Enköping och Putin

 

Trump vs Putin and TACO

Allt om Trump i bloggen

The highly anticipated summit between President Donald Trump and Russian leader Vladimir Putin in Alaska on Friday concluded earlier than expected, with an awkward press appearance and no formal deal. But it was a PR victory for Putin on the world stage — and, in a surprise announcement hours later, Trump dropped his demand for a ceasefire, saying Russia and Ukraine should start negotiating on a final peace deal instead.

On Saturday, Trump told Ukrainian leader Volodymyr Zelensky that Putin wants Ukraine’s Donbas region as a condition for ending the war. He said the U.S. is open to providing security guarantees for Ukraine in the wake of an agreement.


Here are five key takeaways from the summit and its aftermath.

There was no formal deal

Friday’s summit ended without an agreement to secure peace in Ukraine — a long-standing goal for Trump.

Speaking to reporters after their meeting, Trump and Putin said they made progress, with Trump claiming the meeting was “extremely productive,” but “there’s no deal until there’s a deal.” The leaders offered few details on what was discussed or which issues remained unresolved. Reporters noted that Trump spoke for just a few minutes before stepping off stage and described him as appearing unhappy, tired or bored during the joint appearance.

‘No deal until there’s a deal’

Early on Saturday, Trump wrote on Truth Social that it had been “a great and very successful day in Alaska” and that he had spoken to Zelensky, European leaders and the NATO secretary general. It was “determined by all that the best way to end the horrific war between Russia and Ukraine is to go directly to a Peace Agreement, which would end the war, and not a mere Ceasefire Agreement, which often times do not hold up.”

It was a dramatic reversal — during his flight to Alaska, he had told Fox News he would not be happy to “walk away without some form of a ceasefire.”

Zelensky and European leaders have long insisted a ceasefire agreement or reduction in hostilities should be a precondition for talks to end the war. Putin has repeatedly rejected calls for a ceasefire and argued for negotiations for a final peace deal instead — a position Ukraine and its allies have described as a delay tactic to enable Russia to make more gains on the battlefield.

On Saturday, during a phone call, Trump told Zelensky and several European leaders that Putin is demanding Ukraine cede the entire Donbas region — an area including the Luhansk and Donetsk regions that Russian soldiers have not managed to seize during years of fighting — to Russia. This would be in addition to the Ukrainian territory Moscow has occupied, in return for a “promise” to stop the war, according to four people familiar with the discussion. All spoke on the condition of anonymity to discuss the sensitive matter.

President Donald Trump greets Russian President Vladimir Putin on the red carpet as they meet for their summit in Anchorage on Friday. (Kevin Lamarque/Reuters)

Friday marked Putin’s first visit to the U.S. for talks with a president since 2007 and his first in-person meeting with Trump since Russia invaded Ukraine in 2022.

Meeting on the tarmac at Joint Base Elmendorf-Richardson in Alaska, Putin walked a red carpet toward Trump, who clapped, shook Putin’s hand warmly and patted his arm. The two leaders watched a B-2 stealth bomber flyover and stood side-by-side while they posed for cameras without answering questions from reporters.

They rode together and spoke privately in Trump’s armored limousine, without an interpreter — in a breach of security and diplomatic protocol.

The highly choreographed meeting marked a sharp contrast to Trump’s Oval Office interaction with Zelensky in February, where Trump and Vice President JD Vance publicly berated Zelensky in an on-camera altercation that had no modern precedent.

While Putin appeared uncomfortable at journalists shouting questions at him during the summit — frowning and making faces at them — Russian media portrayed the overall meeting as a massive victory for Putin. “All the attempts to paint Russia as an international pariah were destroyed in one moment, in the moment when Trump shook Putin’s hand,” a Russian state TV commentator said at one point.

The joint press appearance, where they took no questions, also gave Putin the chance to repeat his long-standing talking points about the importance of addressing the “root causes” of the war — the term Russia uses when describing its desire to demilitarize Ukraine and block its entry to NATO.

Both Trump and Putin signaled that they were ready to meet again, with Trump wrapping up his press appearance by saying they would see each other soon, and Putin quipping “next time in Moscow.”

In July, Trump threatened tariffs on Russia if the war did not stop within 50 days — and on Wednesday, he warned there would be “very severe consequences” if Putin didn’t agree to stop his war against Ukraine after their meeting, without specifying what those would be.

However, Russian officials had been optimistic ahead of the Alaska summit — with Russian Foreign Minister Sergei Lavrov telling reporters that he had expected that the U.S. would lift some sanctions after the meeting. Putin also brought several business leaders with him to the meeting — something Trump noted, while saying: “They’re not doing business until we get the war settled.”

Ultimately, while the U.S. did not lift any preexisting sanctions following the meeting, it also didn’t immediately announce any new ones, despite the lack of an agreement from Russia to stop fighting in Ukraine.

After the phone conversation with Trump and European leaders, Zelensky said he would be meeting Trump in Washington on Monday. He said he had told Trump “sanctions must be strengthened if there is no trilateral meeting.” Trump has previously expressed support for a meeting involving Russian, U.S. and Ukrainian officials, although a Putin aide has said that this was not discussed in Alaska.

European leaders, who thought Trump agreed with them on the need for a ceasefire first, reiterated their support for Ukraine on Saturday, saying they were ready to support a trilateral summit. European leaders have been invited to join Zelensky and Trump in the White House on Monday, but so far they are hesitant about the meeting, two European diplomats said.

Trump also told European leaders Saturday that the U.S. would consider providing security guarantees for Ukraine in a deal, though the details were not mapped out, according to the diplomats.

“We are clear that Ukraine must have ironclad security guarantees to effectively defend its sovereignty and territorial integrity. We welcome President Trump’s statement that the U.S. is prepared to give security guarantees,” the statement from leaders of the European Union, France, Germany, Italy, the United Kingdom, Poland and Finland said.

That statement did not mention their earlier position that a ceasefire should come before a peace deal.

Trump & Putin

Det har blivit uppenbart för alla politiska omvärldsanalytiker att Putin har hållhakar på Trump men av någon, för mig oförklarlig anledning, gräver ingen i det.

Alla vet att Trumps fastighetsaffärer var i kris på 80-90-talen och att ryska oligarker räddade honom genom att köpa in sig. Det hände igen runt 2008 och åter räddades han av ryska oligarker!

