Barn som mördare

Den människa som dödar en annan människa för pengar ska avskiljas från det civiliserade samhället utan pardon oavsett ålder!

Vänsterns gullande med terrorister och mördare är ett samhällshot om de kommer i regeringsställning!

Håll MP&V borta från inflytande över lagstiftningen!

Innan journalister och politiker slutar upp med att mörka och ignorera sambanden mellan migration och kriminalitet har vi kvar grundproblemet;

vi blundar för verkligheten!

vi lyssnar inte på larmsignalerna!

vi tiger för att vara politiskt korrekta!




Verkligheten visar att vänstern har fel!

Publicerad 3 feb 2026

Efter åtta år av blodiga rubriker kom en historisk månad: noll dödsskjutningar. Regeringens hårdare linje ger resultat – trots vänsterns varningar.

Januari 2026 var första månaden utan dödsskjutningar sedan mars 2018.

Vänsterpartiet röstade nej till att låta polisen avlyssna minderåriga.

Ibland är den största nyheten det som inte har hänt: Ingen sköts till döds i Sverige under januari – det var den första månaden utan dödligt skjutvapenvåld på åtta år, visar Expressens granskning.

Antalet dödsoffer har sjunkit sedan gängkrigets blodigaste år, 2022. Då sköts 62 personer ihjäl, förra året var det 44 – varav tio föll offer för det fruktansvärda massmordet vid Risbergska skolan i Örebro.

Efter ett decennium av svarta rubriker om att allt yngre barn mördar och mördas anas nu en ljusning vid horisonten. Kan det vara så att kritikerna hade fel – att tuffare tag visst kan leda till att färre brott begås?

I statistiken över skjutningar syns en skarp nedgång i oktober i fjol. Det sammanfaller med regeringens utskällda reform som gav polisen möjlighet att avlyssna barn under 15 år i brottspreventivt syfte. Vänsterpartiet röstade nej. De flesta miljöpartister lade ned sina röster.

Tidigare var polisen tvungen att sluta lyssna om gängledare ringde upp en fjortonåring. Det betydde att barn under femton år blev extra attraktiva rekryter för gängen – eftersom regelverket minskade upptäcktsrisken för deras vuxna uppdragsgivare.

En annan trolig förklaring till att skjutvapenmorden minskat är att allt fler beställare har sytts in. Förra året greps över 200 svenska kriminella utomlands, varav ett femtiotal gängledare. Däribland Mikael ”Greken” Tenezos, Eddie ”Fifty” Jobe och Ismail ”Jordgubben” Abdo.

Att låsa in gängtoppar – länge – ser alltså ut att fungera. Ju färre som kan organisera en mordplan, desto färre mord.

Tidigare kunde gängtopparna riskfritt sippa paraplydrinkar samtidigt som de lade ut morduppdrag i chattgrupper. Men fristäderna för knarkkungar på rymmen blir allt färre.

Det är inte någon slump. Strategiskt arbete från både den svenska polisledningen och regeringen har gett resultat. Sverige har nu utlämningsavtal eller samarbeten med en lång rad nya länder, som Turkiet, Dubai, Irak och Mexiko.

Och när ledarna grips svalnar konflikterna.

– Våldet minskar när en person slutar pumpa in pengar i konflikten, säger kriminologen Manne Gerell till DN.

Att låsa in gängtoppar – länge – ser alltså ut att fungera. Ju färre som kan organisera en mordplan, desto färre mord.

Även vardagsbrotten har sjunkit två år i rad, visar preliminär statistik från Brå. Mest minskar stölder, av sådant som cyklar, båtmotorer och bildelar.

Ett skäl till det är att polisen har blivit bättre på att stoppa utländska stöldligor redan vid gränsen. I fjol avvisades 400 individer från Sverige – en ökning med 140 personer jämfört med året innan. Resultatet: 50 000 färre brott än väntat.

Justitieminister Gunnar Strömmers paradigmskifte har kritiserats av hårt kriminologer, vänstertyckare och tongivande politiker i Magdalena Anderssons regeringsunderlag. De har påstått att den hårda linjen inte har stöd i forskning. Att brottsligheten bara kan förhindras med sociala insatser.

Muslimska brödraskapet

Bara vänsterpartister och miljöpartister hävdar som grupp att islamiseringen är en myt.

USA har påbörjat processen att terrorstämpla Muslimska brödraskapet, MB. Det är ett beslut med globala konsekvenser, och Sverige är ett av de länder som kommer att känna effekten snabbast och hårdast. Inte för att MB är starkt organiserat här, utan för att Sverige under årtionden skapat en politisk miljö där islamistiska nätverk kunnat arbeta i skuggan av vår missriktade inkludering.

Vänsterrörelsens vision om mångfald bygger på enfald

och nu har de låst sig i självhypnotisk islamofili!

– Islamophobia is a word created by fascists, and used by cowards, to manipulate morons.

Islamofobi är ett ord som skapats av fascister.

Islamofobi är ett ord som används av opportunister för att manipulera svagsinta.

Muslimska brödraskapets officiella symbol liknar 1100-talets symbol för korståges tempelriddare och har samma betydelse.

SR-podd

Då skulle kristna soldater bekämpa islam.

Nu ska muslimska krafter bekämpa kristendom och judendom!

Till och med de vänsterskruvade public-service-
redaktörerna vaknar långsamt upp till verkligheten!

Vänsterdebattören

Islam och Svenska Kyrkan

Terrorforskaren varnar: Svenska kyrkan legitimerar islamism

Publicerad 2026-01-28

När staten drar i nödbromsen fortsätter Svenska kyrkan dialogen. I en intervju med Samnytt säger statsvetaren och terrorforskaren Magnus Norell att kyrkans samarbete med Islamic Relief inte kan förklaras enbart med godtrogenhet och naivitet, utan med ett medvetet ideologiskt val som bidrar till att normalisera politisk islam i Sverige.

Magnus Norell är statsvetare, författare och en av Sveriges mest profilerade forskare och analytiker inom islamism, politisk islam och våldsbejakande extremism.

Han har under flera decennier studerat islamistiska rörelser i Mellanöstern och Europa, med särskilt fokus på Muslimska brödraskapet, jihadistiska miljöer och hur ideologiska nätverk verkar inom civilsamhälle och institutioner i väst.

Norell har varit knuten till flera forskningsmiljöer och har återkommande anlitats som expert av myndigheter, medier och internationella aktörer i frågor som rör radikalisering, säkerhet och ideologisk påverkan.
svetaren och forskaren Magnus Norell. Bild: Faksimil Facebook

Samnytt kontaktar Magnus Norell i samband med att Svenska kyrkan fortsätter sitt samarbete med Islamic Relief. Ett samarbete som nu väcker skarp kritik från bland andra Norell.

– Det här går inte att förklara med okunskap. Man vet vad man gör, säger han till Samnytt.

När Sida i början av 2026 stoppade allt fortsatt stöd till Islamic Relief Sverige hänvisade myndigheten till en fördjupad granskning och tillämpningen av försiktighetsprincipen. Enligt Sida gick det inte att utesluta kopplingar till extremistiska eller antidemokratiska miljöer, där Muslimska brödraskapet utgör den centrala referenspunkten.

Det handlar om en islamistisk, homofob och antisemitisk rörelse. En rörelse som önskar att judar i Sverige ska försvinna eller dödas. Man strävar efter ett parallellsamhälle, det som de själva kallar det muslimska civilsamhället och man ser sig själva som representanter för islam.

Magnus Norell om Muslimska brödraskapet

Samtidigt väljer Svenska kyrkan alltså att hålla fast vid sin linje. Samverkan och religionsdialog fortsätter i gemensamma sammanhang där Islamic Relief ingår, trots att staten dragit sig ur.

På frågan om hur Svenska kyrkan ställer sig till att den statliga myndigheten Sida i januari 2026 valde att inte förnya stödet till Islamic Relief med hänvisning till misstänkta kopplingar till antidemokratisk verksamhet, svarar kyrkan på sin webbplats:

”Vi följer ärendet. Generellt kan sägas att Svenska kyrkan oroas över osäkerheten många organisationer har kring sin finansiering i dagsläget. Sida hänvisar till försiktighetsprincipen i sin bedömning. Det är viktigt med tydlig information från Sida kring hur denna försiktighetsprincip tillämpas i myndighetsutövningen för att upprätthålla förtroende och för att säkerställa rättssäkerhet och förutsägbarhet.”



Så här svarar Svenska kyrkan om samverkan med andra trosinriktningar på deras webbplats:

Varför samarbetar Svenska kyrkan med muslimska organisationer som Islamic Relief?

