Dumirok (C) akt 1

Publicerad 12 feb 2025

Hon krävde Muharrem Demiroks avgång.

Nu avgår i stället Cuf-ordföranden Caroline von Seth, 25.

För Expressen berättar hon om mötet mellan fyra ögon med Centerpartiets partiledare – och hur hon känt sig mobbad och utpekad som ett problem.

– Jag har blivit ett offerlamm för vissa och en slagpåse för andra.

Efter en tid av intensiv medierapportering om krisen i Centerpartiet och kritiken mot partiledaren Muharrem Demirok klev Caroline von Seth fram och krävde hans avgång.

Men det slog tillbaka mot henne själv.

Hon fick delar av sitt förbund emot sig, och nu har hon meddelat att hon lämnar som ordförande i mars.

Men innan hon går vill hon ge sin bild av vad som hänt bakom stängda dörrar. Hittills har hon inte velat ge intervjuer eller interiörer från interna möten.

– Det sista jag vill är att prata med dig egentligen, för jag vet vad det kommer att leda till. Men jag måste stå upp för mig själv och vara ärlig med hur jag har behandlats, säger von Seth, som menar att det är viktigt inte minst för hennes medlemmar.

Caroline von Seth beskriver tiden efter avgångskravet i november som turbulent.

Hon har gråtit mycket, känt sig mobbad, sovit massor.

– Jag har varit helt förstörd, säger hon, och tillägger:

– Jag har aldrig mått så dåligt i mitt liv som under hösten, för hur otroligt elaka folk har varit. Personligen tycker jag att den enda som faktiskt har varit öppen, ärlig och rakryggad i det här är jag.

Caroline von Seth har fått många fina reaktioner sedan hon meddelade att hon avgår. Stödet från familj och vänner i C har gjort att hon i dag kan säga att hon mår ganska bra igen.

Efter avgångskravet var det tyst från partiledaren. Men några veckor senare kallades von Seth upp på hans kontor.

De skulle prata ut.

– Men i stället för att han svarade på min kritik och de exempel jag lyfte, så fick jag höra att det var mig det var fel på. Jag lämnade inte mötet och kände att jag hade fått mer förtroende direkt.

Han ville sätta mig i en position där jag var den hysteriska unga kvinnan

Kritiken mot Muharrem Demirok är utbredd i C, det har såväl Expressen som andra medier visat. Flera personer har anonymt vittnat bland annat om hans ovilja att lyssna på kritik.

Caroline von Seth menar att hon har upplevt den sidan själv.

På det enskilda mötet på hans kontor vände Demirok kritiken till att handla om henne. Han framhöll att ungdomsförbundaren har ”en för hård ton” och att han ”måste skydda andra” mot den.

– Jag hade verkligen känslan när jag gick därifrån att han ville sätta mig i en position där jag var den hysteriska unga kvinnan som tyckte väldigt mycket och tog väldigt mycket plats.

Skulle förklara förtroende

Efteråt hade Caroline von Seth svårt att släppa tanken på att mötet kommit till för att få henne att backa från kritiken. Mer övertygad blev hon när hon senare kontaktades av en av partiledningens högsta tjänstemän.

– På nästkommande partistyrelsemöte skulle jag säga att jag haft ett möte med Muharrem Demirok, som gick bra. Och att jag håller på att återfå förtroendet.

Men von Seth vägrade.

”Jag tycker att det viktigaste för mig är att vara ärlig med vad jag tycker och stå för det som jag tror på”, säger von Seth.

I dag, några månader senare, säger hon att det är viktigare för henne att vara ärlig med vad hon tycker, än att skydda sin politiska karriär. Nu tar hon konsekvensen av det och lämnar politiken.

– Som Edith Södergran en gång skrev så anstår det mig inte att göra mig mindre än vad jag är. Bara för att jag råkar vara kvinna, ung och vågar ha en avvikande åsikt så tycker jag inte att jag ska reduceras.

Det är dock inte bara Muharrem Demirok som Caroline von Seth är besviken på. Det gäller också andra personer i C, som hon vet är kritiska men som inte backat upp henne.

De har varit villiga att offra henne för sina egna karriärers skull, framhåller hon. Och beskriver sig som både ett offerlamm och en slagpåse.

Även hur personer i partiledarens stab uppges ha reagerat när första avgångskravet riktades mot von Seth, har sårat.

– Jag var ju inte där, men personer i riksdagen har berättat för mig hur det jublades och applåderades…

”Jag är inte så sugen på att normalisera rasism på något sätt”, säger Caroline von Seth som tycker att både SD och V har problem med detta. SD:s rasistiska och nazistiska rötter och V i fråga om antisemitism.

Caroline von Seths främsta kritik mot Muharrem Demirok handlar om hans oförmåga att peka ut en tydlig väg för Centerpartiet. Hon upplever att han försöker smyga in en ny linje, där han tar ställning för Magdalena Andersson (S) och mjukar upp motståndet mot Vänsterpartiet.

– Nu pratar man i termer om att aldrig få in V i regeringen. För några år sedan var det att vi absolut inte ska samarbeta med dem. Och det är väl det jag reagerar på. För mig är det uteslutet att samarbeta med V av många anledningar.

Ska partiet förflytta sig ska det diskuteras ordentligt, anser von Seth.

– Jag hade haft mer respekt om Muharrem hade pekat ut en riktning och gått till partistyrelsen och presenterat den med tydlighet. Då hade jag kunnat ha en åsikt om det, och yrka på någonting annat.

Nej till SD

Att Caroline von Seth inte vill samarbeta med V förklarar hon med de avslöjanden som varit om antisemitism i Nooshi Dadgostars parti, vilka fått Judiska centralrådet att porta partiet.

Själv har hon anklagats för att egentligen vilja driva partiet högerut – och acceptera SD-samarbete. Men det värjer hon sig emot.

– Det stämmer ju inte. Det har jag inget intresse av.

Enligt von Seth finns det risker med att låsa sig vid ett regeringsalternativ redan nu. Hon vill att C ska vänta till efter valet med att bestämma sig.

– Vi ska inte glömma att Socialdemokraterna är proffs på det här. Om de inte vill ha med oss i regeringen, utan bara våra gröna knappar i riksdagen, vad har vi att sätta emot om vi redan lovat bort oss?

Caroline von Seth representerar Cuf till extrakongressen i mars, sedan lämnar hon politiken. Hon är utbildad lärare och undervisar sedan några veckor tillbaka i SO, på en skola i Stockholm.

Expressen har sökt Muharrem Demirok, som hänvisar till partisekreteraren Karin Ernlund. Hon återkommer med en skriftlig kommentar:

”Jag beklagar att Caroline lämnar som CUF-ordförande. Vi är ett parti där vi ska ha högt i tak, där vi orkar och vågar diskutera svåra frågor med respekt för varandra och varandras åsikter. Jag önskar Caroline varmt lycka till och jag ser fram emot ett fortsatt gott samarbete med CUF i framtiden.”

Demirok epilog akt 2

De som ska lastas för dagens kaos och vänstervridning i Centerpartiet är mupparna i valberedningen som hade kunnat föreslå Helena Lindahl som en återställare till "det riktiga Centerpartiet".

Demirok anklagas: ”Smutsiga metoder”

Publicerad 4 dec 2024

Krisen för Muharrem Demirok är långt ifrån över, visar Expressens rundringning.

Motståndet mot C-ledaren är utbrett även på hög nivå i partiet, och han anklagas nu för ett avancerat maktspel – för att ”knäcka sina kritiker”.

– Demirok och hans närmaste gör allt för att kväsa motståndet, säger en källa med insyn.

Det har gått snart två veckor sedan krisen i Centerpartiet nådde sin kulmen, och ungdomsförbundet, Cuf, krävde partiledaren Muharrem Demiroks avgång.

Men det var bara några enstaka företrädare ute i landet som hängde på. I övrigt blev det tyst, och i stället riktades avgångskrav mot Cuf-ordföranden Caroline von Seth, vars framtid nu av allt att döma avgörs på en extrastämma i början av nästa år.

Men under ytan bubblar missnöjet fortsatt, visar Expressens samtal med ett stort antal företrädare inom Centerpartiet. Både på hög nivå och ute i partilandet.