Eventuellt är det så att Putin kan tvinga oligarkerna att lösa in sina lån och ruinera Trump.

Det är det enda vettiga förklaringen till Trumps krypande för putin.

Ukraina

WIKIPEDIA om Majdan-revolutionen i Ukraina 2013.

WIKIPEDIA om Ukrainas historia

Det är lätt att, i skenet av Putins härjningar, glömma att Ukraina är ett korrumperat samhälle med tendens att lösa konflikter med väpnat våld och brutal statsrepression.

Ukrainas historia

I det som idag är norra Ukraina grundades i slutet av 800-talet Kievriket som blev ett mäktigt furstendöme. Från 1200-talet hamnade området under först mongolisk och senare polsk och litauisk överhöghet. Från 1600-talet var det ryssarna som dominerade, och 1922 blev Ukraina en del av Sovjetunionen. Ukraina drabbades av utbredd svältdöd och hårt förtryck under sovjetledaren Josef Stalin på 1930-talet, och under andra världskriget dog miljontals ukrainare i krig, umbäranden och utrensningar.


Områdets äldsta historia

Tidigt i historien svepte olika ryttarfolk fram över de stäpper som idag utgör Ukraina. På 800-talet f Kr kom det första orientaliska ryttarfolket, kymrerna, som sedermera avlöstes av skyterna och sarmaterna. Samtidigt började sjöfarare slå sig ned längs Svarta havets kust. Det finns spår av grekiska bosättningar från 600-talet f Kr.

Slaviska stammar började bosätta sig i området från 600-talet efter Kristus. På 800-talet uppstod den första statsbildningen. Enligt Nestorskrönikan grundades Kievriket (Kyjivska Rus) i norra Ukraina år 862 av furst Oleh (Oleg på ryska), nära vän till den nordiske vikingen Rurik. Oavsett om det var vikingar som grundade riket eller inte spelade vikingarna en viktig roll i Kievs tidiga historia, eftersom riket låg längs deras handelsleder mellan Nordeuropa och Konstantinopel.

När furst Volodymyr (Vladimir på ryska) antog kristendomen från Östrom år 988 blev Kievriket ett av östra Europas viktigaste politiska och andliga centrum. Det främsta byggnadsminnet från denna tid är Sofiakatedralen, byggd med Sofiakyrkan i Konstantinopel (Istanbul) som förebild. Relativt snart började dock en nedgångsperiod till följd av att de nord-sydliga handelsvägarna minskade i betydelse. Slutet kom 1240, då mongolerna intog Kiev.

Polskt välde

De västra delarna av riket, däribland furstendömena Galizien och Volhynien, behöll ett visst mått av självstyre fram till 1340 då de föll under polsk överhöghet. I takt med att mongolväldet föll sönder införlivades de centrala och östra delarna i först Litauen och sedan Polen.

Den ukrainska adeln antog polska seder. Många privilegier förutsatte konvertering till katolicismen. Det polska systemet med gods och förläningar spred sig till Ukraina och medförde att de tidigare fria ukrainska bönderna blev livegna. Det ledde till sociala spänningar mellan polacker och ukrainare.

I det läget kom kosackerna att spela en avgörande roll. Kosackerna var bönder som hade flytt livegenskapen och slagit sig ned i sydöst, bland annat kring floden Dnepr. Konflikter med de polska härskarna blev oundvikliga.

Det första kosackupproret ägde rum 1591. Konflikterna kulminerade 1648, då kosackernas ledare (hetman) Bohdan Chmelnytskyj ledde ett uppror mot den polska överhögheten. Det medförde att kosackerna på kort tid kunde etablera kontroll över större delen av Ukraina. Chmelnytskyjs segrar åtföljdes av grymma förföljelser av polska adelsmän och präster samt judar. Kosackerna behövde dock en allierad i kampen och ställde sig därför 1654 under Moskvafurstens beskydd.

Ryskt välde

Beslutet förde Ukraina in i den ryska sfären. Den omedelbara följden blev ett krig mellan Moskva och Polen, vilket slutade med att fred slöts över de ukrainska kosackernas huvuden. Vid freden 1667 delades Ukraina så att området öster om Dnepr samt Kiev tillföll Ryssland och återstoden gick till Polen. Den efterföljande nedgångsperioden kallas ”ruinen” i ukrainsk historieskrivning.

Ett sista försök att hävda Ukrainas självbestämmande gjordes av hetmanen Ivan Mazepa, som slöt förbund med den svenske kungen Karl XII mot Ryssland i hopp om att uppnå oberoende för ukrainarna. Företaget slutade i nederlaget vid Poltava 1709, då Ryssland besegrade Karl XII:s armé. Därefter stärkte Ryssland gradvis greppet över Ukraina.

Den ryska erövringen av östra Ukraina följdes av fortsatt rysk expansion västerut. Efter Polens delningar 1793 och 1795 erhöll Ryssland merparten av de ukrainska områdena väster om Dnepr utom Galizien, som tillföll Österrike. Ryssarna fortsatte även söderut. År 1783 besegrades Krimkhanatet, en rest från det forna mongolväldet. Den ryska överhögheten bekräftades genom att ryssarna grundade nya städer vid Svarta havet: Odessa, Nikolajev (nu Mykolajiv), Cherson och Sevastopol. Ryska nybyggare skickades till södra Ukraina för att odla upp den tidigare folktomma stäppen. Även andra folkgrupper uppmuntrades att bosätta sig där. Många var tyskar, men det fanns också en liten grupp svenskar som förvisats från Dagö i Estland. Ännu idag bor dryga hundratalet svenskättlingar kvar i byn Zmijivka (Gammalsvenskby).

Ukrainsk nationalism

Det nationella återuppvaknandet i den ryska delen av Ukraina började i mitten av 1800-talet. Den ukrainska intelligentians första försök att utmana det ryska styret slutade med att deltagarna greps och deporterades. Samtidigt pågick inom intelligentian, den bildade klassen i samhället, en dragkamp mellan dem som kämpade för ukrainarnas frigörelse och panslavister, det vill säga personer som betonade de slaviska folkens gemensamma intressen. Även i Galizien i väster väcktes nationalistiska känslor bland ukrainarna. Staden Lviv och dess universitet blev centrum för den ukrainska nationalismen.