Svenska kyrkan har, liksom många andra kyrkor och samfund, en dialog och en samverkan med samfund och organisationer av annan trosbekännelse, däribland muslimska. Att föra dialog och samverka över religionsgränser är förankrat i Svenska kyrkans eget regelverk, Kyrkoordningen. Där står: ”Utifrån kyrkans tro på Gud som skapande, upprättande och livgivande i hela världen, är den vidare ekumeniska kallelsen att verka för kyrkans enhet, mänsklighetens gemenskap och världens helande, samt att söka Guds tilltal i mötet med varje människa oavsett religiös tillhörighet”. (Inledningen till 14:e avdelningen, Svenska kyrkans relationer till andra kyrkor och samfund) En av pionjärerna inom religionsdialogen, den katolske teologen Hans Küng har sagt: ”Det blir aldrig fred mellan nationerna utan fred mellan religionerna. Och vi kommer aldrig att få fred mellan religionerna utan religionsdialog”. Det är en bra sammanfattning av varför också Svenska kyrkan samverkar med organisationer av annan tro.

Hur ser samarbetet ut med Islamic Relief?

På den nationella nivån har Svenska kyrkan ingen formaliserad samverkan med Islamic Relief och ger heller inget finansiellt stöd. Men Svenska kyrkan ingår tillsammans med Islamic Relief och andra organisationer i paraplyorganisationen  Forum – idéburna organisationer med social inriktning. Genom vår internationella verksamhet, Act Svenska kyrkan, finns vi också i plattformen Concord. Svenska kyrkan och Islamic Relief finns också med tillsammans i det europeiska praktikernätverket A World of Neighbours. Vi har i de sammanhang där vi haft samverkan med Islamic Relief, exempelvis i FN-seminarier tillsammans med Act Svenska kyrkan, haft goda samarbeten.

På församlingsnivå finns en samverkan mellan Katarina församling i Stockholm och Islamic Relief i projektet Goda grannar, som lokalt ger humanitär hjälp och juridisk rådgivning till behövande och bedriver språkundervisning för nyanlända.

Efter upprepade förfrågningar från Samnytt svarar Svenska kyrkan via mejl att man ”hänvisar till uppdaterad information på Svenska kyrkans webbplats, där finns vad vi i nuläget har att säga”, alltså texten ovan.

Staten bromsar – kyrkan fortsätter

Sidas beslut grundar sig på en samlad riskbedömning, där yttranden från bland annat Centrum mot våldsbejakande extremism ingått. Myndigheten har varit tydlig med att man inte pekar ut Islamic Reliefs humanitära verksamhet som våldsbejakande, men att man inte heller kan bortse från personella och ideologiska kopplingar i omgivande nätverk.

Jag tror inte att det handlar om enbart naivitet. Det kräver en intellektuell ansträngning att vara så naiv.

Magnus Norell

Islamic Relief har förnekat kopplingar till extremism och till Muslimska brödraskapet, men bekräftar samtidigt att organisationen inte längre är en av Sidas partnerorganisationer.

– Det är anmärkningsvärt att en kyrklig institution gör en mildare riskbedömning än statens biståndsmyndighet i frågor som rör politisk islam, säger han.

Enligt Norell är Svenska kyrkans hållning inte bara ett resultat av naivitet, utan av ideologisk övertygelse. Dialogprincipen ges företräde framför säkerhets- och demokratihänsyn.

– Jag tror inte att det handlar om enbart naivitet. Det kräver en intellektuell ansträngning att vara så naiv. Det här är ett medvetet val, säger han.

Norell beskriver hur idén om dialog med alla blivit överordnad, även när motparten har en tydlig politisk och ideologisk agenda.

– Det finns en föreställning om att om vi bara pratar, fikar och möts så kommer det att bli bra, säger Norell och går vidare:

– I grunden är ju det inte en dålig inställning, det fungerar med människor som har en gemensam idé om hur samhället ska styras. Men det har inte Muslimska brödraskapet – och det är verkligen ingenting nytt.

Legitimering av politisk islam

Norell menar att Svenska kyrkan genom fortsatt samverkan i praktiken bidrar till att legitimera politisk islam i Sverige.

– Det är klart att man legitimerar politisk islam på det här sättet. Big time, säger han.

Han beskriver Muslimska brödraskapets strategi i Europa som långsiktig och institutionell och att målet är att skapa parallella islamistiska samhällsstrukturer. I stället för våld används nu civilsamhället, paraplyorganisationer och dialogforum för att bygga inflytande och acceptans.

– De behöver inte använda våld i Sverige. De får det de vill ändå, legitimitet, tillträde och inflytande. För dem räcker det att få sitta vid bordet, säger han.

”Att lita på dementier håller inte”

Svenska kyrkan hänvisar, liksom andra aktörer – som EU, FN, Myndigheten för stöd till trossamfund och Utrikesdepartementet – till att Islamic Relief själva förnekar kopplingar till Muslimska brödraskapet. Ett argument som Norell avfärdar helt.

– När de säger att de inte tillhör Muslimska brödraskapet menar de att det inte finns något formellt medlemskap. Men det finns inga medlemskap. Det är ett sätt att komma undan, säger han och fortsätter:

– Att bara acceptera organisationens egna dementier håller inte på någon nivå.

På vilket sätt skulle du kort beskriva Muslimska brödraskapet?

– Det handlar om en islamistisk, homofob och antisemitisk rörelse. En rörelse som önskar att judar i Sverige ska försvinna eller dödas. Man strävar efter ett parallellsamhälle, det som de själva kallar det muslimska civilsamhället och man ser sig själva som representanter för islam.

Islamofobi är ett ord skapat av fascister, använt av fegisar, för att manipulera idioter.

Magnus Norell citerar Christopher Hitchens

Muslimska brödraskapet är förbjudet eller terrorstämplat i flera länder i Mellanöstern, däribland Egypten, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten. Inom EU finns ingen gemensam terrorlistning, något som ofta används som argument för att samarbeten i Europa är ofarliga. Enligt Norell är detta ett alltför snävt synsätt.

– Att en rörelse inte är terrorlistad i EU betyder inte att den saknar antidemokratisk agenda. I Europa arbetar brödraskapet politiskt och institutionellt, inte militärt, säger han.

Dubbla måttstockar

Norell pekar också på vad han beskriver som en tydlig dubbelmoral inom Svenska kyrkan. Vi frågar honom:

Svenska kyrkan är ju väldigt tydlig med att ta avstånd från kristen fundamentalism och det som brukar beskrivas som den kristna högern i USA, men här tar man inte avstånd?

– Ja, det är ett stort hyckleri. Och när man pratar om Muslimska brödraskapet och den formen av muslimsk aktivitet överhuvudtaget så är ju den i politiska termer mer höger än vänster. Den är konservativ på ett sätt som går att jämföra väl med en del av de här kristna högerspökena som finns. De har rätt mycket gemensamt. Han tillägger:

– Inte minst när det gäller homofobin och kvinnosynen.

Han menar att detta ytterst bara kan förklaras ideologiskt och att det finns en idé om att det är synd om muslimerna och att vi då måste ”hjälpa de stackarna”.

– Det är väldigt ”condescending” [nedlåtande, red. anm] skulle jag säga. Han fortsätter:

– Och man ser det man vill se och ser inte det man inte vill se. Man har bestämt sig för att det här är rätt väg att gå, och då blundar man för allt som talar emot.

Kritiker mot det här samarbetet mellan Svenska kyrkan och Muslimska brödraskapet kallas ibland för islamofober, hur vill du kommentera det?

– Jag använder inte det uttrycket, eftersom det används för att tysta en diskussion om islam. Mitt korta svar, som du kan använda, är ett citat av Christopher Hitchens som jag menar beskriver min egen uppfattning ganska precist:

– Islamophobia is a word created by fascists, and used by cowards, to manipulate morons.

I svensk översättning lyder citatet: ”Islamofobi är ett ord skapat av fascister, använt av fegisar, för att manipulera idioter”.

Christopher Hitchens var en brittisk-amerikansk journalist och författare, känd för sin skarpa och ofta polemiska kritik av religion, totalitära ideologier och politisk dogmatism. Han skrev för bland annat The Atlantic och Vanity Fair och försvarade konsekvent yttrandefrihet, sekularism och intellektuell hederlighet, även när det var kontroversiellt.


Gränsen som aldrig drogs

När Sida avbryter samarbetet med Islamic Relief med hänvisning till säkerhetsbedömningar och försiktighetsprincipen, medan Svenska kyrkan väljer att fortsätta dialog och samverkan i gemensamma sammanhang, gör statliga och kyrkliga aktörer olika bedömningar av riskerna med fortsatt samarbete.

Skillnaden i hållning aktualiserar frågor om ansvar och gränsdragning i relation till organisationer som kopplats till islamistiska och terrorstämplade miljöer.

För Magnus Norell är slutsatsen tydlig.

– Svenska kyrkan borde avsluta samarbetet helt.

Isabelle Eriksson
·
ISLAMISTISKA SKATTEFINANSIERADE CIVILSAMHÄLLET - I PRINCIP KROSSAT

När nu bidragen till islamistiska biståndsorganisationen Islamic Relief drogs in var det som om sista pusselbiten föll på plats.
En stor del av det skattefinansierade islamistiska civilsamhället är nu ”gone with the wind”.