”Kväser motståndet”

Utåt kan det verka som att Muharrem Demirok har vunnit striden om ledarskapet, men det är inte känslan internt. I stället menar källor i C att krisen i högsta grad kvarstår, och att partiledarens framtid är en öppen fråga.

Att det just nu är lugnare än tidigare förklaras av att Demirok och hans närmast förtrogna jobbat hårt för att ”kväsa det interna motståndet”, och att reducera krisen till en fråga om Sverigedemokraterna, något som upprör många internt.

– Det här handlar inte om att vi vill samarbeta högerut, det här handlar om Demiroks bristande ledarskap, säger en källa i partiet.

Alla är på sin vakt. Ingen litar på någon

Flera av Expressens uppgiftslämnare anklagar nu också Muharrem Demirok och hans närmaste krets för att ta till ”smutsiga metoder” i sitt försök att slå ned den interna revolten. Man drar paralleller till den politiska tv-serien ”House of cards” och menar att det inte är konstigt att det är Demiroks favoritprogram.

Muharrem Demirok valdes till ny C-ledare i februari 2023.

Flera vittnar om en rädsla som spridit sig i Centerpartiet, och en oro för att råka yttra sig till någon som står partiledaren nära.

– Det är en otroligt tryckt stämning där alla är på sin vakt. Ingen litar på någon, säger en källa.

En anledning till att få vädrar sin kritik öppet är det hårda interna trycket, men också risken att äventyra sin egna politiska framtid.

Enligt källor i C är kritiken mot Muharrem Demirok utbredd i både riksdagsgruppen och partistyrelsen, och flera tungviktare i partiet uppges ha tagit sin hand ifrån honom. Bland de interna kritikerna finns en uppgivenhet där det också talas om potentiella avhopp från partiet.

Samlas för julfest

Vad som nu väntar inom Centerpartiet är oklart. Flera menar att läget är svårbedömt.

Om en dryg vecka, den tolfte december, samlas partistyrelsen på nytt, för första gången sedan krisen briserade.

Nästa år börjar också förberedelserna inför partistämman som hålls i november, där ordföranden ska väljas.

Att Muharrem Demiroks framtid på allvar kommer att lyftas då, bedöms av Expressens källor som sannolikt.

Samtidigt finns också de i Centerpartiet som fortsatt backar upp partiledaren med full kraft, och ger bilden av en misslyckad kupp som orkestrerats av ungdomsförbundet.

På tisdagskvällen samlas partiets företrädare från riksdagsgruppen, partistyrelsen och ungdomsförbundet för julfest.

Expressen har sökt Muharrem Demirok, som avböjer att kommentera.

Demirok epilog akt 1

Muharrem Demirok; Jag känner ett starkt förtroende”

Donald Trump; "Var alltid redo att attackera, förneka alltid allting och medge aldrig någonsin ett nederlag".

Bagdad Bob; " "No I am not scared and neither should you be!"".

Diskussionen om vilken väg Centerpartiet ska ta har tagit fart under hösten – och blivit allt mer infekterad internt, har Expressen rapporterat under veckan.

Att C-ledaren Muharrem Demirok har dragit i gång en förankringsprocess, där han efterfrågar ett mandat för Magdalena Andersson (S) som partiets statsministerkandidat inför valet 2026, har lett till kraftiga reaktioner internt.

Men till skillnad från tidigare handlar det inte längre bara om synen på samarbete med Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna, erfar Expressen.

– Det här är en ledarskapsfråga nu, säger en mycket central företrädare.

Muharrem Demiroks framtid som partiledare står på spel. Och kritiken kommer på bred front, även från personer som tidigare stöttat honom.

– Det här går inte längre, säger en av dem.

Källor som Expressen talat med säger att de fått nog av Muharrem Demiroks sätt att styra partiet. Det finns en besvikelse över att han har svårt att vinna stöd hos väljarna, men också kring hans personliga egenskaper.

Demirok beskrivs som idéfattig och dålig på att lyssna, som en person som tar kritik personligt och har en tendens att bli aggressiv i sin retorik, när han möts av motstånd.

– I hans värld är du alltid med eller emot Murre, säger en centerpartist som tidigare stått bakom honom.

Personer i C framhåller att irritationen kring ledarskapet skiljer sig åt över landet och beror på hur nära relation man har till partiledningen.

De som jobbar nära Muharrem Demirok, i partistyrelsen och riksdagsgruppen, är i första hand kritiska till hur han agerar.

Ute i partilandet handlar det snarare om hans låga förtroende hos väljarna och partiets svaga opinionsstöd. Man befarar att C kan tappa stort i valet 2026, och att partiets företrädare kan förlora sina positioner. Det är särskilt känsligt nu, i en tid när partiet håller på att spika sina listor och topplaceringar inför nästa val.

Det finns också personer som säger sig vara personligt besvikna på Muharrem Demirok.

De menar att han som ny partiledare verkade vilja öppna upp partiet, som under Annie Lööfs sista år som C-ledare blev allt mer slutet. Nu, menar man, toppstyr även han.

Demirok beskrivs som ”mycket ifrågasatt internt” och flera Expressen pratat med utesluter inte att hans tid som partiledare kan vara på väg att rinna ut och att han ”kan tvingas bort”.

Att EU-parlamentarikern Abir al-Sahlani under måndagen gick ut till stöd för Muharrem Demirok och krävde att de som inte håller med honom ”lämnar partiet” har också slagit tillbaka. Internt har det tolkats som att hon agerat på uppdrag av partiledaren.

Medlemmar i landet uppges ha vänt sig till partiet med sin besvikelse. Anton Sauer, gruppledare för C i Malmö, är en av dem som reagerat.

– Jag tycker att det är ett ofantligt övertramp att man går ut på det sättet och uppmanar partikolleger att avgå eller lämna sina uppdrag om man inte håller med. Det säger ju något om vilken stämning man vill ha i partiet, säger han.

Men också att partistyrelsen, på Muharrem Demiroks uppmaning, tagit ställning i regeringsfrågan till Magdalena Anderssons fördel har retat upp Anton Sauer. Detta eftersom partiledningen innan dess uppmanat C-distrikt runtom i landet att diskutera partiets vägval.

– Det blir någon typ av skendemokrati. Man låtsas att min åsikt betyder någonting och jag ska lägga en massa av min fritid på detta, och delta i dessa träffar för att diskutera vägvalet, när man redan bestämt något över våra huvuden.

Det är samtidigt långt ifrån alla som är kritiska. Flera tunga företrädare sluter upp bakom Demirok, och riktar i stället ilskan mot de interna kritikerna och deras ”krypskytte”. Några framhåller att interna diskussioner bör tas internt, inte genom media.

Men att läget är allvarligt tycks alla vara överens om. Att så många nu går ut och talar emot den egna partiledaren beskrivs som unikt.

– Vi ser början på ett inbördeskrig, varnar en central källa i partiet.

De närmaste veckorna, kanske dagarna, ses som avgörande för Muharrem Demiroks framtid som partiledare.

Muharrem Demirok vill inte kännas vid kritiken som nu riktas mot hans ledarskap. C-ledaren vill inte heller kommentera vad som sades på partistyrelsemötet.

– Det är svårt att bemöta anonyma källor. De får gärna visa hur de ser på vägen fram. Jag försöker förhålla mig till verkligheten.

Han gör samtidigt klart att frågan om vilken statsminister Centerpartiet tänker stödja är avgjord i och med Moderaternas samarbete med SD. Enligt Demirok är det Ulf Kristersson (M) som ”stänger dörren till Centerpartiet”.

– Det är inte jag som gör det valet, säger han.

Har du mandat från partiet att ta ställning för Magdalena Andersson?

– Att säga nej till Sverigedemokraterna, det är ett mandat jag har extremt starkt. Var jag än kommer i landet hör jag det, den dörren ska inte ens gläntas, säger Muharrem Demirok.

C-ledaren Muharrem Demirok pressas om vem som är hans statsministerkandidat

Att Centerpartiets interna diskussioner kommit ut i offentligheten tycker Muharrem Demirok inte om. Samtidigt är han tydlig med att partiet måste ”landa i en inriktning” för att få politiskt inflytande.

