Somaliska Vänstern

V-ledningens panik: ”Har stängt in sig”

Publicerad 21 sep 2026 kl 22.10

Vänsterpartiet har lagt locket på efter misstankarna om möjligt valfusk i Dalarna.

Enligt uppgifter till Expressen har partiledningen ”stängt in sig”.

– Man togs på sängen. Och nu har de panik, säger en riksdagsledamot.

Reagerar på frågan: ”Då får du ringa polisen!”

Riksenheten mot korruption utreder misstänkt valfusk i Borlänge, efter att ha fått uppgifter om att väljare ska ha skjutsats till vallokaler med en förkryssad kandidat. Det är riksenheten mot korruption som leder utredningen som kopplas till Vänsterpartiets Mohamed Abdukardir Ali, som personkryssade sig in i riksdagen. Han själv är inte delgiven någon brottsmisstanke.

Justitieminister Gunnar Strömmer beskriver det hela som ”mycket allvarligt”. Strömmer får stöd i sin uppfattning av Sverigedemokraternas gruppledare Linda Lindberg och Centerpartiets Hannes Hervieu.

– Att det ens förekommer en utredning om misstänkt valfusk är mycket allvarligt. Fria och rättvisa val är grunden i vår demokrati, säger Hervieu.

Expressen har vid upprepade tillfällen på måndagen sökt Vänsterpartiets ledning för intervjuer och kommentarer, ingen har hittills velat ställa upp.

Varken ledningen eller kansliet har skickat ut information om händelsen till partiets riksdagsledamöter. Det bekräftar flera ledamöter som Expressen pratat med. Vissa menar att det troligen har att göra med att man avvaktar mer information.

Andra beskriver läget som mer akut, att kansliet ”stängt in sig”, och att de inte kände till uppgifterna förrän de publicerades i Expressen.

– Man togs på sängen. Och nu har de panik, säger en riksdagsledamot.

Mohamed Abdukardir Ali inkryssad för V – okänd i partiet

För två år sedan nekades Mohamed Abdukardir Ali medborgarskap i Sverige.

Enligt migrationsdomstolen hade han stora skulder och uppfyllde inte kravet på ett hederligt levnadssätt.

Nu har Mohamed Abdukardir Ali, som är helt okänd i politiska sammanhang, kryssats in som ledamot i riksdagen för Vänsterpartiet.

– Jag är själv överraskad över stödet för mig personligen eftersom jag inte har haft nån egen kampanj eller valmaterial, säger han.

Helt okänd, tar Mohamed Abdukardir Ali plats som riksdagsledamot för Vänsterpartiet.

Det blev en rejäl skräll i riksdagsvalet, på Dalarnas bänk. Den i politiska sammanhang helt okände nykomlingen Mohamed Abdukardir Ali, 30, har kryssats in på Vänsterpartiets riksdagslista. Efter att ha varit med i partiet i bara drygt ett år.

Därmed förlorar partiets klimatpolitiska talesperson Kajsa Fredholm den riksdagsplats hon fick 2022.

Mohamed Abdukardir Ali var på listans nionde plats och fick 648 personröster – drygt trehundra fler än Fredholm som toppade listan. Vänsterpartiet fick totalt 30 riksdagsmandat.

Varit med drygt ett år

Enligt Vänsterpartiets gruppledare i Borlänge Matts Hammarqvist har Mohamed Abdukardir Ali inte varit så aktiv i politiken i Borlänge.

– Nej, han är relativt ny, han har ju varit med i partiet kanske lite drygt ett år, säger Matts Hammarqvist.

Matts Hammarqvist säger att han inte har några kontaktuppgifter till honom.

– Jag har faktiskt inte riktigt koll på vem det är.

Min kommentar; galna vänstern!

Mohamed Abdukardir Ali säger att han inte haft några uppdrag tidigare och att han inte bedrivit någon kampanj.

”Jag är själv överraskad över stödet för mig personligen eftersom jag inte har haft nån egen kampanj eller valmaterial”, skriver han i ett meddelande till Expressen.

Enligt en affärskompanjon har han ett stort nätverk inom den somaliska gruppen i Borlänge. Han har också tillsammans med vänner åkt runt och kampanjat för Vänsterpartiet i Dalarna enligt postningar i sociala medier.

