(S)vT som S-marionett

 Bohlins video

V-poitiker dödshotar flicka

Om dessa två vänsteraktivister tiger
SvT och SR eftersom de är lojala

mot vänstern i valtider!

SvT-träsktroll

Oavsett vad man anser om SD&L så är den här hysteriskt babblande SvT-intervjuaren ett typiskt exempel på hur svensk public service manipuleras av vänsterträsktroll.

Intervjun

Public Service – vänstermegafon

SR-profilen petas – efter inlägg på X

SR-profilen Mårten Arndtzén petas som programledare för ”Kulturnytt” och får inte kommentera kulturpolitik.

Detta då SR anser att han tagit ställning i politiska frågor genom inlägg på X.

Användare på plattformen tolkar det som att SR-medarbetare får uttrycka vänsteråsikter men inte högeråsikter.

Det förnekar SR:s kulturchef Peter O Nilsson.

Mårten Arndtzén fick nyligen veta att han inte längre får sända ”Kulturnytt” eller kommentera kulturpolitik. I ett inlägg på plattformen X skrev han:

”Jag har fått förändrade arbetsuppgifter pga saker jag skrivit här och kommer att avstå från fler inlägg.”

SR tycker att han har tagit ställning i politiska frågor. Enligt Mårten Arndtzén är det två inlägg som bedömts vara problematiska.

Den 1 januari i år skrev han:

”Kulturministerns diss av svensk filmbransch är hård, snygg och fullkomligt rättvis. Skärp er.”

Detta efter att Parisa Liljestrand uteblivit från Guldbaggegalan.

Den 28 januari delade han en länk till en ledartext i Svenska Dagbladet om Tidöpartiernas förslag att sänka straffbarhetsåldern till 13 år. Skribenten lyfter vikten av att skötsamma barn ska slippa gå i skolan med kriminella barn och kritiserar de straffrabatter som unga förövare fortfarande kommer kunna få. Mårten Arndtzén skrev:

”Humanism på andras bekostnad.”

Mårten Arndtzén säger till Expressen:

– Jag bevakar inte kriminalpolitik. Det är standardregeln, att om man tar ställning i kontroversiella frågor så kan det påverka vad man kan bevaka som reporter eller liknande på Sverige Radio. Eftersom jag inte bevakar kriminalpolitik tänkte jag att det inte var något problem.

– Det andra, om kulturministern, är ju mycket närmare mitt bevakningsområde. Men jag tyckte inte att jag tog ställning för eller mot någon särskild politik.

Kritiken: Okej – om man är vänster

Mårten Arndtzén säger att chefernas beslut om att ändra hans arbetsuppgifter ”kändes helt okej”.

– Jag är inte uppriven eller kränkt eller så. Jag kan leva med de här förändrade arbetsuppgifterna.

– Sedan inser jag, och det hoppas jag att mina chefer gör också, hur det här ser ut. Om man tar in bilden av hela Sveriges Radio, där högt profilerade medarbetare på ”Ekot” kan skriva under upprop om folkmord och mediers medskyldighet i det, utan att få förändrade arbetsuppgifter.

En del användare på plattformen X menar att det verkar okej för SR-medarbetare att uttrycka vänsteråsikter, men inte högeråsikter. Journalisten Sofie Löwenmark skriver:

”Vid det här laget är det uppenbart att SR:s gräns för ställningstaganden är generös – så länge de går åt vänster. Då kan man till och med anklaga chefer och kollegor för att legitimera folkmord utan att det får några konsekvenser.”

Mårten Arndtzén berättar att han, innan inläggen på X, fått en tillsägelse av cheferna efter att han skrivit en artikel i tidningen Fokus om Gaza-uppropet.

– Det har aldrig varit riktigt glasklart vad som gäller och var gränsen går utan det är ganska mycket ”från fall till fall”.

Runt 500 journalister, skribenter och mediearbetare skrev under Gaza-uppropet förra sommaren.

SR:s kulturchef Peter O Nilsson skriver till Expressen:

”Inläggen tar ställning i politiska frågor och det påverkar vad han kan rapportera om i Sveriges Radio. Man kan inte bevaka frågor man tagit offentlig ställning i. Mårten fortsätter med sitt huvudsakliga uppdrag, som konstkritiker. Däremot sänder han under en period inte 'Kulturnytt'.”

Att SR fått en hel del kritik för hur man hanterade de medarbetare som skrivit under Gaza-uppropet har inte påverkat beslutet, enligt kulturchefen.

”Sveriges Radio har ett 40-tal ansvariga utgivare som fattar självständiga beslut om sin utgivning och medarbetarna som är knutna till den, och det som Mårten skrivit om och jag fattat beslut om gäller annat än Gaza-uppropet.”

Behandlas SR-medarbetare som uttrycker vänster- respektive högeråsikter på samma sätt?

”Nej, om det är en vänster- eller högerfråga är inte relevant. Det är det politiska ställningstagandet i sig som är avgörande.”

Utvisning av barn

Ytterligare ett bevis för att svensk

public service kampanjar för att

avsätta den borgerliga regeringen

Stämmer det verkligen att bebisar utvisas?

Svaret på den frågan är ett nej – inte på det sätt som medierna nu beskriver det. Mediernas beskrivning av fallet med den bebis som hotas av utvisning är en riktigt grumlig historia, där man gör sitt yttersta för att måla upp honom och hans familj som offer för en grym och hjärtlös migrationspolitik. Men i själva verket är det föräldrarna som missat att följa de lagar och regler som gäller i Sverige.

Emanuel, 8 månader, som prytt varenda löpsedel de senaste dagarna, ska alltså inte skickas ensam till Iran om någon nu på allvar trodde det. Han kommer att få fortsätta vara tillsammans med sina föräldrar tills det är dags för hela familjen att återvända hem.

Och varför får familjen inte stanna i Sverige då?

Svaret är väldigt enkelt: Hans föräldrars uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare går ut i oktober.

Om det kan man förstås tycka vad man vill. Men nu är det så – och då är det så. Det finns lagar och regler även i Sverige och dessa har dessutom skärpts sedan de öppna gränsernas tid.

Emanuels föräldrar kom till Sverige från Iran för att studera. När de väl kom hit gjorde de ett så kallat ”spårbyte” och sökte asyl istället. Men eftersom de helt saknar asylskäl blev det avslag. Då valde de istället att göra ”spårbyte” nummer två och istället bli arbetskraftsinvandrare.

