Flumskola för invandrare

Flumskolan skördar fortfarande offer

Publicerad 18 maj 2026

Svenska barn med utländsk bakgrund får uppmuntrande kramar i stället för kunskaper i svenska språket. Det är ett haveri och ett monumentalt svek.

Svenska barn med svenska som andraspråk måste få rätt hjälp för att lyckas.

De flesta känner nog till att Sverige inte är någon toppnation när det gäller skolresultat, längre. Och i OECD:s senast publicerade kunskapsmätning, Pisa 22, föll resultaten kraftigt.

Men inte för alla.

Elever med svensk bakgrund håller fortfarande hög standard – det är barnen med utländsk bakgrund som har sjunkit under ytan.

Bland dem misslyckades nästan varannan elev med att kravla sig upp till nivå 2 i läsförståelse – den nivå som måste bemästras för att man ska klara skolan. Lika illa var det i matematik och naturvetenskap, skriver tidningen Ämnesläraren.

Även om man räknar bort dem som kommit till Sverige i skolåldern, och kan ha svårt att komma ikapp, är klyftan rejäl.

Det är segregationen som spökar, och det faktum att många barn växer upp i områden där nästan ingen har svenska som förstaspråk.

Så – hur kompenserar skolan för detta existentiella handikapp? Inte på något lysande sätt. Tvärtom. Och skälet till att man misslyckas känns tyvärr igen:

Flumskolan, där relationer och lust är viktigare än kunskap, lever än. Och som vanligt drabbas de svagaste eleverna hårdast.

Det är inte precis en metod utan det handlar mer om ”en allmänt positiv attityd till flerspråkighet”.

Skolan använder inte de metoder som bäst hjälper andraspråkselever, i stället ägnar man sig åt ”socialt omhändertagande”, säger professor Tomas Riad, expert på flerspråkighet, till Ämnesläraren:

– Risken är att vi sänker kraven på svenskkunskaper när det sociala tar över. Det är en välvillighet som inte kommer att hjälpa dem.

I stället för solidariska kramar behöver eleverna lära sig svenskans ljudsystem grundligt och sedan ges ”explicit och metodisk” träning, träning, träning tills läsavkodningen sköter sig själv, menar han.

Men Skolverket och lärarutbildningarna har tryckt metoden ”transspråkande pedagogik” till sin barm. Det är ett av de vanligaste ämnena för studentuppsatser i ämnet svenska som andraspråk.

Vad är det för metod, då? Enligt Anders Agebjörn, lektor i svenska som andraspråk i Malmö, är det inte precis en metod ”utan det handlar mer om en allmänt positiv attityd till flerspråkighet”.

Tillsammans med kollegan Frida Splendido har han gjort en litteraturöversikt över svensk forskning om transspråkande. Av 152 vetenskapliga publikationer fann man inte en enda studie som mätt vilka effekter transspråkandet har på elevers svenskkunskaper.

I stället för evidens fokuserar studierna på sådant som hur elever använder olika språk, hur lärare agerar och hur man kommunicerar med varandra, säger Splendido till Ämnesläraren.

Sveriges Lärares förbundsordförande, Anna Olskog, menar att Pisa-klyftan beror på vinst- och marknadsskolan, som måste fasas ut. Och visst, hon har rätt i att skolsystemet är problematiskt på flera sätt – men om det försvann i morgon dag, skulle Pisa-klyftan underblåsas av att svenska lärarutbildningar inte håller måttet och att flumskolan lever.


LÄS MER: Stoppa sabotörerna på Skolverket

LÄS MER: Snart kan ingen läsa den här texten

Islam 2.0 i skolan

 

Rektorn får inte stå ensam mot klanen

Publicerad 25 apr 2026

Den svenska debatten har en blind fläck.

Rektorer och lärare lämnas ensamma i kampen mot avgrundsdjupa problem.

På bara några decennier har Sverige blivit ett extremt invandringsland. Här finns en större andel utrikesfödda i befolkningen än vad det någonsin har gjort i USA.

I skoldebatten är det perspektivet i regel osynligt.

När medier rapporterar om olovlig frånvaro handlar det om Svensson-familjer som vill resa till Thailand mitt i terminerna. När ämnet är press mot lärare är udden riktad mot medelklassföräldrar som kräver högre betyg åt barnen.

Det är dock bagateller jämfört med de avgrundsdjupa problem som skolpersonal måste hantera i utsatta områden.

Linnea Lindquist – biträdande rektor på en skola på Järvafältet i Stockholm och fristående kolumnist här på Expressens ledarsida – sätter i en ny bok ljuset på några av dem.

Ett är könsstympning. Lindquist beskriver hur en sprallig lågstadietjej plötsligt börjar gå långsamt och släpigt och får hög frånvaro. Till slut berättar flickan att hon har blivit stympad under sommarlovet.

Ett annat är uppfostringsresor. En pojke visar Lindquist ärren på ryggen efter slag från lärare i hemlandet, dit föräldrarna skickat honom för att han skulle lära sig disciplin.

Ett tredje är hedersförtryck. Lindquist noterar hur en pojke ideligen ingriper när hans lillasyster leker med pojkar under rasten. Till slut förstår hon att pojken bara härmar hur pappan agerar mot tonårsdottern i familjen.

Ytterligare ett är klanernas makt. Lindquist skriver om hur barn är rädda för en elev eftersom de vet att han tillhör en familj med stort inflytande. När hon via pappan försöker få bukt med sonens skräckvälde avsäger han sig vårdnaden för att slippa gå på skolans möten.

Linnea Lindquist utkommer nu med boken ”Vad jag pratar om när jag pratar om skolan”.

När man läser boken slås man av samhällets stora svek mot skolpersonalen. De utgör den första linjen i kampen mot barnaga, radikalisering och islamism. Men de lämnas ofta helt ensamma.

Rektorer i Sverige måste läsa 30 poäng på högskolan om sådant som skoljuridik, styrning och pedagogisk ledning. Men de får på egen hand klura ut hur de ska hitta barn som tvingas tillbaka till hemlandet för att gifta sig. Några nationella rutiner för frånvaroutredningar finns inte.

Linnea Lindquist har mycket kunskap om kulturerna i Afrika och Mellanöstern. Hon har talat med könsstympade kvinnor i Etiopien, träffat fördrivna palestinier på Västbanken och besökt Umayyadmoskén i Damaskus.

Hon hyllas med rätta som en eldsjäl. Arbetet med att identifiera barn som hotas av hedersförtryck och barnäktenskap kan dock inte stå och falla med enskilda arbetsnarkomaner. Det måste fungera även om rektorn vabbar och skolsköterskan är halvtidssjukskriven.

Linnea Lindquist delar i sin bok ut armbågar åt alla håll. Den som vill kan enögt plocka ut sin favoritkäpphäst och rida vidare på den. Under en paneldebatt om boken i veckan lät det på Aftonbladets politiska chefredaktör Anders Lindberg som om könsstympningar vore en följd av det svenska friskolesystemet.

Men det verkligt värdefulla med boken är att Lindquist visar hur komplexa de här frågorna är. Både högern och vänstern har skäl till självrannsakan.

Ja, friskolemarknaden är ett problem. Det ger rektorer ekonomiska incitament att undvika svåra samtal med föräldrarna om heder och normer. Risken finns ju att de flyttar sitt barn till en annan skola.

Fast lagen om anställningsskydd är också ett bekymmer. Förtursreglerna i kommuner gör att skolor i utsatta områden tvingas anställa personer som talar mycket bristfällig svenska och gör det svårare att hålla borta hedersnormer från personalgruppen.

Standardlösningen från vänster – ”mer resurser” – ger Linnea Lindquist heller inte mycket för. Hon menar tvärtom att skolor i utsatta områden badar i pengar. Det är arbetssätt och pedagogik som behöver förändras – inte budgeten.

