Palantir

 

Staten

Varje företag borde ha en egen palantir

Polismyndigheten har nyligen kritiserats för att man samarbetar med det amerikanska techföretaget Palantir.

Svenska polisen använder en mjukvara från det kontroversiella teknikföretaget Palantir, med vd Alex Karp. Men att myndigheter – och allt fler företag – använder AI-tekniken är betryggande.

Svenska polisen använder en mjukvara från det kontroversiella teknikföretaget Palantir, med vd Alex Karp. Men att myndigheter – och allt fler företag – använder AI-tekniken är betryggande.Foto: Thibault Camus

I fem år har svenska poliser använt plattformen Gotham, rapporterade tidningen ETC. Programmet använder artificiell intelligens, AI, för att samla in och analysera stora mängder information. Det ska enligt tidningen handla om uppgifter från spanings- och brottsregister, mobiloperatörer och sociala medier.

Ovärderliga kunskaper för den som bekämpar brott. Genom att blixtsnabbt analysera uppgifterna kan systemet hjälpa polisen att ligga steget före: morduppdrag och sprängningar stoppas innan de sker. Att polisen ligger i framkant och använder AI-verktyg borde inge hopp om att samhället kan lyckas med att pressa tillbaka kriminaliteten.

Men denna positiva aspekt var inte anledningen till att polisens koppling till Palantir uppmärksammades. Nej, det var det faktum att Palantir (som för övrigt är ett slags kristallkula i Tolkiens Sagan om ringen) är ett mytomspunnet företag med kontroversiella grundare och frontfigurer, Alex Karp och Peter Thiel. I synnerhet den senare står nära Donald Trump. Bolaget har också samarbetat med den utskällda migrationspolisen Ice och beskyllts för massövervakning.

Bolagets tjänster används också i krig och terrorbekämpning. Israels sägs ha använt mjukvaran för stridsledning och dataanalys i Gaza. Detta var anledningen till att AP-fondernas innehav i Palantir nyligen fick hård kritik.

”Kritikerna blundar för vilken nytta den här typen av mjukvara åstadkommer.”

Vänsteroppositionen försökte göra politik av svensk polis samröre med Palantir. Socialdemokraterna skickade en fråga till justitieminister Gunnar Strömmer (M) där han avkrävdes svar om regeringen godkänt samarbetet. Kommentaren från Gunnar Strömmer var att polisen ”avgör själv vilka it-tjänster som myndigheten upphandlar och använder i sin verksamhet”.

Det hade varit mer oroande om polisen inte använde Palantir. Kritikerna blundar för vilken nytta den här typen av mjukvara åstadkommer. Ukraina använder också Gotham, för att analysera data, upptäcka tecken på ryska truppansamlingar och identifiera mål för artilleriet. Få bör rimligen hysa invändningar mot detta.

Men den typen av teknik som Palantir tillhandahåller är viktigare än så. Den kan fungera som ett slags komplement till hårdvara i form av stridsvagnar och haubitsar. Den avskräckande effekten av sådana AI-system ska inte underskattas.

Bolagets tjänster används inte bara i våldsamma sammanhang. Mjukvaran kan förutspå nästa pandemi och komma med förslag om hur den kan bekämpas. Till exempel använde det brittiska sjukvårdssystemet NHS Palantir för att utvärdera vaccinationen mot Covid.

Allt fler av bolagets kunder är civila. Intäkterna i USA för den kommersiella verksamheten ökade med drygt 100 procent till cirka 4 miljarder kronor under årets tredje kvartal. Vd Alex Karp pekade i sitt vd-ord på att bolagets AI-tjänster har gjort det möjligt för mindre investerare att uppnå samma höga avkastning som de mest framgångsrika riskkapitalisterna.

I industrin kan mjukvaran användas för att exempelvis optimera produktionen och peka på svagheter i maskinparken. Eller för att identifiera möjliga flaskhalsar i företagens försörjningskedjor.

Det finns befogade invändningar mot Palantir. Att vara beroende av ett amerikanskt företag innebär risker. Det fick Ukraina erfara när Donald Trump i somras tillfälligt stängde ned Starlinks satellittjänster. Vad händer om han också begränsar tillgången till Palantir?

Det är inte Palantir i sig som är viktigast utan tekniken. Och som tur är finns den på annat håll.

Spotifygrundaren Daniel Eks senaste satsning, företaget T-Unit, använder precis som Palantir stora datamängder för att simulera olika scenarier samt upptäcka och varna för incidenter.

Behovet av att göra en obegriplig och snabbt föränderlig värld begriplig har aldrig varit större. Att myndigheter, som polisen, använder AI-tekniken i detta syfte är betryggande. Men även företag gör klokt i att skaffa sig en egen palantir.

AI-översikt

Palantíri (seende stenar) i Tolkiens värld är magiska artefakter som används för kommunikation och spionage över långa avstånd. Sauron använde Ithil-stenen i Mordor för att förvränga sanningen, manipulera Saruman och spionera på Denethor, vilket visade hur dessa stenar kunde förvandlas till farliga verktyg för att förmedla selektiva, skräckinjagande visioner. 

Här är de viktigaste punkterna om Palantír och Mordor:

Ithil-stenen: Sauron tog kontroll över Palantíren i Minas Ithil efter att ha erövrat staden, som då blev Minas Morgul.

Saurons användning: Sauron använde stenen för att visa Denethor II i Minas Tirith desperata syner av sin övermakt, vilket bröt ner Denethors vilja.

Saruman och Orthanc-stenen: Saruman korrumperades av Sauron via palantíren i Orthanc (Isengard), då Sauron använde sin starkare vilja för att styra vad Saruman såg.

Faror: Som Gandalf varnade är en palantír ett farligt verktyg, eftersom den "inte ljuger" men kan visa sanningen på ett förvridet sätt, och den kan inte genomskåda Saurons vilja när han väl kontrollerar den. 

I sagan om ringen-sammanhanget fungerade palantíren som en tidig "övervakningskamera" för Sauron i Mordor, som han använde för att förutse sina fienders drag och sprida hopplöshet

Landet Absurdistan

 

Strider judo mot barnkonventionen?
16 mars 2026

En judoklubb i Göteborg har anmälts till Diskrimineringsombudsmannen.

Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje.För kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Vladimir Putin har svart bälte i judo men är med rätta avstängd från Judoförbundet sedan den fullskaliga invasionen av Ukraina 2022. Men till och med han accepterade reglerna för att utöva sporten.


Vadfalls! Har de nekat gravida att träna? Stoppat alla uzbeker i dörren och bett dem gå hem? Eller har de sagt åt alla över 40 att de borde spara på korsbanden och golfa i stället?

Nej, men judoklubben tillämpar – som exakt alla andra judoklubbar – bugning. Ack, så förfärligt diskriminerande! Före och efter träning bugar nämligen judoutövare inför varandra för att visa respekt. Sporten kom till på 1800-talet och är inte bara en kampsport, utan en hel filosofi och ett pedagogiskt verktyg. Inom judo är respekt centralt och bugningen är ett uttryck för det.

Men anmälarna menar att bugning utesluter praktiserande muslimer. Inom islam bugar man bara inför Gud och visar genom det underkastelse för honom. Eftersom en grundläggande princip inom de flesta kampsporter är att alla behandlas lika och har samma regler, fungerar det inte att göra undantag från bugningen. Är man då mycket bokstavstrogen kan bugandet mycket riktigt ställa till problem.

Judoklubben i Göteborg understryker att deras bugning på intet vis är religiös. Det är en handling för att visa respekt för varandra, inte underkastelse.

Långt ifrån alla muslimer tolkar bugning inom kampsport som detsamma som den religiösa bugningen. Det finns gott om muslimska idrottare som deltar i sporter där bugning förekommer. Muslimer utesluts alltså inte från kampsport överlag, men de kan tolka skrifterna olika.

De som anmäler judoklubben menar att även om regeln om bugning är generell, slår den särskilt mot dem på ett diskriminerande sätt. De nämner även att det hela strider mot barnkonventionen. Den är sedan 2020 svensk lag (tack för det genidraget, Miljöpartiet…) och innefattar bland annat att alla barn har rätt till fritid och aktiviteter utan diskriminering. På så vis har anmälarna en poäng, men det bekräftar snarare hur urbota dumt det är att barnkonventionen är lag.

Det är såklart ingen som tycker att barn ska diskrimineras när de vill sparka boll med sina kompisar eller dansa i grupp. Men någonstans blir frågan om vems regler som ska gälla. Judo har ett över hundra år gammalt regelverk och det är helt frivilligt att söka sig till den sporten. Ska man luckra upp ett etablerat regelverk för att vissa religiösa inte kan jämka sig med det?

Ska man vara krass finns det ganska mycket inom kampsport som skulle strida mot strikt troende människors uppfattningar, inte bara bugningen. Exempelvis är det fysiskt närgånget och man tränar ofta könsblandat. Det verkar dock inte vara ett problem för anmälarna. Det är fritt fram för var och en att välja vilka religiösa regler man anser vara värda att följa, men det blir skenheligt att hävda diskriminering för en bruten regel, men inte en annan.