I oktober går Masoumehs uppehållstillstånd som arbetskraftsinvandrare ut. Och eftersom reglerna för spårbyte har skärpts över tid omfattar inte hennes uppehållstillstånd per automatik den son de valt att skaffa medan de befunnit sig här (utan permanent uppehållstillstånd).

Det här borde Emanuels föräldrar haft koll på. Råkoll, faktiskt. Det är faktiskt det minsta man kan begära av människor som befinner sig i ett annat land – att de ska hålla sig informerade om vilka lagar och regler som gäller. Det är vad vi kräver av oss själva, av medborgarna, så varför skulle inflyttade arbetskraftsinvandrare avkrävas något mindre?

De har dessutom haft gott om tid och möjligheter att själva påverka situationen genom att söka uppehållstillstånd för sonen när han föddes. Och även om hemlandet Irans ambassad vägrat att lämna ut pass för den nyfödde kunde de ha löst det genom att vända sig till Migrationsverket och ansökt om ett så kallat främlingspass.

De har uppenbarligen inte gjort något av detta – men trots det har Sveriges Radio har gjort ett helt absurt inslag om fallet.

Skattefinansierade public service har i uppdrag att vara sakliga och neutrala. I det ingår, föreställer jag mig, att de också ska vara sanningsenliga. Men uppenbarligen är det viktigare med snabba klick och möjligheten att försöka påverka gemene man att förfasa sig över Tidöregeringen än med sanningen.

Cecilia Uddén en femtekolonnare?

 

Susanna Birgersson

JAG ÄR SÅ INNERLIGT TRÖTT PÅ CECILIA UDDÉN!

Ni vet obehagskänslan man kan få när man lyssnar på Sveriges radios nyhetssändningar, känslan av att "Nej, stämmer detta verkligen, på det här sättet?" Det känns hårdvinklat, man hör reporterns egna känslor i rösten, ni vet. Det är sällan jag orkar gå vidare och forska i upphovet till känslan. Livet är ju kort, och så stänger man av och lyssnar på något annat i stället. Men i går gjorde jag ett stickprov.

Cecilia Uddén – ingen närmare presentation behövs - refererade och kommenterade Reza Pahlavis tal. Pahlavi är ett slag iransk "kronprins", sonen till Irans förre shah, han som jagades bort av de islamistiska revolutionärerna 1979. Jag vet inget om honom och har inga känslomässiga skäl att vilja eller inte vilja att han ska leda Iran om mullornas regim faller. Dock kunde man förstå att Cecilia Uddén har starka åsikter!

Hon sa att han lät "donald trumpsk" i sitt sätt att tala om sig själv, om folket stöd och sin egen förmåga att leda Iran. Hon sa att talet syftade till att positionera sig som den enda tänkbara oppositionen. Och hon misstänkliggjorde hans uttalande om att tusentals inom regimens säkerhetstjänster vägrat delta i mördandet och i tysthet signalerat att de stöder Pahlavis framtida regim.

Dels förvred hon hans ord och sa att han påstått att tiotusentals anslutit sig till honom, dels ställde hon frågor av typen: "Det borde väl ha märkts under upploppen?" Hur då, menar hon? Och hur har det INTE märkts? Är Uddén på plats och vet vad som pågår inom regimens maskineri?

Det fanns inget "trumpskt" över Pahlavis sätt att prata. Han sa sig ha en plan, en plan som kunde samla all opposition och som kunde garantera en fredlig och trygg övergång till ett demokratiskt styre, att han har en unik möjlighet att leda övergången, och att folket kallade på honom. Men medan Trump ALLTID lovordar sig själv, hyllade Pahlavi Irans befolkning, dess modiga män och kvinnor som trotsar kulregnet. Han uppmanade omvärlden att hjälpa befrielserörelsen genom att skära alla diplomatiska och ekonomiska band till Khameneis regim. Detta glömde Uddén nämna. Pahlavi talade om hur Abrahamavtalen normaliserat flera arabstaters förhållande till Israel och hur Iran borde gå samma väg, och givetvis dra nytta av goda relationer till USA.

Och här har vi nog pudelns kärna. En man som vill att Iran ska normalisera sina relationer till omvärlden, inklusive Israel, måste misstänkliggöras och Trump-smetas.

Irans hat mot Israel, dess finansiering av proxyarméer vars huvudsakliga syfte är att mörda judar, det är inte ytterligare en försyndelse, utan tvärtom, ett skäl att se mellan fingrarna på de grova övergrepp som regimen begått mot sin egen befolkning i snart fem decennier, och nu i form av den ena massakern efter den andra.

Uddéns referat:

https://www.sverigesradio.se/.../udden-forsoker...

Själva talet:

https://m.youtube.com/watch?v=AerhuxBX9Bg

Nedan: två väsensskilda vinklar på rapporteringen.

Jag är så innerligt trött på att denna kvinna år efter år, decennium efter decennium, får prägla den svenska befolkningens uppfattning om vad som sker i hela den ofantligt stora region som kallas Mellanöstern.

Public Service – folkförvillarna

Public service måste lägga ner aktivismen!

Det pågår ett lågintensivt krig inne på SVT och SR. En aktivistisk falang har tagit över en stor del av rapporteringen. Det syns i bevakningen av Iran och Venezuela, menar Jens Ganman.

Många har reagerat på SVT:s rapportering kring händelseutvecklingen i Iran och Venezuela senaste veckorna. Varför så försiktiga? Varför så svårt att tala ur skägget och berätta att protesterna – i grunden – handlar om ett utbrett, folkligt missnöje med två kommunistiska/muslimska diktaturer?

En ytlig förklaring handlar om att public service garderar sig mot fejk news. Nätet svämmar över av falska AI-klipp. Det är svårt även för en koncern med 10 miljarder i budget att orientera sig i detta nya informationsparadigm. Fast i grunden handlar det om något helt annat, nämligen SR/SVT/UR:s personella struktur.

Falang av aktivister

Svensk public service har (liksom BBC*) en rad medarbetare med arabisk/palestinsk bakgrund. Det finns också en rad etniska svenskar på företaget som hyser starka sympatier i frågor som rör Mellanöstern.