Politiker hemfaller gärna åt symbolpolitik när det kommer till integration. Men det finns en rad konkreta reformer som skulle hjälpa Linnea Lindquist och hennes kolleger i första linjen.

Inför en specialistutbildning om hedersnormer och kulturkrockar för rektorer, lärare och andra som ska arbeta i utsatta områden.

Ge Centrum för våldsbejakande extremism i uppgift att ge stöd och råd åt skolledare.

Se över lagstiftningen kring otillåten påverkan för att lättare kunna lagföra personer som trakasserar skolledare.

Rektorer får inte stå ensamma mot klaner och islamister.


Ge inte efter för islamisternas drev mot rektor Linnea!

Det kostar på att stå upp mot hedersförtryck och antisemitism. Starka krafter försöker nu få bort ”rektor Linnea” från sitt jobb. De får inte lyckas.

Linnea Lindquist är biträdande rektor på Husbygårdsskolan.

De senaste åren har Linnea Lindquist gjort sig ett namn som en stridbar debattör, inte minst som fristående kolumnist här på Expressens ledarsida.

Mest känd är ”rektor Linnea” för sin idoga opinionsbildning mot avarterna på friskolemarknaden. Men återkommande teman i hennes inlägg är också hedersförtryck och antisemitism.

Det engagemanget har gjort Linnea Lindquist till en måltavla för islamister.

Just nu pågår ett drev med syfte att få henne avsatt från jobbet som biträdande rektor på Husbygårdsskolan i Stockholm. Hon utmålas som rasist och islamofob, bland annat med hänvisning till texter i Expressen.

På lokala sajter, liksom i vänstertidningen ETC, beskrivs det hela som ett spontant upprop av bekymrade föräldrar på skolan.

Vad som inte nämns är att kampanjen underblåses av den ökände islamisten Amanj Aziz i Göteborg och det så kallade Insan – Institutet för samhällsanalys (tidigare Nyans:Muslim) – som han driver.

Under rubriken ”Islamofobi i Husby” kritiseras Linnea Lindquist bland annat för att ha vittnat om sina erfarenheter av rekryteringsförsök till jihadistorganisationer (”en islamofobisk tankefigur”) och för att ha hyllat debattörer som Nalin Baksi och Sakine Madon (”kända islamofober”).

Detta tar Aziz som intäkt för att svensk skola ”infiltrerats av personer som ser ner på muslimska barn”.

Exemplen framstår som absurda. Men Insan har varit lyckosamt med liknande kampanjer förr, vilket skildrats av SvD:s ledarskribent Peter Wennblad.
Politikerna får inte ge efter för islamisternas drev.

I våras var institutet med och drevade mot rektorn för Vivallaskolan i Örebro efter att hon bland annat uttryckt oro över att elever från en nedlagd muslimsk friskola såg ner på barn med annan tro.

Det slutade med att rektorn fann sig tvungen att be om ursäkt. Efteråt jublade Amanj Aziz och beskrev händelsen som en vändpunkt.

Tyvärr är han ingen ensam dåre. Han har goda kontakter – faktiskt också i riksdagens utbildningsutskott.

Där sitter vänsterpartisten Nadja Awad som suppleant. Hon arbetade länge med Amanj Azizs organisation och stod fram till nyligen som ansvarig för Insans Facebooksida. I våras gick också Awad ut offentligt och kritiserade rektorn i Örebro.

Mönstret med kampanjer mot skolledare är inte unikt för Sverige. Såväl i Frankrike som i Storbritannien har islamistiska krafter bedrivit kampanjer mot rektorer.

I Sverige har minst sju muslimska friskolor stängts de senaste åren efter larm om radikalisering och IS-terrorister bland personalen. Kanske är skolstängningarna en förklaring till att islamister nu i stället riktar in sig på misshagliga rektorer i kommunala skolor.

Linnea Lindquist känner ett starkt stöd från sin arbetsgivare – men det vore bra om även politiken stod upp. För med sitt starka engagemang, sin varma humanism och sina djupa pedagogiska kunskaper är hon precis den typen av skolledare som behövs i särskilt utsatta områden.

Särskilt välkommet vore det om Vänsterpartiet tydliggjorde var man står i denna viktiga värderingsstrid.

Politikerna får inte ge efter för islamisternas drev.

Islamisterna och skolan

Över en miljard i skattemedel har gått till skolor och förskolor i ett islamistiskt nätverk förenat av gemensamma släktband, kriminella affärer och välfärdsbrott.

Nu flyr nyckelpersonerna landet – en efter en – med tiotals miljoner i obetalda skatteskulder.

Och nätverkets ekonomiska rådgivare Mohammad al-Kotrani kan fortsätta sin verksamhet trots domar och konkurser.

Artikeln i korthet

• Stängningarna av islamisternas skolor och förskolor har rapporterats som enskilda händelser.

• Men de binds ihop av släktband och affärsrelationer i två nätverk bestående av extremistiska imamer, skrupelfria ekonomiska rådgivare och en revisor som anklagas för att ha tittat bort då välfärdsplundringen pågått.

I november förra året slog polisen till mot en lägenhet i stadsdelen Sätra i Gävle, där flera personer med kopplingar till våldsbejakande extremism uppehållit sig.

Polisen var på jakt efter Rabie Karam, en av huvudaktörerna i ett nätverk av fristående förskolor och skolor runtom i landet som kopplas till både rekrytering och spridande av radikal islamism.

Skolorna har stängts av myndigheterna. Ibland på direkt uppmaning av Säkerhetspolisen. I andra fall har man gått ”Al Capone-vägen”: via utredningar om ekobrottslighet.

– Det är som en dubbel förlust. Pengarna i välfärden försvinner, vi får inte den välfärd som vi med våra skattepengar har betalat. Samtidigt är det någon annan som tar pengarna, som sticker och berikar sig, säger chefsåklagaren vid Ekobrottsmyndigheten i Göteborg Henric Fagher som drivit ett särskilt projekt mot flera fri- och förskolor i miljön.

I medierna har skolstängningarna beskrivits som enskilda händelser utan tydligt samband.

Expressens granskning visar dock att bakom dessa skolor och förskolor finns ett, eller egentligen två samarbetande nätverk, som med religiösa motiv sysslat med ren välfärdsbrottslighet för mångmiljonbelopp.

Römosseskolorna

Römosseskolan i Göteborg, har fått 462 miljoner kronor i skolpeng. Rektorn och tidigare moderate riksdagsledamoten Abdirizak Waberi har dömts för att ha fört ut 12 miljoner kronor från skolan via fejkade fakturor om it-kostnader.

Stora belopp skickades ner till Waberis eget islamistiska parti i Somalia. Andra pengar lades på rent privata inköp utan kopplingar till skolverksamheten: finansiering av otaliga sexklubbsbesök i Thailand, årliga medlemsavgifter till Moderaterna och resor med lyxhotell i Sydostasien och Nairobi.

Waberis skolverksamhet bestod som mest av fyra tillståndsgivna skolor i Göteborg och Borås, men deras tillstånd drogs in på grund av den ekonomiska brottsligheten. Han och de konkursade bolagen har i dag skulder till samhället på 6,1 miljoner kronor.

Det handlar bland annat om Vetenskapsskolan i Göteborg där IS-återvändare fick anställning och vars ägare, imamen Abdel Nasser El Nadi, förde ut miljoner från skolan till Malta – för att sedan försvinna.

Och Nya Kastets skola i Gävle som stängdes efter att Säkerhetspolisen slagit larm om kopplingar till våldsbejakande islamism och radikalisering av unga, där ekonomiskt fiffel ledde till fängelsedomar.

Liksom förskolekoncernen Bilaal med verksamhet i tre Norrlandskommuner där den tidigare kassören, Umeåimamen Hussein al-Jibury, dömts för grova bokföringsbrott sedan mångmiljonbelopp hamnat hos privatpersoner och tiotals miljoner av förskolornas pengar aldrig bokförts.