Industrialiseringen i den ryska delen av Ukraina i slutet av 1800-talet medförde stora sociala förändringar: inflyttning till städerna, uppkomsten av en arbetarklass samt en förstärkt förryskning. År 1876 förbjöds undervisning på ukrainska och utgivning av ukrainska böcker och tidskrifter. Detta förbud upphävdes efter 1905 års revolution i Ryssland.

Efter februarirevolutionen i Ryssland 1917, då tsaren abdikerade, väcktes tankar på en oberoende ukrainsk stat. Redan i mars bildade representanter för olika politiska rörelser en provisorisk folkförsamling, Centrala rådet. Kommunisterna, då kallade bolsjevikerna, anslöt sig något senare.

Sedan bolsjevikerna gripit makten i Ryssland genom oktoberrevolutionen samma år bildades en ukrainsk sovjetregering i staden Charkiv i öster. Centrala rådet i Kiev utropade å sin sida Ukrainas självständighet den 22 januari 1918. Det blev upptakten till ett förvirrat inbördeskrig, som slutade med freden i Riga den 18 mars 1921, då Ukraina delades. Polen återfick Galizien och Volhynien, medan större delen av Ukraina tillföll bolsjevikerna. Den 30 december 1922 var Ukraina en av de fyra republiker som grundade Sovjetunionen.

Sovjetisk republik

Efter inbördeskriget och hungersnöden 1921–1922 blev resten av 1920-talet något av en gyllene tidsålder för sovjetrepubliken Ukraina. Kaoset tvingade fram en tillfällig reträtt från de planekonomiska principerna som sa att all egendom skulle ägas av staten. Den nya ekonomiska politiken (NEP) 1921–1928 tillät privat företagsamhet inom jordbruk, handel och småindustri. Bolsjevikerna återlämnade också en del jord som nationaliserats. Kulturlivet blomstrade, och en ny språklag gav ukrainskan företräde framför ryskan.

Allt detta fick ett abrupt slut med Stalins brutala kollektivisering av jordbruket från 1929. Då förstatligades all mark och övergick i så kallade kolchoser, som på papperet ägdes kollektivt, eller i stora statsjordbruk, sovchoser. Välbärgade bönder, så kallade kulaker, förvisades med sina familjer till avlägsna landsdelar där flertalet dog. I de bördiga jordbruksområdena i Ukraina utbröt svår hungersnöd och flera miljoner människor svalt ihjäl. Den politiska terrorn under 1930-talet krävde också många människoliv. Utrensningarna av dem som Stalin betraktade som sina fiender var mycket omfattande i Ukraina.

Vid andra världskrigets utbrott införlivades även de ukrainska områdena i Polen med Sovjetunionen. Ukrainska nationalister hoppades att den tyska invasionen av Sovjetunionen 1941 skulle ge dem tillfälle att upprätta en självständig ukrainsk stat. Ett försök att utropa självständighet krossades dock av tyskarna. Efter en tid bildades en ukrainsk upprorsarmé som bedrev gerillakrig mot både sovjetmakten och tyskarna.

Andra världskriget fick förödande konsekvenser för Ukraina. Ungefär var sjätte invånare dödades. Större delen av den judiska befolkningen förintades och flera ukrainska städer totalförstördes. Genom kriget förenades emellertid i stort sett alla ukrainska områden. Utöver de före detta polska områdena fick Ukraina Transkarpatien från Tjeckoslovakien (dagens Tjeckien och Slovakien) samt norra Bukovina och delar av Bessarabien från Rumänien.

Självständighet

Efter Stalins död 1953 inträdde ett politiskt "töväder" i Sovjetunionen under den nye ledaren Nikita Chrusjtjov. Förtrycket mildrades, men den nya andan innebar inte bara fördelar för Ukraina. Ukrainska språkets ställning försvagades till exempel genom att ukrainska inte längre var obligatoriskt i skolorna.

Den nye ukrainske kommunistpartichefen Petro Sjelest, som utnämndes 1963, försökte stärka ukrainskans ställning och försvara Ukrainas ekonomiska intressen gentemot Moskva. Men 1972 ersattes han av den hårdföre Volodymyr Sjtjerbytskyj, som såg till att hålla den ukrainska nationalismen under kontroll genom att förfölja oppositionella.

Sjtjerbytskyjs styre ledde till att de politiska förändringarna dröjde längre i Ukraina än i andra sovjetrepubliker, när sovjetledaren Michail Gorbatjov väl inledde sin reformpolitik, perestrojkan, under andra halvan av 1980-talet.

Kärnkraftsolyckan i Tjernobyl (Tjornobyl) i norra Ukraina i april 1986 blev en väckarklocka. Miljoner människor utsattes för strålning och radioaktivt nedfall, vilket ledde till miljö- och hälsoproblem. Statens hantering av katastrofen bidrog till att grupper bildades som arbetade för större politisk frihet, medborgerliga rättigheter och miljöskydd.

Även kyrkan, framför allt den återuppväckta grekisk-katolska kyrkan i västra Ukraina, kom att spela en viktig roll för oppositionen mot kommunistregimen. Gruvstrejker i Donbas i öster luckrade upp det kommunistiska maktmonopolet. 1989 bildades folkfronten Ruch som paraplyorganisation för den nationalistiska oppositionen, med fäste främst i väster.

När ett första val som åtminstone till en del var fritt hölls våren 1990 fick Ruch och närstående grupper ungefär en tredjedel av mandaten i parlamentet. Det politiska klimatet radikaliserades. Parlamentets nye talman Leonid Kravtjuk, som varit en av kommunistpartiets högsta ledare, intog nu en nationalistisk hållning och närmade sig Ruch.

Ett kuppförsök i Moskva i augusti 1991, då reformmotståndare gjorde ett sista försök att stoppa Sovjetunionens sönderfall, ledde till att Ukraina förklarade sig självständigt den 24 augusti 1991. Samma månad förbjöds kommunistpartiet. Självständigheten befästes med överväldigande majoritet vid en folkomröstning den 1 december. Samtidigt valdes Kravtjuk med god marginal till president.

Den 8 december 1991 kom Ukraina, Ryssland och Belarus (Vitryssland) överens om att upplösa Sovjetunionen och bilda Oberoende staters samvälde (OSS).