Falangen har flyttat fram positionerna efter slakten på civila israeler den sjunde oktober 2023. Det är delvis i skenet av detta man får se mängden av mer eller mindre bisarra inslag som just nu sköljer över SVT-publiken.

Kräver särskild avkodning

I en rapport med rubriken "Khamenei om demonstranterna: Vill göra Trump nöjd.” berättar Mellanösternexperten Alexander Atarodi att mycket av det som sker beror på att Iran "pressats hårt ekonomiskt” (av USA). Mellanösternkorren Gilda Hamidi-Nia lägger till: “Det handlar om nåt större. Det handlar om det sociala. Det handlar om livet för alla iranier i slutändan.”

Hennes svepande, generella beskrivning av situationen kräver en särskild sorts avkodning.

“Nåt större” = islam.

“Det sociala” = effekterna av religiös fascism.

“Livet” = överhängande hot om fängelse, tortyr och avrättning för vanliga människor.

Medveten propaganda?

I ett annat inslag lyfts – än en gång – USA:s ekonomiska sanktioner fram som en huvudförklaring till folkets revolution. Som en knorr nämns även “klimatet” som en faktor. Liksom “bristfällig infrastruktur” – något som troligen inte beror på klimatet utan fastmer på den korrupta diktaturen.

Precis som i fallet Venezuela.

Även i detta inslag klipps Alexander Atarodi in och han slår fast:

“Flera forskare brukar peka på att klimatförändringarna var en viktig orsak till att arabiska våren kom till överhuvudtaget.”

Påståendet blir hängande luften. Vi tittare får ingen redovisning om vilka forskare exakt som säger detta och vad de baserar sina analyser på. Det är, i bästa fall, slapp journalistik. I sämsta fall: medveten propaganda.

SVT och SR urartat

Och frågan är: hur har SVT och SR kunnat urarta på det här sättet? Så snabbt?

I fallet Iran ska man inte underskatta den nivå som sattes under regeringen Löfven. Stefan Löfven åkte på säljresa till Teheran i februari 2017. Han poserade glatt bredvid president Rouhani. Bilderna spreds över världen – liksom bilderna på de svenska kvinnliga (feministiska) ministrar som lydigt tog på sig slöja och med sänkta huvuden paraderade framför sina muslimska, manliga värdar.

En och annan svensk journalist tog troligen intryck av det här. Om Sveriges statsminister – känd för sin goda värdegrund – stod och såg så strålande glad ut tillsammans med Irans president – hur farlig kunde regimen vara?

Etniskt präglad kamp

Överlag pågår det numera en lågintensiv, ideologisk/etniskt präglad kamp inom PS-koncernen. Det stod klart, om inte förr, i samband med det interna BLM-upproret 2021, lett av Maya Abdullah och Palmira Koukkari Mbenga.

Det finns äldre journalister som ser utvecklingen, och som mellan skål och vägg skäms för den. Sen finns det en kader av yngre medarbetare med etnisk påbrå som anser att SR/SVT/UR/Radio Sweden är ett legitimt verktyg i “kampen”. Den socialistiska, kommunistiska, muslimska, kurdiska, samiska, eritreanska, somaliska …

Cheferna för svaga och fega

Vd-duon Anne Lagercrantz och Cilla Benkö skulle kunna stämma i bäcken. De skulle kunna återupprätta public services skamfilade förtroende. Tyvärr är de för svaga. Och fega.

Eva Hamilton (vd på SVT 2006-2014) höll en gång ett legendariskt stormöte för hela SVT:s personal. Det var i samband med stora ekonomiska nerdragningar. Hamilton förstod att PS-koncernens överbyggnad började dra till sig politikernas missnöjda blickar. Därför: bättre att skära ner på eget bevåg än att bli anmodade att göra det. På mötet höll hon ett fantastiskt brandtal för verksamheten; hon sparkade folk och fick dem att, i princip, känna tacksamhet över att fått offra sig för “kampen".

Behöver lägga ner aktivismen

Lagercrantz/Benkö skulle behöva hålla ett liknande möte med personalen på nyhetssidan – inklusive lokalredaktionerna ute i landet.

Ett möte där det tydligt slogs fast:

“Nu gör vi en omstart när det gäller vår nyhetsrapportering. Vi har ögonen på oss. Vi kommer (numera) inte undan med vår politiska aktivism såsom vi gjorde förr. Bara av det skälet måste vi lägga ner den. Speciellt när det gäller rapporteringen kring klimatet, Mellanöstern och USA.”

Min kvalificerade gissning är att ett sånt möte aldrig kommer att hållas.

SVT och miljöhuliganerna

Fokus om Svensk VänsterTelevision

Video

Trollfabriken i (S)vT

 

SVT sprider myter om behovet av arbetskraftsinvandring

SVT räknar galet med hjälp av Svenskt Näringsliv när de påstår att allt färre behöver försörja allt fler på grund av demografin. Men andelen i arbetsför ålder kommer öka de närmaste åren.

På SVT:s hemsida kunde man i slutet på november läsa följande chockerande nyhet ”Hotande försörjningskris i kommunerna – färre betalar för det gemensamma”.

I SVT:s reportage hävdades det att andelen i arbetsför ålder jämfört med personer utanför arbetsför ålder nu snabbt sjunker. En möjlig lösning på detta hot som framfördes i SVT:s inslag var att öka arbetskraftsinvandringen till Sverige.

Källan till nyheten var Svenskt Näringslivs sajt ”Ekonomifakta”. Samma sajt var också källa till att lösningen på problemet att öka invandringen till Sverige. Men stämmer påståendet som framförs av SVT och ”Ekonomifakta”?

Det korta svaret är: nej.


Andelen i arbetsför ålder i Sverige minskar inte. Den ökar. Fler betalar för det gemensamma för att använda SVT:s och ”Ekonomifaktas” vokabulär.

2024 utgjorde befolkningen i åldrarna 19-65 år 58,7 procent av befolkningen. 2033 har pensionsåldern höjts och andelen i åldrarna 19-66 år kommer att vara 59,9 procent. I absoluta tal en ökning med 229 000 personer.

Hur kan då SVT och ”Ekonomifakta” påstå att Sveriges kommuner står inför detta demografiska hot?