Nekades medborgarskap

För bara två år sedan nekades Mohamed Abdukardir Ali, som kommer från Somalia, svenskt medborgarskap. Enligt Migrationsverkets beslut som senare fastställdes av Migrationsdomstolen uppfyllde han inte kravet på ett hederligt levnadssätt. Orsaken var hans skulder. Då hade han 163 045 kronor i skulder hos Kronofogden, det rörde sig om obetalda skatter, studielån och privatlån.

I september 2022 beviljades han skuldsanering som ska pågå fram till juni 2027.

– Han lever helt enkelt på existensminimum under tiden han har skuldsaneringen. Eftersom vi har bedömt att utifrån hans förutsättningar så finns det inte något utrymme för honom att betala, uppgav Kronofogden på fredagen.

”Riktlinjen är att det ska ha passerat minst två år innan en utlänning med bristande betalningsvilja kan tas upp till svensk medborgare.” skrev Förvaltningsrätten i Malmö i domen från augusti 2024.

”Du har den 13 september 2022 fått beslut om skuldsanering från Kronofogdemyndigheten. Migrationsverket bedömer att du inte har haft godtagbara skäl att låta bli att betala dina skulder tidigare.

Det krävs därför som regel en viss karenstid - minst två år - under vilken du visar att du har för avsikt att även i framtiden fullfölja dina skyldigheter innan du kan bli svensk medborgare.

Du kan därför inte redan nu få svenskt medborgarskap”

I februari i år gjorde Migrationsverket en ny bedömning och han beviljades medborgarskap.

Enligt Kronofogden saknar han betalningsförmåga. När beslutet om skuldsanering fattades hade han en uppgiven månadsinkomst före skatt på 10 710 kronor och någon återbetalningsplan har aldrig upprättats. Enligt Skattverket hade han en taxerad inkomst under 2025 på 162 700 kronor, under 2024 var inkomsten 32 500 kronor och 2023 15 800 kronor.

– Det är en skuldsanering utan betalningsplan. Så det innebär att han inte betalar någonting under skuldsaneringen. Eftersom att han då saknar betalningsförmåga för det, uppger Kronofogden.

Men skulle han komma in i riksdagen kan skuldsaneringen komma att omprövas. Grundarvodet för en riksdagsledamot är 81 400 kronor i månaden under 2026.

”Har haft en del skulder”

”När det gäller min bakgrund har jag haft en del skulder, men just nu pågår skuldsanering och det finns inga ytterligare krav på mig. Självklart ska jag fullfölja saneringen och göra rätt för mig”, skriver han till Expressen, men väljer att inte kommentera våra frågor som rör medborgarskapsprocessen och att han beskrevs som att inte ha ett ”hederligt levnadssätt”.

Han beskriver sig själv för tillfället som arbetslös.

Mohamed Abdukardir Ali sitter samtidigt i styrelsen för bolaget AfriTech GrowTh AB, som han driver tillsammans med den tidigare moderatpolitikern i Borlänge, i dag i det lokala partiet Ny Framtid, Agneta Nyvall.

Åtta kommer in på personkryss

Ledamöter som valts in i riksdagen som inte skulle blivit invalda utan personröster:

Meit Fohlin, Arbetarepartiet-Socialdemokraterna, Gotlands län
Birgitta Ohlsson, Centerpartiet, Stockholms kommun
Julia Algotsson, Centerpartiet, Västerbottens län
Mohamed Abdukani, Miljöpartiet, Södermanlands län
Sten Bergheden, Moderaterna, Västra Götalands läns östra
Anfal Mahdi, Vänsterpartiet, Malmö kommun
Caroline Täljeblad, Vänsterpartiet, Västerbottens län
Mohamed Abdukardir Ali, Vänsterpartiet, Dalarnas län

Källa. Valmyndigheten

Bolaget är enligt både Agneta Nyvall och Mohamed Abdukardir Ali i uppstartsfas och är registrerat för att arbeta med ”tekniska lösningar för hållbar samhällsutveckling i afrikanska länder”.

Agneta Nyvall säger att det handlar specifikt om Somalia och digital teknik, bland annat digitala id-lösningar.

– Vi håller på och jobbar mot den somaliska regeringen för att få igenom ett reformpaket som jag har jobbat fram tillsammans med Mohamed. Vi har jobbat fram ett program för att få ordning i Somalia. Det har vi hållit på med i ett och ett halvt år ungefär.

Åkt ner flera gånger till Somalia

Agneta Nyvall gläds åt affärskompanjonens framgångar, även om de tillhör olika partier, och beskriver hans nätverk som stort, särskilt i den somaliska diasporan.