– Ulf Kristersson stänger dörrar. Då kan inte centerpartister stå utanför som tiggare och vänta på att han ska öppna den, säger C-ledaren.

Regeringsfrågan har seglat upp som en ny kris för Centerledaren Muharrem Demirok som fått intern kritik för att han ska ha satt ner foten kring vem som är partiets statsministerkandidat – trots att det är länge kvar till nästa val.

Enligt Expressen handlar den interna kritiken om att Demirok har tagit ställning för Magdalena Andersson (S) som statsministerkandidat på ett möte med partistyrelsen. Där ska han ha velat nå ett beslut trots att flera ledamöter lämnade mötet.

I onsdagens Aktuellt får han frågan om Andersson är Centerpartiets statsministerkandidat.

– Vi har inte fattat några sådana beslut. Varken i fredags eller tidigare än så, det finns inga sådana beslut.

Trots skarp intern kritik känner Muharrem Demirok att han har ett orubbat förtroende från medlemmarna att leda partiet. Att interna diskussioner nu blivit allt mer offentliga tycker han inte gynnar partiet.

– Det skadar det förtroende som byggt vår folkrörelse så stark.

Själv menar Muharrem Demirok att hans dörr alltid varit öppen och att han träffar andra centerpartister ofta.

– Då blir det illa när kritiken kommer anonymt. Man tar ifrån medlemmarna möjligheten att vara med och påverka. Man skapar en situation där tilliten brister i vår folkrörelse.

Samtidigt är Demirok tydlig med att Centerpartiets sakpolitik ska vara vägledande framåt och att man som parti ”måste landa i en inriktning” för att få inflytande efter lång tid i opposition.

– Det gläder mig att Andersson säger att hon kan samarbeta med alla partier utom Sverigedemokraterna . Det är ett positivt besked, säger Demirok.

– Ulf Kristersson stänger dörrar. Då kan inte centerpartister stå utanför som tiggare och vänta på att han ska öppna den. Vi har ryggrad och väntar inte bara på att andra ska släppa in oss, fortsätter C-ledaren.

Han menar att det inte bara är hans vägval som spelar roll framåt – även Moderaterna måste göra ett val. Bryter man SD-samarbetet är C öppna för samtal.

– Men Kristersson surrar sig hårdare och hårdare fast vid SD. Det är uteslutet att ta en diskussion i det läget, säger Demirok.

Bondetåget har startat

Från första stund var jag skeptisk och kritisk till Demirok som centerordförade.

Han framstod som teatralisk och syntetisk.

En av mina gamla partivänner som träffar Demirok ibland beskriver honom som lyssnande och charmig.

Det är psykopater också för att vinna förtroende innan de börjar agera.





Revolt mot Demirok skakar C: ”Mycket djup förtroendekris”

Publicerad 18 nov 2024

Centerpartiets ledare Muharrem Demirok har försökt få partiet med sig bakom ett ställningstagande för Magdalena Andersson.

Men efter flera interna möten diskuteras nu i stället hans egen framtid, erfar Expressen.

– Det är en mycket djup förtroendekris som han får svårt att klara sig ur, säger en källa med insyn.

Diskussionen om vilken väg Centerpartiet ska ta i svensk politik har under hösten tagit fart inom partiet – och blivit allt mer infekterad.

Att partiledaren Muharrem Demirok ser Magdalena Andersson som partiets statsministerkandidat är ingen hemlighet. Att hon är ”mest lämpad” sa han redan för ett år sedan. Nu under hösten har han dragit i gång en mer formell förankringsprocess, där han efterfrågar ett mandat att ta ställning för henne på nytt inför valet 2026.

Samtidigt har han mötts av ett oväntat hårt motstånd. En artikel i Dagens Nyheter tidigare i höstas om ett pågående relationsbyggande mellan S, V, C och MP väckte starka reaktioner, och Aftonbladet rapporterade om omfattande intern kritik.

Irritationen på mötet

Det har också gjorts utspel som gått i en helt annan riktning än den Demirok vill. Ungdomsförbundet, CUF, har krävt att dörren till Vänsterpartiet stängs. Och Centerstudenter har å sin sida velat att moderpartiet omprövar relationen till SD, och öppnar för samarbete även högerut.

Det har fått partiledaren att vilja sätta ned foten. Det är i alla fall så det uppfattades av många när Muharrem Demirok på partistyrelsemötet för en dryg vecka sedan oannonserat tog upp regeringsfrågan.

Muharrem Demirok vill ta ställning för Magdalena Andersson som partiets statsministerkandidat, men möter internt motstånd.

Enligt Expressens uppgifter var det utan att ha förankrat det hos de två vice ordförandena i partiet, Daniel Bäckström och Ulrika Liljeberg, som han lade fram ett papper med fyra punkter på mötet. Ett papper varken de eller det verkställande utskottet fått se innan.

– Man hade inte på något sätt blivit förberedda, och det väckte stor irritation och frustration i partistyrelsen, säger en källa med insyn.

Punkterna i sig var dock inte problemet. De var allmänt hållna, och handlade om att det behöver ske ett maktskifte, samt att Centerpartiet ska verka för att få genomslag för sin politik. Det framgick också att sakpolitiken ska vara styrande och att partiets stöd inte ges gratis.

Det är en typ av ledarskap jag aldrig någonsin upplevt tidigare

Men när Muharrem Demirok höll sin dragning för att presentera de punkter han la fram för partistyrelsen, gick han betydligt längre.

Enligt en rad källor till Expressen kunde man inte tolka det på annat sätt än att han sökte ett mandat att ställa sig bakom Magdalena Andersson som statsministerkandidat.

– Han var tydlig med att det är det enda regeringsalternativ vi har, säger en källa.

Diskussionen som tog vid varade i flera timmar och beskrivs som förvirrad och stundtals upprörd. Men Muharrem Demirok ville till varje pris att ett beslut skulle fattas.

Inför valet 2022 tog Centerpartiet, under Annie Lööfs ledning, ställning för Magdalena Andersson. Och partiet ses numera som en del av ett rödgrönt alternativ där även Västerpartiet ingår.

Ledamöter lämnade före votering

Mötet, som ägde rum en fredag och skulle hålla på till klockan 16, drog över tiden. Men trots att ett betydande antal av partistyrelseledamöterna tvingats gå för att hinna med sina tåg hem, skedde en votering efter mötets utsatta sluttid. En votering Demirok vann.

Men det skedde, av allt att döma, till ett högt pris.

– Det blev en stor förvirring och en enormt stor irritation. Det är en typ av ledarskap jag aldrig någonsin upplevt tidigare. Jag tycker inte man gör så. Det är inte så här Centerpartiet ska fungera, säger en källa med insyn.

Vilket beslut partiet egentligen tog denna sena fredagseftermiddag är det ingen som tycks veta. Var det de allmänt hållna punkterna, där Anderssons namn inte ens nämns, eller det Demirok hade sagt?

– Det var väldigt oklart vad man faktiskt fattade beslut om, säger en källa.

Muharrem Demirok, 48, har inte lyckats lyfta partiets siffror sedan han tog över som C-ledare för snart två år sedan. Och bland partiledarna är han den med lägst förtroende.

Konflikten som skakar partiet

När det gäller själva konflikten inom partiet är det två huvudsakliga knäckfrågor. Den ena handlar om huruvida det är rätt att redan nu, innan man vet hur M, KD och L agerar i nästa val, ta ställning för ett vänsteralternativ. Här anser en del att Centerpartiet i stället borde hålla öppet åt båda hållen, för att få en stark förhandlingsposition.

Den andra knäckfrågan rör Vänsterpartiet, och att Demirok vill dra upp olika typer av röda linjer mot SD och V. För Sverigedemokraterna är dörren i dag helt stängd för all typ av samverkan, medan det för V bara gäller en gemensam regering.

Förtroendet finns helt enkelt inte kvar

Men det är inte själva konflikten i sig som får marken att skaka under Demiroks fötter. Utan hans hantering av den.

Även bland dem som ställer sig bakom Muharrem Demirok när det gäller vägvalet är många kritiska mot hans agerande.

Att Demiroks framtid nu diskuteras på hög nivå i partiet är tydligt, när Expressen ringer runt. Flera beskriver det som en ”öppen fråga” om han kan sitta kvar, och nämner också hans låga förtroendesiffror och partiets svaga opinionssiffror.