En del är att man tittar på utvecklingen i enskilda kommuner istället för utvecklingen i Sverige. Självklart finns det många kommuner med negativ befolkningsutveckling. Den utmaningen har funnits i över 100 år. Det är inget nytt. Men att detta skulle leda till exempelvis sjunkande intäkter från arbetsgivaravgifter, så som det påstås i inslaget, är fel (arbetsgivaravgifter är en nationell skatt).

Men det stora misstaget SVT och ”Ekonomifakta” gör är att man utgår från fel åldersspann. Genom att exkludera personer under 20 år och över 64 år ger man en falsk bild av sysselsättningen i Sverige.

I Sverige blir nu pensionsåldern (den så kallade riktåldern) 67 år. Trots detta beskrivs Sveriges ungefär 100 000 arbetande 65 och 66-åringar av SVT och ”Ekonomifakta” som ej arbetsföra. Det är ett utslag av ålderism och är absurt.

Samma misstag gör SVT och ”Ekonomifakta” när man exkluderar unga som inte fyllt 20 år, men som är ute i arbetslivet. En arbetare som läst ett yrkesprogram och börjar jobba som 18- eller 19-åring räknas enligt detta mått som ej arbetsför. Att påstå att en 19-årig snickare, elektriker eller barnskötare inte är arbetsför är även detta absurt.

Sverige har stora utmaningar. De sjunkande födelsetalen är bekymmersamma. Men låt oss vara varsamma med fakta.

Sverige behöver inte ökad invandring. Sverige behöver en samlad politik för att få de 500 000 som idag är arbetslösa i arbete.

Låt oss börja med att uppmuntra unga att läsa yrkesprogram på gymnasiet, en utbildning som ger dem en yrkesidentitet och en bra väg till egen försörjning.

Se till att arbetslösa snabbt får ta del av en arbetsmarknadsutbildning som stärker deras jobbchanser.

Och stäng ner det utbredda fusket med studentvisum och andra smitvägar som bidrar till en svart arbetsmarknad och som pressar ner löner och villkor för svenska arbetare.

Greta akt 666L

Helena Lindahl, C, Västerbotten

Ni kanske kommer ihåg att jag skrivit om en skogsägare i Arjeplog som i höstas stoppades från att avverka sin skog av ditresta aktivister?

Nu avslöjar tidningen Fokus att SVT mer eller mindre lät dessa aktivister, som dessutom utreds för brott, att okontrollerat påstå saker som har visat sig vara missvisande i ett flertal inslag. Alltså en typ av förlängt angrepp på skogsägaren – som inte fick medverka (även hon anställd på SVT). Hanteringen beskrivs av medarbetare på redaktionen med orden ”jag tycker att hon är orättvist behandlad av SVT”.

Personligen har jag främst reagerat på att man än i dag inte lyckats berätta att Skogsstyrelsen yttrat sig till skogsägaren Beatrice Karlssons fördel och att myndigheten bland annat pekar på uppgifter som motsäger mycket av det som kanalen framhållit i sin rapportering. Exempelvis att det inte alls var en för området unik eller gammal skog och att landskapet ingalunda är fragmenterat.

Vidare ligger skogen bokstavligen väldigt nära ett naturområde på 1 200 hektar som innehåller äldre skog med höga naturvärden. Dessutom i en kommun som karaktäriseras av stora volymer formellt skyddad skog. Man har så väl nationalparken Pieljekaise som flertalet större reservat inom kommunen. Bara nationalparken och de tre största reservaten summerar allt som allt ihop till omkring 200 000 hektar.

Detta är uppenbara sakförhållanden av relevans som borde föranlett kritiska frågeställningar när inresta aktivister påstår saker som uppenbart inte går ihop med verkligheten. Att då välja bort att återge information eller myndighetsyttranden som står i strid med rapporteringen är också ett redaktionellt val, som det står var och en fritt att tycka vad man vill om.

Här under ett par punkter från Tidningen Fokus långa granskning:

🌲 Markägaren intervjuades aldrig – Beatrice Karlsson fick inte komma till tals i något av de fyra inslagen.

🌲 Ensidig rapportering – aktivisters och renägares påståenden återgavs okritiskt som fakta och tilläts avgöra vinkeln på inslagen, även i fall där utsagor var uppenbart felaktiga, missvisande eller inte relevanta för ärendet.

🌲 Samebyns ”sagt nej” återgavs utan kontext – SVT återger påståendet okritiskt i en kontext där det framställs som ett relevant skäl till missnöje, trots att det saknar juridisk betydelse i avverkningsärenden.

🌲 Samrådet med samebyn utelämnades – SVT nämnde inte att markägaren faktiskt genomfört samråd och dessutom gått samebyn till mötes med större hänsyn och skonsam markberedning.

🌲 Faktafel – basala uppgifter som storleken på avverkningen återgavs felaktigt med en för hög siffra.

🌲 Centrala fakta saknades – exempelvis undantagen hänsynsyta på 8,5 ha och stora skyddade skogsområden i närheten exkluderades helt.

🌲 Oemotsagda påståenden – beskrivningar av ”gammal skog”, ”fragmenterat landskap” och ”få områden kvar” kontrollerades inte och föranledde inga följdfrågor.

🌲 Utelämnade myndighetsbesked.

🌲 Ingen egen granskning av SVT Norrbotten – man förlitade sig helt på SVT Sápmi utan att kontrollera saklighet. Den senare redaktionen uppger själva ”att markägarens perspektiv inte återges är ett redaktionellt val helt i linje med hur vi brukar rapportera”. Denna linje innebär konkret i det här fallet att personer som medverkat i en aktion som utreds för brott är en relevant part, men brottsoffret är det inte.

Jag rekommenderar var och en att själva läsa artikeln och bilda sig en egen uppfattning i ärendet.




SVT sviker när man gör sig till aktivist-tv

Publicerad 10 dec 2025

SVT Sápmi publicerar aktivistiska reportage med chefernas goda minne. Det är uselt för public services trovärdighet och ett tecken på omvänd rasism.

Greta Thunberg deltog i stoppandet av avverkningen.

SVT Sápmi vinklar – och cheferna reagerar inte.

Under varje SVT-artikel står följande: ”SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant.”

Men det finns tydligen undantag. När SVT Sápmi, den samiskspråkiga redaktionen, rapporterar om tvister kring skogsavverkning är partiskhet ett aktivt val.