Putin akt 666A

 

Tsar Putins storhetsvansinne har målat in honom i hörnet och där är han som farligast. Stora råttor bits när de är trängda!

Likt andra råttor saknar han konsekvensanalys och struntar i att ryssar och ukrainare dör på slagfältet för hans maktambitioner.

Tidigare om Putin här och här

Putin och islamiska staten del 1

Kanske har det här gangstergänget skitit i det blå skåpet nu.

Minst 60 personer har dödats i en attack mot ett konserthus i västra Moskva. Terrorgruppen IS har tagit på sig dådet och elva personer har gripits. Vi går igenom det vi vet om läget.

Det här vet vi nu
Flera attentatsmän öppnade eld mot konsertbesökare på konsertlokalen Krokus i västra Moskva under fredagskvällen och en häftig brand bröt ut

Minst 62 personer dödades och 145 skadades i attacken, enligt uppgifter från Rysslands hälsovårdsministerium

Rysslands säkerhetstjänst FSB uppges ha gripit 11 personer med koppling till dådet. Av dem ska fyra ha varit direkt involverade.

Den islamistiska terrorgruppen IS har tagit på sig dådet

Mera: Minst 60 döda i terrorattack mot konserthus i Moskva – FSB: 11 misstänkta har gripits
Vem står bakom attacken?
Terrorgruppen IS har tagit på sig dådet, men ryska myndigheter har hittills inte kommenterat uppgiften.

Det är fråga om falangen IS-K, ibland kallad ISIS-K eller Islamiska staten - Khorasan.

”Islamiska statens krigare attackerade en stor samling i Krasnogorsk i utkanten av den ryska huvudstaden Moskva” skriver terrorgruppen på Telegram.

IS-K hävdar också att man dödade hundratals och orsakade stor förödelse.

Falangen dök upp för första gången i Afghanistan år 2014 och blev snabbt ökänd för sin brutalitet.

Gruppen har bland annat utfört terrorattacker mot moskéer både i och utanför Afghanistan. Det var exempelvis IS-K som tog på sig bombdådet i Iran som dödade nästan 100 personer tidigare i år.

De ryska myndigheterna har inlett en terrorutredning om händelsen. Hittills har Ryssland ändå inte pekat ut någon organisation eller något land.

Vad skulle IS ha för motiv?
Varför IS-K skulle besluta sig för att slå till mot Ryssland – långt från de områden där gruppen i normalfall är verksam – är oklart.

Attacken mot Ryssland är en dramatisk eskalering, men enligt experter som nyhetsbyrån Reuters har talat med har gruppen motsatt sig Rysslands president Vladimir Putin under senare år.

– IS-K har varit fixerade av Putin under de två senaste åren och upprepade gånger kritiserat honom i sin propaganda, enligt Colin Clarke på den Washingtonbaserade forskningsgruppen Soufan Center.

Ryssland har en lång historia av att förtrycka landets egna muslimska minoritetsgrupper.

Tidigare i månaden varnade en amerikansk toppgeneral i Mellanöstern för att IS-K kan slå till mot USA och västs intressen utanför Afghanistan ”inom sex månader med kort eller obefintlig förvarning”.

IS har ändå tidigare utfört terrordåd mot Ryssland, som år 2015 då man sprängde ett passagerarplan ovanför Sinai i Egypten. År 2017 utförde radikala islamister ett terrordåd på metron i Sankt Petersburg.

Dessutom har militanta grupper stridit emot Rysslands styrkor i Nordkaukasien i flera årtionden och så har Ryssland stridit mot IS i Syrien.

Kan Ukraina vara inblandat?
Frågan om ukrainsk inblandning bubblade upp nästan genast efter attacken.

Kort efter attacken var Rysslands tidigare president Dmitrij Medvedev snabb med att öppna upp för en eventuell koppling till kriget i Ukraina.

”Om Ukrainas toppskikt kan kopplas till attacken måste de hittas och skoningslöst elimineras som terrorister”, skrev han på Telegram.

Också flera andra ryska politiker var snabba med att rikta anklagelser mot Ukraina.

Vita huset kallar attacken för förskräcklig, men säger att det inte finns något som i nuläget tyder på att händelsen kan kopplas till Ukraina.

Ukrainas presidentkansli säger att Kiev inte har något att göra med attacken.

– Låt mig vara tydlig: Ukraina hade absolut ingenting med den här händelsen att göra. Vi för ett fullskaligt krig mot Rysslands militär och med den ryska federationen som land. Allt kommer att avgöras på slagfältet, säger president Volodymyr Zelenskyjs rådgivare Mychajlo Podoljak.

Ukrainsk militär underrättelse kallar däremot händelsen för en rysk provokation som den ryska säkerhetstjänsten själv har orkestrerat.

Också den pro ukrainska ryska milis som bär ansvaret för en del attacker i området kring Rysslands gräns till Ukraina förnekar inblandning.

Vad har Putin sagt?
Rysslands president Vladimir Putin uppdateras löpande om läget, men hittills har han ännu inte talat till folket.

”Vladimir Putin informerades om skjutningen minuter efter att den inträffat”, skriver Kremls talesperson Dmitrij Peskov i ett uttalande.

Enligt Rysslands vice premiärminister Tatjana Golikova har Putin ändå sagt sig hoppas att de skadade återhämtar sig snabbt.

Alla offentliga evenemang som skulle ha ägt rum i Moskva under veckoslutet har nu inhiberats och säkerhetsåtgärderna vid flygplatser och tågstationer i staden har intensifierats.

Föregicks attacken av varningar?
Ja. Tidigare i mars varnade USA ryska myndigheter för en eventuell terrorattack.

– Tidigare den här månaden hade den amerikanska administrationen information om en planerad terrorattack i Moskva, som potentiellt skulle riktas mot stora sammankomster, inklusive konserter, och Washington delade den här informationen med ryska myndigheter, enligt Adrienne Watson som är talesperson för USA:s nationella säkerhetsråd.

Den amerikanska ambassaden i Moskva utfärdade den sjunde mars en varning om att extremister planerade att utföra en attack mot sammankomster, inklusive konserter, i Moskva.

Också Storbritanniens ambassad varnade för terrorattacker inom det kommande dygnet den 8 mars.

Flera andra länder varnade också sina medborgare och till exempel vårt utrikesministerium uppdaterade sitt resemeddelande om Ryssland och varnade finländarna för en potentiell attack.

