brast, har partisekreteraren Maria Forsberg sagt.

Inte deras egen kontroll, för de hade ingen, utan den från Palestinska riksförbundet, som bistod partiet med information. Förbundet har också erkänt slarv.

För att leda ett parti som nämner ordet 'strukturer' 47 gånger i sitt partiprogram är V-topparna nämligen häpnadsväckande dåliga på att se strukturella problem i sin egen organisation.

Skandalen tycks inte leda till någon större självkritik i Vänsterpartiet. ”Vi har insett att vi har gjort fel, och ibland händer det – även i vårt parti”, sa partisekreteraren Maria Forsberg i Aktuellt. Hon borde byta ut ibland mot ofta och även mot framför allt.

För att leda ett parti som nämner ordet ”strukturer” 47 gånger i sitt partiprogram är V-topparna nämligen häpnadsväckande dåliga på att se strukturella problem i sin egen organisation.

Den senaste veckans skandal är ju inte den första.

Två V-politiker har redan tidigare fått avgå den här mandatperioden efter avslöjanden på Expressens ledarsida. Och i våras kunde Expressens reporter Inas Hamdan avslöja att 25 personer som står på lokala V-listor runtom i landet har gjort sådant som att sprida stöd för terrorism, ifrågasätta Förintelsen, hylla Vladimir Putin, delta i LVU-kampanjen mot den svenska socialtjänsten samt fira Hamas terrorattack i Israel 7 oktober 2023.

Efter det följde en rad avhopp. Och i veckan drog Vänsterpartiet tillbaka hela (!) sin lista av kandidater till kommunvalet i Sävsjö.

Det skandalösa med V är inte att partiet har enskilda stollar som medlemmar, för det har alla partier. V sticker ut i omfattning – och i hur man hanterar problemen när de uppdagas.

Sofie Löwenmarks avslöjande visar att partiet inte lärt sig ett jota av tidigare incidenter. Man agerar först när medierna avslöjar missförhållandena. Och då högst motviligt.

Vänsterpartiet har som krav att sitta i nästa regering om Socialdemokraterna vinner valet. Men den senaste veckan visar att partiet inte är i närheten av att vara moget för det.

Valet 2026 akt 2

Den här personen vill leda Sverige de kommande fyra åren tillsammans med de galna gröna och terroristkramarna i Vänsterpartiet.

Starta videon och njut!

Val 2026 akt 1

 

Socialdemokraterna vill tiga ihjäl valet

Publicerad 4 aug 2026

Socialdemokraternas taktik för att vinna valet är lika tom som usel. Magdalena Andersson bedriver en valrörelse utan politik.

När en socialdemokrat yttrar självkritik bör man vara skeptisk. Så även nu när Magdalena Andersson drar ut på vägarna. S har inte varit tillräckligt bra, skriver partiledaren i en debattartikel i Expressen. Exakt hur partiet har brustit skriver hon dock inte. Men ut på valturné ska hon. Hon söker folkets mandat att leda landet.

Den som är road av sådant kan ta fram papper och penna för floskelbingo.

Anderssons artikel är full av oprecisa formuleringar: I en osäker omvärld behövs ett starkt ledarskap. Hårt arbetande svenskar ska sättas i främsta rummet. För att möta de utmaningar som landet står inför behövs dessutom sammanhållning, inte splittring.

Nähä? Få är de som föreslår att bidragsfuskare ska premieras och att polariseringen i samhället bör öka.

Till hennes försvar ska sägas att de flesta politiker kör med en hel del snömos. Men det som är unikt för Socialdemokraterna under Magdalena Andersson är att det inte kommer något mer. I vanliga fall brukar harangerna om att stå upp för ett tydligt ledarskap när kalla vindar blåser följas av åtminstone ett konkret förslag, som att ”därför inför vi nu en förstärkt elbilspremie”. Men inte här.

Det kommer heller inte att gå att ställa S till svars om fyra år om de nu skulle vinna, eftersom partiet går till val på att allt i allmänhet ska vara bra.

De principer som Andersson presenterar är lika klara som Östersjön vid algblomning.

Hon inleder sin valturné med att slå fast tre saker som så gott som alla redan tycker: försvaret ska stärkas och gängkriminaliteten ska bekämpas, ekonomin ska växa utan att klimatet tar skada, och så den sista punkten, Sverige ska ”hålla ihop”.

Men hon säger inte hur det ska gå till. Konkretionen är noll.

Hon skriver till och med rätt ut att politiken som S går till val på ska formas efter valet. 

När partiet väl har vunnit ska det bli breda samarbeten där förslagen mejslas fram.

Till skillnad från det politiska innehållet är taktiken tydlig: Högern ska förlora, splittras och sedan gå med på att rösta för S-budgetar under parollen ”blocköverskridande ansvarstagande för Sverige” eller något i den stilen.

Så har det låtit från Socialdemokraterna under hela valåret. Det enda konkreta förslag S har som innehåller en konfliktyta är att ta bort karensavdraget. I övrigt går S till val på att det är bra när det är bra.

Men om den borgerliga regeringen nu kört Sverige i botten så hårt som S hävdar borde behovet av konkreta reformer vara akut. Det borde finnas en lång lista med saker som blir annorlunda om Magdalena Andersson får bilda regering. Men nej.

S-ledaren säger att hon står för ett tydligt ledarskap. Men utan sakpolitik finns inget att debattera förutom frågor som folk är utleda på, som vems fel det var att kärnkraftsreaktorer stängde eller vem som var mest ansvarig för den oansvariga migrationspolitiken. Väljarna har inget att ta ställning till.

Det kommer heller inte att gå att ställa S till svars om fyra år om de nu skulle vinna, eftersom partiet går till val på att allt i allmänhet ska vara bra. Och det är svårt att mäta.

Det är inte ens triangulering.

S-taktiken är att abdikera från politik.