Tidskriften Fokus har synat fyra SVT-reportage om avverkningen av ett stycke skog väst om Arjeplog – eller, mer exakt, om hur avverkningen avbröts av aktivister, bland dem Greta Thunberg.

I inslagen fick aktivisternas perspektiv råda närmast oinskränkt.

Greta Thunberg sa till exempel sammanbitet: ”Vi borde respektera urfolkens rätt att säga nej till att hugga ner de här skogarna.”

Hon fick understöd av SVT:s (!) speaker-röst:

”Skogsbolaget SCA har avverkat viktig tallskog i Maskaure sameby. Detta trots att samebyn har motsatt sig det”.

Men att samebyn har sagt nej är juridiskt irrelevant. I själva verket ägs skogen av en privatperson vars familj har brukat den i generationer. Markägaren hade också samrått med samebyn och minskade avverkningsytan med hänsyn till rennäringen.

Han vill inte lägga sig i vad SVT Sápmi gör. Eventuella fel får stå för dem. Han vill inte påverka deras publicering. Och så vidare.

Det var heller inga omistliga naturvärden som stod på spel – det var därför som Skogsstyrelsen inte stoppat avverkningen. Men inget av detta framgick eftersom markägaren inte fick komma till tals i SVT.

Hur kunde det bli så fel?

När Tidskriften Fokus intervjuar Sápmis redaktionschef, Linda Hermansson, har hon ett häpnadsväckande svar:

”Att markägarens perspektiv inte återges är ett redaktionellt val helt i linje med hur vi brukar rapportera om liknande skogsavverkningshändelser.”

Sápmi-reportagen publicerades också av SVT Norrbotten, eftersom markägaren själv är anställd där.

Men redaktionschefen där, Kristofer Naess, rycker hörbart på axlarna när Fokus vill ha en kommentar om bristerna. Han vill inte lägga sig i vad SVT Sápmi gör. Eventuella fel får stå för dem. Han vill inte påverka deras publicering. Och så vidare.

Rapporteringen om den stoppade skogsavverkningen är tyvärr inte den enda dikeskörningen bland public service minoritetsredaktioner.

Minns våren 2022 då Ebba Busch kommenterade påskkravallerna med orden ”Varför har vi inte 100 skadade islamister?” Det var grovt, men beskrivningen av uttalandet i Sveriges Radios somaliska redaktion var helt felaktigt: ”KD:s partiledare Ebba anklagar polisen för att de inte dödade många muslimer”.

I det spända läge som rådde i många utanförskapsområden hade SR:s publicering kunnat få katastrofala följder.

Det felet rättades åtminstone och åtgärder vidtogs. Men mönstret med partiska reportage är tydligt också på Sveriges Radios romska redaktion.

När den förra Expressen-journalisten Jenny Strindlöv kom ut med en bok om romani kris var det författaren som ställdes mot väggen – inte de romska ledare som ägnar sig åt en parallell rättsskipning.

Att inte ha lika höga förväntningar på minoritetsredaktionerna som på de reguljära är ett uttryck för omvänd rasism och ett hot mot public services trovärdighet.

Public Service

 

Anders Lindberg och (S)vT

 

Granskning SVT och SR
Roger Sahlström
20251203

Anders Lindbergs största rädsla: att SVT inte längre lyder

Det här är Anders Lindberg i sitt renaste destillat: en politisk chefredaktör som inte längre bemödar sig med argument. Han bara ropar. Och han ropar samma sak varje gång: ”Högern hotar demokratin!”.

Att SVT i ett enda inslag inte fullt ut bekräftar hans världsbild blir i hans logik ett bevis på att public service håller på att bli ett högerprojekt. Det är en påminnelse om den märkliga svenska grundtanken som präglat socialdemokratin i generationer: demokrati råder när Socialdemokraterna styr – allt annat är avvikelse, fara eller ”auktoritärt”.

Att halva landet röstar på partier som inte delar hans linje räknas inte. De är fel väljare. Fel känslor. Fel perspektiv. Därför kräver han, i praktiken, att SVT ska spegla Socialdemokraternas känslor snarare än verkligheten.

När han skriver att ”vänstern inte får vara med” ignorerar han samtidigt decennier av redaktionell dominans från just hans egen ideologiska krets. I hans värld är representation liktydigt med att någon som tycker precis som han ska sitta i varje studio, varje panel, varje Agenda-inslag. Allt annat är ”vrid åt höger”.

Sedan kommer det obligatoriska Trump–Åkesson–populism-blocket. Allt ska pressas genom samma mall. Att SD kritiserar SVT är odemokratiskt; att Socialdemokraterna i årtionden pressat och format public service är däremot bara ”ansvar”. Det är en projicering så grov att man nästan tappar andan.

Och det som gör helheten fullständig är tystnaden. Att Lindberg inte med en stavelse nämner Socialdemokraternas egen trollfabrik – avslöjad, dokumenterad och bortförklarad med samma pinsamma reflex som alltid – säger allt om vilken vidrigt hycklande representant för S han är. Han kräver renhet av andra medan hans eget parti sitter fast i smutsen upp till öronen.

Att sedan dra fram TV4:s så kallade ”trollfabrik”-granskning som mätsticka är rent skrattretande, särskilt med tanke på hur djupt ifrågasatt den blivit av insatta. Men i Lindbergs värld blir narrativ alltid sanna så länge de är användbara.

Det är också talande att han vägrar se den uppenbara orsaken till SVT:s skakiga förtroende. Problemet är inte högerns kritik. Problemet är redaktionernas egen likriktning och deras oförmåga att hantera en offentlighet där de inte längre kan förvänta sig automatiskt ideologiskt gehör.

Slutklämmen – att man lika gärna kan göra Åkesson till julvärd – är bara ett desperat skämt från någon som vant sig vid att ha monopol på högtalarna och nu märker att publiken inte längre lyder.

Kort sagt: det här är ingen analys. Det är ett SOS från ett etablissemang som inte längre är ensam vid mikrofonen. Och de står på ett sjunkande skepp men vägrar agera rationellt för att rädda sig själva.

Lindbergs litania:

I söndagens Agenda diskuterades, igen, att SD:s väljare har lägre förtroende för SVT än andra partiers väljare. Vrid åt höger! Är det underförstådda budskapet.