– Han har förbrukat stora delar av sitt förtroendekapital. Jag tror att det blir otroligt svårt för honom efter det här. Förtroendet finns helt enkelt inte kvar, säger en central företrädare.

C-toppens försvar

Men andra försvarar honom, och menar att de som nu är ute och talar emot honom uppträder som dåliga förlorare, och vägrar inse hur spelplanen ser ut.

– Min bild är att motståndet bygger på ett önsketänkande. Man måste inse att Moderaterna och Kristdemokraterna väljer SD framför oss. Våra gamla kompisar finns inte kvar och partiet har inget annat val än mellan Magdalena Andersson och att gå i opposition, om hon inte går med på tillräckligt mycket av vår politik, säger Hanna Wagenius, som sitter i partistyrelsen.

Hanna Wagenius är en av dem i Centerpartiet som anser att Demirok måste ges mer tid.

Att avsätta partiets första ledare med invandrarbakgrund på det sätt som en del nu tycks vilja, anses också av flera vara oförsvarligt. När partiet dessutom – under hans ledning – slog alla förväntningar i EU-valet i juni i år.

Muharrem Demirok har efter partistyrelsemötet försökt ta ett kliv tillbaka, och var mer nedtonad när han i veckan mötte distriktsordförandena och riksdagsgruppen.

Men även när riksdagsledamöterna samlades uppstod stora diskussioner om Vänsterpartiet.

– Han har ett otroligt jobb framför sig nu, om han överhuvudtaget kan klara att vinna tillbaka förtroendet, säger en källa.

Expressen har sökt Muharrem Demirok för en kommentar.

Om Abir al-Sahlani

Demirok akt 4

 

Jag står definitivt inte bakom Demiroks

vänstergir och jag är definitivt centerpartist!

Min hypotes är att partiledaren, partisekreteraren

och den ekonomiske talespersonen är trojaner

som har infiltrerat Centerpartiet

Centerpartiets sänke

Hur ska det gå för Centerpartiet? Och vilka är det som man tänker sig ska rösta på C?

I helgen hade partiet sina kommundagar i Umeå. Det var också ettårsjubileum för Muharrem Demirok som partiledare.

Klas Hjort har skrivit en ledartext som följer med i detta nyhetsbrev. Läs den och kommentera gärna i sociala medier, oavsett om du håller med eller inte.

Han "firade" med en färsk opinionsmätning som visar att bara 5 procent – möjligen inte ens en stor majoritet av Centerpartiets väljare – har förtroende för honom. Dystra siffror.

Förra våren utnämnde Aftonbladets Lena Mellin i en sällsynt spetsig krönika Muharrem Demirok till en "loser" och Centerpartiet till ett "loser-parti".

Bakgrunden var att S och C slagit sina påsar ihop för ett utskottsinitiativ i riksdagen.

"Värdelöst att liera sig med förlorare", förklarade Lena Mellin.

I sammanvägningar av olika opinionsmätningar får Centerpartiet 4,4 procent.

Ett märkbart ras från valdresultatet 6,7 procent. Centerpartiet har tappat en tredjedel av sina väljare enligt opinionsundersökningarna.

Och frågan är vem som egentligen är den framtida väljaren för Centerpartiet?

Under Annie Lööfs självsäkra ledning var målgruppen tydligt urban, socialt medveten ("woke") medelklass som kanske inte gillade höga skatter men ville markera att man ändå tillhörde de anständiga (ett begrepp som Annie Lööf ofta återkom till i sitt partiledarskap).

Och idag då? Är det landsbygden som är framtiden för C? Inga undersökningar tyder på det.

SVT:s undersökning Valu visar att SD är partiet som växer där och att C är det parti som rasar mest.

Är det den socialt medvetna, urbana medelklassen som aldrig kan tänka sig att identifieras som "höger"?

Tveksamt om Muharrem Demirok och Centerpartiet vinner den striden med Magdalena Andersson.

Där finns också en dark horse i MP:s tidigare succéman i Stockholm Daniel Helldén.

Ska Demirok och C locka till sig gruppen muslimska invandrare? Centerpartiet har trots allt en historia av (så länge inte media uppmärksammar det) att i flera fall tolerera personer med islamistiska åsikter inom partiet.

Men i den väljargruppen finns redan Socialdemokraterna och uppstickarpartiet Partiet Nyans (som varit tydligast propalestinska av alla partier) samt i viss mån Miljöpartiet.

Muharrem Demirok kommer få en begränsad tid på sig att vända skutan. Är det han som leder Centerpartiet i nästa riksdagsval? Framtiden kommer att visa det.

Men en sak är säker. Muharrem Demirok kommer att behöva visa bättre dagsform den kommande tiden. Kan han göra som Ebba Busch som inledde med usla siffror för att sen bli en – pun intented – frälsare för KD i slutspurten i valet 2018?

Eller blir Muharrem Demirok en ny Lennart Daléus? Daléus var partiledare innan Maud Olofsson och avgick när opinionssiffrorna kretsade kring 4-5 procent.




Anderssons gåtfulla manöver
Värdelöst att liera sig med förlorare
Lena Mellin - Publicerad 2023-04-09

En av påskens gåtor är varför Magdalena Andersson slår sig ihop med en förlorare. En loser.

Jag kan inte se en enda fördel med manövern.

I måndags meddelade S-ledaren Magdalena Andersson och Centerns nybakade ordförande Muharrem Demirok att deras partier tar ett så kallat utskottsinitiativ. De vill skynda på regeringens klimatplan som är planerad till i höst.

Man kan tycka att det är ett ord i rättan tid. Regeringen har hittills inte rosat marknaden på klimatområdet. Tvärtom, bilar och stora vägar har prioriterats på bekostnad av bland annat kollektivtrafik och järnväg. Enligt regeringens egna beräkningar kommer målet om att minska utsläppen av koldioxid öka i stället för att sjunka som de ska göra enligt redan beslutade miljömål.

Men man kan också tycka att det är ett huvudlöst val av partner. Och att det saknar alla möjligheter att nå framgång.

Avsikten med utskottsinitiativ är att riksdagen ska begära saker av regeringen. Riksdagen, vars makt utgår från väljarna, är på de flesta områden överordnad regeringen - förutsatt att den samlar en majoritet.

Men i det här fallet saknas förutsättningar att vinna. Av de 17 ledamöterna i Miljö- och jordbruksutskottet tillhör fem Socialdemokraterna och en är centerpartist.

Inte ens om de lyckas locka med sig de gamla kamraterna från Januariavtalet. V och MP, nås en majoritet. De har vardera en ledamot. Det räcker inte för att vinna en omröstning om ett utskottsinitiativ med udden riktad mot regeringen.

De fyra rödgröna partierna har helt enkelt inte majoritet i riksdagen. De kommer aldrig att få som de vill under den här mandatperioden så länge inte något av de blå partierna hoppar av regeringslinjen. Och det lär de inte göra i den här frågan.

Så vad är då tanken bakom detta nederlagsdömda initiativ? Det kan vara att väcka uppmärksamhet. Att ersätta en skarpt formulerad debattartikel med något som kanske, säger kanske, väcker större uppståndelse.

Men om det var den bakomliggande tanken var det i så fall också misslyckat. It didn´t hit the headlines (nådde inte de stora rubrikerna) för att uttrycka sig som en amerikan.

Det som i stället hände var att varje politiskt intresserad person undrade varför Magdalena Andersson plötsligt lierade sig med en loser. Ett parti som var valets stora förlorare, lett av en person med svensk politiks hittills lägsta förtroendesiffror. Obegripligt.

Stödet för Socialdemokraterna ökade i valet. De kravlade sig åter över 30-procentsstrecket. Framgången har fortsatt efter valet, sannolikt mer beroende på regeringens motgångar än de egna arbetsinsatserna.

Detsamma gäller Anderssons egna förtroendesiffror. Betydligt högre än de för regeringssamarbetets axelmakter Kristersson och Åkesson.

Men nu går hon alltså i armkrok med Muharrem Demirok vars parti tappade i riksdags- , region- och kommunalvalen. Nedgången har fortsatt sedan dess. Centern har inte heller bra svar på framtidens frågor enligt väljarna. Inte på ett enda område. Ett loser-parti.