Judoklubben i Göteborg säger att alla barn självklart är välkomna, men att de behöver följa samma regler. Sunt. Men det kan inte anmälarna acceptera. I juridisk mening kan det faktiskt vara så att de får rätt. Det betyder inte att det är rätt.

Vad blir kvar av kampsporterna om vi ska riva upp deras regelverk och skapa särlösningar för allt och alla? Inte mycket. Det är skillnad på att utöva sin religion och att tvinga andra att anpassa sig efter den.

(C)ornucopia

Centerpartiet var Europas rikaste politiska parti för tio år sedan.
Nu har de slösat bort pengarna på idiotiska kampanjer.

Håll Centern borta från allt företagande!

Konkurser behöver inte vara något att skämmas för. Men nog är det pikant att C-ledaren inte följde lagen innan batteribolaget hon styrde gick i kvav.

Centerns politik främjar inte verklig tillväxt.

I veckan avslöjade Ekot att det unga batteribolaget Norditec struntade i att göra kontrollbalansräkning när ekonomin sviktade, vilket lagen kräver.

Det är säkert många fler företag som underlåter att göra. Men här hette styrelseordföranden Elisabeth Thand Ringqvist, tidigare vd för Företagarna.

Den som predikar entreprenörskap dagarna i ända, år ut och år in, bör rimligen anstränga sig för att sköta de egna engagemangen prickfritt. Det gjorde uppenbarligen inte Thand Ringqvist, som sedan i höstas är partiledare för Centern.

Bland förlorarna i batterikonkursen 2023 fanns skattebetalarna. Myndigheten Vinnova, statliga riskkapitalbolaget Almi och Västra Götaland hade gått in med en handfull miljoner kronor.

Det är så stilenligt centerpartistiskt; företagande genom offentliga stöd; lån och bidrag för nätverkande. Som när Maud Olofsson runt sekelskiftet var vd för Hushållningssällskapet i Västerbotten. Hon drog in massa EU-bidrag och startade odling av shiitakesvamp, som gick åt skogen. När Olofsson lämnade för att bli partiledare var ekonomin i ruiner.

Men Maud Olofsson skämdes inte utan kallade sig glatt ”utvecklare och entreprenör”. I valrörelsen 2002 var hon så pepp på företagande att hon förklarade att varje nyfött barn borde få en F-skattesedel. Levla upp från att leka affär liksom.

Bidragsentreprenörerna är förvisso uppfinningsrika. Men de skapar sällan något av värde

Så blev hon näringsminister i regeringen Reinfeldt och gick in för att locka kvinnor att starta eget. Det gavs bidrag för minglande och mässbesök: Välj glädjen, med ett glas i näven. Företagande som livsstil snarare än tillväxtskapande.

Nätverkspolitiken var i alla fall billigare än Postnord. För att inte tala om Vattenfall, som förlorade 89 miljarder kronor på köpet av Nuon. Olofsson släppte igenom affärerna.

Ministern hade för övrigt en sakkunnig centerpartist vid sin sida då – Elisabeth Thand Ringqvist.

Det mest kostsamma för Sverige var nog ändå att Centern lyckades pressa in sitt älskade företagande i skolan. På alla stadier. I läroplanen för grundskolan, LGR22, står det så här:

”Utbildningen ska därigenom ge eleverna förutsättningar att utveckla digital kompetens och ett förhållningssätt som främjar entreprenörskap.”

Det stod klart redan då att elevernas förmåga att läsa, skriva och räkna stadigt försämrades. Ändå skulle företagande in på schemat. Maud Olofsson förklarade varför I Sydsvenskan 2002:

– Redan i skolan ska vi stimulera ungarna att tänka som entreprenörer – fritt och nytt. Skolan får inte präglas av att man tänker det som andra redan har tänkt.

Jo, det ska den visst. Den basala matematiken står sig. Och det är bättre att kunna det alfabet som finns än att försöka uppfinna ett nytt. Eller lyssneläsa.

Men Centern präglas av en vurm för det oprövade. Och för statligt riskkapital. Minns ni månne Inlandsinnovation, där Olofssons förre statssekreterare var styrelseordförande och investerade i Center-profilen Per Åslings bolag?

Elisabeth Thand Ringqvist borde tänka om. Inse att nystartade företag – som Norditec – som ägnar mycket tid åt att söka allehanda stöd från diverse offentliga aktörer har fel fokus.

Bidragsentreprenörerna är förvisso uppfinningsrika. Men de skapar sällan något av värde.

Klimatångest

Problematisera inte ungas brist på klimatoro

Klimatångest är inte finare än någon annan typ av existentiell ångest.

Sju av tio ungdomar oroar sig inte för klimatet, rapporterar SVT (26/2). Det visar en pågående forskningsstudie som finansieras av Vetenskapsrådet. Den följer 1 000 gymnasieelever över tre år och undersöker deras känslor inför klimatförändringarna och hur de utvecklas över tid.

Nu finns data från den första enkätstudien. Den visade att 17 procent av de unga var ”klimatresilienta”, vilket innebär att de förvisso känner sorg inför klimatförändringarna men ändå mår bra och engagerar sig i klimatfrågan. Tio procent av ungdomarna mådde väldigt dåligt och kände sig påverkade av klimatångest i vardagen. Och 73 procent av ungdomarna svarade att de hade lågt engagemang i klimatfrågan.

SVT intervjuade en av forskarna i inslaget. Forskaren Marlis Wullenkord, som också är miljöpsykolog, verkade närmast besviken över att det bara var tre av tio ungdomar som kände oro för klimatet. Wullenkord konstaterade att studien ännu inte är klar, men spekulerade kring att unga distanserar sig till klimatfrågan för att hopplösheten är för stark och att de inte känner någon framtidstro.

Det är märkligt att en forskare problematiserar ungdomars avsaknad av oro för klimatet. Som om det vore mer hälsosamt och normalt att känna klimatångest än att inte göra det. Det visar om inte annat vilken särställning som oro för klimatet har fått i samhället.

Att fler unga inte känner oro för klimatet bör knappast ses som ett problem, förutom möjligtvis för den opinion som ser klimatförändringar som det huvudsakliga hotet mot mänskligheten. I dag kryllar det närmast av samhällsfrågor som man kan känna ångest för: AI:s påverkan på arbetsmarknaden, antibiotikaresistenta bakterier, krig i världen och otrygghet i samhället. Det finns ingen anledning att se någon särskild form av samtidsångest som ett bevis på den högsta formen av upplysning.

Det här är snarare ett tecken på att tiden när klimatfrågan var den enda existentiella frågan värd att ta på allvar är förbi. Flera stora samhällsproblem har tillkommit som inte ens var på den politiska agendan för tio år sedan, vilket förklarar varför unga människors oro inte är lika koncentrerad som tidigare. Det är förmodligen därför som klimatfrågan inte väcker lika brett engagemang bland unga som den gjorde på 2010-talet.

Det återspeglas inte minst av Miljöpartiets dalande stöd bland unga. Enligt vallokalsundersökningen Valu har MP:s stöd bland förstagångsväljare sjunkit rejält det senaste decenniet. I riksdagsvalet 2010 röstade hela 16 procent 18-21-åringar på Miljöpartiet, jämfört med bara fem procent år 2022.

Den senaste upplagan av Generationsbarometern, som publicerades häromdagen, visar att unga definierar sig mindre utifrån politiska identiteter än tidigare. Trots att det har skett en högervåg bland unga. Om förstagångsväljare hade avgjort förra valet hade Tidöpartierna fått 58 procent, men det är bara fem procent som definierar sig som konservativa och sex procent som liberala. Etiketten miljövän har också blivit mindre intressant för dagens unga: bara 13 procent kallar sig miljövän i dag jämfört med 27 procent år 2018. Politiska etiketter är helt enkelt mindre tilltalande för dagens ungdomsgeneration.

När ungdomar får välja sina viktigaste politiska frågor toppar ökade resurser till sjukvård och omsorg, minskad arbetslöshet och ökade resurser till skolan. Drygt 30 procent svarar att miljö- och klimatfrågor är en av de viktigaste samhällsfrågorna för dem – jämfört med 48 procent år 2021.

Dagens unga avfärdas ofta som en generation som inte är politiskt intresserad. Men Generationsrapporten visar att samhällsintresset bland unga befinner sig på en historiskt relativt hög nivå: 38 procent svarar att de är ganska eller mycket intresserade av politik. Det handlar snarare om att dagens unga bryr sig om andra frågor än tidigare generationer. Och det är inte konstigt. De har ju vuxit upp i en annan verklighet, där andra samhällsproblem känns mer akuta.

Idéer som sågs som höjden av progressivitet för tio år, som klimatfrågan eller antirasism, har antingen förlorat i popularitet eller blivit så pass mainstream att de har förlorat sin sprängkraft. Det är inget radikalt ställningstagande för dagens unga att vara klimatkämpar om pappa kör elbil, bamba skryter om den klimatsmarta menyn och mamma tjatar om vikten av sopsortering.