Bakgrunden är högerns myt om ”vänstervridning” av public service.

Denna gång aktuell av att SD försökt kalla SVT på tillrättavisning i riksdagens kulturutskott och av högerdebattören Henrik Jönsson i nya TV-satsningen 100%.

Som vanligt fick ingen till vänster delta i diskussionen utan Johan Hakelius från konservativa Fokus ställdes mot Amanda Sokolnicki från liberala Dagens nyheter.

Den halva av befolkningen som röstar på Socialdemokraterna, Vänsterpartiet eller Miljöpartier får sedan regeringsskiftet sällan se sina åsikter representeras i SVT. Inte ens när ”vänstervridning” ska diskuteras får vänstern vara med.

Ängsliga SVT

Inramningen var en intervju med SVT:s relativt nya vd Anne Lagercrantz. Och en med SD:s kulturpolitiske talesperson Alexander Christiansson.

Det som lyser igenom är en närmast bottenlös ängslighet inför vad Sverigedemokraternas väljare kan tänkas tycka och känna. SD har ungefär 20 procent av väljarna bakom sig men verkar uppta nästan hela SVT:s uppmärksamhet.

Dagens SVT skulle aldrig våga granska SD som TV4 gjorde i sin gransking av partiets trollfabrik.

Det har blivit en mycket märklig situation där val av ämnen, gäster och programidéer verkar styras av vad man tror en politiskt väl motiverad minoritet vill ha.

Hopplöst

Dessutom är det ett hopplöst projekt.

SVT försöker vinna nya tittare som uttalat inte gillar riktig journalistik. Och som saknar förtroende för i princip alla institutioner i den liberala demokratin.

Tittare som inte vill se några granskningar av SD utan få sina åsikter bekräftade. SVT försöker konkurrera med plattformar som Riks och Bulletin, med Ivar Arpis nyhetsbrev och poddar som ”Sista måltiden”.

Det kommer inte att gå. Eftersom det handlar om ideologi och inte om förtroende.

Högern visar tänderna

I den högerpopulistiska spelboken, från Donald Trump till Jimmie Åkesson, är ett bärande tema att undergräva förtroendet för tidningar och public service. Auktoritära rörelser vill ha lydiga journalister.

Detta behöver SVT förstå. Eftergifter kommer inte att fungera utan bara följas av nya krav. Ängslighet leder till mer ängslighet.

SVT har faktiskt ett val.

Antingen står man upp för journalistik. Och då bör alla röster få höras, allt kunna granskas och alla ämnen diskuteras.

Eller så kan man göra Jimmie Åkesson till julvärd direkt, så är pinan slut.

Germunds slutsats; Lindberg är helt enkelt ett troll!

Antisemitismen i SvT

När judehatet granskas på SVT försvinner

alla ”Abdi och Fatima” mystiskt!

När antisemitismen i svenska skolor når

nya nivåer lyckas SVT på något märkligt

sätt göra ett helt inslag utan att ens

nudda vid orsaken.

Joakim Lamotte
Dec 02, 2025

Igår ägnade SVT:s Aktuellt en stor del av programmet åt Skolverkets nya rapport om den ökande antisemitismen i svenska skolor, en rapport framtagen på uppdrag av regeringen. Den ständigt aningslöse programledaren Nike Nylander skickade ut en reporter på stan för att ”ta pulsen” på ungdomar.

Och här blev det plågsamt tydligt vilken dubbelmoral som präglar public service.

SVT, som annars nästan slår knut på sig själva för att hitta “mångfald” i varje tänkbar situation, lyckades den här gången skrapa ihop sex kritvita tonåringar från Östermalm, alla helsvenska, alla etniskt homogena. Plötsligt var den exotiska representationen som brukar vara SVT:s högsta prioritet inte alls lika viktig. I ett ämne där det för en gångs skulle hade varit väldigt relevant att åka till exempelvis Tensta gymnasium och ställa sina frågor, så valde man bort den målguppen helt.

Det är nästan komiskt. När SVT gör inslag om glass, elpriser eller vädret lyckas de alltid klämma in Abdi, Fatima och Hassan i reportaget. Men när ämnet är antisemitism i skolan blev det märkligt nog inte en enda elev med rötter i exempelvis Mellanöstern, Nordafrika eller andra miljöer där problemen enligt många lärare faktiskt är som mest påtagliga. Det valet säger mer än hela reportaget.

Sedan följde en studiopanel som mest svävade på målet. Vi fick veta att vissa elever vägrar delta i undervisning om Förintelsen. Jaha, men varför? Det verkade ingen vilja berätta.

Nike Nylander lyfte tre möjliga orsaker: högerextremism, ”skämtsam jargong” och givetvis att Israel varit dumma mot palestinier i Gaza.

Sällan har uttrycken ”gå som katten kring het gröt” eller ”inte våga nämna elefanten i rummet” passat bättre.

Hade SVT gjort sitt jobb hade de åtminstone kunnat antyda, om än försiktigt, att den ökande antisemitismen i Sverige under de senaste decennierna kanske, eventuellt, möjligtvis, lite grann, skulle kunna bero på att vi tagit emot hundratusentals människor från Mellanöstern där judehat är utbrett och ofta statligt sanktionerat.

Men det vore väl att hoppas på för mycket när det gäller SVT.

Samtidigt har vi en situation där judar i Sverige inte kan röra sig fritt i vissa områden, tvingas byta skolor eller till och med lämnar landet. Det är verkligheten 2025.

Jag tänker ofta på hur svenskar gärna slår sig för bröstet och berättar om Raoul Wallenbergs gärning med stolthet. Men vad tror ni att Raoul Wallenberg hade sagt om han såg vilken situation svenska politiker skapat för judar i dagens Sverige?

Och om att de som bär störst ansvar är vänstern, med Socialdemokraterna i spetsen, medan den statliga televisionen gör allt den kan för att undvika att tala klarspråk om problemen.

Att kalla det skamligt känns nästan för milt.

Joakim Lamotte

Importerar man Mellanöstern får man Mellanöstern, sa ingen!

Den ökande antisemitismen i Sverige kunde SVT inte förklara. Hakkors nämndes, och att det behövs mer pengar. Elefanten i rummet fick stå kvar.