Vi tar en historisk tillbakablick.

Den 17 april 2018 skrev jag min första artikel i Katerinas magasin.
Den artikeln visste jag inte då, kom att bli startskottet på en karriär som grävande journalist.

Artikeln handlade om att jag avslöjade att eventet Muslimska familjedagarna i Kista, bjudit in jihadförespråkaren Nouredinne Khademi från Tunisien där arrangörerna var Nykterhetsrörelsen (Unf), Sveriges Unga Muslimer, (Sum), studieförbundet Ibn Rushd och biståndsorganisationen Islamic Relief (samtliga islamistiska civilsamhällesorganisationer).

Redan där borde man dragit in handbromsen för samtliga organisationer. Men det tar ett par år och efter en massa artiklar/reportage från min sida börjar saker hända.

SUM är först ut- blir av med bidragen 2019 och avregistrerar föreningen 2020.

Ibn Rushd blir av med statsbidraget 2025 - verksamheten, med huvudkontor i Solna, upphör.

Islamic Relief blir av med Sidas bidrag 2026 - får numera noll kronor.
Eventet Muslimska familjedagarna är dessutom ett minne blott.
Samtliga organisationer har fått lägga ned på grund av kopplingar till våldsbejakande islamisk extremism samt att de inte respekterat de demokratiska principerna i Sverige.

I princip finns inga islamistiska friskolor kvar heller, förutom en i Växjö plus ett par stycken som går under radarn. (Vilket jag skrivit om på Bulletin)

Den här regeringen har även dragit in bidragen till de etniska organisationerna vilket är mycket positivt.

De statliga läxhjälpsbidragen (som främst gick till fuskande somalier) är avskaffat av Tidö.

Hamaskopplade riksdagsledamoten - Jamal El Haj - kommer snart inte längre utgöra en lika stor belastning för sveriges skattebetalare. Jag avslöjade 2023 att han inte bara deltagit, utan att han också arrangerade Palestinakonferensen i Malmö som var en insamlingskonferens till Hamas.

Det azerbajdzjanska riksförbundet blev av med alla bidragen för ett par år sedan då jag avslöjade att Grå vargarna infiltrerat förbundet.
Ett enastående teamwork måste sägas där politiker, forskare, journalister och opinionsbildare ska ha ett stort tack som lyckats stävja antidemokratiska krafter i samhället.

Extra tack till Richard Jomshof, Jonas Andersson, Sameh Egyptson, Johan Westerholm, Magnus Ranstorp, Pelle Zackrisson, Jacob Hagnell, Sofie Löfwenmark, Rebecca Weidmo Uvell, Katerina Janouch, Charlie Weimers m.fl. som gjort detta möjligt.

Kan säkert nämna 50 namn till.

Nu återstår att stänga ned de moskéer som utgör ett hot mot vårat demokratiska samhällsbygge samt att strypa pengaflödena till många av de ideella föreningarna inom kommuner, regioner och stat som Finanspolisen konstaterat sysslat/sysslar med penningtvätt och terrorismfinansiering.

Ett tips där är att börja granska föreningar som får bidrag för antirasism, islamofobi, mångkultur mm.

Jag hoppas finansmarknadsminister Niklas Wykman har något bra på gång där lagstiftningsmässigt.

Förstå hur mycket pengar vi sparat svenska skattebetalare. Ska räkna på det någon gång.

Magdalena Andersson

Intervju med statsministerkandidaten nummer ett som nog förstår vad det innebär att ha vänsterträsket (V&MP) i en regering.

Mellanösternkultur i Sverige

För tio år sedan hävdade jag att vi importerar problem från MeNa (mellanöstern och nordafrika).

Då kallades jag rasist och islamofob.

Nu inser alla utom mupparna i MP&V att läget faktiskt är mycket är värre än vad jag påstod 2015!



De tre bröderna från Syrien hade länge stört sig på mannen som tränade på samma gym. Varför? För att han var shiamuslim. ”Den där shiiten fick mitt blod att koka. Vid Gud, jag ska knulla honom med Guds tillåtelse”, skrev en av bröderna i ett chattmeddelande.

En dag i augusti förra året slog de till. Mellanbrodern höll utkik, och när mannen var på väg hem från ett träningspass misshandlade de två andra bröderna honom så allvarligt att attacken lämnade honom med lösa tänder, revbensfrakturer och en bestående ögonskada.

I december kom domen, som först uppmärksammades av Expressen (15/1). Två av bröderna dömdes till fängelse i drygt fem år. De fick livstids utvisning för synnerligen grov misshandel. Mellanbrodern dömdes till fängelse i ett år och nio månader för medhjälp till grov misshandel. Tingsrätten slog fast att misshandeln hade hatbrottsmotiv: meningen var att kränka mannen på grund av hans shiamuslimska trosuppfattning.

Fallet med de tre bröderna från Syrien, som misshandlade en annan muslim för att han inte var ”rätt” sorts muslim, är bara ett exempel på hur Mellanösterns konflikter spelar en allt större roll i det svenska samhället.

Det räcker med att titta på de demonstrationer och manifestationer som sker varje helg för att inse hur mycket Mellanöstern präglar Sverige. Bara den senaste helgen skedde demonstrationer för upproret i Iran, Palestina och Kurdistan i Göteborg.

Mellanösterns påverkan på Sverige handlar inte bara om de mer synliga inslagen, som en förändrad demografi, gatubild och demonstrationer på andra språk. Utan det handlar om hur svenska politiker behöver förhålla sig till frågor som rör Mellanöstern.

Eftersom så många potentiella väljare numera har en koppling till Mellanöstern har svensk utrikespolitik blivit till inrikespolitik. Alla utrikespolitiska frågor som rör Mellanöstern måste numera ses genom ett nytt raster: hur det landar hos diasporagruppen i Sverige.

Eftersom Mellanöstern har blivit en del av Sverige påverkar det också vilka politiska konflikter som styr. För att förklara varför Sverige ser ut som det gör i dag räcker det inte att orientera sig utifrån gamla politiska konflikter som höger/vänster, arbete/kapital, stad/land och centrum/periferi.

Den som vill förstå dagens Sverige behöver även förstå några av de grundläggande konfliktdimensionerna i Mellanöstern: shia/sunni, kristen/muslim och traditionalist/sekulär. För att inte tala om konflikten mellan Turkiet och kurderna, en fråga som höll på att stjälpa den svenska Natoprocessen. Och det här är långt ifrån en uttömmande lista på Mellanösterns många och komplexa schismer, men det är några av dem som påverkar Sverige.

Utan den här förförståelsen är det svårt att begripa vad som sker på svenska gator och torg och varför vissa utrikespolitiska frågor, där Sverige har väldigt begränsat globalt inflytande, blir så dominerande i svensk politisk debatt. De stora invandrargrupperna i Sverige har gjort det gångbart att driva politiska förslag med etniska, religiösa och kulturella förtecken. De har också öppnat upp för röstmaximering utifrån nya konfliktlinjer.

De etablerade partierna borde avhålla sig från det. Det är skadligt för det svenska samhället om Mellanösterns lojaliteter och konflikter får ta allt för stor plats. Det minskar samhällsgemenskapen, ökar splittringen och riskerar att underblåsa skiljelinjerna mellan olika grupper än mer. Många har flytt till Sverige från Mellanöstern för att slippa regionens problem. Som mannen som blev misshandlad på väg hem från gymmet för att han var ”fel” sorts muslim.

Naomi Abramowicz

Knutby – en återblick

Artikel

Knutby: Sex, mord och Kristi brud
Knutby – Vem mördade Heléne?

Knutby – Vem mördade Alexandra?

En karismatisk pastor med rader av älskarinnor, en mörkhårig skönhet som kallas ”Kristi brud” och en hjärntvättad barnflicka som tror att det är Gud själv som sms:ar och hetsar henne att mörda.

Allt slutar med att en 23-årig kvinna skjuts ihjäl i sin egen säng.

Och Knutby sätts för alltid på kartan för ett av svensk kriminalhistorias mest spektakulära och osannolika fall.


Snabbversion

Knutbyfallet är känt för att involvera en karismatisk pastor, en kvinna kallad Kristi brud, och en hjärntvättad barnflicka som utför mord i tron att hon följer Guds order.

Sara Svensson, som blir psykologiskt manipulerad av pastorn, dödar hans fru efter att ha mottagit anonyma sms som hon tror kommer från Gud.

Pastor Helge Fossmo döms till livstids fängelse för anstiftan till mord, medan Sara Svensson döms till rättspsykiatrisk vård för mord och mordförsök.

Sara Svensson är 20 år och går på en bibelskola i Småland när Åsa Waldau, kvinnan som skulle bli känd som Kristi brud, första gången korsar hennes väg.