Också Sverige, Danmark och Norge uppdaterade sina resemeddelanden.

Hur reagerar omvärlden?
FN:s säkerhetsråd fördömer attacken, som man kallar för avskyvärd och feg. De skyldiga måste hållas ansvariga, skriver en representant.

Också enskilda länder har fördömt attacken.

John Kirby, talesperson för USA:s nationella säkerhetsråd, framförde sina kondoleanser till offren.

– Bilderna är fruktansvärda och mycket svåra att se på och våra tankar går förstås till offren för den här förfärliga, förfärliga skjutningen, sa Kirby.

Kinas president Xi Jinping har också framfört sina kondoleanser till Rysslands president Vladimir Putin. Xi sa att Kina är mot alla former av terrorism och kraftigt fördömer terrorattacker, rapporterar Kinas statliga tv.

”Vi fördömer den avskyvärda terrorattacken i Moskva. Indien står i solidaritet med regeringen och med invånarna i den ryska federationen i den här sorgens stund”, skriver premiärminister Narendra Modi.

”De bilder vi ser från Moskva är avskyvärda. Våra tankar är hos offren och de skadade och det ryska folket”, skriver Frankrikes utrikesministerium.

Också till exempel Tyskland, Italien och Venezuela fördömer dådet i liknande ordalag.


Källor: AFP, Reuters, AP

Omvärldens reaktioner på dådet i Ryssland

VärldenDet misstänkta terrordådet i Moskva har skakat världen. En rad statschefer och andra ledare har fördömt dådet, samtidigt som IS tar på sig ansvaret och Ukraina bedyrar att de inte haft något med det att göra.

17.10, svensk tid, startade den oberoende ryska nyhetskanalen Meduza en live-rapportering med rubriken ”Terroristattack i konserthus utanför Moskva”. De tidiga uppgifterna redogjorde att ett antal kamouflageklädda män hade öppnat eld i ett konserthus. Huset började sedan även brinna.

Några timmar efter attacken hade över 20 länder fördömt dådet, enligt Meduza, som skriver att USA, Tyskland, Österrike, Storbritannien, Frankrike, Italien, Polen, Grekland, Turkiet, Vitryssland, Kirgizistan, Pakistan, Iran, Saudiarabien, Qatar, Egypten, Kuba, Kazakstan, Palestina, Venezuela, Armenien och Azerbajdzjan har gått ut med offentliga uttalanden om attacken.

En av dem som fördömde attacken var Frankrikes president Emmanuel, enligt The Guardian. I ett uttalande sa han att han ”bestämt fördömer den här terroristattacken”. Han sa även att Frankrike står i solidaritet med offren.

Sverige har inte gått ut med något uttalande om attacken.

USA: Vi varnade om terrordåd

Nyheten spred sig snabbt och inom några timmar låg nyheten högst upp på många stora mediesajter runt om i världen.

Tidigt lyftes det i flera medier fram att USA för några veckor hade varnat ryska myndigheter om en planerad terroristattack i Moskva som möjligen skulle riktas mot ”större sammankomster”, rapporterar TT.

Adrienne Watson, talesperson för USA:s nationella säkerhetsråd, sa timmarna efter attacken att president Joe Bidens administration agerat i enlighet med en sedan länge överenskommen "varningsplikt".

Ukraina förnekar inblandning

Det var inledningsvis oklart vilka som låg bakom brottet.

Ryssland riktade misstankar mot Ukraina, som var snabba med att förneka att de hade någonting med attacken att göra. Mykhailo Podolyak, rådgivare till Ukrainas president Volodymyr Zelenskiy, publicerade ett uttalande på X.

”Ukraina har verkligen ingenting med skjutningen/explosionerna i Crocus City Hall (Moskva, Ryssland) att göra. Det är inte rimligt över huvud taget...”, skrev han.

Han fortsatte sedan med att säga att Ukraina aldrig har använt sig av terrormetoder, men anklagade däremot Ryssland för att göra det i kriget mot Ukraina.

Avslutningsvis skrev han att attacken ”utan tvivel” kommer leda till en ”ökning av militär propaganda, accelererad militarisering, utökad mobilisering och i slutändan en uppskalning av kriget”. Han menade också att Ryssland kan komma att använda attacken för att rättfärdiga ”uppenbara folkmordsangrepp” mot civilbefolkningen i Ukraina.

IS tar på sig ansvaret

Vita huset sa i ett uttalande att attacken är "fruktansvärd", men också att det inte finns några indikationer på att Ukraina ligger bakom attentatet.

Senare framkom det att terrorgruppen IS tar på sig ansvaret för dådet, vilket de skrev på Telegram enligt AFP.

I ryska mediekanaler uttrycktes tvivel om ifall det verkligen stämde. Amerikanska CBS News rapporterade dock under kvällen att USA har underrättelseuppgifter som bekräftar IS meddelande, och att de inte har några anledningar att tvivla på de uppgifterna.

Tsar Putins hjärnsläpp

Nu har huvudsäkringen gått i Kreml!

Ryssland kallar in FN:s säkerhetsråd till krismöte

Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov har kallat in FN:s säkerhetsråd med anledning av det kraschade ryska militärflygplanet i Belgorod, rapporterar Reuters.

Lavrov vill att mötet ska hållas i kväll klockan 21.00, svensk tid.

Detaljerna kring det kraschade flygplanet är ännu oklara. Moskva hävdar att bland annat 65 ukrainska krigsfångar befann sig på transportplanet. Guvernören i Belgorod hävdar att alla ombord dog. Uppgifterna är obekräftade.

Enligt uppgifter i ukrainska medier, som senare drogs tillbaka, var det ukrainska flygvapnet som sköt ner planet men det transporterade enligt uppgifterna inte fångar, utan robotar.

Något officiellt uttalande har inte kommit från Kyiv men enligt BBC utesluter inte den ukrainska militära underrättelsetjänsten att det var Ukraina som låg bakom händelsen.

Först angriper Ryssland Ukraina i ett invasionsförsök.

Sedan kallar knäppgökarna Putin & Lavrov in Förenta Nationernas säkerhetsråd för att Ukraina försvarar sig och gör motattacker.

De där mupparna är galnare än Hitler, Stalin och Mussolini tillsammans!