Miljoner i skattemedel avsedda för barn och ungas utbildning har slussats ut via bulvanföretag för att finansiera islamistiska organisationer och partier – och ren privat konsumtion.

Sexklubbar och lyxhotell

• Rektorn och tidigare moderate riksdagsledamoten Abdirizak Waberi har dömts för att ha fört ut 12 miljoner kronor från skolan via fejkade fakturor om it-kostnader.Stora belopp skickades ner till Waberis eget islamistiska parti i Somalia. Andra pengar lades på rent privata inköp utan kopplingar till skolverksamheten: finansiering av otaliga sexklubbsbesök i Thailand, årliga medlemsavgifter till Moderaterna och resor med lyxhotell i Sydostasien och Nairobi.

• Expressen har sökt Abdirizak Waberi genom fängelset där han avtjänar ett fängelsestraff på fyra år och sex månader. Han har hela tiden nekat till brott.

– Pengarna har till mesta del använts för skolor och liknande, jag tror att vi har hjälp tusentals elever i Somalia i olika projekt och workshops, sa Waberi då han stod inför rätta våren 2022.

• Waberis skolverksamhet bestod som mest av fyra tillståndsgivna skolor i Göteborg och Borås, men deras tillstånd drogs in på grund av den ekonomiska brottsligheten. Han och de konkursade bolagen har i dag skulder till samhället på 6,1 miljoner kronor.

Under åren har Römosseskolorna fått 462 miljoner kronor i skolpeng.

Personer i nätverket har också försökt tjäna pengar på assistansbolag, på boenden för ensamkommande flyktingbarn och andra skattefinansierade verksamheter särskilt utsatta för organiserad välfärdskriminalitet.

Summorna är svindlande.

Totalt rör det sig om över en miljard i skattemedel som gått till nätverkets verksamheter.

De radikala imamernas nätverk

Det andra nätverket, som via affärsrelationer binds ihop med Waberis verksamhet, kretsar runt en grupp radikala imamer som Säkerhetspolisen 2019 tog i förvar och som regeringen senare konstaterat ska utvisas då de utgör ett hot mot rikets säkerhet.

De mest framträdande i nätverket är den tidigare Gävleimamen Abo Raad, Umeåimamen Hussein al-Jibury som just nu avtjänar ett tvåårigt fängelsestraff för ekonomisk brottslighet i sin förskolerörelse samt imamen tillika rektorn för Vetenskapsskolan i Göteborg, Abdel Nasser el Nadi.

Deras nätverk, förenat genom släktskap och en gemensam salafistisk radikal islamistisk religiös åskådning, har under åren drivit friskolor och förskolor spridda över landet, som slukat över 600 miljoner i skattemedel.

Personer och kvarvarande bolag i det nätverket är i dag skyldiga det svenska samhället 27 miljoner kronor, den absoluta merparten av skulderna rör obetalda skatter.

”Hot mot rikets säkerhet”

• Gävleimamen Abo Raad är en av de ledande islamistiska extremister som Säkerhetspolisen satte i förvar våren 2019, såsom hot mot rikets säkerhet.

• Han har varit en av de ledande i det salafistiska nätverk som ligger bakom skolor och förskolor. Han var nära kopplad till Nya kastets skola i Gävle.

• Regeringen beslutade senare att han utgjorde ett hot mot rikets säkerhet och att han skulle utvisas, men villkoren i hans hemland Irak gjorde att han inte kunde utvisas, enligt Migrationsverket.

• Han har senare lämnat Sverige och enligt en inlaga från Säkerhetspolisen, som Expressen tagit del av, är deras bedömning att han inte kommer återvända.

Lämnade Sverige självmant

•Göteborgsimamen Abdel Nasser el Nadi är en av de ledande islamistiska extremister som Säkerhetspolisen satte i förvar våren 2019, såsom hot mot rikets säkerhet.Han drev i flera år en koncern bestående av skolor såsom Vetenskapsskolan, förskolor men också byggföretag samtidigt som han var en av de ledande i det salafistiska nätverket.

• Regeringen beslutade senare att han utgjorde ett hot mot rikets säkerhet och att han skulle utvisas. Han lämnade senare landet självmant och Expressen kunde sedan finna honom i Egypten.

• Före sin utresa förde han över mer än fyra miljoner kronor till ett konto på Malta och han jagas nu av kronofogden för skatteskulder på över fem miljoner kronor.

Avtjänar fängelsestraff

• Umeåimamen Hussein al-Jibury är en av de ledande islamistiska extremister som Säkerhetspolisen satte i förvar våren 2019, såsom hot mot rikets säkerhet.Han var under flera år ekonomiskt ansvarig för en serie förskolor i Västerbotten där miljontals kronor systematiskt fördes över till privatpersoner utan underlag.

• Han avtjänar nu ett tvåårigt fängelsestraff för ekonomisk brottslighet i förskolerörelsen som nu jagas av kronofogden för över en miljon i obetalda skatteskulder.Expressen har sökt al-Jibury i fängelset, men han har inte besvarat våra kontaktförsök.

• Tidigare han i intervju med Expressen tonat ner sin roll i Bilaal förskolor där han arbetat i 18 år och försökt rädda verksamheten som han menar började gå omkull då han plötsligt omhändertogs av Säpo.

• I intervjun bekräftar han att han fått frågor av Säpo om det salafistiska nätverket, men förnekar att något sådant finns.

– Jag har fått den frågan. Men jag förnekar det, för jag tillhör ingen grupp här i Sverige. Jag är bara en vanlig muslim. Jag vet inte om det är några som är arga mot mig för att jag är släkt med Abo Raad.

Chefsåklagaren Henric Fagher vid Ekobrottsmyndigheten berättar att deras projekt inleddes med en förskola Lär och Lek i Göteborg. I den utredningen fann de hur en halv miljon av barnens pengar gick till extremismkopplade Sveriges förenade muslimers kassa.

– Vi har ett uppdrag att utreda och lagföra brottslighet som innebär att man dränerar staten och vårt välfärdssystem på pengar. Det var en tydlig komponent här, säger Henric Fagher.

– Varje uppslag som vi gick vidare med ledde till en förundersökning och i nästan alla fall ledde det också till ett åtal. Det är ju en rätt allvarlig indikation att varje uppslag i princip blir en förundersökning.

När polisen slog till mot lägenheten i Gävle i november förra året sökte de efter Rabie Karam. Han var med och grundade både Vetenskapsskolan i Göteborg och Nya Kastets skola i Gävle. Han är i dag efterlyst, vilket Gefle Dagblad tidigare rapporterat, då han inte inställt sig för att avtjäna sitt fängelsestraff för ekonomisk brottslighet i Gävleskolan.

Rabie Karam avböjer en intervju, men besvarar en del av våra frågor via röstmeddelanden han skickar via Whatsapp.

– Ni måste leta efter riktiga maffian, riktiga tjuvar, säger han och förnekar både existensen av ett nätverk och brotten han dömts för.

Dömd för bedrägeri

• En av grundarna av Vetenskapsskolan tillsammans med Abdel Nasser El Nadi i Göteborg och senare också grundare av Nya kastets skola i Gävle, där imamen Abu Raad hade en viktig roll.

• Han dömdes 2024, mot sitt nekande, tillsammans med det islamistiska nätverkets bokförare Mohammad al-Kotrani för ekonomisk bedrägerier i gävleskolan där de, enligt domen, blåst upp skolans ekonomi genom att flytta pengar mellan nätverkets olika bolag för att visa upp en bättre ekonomi som skulle få politikerna att godkänna skolan för skolpeng.

• Han är efterlyst för avtjänande av ett åtta månaders fängelsestraff och söks av Kronofogden för skatteskulder på fem miljoner kronor. Expressen har sökt Rabie Karam som uppger att han är i Egypten.

• Han avböjt en intervju, men säger i röstmeddelanden att han inte medvetet håller sig borta från straff, att han varit mycket sjuk och saknar tillgångar och därför inte haft råd att flyga till Sverige. Han menar vidare att han blivit lurad och känner sig hotad av affärskompanjoner och nekar fortfarande till brott.