Två år senare, 1999, blir Sara Svensson medlem i Åsa Waldaus församling i Knutby utanför Uppsala.


De är ett 80-tal medlemmar, de flesta är unga och driftiga, många är inflyttade från andra delar av landet. Stämningen är kärleksfull och de tar emot Sara Svensson med öppna armar.


Eftersom alla ger tionde kan församlingen hålla sig med sex avlönade pastorer.

Kristi brud, Åsa Waldau, är en av dem, Helge Fossmo en annan. De är Knutbys radarpar, oändligt självsäkra och karismatiska, fenomenala på att få människor att lyssna – och göra som de vill.

Men den religiösa gemenskapen har en mörk sida.

1999 hittas Helge Fossmos fru och mamman till hans tre barn död i badkaret i familjens villa. Den 27-åriga kvinnans har ett krossår i huvudet och hennes kropp är fullpumpad med narkotikaklassad medicin.

Dödsfallet avskrivs som ett olycksfall. Knappt ett år senare gifter Helge Fossmo om sig med Alexandra, Åsa Waldaus 20 år gamla lillasyster.

Demonjakt med samlag

Den charmiga och utåtriktade Sara Svensson är mycket uppskattad i församlingen. Hon får hedersuppdraget som förebedjare för stjärnpastorerna Åsa Waldau och Helge Fossmo.

Snart står det klart att Helges intresse för Sara Svensson inte är enbart av andlig natur. Pastorn säger att han är ansatt av djävulen, och att den enda som kan hjälpa honom är Sara. Demonerna måste jagas bort – genom samlag.

Pastorns fru Alexandra får flytta in i gästrummet. I sovrummet bedriver Helge och Sara hans strider varje natt. På dagarna tar Sara hand om barnen och hjälper Alexandra med hushållsarbetet.

Det absurda arrangemanget accepteras av församlingen, tills allt en dag förvandlas. Kärleken till Sara vänds till bottenlöst förakt. Kristi brud tar sin hand ifrån henne och plötsligt ser alla de tidigare vännerna Sara Svensson som en fresterska och synderska som lockat deras pastor i fördärvet.

Alla, utom Helge, vänder henne ryggen.

Relation med grannfrun

Sara tillbringar större delen av 2003 instängd i pastorns sovrum. Hon är i praktiken hans sexslav. Mellan samlagen hånar han henne och kallar henne vidrig.

Den söndermobbade och tillintetgjorda unga kvinnan gör allt för att vara till lags. Sara Svensson låter pastorn utnyttja henne och ger honom alla sina besparingar, pengar som hon ärvt efter sin döda mamma.

Under sommaren inleder Helge Fossmo en relation med grannfrun. När den nya kvinnan kommer till pastorsvillan förvisas Sara till soffan i vardagsrummet. Efteråt kallas hon upp till sovrummet för att ligga med pastorn.

Snart börjar Helge Fossmo prata om att Gud vill ta hem hans hustru. Det betyder att Alexandra måste dö, och det är Sara som ska se till att det sker.

Sara är övertygad om att hon måste lyda. Att hjälpa Alexandra hem till Gud, att döda henne, är hennes enda chans att få nåd, att få slut på hatet, föraktet och mobbningen, att få tillbaka sitt människovärde.

Meddelanden från Gud

Sara börjar få anonyma sms, meddelanden som hon tolkar som order från Gud. Meddelanden som hetsar och instruerar henne att döda.

På morgonen den 8 november 2003 slår hon Alexandra Fossmo i huvudet med en hammare. Alexandra flyger upp, blödande och chockad, och sliter hammaren ur hennes hand.

Överfallet polisanmäls inte. Församlingen löser det genom att förvisa Sara Svensson från Knutby.

Sara flyttar hem till sin far i Småland. Men hon håller kontakten med Helge – och sms:en från Gud fortsätter att komma.

Nu hetsas Sara Svensson att skaffa ett vapen och skjuta ihjäl både pastorns fru Alexandra och hans älskarinnas make Daniel Linde.

Sara lyckas köpa en revolver genom att fråga sig fram bland kriminella personer på Sergels torg i centrala Stockholm.

Tre skott i sovrummet

Natten till den 10 januari 2004 kör hon till Knutby med sin pappas bil. Hon har med sig en laddad revolver.

Vid halvtvåtiden ringer Helge Fossmo och säger att det fortfarande är för tidigt, det är människor uppe som rör sig mellan husen. Men snart är det dags.

Någon gång mellan fyra- och halv fem-tiden på natten går Sara in i sovrummet i pastorsvillan. Hon blir förvånad att det är så ljust därinne. I skenet från ett angränsande rum ser hon tydligt överdelen av Alexandras huvud som sticker upp ovanför täcket och hennes långa mörka hår på kudden.

Sara säger i förhör att Helge instruerat henne hur hon ska skjuta: ”Först mot kroppen för att fälla, sedan mot huvudet för att säkra”.

Det första skottet träffar Alexandra i höften. Sara berättar att hon hör ett svagt ljud från Alexandra, som ett dämpat ”aj”, men att hon ligger helt stilla.

Sara går närmare och skjuter mot huvudet. Sedan går hon ytterligare lite närmare och skjuter ett andra skott mot Alexandras huvud.

De kriminaltekniska och rättsmedicinska utredningarna visar att skotten som träffade Alexandras huvud och dödade henne var påsittande. Det betyder att pipan varit tryckt mot eller mycket nära hennes huvud.

Sara Svensson har hela tiden hållit fast vid att hon aldrig gick närmare än att det var cirka en halv meter mellan vapnet och Alexandras huvud.

”Det första är klart”

När Sara minuter senare står i villans tvättstuga kommer ångesten över henne. Inte över det hon gjort, utan över att hon kan ha misslyckats. Att Alexandra kanske inte är död.

Sara går tillbaka upp till sovrummet och lyfter på täcket. Hon ser Alexandras blodiga huvud och ett droppande ljud får henne att böja sig ner och titta under sängen. Där ser hon en blodpöl. Då förstår hon att Alexandra verkligen är död.

Men hennes uppdrag är inte slutfört. Det andra namnet på dödslistan är grannen Daniel Linde, han som är gift med pastorns nya älskarinna.

Från Lindes veranda ringer Sara till Helge och meddelar att ”Det första är klart”. Sedan knackar hon på Daniels sovrumsdörr och skjuter honom, först i bröstet och sedan i ansiktet. Daniel Linde skadas svårt men överlever.

Efter skotten flyr Sara Svensson hem till sin pappa i Småland. Hon grips där dagen därpå.

Pastorn och barnflickan döms

Knutbydramat med alla bisarra ingredienser av religiös fanatism, sex och död, fullkomligen exploderar i media. Hela Sveriges blickar vänds mot den lilla orten utanför Uppsala.

Nu återupptas också utredningen kring den första fruns mystiska död, det som bedömdes som en olycka fem år tidigare.

Helge Fossmo döms till livstids fängelse för anstiftan till mord och anstiftan till mordförsök. Han åtalas också för mord på sin första hustru, men frikänns.

Efter 18 år i fängelse släpps han fri 2022. I dag lever han under annat namn.

Sara Svensson bedöms lida av religiöst färgade vanföreställningar av psykotisk svårighetsgrad. Hon döms till rättspsykiatrisk vård för mord och mordförsök. Hon skrivs ut 2011.

Knutby – det här hände år för år

Åsa Waldau genomförde ett omfattande förändringsarbete när hon kom till Knutbyförsamlingen.

Åsa Waldau genomförde ett omfattande förändringsarbete när hon kom till Knutbyförsamlingen.Foto: Sven-Olof Ahlgren/Arkiv

Knutbydramat är ett av Sveriges mest uppmärksammade mordfall genom tiderna. Här är historien år för år.

Efter mordet på pastorsfrun Alexandra Fossmo hamnade byns filadelfiaförsamling i hela världens blickfång. Även efter att Sara Svensson ("barnflickan") och pastor Helge Fossmo dömts som skyldiga till dåden, fortsatte fascinationen för, och skräckväldet i, församlingen.

2020 föll nya domar mot tre pastorer, som liksom många andra i församlingen blivit nationellt kända namn.

Här är allt som hänt genom åren.

1993. Åsa Waldau (senare känd som "Kristi brud") kommer till Knutby efter att ha slutat sin tjänst som barnpastor i Uppsala pingstförsamling. Hon går med i byns lilla pingstförsamling Knutby filadelfia, blir snart anställd som pastor och inleder ett stort förändringsarbete.

1997. Helge Fossmo kommer till Knutby tillsammans med sin fru Heléne Fossmo och deras barn. Helge kommer att bli en av totalt sex pastorer i Knutbyförsamlingen, som vid den här tiden har blivit en oerhört aktiv församling med unga medlemmar hitflyttade från frikyrkomiljöer i hela Sverige.