Putin 8

 

Putin 7

Allt om Putin



Enligt president Putin vilar Rysslands framtid på de ryska soldater som deltar i striderna i Ukraina.

– Dagens civilisation är återigen vid en avgörande vändpunkt, säger han i sitt tal i samband med militärparaden, där bland annat veteraner och soldater från Rysslands krig i Ukraina deltar.

Talet kommer över 14 månader efter Rysslands storskaliga offensiv i Ukraina i slutet av februari i fjol. Enligt Putin är västvärldens "ambitioner, arrogans och straffrihet" skyldiga till konflikten.

– Det finns inget viktigare nu än er stridsinsats, säger Putin till soldaterna.

– Landets säkerhet vilar på er i dag, framtiden för vår stat och vårt folk beror på er.

– Ett krig har förklarats mot vårt fosterland, fortsätter han och manar till seger för de ryska styrkorna.

Den 9 maj högtidlighålls Nazitysklands kapitulation och slutet på andra världskriget genom militärparader på flera håll i Ryssland. Den största paraden hålls på Röda torget i Moskva. Under senare år har 9 maj-firandet kommit att bli alltmer nationalistiskt färgat och paraden ses av många som ett ryskt styrkeprov.

I flera ryska regioner, så som Belgorod, Kursk, Voronezh, Oryol, Pskov, ryskockuperade Krimhalvön och Saratov, har dagens traditionsenliga parader dock ställts in med hänvisning till det pågående kriget och eventuella terrorhot.

Wagnergruppens ledare Jevgenij Prigozjin påstår att en rysk militär enhet har flytt striderna i Bachmut i östra Ukraina.Uttalandet kommer i videoform, samtidigt som militärparaden pågår vid firandet av segerdagen i Moskva.

— I dag flydde en av försvarsdepartementets enheter från en av våra flanker och exponerade fronten, säger han.

Prigozjin hävdar att ryska militära ledare försöker att "vilseleda" den ryske presidenten Vladimir Putin.

I fredags hotade Prigozjin att dra tillbaka Wagnergruppens soldater från omstridda Bachmut i ett videoklipp där han anklagade militärledningen för att låta hans soldater dödas i massor eftersom de inte fick tillräckligt med vapen och ammunition.

Under helgen sade Prigozjin sig ha fått löfte om mer ammunition och vapen, men på tisdagen säger han att han inte har sett några tecken på att mer ammunition är på väg.

— Vi skulle ha fått ammunition nu, men det har inte hänt, säger han i klippet.

Wagnerstyrkorna strider parallellt med Rysslands vanliga militär i Ukraina. Bachmut bedöms inte ha någon större strategisk betydelse, men efter de omfattande striderna har staden fått desto större symbolisk vikt.

Putin 6

 

Här är de ryska makthavarnas okända tillgångar

De 35 oligarkerna och makthavarna pekas ut för att ha plundrat den ryska staten i decennier. SVT har tillsammans med cirka 25 andra medier kartlagt deras kända och dolda tillgångar – och kan avslöja lyxfastigheter och bolag som hittills varit okända.

Runt 80 journalister världen över har kartlagt ryska makthavares tillgångar. Foto: James O'Brien/OCCRP
GRAFIK: Klicka här och följ makthavarnas tillgångar – i en databas hos OCCRP.

The Guardian

Korrupta politiker och mäktiga affärsmän har under decennier slussat tusentals miljarder ut ur Ryssland – och omvärlden riktar nu sanktioner mot många av dem efter den ryska invasionen av Ukraina.

Vi ville veta var pengarna tog vägen. SVT Nyheter och Uppdrag granskning har, tillsammans med runt 25 andra medier, inlett en kartläggning av tillgångar som tillhör nyckelpersoner nära Vladimir Putin.

Det handlar om fastigheter, yachter, privatplan och aktier i företag – både kända och okända tillgångar som kan fastställas genom dokumentation och andra tillförlitliga källor.

I fokus för denna första publicering står en lista på 35 individer. Det är personer som pekats ut av den fängslade oppositionsledaren Aleksej Navalnyj och hans antikorruptionsstiftelse som ”möjliggörare och förmånstagare av Kremls kleptokrati”.

Oleg Deripaska
En av de utpekade är Oleg Deripaska. Han brukar kallas Putins ”favoritindustrialist” och har genom sina bolag inflytande i en rad länder, däribland Sverige.

SVT har i flera publiceringar granskat Deripaskas ägande i aluminiumsmältverket Kubal i Sundsvall och hans ägande i bolag som fakturerat svenska myndigheter på miljarder för stora infrastrukturprojekt.

Oleg Deripaska står på Storbritanniens, USA:s och Australiens sanktionslistor – men inte på EU:s.

Den nya kartläggningen avslöjar bland annat tre exklusiva fastigheter på italienska Sardinien, värda över 400 miljoner dollar, som ägs av Deripaska genom flera brevlådeföretag.

Roman Abramovitj
Roman Abramovitj, som är en av de mest kända oligarkerna, blev förmögen på olja och metall. Han blev ett välkänt namn i väst när han blev ägare till det brittiska fotbollslaget Chelsea under 00-talet.


Efter den ryska invasionen av Ukraina har Abramovitj blivit föremål för sanktioner från både EU och Storbritannien.

Kartläggningen avslöjar över 80 tillgångar. Bland annat hittills okända ”HF Trust” på Cypern, där hemliga dokument visar att trusten år 2016 värderades till 893 miljoner dollar. Abramovitj är också ägare till lyxyachten Solaris som rapporteras vara värd runt 600 miljoner dollar.

Alisjer Usmanov
Alisjer Usmanov, har beskrivits som Putins ”favoritoligark”. Även han har gjort sig ett namn inom fotbollsvärlden som tidigare ägare i Arsenal och med kopplingar till Everton. Usmanov var en tidig investerare i Facebook och har haft stora aktieposter i Apple, Twitter och Linkedin.

Såväl EU som USA och Storbritannien har riktat sanktioner mot honom.

Usmanov äger två hittills okända herrgårdar utanför London genom ett syskonbarn som står som officiell köpare.

GRAFIK: Klicka här och följ makthavarnas tillgångar – i en databas hos OCCRP.