I en polis-pm från eftersökandet av honom i lägenheten skriver polismännen att de från en kvinna på Karams adress fick veta att han lämnat landet.

Han befinner sig i Egypten, var beskedet.

Något Rabie Karam bekräftar i meddelanden till Expressen.

– Jag sitter här i Egypten. Jag kan inte göra någonting, säger han.

På kort tid har flera i nätverket lämnat landet. Många med stora skatteskulder som Rabie Karam, som jagas av Kronofogden för över fem miljoner.

Expressens jakt efter Abdel Nasser El nadi

2022 lyckades Expressen spåra upp också Abdel Nasser El Nadi i Egypten, efter att han lämnat landet med fem miljoner i skatteskulder. Han tog sig via Turkiet till Egypten, där Expressen kunde finna honom utanför en lokal moské.

– Sverige är ett avslutat kapitel och redan historia för mig, sa han till Expressens reporter Kassem Hamadé.

Abdel Nasser El Nadi förde ut 4,2 miljoner kronor av skolkoncernens pengar – ursprungligen skolpeng – till ett investeringskonto på Malta som han kontrollerade tillsammans med en saudisk kvinna. I kontakter med Skatteverket har han uppgett att pengarna skulle gå till ett hotellbygge i Saudiarabien.

Gävle-imamen Abo Raad, som är irakisk medborgare, har också lämnat landet. Spåren ledde först till Turkiet, men i dag är det oklart var han befinner sig.

Uppgifter till Expressen talar för att också en annan central, tidigare inte omskriven nyckelperson i friskolenätverket har gått samma väg. Han beskrivs som hjärnan bakom flera av uppläggen i bolagen och pekas, enligt honom själv, ut av Säkerhetspolisen som en person med ”betonande inflytande i den våldsbejakande islamistiska miljön”.

Svärson till Gävleimamen

• Det islamistiska nätverkets utpekade bokförare som nu lämnat landet med 2,1 miljoner i skatteskulder.Är svärson i till Gävleimamen Abu Raad och har ingått i flera styrelser eller varit ekonomisk rådgivare för olika bolag i denna granskningen.

• Han dömdes tillsammans med Rabie Karam för bokföringsbrott då de tillsammans blåste upp Nya kastets skolas ekonomi genom brottsliga överföringar mellan olika företag. Han dömdes för medhjälp till grovt bokföringsbrott, har idag näringsförbud och har lämnat landet. Trots det har han fortsatt sin verksamhet.

• Expressen har under en längre tid, utan resultat, sökt al-Kotrani som i korrespondens med olika myndigheter förnekat anklagelser om att han skulle ha med våldsbejakande extremism att göra.

Det är Gävleimamen Abo Raads svärson Mohammad al-Kotrani. Han är länken som binder samman en rad förskolor, friskolor och försök att starta hem för ensamkommande flyktingbarn och assistansbolag. Bolag som i dag nästan alla gått i konkurs eller utretts av Ekobrottsmyndigheten för olika typer av ekonomisk brottslighet och penningtvätt.

Mohammad al-Kotrani pekas ut som en möjliggörare, ett begrepp polisen använder för personer med särskilda kompetenser som används i brottslighet – ofta inom gängmiljöer.

– Mitt intryck är att al-Kotrani har varit mer av en möjliggörare och fyllt en funktion som inte främst har präglats av den religiösa, ideologiska biten, säger terrorforskaren Magnus Normark på FOI som är medförfattare till flera forskningsrapporter om den salafistiska rörelsen i Sverige dit det aktuella nätverket hör.

Han nämner Abo Raad och Abdel Nasser El Nadi som mer religiöst och ideologiskt motiverade. I vart fall till en början.

– Det blev väldigt snabbt mycket pengar i omlopp som de ursprungligen inte var vana att hantera egentligen, säger Normark.

Dömd för bokföringsbrott

• Ägare till förskolan Lär och lek AB som hon drev tillsammans med sin maken Wasim El-Jomaa. Båda dömdes senare för bokföringsbrott i verksamheten där stora belopp förts över till den extremismutpekade organisationen Sveriges förenade muslimer - där maken samtidigt har varit ordförande.

• Enligt åklagaren ska de båda tillsammans ha misskött bokföringen i förskolan systematiskt – vilket de båda nekade till.

• Eva Freih har tidigare suttit i styrelsen för El Nadis koncernbolag. Enligt polisen arbetade hon under flera år på Vetenskapsskolan i en central administrativ roll. Enligt uppgifter ska hon även genomfört anställningsintervjuer tillsammans med rektorn El Nadi.

• Mohammad al-Kotrani var anställd bokförare i både Vetenskapsskolan och Lär och lek AB.

Betalade känd hatpredikat

• Var under många år ordförande i den extremistutpekade organisationen Sveriges förenade muslimer och satt samtidigt i styrelsen för Vetenskapsskolan där han också arbetade i olika roller.

• Han drev tillsammans med hustrun Eva Freih förskolan Lär och lek AB som förde över stora belopp från barnens pengar till Sveriges förenade muslimer och även betalade pengar till en känd hatpredikant.

• Enligt åklagaren ska de båda tillsammans ha misskött bokföringen i förskolan systematiskt – vilket de båda nekade till. Båda dömdes senare för bokföringsbrott i verksamheten. Wasim El-Jomaa dömdes till tio månaders fängelse och tre års näringsförbud för tre fall av grovt bokföringsbrott.

Fick 30 miljoner i skattemedel

Förskolan Lär och lek AB fick under åren 2016 till 2020 strax över 30 miljoner i skattemedel för förskoleverksamhet i Gårdsten.

Vid totalt 14 tillfällen överfördes pengar från den skattefinansierade skolan till den ideella idrottsföreningen Andalus IF – för att därefter genast föras vidare till den kritiserade, islamistiska föreningen Sveriges förenade muslimers konto.

Bakom alla tre kontona stod Wasim El-Jomaa som drev förskolan tillsammans sin fru Eva Freih – och med Mohammad al-Kotrani som bokförare och ekonomisk rådgivare. Pengar hade också gått till att avlöna en känd hatpredikant, enligt utredningen.

El-Jomaa och Eva Freih, som även arbetat inom Abdel Nasser El nadis koncern Vetenskapsskolan, dömdes senare för bokföringsbrott på grund av brott begångna i Lär och lek. Expressen har varit i kontakt med Eva Freih som bett att hon och Wasim El-Jomaa ska få frågor på mejl, men de har därefter inte återkommit

al-Kotrani var anställd bokförare och redovisningskonsult i Abdel Nasser El Nadis skolkoncern och omskrevs 2014 för att han under en vild diskussion om räkenskaperna under ett styrelsemöte med Vetenskapsskolan slog en glasflaska i huvudet på en i styrelsen.

– De är inga brottslingar, de är bara dumma, sa El Nadi till polisen efteråt.

al-Kotrani dömdes mot sitt nekande och kunde fortsätta uppdragen i skolan. Han har också suttit i styrelser för flera av nätverkets bolag. Ett av dem drev han tillsammans med en tidigare IS-återvändare, mamman till en högprofilerad stupad IS-terrorist som var slöjdlärare på Vetenskapsskolan.

2024 dömdes Mohammad al-Kotrani för ekonomiska bedrägerier i Nya Kastets skola tillsammans med Rabie Karam. De hade, enligt domen, blåst upp skolans ekonomi genom att flytta pengar mellan nätverkets olika bolag för att visa upp en bättre ekonomi som skulle få politikerna att godkänna skolan för skolpeng.

Redovisningskonsulten har varit en aktiv möjliggörare. Han har hjälpt till att manipulera bokföringen, i Nya kastets skola till exempel, säger chefsåklagare Henric Fagher som drev utredningen.

I och med domen fick al-Kotrani ett treårigt rådgivnings- och näringsförbud.