Begreppet mordturism slog igenom när människor vallfärdade till Knutby för att se mordvillan, och skyltarna med ortsnamnet blev eftertraktade souvenirer som stals.

Begreppet mordturism slog igenom när människor vallfärdade till Knutby för att se mordvillan, och skyltarna med ortsnamnet blev eftertraktade souvenirer som stals.Foto: Sven-Olof Ahlgren

18 december 1999. Helge Fossmos hustru Heléne Fossmo hittas död i badkaret. Dödsorsaken är en kraftig skada mot tinningen samt en giftig dos av Helges smärtstillande medicin. I brist på bevis läggs utredningen ner och polisen beskriver det som en olycka.

2000. Helge Fossmo gifter sig med Alexandra Fossmo, lillasyster till Åsa Waldau. Den blott 20-åriga Alexandra blir nu bonusmamma till Helges och Helénes tre barn.

2001. Sara Svensson som kommer att bli känd som "barnflickan" flyttar in hos Helge och Alexandra Fossmo. Helge påstår att han behöver henne hos sig "dygnet runt" och har en sexuell relation med henne. Barnflickan blir gradvis alltmer utfrusen ur församlingen och får under långa perioder bara träffa Helge, som bryter ner henne.

2003. Helge Fossmo inleder en sexuell relation med sin grannfru, som är gift med Helges nära vän Daniel Linde. Ungefär samtidigt börjar det komma anonyma sms till barnflickan med bibliska termer som Helge hjälper henne att tolka. De går ut på att barnflickan måste döda Alexandra Fossmo och Daniel Linde för att återfå Guds nåd.

8 november 2003. Med en hammare attackerar barnflickan Alexandra Fossmo, som lyckas undkomma med mindre skador. Ingen polisanmälan görs.

10 januari 2004. Mordnatten. Barnflickan har lyckats få tag på en revolver och skjuter den sovande Alexandra Fossmo med tre skott. Hon dör omedelbart. Barnflickan går sedan över till Daniel Lindes hus och träffar honom med två skott när han öppnar. Han skadas svårt, men ringer själv 112. Larmet kommer klockan 04.42.

När mordet i Knutby upptäcktes 10 januari år 2004 fanns det barn i husen som polisen fick ta hand om.

När mordet i Knutby upptäcktes 10 januari år 2004 fanns det barn i husen som polisen fick ta hand om.Foto: Sven-Olof Ahlgren/UNT Arkiv

12 januari 2004. Barnflickan grips och erkänner direkt. Polisen misstänker tidigt Helge Fossmo, och sätter in avlyssning på hans telefon.

28 januari 2004. Helge Fossmo anhålls misstänkt för mord och mordförsök. Han förnekar allt. Polisen kan överbevisa honom när man senare lyckas rekonstruera ett stort antal raderade sms. Nu återupptas också utredningen om hans första hustrus död.

18 maj 2004. Rättegången inleds vid Uppsala tingsrätt. Intresset för fallet är massivt.

30 juli 2004. Domen faller. Barnflickan döms till rättspsykiatrisk vård för mord och mordförsök. Helge Fossmo döms till livstids fängelse för anstiftan till mord och mordförsök. Vad gäller Helges första frus död åtalas han men blir inte dömd.

Morden i Knutby väckte stor uppmärksamhet i svensk press.

2006. Helge Fossmo, som hittills förnekat all skuld, erkänner i en intervju i TV 4 att han var delaktig i mordet och mordförsöket som han dömts för.

2011. Barnflickan släpps, efter att ha i sju år vårdats på den rättspsykiatriska regionkliniken i Vadstena.

2016. Åsa Waldau och pastorn Urban Fält tvingas lämna Knutby eftersom församlingen menar att de står för en osund kultur.

2017. Pastorn Peter Gembäck polisanmäler sig själv och de tidigare pastorerna Urban Fält och Åsa Waldau för misshandel och övergrepp på andra församlingsmedlemmar.

Peter Gembäck polisanmälde 2017 sig själv samt pastorerna Urban Fält och Åsa Waldau för misshandel och övergrepp mot andra församlingsmedlemmar.

Peter Gembäck polisanmälde 2017 sig själv samt pastorerna Urban Fält och Åsa Waldau för misshandel och övergrepp mot andra församlingsmedlemmar.Foto: Sven-Olof Ahlgren

2018. Församlingen upplöses.

2019. Åtal väcks mot de tre pastorerna. Fram träder en bild av en strikt religiös makthierarki där församlingsmedlemmar tvingades till lydnad. Särskilt åren 2014–2016 växte frustrationen över att Jesus aldrig kom, och man tog till våld och utfrysning. Det hela beskrevs som ett "skräckvälde" som ledde till djupa trauman hos flera medlemmar.

13 mars 2020. Alla tre pastorer döms. Peter Gembäck döms för misshandel och olaga tvång. Åsa Waldau döms för åtta fall av misshandel mot fem olika personer. Urban Fält döms för sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning.

23 januari 2022. Helge Fossmo, som nu lever under annat namn, blir villkorligt frigiven efter 18 år i fängelse.

Sharia i Sverige

Kvinnokraft 4.0

När skam blir styrmedel – om religiösa normsystems återkomst i Sverige

När skam blir styrmedel – om religiösa normsystems återkomst i Sverige

av Caroline Thelning i Ledare Publicerat den 28/01/2026

Islam är, till skillnad från kristendomen, inte enbart en religion. Det rymmer också ett norm- och rättssystem: sharia. Detta religiöst baserade system saknar rättslig giltighet i Sverige. Det hindrar dock inte att dess normer praktiseras i vardagen, ofta informellt, utan insyn och utan rättssäkerhet.

Parallellt sker en tillvänjning och normalisering av sharias normer genom myndigheters kommunikation, utbildningsinsatser och användning av hijaben som symbol för identitet och tillhörighet. Detta sker ofta i toleransens och inkluderingens namn. Svenska myndigheter väljer därmed att bortse från den rättsliga och sociala kontext där symbolen hör hemma. Genom att använda sharias symbol, hijaben, på falska premisser bidrar de till att legitimera ett normsystem som står i direkt konflikt med kvinnors fri- och rättigheter.

I stället för att bevaka och skydda de rättigheter staten är satt att försvara tillåts en utveckling som kolliderar med både svensk lag och Sveriges internationella åtaganden. Det är inte neutralitet. Det är ett politiskt och institutionellt ställningstagande.

Sverige har befriat sig från ett patriarkalt religiöst förtryck. Att ett annat religiöst normsystem nu tillåts vinna mark borde vara otänkbart, men är i dag en realitet. Den sekulära rättsstaten och kvinnors rättigheter växte fram genom att religiösa normsystem förlorade sitt grepp över lagstiftning, samhällsordning och kvinnors liv. Den utvecklingen var inte självklar och krävde stora personliga uppoffringar av dem som gick före. Den var resultatet av lång kamp mot religiöst förmyndarskap. Varför skulle vi nu acceptera att ett annat religiöst normsystem ges inflytande på bekostnad av allas likhet inför lagen och kvinnors fri- och rättigheter?

När hijaben presenteras som ”frihet”, ”identitet” eller ”tradition” frikopplas den från det norm- och rättssystem som ger den sin funktion. Det som utelämnas är kraven, sanktionerna och den sociala kontroll som följer av sharia. Inom detta system är hijaben inte ett valfritt plagg bland andra, utan en juridisk och moralisk markör.

”Det är så skam ser ut när den blir lag.”

Formuleringen fångar hur sharia institutionaliserar skam och gör den till ett styrmedel. Kvinnor underordnas inte bara juridiskt, utan socialiseras också att själva upprätthålla ordningen. Krav på klädsel blir ett verktyg för disciplin och kontroll, där kvinnokroppen görs ansvarig för mäns blickar och handlingar.

Vittnesmål från kvinnor som vuxit upp i shariastyrda samhällen beskriver hur flickor tidigt lärs att anpassa sitt beteende för att undvika sanktioner. De lärs att sänka blicken, gå fortare och ta mindre plats för att inte anklagas för att provocera män. På så sätt formas identitet och självbild redan från barndomen av ett religiöst rättssystem där kvinnans kropp görs till bärare av kollektiv skuld och heder.

När svenska myndigheter använder hijaben i sin kommunikation utan att synliggöra detta sammanhang sker en farlig förskjutning. Ett normsystem som bygger på könsunderordning och kollektiv kontroll omdefinieras till något ofarligt, kompatibelt och skyddsvärt. Därmed osynliggörs de flickor och kvinnor som lever med konsekvenserna, även i Sverige.

Var är landets kvinnoorganisationer och självutnämnda feminister i denna utveckling? Ser de inte det växande hotet mot jämställdheten och den sekulära rättsstatens princip om allas likhet inför lagen, eller väljer de att se bort?

Sharia skyddas inte av religionsfriheten. Religionsfriheten skyddar individens rätt att tro, inte ett parallellt norm- och rättssystem som strider mot principen om allas likhet inför lagen. Det är en avgörande skillnad som alltför ofta suddas ut i den offentliga debatten.