Generationsrapporten visar att många unga är upptagna kring frågor som handlar om ekonomisk stress och oro för hur AI-utvecklingen kommer att påverka deras framtid och försörjningsmöjligheter. Det är begripligt med tanke på att arbetsmarknaden förändras i snabb takt och att juniora positioner inom exempelvis finansbranschen och IT rationaliseras bort, vilket gör det första riktiga vuxenjobbet mer ouppnåeligt.

Vuxna som vill förstå hur den nuvarande ungdomsgenerationen känner och resonerar borde utgå mer från deras verklighet och mindre ifrån sin egen.

Rätt och rätt

 

Valet 2026

 

Islam

Ve den som påminner om könssegregeringen i islamiska bönerum!

Ve den som påminner om frihetsmärkena och islamiska samhällen!

 

Ibn rushd

Så genomförde Muslimska brödraskapet etableringen i den svenska folkbildningen

Det här är berättelsen om hur en imam med utbildning i da’wah-teknik och jordanska band till Muslimska Brödraskapet blev anställd av Svenska kyrkan, folkbildade 30 000 svenska skolelever, bekräftade Qatars moské i Malmö — och vad det berättar om systemet som möjliggjorde det.Grundskola och gymnasium

Han var med när grunden lades. Han reste till Egypten. Han bad böner i Svenska kyrkans namn. Han kandiderade för Socialdemokraterna. Det är historien om hur ett nätverk etablerar sig i svenska institutioner — berättad genom en ung mans karriär.

Hans namn är Othman Al Tawalbeh. Han är imam, debattör, interreligiös dialogarbetare och Socialdemokratisk valkandidat. Han var med när grunden lades. Och han syns genom hela berättelsen.

Den här artikeln handlar om ett mönster. Och om en ung man vars karriär illustrerar det med en precision som är ovanlig, eftersom varje steg är dokumenterat i primärkällor såsom mötesprotokoll, tidningsartiklar, valprotokoll, kyrkliga pressmeddelanden och säkerhetsforskningens egna rapporter.

Det finns en typ av historia som sällan skrivs, för den kräver tålamod att följa. Den handlar inte om ett enskilt avslöjande utan om ett mönster — hur en rörelse rör sig genom ett samhälles institutioner, inte med konfrontation utan med tålamod, ett steg i taget, en anställning i taget, en legitimerande aktör i taget.

21 augusti 2001 — mötet som ingen rapporterade om

Stockholms Moské på Kapellgränd 10 är ny. Den invigdes den 8 juni 2000 — fjorton månader före mötet. Byggnaden är en omvandlad elverksstation från 1903, ritad av Ferdinand Boberg med influenser från arabisk arkitektur, som efter år av diskussioner, protester och överklaganden omvandlades till moské. På invigningen deltog kulturminister Marita Ulvskog och utrikesminister Anna Lindh. Dessförinnan hade Islamiska förbundet i Sverige — IFiS — och dess föregångare verkat i källarlokaler på Ringvägen på Södermalm i Stockholm och föreningsutrymmen, den typ av provisoriska samlingsplatser som präglat hela den svenska islamiska rörelsens etableringsperiod.

Det är till den nybygda moskén man kallas den 21 augusti 2001 för ett konstituerande möte med ett enda syfte: att bilda ett nytt studieförbund.

Mötet öppnas med koranläsning. Det framgår av protokollet, som i dag finns registrerat hos Skatteverket och som denna granskning har tagit del av. Mötesordförande är Ahmed Ghanem. Sekreterare är Abdulkader Habib. Bland de valda justeringsmännen: Mustafa Kharraki.

Styrelsen som väljs är inte vilka som helst. Ordförande blir Abdelhafid Mabrouk. Sekreterare: Chakib Benmakhalouf — vid den tidpunkten ordförande för IFiS, sedermera ordförande för FIOE, Federation of Islamic Organizations in Europe, Muslimska Brödraskapets europeiska paraplyorganisation. Bland ledamöterna: Mahmoud Aldebe — grundare av IFiS, ordförande Sveriges Muslimska Förbund, SMF, som ett drygt decennium senare öppet beskriver shurårådets slutna, odemokratiska struktur i en arabiskspråkig text på sajten al Noor. Och Abdulkader Habib — grundare av New Moon, den organisation vars Eid-konsert i Al Azhar-skolan dokumenterades i del 1 av denna granskning, med Hamas-flaggor på scen.

Den organisation som bildas är Islamiska studieförbundet i Sverige Ibn Rushd. Studieförbundet som inom sex år kommer att vara godkänt av Folkbildningsrådet och börja ta emot statliga anslag. Studieförbundet som fram till 2025 var ett av de statsbidragsberättigade studieförbunden i Sverige.

Stadgarna som ingen läste

Redan i de stadgar som antogs vid grundandemötet finns det som i efterhand framstår som hela berättelsens nyckel. Stadgarnas §1 fastslår att verksamheten ”grundar sig på en islamisk helhetssyn på människan och samhället” och att syftet är att ”hjälpa muslimerna att förankra sin utveckling på den starka klippan av gudomlig vägledning.”

Det är en formulering som vid en hastig läsning kan låta from och harmlös. Läst mot bakgrunden av vad folkbildning är — upplysningens projekt, Kants Sapere aude, människans utträde ur självförvållad omyndighet — är det något annat. Omyndighet inskriven i en stadgeparagraf, finansierad med statliga medel avsedda för myndighetsbildning.

Men den paragraf som är mest avslöjande om organisationens verkliga struktur är §2. De stadgar som antogs i maj 2001.

”Islamiska studieförbundet är en organisatorisk del av Islamiska förbundet i Sverige. Islamiska förbundets rådgivande organet (Shoura rådet) är högsta beslutande organ vid tvister inom studieförbundet.”

Tre paragrafer lästa tillsammans ger den fullständiga bilden. §11 slår fast att förbundrektor och kanslipersonal anställs ”i samråd med Islamiska Förbundets styrelse” — IFiS har alltså vetorätt vid rektorsanställning. §14 slår fast att vid upplösning tillfaller alla tillgångar IFiS. Ibn Rushd är inte en självständig organisation. Det är en organisatorisk del av IFiS, med IFiS:s shuraråd som högsta beslutande organ. Någon annan tanke fanns aldrig.

Dessa stadgar var registrerade hos Skatteverket. De var offentliga. Folkbildningsrådet begär, som kutym och krav, in stadgar vid en ansökan om statsbidragsberättigande. Rådet har alltså sett §2. Rådet godkände ändå.

Vad är ett shuraråd?

För att förstå vad §2 egentligen innebär krävs ett steg bakåt. I april 1994 antog Muslimska Brödraskapets internationella rörelse en allmän internationell stadga. Artikel 49 i den stadgan formulerar kravet på alla nationella organisationer som vill bli erkända som medlemmar i den internationella rörelsen: deras förordning måste godkännas av Allmänna vägledningskontoret i Kairo, och förordningen ska som minimum innehålla ett shuraråd, en styrelse och en generaldirektör.

Januari 1995 grundas IFiS formellt som nationell organisation — ett år efter att artikel 49-kravet formulerades. 21 augusti 2001 grundas Ibn Rushd med shurarådet inskrivet i §2.

Mahmoud Aldebe från Jordanien — en av grundarna som sitter i det rum på Kapellgränd den 21 augusti 2001 — publicerade år 2013 på den arabiskspråkiga sajten al Noor en text som öppet beskriver strukturen: ”Det är bara medlemmarna som får delta i valet av rådets medlemmar (Shura) och rådet väljer ordförande och han i sin tur väljer sin styrelse.” En sluten struktur, osynlig för utomstående, inskriven i det svenska studieförbundets grundstadgar.

Den unge imamen

I det rummet på Kapellgränd den 21 augusti 2001 är Othman Al Tawalbeh sannolikt inte ännu. Han är ung — han kom liksom Aldebe till Sverige från Jordanien och har studerat vid Al-Balqa Applied University i Jordanien, där han tog en kandidatexamen i Islams grunder och da’wah-teknik. Da’wah — aktivt spridande av islam — är inte bara ett religiöst begrepp. Det är Muslimska Brödraskapets operativa strategi för etablering i värdländer.

Men snart är han en del av Ibn Rushd. I vilken egenskap, exakt, och när, är inte fullständigt klarlagt. Det som är klarlagt är att han framträder som vikarierande rektor för Ibn Rushd och att det är i den egenskapen han skriver under det hederspris Ibn Rushd delar ut 2009 — till Islamguiden, en webbsajt vars innehåll lyfter fram islamistiska positioner.

Certifikatet är undertecknat av Othman Al Tawalbeh, vikarierande rektor, och Temmam Asbai, tidigare ordförande för Islamiska förbundet.