Trots det visar Expressens granskning att Mohammad al-Kotrani fortsatt sin verksamhet i samma kommunägda lokaler i stadsdelen Gårdsten i Göteborg. Uppgifter från Bolagsverket visar att han haft hand om i vart fall ett tjugotal bolag efter näringsförbudet trädde i kraft.

När Expressen besöker redovisningsbyråns adress är kontoret tömt och en kvinna i grannlokalen berättar att Mohammad al-Kotrani nyligen flyttat verksamheten till en annan del av stan, på Hisingen.

Nya utredningar mot islamisternas bokförare

Just nu pågår en förundersökning mot Mohammad al-Kotrani gällande falsk identitetsanvändning, då han rapporterat in en person som ny styrelseledamot i den redovisningsbyrå han använt i flera av nätverkets bolag.

al-Kotrani kan, på grund av domen med näringsförbud, inte själv sitta i några bolagsstyrelser.

Mannen hörde dock av sig till Bolagsverket och uppgav att han aldrig någonsin hade gett sitt medgivande om att bli någon styrelseledamot.

Polisen misstänker att bytet i styrelsen bara varit en chimär och man har sedan i somras försökt få al-Kotrani till förhör, men ska inte ha lyckats.

Fram till sommaren hyrde han ett rum hos redovisningsbyrån Ekonomicos på Hisingen, där kollegerna uppger att man inte vet vart han tagit vägen.

I dag drivs där ett statligt finansierat arbetsmarknadsprojekt.

Och Mohammad al-Kotrani, med 2,1 miljoner kronor i skulder till Skatteverket, är försvunnen.

Han har anmält sig utvandrad till Turkiet, men uppgiften är osäker.

– Han jobbade här en kort stund. Han är på semester, säger en av delägarna.

Vart då?

– Senast, vad jag vet, var det Egypten.

Rabie Karam: "Jag kan inte betala"

Om domen om ekonomisk brottslighet

– Jag är oskyldig, den där domen var en felaktig dom, säger han och skyller på två personer han namnger.

– De har ändrat hela bokföringen.

Om skulderna

– Jag har jobbat, jag har kämpat, jag har slitit hela mitt liv. Jag har betalat skatt i Sverige, säger han och uppger att han blivit bestulen av två namngivna personer och därför inte kan betala tillbaka.

– Jag kan inte betala för jag har ingenting just nu. Allt har NN och NN tjuvat.

Om det islamistiska nätverket

– Det finns ingen koppling, inget nätverk.

Om Säkerhetspolisen och våldsbejakande extremism

– Det finns ingen våldsbejakande extremism. Det är bara media och Säpo som ljuger om det här, ljuger för det svenska folket. Media och Säpo gör grovt fel mot svenska folket, mot svenska muslimer och förtrycker muslimer.

Om efterlysningen

– Jag är inte efterlyst, säger han och uppger att han varit i kontakt med polisen och kriminalvården och meddelat dem var han befinner sig.

Däremot meddelar kriminalvården att han är fortsatt efterlyst.

Rabie Karam säger att han lämnade Sverige innan hovrättsdomen och att har meddelat att han inte har möjlighet att åka till Sverige för att avtjäna straff, då han är sjuk och utan pengar.

Expressen har sökt Mohammad al-Kotrani, Abdel Nasser El Nadi och Abo Raad. Vi har varit i kontakt med Eva Freih som bett att få frågor över mejl till sig och maken Wasim El-Jomaa. Därefter har de inte återkommit.

Abdirizak Waberi och Hussein Al-Jibury har kontaktats via sina respektive anstalter, men har inte besvarat våra kontakter.

Skolan

 

”Invandringens betydelse för skolan glöms bort”

Gabriel Heller Sahlgren är forskare vid Institutet för Näringslivsforskning.

Den svenska skolan presterar extremt väl i en internationell jämförelse och är nu på Sydkoreas nivå. Den största kvarvarande utmaningen är glappet mellan elevgrupper, skriver Gabriel Heller Sahlgren.

Publicerad 2025-07-30

Resultaten från internationella prov, såsom Pisa och Timss, har spelat en viktig roll i svensk skoldebatt. Under lång tid underpresterade Sverige i dessa undersökningar, något som politiker och debattörer har utnyttjat för att skapa en känsla av brådska att förändra skolan i önskvärd riktning. Proven har på så sätt främst fungerat som ett slagträ i debatten.

Sannolikt var det också därför många valde att ignorera de förbättringar som blev tydliga från och med 2016. För när styrkebeskeden duggade tätt i proven som publicerades under åren innan pandemin var det få som tycktes bry sig. Förbättringarna bortförklarades, ibland som ett resultat av fusk med elevurvalet, vilket bidrog till att misstänkliggöra framstegen.

Och när resultaten så föll igen under pandemin var ordningen återställd. Raset skylldes på skolan och domedagsrubrikerna avlöste varandra. Att nästan alla deltagande länder upplevde ett liknande fall – och att Sverige nådde bra relativa placeringar – viftades bort, trots att man knappast kunde lasta skolan för pandemin.

Men ännu viktigare var och är tystnaden kring betydelsen av invandringen. Invandringen har förändrat elevsammansättning i grunden och därmed försvårat för skolan att klara sitt uppdrag. Vilket man måste ta hänsyn till i jämförande analyser. Redan för tre år sedan visade jag att när man enbart studerar elever med inhemsk bakgrund – och på så sätt jämför ”lika med lika” – presterade den svenska grundskolan bland de bästa i världen strax innan pandemin. Kunskapsfallet sedan tidigt 2000-tal var då också utraderat.

Analysen bekräftades generellt i proven som skrevs under pandemin, men möttes ändå av tystnad. Anledningen är enkel: skulle man erkänna att skolans främsta kvarvarande problem beror på efterdyningar av invandringspolitiken blir det naturligtvis svårare att rättfärdiga sina egna favoritlösningar inom skolpolitiken. Att ignorera förbättringarna blir därför ett verktyg för att kunna fortsätta som om ingenting har hänt.

Men tystnaden framstår nu som orimlig. I en ny analys av resultaten i Timss 2023 visar jag nämligen att den svenska skolan inte bara presterar bra – utan extremt väl. Detta efter rejäla förbättringar sedan 2011. Bland åttondeklassare med inhemsk bakgrund når Sverige en delad sjätteplats i matematik, med bäst resultat utanför Östasien och Singapore, och en delad fjärdeplats i naturvetenskap – på samma nivå som Sydkorea (och bättre än Hongkong).

Andelen högpresterande åttondeklassare med inhemsk bakgrund är faktiskt tillbaka på 1995 års toppnivåer i bägge ämnen – och är nu lika hög som i Sydkorea och Japan i naturvetenskap. Då andelen högpresterande elever är särskilt viktig för ekonomisk tillväxt är detta oerhört glädjande.

Även när elever med utländsk bakgrund räknas in står sig Sverige väl. Men snittresultaten sjunker då med motsvarande ett läsårs inlärning. Detta synliggör den svenska skolans största kvarvarande utmaning: de enorma kunskapsskillnaderna mellan elever med inhemsk respektive utländsk bakgrund. Dessa skillnader är bland de största i världen och motsvarar flera läsårs inlärning.

Riktade insatser som aktivt minskar skillnaderna är således avgörande. Men tyvärr brister regeringens reformprogram i detta hänseende. Den mest evidensbaserade modellen för att stärka resultaten bland elever med utländsk bakgrund fortsätter nämligen att lysa med sin frånvaro.

Denna modell kallas ”no excuses” och bygger på strikt (men varm) elevdisciplin samt höga förväntningar för att stärka elevers karaktär. Målet är att via fostran uppnå förändringar i elevernas normer och därmed skapa självdisciplin samt en vilja att lyckas. Skolmåltider där elever övar sig i tacksamhet är ett exempel på hur detta uppnås.