Jämställdheten och den sekulära rättsstatens likhet inför lagen hotas när teokratiska och patriarkala krafter tillåts flytta fram sina positioner. Det handlar om aktörer som vill att Sverige ska acceptera sharias värderingar som något ofarligt eller likvärdigt med våra egna. Den typen av värderingar har generationer före oss aktivt avskaffat. Det finns ingen anledning att acceptera att de smyger sig tillbaka.

Myndighetssverige, och alla som kallar sig feminister, måste förhålla sig till detta ansvar. Att tiga, relativisera eller estetisera bort konsekvenserna när religiösa normsystem normaliseras i ett sekulärt samhälle är inte neutralitet. Det är ett ställningstagande som hotar kvinnors fri- och rättigheter här och nu.

– Caroline Thelning
Grundare, Kvinnokraft 4.0

Doomsday Clock

Domedagsklockan tickar mot midnatt! 

Bulletin

Wiki

Mer om domedagen

Kamali & Sahlin – migrationens dödgrävare

Kamali och galenskapens tid
Carl Eos
27 januari 2026

Under några år i början av 2000-talet hade Sverige en officiell förklaring till varför integrationen gick fel. Det handlade inte om språk, arbete eller kulturkrockar utan om svenskarna själva. Det var majoritetens strukturer som höll människor utanför. Carl Eos skriver om Masoud Kamali och galenskapens tid i svensk integrationspolitik.

Vem är Masoud Kamali?

Masoud Kamali, född i Iran 1956, kom till Sverige på 1980-talet och blev en del av den akademiska vänstermiljön. Han disputerade på ämnet modernitet och migration, och fick snabbt ett rykte som en sociolog som tyckte illa om det västerländska. Han utgick från postkolonial och postmodern teoribildning som han använde för förklara något han redan bestämt sig för: Att invandrare och särskilt muslimer var diskriminerade och förtryckta i Sverige.

När integrationsminister Mona Sahlin 2004 utsåg honom till särskild utredare för regeringens stora integrationspolitiska maktutredning var det en tydlig markering. Man ville ha en ny berättelse om Sverige. Den pågående utredningen, ledd av statsvetaren Anders Westholm, avbröts mitt i arbetet. I stället fick Kamali fria händer att analysera hur ”strukturell diskriminering” genomsyrade det svenska samhället.

Utgångspunkten var redan given. I stället för att fråga om diskriminering förekom skulle man utgå från att den gjorde det. Uppdraget blev att bevisa det som redan antagits. Som Henrik Höjer senare skrev i Kvartal förvandlades en forskningsprocess till ett ideologiskt projekt. Och enligt Timbros analys av utredningen, Som man frågar får man svar, var premisserna formulerade så att resultatet i praktiken var bestämt på förhand.

Svenskarna förtrycker muslimer

Kamalis utredning mynnade ut i en rad rapporter som satte sin prägel på svensk integrationspolitik i flera år. Det var en berättelse som grep tag i politiker, journalister och myndigheter. Diskriminering förklarades inte längre som ett individuellt eller socialt problem utan som ett systemfel. Samhället, staten och kulturen beskrevs som strukturellt rasistiska.

Budskapet var tydligt och effektfullt. Det är inte invandrare som misslyckas i Sverige, det är Sverige som misslyckas med invandrarna. I hans modell blev svenskheten en förtryckande norm, en vithetsstruktur som reproducerade ojämlikhet. Allt som inte gick att förklara genom individers agerande skrevs in under rubriken ”strukturell diskriminering”.

För många var det ett språk som kändes rätt i tiden. Efter 11 september-attackerna växte en oro för islamofobi, och Kamalis teori gav en tilltalande förklaring. Han beskrev Sverige som ett land där rasismen fanns inbyggd i systemet, inte i människors vilja. Det var en bild som passade både politiker som ville visa moralisk handlingskraft och akademiker som ville vara på rätt sida i samtiden.

Bråken och Mona Sahlins skydd

Att Kamali hamnade i den positionen berodde inte på hans akademiska meriter. Han hade starkt politiskt stöd. Mona Sahlin såg i honom en intellektuell bundsförvant och gav honom det mest prestigefyllda integrationsuppdraget i modern tid. Men beslutet väckte motstånd. Över sju forskare skrev till regeringen och varnade för att Sahlin politiserade forskningen.

Protesterna hjälpte inte. Kamali fick förtroendet, och hans perspektiv blev snabbt den officiella linjen. I den nya ideologin var det svenska samhället alltid den skyldige. När journalister eller forskare försökte tala om kulturella skillnader, familjestrukturer eller hedersnormer bemöttes de med anklagelser om ”kulturrasism”. Den retoriken kom att fungera som ett skydd, både för honom själv och för den politiska linje han representerade.

Mona Sahlin stod fast vid sitt val, trots växande kritik. För Kamali blev det bekräftelsen på att han hade regeringens fulla förtroende, och i medierna trädde han fram som landets främsta auktoritet i frågor om rasism och diskriminering.

I efterhand har Anders Westholms sagt till Kvartal att han undrar om Mona Sahlin verkligen förstod vad hon ställde upp på. Trodde hon verkligen att det var en bra idé att svenska myndigheter skulle sluta jobba mot hederskultur och förtryck av kvinnor i invandrargrupper?

Integrationsfrågornas överstepräst

Under några år blev Masoud Kamali den självklara referenspunkten i svensk integrationsdebatt. Hans begrepp, hans språk och hans teorier spreds i myndighetsrapporter, utbildningar och forskningsansökningar. Han var den som satte tonen, och många följde den.

Det var också en tid när Sverige ville se sig som ett antirasistiskt föredöme. Begrepp som ”strukturell diskriminering”, ”vithetsnorm” och ”institutionell rasism” fick nästan religiös tyngd. I socialt arbete och skola började man tala om ”det vita samhällets ansvar” snarare än om att invandrare behövde lära sig svenska och svenska förhållanden.

Kamali hade skapat en karta som gjorde det möjligt att förstå alla problem genom ett och samma raster. Att tala om hedersvåld, klanstrukturer eller religiös kontroll var i sig ett uttryck för rasism, menade han. Det var ett sätt för majoriteten att upprätthålla en bild av den andre som avvikande.

Den som försökte invända riskerade att förlora anseende. Akademin blev snabbt präglad av självcensur. Den kritiska blicken riktades uppåt mot staten och strukturerna, aldrig inåt mot de egna miljöerna.

Kamalis världsbild faller

Men verkligheten gick inte att hålla borta. Under 2010-talet blev hedersrelaterat våld och förtryck ett växande samhällsproblem. Fall efter fall visade att unga kvinnor i vissa miljöer levde under kollektiv kontroll och riskerade sina liv om de trotsade familjens krav. När socialtjänst, polis och kvinnojourer började tala öppet om heder tvingades även politiken att lyssna.

Kamali däremot höll fast vid sin linje. Han beskrev begreppet hederskultur som ovetenskapligt och farligt, ett sätt att peka ut invandrade grupper som problem. Han gick till angrepp mot forskare och skribenter som menade motsatsen och kallade dem kulturrasister.

I takt med att myndigheter och medier började använda hedersbegreppet som självklar kategori förlorade hans ståndpunkt sin trovärdighet. En modell som en gång framstod som progressiv hade förvandlats till en förnekelse av verkligheten. Det blev uppenbart att hans teori om strukturell diskriminering inte kunde förklara de mest akuta sociala problemen i Sverige.

Det blev med tiden också alltmer uppenbart att lösningen på problem med utanförskap och arbetslöshet är att människor som kommer till Sverige måste anpassa sig efter förhållandena i sitt nya land. Svenskarna gjorde på ett politiskt plan revolt mot idén att de inte hade rätt till sin kultur och sitt land. Med tiden blev utgångspunkten för alltfler att den norm om svenskhet som Kamali vände sig mot faktiskt är den som ska gälla i Sverige.

Får lämna tjänst vid Mittuniversitetet

När Kamalis stjärna började blekna i offentligheten hårdnade också konflikterna i hans närmiljö. Vid Mittuniversitetet där han arbetade bröt ett öppet bråk ut mellan honom och ledningen. Kollegor vittnade om en ohållbar arbetsmiljö och universitetet genomförde en utredning. Kamali förnekade alla anklagelser men stängdes ändå av under 2018. Året därpå lämnade han sin professur efter en uppgörelse med lärosätet.

Fallet blev symboliskt. Den man som i flera år stått som moralisk auktoritet i svensk integrationsdebatt förlorade till sist förtroendet även i sin egen akademiska miljö

Hur kunde folk tro på honom

Frågan är varför så många trodde på Masoud Kamali. Svaret finns delvis i tidsandan. Efter 11 september ville Sverige stå på rätt sida av historien. Landet ville vara progressivt, antirasistiskt och öppet. I det klimatet blev hans teori inte bara accepterad utan efterfrågad. Han gav politikerna en berättelse som lindrade skuldkänslan och medierna en moralisk förklaring till ett svårt samhällsproblem.