Islamguiden hade vid tidpunkten på sin webbplats publicerat en rapport från Sveriges muslimska råd med titeln ”Sveriges Islamiska skola” som beskrev den svenska skolan i termer som ingen statsbidragsfinansierad organisation borde kunna stå bakom: en text som uttryckte att ”det inte finns någon svensk flicka som vill förbli oskuld” och propagerade för att muslimska flickor skulle skyddas från den svenska skolans sexualmoral.

Tawalbeh satte sitt namn på ett hedersdiplom till den organisationen.

Stockholm 1995 — svenska skattebetalare föder ett europeiskt nätverk

Historien om hur Ibn Rushd blev möjligt börjar inte 2001. Den börjar med en konferens 1995 som finansierades av svenska skattebetalare och hölls med statlig prestige.

Det är svenska Utrikesdepartementet som tar initiativet. Tillsammans med Sveriges unga muslimer — SUM, grundad 1991 av IFiS — anordnar UD en internationell konferens i Stockholm under rubriken “Islam in Europe”. Utrikesminister Lena Hjelm-Wallén håller öppningstal. Utbildningsminister Carl Tham talar för att visa uppskattning. Konferensen är, enligt den svenska regeringens uttalade syfte, ett led i en strategi mot rasism och hat mot utlänningar.Reseguider och reseberättelser

Administratörer på den parallella ungdomskonferensen — “Ungdom mot rasism” — är Ahmed Ghanem, dåvarande ordförande för Islamiska förbundet i Sverige, och Göran Ibrahim Nettelbladt från SUM.

Från den islamiska sidan bjuder arrangörerna in Ahmad von Denffer från Münchenmoskén — en av ledargestalterna i den struktur som FBI:s material senare identifierar som MB:s europeiska infrastruktur — samt Tariq Ramadan, son till Said Ramadan och barnbarn till Hassan al-Banna. Den franske islamologen Gilles Kepel, inbjuden till huvudkonferensen, kommenterar efteråt utan omsvep:

“Ungdomskonferensen dominerades av islamister.”

Kepels kommentar publiceras av Bitte Hammargren i Svenska Dagbladet. Nettelbladt och Ghanem svarar med en gemensam artikel i SvD och i Salaam: Kepel uttrycker bara den franska statens syn att muslimer är potentiella fiender.

Det är en tränad replik. Och den fungerar.

Utfallet av Stockholmskonferensen är konkret: de deltagande organisationerna — Jeunes Musulmans de France, Young Muslims UK och SUM — enas om behovet av ett koordineringsorgan. SUM får i uppdrag att utveckla idén. Ett år senare, med stöd av FIOE och Muslim Association of Britain, bildas officiellt Forum of European Muslim Youth and Student Organizations — FEMYSO. Omar Mustafa, dåvarande SUM-sekreterare och blivande IFiS-ordförande, sitter i FEMYSO:s styrelse.

MB:s europeiska ungdomsnätverk föds i Stockholm. Det är svenska statliga medel och socialdemokratisk ministerprestige som möjliggör konferensen. Ahmed Ghanem administrerar den. Sex år senare grundar Ghanem Ibn Rushd.

Peter Weiderud — mannen som förbinder allt

Det finns en person vars karriär löper som en parallell tråd genom hela det nätverk den här artikeln kartlägger. Han heter Peter Weiderud. Han är socialdemokrat. Han är troende kristen. Och han är i varje avgörande skede på rätt plats vid rätt tidpunkt.

Weiderud börjar sin karriär som talskrivare åt utrikesminister Lena Hjelm-Wallén. Det är Hjelm-Wallén som 1995 håller öppningstal vid konferensen “Islam in Europe” i Stockholm — konferensen som föder FEMYSO, Muslimska Brödraskapets europeiska ungdomsnätverk. Weiderud är hennes röst. Han skriver hennes ord.Reseguider och reseberättelser

Därefter: talskrivare åt utrikesminister Anna Lindh. Chef för Svenska kyrkans internationella arbete. Utrikespolitisk chef vid Kyrkornas Världsråd i Genève. Ordförande för Broderskapsrörelsen — sedermera Socialdemokrater för tro och solidaritet — från 2005 till 2015. I den egenskapen adjungerad ledamot i Socialdemokraternas verkställande utskott. En av de mest centralt placerade personerna i skärningspunkten mellan socialdemokratisk makt och religiös organisering i Sverige.

Det är i den rollen han 2013 bekräftar att Rapport 4/99 existerar — uppgörelsen mellan Broderskapsrörelsen och SMR/IFiS om muslimers placering på socialdemokratiska vallistor. Han letade i arkivet, hittade inte dokumentet, men fann ett kongressbeslut om samarbetet. Aldebe skickade sedan en kopia av rapporten vidare för insyn.

2015 utnämner den socialdemokratiska regeringen — Margot Wallström svarar personligen på riksdagens fråga om beslutsunderlaget — Peter Weiderud till direktör för Svenska Institutet i Alexandria. Institutet grundades 1999 på initiativ av biståndsminister Pierre Schori (S) och har till uppgift att, med svenska skattemedel, främja dialog mellan Sverige och Mellanöstern/Nordafrika.

Det är samma institut som Ibn Rushd besöker i april 2007 — sex månader innan Folkbildningsrådet godkänner förbundet — för konferensen “Peace Studies in the Middle East”. Ottman Al Tawalbeh representerar Ibn Rushd. Weiderud är ännu inte direktör, men institutet är redan en del av samma diplomatiska infrastruktur Broderskapsrörelsen rör sig i.

Under Weideruds tid som direktör, 2015–2018, konstaterar det egyptiska utrikesdepartementet att institutet kommit “alltför nära Muslimska brödraskapet.” Institutet läggs ner 2019 och efterträdaren förläggs till Amman, Jordanien — landet där Othman Al Tawalbeh tog sin akademiska examen.

Weiderud är inte en dold aktör. Han är öppen med varje post han innehaft. Det anmärkningsvärda är strukturen: en enda karriär som börjar hos den minister som öppnar dörren för FEMYSO 1995, passerar undertecknandet av Rapport 4/99, löper genom ordförandeposten i den organisation som administrerar uppgörelsen med IFiS — och landar i direktörsposten för det institut som Ibn Rushd besöker under sin statsbidragskvalificering.

Det är inte en konspirationsteori. Det är en karriär. Men karriärer äger rum i nätverk. Och det här nätverket är dokumenterat i detalj.

Bommersvik — uppgörelsen i socialdemokratins nav

Innan Ibn Rushd existerar — medan strategi fortfarande formuleras — hålls möten. Och de hålls på rätt ställen.

I IFiS:s egen tidskrift Salaam, nummer 2/1998, publiceras en intervju och ett reportage från ett möte på Bommersviks kursgård söder om Stockholm. På mötet deltog Mahmoud Aldebe, Ahmed Ghanem och Broderskapsrörelsens representant Ola Johansson. Texten redovisar hur IFiS tänker kring politiskt deltagande — och varför man inte anser det nödvändigt att bilda ett eget islamiskt parti.Reseguider och reseberättelser

Svaret är tydligt: det behövs inte. Samarbetet med Socialdemokraterna räcker.

Platsen är inte neutral. Bommersvik ägs av SSU och Socialdemokraterna — partiets eget utbildnings- och träningsnäste, dit man bjuder in dem man är i koalition med.

I texten redovisas den teologiska legitimiteten för vad som förhandlas. Med hänvisning till Sheikh Mawlawis besök i Stockholm 1996 citeras hans slutsats: politisk delaktighet är en islamisk plikt, ska utövas kollektivt för att ge störst genomslag. Som kompletterande auktoritet citeras en studie från shariafakulteten i Kuwait: ”politisk delaktighet är en del av islams lära.”

Det är en fatwa som underbygger en uppgörelse. Och uppgörelsen finns i skrift.

Broderskapsrörelsen och SMR — Sveriges Muslimska Råd, IFiS:s paraplyorganisation — formaliserar samarbetet i Rapport 4/99, godkänd av förbundskongressen. Rapporten undertecknas av Aldebe, Kharraki och Ghanem för SMR/IFiS-sidan och av Ola Johansson, Christer Gustafsson, Görel Sävborg-Lundgren och Pär Axel Sahlberg för Broderskapsrörelsen. Målet är operationellt konkret: år 2002 ska muslimer finnas som socialdemokratiska förtroendevalda på 15 kommunala fullmäktigelistor, 5 landstingslistor och riksdagslistorna i minst 5 län.

Det är inte ett löfte om inklusion. Det är ett leveransschema.

Tre år senare grundas Ibn Rushd. Aldebe, Kharraki och Ghanem är alla med på det konstituerande mötet på Kapellgränd den 21 augusti 2001. De har i namn av en kongress fått löften om platser på vallistor. Nu grundar de ett studieförbund. De behöver ingen partikassa — de har folkbildningsanslaget.

SENSUS — bryggan in

Ibn Rushd bildas 2001, men det dröjer till 2007 innan Folkbildningsrådet godkänner förbundet för statsbidrag. Mellanperioden är inte ett tomrum — det är en etableringsfas, och den möjliggörs av ett samarbete med ett annat studieförbund: SENSUS.