Modellen innefattar ofta längre skoldagar och undervisning på lördagar. Man använder explicit, lärarledd undervisning och skoluniformer. Gemensamma prov används frekvent för uppföljning. Man har ofta extraundervisning om så krävs.

Forskning visar att ”no excuses”-skolor har starka positiva kunskaps­effekter, speciellt bland elever med utländsk bakgrund. Några år på en sådan skola har visat sig kunna vara tillräckligt för att utjämna skillnader i samma storleksordning som gapet gentemot elever med svensk bakgrund. Modellen har också visat sig ha en brottsförebyggande effekt.

Även min rapport finner indirekt stöd för delar av modellens fokus: det finns en tydlig positiv effekt av studiero på Timss-resultaten. Svenska elever rapporterar samtidigt relativt låga nivåer av studiero internationellt sett. ”No excuses” är en högst relevant lösning i den kontexten.

Det är därför anmärkningsvärt att regeringen inte aktivt arbetar för att införa modellen i svenskt skolväsende. Ett första steg bör vara att undanröja alla juridiska hinder, inklusive lagkravet på elevinflytande och förbudet mot skoluniform. Barnkonventionen kan behöva överges i lag. De förändringar som har föreslagits efter utredningar om läroplaner och studiero är bra, men helt enkelt inte tillräckliga.

Skoldebatten tycks idag ha låst sig vid föreställningen om en grundskola i ständig kris, trots att det nu står utom tvivel att den håller hög kunskapsmässig kvalitet. Det betyder inte att vi ska luta oss tillbaka; målet bör vara att bli absolut bäst i världen. Men främst krävs nu riktade insatser för att möta invandringens negativa kunskapseffekter. Att legalisera och införa ”No excuses”-modellen där den gör störst nytta är en nödvändig pusselbit i detta arbete.

Gabriel Heller Sahlgren

forskare vid Institutet för Näringslivsforskning

Nalin Baksi om Rektor Linnea

NALIN BAKSI
Politikerna måste stötta Rektor Linnea
Publicerad 13 nov 2024

Att lyssna på drevet som vill få bort rektorn Linnea Lindquist är oacceptabelt.

Nalin Baksi uppmanar Stockholms politiker att stötta henne.

NALIN BAKSI
LÄS FLER: krönikor av
Nalin Baksi

KULTURDEBATT. Under höstlovet hade vi besök av min svåger Serdar och hans familj som bor i Holland. Serdar berättade att de har låtit barnen byta skola för att ungarna skulle slippa islamistisk indoktrinering i skolan. Deras barn blev retade för att deras mamma inte hade sjal och för att de inte gick till moskén. Under fastemånaden ramadan vågade deras afghanska vänners 9-åriga dotter inte äta sin matsäck av rädsla för trakasserier av de andra barnen. Varje dag kom flickan hem hungrig. Serdar och hans fru låter sorgsna när de berättar att de inte hade något annat val än att flytta barnen till en annan skola, som ligger mycket längre bort.

När den nya skolan skickar meddelande om att de ska ta över barnen blir mina släktingar uppkallade till rektorn på den gamla skolan och får frågan om varför barnen ska sluta. Serdar säger då rakt ut att skälet till att han en gång flydde sitt land och kom till Holland var just för demokrati och frihet. Vidare säger han till rektorn att om han velat ha talibanstyre hade han valt Afghanistan.

Rektorn svarar att han i sin roll inte vill kritisera sin skola men att han i Serdars situation hade gjort exakt samma sak.
Linnea Lindquist är rektor, känd i sociala medier som ”rektor Linnea” och fristående kolumnist på Expressens ledarsida.

Några timmar efter vårt samtal möter jag en vän som frågar om jag har hört vad som har hänt Linnea Lindquist som numera arbetar på en kommunal skola i Husby. Vännen berättar att en del föräldrar, uppbackade av islamister och med stöd av vänsterpartister har startat ett drev för att få bort ”islamofoben” Lindquist från skolan.

INSAN (Institutet för samhällsanalys) som tidigare hette Nyans muslim drivs av den kände islamisten Amanj Aziz. Det är alltså en hemsida med sidor på Facebook och Instagram. Jag har både debatterat med och skrivit om Aziz, som bland annat varit representant för det missionerande nätverket IERA samt varit anställd på Sveriges Förenade muslimer (SFM) i Göteborg. Säpo har enligt den erfarna journalisten Magnus Sandelin i underrättelserapporter pekat ut SFM som central i den extremistmiljö varifrån många reste för att ansluta sig till IS.

Amanj Aziz arrangerar ofta samtal om påstådd islamofobi. Samtalen förs mellan honom, Fatima Doubakil och Maimuna Abdullahi och läggs ut på INSAN. Doubakil och Abdullahi har en bakgrund i Muslimska mänskliga rättighetskommittén (MMRK). De blev kända för en större allmänhet när de 2018 polisanmälde Ann-Sofie Hermansson, dåvarande kommunstyrelsens ordförande i Göteborg, för att hon i sin blogg hade skrivit att de hade extrema åsikter. När polisen lade ner ärendet öppnade kvinnorna en civilrättsprocess som de förlorade både i tingsrätten och hovrätten. Ann-Sofie Hermansson är inte den enda som har blivit förföljd. Nu är det Linnea Lindquist som drabbas.

På INSAN:s Instagram läggs hennes tweets ut med kommentarer för att visa att hon är islamofob. Som bevis anför man bland annat Lindquists uppskattning av en av mina kritiska artiklar om islamism som publicerats här på Expressens kultursida. Jag har aldrig träffat Linnea Lindquist, men jag läser med intresse det som hon skriver på sin blogg och på Expressens ledarsida. Jag beundrar den oförtrutna kamp mot marknadsskolan som hon liksom hennes kolleger på tankesmedjan Balans driver.

Att islamister piskar upp hatisk stämning mot enskilda personer har jag själv fått känna av. När jag 2008 hörde talas om att unga kvinnor i Tensta trakasserades för sina korta kjolar köpte jag några och visade upp dem i Tensta. Jag kallade det för min talibanprotest.

Då bröt helvetet lös. Jag attackerades på möten och fick ta emot allvarliga hot. Inte nog med det, Fatima Doubakil och hennes man Kitimbwa Sabuni, från MMRK organiserade dessutom en demonstration mot mig utanför min arbetsplats. De hade plakat med texten ”Nalin Åkesson” för att framställa mig som sverigedemokrat. De ordnade även öppna hatmöten mot mig i Tensta Träff.

På den tiden var kunskapen om islamismen låg och rädslan för att anklagas för islamofobi gjorde att få vågade stödja mig. I dag befinner vi oss i en annan situation.

Det är viktigt att skilja på islam och islamism. Islamism är en totalitär ideologi som ska bekämpas på samma sätt som fascism och rasism. Och de allra flesta svenskar verkar förstå skillnaden mellan muslimer och islamister. Detta gäller tyvärr inte Vänsterpartiet.

För muslimer med vänstervärderingar är Vänsterpartiets hållning fullständigt obegriplig. Vänsterpartiet, som ser sig själva som ett feministiskt parti, verkar tycka att muslimska kvinnor inte förtjänar samma rättigheter som svenska kvinnor.

Att islamisterna vill begränsa yttrandefriheten för människor med en annan åsikt är ingen nyhet för mig. Men att vänsterpartister med förtroendeuppdrag stöder islamister gör mig både ledsen och arg.

Hashi Mohamed Jama (V) är ledamot i Region Stockholms fullmäktige och skriver så här på Facebook: ”Skolan skall präglas av delaktighet och inflytande. Lyssna på föräldrarna.”

Lyssna är en sak, men att okritiskt följa föräldrars krav på att sparka lärare är fullständigt oacceptabelt. Det finns alltså en del inom vänstern som anser att man inte kan vara antirasist och samtidigt ta avstånd från islamister?