SVT Nyheter och Uppdrag granskning fortsätter under våren att kartlägga de ryska oligarkernas tillgångar i Sverige. Har du tips om deras aktieinnehav, lyxiga lägenheter eller annat? Mejla: joachim.dyfvermark@svt.se eller johan.wiken@svt.se

Putin 5

 

Putin 4

Vladolf Putler har rest sig ur vraket efter KGB-mästaren Putins sönderfall!

Statsminister Magdalena Anderssons tal med anledning av Rysslands väpnade angrepp på Ukraina

Stockholm, den 1 mars 2022

Det pågår ett krig i Europa!

Just nu attackeras städer som Kiev, Charkiv och Mariupol av ryska styrkor.
Med vrede tar vi alla del av angreppen mot Ukrainas folk.

Vi fylls också av beundran för alla ukrainare som sluter upp till ursinnigt försvar av sin demokrati och sin frihet.

Rysslands väpnade angrepp mot Ukraina är oprovocerat, olagligt och oförsvarligt.
Kreml hävdar att Ukraina tillhör en särskild rysk intressesfär.

Men i dagens Europa finns inget utrymme för intressesfärer.

Lyckas Ryssland inordna Ukraina under sin överhöghet öppnar det upp för snarlika krav på andra länder.

Rysslands väpnade angrepp är mer än en attack på Ukraina, det är en attack mot varje lands rätt att själv bestämma sin framtid.

Det utgör ett hot mot internationell fred och säkerhet.

Därför sluter Sverige, EU och många andra länder upp bakom Ukraina.

Den svenska regeringens åtgärder spänner över tre områden: sanktioner mot Ryssland, stöd till Ukraina, och att stärka Sverige.

Vi inom EU och våra partners har snabbt och beslutsamt svarat med mycket omfattande sanktioner mot Ryssland och den ryska statsledningen.

Det arbetet fortsätter.

Europa stöttar Ukraina i ord och i handling.

Med ekonomiskt och humanitärt stöd. Med fristad åt de ukrainare som flyr undan kriget.

Men också: med stöd till Ukrainas lagliga rätt att försvara sitt land.

I måndags beslutade Sveriges riksdag i bred samsyn, att skicka stöd till Ukrainas väpnade styrkor, inklusive defensiva vapen.

Något liknande har Sverige inte gjort sedan Sovjetunionen angrep Finland 1939.

Många svenskar ser det som självklart att räcka en hjälpande hand till den som är under angrepp. Men jag vet att det också finns dom av oss som frågar sig vad detta får för konsekvenser för Sverige. Blir vi därmed en måltavla för rysk vedergällning?

Jag har noga övervägt båda perspektiven. Som statsminister är min första och sista fråga inför varje beslut: Vad är bäst för Sveriges säkerhet?

Min slutsats är att svensk säkerhet tjänas bäst av att vi hjälper Ukraina att försvara sig.

Deras försvar av sina gränser är ett försvar av alla länders gränser och av det skydd som folkrätten ger alla världens länder.

Säkerhetsläget i Sveriges närområde har försämrats sedan flera år tillbaka. Nu skärps det ytterligare.

Vi befinner oss inte under direkt hot om väpnat angrepp mot Sverige. Däremot har hotbilden ökat.

Svenska folket är en måltavla för ryska påverkanskampanjer och desinformation. Syftet är att skrämma oss, tysta oss och öka motsättningarna – inom EU, inom Sverige och mellan människor. Svenska intressen utsätts också för cyberspionage och cyberattacker.

Regeringen samverkar med alla berörda aktörer för att vidmakthålla och stärka vår förmåga att stå emot den sortens angrepp.

Vi genomför också sedan flera år tillbaka och i bred politisk enighet en kraftig förstärkning av vårt lands totalförsvar.

Det är uppenbart att takten nu måste öka. Därför meddelar jag att regeringen kommer att ta initiativ för ytterligare resurstillskott till totalförsvaret.

Sveriges försvarsförmåga behöver stärkas. Upprustningen tidigareläggas.

Sverige ska ha ett starkt försvar. Ett totalförsvar av svenska folket och för svenska folket.

Vi måste också förbereda oss på de följdverkningar som Rysslands krig får i vår vardag.

Priserna på drivmedel och el stiger redan. Andra varor kan också bli dyrare, till exempel livsmedel. Småsparare ser sina pensionsfonder sättas under press. Svenska jobb och företag riskerar att drabbas.

Regeringen och svenska myndigheter följer den utvecklingen mycket noga.

Min regering driver en tydlig linje i det här läget. Sanktioner mot Ryssland, stötta Ukraina och stärka Sverige. Men var och en av oss måste också göra sitt.

Först och främst. Håll dig informerad. Sök information från trovärdiga källor. Använd ditt omdöme.

Varje person som sprider desinformation riskerar att undergräva vår gemensamma säkerhet.

Sprid heller inte information om Sveriges försvar. Varje enskild uppgift om övningar och förflyttningar är pusselbitar för utländska aktörer.

Och framför allt: stötta varandra.

Var särskilt uppmärksam på barn och unga. De nås ofta av mer information än vi vuxna önskar. Då behöver vuxna som lyssnar och förklarar finnas till hands.

Som så många svenskar redan gjort kan du också stötta Ukrainas folk. Skänka pengar eller delta i en fredlig manifestation. Ingen av oss kan göra allt, men varje enskilt bidrag gör skillnad.

Till sist.

De senaste åren har vi tillsammans gått igenom en mycket svår kris, den globala pandemin.

Det har varit en smärtsam och en prövande tid. Men den har gett viktiga lärdomar. En lärdom är att när vi ställs inför tuffa krav, då klarar vi av att samla oss, som land och som medmänniskor.

Nu har samtiden ställt oss inför en ny uppgift och kräver att vi svenskar samlas.

I solidaritet med Ukrainas folk.

Till försvar av demokrati och frihet.

För hela Europas säkerhet.

Sverige och svenska folket kommer att klara den uppgiften.

Tack för att ni lyssnade.

Putin 3

 Kapten Vlad

Putin 2

ANNA DAHLBERG Expressen 2022022
Nu måste den fria världen rädda sig själv

Nej, det är inte Ukraina som behöver ”av-nazifieras”. Det är Europa och USA som behöver ”av-putinifieras” – och det illa kvickt.

Det är många som nu anser sig ha fått rätt om Putins Ryssland efter den besinningslösa attacken mot Ukraina. Jag tillhör inte dem. Tvärtom var jag in i det sista övertygad om att Putin bluffade och använde den enorma mobiliseringen runt Ukraina som ett utpressningsmedel.