SENSUS grundades av Svenska kyrkan. Det är det kristna studieförbundet, med rötter i väckelserörelsernas folkbildningstradition. Att SENSUS blev bryggan in för Ibn Rushd är, i ljuset av det som följer, mer logiskt än det vid första anblicken verkar: både SENSUS och Ibn Rushd delar premissen att tron har ett legitimt anspråk på det offentliga rummet. Den epistemologiska affiniteten — den gemensamma uppfattningen att gudomlig vägledning är ett giltigt alternativ till sekulär kunskapssyn — skapar ett naturligt samarbetsutrymme.Kristendom

Ibn Rushds första ansökan om statsbidragsberättigande drogs tillbaka 2001 — samma år som grundandet. I stället inleds samarbetet med SENSUS, som möjliggör att Ibn Rushd kan bedriva verksamhet och ta emot medel under SENSUS:s flagg.

2005 beviljar Folkbildningsrådet Ibn Rushd en tvåårig kvalificeringsperiod, och statliga bidrag börjar flöda redan då. 2007 fattar FBR beslut om att godkänna förbundet som statsbidragsberättigat. 2008 erkänns Ibn Rushd fullt ut som ett av landets då tio officiella studieförbund.

2007 — folkbildning om islamofobi

Ibn Rushds webbplats, arkiverad av Wayback Machine den 18 november 2007, beskriver tre stora nationella projekt förbundet driver vid tidpunkten för Folkbildningsrådets beslut. Det tredje projektet är analytiskt anmärkningsvärt.

Det heter ”Att främja islamisk fredskultur” och syftar, med Ibn Rushds egna ord, till att ”motverka islamofobi (rädsla och fientlighet mot islam bland huvudsakligen västerlänningar) och västofobi (rädsla och fientlighet mot västvärlden bland huvudsakligen muslimer).” Projektledare är Yasin Ahmed — grundare av Sveriges muslimska scouter och en av de ledamöter som valdes vid grundandemötet på Kapellgränd den 21 augusti 2001.

Begreppet ”islamofobi” är inte ett neutralt analysinstrument. Det lanserades som politisk strategi av CAIR — Council on American-Islamic Relations — i USA 1994, och har sedan dess fungerat som ett redskap för att omvandla sakargument mot politisk islam till psykopatologi hos den som argumenterar. Den som kritiserar en ideologi blir inte bemött med ett motargument — utan med en diagnos. Kritiken är inte fel, den är ett symptom på fobi. Strategin stänger debatten.

Ibn Rushds tillägg av västofobi som spegelbild låter balanserat. Det är det inte funktionellt. Islamofobi utpekar kritiker av islamism i väst. Västofobi beskriver muslimers rädsla för det omgivande samhället. Inget av begreppen öppnar för saklig prövning av idéer.

Båda kategoriserar sinnesstämningar, inte argument. Kombinationen låser debatten: varje kritisk fråga — inifrån eller utifrån — kan avfärdas som antingen fobi eller rädsla. Det är den begreppsvärld ett statsbidragsberättigat studieförbund 2007 erbjuder sig att folkbilda Sverige i.

Alexandria, april 2007 — kontakterna i moderslandet

Det är april 2007. Ibn Rushd befinner sig i de avslutande månaderna av sin kvalificeringsperiod inför Folkbildningsrådets avgörande beslut i oktober. I det läget reser Othman Al Tawalbeh till Alexandria i Egypten.

Egypten är inte ett neutralt val av konferensland. Det är Muslimska Brödraskapets moderland. Det är landet där Allmänna vägledningskontoret i Kairo är beläget — det kontor som enligt artikel 49 måste godkänna varje nationell organisations förordning för att den ska kunna tas upp som medlem i den internationella rörelsen. Det land vars shurastrukturer är förebilden för den §2 som Ibn Rushd antog på Kapellgränd sex år tidigare.

Konferensens titel är ”Peace Studies in the Middle East — Contextualizing and Globalizing.” Arrangörer: Life & Peace Institute från Uppsala, Swedish Institute i Alexandria och Bibliotheca Alexandria. Ibn Rushds nyhetsarkiv, arkiverat av Wayback Machine den 18 november 2007, beskriver syftet öppet: ”ett ytterligare steg för att kunna marknadsföra Ibn Rushd på global nivå och även finnas på internationella marknader som givande aktör.”

Vad Ibn Rushd sökte i Alexandria var alltså inte marknadsföring i allmänhet. Det var institutionella kontakter med svenska aktörer etablerade i MB:s hemland — aktörer med egna ingångar till egyptiska institutioner, akademiska miljöer och civilsamhällsorganisationer. Kontakter förmedlade via respektabla svenska institutioner, i ett sammanhang som ger legitimitet åt alla parter.

Sex månader senare, i oktober 2007, godkänner Folkbildningsrådet Ibn Rushd.

2010 — källarmoskén som blev Skandinaviens största moské

År 2010 är Othman Al Tawalbeh verksamhetschef för Ibn Rushd i södra Sverige. Det är i den egenskapen han framträder i Sydsvenskan i augusti 2010, i en artikel om ett nytt muslimskt kulturcenter under uppförande i Malmö. Hans roll i tidningsartikeln är att bekräfta och namnge organisationen bakom projektet.

”Den sunnimuslimska föreningen Salsabil i Malmö ligger bakom det muslimska centret”, säger han till tidningen.Dagstidningar

Salsabil hade vid tidpunkten sin bas i en källare på Scheelegatan. Det är en av Malmös källarmoskéer — det begrepp som kommit att beteckna de inofficiella muslimska bönerummen i miljonprogramsområdenas källare och föreningslokaler.

Det Ibn Rushds verksamhetschef ger offentlig legitimitet åt i Sydsvenskan 2010 är ett byggprojekt som sju år senare, 2017, invigs som Skandinaviens största moské. Byggkostnad: 120–140 miljoner kronor. Qatar bidrar med 30 miljoner. Vid invigningen deltar Qatars viceminister för religiösa affärer. Också på plats: Malmös kulturkommunalråd Frida Trollmyr (S), som håller ett tal om hur moskén bidrar till ”den mångfald som gör Malmö unikt.” Efteråt berättar hon för Sydsvenskan: ”Jag har egentligen inte så bra koll på vad det är för förening.”

Femton år efter Sydsvenskan-artikeln, den 21 februari 2026, citeras Othman Al Tawalbeh av Qatars statliga nyhetsbyrå QNA i en rapport om Ramadan i Norden. Hans titel: ”writer and researcher on Muslim affairs in the West.”

Det är Qatars officiella statsnyhetsbyrå. Det är samma stat vars religionsministerium — Ministry of Awqaf and Islamic Affairs — finansierade Salsabils moské med 30 miljoner kronor. Tawalbeh bekräftade Salsabils roll till Sydsvenskan 2010 som Ibn Rushd-tjänsteman. Sexton år senare är han Qatar News Agency:s Sverige-expert. Tråden är inte historisk. Den löper in i nutid.

Försvarshögskolans rapport ”Salafism och salafistisk jihadism 2.0” identifierar Salsabil kulturförening som ursprungsorganisationen för Waqf as-Sunnah och konstaterar att det funnits radikala extremister inom Salsabil. Salsabil bjöd in Salman al-Ouda — känd som Usama bin Ladens andlige mentor — till sin källarmoské i april 2016.

Kopplingen till Qatar beskrivs av Mohammad Fazlhashemi, professor i islamsk teologi, i Världen Idag: ”När en moské eller en muslimsk församling i Sverige stöds av statliga medel från Qatar kan man vara säker på att donatorerna har ett syfte.”

Ibn Rushds verksamhetschef i södra Sverige är den person som i det avgörande skedet, 2010, offentligt bekräftar Salsabils roll i projektet. Det är inte Ibn Rushd som organisation som bär ansvar för vad Salsabil sedan gör. Men det är Ibn Rushd-nätverkets representant som ger projektet dess offentliga legitimitet.

18 mars 2011 — introduktionen

Fredagen den 18 mars 2011 hålls den första fredagsbönen på Fryshuset i Stockholm. Det är Fryshuset — ett av Sveriges mest kända ungdomshus, grundat av frikyrkliga rörelser, med tusentals ungdomsbesökare varje månad och verksamhet i skolor och kommuner över hela landet.Reseguider och reseberättelser

Imamen heter Othman Al Tawalbeh.

Introduktionen görs av Omar Mustafa, ordförande för Islamiska förbundet i Sverige. Det är IFiS:s ordförande som presenterar Ibn Rushds tidigare vikarierande rektor för Fryshusets publik. Islamiska förbundets webbplats publicerar händelsen och citerar Mustafa:

”Det är ett positivt och viktigt steg av Fryshuset som möjliggör detta genom att anställa imamen Othman Tawalbeh för att vägleda ungdomarna och besvara deras frågeställningar, vare sig de är muslimer eller inte.”