Nu är det viktigt att andra politiska partier i Stockholms stadshus går ihop och backar Linnea Lindquist. Om vi låter islamister diktera villkoren kommer de att lyckas förverkliga sitt parallellsamhälle.

Jag förstår att Linnea Lindquist går igenom en svår tid. Serdar hälsar att hon ska stå på sig och komma ihåg att det finns många föräldrar som likt honom är oroliga för islamisternas inflytande – och han hoppas att föräldrar i Husby ska slippa flytta på sina barn.

Nalin Baksi är psykiatrisjuksköterska och medarbetare på Expressens kultursida.

Islam i svenska skolan

 

Så gör islamister för att ta makten över skolan

Publicerad 10 nov 2024 kl 10.19

Skolan är en prioriterad arena för islamister, skriver Sofie Löwenmark.

Hbtq-frågor väcker särskilt stor upprördhet i diskussionsforum på nätet.

Sofie Löwenmark

För några år sedan spreds ett rykte bland en större grupp familjer med somaliskt ursprung. Barnkonventionen hade nyss blivit lag, och ryktet sade att det betydde att elever inte längre skulle få vara muslimer. Eftersom skolan skulle vara rättighetsbaserad och sekulär. Oroade föräldrar ville ta sina barn ur skolan.

Men efter att en socialsekreterare anordnat ett stormöte, och med hjälp av tolkar förklarat att lagen inte alls hade någon sådan innebörd, lugnade situationen ner sig. Oron grundade sig delvis på okunskap. Socialsekreterare och andra som arbetar i utsatta områden vet att ord som ”sekulär” kan väcka rädsla där.

Var ryktet kom ifrån den gången vet jag inte. Men att skolan är en av de mest prioriterade arenorna för islamister, och att de tar varje chans att sprida misstro mot majoritetssamhället, är väl känt.

För i deras värld är det den som kontrollerar barnen som kontrollerar framtiden.

I muslimska diskussionsforum på sociala medier sprids uppfattningar som frontalkrockar med den svenska skolans läroplan.

Sedan 2019 har minst sju muslimska friskolor stängts av Skolinspektionen efter att Säkerhetspolisen varnat för att elever har radikaliserats. Men det hindrar inte islamismen från att ta sig in i skolans korridorer – för även i kommunala skolor finns personal som prioriterar sin religion framför elevernas rätt till likvärdig undervisning.

Muslimska lärare och lärarstudenter tipsar varandra om hur de kan undvika att undervisa om hbtq och annat oönskat

Som den kommunala Sjumilaskolan i Göteborg. Där ska en anställd ha hållit bön för lågstadieelever under skoltid, och tillrättavisat skolflickor när slöjorna inte täckte håret. Det framgår i en anmälan till Skolinspektionen från förra året.

Den anställde på Sjumilaskolan verkar tyvärr inte vara ensam. I forum kan man läsa hur muslimska lärare och lärarstudenter tipsar varandra om hur de kan undvika att undervisa om hbtq och annat oönskat.

Det är i linje med vad föräldrarna vill ha. Hbtq-frågor väcker särskilt stor upprördhet. Bekymrade föräldrar söker råd om hur barnen ska slippa ”indoktrineras”. Även sexualundervisning, bön i skolan, Israel-Palestina-konflikten, skolmat och brist på muslimska lärare är frågor som lyfts.

Men det är inte bara berörda föräldrar som engagerar sig. Företrädare från olika mer eller mindre radikala organisationer är mycket aktiva.

Islamakademin i Malmö brukar exempelvis inte missa tillfället att elda på om en skolanställd anklagas för islamofobi.

När svenska skolor planerade för matinköp under ramadan, och därför skickade ut blanketter för att ta reda på hur många elever som avsåg att äta under fastemånaden, uppmanade Islamakademin muslimska föräldrar att inte svara.

Frågorna påstods vara islamofobiska och utgöra olaglig registrering av religiös tillhörighet. I andra sammanhang har Islamakademin förklarat hur muslimska föräldrar ska se till att barnen inte deltar i luciafiranden.

I den ständiga kampen mot påstådda orättvisor pekas ofta enskilda lärare och rektorer ut och anklagas för att kränka muslimska elever. Anklagelser som förstoras upp och sprids vidare av självpåtagna försvarare av den enda rätta läran.

En kvinnlig rektor och V-politiker i Eskilstuna uttryckte hösten 2021 oro på sociala medier över att allt fler unga flickor bär slöja och heltäckande klädsel. Det startades omedelbart ett drev, med färdigskrivna mallar för att mejlbomba chefer och politiker. Partiet Nyans anmälde henne till JO.

En Örebrorektor uttalade sig i våras om radikalisering hos elever som kommit från en stängd muslimsk friskola. Hennes kommentar ledde till massanmälningar, anklagelser om islamofobi och ett fördömande från den lokala moskén.

De senaste veckorna har det pågått ett sådant drev mot rektor Linnea Lindquist. Argumenten går igen och det gör också de islamister och aktivister som deltar.

Angreppen mot rektorer och lärare har en avskräckande effekt. De är inte bara hotfulla och obehagliga för den som drabbas, utan fungerar också som en varning för andra att inte utmana islamisternas inflytande i skolan.

För elevernas skull kan vi inte låta dem stå oemotsagda.nerra slöddrets makt i samhället.

Skolverkets vänsterstyrning

RAK HÖGER

Vem har godkänt Skolverkets vänsterradikala agenda?

Vem styr svensk skola? På Skolverket verkar man anse att man kan ha en helt egen agenda – med fokus på normkritik, intersektionalitet och genusideologi – även om denna går rakt emot de folkvaldas.

Anna-Karin Wyndhamn
Jul 28, 2024

Vem styr svensk skola? De folkvalda eller tjänstemännen på Skolverket? Granskningen av ett nytt ämne i gymnasieskolan avslöjar en myndighet som hittar på egna uppdrag och följer prioriteringar som saknar stöd i regleringsbrevet.

Från och med hösten 2025 kommer ”Makt, normer och kön” erbjudas som fördjupning på alla nationella program inom gymnasieskolan. Ämnets syfte är att ”upplysa om olika maktordningar och normer kopplade till kön och sexualitet”. Eleven ska inom ramen för ämnet lära sig använda begrepp och teorier inom området för att lära sig ”hur normer, värderingar och strukturer kan främja och begränsa människans makt att påverka sitt privatliv, sitt arbete och samhället i stort”. De teorier och begrepp som eleven ska tillägna sig är: queerteori, intersektionalitet, genusteori, könsmaktsordningen, härskartekniker, rasifiering och normkritik.

Det är Skolverket som på egen hand har tagit initiativ till det nya ämnet. Vad är skälet? Det finns inget underlag som dokumenterar besvärande kunskapsluckor på området. Myndigheten har, skriver de i mejl till mig, uppfattat ”signaler på ett behov” under de konferenser som Skolverket arrangerar på tema jämställdhet och inkludering. (Det är inte särskilt långsökt att tänka sig att det till sådana konferenser söker sig individer med ett särskilt intresse för just ett sådant ämne.)

Från början kallas skolämnet ”Normer, jämställdhet och intersektionalitet” och myndigheten står under tillkomstprocessen främst i kontakt med genusvetenskapliga institutioner runtom i landet för stöd och inspel. I remissomgången är det också dessa institutioner samt Jämställdhetsmyndigheten som yttrar sig. Samtliga är mycket positiva till ämnets inrättande, men föreslår ett annat namn samt uppstramning av ämnets breda innehåll och skärpning av fokus. Det ger ”Makt, normer och kön”. Beslutet att inrätta det fattas av Anna Westerholm, chef för läroplansavdelningen och med särskilt ansvar för värdegrundsfrågor. Det är för övrigt samma Anna Westerholm som tidigare har kritiserats för att vilja stryka antiken från historieämnet och nationalsången från musikämnet.