Men det fanns också ett systemfel. Den svenska modellen för forskning och politik hade börjat belöna dem som kunde formulera rätt sorts sanningar. Staten efterfrågade inte hypoteser att pröva utan berättelser som kunde bekräfta värderingar. Kamalis analys fyllde det behovet. När han beskrev Sverige som ett rasistiskt system erbjöd han en moralisk snarare än vetenskaplig sanning. Den sortens sanningar är svåra att motsäga i ett samhälle där alla vill vara goda.

I efterhand framstår hela episoden som en läxa i intellektuell godtrogenhet. En teori som ignorerade verkligheten fick styra politiken, utbildningen och medierna. Den överlevde inte därför att den var sann, utan därför att den passade. När verkligheten till slut trängde sig på och hedersvåld, segregation och parallella samhällen blev omöjliga att förneka, då föll konstruktionen samman.

Svenska Kyrkan

Den här okunniga skribenten gör sig skyldig till samma misstag som alla andra kritiker när han gnäller över Svenska Kyrkan.

Han tycks tro att SvK leds av biskoparna när det i själva verkat handlar om en mycket jordnära organisation

Krönikören är okunnig om Svenska Kyrkans konstitution!

SvK är inte ärkebiskopen och alla hans självgoda kommunikatörer!

Svenska Kyrkan är församlingarna!

1364 församlingar är autonoma enheter som servas av 286 pastorat och 13 stift!

Ärkebiskopen och de övriga biskoparna är församlingarnas tjänare – inte deras befälhavare!

1364 församlingar har ingen gemensam politisk agenda!

Gör om och gör rätt bästa skrönikör!





En döende kyrka

Föreläsningsserien Livsviktigt som anordnas i Linköpings domkyrka bjuder in spännande föreläsare och drar stor publik. Medelåldern på publiken är runt sjuttio och när frågor ställs mot slutet av föreläsningarna får man ett hum om vilka värderingar som är rådande bland besökarna. Gång efter annan ventileras ett missnöje och en oro för sverigedemokraternas växande inflytande i svensk politik.

Tongångarna och anklagelserna om rasism ger intrycket av att de församlade inte märkt att 90-talet är över och att Sveriges demografi radikalt förändrats. Innanför kyrkans säkra murar är svenskar i majoritet, men går man sedan ner till valfritt café i Linköping tror man sig vara i Bagdad eller Mogadishu.

Svenska kyrkan har blivit en intresseklubb för socialdemokratiska pensionärer. När det dyker upp någon ny progressiv trend så är Svenska kyrkan där. Oftast sist på bollen. Det börjar med att Stockholms vänsteretablisemang basunerar ut något nytt att stå på barrikaderna för, som ytterligare någon bokstav i den växande raddan av HBTQIA+ eller en ny färg i prideflaggan. Tio år senare är kyrkan där på barrikaden och tror sig vara modern och progressiv.

Svenska kyrkans största problem är dess nuvarande biskopar. På ett skitnödigt sätt vill de till varje pris framstå som relevanta. Fast ju mer de försöker desto mer irrelevant blir Svenska kyrkan för dess medlemmar. Ärkebiskopen Martin Modeus gick å Svenska kyrkans vägnar ut med kritik mot regeringens förslag om att permanenta uppehållstillstånd ska kunna återkallas.

Martin Modeus skriver att: ”För människor med erfarenhet av flykt är trygghet och stabilitet avgörande” och menar att förslaget skadar “känslan av att vara välkommen i samhället”. På ett direkt lögnaktigt sätt talar han om “att vara på flykt” när alla vid det här laget vet att massinvandringen beror på ekonomiska migranter och lycksökare.

Att somliga inte känner sig välkomna i det svenska samhället är själva poängen. Vi vill inte ha mördare, terrorister, våldtäktsmän och tungt kriminella i Sverige. Att de någonsin fått uppehållstillstånd är problemet som den nuvarande regeringen försöker göra något åt. Svenska kyrkan struntar blankt i alla de offer som massinvandringen och mångkulturen fört med sig. De ger blanka fan i gruppvåldtagna tonårsflickor eller förnedringsrånade pojkar.

Som religionsforskare är jag intresserad av utvecklingen inom olika samfund. Påfallande många av dagens unga i Svenska kyrkan har vuxit fram ur den konservativa myllan. Samma tendenser ser vi inom politiken där SD är det populäraste partiet bland ungdomar och unga vuxna. Svenska kyrkan skrämmer dock bort många kristna som tycker att den handlar mest om politik och alldeles för lite om tro och traditioner. Istället väljer allt fler att konvertera till katolicismen eller ortodoxin. Frikyrkorna står och väger mellan politisk korrekthet och frälsningslära.

Biskoparna i Svenska kyrkan har skapat en åsiktskorridor som får katakomberna att framstå som rymliga. Den har blivit en relik över ett marxistiskt 70-tal. Slaget står dock inte enbart om teologin. De enorma materiella tillgångar som Svenska kyrkan besitter gör den attraktiv för olika maktgrupper. Kan det vara så att biskoparna vill skrämma bort oliktänkande så att de kan förvalta tillgångarna själva och donera pengar till välgörenhet de personligen gynnas av?

Medelåldern i Svenska kyrkan är så hög att den kommer självdö. Biskoparna hjälper till att påskynda processen. Lyckligtvis finns många goda präster och diakoner runt om i landet som möter människor på riktigt och som utgör kyrkans verkliga grund. De bör slå dövörat till när ärkebiskopen svamlar från sitt elfenbenstorn.


Thomas Karlsson, filosofiedoktor i religionshistoria vid Stockholms Universitet och Fellow Researcher vid Yale University, USA.

Palestinademonstranterna och Iran

De skränande gaza-demonstranterna på svenska gator och torg är uppenbart störda av att iranska folket vill bli fria från islamisternas regim

och det är helt naturligt eftersom det är mullorna i Iran som finansierar hamas!

Svenska Gaza-aktivister hyllar mördarna i Iran

Publicerad 25 jan 2026
Förtryck kan tydligen försvaras, bara det är rätt regim som skjuter civila.

På väg till Fadimedagen i Göteborg i onsdags passerar jag en stor demonstration. Stolta slagord mot den iranska regimen ekar över Järntorget: kasta ut mullorna och krossa den islamiska republiken!

I Iran har talkörerna besvarats med urskillningslöst, dödligt våld. Internet har stängts ned för att försvåra omvärldens insyn. Regimen uppger att fler än 3 000 personer har dödats under protestvågen, men den verkliga siffran befaras vara ännu mycket högre. Bilder och filmer som trots allt har läckt ut visar rader av kroppar och rum fyllda med svarta liksäckar.

Samtidigt har protesterna i Iran väckt skilda reaktioner i väst.

Iranierna protesterar mot ett tyranni som offrar deras framtid för att vinna regionala maktspel. Men delar av Palestinarörelsen ser samma regim som en viktig allierad. Där iranier ser islamistiskt förtryck och plundring ser de en central aktör i kampen mot Israel.

Stödet för Teheran uttrycks därför öppet i propalestinska grupper på sociala medier och i hyllningstal vid demonstrationer. Konspirationsteorier om att den israeliska säkerhetstjänsten Mossad orkestrerar upproren i Iran flödar. I stora Facebookgrupper kallar ledare för den svenska Palestinarörelsen de demonstrerande iranierna för sionister, islamofober, smuts och fascister. En av de kvinnliga ledarna i Göteborg, som tidigare öppet hyllat både Hizbollah och 7 oktober-attentaten, uttrycker sin uppskattning genom att svepa in sig i regimens flagga och på sociala medier pekar hon ut demonstranterna som terrorister.

Ett regimskifte i Iran skulle vara ett enormt bakslag för dessa rörelser, politiskt och strategiskt

I diskussionsgrupperna finns de som försöker lyfta det iranska folkets kamp, men de drunknar snabbt i beskyllningar om att de är sionistlakejer. De rapporterade dödssiffrorna sägs vara påhittade, och Israel och USA anklagas för att ligga bakom att hundratals moskéer satts i brand eller förstörts.

När förtryck utövas av ”rätt” regim går uppenbarligen det mesta att försvara.

I Radiokorrespondenterna Mellanöstern sa Cecilia Uddén att hon var uppriktigt förvånad när den engelskspråkiga propalestinska sajten Electronic Intifada nyligen visade stöd för mullaregimen. Men för delar av Palestinaaktivismen har lojaliteten med Teheran länge varit viktigare än solidariteten med människor som gör uppror mot islamistiskt förtryck. Och när konflikter tolkas genom en konsekvent anti-västlig ideologisk lins hamnar iraniernas frihetskamp lätt i skuggan.