Det gäller även miljö och klimat. Tre andra partier är bäst på det enligt väljarna. Det är, i fallande ordning, MP, S och M. Ingen draghjälp där om det var det Andersson hoppades på.

Hur man än letar är operationen värdelös för Magdalena Andersson. Hon vinner inga gröna poäng. Hon vinner inte glitter och glamour för att hon fått en inspirerande partner med luft under vingarna.

Hon vinner ingenting. Om den långsiktiga tanken inte är att dra upp Centerpartiet ur dyn och göra dem till en stabil partner efter nästa val. Att kort och gott hjälpa Demirok och hans parti att komma på banan igen.

Det är inte bara långsökt. Sannolikheten för framgång är dessutom närmast obefintlig. Ett parti vinner bara kraft på egna meriter. Undantag är taktikröster på valdagen. Men att börja planera för det redan nu är att lägga kraft på fel sak.

Om Magdalena Andersson vill ha mer tyngd i miljö- och klimatfrågan än hennes eget parti kan uppbåda får hon vända sig till Miljöpartiet som har högst trovärdighet i frågan. Inte till förlorarna i Centern.



Jag är orolig över vart vårt land är på väg

Muharrem Demirok: C är nu det enda borgerliga partiet
Publicerad 2024-02-02 06.00

Tänk om vi kunde ha en samtalston som innebar att vi pratade om vilka förslag vi har, i stället för att vifta med falukorvar, frångå vallöften på löpande band eller gång på gång måla upp bilden att ”allt är invandrarnas fel”, skriver Muharrem Demirok.

Det är idag ett år sedan jag valdes till Centerpartiets partiledare, men mer än tjugo år sedan jag engagerade mig i politiken. Jag har följt samhällsutvecklingen, sett hur de politiska vindarna blåst och hur det förändrat Sverige.

Och jag är just nu orolig över vart vårt land är på väg.

När jag engagerade mig var Alliansen det stora borgerliga projektet, präglat av en gemensam framtidstro och hög reformtakt. Trots finanskrisen lyckades Alliansregeringen få fler människor i jobb, sänka skatterna och öka energiproduktionen.

Företagens villkor blev bättre och utsläppen minskade. Vi välkomnade människor på flykt och stod upp för rättsstatens principer.

Efter valet 2018 tog Centerpartiet åter igen ansvar för Sverige. Efter en svår regeringsbildningsprocess kunde Januariavtalet skrivas och politiken lutade fortsatt mot mitten.

Flera liberala reformer kom på plats, inte minst en historisk arbetsmarknadsreform som ger arbetstagare bättre möjligheter att utvecklas genom livet. Utsläppen fortsatte att minska och grunderna för en bättre integrationspolitik lades.

Tillsammans med Socialdemokraterna, Moderaterna, Liberalerna, Miljöpartiet och Kristdemokraterna har Centerpartiet tagit ansvar för Sverige framåt. Det har vi gjort i regeringsställning och genom budgetsamarbeten, och det gör vi varje dag i styren runtom i hela landet.

Innan jag valdes till partiledare var jag kommunalråd i Linköping i över ett decennium. Jag är van vid att alla partier sitter vid samma bord, lyssnar på varandra och försöker hitta lösningar. Så är det inte på riksnivå, trots att jag tror att det är vad väljarna förväntar sig.

Tänk om vi kunde ha en samtalston som innebar att vi pratade om vilka förslag vi har, i stället för att vifta med falukorvar, frångå vallöften på löpande band eller gång på gång måla upp en bild av att ”allt är invandrarnas fel”. Jag tror att Sverige hade tjänat på det. Och jag tror att fler vill gå den vägen.

Under året har jag rest runt i Sverige. Pratat med de som varje dag ställer väckarklockan, går upp och bygger Sverige starkare. De har inte gett upp. Men de förväntar sig mer.

Mitt uppdrag som partiledare handlar om just detta. Att ge svar på de problem som människor står inför, och samtidigt kunna hålla en rakryggad kurs framåt. Att inte förblindas av enkel retorik utan att se ljuset vid horisonten. Arbeta för det som bygger Sverige grönare, tryggare och friare.

Centerpartiet är nu det enda borgerliga och liberala alternativet som finns kvar.

Vi har vässat vår politik för skolan, landsbygden, klimatet och tryggheten. Presenterat vårt första stora reformpaket, Sverigelyftet, för att få tågen att gå och farbara vägar i hela landet. Vi har utvärderat och utvecklat vårt parti för att bättre kunna möta väljarna i valet 2026 och i sommarens val till Europaparlamentet.

Det finns mycket kvar att göra, men några saker är tydliga redan nu.

När regeringen visar att de inte kommer få ordning på Sverige, där levererar Centerpartiet reformer och förslag. När socialdemokrater, moderater och sverigedemokrater tävlar i vem som kan skriva om historien, där ser vi verkligheten och presenterar vägen framåt. När andra svajar om stödet till Ukraina, tvekar vi inte en sekund.

Sverige behöver fler som kämpar för just detta. En varmare liberalism som tar vårt land framåt. Politiker som tar samhällsproblem på allvar. Som ger välfärden och skolan de resurser som behövs så att alla får möjlighet att göra just sin livsresa.

Detta är min väg framåt för Centerpartiet, men framförallt för Sverige. Vilken väg väljer du?


Muharrem Demirok, partiledare Centerpartiet

Migration

Magdalenas kompisar lever i en låtsasvärld.

Susanna Birgersson

25 sep 2023

Det finns fortfarande partier och politiker som vägrar ta av de migrationspolitiska skygglapparna. Dem vill Magdalena Andersson regera med.

Trycket mot Europas gränser ökar återigen. I år väntas antalet migranter hamna på samma nivåer som under flyktingkrisen 2015. Redan under första halvåret gjordes en halv miljon asylansökningar inom EU.

Det har hittills varit relativt tyst om detta i Sverige. Migranterna har ju inte kommit hit. De har inte synts till på tågstationerna i och runt Malmö. Det finns inga överfulla asylboenden. Delvis beror det på Sveriges strikta regler för uppehållstillstånd, delvis – och kanske huvudsakligen – på att gränserna inom Europa är mer svårforcerade 2023 än de var 2015.

Men reportagen från Sydeuropa blir allt fler och i söndags anordnades till slut en debatt i SVT:s ”Agenda”: Börjar situationen bli så pass pressad att Sverige bör erbjuda sig att ta emot en del av migranterna? Som Tyskland har gjort tidigare under året.

Jo, den inbjudna miljöpartisten Annika Hirvonen hävdade att Sverige måste börja ta emot de människor som kommer i båtar över Medelhavet.

Som om det är mottagningssystemet och inte integrationen som avgör vår kapacitet.

Det är så bakvänt. Tanken är alltså att vi ska flyga hit – hur många? 10 000? 20 000? – människor som kommer från Nigeria, Senegal, Ghana, Sierra Leone och andra afrikanska länder. De ska skrivas in i det svenska mottagningssystemet och så påbörja de tidskrävande asylprocesser som med stor majoritet kommer att leda till avslag.

För alla rapporter är samstämmiga: få av migranterna som kommer i år har skyddsskäl.

Och även om de hade haft asylskäl, om det hade varit tal om en flyktingkris i ordets verkliga betydelse? Hade Sverige varit i stånd att ta emot någon betydande andel? Inga problem, tyckte Hirvonen, vårt mottagningssystem är ju inte alls särskilt belastat just nu.

Som om det är mottagningssystemet och inte integrationen som avgör vår kapacitet. Som en låtsasvärld, en parallell verklighet till den där utanförskapet växer, där skolor och socialtjänst inte kan fullgöra sina uppdrag, där klanstrukturer, hederskultur och kriminalitet fräter på fundamentet i det svenska samhället.

Ett annat parti som lever i en låtsasvärld är Centerpartiet. Förra veckan kunde man få ta del av partiledaren Muharrem Demiroks syn på invandring och integration i SVT-programmet ”30 minuter”. Halva tiden ägnades åt att programledaren pressade Demirok på ja-eller-nej-frågan om invandringen varit för stor, varpå Demirok upprepade att integrationen inte har fungerat.