Och hon berättar att Mohamed Abdukardir Ali för bolagets räkning åkt ner till Somalia flera gånger under våren och där träffat representanter för Somaliska regeringen.

– Jag vet inte om man har träffat hela regeringen men det är representanter för regeringen. Människor som jobbar i olika departement kan man väl säga. Han har varit nere flera gånger under våren, för bolagets räkning. Vi hade en planerad resa där vi skulle åka ner båda två för att träffa dem men den har inte hunnit bli av än.

På frågan om vem som betalat för resorna, säger hon att det är något de har gjort ur egen ficka då bolaget ännu inte har någon verksamhet.

I kommentaren till Expressen besvarar Mohamed Abdukardir Ali inga frågor rörande bolaget, men han uppger att han är glad och stolt över att ha fått så många röster.

”Jag vill göra mitt bästa för att representera partiet och jobba med de frågor vi driver, att göra vardagen billigare för människor, att sänka hyrorna, stärka sjukvården och omsorgen. Jag har inte haft några uppdrag tidigare och känner ett stort ansvar för att sätta mig in i fler frågor och hur jag på bästa sätt kan representera partiet i riksdagen.”

Vänsterpartiet i Borlänge säger att de kommer att uttala sig först efter helgen.

Efter denna artikels publicering återkommer Vänsterpartiets ordförande i Borlänge Erik Buller och skriver i ett mejl:

”Vänsterpartiet är ett parti där människor med många erfarenheter samlas för att tillsammans förändra samhället, vilket har varit en stor styrka i det här valet. Mohamed Abdukardir Ali har inte haft några uppdrag i partiet tidigare, men han har deltagit i valrörelsen för oss och jag har ingen anledning att tro att han inte kommer att vara en utmärkt representant för oss i riksdagen.”

Mohamed Abdukardir Ali, 30, har kryssats in som riksdagsledamot för Vänsterpartiet trots att han är okänd i partiet. 

Avslöjandet har gett upphov till kritiska reaktioner. 

Den tidigare V-politikern Amineh Kakabaveh skriver att hon är ”både rädd och förbannad”. 

M-ministern Carl-Oskar Bohlin skriver att Vänsterpartiet agerat ”fullständigt omdömeslöst”. 

Mohamed Abdukardir Ali stod på plats nio på Vänsterpartiets riksdagslista i Dalarna.

Mohamed Abdukardir Ali, 30, har oväntat kryssats in i riksdagen för Vänsterpartiet i Dalarna, trots att han varit medlem i drygt ett år och är okänd i partiet. 

Ali säger själv att han är överraskad och inte bedrivit någon egen kampanj, men personer i hans närhet pekar på ett starkt nätverk inom den somaliska gruppen i Dalarna. 

För två år sedan nekades han medborgarskap i Sverige. Enligt migrationsdomstolen hade han stora skulder och uppfyllde inte kravet på ett hederligt levnadssätt.

Expressens avslöjande har gett upphov till starka reaktioner. 

Bohlin: ”Fullständigt omdömeslöst”

Carl-Oskar Bohlin (M) kritiserar Vänsterpartiet för att man ”inte har koll på sina kandidater”.

Carl-Oskar Bohlin, moderat minister för civilt försvar, kritiserar Vänsterpartiet. Han skriver på plattformen X att man agerat ”fullständigt omdömeslöst som parti” och ifrågasätter om Ali är lämplig att bli riksdagsledamot. 

Expressen har tidigare avslöjat att ett 30-tal vänsterpartistiska kandidater på lokala listor i valet har gett uttryck för antisemitism och hyllat terrorgruppen Hamas. Carl-Oskar Bohlin skriver vidare: 

”Under hela den här valrörelsen har Nooshi Dadgostar gömt sig bakom talepunkten att det inte går att ha koll på alla sina kandidater. Nej, särskilt inte om man som aktiv strategi väljer att inte ens ha koll på vilka man skickar till Sveriges riksdag.”

Kakabaveh: ”Kan bli säkerhetsrisk”

Amineh Kakabaveh skriver att hon förstår att Socialdemokraterna tvekar inför att släppa in Vänsterpartiet i regeringen.

Amineh Kakabaveh, som representerade Vänsterpartiet i riksdagen i många år innan hon lämnade 2019 i samband med att ett uteslutningsärende inletts mot henne, sågar sitt gamla parti i ett inlägg på Facebook. 