På frågor om tillblivelsen beskriver Skolverket ämnet som ”en del av bildningsuppdraget”: ”Det ligger i linje med vårt instruktionsenliga uppdrag att främja likvärdighet, demokrati, jämställdhet och vara normkritisk”, säger enhetschef Jonas Vig i en bandad intervju i Studio Ett. Även skolan har, säger Vig, ett tydligt uppdrag att vara normkritisk.

Har skolan verkligen det? När man granskar påståendet visar det sig att det inte finns någon skrivning i något regleringsbrev eller något ”instruktionsenligt uppdrag” (som Vig uttrycker det) att vara normkritisk. Det finns inte heller något direktiv som säger att en uppsättning radikala vänsterteorier om hur makt påstås fungera, ska vara ledstjärna för både myndigheten och skolan.

Det här handlar inte om en enskild tjänstemans nitiskhet, inte heller om någon felsägning eller missuppfattning. Tvärtom är detta typiskt för Skolverket. Det är inget som började med den här kursen, utan myndigheten har över mycket lång tid gett de ideologiska teorier som ”Makt, kön och normer” vilar på, både status och genomslag. Man handlar utifrån en egen agenda i skarp konflikt med regeringens uttalade skolpolitik. Redan 2009 börjar Skolverket rekommendera att lärare anlägger ett normkritiskt perspektiv och arbetar med normkritisk pedagogik. “Det är så maktstrukturer ska utmanas”, skrev myndigheten. “Normkritik är ett vaccin mot diskriminering och kränkningar”, predikar Skolverket i en lärarhandledning.

I myndighetens framtidsvision har alla elever rustats med normkritiska glasögon. Med dessa på näsan kan eleverna fungera som ”normkritiska whistleblowers" som ”hojtar till om läraren råkar slinta på tungan och glömma att inlemma alla.” Läraren är i detta synsätt en potentiell fiende som upprätthåller destruktiva normer och rasistiska tankefigurer, utövar förtryck och vidmakthåller könsstereotyper. Skolverket föreslår redan 2011 att kunskap i normkritik bör vara ett examensmål i alla lärarutbildningar. Sedan rullar det på med handledningar, manualer, stödmaterial och olika moduler i vilka de teorier och begrepp som nu samlats i ”Makt, kön och normer” repeteras. Kontinuiteten är imponerande, och tycks sakna relation till vilken regering som sitter i Rosenbad.

I en tidigare artikel här på Rak Höger visade jag mönster i vilka externa resurser som Skolverket använt sig av för att ta fram stödmaterial. Återkommande var Amphi Produktion, som enligt den egna hemsidan ”möjliggör maktkritisk förändring”. Det material som produktionsbolaget tog fram till myndigheten innehöll uppmaningar till läraren att låta normkritiken genomsyra hela det pedagogiska uppdraget: planering, lektionsinnehåll, bemötande, kollegialt lärande, reflektioner och bedömning. Av denna totala normkritik följer att läraren måste träda tillbaka och ifrågasätta sin rätt att inta en position som klassrummets kunskapsauktoritet. Det är en märklig sak av en skolmyndighet att förorda, men så stod det i pamfletten som av någon anledning plockats ned från hemsidan (men finns kvar i nätarkiv).

Skolverket må ha avpublicerat just denna manual (notan från Amphi gick på 707 646 kronor, exklusive moms), liksom specialbeställda queerfeministiska dikttolkningar av läroplanen, värdegrunden och betygskriterierna (kostnad 50 000 kronor), men inget tyder på myndigheten ändrat ideologisk grundhållning. Myndighetens nya material för arbete med trans, könsuttryck och könsidentitet följer samma extrema linje: läraren ska helst undvika att tala om eleverna som flickor och pojkar, eftersom det upprätthåller en föreställning om två kön.

Kort efter beslutet att inrätta ämnet ”Makt, normer och kön”, fick högskolor och universitet möjlighet att komma in med anbud på fortbildningskurser. De lärare som vill undervisa i ämnet måste ha 30 högskolepoäng genusvetenskap, alternativt gå sammanlagt fyra nyinrättade kurser. Umeå universitet startar i höst, liksom Mittuniversitetet, Stockholms universitet och Malmö universitet. Som exempel på examinerande innehåll kan nämnas att lärarna i en av uppgifterna ska “undersöka vad det innebär att vara privilegierad och hur vi alla drar nytta av olika privilegier i vår vardag”. Uppgiften passar som hand i handske med de metodövningar Skolverket under ett drygt decennium uppmanat lärare att företa sig i skolan: privilegiepromenader, varianter av rollspel som gynnad respektive missgynnad och konstruktioner av maktpyramider. Det går vidare en rak linje mellan de forskare och verk som åberopas i Skolverkets omfångsrika stödmaterial i normkritik, och den kurslitteratur som lärare nu, ännu en gång, ska få sig en duvning i. Det är bland annat Lena Martinssons och Eva Reimers ”Skola i normer” och det är ”Intersektionalitet: kritiska reflektioner över (o)jämlikhetens landskap” av Paulina de los Reyes och Diana Mulinari. Dessa fyra har över lång tid återkommit som källor och inspiratörer till den intersektionella och normkritiska analys som, enligt Skolverket, ska hjälpa lärare att arbeta med inkludering, jämställdhet och värdegrund. De har i olika grad utmärkt sig genom att relativisera förekomsten av hedersnormer. I utredningar, artiklar, debattexter och i forskning har de, alldeles särskilt Mulinari och de los Reyes, med kraft kategoriserat ”talet” om hedersnormer som ett uttryck för majoritetssamhällets förtryck och västvärldens strukturella rasism. I ämnesplanen för det nya ämnet ”Makt, normer och kön” nämns i en bisats ”föreställningar om heder” som tema och innehåll. Men med kurslitteratur författad av extremideologer som Mulinari och de los Reyes, betyder föreställningar om heder något annat än ett erkännande av existensen av förtryck kopplat till hederskulturer. Förtrycket finns i omedvetet rasistiska föreställningar om “den andre”, inte i faktiska handlingar och regler som begränsar människors möjlighet att välja partner och livsriktning.

En sak är vad akademiker sysslar med i sina specialintressen, en annan vad man undervisar skolelever om. Friheten att forska om vad man intresserar sig för bör vara stor, men andra kriterier måste gälla för vad man lär ut som sanning till gymnasieelever. Då måste högre krav ställas på att ge plats för fler perspektiv och mer nyanser. I ämnesplan och betygskriterier för “Makt, normer och kön” saknas detta. Myndigheten har på eget bevåg skapat en kurs i politisk fostran.

På Skolverket intet nytt. Myndigheten har i snart två decennier tryckt in normkritik som ett moraliskt rättesnöre från förskolan till gymnasiet. Att innehållet i "Makt, normer och kön” ses som så neutralt att det av ansvarig enhetschef Jonas Vig beskrivs som en del av bildningsuppdraget, är avslöjande. För Jonas Vig är detta inget konstigt. Det är vattnet han simmar runt i. Det är så myndigheten jobbar. Och om man inte gillar det som kommer från utbildningsdepartementet, kan man ändra eller hitta på egna instruktioner.

Utbildningsminister Mats Persson och skolminister Lotta Edholm har aviserat stora systemförändringar av svensk skola. Kunskapssynen ska ändras, har man lovat. Läraren ska få ett tydligare mandat. Det ska bli ordning i skolan igen. Men vem bestämmer i realiteten – regeringen eller myndigheten?

När Jan Björklund försökte bringa ordning i styrdokumenten och städa ut den postmoderna kunskapssynen, satte sig tjänstemännen på Skolverket över direktiven. Det tilltaget saboterade hela kursändringen och Björklund blev blåst på sin reform.

Frågan är om det är detta regeringen egentligen vill ha, eftersom man har valt att ligga så lågt. Om Mats Persson och Lotta Edholm vill ha något annat än detta har de åtminstone inte gjort det klart för Skolverket. Tills dess fortsätter normkritiken och den vänsterradikala ideologin flöda med oförminskad kraft.

Anna-Karin Wyndhamn