Det finns alltså politiker som tror att det någonstans existerar en sådan integrationspolitik som på kort tid hade kunnat integrera två miljoner människor från rätt avlägsna kulturer i ett välfärdsland som Sverige? Tydligen gör det det.

Och dessa politiker återfinns i Magdalena Anderssons regeringsunderlag. Andersson själv bombarderar väljarna med signaler om att partiet står för en tuff migrationspolitik – och dessutom är redo att ompröva den och göra den ännu tuffare. Men partierna hon vill regera med lever i en annan verklighet.

Är det något vi lärt oss från förra mandatperioden är det att de rödgröna stödpartierna om och om igen tillåts skapa kryphål och undantag som underminerar den strama invandringspolitik som Socialdemokraterna säger sig föra.

Kom ihåg det när Magdalena Andersson låter påskina att hon tycker precis som Moderaterna om migrationen.

Muharrem Demirok akt 3

 

C-ledaren: Skjutningar beror inte på stor invandring


Regeringen menar att den pågående våldsvågen delvis beror på en för stor invandring.

Men C-ledaren Muharrem Demirok håller inte med.

– Att ensidigt koppla det här till migration och säga att människor som har kommit hit är en anledning till att gängkriminaliteten har ökat, det ställer jag inte upp på, säger han i SVT:s 30 minuter.

Regeringen hävdar att Sverige under lång tid har haft en för stor migration och att detta, i kombination med en dålig integration har lett fram till ett ökat antal skjutningar och gängkriminalitet.

Men Centerpartiets partiledare Muharrem Demirok ställer inte upp på den beskrivningen.

– Det skulle innebära att alla som kommer hit i grunden är ett problem, jag delar inte den uppfattningen, säger han i SVT:s 30 minuter.

Kommentar längst ned

Muharrem Demirok håller med om att integrationen inte har fungerat, men han riktar samtidigt kritik mot att regeringen och SD skyller alla problem på invandringen.

– Det är inte deras fel, säger han i programmet.

Sverige gjorde inget fel

Sverige tog emot ett stort antal flyktingar under 2015, men sedan dess har Tidöpartierna omvärderat sin migrationspolitik. Men Centerledaren tycker inte att Sverige gjorde något fel.

Kommentar längst ned

– I princip varje dag drunknande hundratals människor på Medelhavet. Vi såg småbarn sköljas upp på våra stränder. Nästan alla partier var överens då om att vi skulle ta emot människor på flykt och jag är stolt över att Sverige kunde vara en av de hamnarna där människor kunde söka sig ett nytt liv, säger han.

Här bevisar Demirok att han är korkad!

Den som bryr sig om att läsa domar inser att det är väldigt få Andersson, Johansson och Eriksson där.

Klanväldet och gängkriminaliteten domineras av män med rötter i Mellanöstern och Nordafrika (MeNa)

För det första:

Gändslöddrets barngangsters har definitivt koppling till 2015!

För det andra: När Reinfeldts "öppna era hjärtan"-politik fick genomslag lät regeringen 200000 migranter få bostäder och försörjning utan minsta krav på motprestation och den politiken var rådande under de följande åtta S-åren.

Hedersförtryck

 

Politiskt storbråk i Göteborg efter larm om hedersförtryck i skolan

Revisorernas rapport om anställda i skola och socialtjänst i Göteborg som kan ha svårt att bryta med ”kulturellt nedärvd hederskultur” väcker bestörtning bland politiker.

Men också fingerpekande om ansvaret. Borgerliga företrädare ifrågasätter varför Socialdemokraterna nyligen röstat ner deras förslag om skärpningar.

– Trams, svarar företrädare för S.

Den del av Stadsrevisionens granskning av Göteborgs arbete mot hedersrelaterat våld och förtryck, som DN skrev om på onsdagen, som väckt mest reaktioner är formuleringen om stadens egen personal.

Revisorerna skriver att de ser allvarligt på att det framkommit uppgifter om att det kan finnas personal ”som själva upprätthåller hedersnormer.” Som exempel lyfts anställda i förskolan som ”kan ha svårt att bryta med en kulturellt nedärvd hederskultur som går generationer tillbaka”.

Jenny Broman, Vänsterpartiet, är kommunalråd med ansvar för socialtjänsten.
Jenny Broman, Vänsterpartiet, är kommunalråd med ansvar för socialtjänsten. Foto: Veronika Ljung-Nielsen
Samtliga företrädare för de politiska partierna som DN talat med instämmer i allvaret. Det ansvariga socialkommunalrådet Jenny Broman (V) pekar på den stora personalomsättningen bland socialsekreterare.

– Vi måste komma till bukt med den både för att behålla kompetens inom hedersproblematik och föra över den till nya medarbetare, säger hon till DN.

För Socialdemokraterna kommer granskningsrapporten i ett mer känsligt läge. Partiet styr efter vaket tillsammans med V och MP och efter att de 14 juni röstade ner två förslag om åtgärder mot hedersförtryck från partierna till höger, som även Centerpartiet stödde, får de kritik för att tala med kluven tunga.

Fakta.Förslagen om hedersförtryck som röstades ner
Det ena förlaget i kommunstyrelsen i Göteborg som de rödgröna partierna röstade ner 14 juni, med sju röster mot sex, gällde ett förslag om ”nya rutiner och arbetssätt för att säkerställa trygghet för barn och unga som är utsatta för hedersförtryck.”

”Fler politiska uppdrag om sådant som redan är pågående arbete kommer inte att komma göteborgarna till nytta utan snarare skapa fler parallella processer”, motiverade S, V och MP avslaget.

Det andra gällde att ge socialtjänsten och skolan i uppdrag att göra en särskild uppföljning av barns ”resor för bortgifte och uppfostran” under sommaren. Det röstades alltså också ner, dock utan särskild motivering.

Nu har S, V och MP själva lagt ett förslag till grundskolenämnden i samma härad, om ”åtgärder mot att skolpliktiga barn hålls borta från skolan”.

Det refereras bland annat till det senaste larmet om att Sjumilaskolan i stadsdelen Biskopsgården efter sommarlovet saknar 36 elever där vårdnadshavarna inte gett besked om var barnen befinner sig.

Förslaget drivs av Socialdemokraternas skolkommunalråd Viktoria Tryggvadottir Rolka som till exempel vill ha obligatorisk anmälan till polis och socialtjänst – och att det görs tydligt för föräldrar att de kan tvingas betala vite om de håller barnen borta.

Nu, när Stadsrevisionen kommit med sin rapport, säger hon:

– Jag blir vansinnig, jag tycker att arbetet går alldeles för långsamt.

Har ni inte förstått läget tidigare?

– Det här är verkligen inte någon nyhet, men när vi får svart på vitt att arbetet går så pass trögt, trots att vi som parti varit med och drivit igenom säkert 20 förslag förra mandatperioden, så reagerar man ju.

Varför får ni inte ut era beslut i organisationen, till chefer och rektorer?

– För flera veckor sedan hade vi ett särskilt möte i presidiet där vi gick igenom de gamla riktlinjerna och såg att de var för otydliga. Nu har jag och Jenny Broman kallat berörda chefer inom skola och socialtjänst för att se hur vi får ut rätt signaler i hela organisationen, både om hedersfrågor och kopplingar till gängkriminalitet.

Men Moderaternas kommunalråd Nina Miskovsky menar tvärtom att ”S har kapitulerat” till Vänsterpartiet.

– De har ju sedan de bildade styre med V och MP avslagit alla våra förslag. Vi anser, till exempel, att man i vissa lägen ska kunna låta bli att betala ut barnbidrag. Det de kommer med nu känns som en efterhandskonstruktion när blåslampan är på.

Vad kan kommunen göra om man misstänker att anställda inte agerar för att de själva befinner sig i en hederskontext?

– Det är förstås extremt allvarligt om det är så. Om ett barn tar mod till sig och berättar kan ju det barnet försättas i livsfara. Vi har krävt förstärkta bakgrundskontroller, men det har röstats ner.

Sjumilaskolan i Biskopsgården på Hisingen saknade efter sommarlovet 36 elever.