Reaktionerna handlar till stor del om rädsla för vad Irans fall skulle innebära för Hamas och Hizbollah och för islams ställning i regionen.

Den islamiska regimen finansierar en rad väpnade terrororganisationer. Sedan 1990-talet har Teheran regelbundet försett Hamas med militärt stöd, träning, vapen och omfattande ekonomiska resurser. I praktiken har Iran fungerat som Hamas externa bankomat. Hizbollah i Libanon är mer eller mindre en förlängning av Irans revolutionsgardes maktsfär. Kontinuerliga finansiella och militära flöden håller organisationens struktur och kapacitet vid liv.

Ett regimskifte i Iran skulle vara ett enormt bakslag för dessa rörelser, politiskt och strategiskt.

Det är därför demonstranter ute på gatorna i Teheran skanderar slagord mot Gaza och Libanon. Ett uttryck för folkets vrede över regimens stöd till de regionala proxykrigen och över att deras pengar hamnar i terrororganisationernas fickor.

I sin kamp för frihet riskerar iranierna att fängslas, torteras eller dödas. För delar av Palestinarörelsen är risken en annan: att förlora en strategisk partner i det ideologiska kriget mot Israel.

Det är skillnaden mellan mod och beroende.

Om gökar, ormar och muppar

Göken, Cuculus canorus, är en boparasit som lägger sina ägg i andra fåglars bon, där gökungen kläcks, knuffar ut värdfamiljens egna ungar och blir matad av fosterföräldrarna. Göken specialiserar sig på olika arter (tättingar) och äggen anpassas för att likna värdfågelns. Parasitismen är en evolutionär strategi för att spara energi i häckningen.

Här är de viktigaste punkterna om gökens parasitiska beteende:

Boparasitism: Gök honan lägger oftast ett ägg i värdfågelns bo (t.ex. rörsångare, buskskvätta, ängspiplärka).

Strategi: Gökungen kläcks tidigt, ofta före värdfågelns egna ungar, och knuffar ut ägg eller ungar ur boet.

Anpassning: Gökens ägg liknar värdfågelns ägg till färg och teckning för att inte bli upptäckta.

"Maffiahypotesen": Om värdfågeln kastar ut gökägget kan göken föröda boet som hämnd.

Unik fördel: Hos vissa arter (som skatgök) kan gökungen avge illaluktande sekret som skyddar både gökungen och värdfågelns ungar mot rovdjur.

Gökungen blir snabbt mycket större än sina fosterföräldrar, men fortsätter att bli matad av dem ändå.


Judendomen är politisk men inte missionerande. Kristendomen är missionerande men inte politisk. Islam är både politiskt och missionerande.

Därför är islam inte kompatibelt med den civiliserade delen av världen.

Ett av de stora mysterierna är hur miljöpartiet mupparna och vänsterpartiet vandalerna har blivit de främsta islamförkämparna trots att islams regelverk är emot alla deras frihetsbegrepp.

Kanske är de helt enkelt korkade.

Islamofilin i svensk public service

 

SVT:s islamistiska islamexperter

SVT har ett gott öga för kompetens. Detta visar man genom att upprepade gånger ta in islamisten Mohammad Fazlhashemi som islamexpert. Hans kompetens kan inte ifrågasättas, men nog hans neutralitet, skriver Birgitta Sparf.

Mohammad Fazlhashemi, professor i islamisk teologi och filosofi vid Teologiska institutionen vid Uppsala Universitet fick uttala sig som expert i gårdagens Aktuellt om händelserna som nu utspelar sig mellan Iran och Israel.

Han har släktingar och vänner kvar i Iran och berättar att deras reaktioner är ”dödsångest, förskräckelse och oro”. Folk försöker fly från Teheran, vägarna är igenkorkade, bensinen ransonerad, situationen är kaotisk. De har ”lämnat sitt öde åt Gud”. Det är ”väldigt mycket oro, helt enkelt”. Detta framför Fazlhashemi helt obehindrat och utan talsvårigheter.

Efter detta följer ett inslag där det tydligt framgår att den iranska diktaturens hat gentemot Israel med målet att Israel ska förgöras kvarstår efter 46 år vid makten.

Det framgår även att israelerna helhjärtat stöttar Netanyahu i kriget mot Iran, som i likhet med det i Gaza enbart är ett försvarskrig. Hela 80 procent av det iranska folket vill avsätta ”skurkprästerna”, som Netanyahu uttrycker det. Så svagt är alltså regimens folkliga stöd bland iranierna.

När Fazlhashemi ska kommentera detta samt hur försvagat Iran är eftersom regimen redan nu öppnat upp för förhandlingar drabbas den tidigare så vältalige professorn plötsligt av märkbara talsvårigheter. Han stammar, stakar sig och hackar sig fram, ögonen börjar rulla runt i skallen på ett oroväckande sätt och han har uppenbara svårigheter att samla sig.

Han förklarar att Iran känner sig ”försvagat och kränkt”, påstår att man ”upplever ett hot” från Israel som ”vill uppmana” människorna i Iran att resa sig mot ledarna, för att på ”den vägen” destabilisera regimen. Det är alltså Israel som uppviglar iranierna till motstånd och avsky mot den egna ledningen, ingenting annat.

Att diktaturledningen nu är villig att förhandla beror enbart på att de vill få Trump att ”sätta press” på Israel, enligt honom. Att ”anrika uran” (det vill säga med målet att tillverka kärnvapen för att utplåna Israel en gång för alla) ses av regimen som en ”internationell rättighet”. En uppfattning som verkar delas helt av Fazlhashemi själv.

En forskare på SIPRI förklarar därefter den stora faran med Irans ambitioner på kärnvapenområdet och i en kommentar till detta befarar Fazlhashemi att Israels ”attacker” kan ”leda fram till” att regimledarna beslutar att ”börja tillverka” kärnvapen för att ”avskräcka” Israel från ”ytterligare attacker”. Som om Iran inte under mycket lång tid försökt tillverka kärnvapen, utan att lyckas, och hela tiden attackerat Israel med sina ballistiska missiler.

I en debattartikel i Bulletin från oktober 2023 ifrågasätter Nima Rostami, advokat och debattör, Fazlhashemis lämplighet som återkommande ”neutral” islamexpert och kommentator inom svensk statsmedia. Rostami skriver bland annat:

”Shiaislams teologiska utbildningscenter heter Hawza. Detta center producerar mullor – imamer – för att sprida shiaislam. Hawza är en av världens mest fascistiska institutioner och styrs av Irans teologiske ledare, diktatorn Ali Khamenei. [...]

Den 25 juli 2016 publicerade Hawzhas nyhetspropagandakanal Hawzhanews ett reportage där Seyed Mohammad Fazlhashemi, kallad Hashemi, medverkar.

Av reportaget framgår att en delegation av professorer utsända av Hawzha har träffat professorer vid Uppsala universitet där Hashemi är verksam. Det rapporteras att det hölls ett möte på Irans kulturattaché i Stockholm och dess dåvarande chef, Dr. Mirdamadi, Fazlhashemi professor i filosofi vid Uppsala universitet, Naderi, chefen för islamdialogcenter (också ett organ knutet till Irans regim). Det finns uppgifter i reportaget som även redogör för delegationens besök vid Irans regims moské i Järfälla och samtal med dess huvudimam, Mohsen Hakimollahi. Även Mehr News rapporterar om samma möte.

Frågan som bör ställas är vad Fazlhashemi gjorde vid det mötet? Har Fazlhashemi ingen aning om vad dessa institutioner står för? Har Hashemi inte kännedom om Irans regims ambitioner för export av politisk islam? Hur förklarar Fazlhashemi sin koppling till Irans shiaetablissemang som sprider politisk islam?

Frågorna är retoriska, för självklart vet en professor i islamologi med direkt bakgrund i Iran mycket väl vad dessa institutioner går ut på: att sprida politisk shiaislam med västhat och ambitionen att utrota Israel.”

Detta är inte första gången som SVT:s nyhetsredaktioner anlitar tvivelaktiga ”experter” med iranskt ursprung i frågor som rör situationen Mellanöstern. Här följer ett annat exempel i ett inslag från SVT Nyheter 25 maj i år, efter att Rouzbeh Parsi av TV4 anklagats för att vara associerad med ett påverkansnätverk som initierats av Irans utrikesministerium i syfte att öka landets inflytande i väst:

”Irankännaren Rouzbeh Parsi lämnar sin tjänst på Utrikespolitiska institutet. UI:s utredning visar inget stöd för att han varit en del av en iransk påverkanskampanj – men kritiserar honom för bristande transparens.

– Vi behöver en nystart, situationen har blivit ohållbar, säger UI-direktören Jakob Hallgren.”

Att SVT inte lever upp till neutralitetskravet vet vi redan, inte minst med tanke på nyhetsredaktionernas upprepade val av högst partiska så kallade experter. Frågan är när någon tänker göra något åt det.