Den Putin som man har följt under 2000-talet agerar inte så här – med en storskalig invasion i öppen dager efter månader av mobilisering.

Den före detta spionen Putin har tvärtom framstått som en kyligt kalkylerande schackspelare. Han har använt överraskningsmomentet, bedrivit hybridkrigföring och mjukat upp sina motståndare med en palett av olika påverkansoperationer.

Inte minst har han investerat stort i att splittra och försvaga den fria världen. Med hjälp av trollfabriker och fejknyheter har Kreml velat så misstro i väst. Demokratiska processer har manipulerats för att påverka utgången – det mest uppmärksammade exemplet är inblandningen i det amerikanska presidentvalet 2016 för att försöka få Trump vald.

Mycket talar för att Kreml även var aktivt i Brexitomröstningen, även om den saken aldrig har undersökts på djupet. En parlamentsrapport konstaterar att rysk inblandning i brittisk politik är ”det nya normala”.

Den brittiska huvudstaden kallas i finanssammanhang för ”Londongrad”, eftersom den svämmar över av ryska oligarkpengar. Dessa pengar skapar en väv av inflytande via advokatfirmor, PR-byråer, medieförvärv, donationer och vänskapsband. Bland annat har regeringspartiet Tories tagit emot bidrag från personer som står Putinregimen nära och premiärminister Boris Johnson festar med en mediemogul som är son till en före detta KGB-agent.

Det visar att Kremls inflytande sträcker sig mycket längre än till högerextremister och populister. Runtom i Europa har makteliten uppvaktats med lukrativa styrelseuppdrag i ryska energibolag. Några av dem som har nappat är Tysklands tidigare förbundskansler Gerhard Schröder och Frankrikes före detta premiärminister François Fillon.

Det har varit en framgångsrik strategi. Kreml har korrumperat europeisk politik och skapat splittring i den fria världen. Putin lyckades flytta fronten in i våra egna länder, in i våra egna hjärnor.

Det är en betydligt mer sofistikerad form av krigföring än stridsvagnar som rullar mot Kiev i fullt dagsljus. Min stora farhåga var länge att Putin skulle lyckas upplösa Nato utan att ens ha avlossat ett skott.

Det hade kunnat räcka med en president Trump i Vita huset och en hybridattack mot Natos svagaste länk. Låt säga att soldater från något sydeuropeiskt land – Spanien eller Italien – skulle dödas under oklara omständigheter i Natos försvarsinsats i Baltikum. Länderna skulle i värsta fall svara med att kalla hem sina styrkor medan Trump hade kunnat avfärda det inträffade med att han inte har en aning om ”what the hell is going on”.

Vilken trovärdighet hade i så fall funnits kvar för Natos Artikel 5 om ömsesidiga försvarsgarantier?

Det är en typ av operation som man hade kunnat förvänta sig av den tidigare, rationelle Putin. Målet såg länge ut att vara just att försvaga den fria världen och urholka vår försvarsvilja till dess Nato och EU i praktiken upplöste sig själva.

Nu är allt detta ett överspelat kapitel. Putin har inlett det största kriget på den europeiska kontinenten sedan andra världskriget. Han har attackerat Ukraina utan ens några försök att dölja vad han håller på med.

Har den rationelle Putin förvandlats till ”Vlad the Mad”? Kanske. Eller så har han bara dragit slutsatsen att den nya världen tillhör diktaturerna med Ryssland och Kina i spetsen. De starka männen kan numera ta det de vill ha.

Demokratin befinner sig på global reträtt samtidigt som Putin och Xi Jinping bildar en ny, mäktig allians. Vrider man lite på jordgloben österut ser man att Europa inte är fullt så mäktigt som vi själva gärna vill tro.

Det är en otäck värld. Men den blir ännu otäckare om den fria världen inte ens förmår rädda sig själv.

I veckan förklarade Trump i en podcast hur imponerad han var av Putins agerande. ”Det här är genialt” slog han fast. Detta är alltså mannen som med största sannolikhet blir republikanernas kandidat i det amerikanska presidentvalet 2024.

En majoritet av de republikanska väljarna tror fortfarande att Biden vann presidentvalet genom fusk. Och partiet anser officiellt att stormningen av kongressen den 6 januari förra året var ett uttryck för ”en legitim politisk debatt”. I stället fördöms de två republikaner som är med och utreder händelsen.

Att skåda in i detta mörker i väster är på sätt och vis lika omskakande som Putins galenskap i öster. Utan USA som den fria världens ledare – utan USA som en fungerande demokrati – vilka är vi då?

Alla kvarvarande illusioner om Putinregimen måste nu överges, en gång för alla. I stället för eftergifter och dialog måste västvärlden satsa på avskräckning och att stärka den egna motståndskraften.

Den 24 februari 2022 kommer att skrivas in i historieböckerna som en brytpunkt. Vi bevittnar en europeisk katastrof i realtid med en akut känsla av maktlöshet. Men vi har faktiskt makten över vilka vi själva väljer att vara.

Västvärlden behöver nu genomgå ett reningsbad – en av-putinifiering om man så vill. De första tecknen på ett sådant har redan skådats. I Frankrike försöker flera presidentkandidater distansera sig från sitt tidigare Putin-svassande.

I såväl Tyskland som Österrike viner självkritikens piska. ”Jag är rasande på oss, eftersom vårt misslyckande är historiskt”, skrev exempelvis Tysklands förra utrikesminister Annegret Kramp-Karrenbauer på Twitter i veckan.

Flera före detta ledare – däribland Italiens Matteo Renzi och Finlands Esko Aho – har hoppat av sina styrelseuppdrag i ryska företag.

Alla kvarvarande illusioner om Putinregimen måste nu överges, en gång för alla. I stället för eftergifter och dialog måste västvärlden satsa på avskräckning och att stärka den egna motståndskraften.

Den röta som den ryska korruptionen har gett upphov till måste skrubbas ren. Beroendet av rysk gas måste upphöra och den ryska propagandan bemötas.

Västvärlden måste mobilisera för att rädda vad som räddas kan. Paradoxalt nog kan Putins val att dra upp en så synlig frontlinje mellan barbari och civilisation bli den chock som får den fria världen att vakna upp.