Liknande kritik yttrar Demokraternas Martin Wannholt och pekar på S-ledaren Jonas Attenius:

– Revisionen tar upp det vi i Demokraterna lagt förslag om gång efter gång. Vi sviker barnen och våra anställda när de rödgröna fortsätter blunda för den verklighet de skapat.

Han menar att det bland de så kallade klaner som myndigheterna pekat på finns i Göteborg finns de som kunnat infiltrera genom att medlemmar fått anställning i kommunen.

– Nu måste Attenius skärpa sig, släppa vänstern och följa oss i riktiga beslut.

Men S-kommunalrådet Viktoria Tryggvadottir Rolka anser att kritiken är ”trams”.

– Det börjar bli en följetong att de lägger förslag när uppdragen till nämnder och bolag redan finns. Och om de har nya tankar så vet Martin Wannholt, om någon, var jag står i den här frågan. De vill gärna prata högt i media men är inte lika duktiga på att ta fram förslag som gör verklig skillnad. Låt oss nu ta kampen tillsammans.

Partierna till höger menar att S lämnat sin politik för att anpassa sig till V.

– Då kanske det är intressant att notera att det nya förslaget om barn som saknas i skolan har vi lagt just tillsammans med V.

Den känsliga muslimen

Politikerna måste sluta se islamister som talespersoner för Sveriges muslimer.

Jag är trött på den bild som har skapats av muslimen som en känslig varelse som måste särbehandlas. Tro mig, den muslimen finns inte på riktigt. När Tobias Billström skriver brev till hårdföra diktaturer, som många av staterna i den islamiska konferensorganisationen OIC är, tycks han inte kunna skilja på vanliga muslimer och fanatiker. Han bidrar därmed till bilden av den känsliga muslimen.

Billström är inte ensam. I dag är det många, från svenska medier till företrädare för muslimska diktaturer, som uttrycker sin oro över hur upprörda muslimerna blir av att man bränner koranen i Sverige. En journalist frågar vad mina släktingar i Kurdistan tycker. Jag ringer en ung och djupt troende släkting för att ta reda på det.

I början av samtalet klagar hon som alla andra på att Sverige tillåter koranbränningarna. Min släkting berättar också att koranbränningarna har uppmärksammats jättestort i Turkiet, men i samma andetag nämner hon att det är Erdogantrogna medier som fyller sina tidningar med hur islamofobiskt Sverige är. På min fråga om våra släktingar, hennes vänner, grannar och folk i centrum pratar om koranbränningarna svarar hon ”Nej det gör vi inte – vi pratar om vilken leverantör vi ska köpa osten av inför vintern. Vi diskuterar också hur mycket auberginer, paprikor och tomater vi ska torka till vintern och hur mycket vi ska skicka till dig och din mamma”.   

Nu blir jag riktigt engagerad och säger att hon inte ska skicka min andel till min mamma, för hon ger bort grönsakerna till sina väninnor. I vår släkt bråkar vi  nämligen  aldrig om guld och pengar, men när det gäller böcker och torkade grönsaker finns inga gränser för hur stora bråken kan bli. 

EFTER SAMTALET med min släkting ringer jag min pakistanska väninna, för att fråga vad hennes släktingar i Pakistan tycker om koranbränningar. Min väninna blir förvånad över frågan och uppger att ingen av hennes släktingar har tagit upp det med henne. Sedan tillägger hon ”Du vet ju hur korrumperade våra politiker är och hur fattigt vårt land är. Nu vill de bara byta fokus. Om de brydde sig om muslimer skulle de inte roffa åt sig alla pengarna själva”.  

Alltså, varken i Kurdistan eller i Pakistan är vanligt folk upprörda över koranbränningar. De är fullt upptagna med att torka grönsaker och med andra bestyr som hör livet till. Fanatiker finns dock tyvärr lite överallt.   

Den 27 juli läser jag i DN att Centerns ledare Muharrem Demirok har besökt Stockholmsmoskén med anledning av koranbränningarna. Han kritiserar regeringen för att den inte för dialog med muslimska organisationer. Jag blir upprörd, eftersom Stockholms moské har kopplingar till Muslimska brödraskapet. Genom att besöka dem legitimerar Muharrem Demirok antidemokrater. 

I snart 30 år har islamisterna kunnat stärka sin ställning genom att svenska politiker aningslöst lyssnat på dem och tagit deras argument till sig. Trots den debatt om islamismens utbredning, som med stigande intensitet  förts under de senaste tio åren, verkar politiker aldrig inse att islamister är experter på att tala med kluven tunga.

SVENSKA MUSLIMER behöver kunna få känna att de är en del av samhället utan att misstänkliggöras på grund av sin tro. Men vägen dit är inte att politiker som vill vara inkluderande utser islamister till talespersoner för Sveriges muslimer och aningslöst tar till sig av deras argument. Den sortens politik får motsatt verkan. Det är så islamister har kunnat stärka sin ställning under de senaste 30 åren.   

Muharrem Demiroks svar till mig blir att han träffar företrädare för Stockholms moské, därför att de stått i centrum för senaste tidens händelser. Det är samma personer som regeringen säger sig ha träffat och han undrar hur han har legitimerat Muslimska brödraskapet genom det.

Muharrem Demirok förstår alltså inte att en partiordförande som besöker en moské med koppling till Muslimska brödraskapet signalerar att han betraktar denna moské som legitim företrädare för Sveriges muslimer. Risken att legitimera agendor som man kanske inte alls vill stödja är dock värd att beakta inför kommande högnivåmöten, både för regeringen och för oppositionspartierna. Att besöka Stockholms moské är inte som att besöka en svensk kyrka – en folkkyrka som historiskt omfattat nästan hela befolkningen – utan innebär att besöka en sekt. En sekt som har maktambitioner och inte borde få politiskt och ekonomiskt stöd från samhället.  

I dag finns det mycket kunskap att ta del av, om islamism och hur islamistiska organisationer verkar i västvärlden. Det finns alltså få ursäkter för att låta den välmenande rädslan för att muslimer ska diskrimineras, leda till att den islamistiska rörelsens makt tillåts växa. Det finns ingen anledning att staten understödjer det finansiellt. Det är en rörelse som förtrycker andra muslimer.

Muharrem Demirok akt 2

Googlenytt om Demirok

Nu ska Muharrem Demirok skönmålas som landsbygdsentusiasten och det gäller för Socialdemokraterna att rädda sin viktigaste partner kvar i riksdagen.

Då går ordern till Aftonbladet; Gör ett idolporträtt av centerledaren!

De lyckades bara visa upp en klassisk byfåne!

Demirok: Jag blev misshandlad av skinnskallar

Centerns nya partiledare Muharrem Demirok vill prata om hur det är att vara muslim i Sverige och nyansera bilden av vad en muslim är.

Med en svensk mamma och en turkisk pappa har han haft dubbelt medborgarskap. Efter att det blev debatt om lämpligheten i detta, har han avsagt sig det turkiska.

– Jag utmålades som att jag hade dubbla lojaliteter, det tyckte jag var kränkande, säger Muharrem Demirok.

Marken är frusen men solen skiner och Muharrem Demirok pratar om skogen, det finns både varg och lodjur här. Demirok har försökt förklara för sina barn att det är skillnad på odlad skog och skog, efter att de blivit upprörda över ett kalhygge.

Han skämtar själv om att han låter som en riktig centerpartist.

Partiet vill visa upp honom från hans mest lantliga sida, på hans torp vid sjön Roxen utanför Linköping. Det går trögt för Demirok just nu. Bara några veckor in i hans partiledarskap och förtroendesiffrorna ligger i botten. I vissa mätningar har han det lägsta förtroendet som uppmäts för en partiledare.

Än är inte Demirok orolig. Det går fortfarande att förklara de låga siffrorna med att han är relativt okänd för de flesta, men det gäller att det vänder innan det börjar tära på partiet.

Nere vid sjön hoppas han att vi ska få syn på havsörn. Istället bryts tystnaden av flygplansmuller.

– I Linköping älskar vi det här ljudet, säger Muharrem Demirok.

– Lyssna! Det är JAS.

”Vi håller på att slita sönder Sverige. De främlingsfientliga krafterna vinner allt mer mark.”

Partiet vill visa upp Demirok från hans mest lantliga sida, på hans torp vid sjön Roxen.