Fryshuset anställer Tawalbeh. Men det är inte Fryshuset som primärt står för anställningen.

Undantaget

Den 17 mars 2011 — dagen innan den första fredagsbönen — publicerar den finlandssvenska kyrktidningen Kyrkpressen (nr 11, 2011) en artikel av Johan Sandberg med rubriken ”Imam får anställning i Svenska kyrkan.”

Sofia församling i Stockholm — en av Svenska kyrkans församlingar — har anställt Othman Al-Tawalbeh för nio månaders mångfaldsarbete i Fryshuskyrkan. Initiativet beskrivs i artikeln ha tagits av prästen Maria Kjellsdotter-Rydinger, som är Sofia församlings präst med Fryshuskyrkan som ansvarsområde.

Artikeln noterar vad som annars inte sägs: anställningen är ett undantag från regeln att den som är anställd av Svenska kyrkan ska tillhöra kyrkan och omfatta den kristna tron. Svenska kyrkan bröt alltså formellt mot sin egen policy — aktivt, medvetet, efter intern diskussion.

Stiftsadjunkt Helene Egnell rådgjordes om anställningen. Hon citeras i artikeln: ”Kanske det hade varit bättre att vänta.” Intern tveksamhet finns dokumenterad i primärkällan. Det genomfördes ändå.

Borgåbiskopen Björn Vikström — ledare för Evangelisk-lutherska kyrkan i Finland — hade månaden dessförinnan deltagit i religionsdialog i Närpes tillsammans med Tawalbeh. Nätverket sträckte sig redan till Finland.

Det är ett mönster som löper genom hela Ibn Rushds etableringsperiod. En aktör med rötter i IFiS/MB-nätverket paras med en synlig, legitimitetsgivande representant för en etablerad svensk institution. Kjellsdotter-Rydinger tar initiativet. Hennes kyrka gör undantaget. Hennes titel syns i tidningsrubrikerna. Hennes trovärdighet överförs till projektet — och via projektet till nätverket bakom det. Mönstrets existens kräver inte att hon är medveten om sin roll i det. Det räcker att strukturen fungerar.

MB:s egna strategidokument beskriver logiken. 1991 års Explanatory Memorandum — godkänt av rörelsens Shura Council och beslagtaget av FBI vid husrannsakan i Virginia 2004 under Holy Land Foundation-rättegången — talar om settlement som ett långsiktigt projekt: etablering i värdlandets institutioner, närvaro där de unga finns, synlighet i sammanhang som ger legitimitet. Strategin kräver inte konfrontation. Den kräver en lokal aktör vars namn står på inbjudan och vars institution öppnar dörren.

30 000 elever

År 2011 grundar Othman Al Tawalbeh och Maria Kjellsdotter-Rydinger tillsammans programmet ”Tillsammans för Sverige” på Fryshuset. Det är ett interreligiöst dialogprogram riktat mot unga. Syftet är att motverka rasism, främlingsfientlighet och extremism. Det är ett genuint samhällssyfte — ingen kan med trovärdighet hävda annat.

Programmet når, enligt egna uppgifter, över 30 000 elever och utbildar över 750 unga ledare. Det inspirerar systerprogram i Finland och Norge. Det citeras i Kyrkans Tidning, i Sveriges Radio och i Ekot. Det skrivs om i finländsk kyrkpress.

Fryshuset är inte valt slumpmässigt. Det är en av Sveriges mest kända ungdomsinstitutioner med räckvidd in i skolor och kommuner i hela landet. Det är en infrastruktur som Ibn Rushd, IFiS och Stockholms moské på Kapellgränd inte hade kunnat bygga på egen hand. Den infrastrukturen blev tillgänglig via en präst i Sofia församling som tog ett initiativ, och via ett studieförbund grundat i en källarmoské tio år tidigare med shurarådet inskrivet i §2.Andaktsplatser

NBV — nykterhetsrörelsen anställer

Tillsammans för Sverige startades exakt den 8 mars 2011 — det bekräftas av Fryshusets egna historiesidor. Under åren som följer når programmet över 30 000 elever och utbildar fler än 750 unga ledare. Det inspirerar parallella program i Finland och Norge.

Kyrkoanställningen skapar omedelbart debatt. Prästerna Annika Borg och Johanna Andersson skriver en debattartikel i Svenska Dagbladet där de beskriver beslutet som uttryck för en kyrka i fritt fall. Och dagen efter att Kyrkpressen publicerat nyheten om anställningen knackar SÄPO på hos familjen Tawalbeh i Skåne. Arabiskspråkiga hot mot imamen har identifierats online — hot som säkerhetspolisen bedömer kan uppfattas som en fatwa om att han lämnat islam.

Tawalbeh utrustas med larmtelefoner till SÄPO. Det är det pris hans position mellan institutionerna bär med sig.

Karriären fortsätter. Othman Al Tawalbeh är i dag anställd vid NBV — Nykterhetsrörelsens Bildningsförbund — med titel Verksamhetsutvecklare i Helsingborg, region Syd. NBV är nykterhetsrörelsens eget studieförbund, historiskt med nära band till arbetarrörelsen men organisatoriskt fristående från SAP och LO. Det är inte en slumpmässig arbetsgivare.

Det är ytterligare ett statsbidragsfinansierat studieförbund inom det folkbildningssystem Ibn Rushd navigerat sedan 2001.

Den fullständiga färden

I kommunfullmäktigevalet i Hässleholm 2022 kandiderar Othman Al Tawalbeh för Socialdemokraterna. Det framgår av Valmyndighetens officiella valprotokoll,Han placeras på plats 7 och erhåller 27 personröster.

Det är det parti vars kommunalråd legitimerade den Qatar-finansierade moskén i Malmö utan att ha kunskap om vad det var för förening. Det är det parti vars företrädare under etableringsfasen 1997–2007 öppnade dörrarna för IFiS-nätverket. Det är det parti vars kandidatlistor han finns på — NBV, hans arbetsgivare, är ett annat men besläktat studieförbund i samma folkbildningssystem.

1999 års uppgörelse är inte ett historiskt faktum. Det är en löpande praktik.

Karriärens röda tråd:

Kandidatexamen i da’wah-teknik, Jordanien. Ibn Rushd, vikarierande rektor — undertecknar hederspris till Islamguiden 2009. Verksamhetschef Ibn Rushd södra Sverige — bekräftar Salsabils roll i Malmöprojektet till Sydsvenskan 2010. Representant för Ibn Rushd vid Alexandriakonferensen i Egypten, april 2007 — sex månader före Folkbildningsrådets beslut. Imam, introducerad till Fryshuset av IFiS-ordföranden Omar Mustafa personligen, mars 2011. Anställd av Sofia församling, Svenska kyrkan — undantag från den egna regeln om kristet trosbekännande — mars 2011; SÄPO kontaktar familjen Tawalbeh i Skåne om arabiskspråkiga hot samma vecka. Grundare av ”Tillsammans för Sverige” med kyrkopräst, 8 mars 2011 — programmet når 30 000 elever. Anställd NBV (Nykterhetsrörelsens Bildningsförbund), titel Verksamhetsutvecklare Helsingborg. S-kandidat i Hässleholm kommunfullmäktigeval, plats 7, 2022. Qatar News Agency-expert om ”muslim affairs in the West”, februari 2026 — samma statliga nyhetsbyrå vars land finansierade Salsabils moské med 30 miljoner kronor.Kristendom

Varje steg presenteras som separata initiativ av separata aktörer. Men personen är densamma. Nätverket är detsamma. Och de institutioner som öppnar dörrarna — en kyrkoförsamling, ett ungdomshus, ett studieförbund, ett socialdemokratiskt valdistrikt — gör det var och en utan att se helheten.

Det är hur etablering fungerar när den lyckas.



KÄLLFÖRTECKNING


PRIMÄRKÄLLOR

Skatteverket: Stadgar för Islamiska studieförbundet i Sverige Ibn-Rushd, antagna maj 2001. Utdrag ur årsmötesprotokoll 2001-08-21, Stockholms Moské, Kapellgränd 10.

Ibn Rushd webbplats, arkiverad Wayback Machine 2007-11-18: ”För allmänheten” — projekt ”Att främja islamisk fredskultur” (islamofobi/västofobi-framing, projektledare Yasin Ahmed) och FORIX (Ibn Rushd + SUM + New Moon). https://web.archive.org/web/20071118100059/http://www.ibnrushd.se/forallman.htm

CAIR (Council on American-Islamic Relations) grundades 1994. ”Islamofobi” som begreppsstrategi: dokumenterat i bl.a. Investigative Project on Terrorism och Lorenzo Vidinos forskning om MB-nätverket i väst.

Islamiska förbundets webbplats: ”Första fredagsbönen på Fryshuset” — Omar Mustafa-citat om Tawalbeh. islamiskaforbundet.se.

Kyrkpressen, torsdag 17 mars 2011, nr 11: ”Imam får anställning i Svenska kyrkan”, Johan Sandberg. (Primärkälla, fysiskt exemplar.) Undantagsformulering om Tawalbeh-anställning, Kjellsdotter-Rydingers initiativ, Egnell-citat, Vikström-uppgift.