Text: Erik Hörstadius

Antisemitismen i landets skolor ökar, enligt en ny rapport, beställd av regeringen, utförd av Skolverket. Det var huvudnyheten i Aktuellt i går. Den ägnades elva minuter. Viktigt ta upp, förstås. Förutom möjligen av det skälet att det inte är en nyhet.

Det är ju väl känt för alla som inte sovit väldigt länge och väldigt djupt under en väldigt tjock sten, att det under många år har blivit allt svårare och farligare att vara jude i Sverige. Framför allt om man visar att man är jude, med till exempel davidsstjärna eller kippa.

Hur skildrades då detta växande problem i ett av public services flaggskeppsprogram?

I anslaget berättas om ”hakkors och Hitlerhälsningar och elever som vägrar delta i undervisning om Förintelsen”. Programledaren Nike Nylander talar med allvarsdarr på stämman.

Sedan följer ett reportage från Odenplan i centrala Stockholm. En reporter har pratat med ljushyllta medelklasskids om deras intryck. Vi får höra om hakkors på toaletter, klistermärken, ordramsor som ”Sisten till dörren är en jude”, och om en miljö på sociala medier där allt dåligt i samhället skylls på judarna. De trevliga ungdomarna tar förstås unisont avstånd från detta.

Därefter vidtar bekymrad studiodiskussion, men först efter den fastslagna utgångspunkten att skolantisemitismen är kopplad till ”högerextremism”, ”Israel-Palestinakonflikten” och ”skämt och jargong” – ibland ”omedveten” och utgående från ”stereotyper” om judar.

De till studion inbjudna är ordföranden i Judiska Ungdomsförbundet (JUS), samt en stockholmsk sistaringare med judisk bakgrund. Här är vad de och Nylander kommer fram till:

Ja, skolantisemitismen växer. Den är ofta kopplad till Gazakriget och ”sionismen”. Den kommer ”från alla håll”. Ofta av ungdomar som ”inte har sina rötter i Mellanöstern” och därför inte har ”eget engagemang” i frågorna. Lärarna intervenerar sparsamt, delvis på grund av ”bristande kunskaper”. På sociala medier sprids antijudiska memes. Judiska ungdomar blir allt mer rädda, och undviker i allt högre grad att framhålla sin identitet.

I en faktiskt intressant passus framkommer att den antisemitiska retoriken är språkligt uppfinningsrik och varierar sig; som att sionist blir kodord för jude och att en lärare kan uppträda i Free Palestine-tröja.

Och lösningen? Det som efterfrågas är mer pengar till utbildningssatsningar ”mot antisemitism”.

Det var det hela. Vi tittare lämnades alltså med världens största elefant i rummet. Det vill säga den många decennier långa och mycket stora invandringen från muslimska länder. Som Barack Obama faktiskt satte under lupp redan för över 15 år sedan, när judehatet i Malmö blivit en internationell story.

Public service-bolagen SVT, SR och UR ska enligt avtal främja demokrati och producera program som präglas av opartiskhet, saklighet och mångfald. Men av gårdagens ansvariga för Aktuellt uppenbarligen uttolkat som partiskhet, osaklighet och enfald. Okunskapen växte, i kapp med antisemitismen. Vi tittare idiotförklarades: ”Här finns ingen elefant!”. Ungefär som att analysera andra världskriget utan att nämna Holocaust och Hitlers planer på ett storgermanskt tusenårigt rike.

I färskt minne har jag också Göran Ellungs i och för sig välgjorda tvåtimmarsdokumentär om Sverigedemokraterna, som tyvärr undergrävde sin egen trovärdighet genom att i princip bara SD-hatare fick framträda som experter.

Henrik Jönsson och andra pigga utmanare av public service är att gratulera. Det här tiomiljardersbygget håller ju på att alldeles implodera under tyngden av sin pompösa uppblåsthet, improduktiva lättja och svårt daterade världsuppfattning från 1968.

Erik Hörstadius

Träsktrollen i SvT

 

Om Kvartoft

SvT & SR – En analys

Katerina Janouch:

Public service står upp till halsen i sin egen ruttna desinformation. Frågan är, när sparkas lögnarna?

När BBC står med byxorna nere efter att ha avslöjats med att ha fulklippt Donald Trumps tal och tvingades till ursäkt efter två toppchefers avgång, träffar skiten fläkten också här i Sverige. Vårt public service, SVT och SR, lutar sig tungt mot BBC:s trovärdighet. När så den aktade urmodern i public service faller, rasar förtroendet i hela kedjan.

Jag hoppas därför att det just nu råder riktigt jobbig stämning hos de malliga cheferna på public service. "Damernas mediebyrå" som public service lika gärna kunde kallas borde gå upp i stabsläge, sitta i krismöten, rannsaka sina agendor. Jag pekar på er, mina damer:

Anne Lagercrantz som är VD för SVT sedan 1 november 2024.

Cilla Benkö, VD för Sveriges Radio.

Karin Ekman, som är programchef för Sveriges Television Nyheter, samt ansvarig utgivare för nyhetstjänsten online, program som Rapport, Morgonstudion och SVT Forum.

Ni borde skämmas duktigt och helst avgå självmant då ni misslyckats och svikit ert uppdrag om sanning och opartiskhet. Ni skattefinansierade propagandister har i åratal ljugit svenska folket rakt upp i ansiktet och härigenom stort bidragit (om inte orsakat!) den samhällskollaps vårt land befinner sig i. Nu exponeras lögnerna och korthuset faller.

Ironiskt nog har public service-propagandisternas eget kontrollorgan "SVT Verifierar" (ett skämt i sig) tilldelats utmärkelsen "Det gyllene förstoringsglaset" av Internetstiftelsen och Källkritikbyrån (också det ett skämt i sig) i samband med Källkritikens dag den 13 mars varje år. Ni hör hur det låter. Källkritikens dag! Visst känns det som att sanningen ser ut som en karikatyr vid det här laget? Lögnare belönar lögnare för att de ljuger bäst.

Men tillbaka till BBC. BBC:s fulklippning fick Trumps ord att framstå som direkta uppmaningar till våld. Klippet spreds globalt, även via svenska public service-kanaler som sällan gör egen källkontroll. De litar på att “BBC redan har granskat.” Det är just där felet ligger. När en gigant snubblar, faller alla som följer efter. Vi som vetat att klippet var lögn kallades foliehattar och konspiratörer. Hatet mot Trump har flödat friskt i svenska public service. Liksom i övrig pk-media.