Han bor sedan många år tillbaka med sin familj i Linköping.

Muharrem Demirok har en ovanlig bakgrund för att vara centerledare. Han har ingen anknytning till landsbygd eller glesbygd utan växte upp i en utsatt förort i Stockholmsområdet. Ingen har väl missat hans skämt om att han också är uppväxt på en gård, Vårby gård.

Sedan många år bor han med sin familj i Linköping, men nu när svenska folket ska lära känna den nya partiledaren finns det framför allt två frågor som komplicerar saker och ting.

Den ena är att han inte är från landsbygden, den andra är att han är muslim.

– Det finns flera delar i det här som jag har funderat över under åren. Dels är det: hur är en muslim? De flesta är sekulära muslimer som lever ett liv där religionen tar väldigt liten plats.

– Den andra delen är polariseringen jag sett de senaste åren, där islamism och islam kopplas ihop.

– Jag märker hur jag, som är svensk och har en stark plattform som politiker – bara att jag kallar mig kulturell muslim – vilka känslor det väcker hos många och vilket mothugg man får ta emot.

Framförallt har det märkts i sociala medier. Sedan han blev partiledare har han pekats ut som både det ena och det andra säger han.

– Det är otroligt tärande på ett samhälle när det blir så att man placerar vissa människor i ett fack. Vi är högertrollens projiceringar och det är det enda vi duger till. Därför är det viktigt för mig att lyfta fram ordet kulturell muslim.

Ett besök i en moské för ett tiotal år sedan gjorde Demirok upprörd. ”Det fanns en radikal ton som skrämde mig”, säger han.

Demiroks pappa är från Turkiet och Muharrem Demirok vill beskriva sig själv som kulturell muslim.

– Jag är ingen som går i moskén särkskilt ofta. Jag har insett att jag inte är särskilt troende.

– Föds man in i en kultur så har man med sig traditioner som är religiöst förknippade, som att fira vissa högtider. Jag har med mig de kulturella delarna, medan det religiösa blir mindre viktigt.

Han tycker inte att det finns någon generell rasism mot muslimer i samhället idag. Tvärtom kan det istället slå över åt andra hållet. Däremot tycker han att det finns en ökad intolerans i vissa grupper i samhället mot människor som kommer från muslimska länder.

– Jag upplever extremt stor tolerans. Tolerans som glider över i naivitet ibland, att man låter en del saker gå för långt.

Demirok har själv erfarenhet av att ha reagerat på innehållet i en predikan. Efter ett besök i en moské för ett tiotal år sedan var han upprörd.

– Det var en radikal ton i predikan och det skrämde mig. Det fanns en grogrund där extrema krafter hittade in. Och det behöver man vara vaksam för.

– Jag såg det då i den moské som fanns i Vårby gård. Men jag tycker att Sverige har blivit mycket bättre på det här.

”Jag är den jag är, men jag behöver prata om det”, säger Demirok.

Att vara svensk med utländsk bakgrund kan vara komplicerat. Efter en hatstorm sommaren 2021 uttryckte Demirok en viss trötthet över alla kommentarer om hans turkiska rötter.

Han skrev: ”Vet ni vad jag är riktigt j.vla trött på? Äldre, privilegierade och, dare I say, vita män. De slänger ur sig påståenden, gissningar och rena osanningar som de hävdar är fakta, sedan blir de kränkta när man ifrågasätter eller rent av motbevisar deras ’perfekta’ tes.”

Det gjorde saken ännu värre och Demirok raderade till slut tweeten. Men något i honom hade ändrats, han beskriver det som ett uppvaknande där han förstod att det fanns ett vi och ett dem.

– Jag är svensk och aldrig sett mig som någonting annat och plötsligt rycktes jag ut och blev något annat.

– För en stor grupp människor är jag inte svensk, fast jag inte kan se mig som själv som något annat än svensk. Det har jag upplevt sen jag blev partiledare också.

– Jag kommer inte låta det påverka mig. Jag är den jag är, men jag behöver prata om det. Om jag upplever det – som är privilegierad och har en plattform – då finns det människor som inte har samma förutsättningar som har en helt annan mamma. Hur bemöts en somalisk mamma i sin vardag?

– Vi håller på att slita sönder Sverige. De främlingsfientliga krafterna vinner allt mer mark.

”Jag brukar säga att jag fick känna på deras järnrör, innan det blev modernt”, säger han om överfallet på 1990-talet.

Egentligen är det inget nytt för Muharrem Demirok att ifrågasättas för sitt ursprung. I sitt linjetal som nyvald centerledare tog Demirok upp hur han som ung under 90-talet var livrädd för skinnskallarna som samlades runt tunnelbanestationen i Gamla stan.

Som nyinvald riksdagsledamot och partiledare hoppar han av vid just den tunnelbanestationen flera dagar i veckan. Centerpartiets kansli ligger bara ett stenkast bort.

Nittiotalet är längesen nu, men minnet när han jagades och misshandlades av skinnskallar som 15-åring sitter djupt.

– Vi var några kompisar som klev av tunnelbanan i Hornstull och blev jagade av skinnskallar.

– Jag gömde mig bakom en bil men de hittade mig. Jag brukar säga att jag fick känna på deras järnrör, innan det blev modernt.

– De gav sig på mig och gav mig en omgång, men jag tror att de till slut förbarmade sig över att jag var så liten. Det fysiska gick över ganska snabbt, men känslan av att vara utlämnad och bli påhoppad för något någon annan tyckte att du var, var påtaglig.

– Jag kommer ihåg en fest vi var på. Plötsligt märkte vi att musiken ändrades, jag tror det var Ultima Thule. Sen stod det ett gäng grabbar och heilade i vardagsrummet. Då kände vi att det var dags att lämna festen.

Ultima Thule beskrivs idag som vikingarock men hade under 90-talet starka band till organisationen BSS, Bevara Sverige svenskt och vit maktrörelsen. I dag anses de inte lika kontroversiella och något av ett husband för Sverigedemokraterna. Exempelvis är det partiledaren Jimmie Åkessons favoritband och han uppträder ibland tillsammans med dem.

– Vi har olika erfarenheter av samma band. Varje gång jag har hört Ultima Thule har det varit förknippat med att det varit fara å färde.

Muharrem Demirok har presenterat skolan som sin stora profilfråga.

Frågan om Centerns relation till SD har varit en av de frågor som Muharrem Demirok fått vid flera tillfällen sedan han blev partiledare.

– Det är inte en fråga för mig eller för Annie Lööf. Det är en centerpartistisk grundvärdering – alla människors lika värde, öppenhet och tolerans.

– Det handlar inte om att vara emot ett annat parti, det handlar om att vara tydlig i våra grundvärderingar. Frågan är större än SD.

– Så länge vi är så olika så kommer vi aldrig kunna ingå i ett samarbete där Centerpartiet och Sverigedemokraterna ingår i samma styre.

Efter ett uselt valresultat ska Centern nu ta nya tag. Muharrem Demirok har presenterat skolan som sin stora profilfråga.

– Skolfrågan är en naturlig landsbygdsfråga, menar Demirok och säger att det inte går att bara prata om hur mycket bränslet kostar när vi pratar om landsbygden.

”Gör nåt med pinnar”

En mer personlig process för Muharrem Demirok är att han sagt upp sitt turkiska medborgarskap.

– Jag har inga emotionella band till medborgarskapet. Om jag har det eller inte spelar ingen roll för mig, men jag tycker att debatten har blivit otroligt knepig, att just mitt dubbla medborgarskap är problematiskt.

– Jag är ju inte ensam, varken i riksdagen eller regeringen, om att ha dubbelt medborgarskap.

Muharrem Demirok klappar förstrött hunden Allans huvud. De lämnar inte varandras sida. Efter intervjun får Allan panik när Muharrem försvinner runt en knut för att fotograferas och blir inte lugn förrän han är inom synhåll igen.

Muharrem Demirok berättar att hans nya jobb och hans många dagar i Stockholm har gett Allan separationsångest.

Nu tittar C-ledaren och hans pressekreterare sig omkring för att se om det finns något annat Demirok kan göra under fotograferingen som känns lite ”lantligt”.

”Kan du inte göra nåt med pinnar?” säger pressekreteraren och tittar på en hög med grenar.