Kyrkans Tidning, 2011-11-10: ”Imam välkomnas till Fryshuskyrkan.” kyrkanstidning.se.

Kyrkans Tidning, debattartikel av Kjellsdotter-Rydinger och Tawalbeh, 2019: ”Vänskap kan utveckla vår religiösa identitet.” kyrkanstidning.se.

Sydsvenskan, 2010-08-24, sidan C2: ”Centret ska bli sunnimuslimskt” — Tawalbeh-citat om Salsabil. (Arkiverat via Muslimska friskolan-bloggen, muslimskafriskolan.blogspot.com.)

Valmyndigheten: Slutlig rösträkning och mandatfördelning, kommunfullmäktigeval 2022, valkrets 1277 Hässleholm, listnummer 0002-00584. resultat.val.se.

NBV region Syd: Personalförteckning. nbv.se/regioner/syd/kontakt/personal/othman-al-tawalbeh/

Fryshuset: ”Tillsammans för Sverige — om oss.” fryshuset.se/verksamhet/tillsammans-for-sverige/om-oss

RAPPORTER OCH VETENSKAPLIGA KÄLLOR

Rapport 4/99: Projektgrupp Socialdemokratiska Broderskapsrörelsen–SMR, förbundskongressbeslut. Signatärer: Aldebe, Kharraki, Ghanem (SMR) + Ola Johansson, Christer Gustafsson, Görel Sävborg-Lundgren, Pär Axel Sahlberg (Broderskapsrörelsen). Innehåll och existens bekräftad av Peter Weiderud (Tro och Solidaritet) till P4 Jönköping 2013-12-03, och redovisad av Sameh Egyptson i GP-debatt 2014-01-29.

IFiS-publikation (Rabita): Fotodokumentation från Bommersviks kursgård — Ola Johansson, Mahmoud Aldebe, Ahmed Ghanem. Mawlawi-fatwa 1996 Stockholm om politisk delaktighet som islamisk plikt. Kuwait shariafakultet-studie om politisk delaktighet som islamisk lära. (Fysisk källa, inlämnad till granskningen.)

FOI: ”Muslimska brödraskapet — En kunskapsöversikt.” FOI-R–4608–SE.

Försvarshögskolan: ”Salafism och salafistisk jihadism 2.0.” fhs.se — Salsabil som ursprungsförening för Waqf as-Sunnah, Qatar-finansiering, Salman al-Ouda-inbjudan 2016.

Sameh Egyptson: avhandling om Muslimska brödraskapet i Sverige, kapitel 14.5.4 (Tawalbeh). wordpress.egyptson.se

MB Explanatory Memorandum, 1991. Holy Land Foundation trial exhibits, US Department of Justice. ”Settlement”-strategi godkänd av Shura Council. FBI-beslag Virginia 2004.

MB, Allmän internationell stadga, april 1994. Artikel 49: krav på shuraråd i nationella organisationer.

MEDIEKÄLLOR

Världen Idag, 2017-05-22: ”Skandinaviens största moské invigd i Malmö” — Qatar 30 mkr, Fazlhashemi-citat. varldenidag.se

Veckans Nyheter, 2017-06-08: ”Varför legitimerar S ett parallellsamhälle i Malmö?” — Trollmyr-citat, Wakf-bakgrund. veckansnyheter.se

Qatar News Agency (QNA), 2026-02-21: Tawalbeh citeras som ”writer and researcher on Muslim affairs in the West” i rapport om Ramadan i Norden. qna.org.qa

Nyheter24, 2011-03-16 (via Helsingborgs Dagblad): ”SÄPO ser hot mot imam som fått jobb av Svenska kyrkan” — SÄPO besöker familjen Tawalbeh, arabiskspråkiga hot. nyheter24.se

Sveriges interreligiösa råd: ”Tillsammans för Sverige — historia.” Startdatum 8 mars 2011 bekräftat. interreligiosaradet.se

Frilagt Hässleholm, 2017-04-14: ”Muslimer i Hässleholm bekämpar extremism.”

LEDARSIDORNA.SE — TIDIGARE GRANSKNING I SAMMA ÄMNE

”Ibn Rushd ingår i Muslimska brödraskapets fasta struktur — avslöjade av sina egna stadgar.” Ledarsidorna.se, 2020-05-31. Stadgeanalysen: §14 tillgångarna till IFiS, §16 IFiS tillgångarna till FIOE. Bekräftar FEMYSO:s koppling till SUM/IFiS. ledarsidorna.se/2020/05/ibn-rushd-ingar-i-muslimska-brodraskapets-fasta-struktur-avslojade-av-sina-egna-stadgar/

”Hamasflaggan på scen — Ingen reagerade.” Ledarsidorna.se. Eid-konserten november 2010: New Moon, IFiS, Ibn Rushd, Stockholms moské. Abdulkader Habib som grundare. ledarsidorna.se/hamasflaggan-pa-scen-ingen-reagerade/

”Så mörklade S skälen till Alexandriainstitutets nedläggning.” Ledarsidorna.se. Weideruds sorti 2018, egyptiska UD:s reaktion, Margot Wallströms personliga anställning av Weiderud som kansliråd. ledarsidorna.se/sa-morklade-s-skalen-till-alexandriainstitutets-nedlaggning/

”USA terrorklassificerar delar av det Muslimska brödraskapet.” Ledarsidorna.se. SwedAlex historia, Weiderud 2015–2018, egyptiskt UD:s kritik, Charlotta Sparre/Amman-instituttets tillkomst. ledarsidorna.se/usa-terrorklassificerar-delar-av-det-muslimska-brodraskapet/

”Tro och Solidaritet: Ge Muslimska brödraskapet en tydlig och självklar plats.” Ledarsidorna.se, 2021-06-03. Weideruds ställningstaganden som ordförande, försvaret av homofoba partimedlemmars ståndpunkter. ledarsidorna.se/tro-och-solidaritet-ge-muslimska-brodraskapet-en-tydlig-och-sjalvklar-plats/

”Projektavtalet mellan Tro och Solidaritet om islamisterna — Detta är vad som hände sen.” Ledarsidorna.se. Rapport 4/99:s konsekvenser, kongressbeslut 1999. ledarsidorna.se/plus/projektavtalet-mellan-tro-och-solidaritet-om-islamisterna-detta-ar-vad-som-hande-sen/

”Problemet är inte vad han säger, problemet är att han pratar för mycket.” Ledarsidorna.se. Anna Ardin vitsordade Tro och Solidaritets strategi att söka upp IFiS/SMR-organisationer för rekrytering av nyckelpersoner. Temmam Asbai och Lamia el Amri dokumenterade. ledarsidorna.se/problemet-ar-inte-vad-han-sager-problemet-ar-att-han-pratar-for-mycket/

”Så tvättar ETC bilden av Studieförbundet Ibn Rushd.” Ledarsidorna.se. Ibn Rushds hederspris 2009 till Islamguiden, Islamguiden-innehållet om muslimska familjedagarna. ledarsidorna.se/sa-tvattar-etc-bilden-av-studieforbundet-ibn-rushd/

”Så byggdes Brödraskapets finanser upp med skattemedel.” Ledarsidorna.se. Granhedsgårdens förvärvs- och ägarhistoria, Tillväxtverkets bidrag, Corona-stöd. ledarsidorna.se/sa-byggdes-brodraskapets-finansier-upp-med-skattemedel/

”Europas förlorade kulturkrig.” Ledarsidorna.se. Rapport 4/99:s mål, Broderskapsrörelsens signatärer, Mahmoud Aldebes roll. ledarsidorna.se/europas-forlorade-kulturkrig/

”Svenska kyrkans samarbeten skapar nytt utrikespolitiskt kluster för islamism att verka från.” Ledarsidorna.se. Institutionella kopplingar mellan Svenska kyrkan och islamistiska nätverksorganisationer. ledarsidorna.se/plus/svenska-kyrkans-samarbeten-skapar-nytt-utrikespolitiskt-kluster-for-islamism-att-verka-fran/

SEKUNDÄRKÄLLOR SOM FRÄMST BEHANDLAR PRIMÄRKÄLLOR

Muslimska friskolan-bloggen: ”Källarmoské bygger stormosken i Malmö” — Sydsvenskan-arkiv, Salsabil-dokumentation. muslimskafriskolan.blogspot.com

Sameh Egyptson, wordpress.egyptson.se/2021/10/27: Dokumentation av Tawalbeh som vik. rektor, hedersprisundertecknande 2009, Islamguiden-rapport.

Johan Westerholm

Johan Westerholm

Socialdemokratin

 

Tage Erlander uppfostrade flera ambitiösa unga politiker till att bli fulländade kreatörer/skapare och konservatorer av makt!

Jag har skrivit om dem förut så jag nämner bara en kvartett som byggde upp en politisk aristokrati.