Mönstret känns igen. Under kriget i Gaza har både BBC, SVT och SR återgivit Hamas-kontrollerade myndigheters uppgifter som fakta, trots att de inte kan verifieras. I stället för kritisk journalistik har vi fått återutsändningar av andras narrativ, inlindade i neutralitetens språkdräkt. Detta har underblåst antisemitism och hat mot Israel. Dagligen har vi hört Sveriges Radio rapa upp den här propagandan. Det har varit outhärdligt. Korrespondenter som är rena Palestinaanhängare har rapporterat flitigt. Och Trumphatarna har samtidigt fått bre ut sig i SR och i SVT.

Men nu till det sjukaste. Som ett slags bevis på den förlorade självinsikten väljer SVT i desperation att hänga ut det anonymt kontot "Inte sosse" på X, som de anklagar för att sprida “desinformation”. Samtidigt har SVT själva fibblat med sidorna och även tagit bort en video. Vilket nu försvårar för publiken att bedöma sanningshalten. Transparensen försvinner i samma ögonblick som den utlovas.

Man måste nypa sig i armen. Vad fan får vi för att vi gödslar public service med 10 miljarder om året? Jo, förföljelsen av anonyma konton på X... som journalistiskt "bevis" på att SVT är the good guys. Lögner, mer lögner, och propaganda. Det är svårt att tro att detta pågår. Public service ska stå för förtroende. Det kräver integritet, självständighet och en vilja att stå emot flockbeteendet i nyhetsvärlden.

Men när SVT och SR hellre följer BBC än sanningen, när de gör sig till domare över andras källor men inte granskar sina egna, när de använder terrorister som trovärdig källa och ljuger om krigsbrott, då har de helt tappat både kompass och trovärdighet. Förtroende kan inte krävas. Bara förtjänas. När sanningen börjar redigeras i efterhand, finns ingen public service kvar. Knappt ens service.

Vi beskådar just nu lögnarnas tempel, där VD:n Anne Lagercrantz (med 300.000 i månadslön) skickar sin stenrika make David Lagercrantz (som tjänat minst 100 miljoner på sina böcker) på lyxsemester i ett underhållningsprogram för stackarn behöver "vila upp sig" för våra skattepengar. Kanske för att hon ska få sitta och ljuga ifred? Sparka allihop nu. Och lägg ner public service.

Fri journalistik. Katerina Janouch

Cecilia Uddén och hamas

Terrorforskaren Magnus Ranstorp kritiserar SR:s Cecilia Uddén för ensidig rapportering om Gaza och ifrågasätter hennes val av källor och analysmetoder.

I ett inlägg på ledarplats slår Svenska Dagbladets krönikör, terrorforskaren Magnus Ranstorp, fast att Sveriges Radios rapportering är ensidig och att det är föga förvånande med tanke på Mellanösternkorrespondenten Cecilia Uddéns val av källor och hennes underskrift av det mycket omdiskuterade Gad-uppropet om svenska mediers rapportering från Gaza.

Terrorforskarens kritik fokuserar på att Cecilia Uddén i sin dokumentär ”Vår man i Gaza” har gjort Sami Abu Salem till huvudperson och framställer honom som oberoende trots att han, enligt Magnus Ranstorp, bland annat har jobbat på den palestinska nyhetsbyrån Wafa som ska ha i uppdrag att arbeta för palestiniernas sak snarare än att rapportera balanserat. Vidare ifrågasätter Magnus Ranstorp möjligheten för journalister att över huvud taget arbeta fritt i Hamas-kontrollerade Gaza.

Samtidigt kritiserar han Cecilia Uddén eftersom han tycker att hennes berättelser ofta skildrar palestinier som offer och israeler som förövare, med stark empati men svag analys.

Slutligen ifrågasätts Uddéns förklaring till varför hon skrev under det så kallade Gad-uppropet. Enligt Magnus Ranstorp stämmer inte hennes tidslinje, vilket gör att han tolkar hennes förklaring som en efterhandskonstruktion.




Gazauppropet, som publicerades i Expressen den 29 juli, har vållat stor debatt.

Uppropet kräver att utländska journalister ska släppas in i Gaza, men har kritiserats för formuleringar om att svenska medier ”bidragit till att legitimera” det som beskrivs ett folkmord. Kritikerna menar att de journalister som skrivit under uppropet har tagit ställning i konflikten och därför inte borde få rapportera om den.

En av dem som undertecknat uppropet är SR-profilen Cecilia Uddén. Hon har sagt att hon håller med om kraven på pressfrihet i Gaza, men att det också fanns olyckliga formuleringar i uppropet.

Cecilia Uddén fick förra året Stora Journalistpriset för sin rapportering från Gaza, som hon gör tillsammans med Sami Abu Salem som är på plats i området.

I en välbesökt debatt hos Publicistklubben sa Cecilia Uddén:

– Jag skrev under detta upprop ett par dagar efter att vår medarbetare Sami Abu Salem i Gaza skrev på Facebook: Varför protesterar inte ni västerländska journalister mot att ni inte kommer in i Gaza? Och det hade vi väl gjort, men kanske inte tillräckligt kraftfullt. Så kom detta upprop och jag tyckte att det var relevant att protestera mot att vi inte kommer in, mot att journalister dödas i Gaza. Det var alltså de fyra punkterna (kraven i uppropet, reds. anm.) som var det viktiga för mig.

I en ledarkrönika i SvD ifrågasätter terrorforskaren Magnus Ranstorp det. Han skriver att Sami Abu Salems inlägg lades ut två dagar efter att Gazauppropet publicerats.

”Uddéns berättelse tycks alltså vila på en omvänd tidslinje, och framstår som en efterhandskonstruktion”, konstaterar Magnus Ranstorp.

Han kritiserar också SR:s rapportering, som han kallar ”ensidig”, och hävdar att Abu Salem utöver uppdrag för flera internationella medier också rapporterar för den palestinska myndighetens nyhetsbyrå Wafa.

”När SR presenterar en Wafa-korrespondent som sanningsvittne blir det inte oberoende journalistik”, skriver Ranstorp.

Bokmässans stora idol