Olof Palme, Ingvar Carlsson, Jan Eliasson och Pierre Schori är fyra av väldigt många som ordnade in lydiga lakejer på myndigheter och departement där de byggde ett maktimperium som inte kan rubbas ens om Socialdemokraterna åker ur riksdagen.

Palmes flickor tog hand om det mera sofistikerade maktbyggandet med gott resultat.

Även här nöjer jag mig med att nämna en kvartett: Margareta Winberg, Mona Sahlin, Margot Wallström och Anna Lindh.

Jag vet inte hur mycket som avslöjas i Bo Theutenbergs bok "Dagböcker från UD: “Palmes Pojkar” – nätverket som styrt socialdemokratin" och jag tänker inte heller ta reda på det.

Socialdemokratin hade aldrig blivit blivit den enorma maktfaktor som i princip regerar Sverige, utan mycket kloka ledare med folkhemsvisioner.

Tyvärr började maktkorruptionen under Tage Erlanders ledning att genomsyra hela Rörelsen.

Olof Palme och Ingvar Carlsson finslipade politrukorganisationen och nu kan ingen borgerlig regering genomföra sina reformer fullt ut eftersom S-väldet inte påverkas av valresultaten.

SvT, SR, DN, LO, HSB, Folksam, OK, Coop, Hyresgästföreningen, PRO, Riksbyggen, ABF, Fonus och några samhällsaktörer till som jag inte kommer på just nu, utgör den egentliga svenska makten.

"Lyssna på Rörelsen", sade Tage Erlander till Olof Palme när denne tog över ratten. Olof lyssnade och styrde framgångsrikt så att Rörelsen stärktes.

Göran Persson såg knappast det maktinstrument han förfogade över och Löfven ville bara synas.

Arga Andersson förvaltar arvet så gott hon kan.

Kortspelsregler

Kortspelsregler

SvT-träsktroll

Oavsett vad man anser om SD&L så är den här hysteriskt babblande SvT-intervjuaren ett typiskt exempel på hur svensk public service manipuleras av vänsterträsktroll.

Intervjun

Public Service – vänstermegafon

SR-profilen petas – efter inlägg på X

SR-profilen Mårten Arndtzén petas som programledare för ”Kulturnytt” och får inte kommentera kulturpolitik.

Detta då SR anser att han tagit ställning i politiska frågor genom inlägg på X.

Användare på plattformen tolkar det som att SR-medarbetare får uttrycka vänsteråsikter men inte högeråsikter.

Det förnekar SR:s kulturchef Peter O Nilsson.

Mårten Arndtzén fick nyligen veta att han inte längre får sända ”Kulturnytt” eller kommentera kulturpolitik. I ett inlägg på plattformen X skrev han:

”Jag har fått förändrade arbetsuppgifter pga saker jag skrivit här och kommer att avstå från fler inlägg.”

SR tycker att han har tagit ställning i politiska frågor. Enligt Mårten Arndtzén är det två inlägg som bedömts vara problematiska.

Den 1 januari i år skrev han:

”Kulturministerns diss av svensk filmbransch är hård, snygg och fullkomligt rättvis. Skärp er.”

Detta efter att Parisa Liljestrand uteblivit från Guldbaggegalan.

Den 28 januari delade han en länk till en ledartext i Svenska Dagbladet om Tidöpartiernas förslag att sänka straffbarhetsåldern till 13 år. Skribenten lyfter vikten av att skötsamma barn ska slippa gå i skolan med kriminella barn och kritiserar de straffrabatter som unga förövare fortfarande kommer kunna få. Mårten Arndtzén skrev:

”Humanism på andras bekostnad.”

Mårten Arndtzén säger till Expressen:

– Jag bevakar inte kriminalpolitik. Det är standardregeln, att om man tar ställning i kontroversiella frågor så kan det påverka vad man kan bevaka som reporter eller liknande på Sverige Radio. Eftersom jag inte bevakar kriminalpolitik tänkte jag att det inte var något problem.

– Det andra, om kulturministern, är ju mycket närmare mitt bevakningsområde. Men jag tyckte inte att jag tog ställning för eller mot någon särskild politik.

Kritiken: Okej – om man är vänster

Mårten Arndtzén säger att chefernas beslut om att ändra hans arbetsuppgifter ”kändes helt okej”.

– Jag är inte uppriven eller kränkt eller så. Jag kan leva med de här förändrade arbetsuppgifterna.

– Sedan inser jag, och det hoppas jag att mina chefer gör också, hur det här ser ut. Om man tar in bilden av hela Sveriges Radio, där högt profilerade medarbetare på ”Ekot” kan skriva under upprop om folkmord och mediers medskyldighet i det, utan att få förändrade arbetsuppgifter.

En del användare på plattformen X menar att det verkar okej för SR-medarbetare att uttrycka vänsteråsikter, men inte högeråsikter. Journalisten Sofie Löwenmark skriver:

”Vid det här laget är det uppenbart att SR:s gräns för ställningstaganden är generös – så länge de går åt vänster. Då kan man till och med anklaga chefer och kollegor för att legitimera folkmord utan att det får några konsekvenser.”

Mårten Arndtzén berättar att han, innan inläggen på X, fått en tillsägelse av cheferna efter att han skrivit en artikel i tidningen Fokus om Gaza-uppropet.

– Det har aldrig varit riktigt glasklart vad som gäller och var gränsen går utan det är ganska mycket ”från fall till fall”.

Runt 500 journalister, skribenter och mediearbetare skrev under Gaza-uppropet förra sommaren.

SR:s kulturchef Peter O Nilsson skriver till Expressen:

”Inläggen tar ställning i politiska frågor och det påverkar vad han kan rapportera om i Sveriges Radio. Man kan inte bevaka frågor man tagit offentlig ställning i. Mårten fortsätter med sitt huvudsakliga uppdrag, som konstkritiker. Däremot sänder han under en period inte 'Kulturnytt'.”

Att SR fått en hel del kritik för hur man hanterade de medarbetare som skrivit under Gaza-uppropet har inte påverkat beslutet, enligt kulturchefen.

”Sveriges Radio har ett 40-tal ansvariga utgivare som fattar självständiga beslut om sin utgivning och medarbetarna som är knutna till den, och det som Mårten skrivit om och jag fattat beslut om gäller annat än Gaza-uppropet.”

Behandlas SR-medarbetare som uttrycker vänster- respektive högeråsikter på samma sätt?

”Nej, om det är en vänster- eller högerfråga är inte relevant. Det är det politiska ställningstagandet i sig som är avgörande.”

Desperata Andersson akt 1

Botkyrkaskandalen – lotteriskandalen – trion Tobias, Morgan och
Annika är bara några av ämnen som tillsammans med Vänster-
partiets krav på ministerposter, kommer att (S)töra valrörel(S)en

Andersson hånas efter intervju med sjuåring: ”Oerhört pinsamt”

Magdalena Andersson fick frågor om inflation och energiöverenskommelse av sjuåriga Lily.

Magdalena Andersson (S) intervjuades av sjuåriga Lily som bland annat frågade före detta statsministern om varför S vill ha en energiöverenskommelse och hur de vill korta köerna i vården.

”Du måste överdriva? Dessa frågor kan ej ha ställts?”, skriver Vänsterpartiets Ida Gabrielsson.

Magdalena Andersson (S) lade ut ett videoklipp på sin privata Instagramsida där hon blir intervjuad av sjuåriga Lily, något Expressen var först att rapportera om. Intervjun har väckt reaktioner på sociala medier på grund av frågorna Lily ställer, då de framstår som något ovanliga för en sjuåring.


Till klippet har Magdalena Andersson skrivit: ”Häromdagen fick jag besök av Lily som ställde några kloka frågor”. I klippet ställer Lily frågor som:

”Sverige har haft hög inflation de senaste åren. Vad gör ni för att vanliga familjer ska få bättre ekonomi?”, ”Varför vill du förbjuda vinster i skolan och förskolan?”, ”Varför vill du ha en energiöverenskommelse?” och ”Hur vill ni stärka den svenska sjukvården så att köerna blir kortare?”


”Du måste överdriva?”

Expressens Viktor Barth-Kron delar sin artikel på X och skriver: ”Magdalena Andersson har låtit sig intervjuas av en sjuåring. Det är inte bra content.”

Vänsterpartiets vice ordförande och ekonomisk-politiska talesperson, Ida Gabrielsson, reagerar på Barth-Krons inlägg: ”Du måste överdriva? Dessa frågor kan ej ha ställts?”

Kristdemokraten och ex-moderaten Richard Herrey skriver:

”Magdalena Andersson ger uppenbart vuxna frågor till 7-åring och låtsas att det är barnet som ställer frågor. Att använda barn på detta sätt är ju både oerhört pinsamt och opassande.”

SvD-krönikören Fredrik Johansson skriver:

”De flesta sjuåringar jag träffar undrar hur Magdalena Anderssons beslutsprocess såg ut när hon kom fram till att den hon såg som allra bäst lämpad att bli svensk utrikesminister är Morgan Johansson.”