Hon undrar om det inte finns ”någon jävla ordning i partiet” och menar att det ”kan bli en säkerhetsrisk” om ”helt okända personer kan bli medlemmar och sedan snabbt klättra från ingenstans till makt och inflytande i riksdagen”. 

”Man förstår nästan om sossarna blir oroliga för Sveriges säkerhet och tvekar inför att släppa in V i regeringen.” 

Kakabaveh skriver att hon är ”både rädd och förbannad” när hon ser vad Vänsterpartiet ”har utvecklats till” och att det är rimligt att fråga var Mohamed Abdukardir Alis 648 personröster kom ifrån. 

”Om han nu var så okänd inom partiet och inte hade bedrivit någon kampanj – var han då betydligt mer känd inom andra, exempelvis etniska, kretsar med egen agenda kanske.” 

Andersson: ”Invalda på etniska mandat”

Tobias Andersson (SD) menar att Mohamed Abdukardir Ali valts till riksdagen av sina tidigare landsmän.

Tobias Andersson, riksdagsledamot för Sverigedemokraterna, skriver på X: 

”Man får ändå önska Magdalena Andersson lycka till. Även om hon lyckas ena de fyra vänsterpartierna ska hon sedan försöka hantera politiska noviser som blivit invalda på etniska och/eller religiösa mandat.” 

Även M-ledamoten Fredrik Kärrholm upprörs över avslöjandet. Han skriver i ett X-inlägg att V gör ”både sig självt och Sveriges riksdag till åtlöje”.

”Att sakna kännedom om kandidater som tillåts stå på partiets valsedlar är dessutom ett allvarligt problem ur säkerhetssynpunkt.”

Hamasvalet

Nooshi Dadgostar borde skämmas

På valvakan förklarade en segerviss Nooshi Dadgostar att hon var stolt.

Om jag vore vänsterpartist hade jag inte jublat.

Jag hade skämts över det hat och den extremism mitt parti tolererat i jakten på regeringsmakten, skriver Daniel Schatz.

Daniel Schatz är doktor i statsvetenskap och författare aktuell med ”Från Stockholm till Jerusalem: Den okända historien om Sveriges Mellanösternpolitik”.


Vänsterpartiet gör ett starkt val trots återkommande skandaler kring kandidater som uttryckt terrorromantik, antisemitism och diktaturhyllningar.

Partiet ser ut att bli Sveriges fjärde största parti. I valdistrikt i Rosengård och Rinkeby fick V 45,7 respektive 60,3 procent – omkring 30 procent mer än 2022, enligt den preliminära rösträkningen. Partiet Nyans avgående partiledare Mikael Yüksel menar att Vänsterpartiet tog röster från hans parti.

Framgångarna kom efter en valrörelse där Vänsterpartiet gjorde Palestina till en central mobiliseringsfråga vid sidan av vård, skola och omsorg. Samtidigt ströks fler än 30 vänsterpartister från vallistorna sedan Expressen avslöjat kandidater som förnekat Förintelsen, uttryckt stöd för terrororganisationer och gett uttryck för homofobi och rasism. Det var inte partiledningen – utan journalister – som upptäckte extremisterna, trots att informationen låg öppet på sociala medier. Först därefter agerade V – efter passivitet och bortförklaringar.

Men varningssignalerna fanns långt tidigare. Samma dag som Hamas massakrerade israeliska civila den 7 oktober 2023 skrev Anfal Mahdi, ledamot av V:s partistyrelse och oppositionsråd i Malmö, att ”Gaza har just brutit sig ut ur fängelset”. Det kan knappast tolkas som annat än en hyllning till terror och massmord. Partiet reagerade inte. I stället ser hon ut att återväljas till Malmö kommunfullmäktige och sitter kvar i partiets ledning.

Även Nadja Awad ser ut att återväljas till riksdagen, trots att hon poserat framför kartor där Israel är utraderat, delat ett klipp med Hamasflaggor och hjärtemojis och deklarerat att V ska ta ”varje klanröst”.

Det är långt ifrån isolerade fall. Både Orwa Kadoura, då vice ordförande i Malmö och dåvarande V-riksdagsledamoten Lorena Delgado Varas spred antisemitiska budskap. Först efter hårt massmedietryck krävde partistyrelsen Delgado Varas avgång. Då protesterade över 1000 medlemmar, 20 partiföreningar och flera riksdagsledamöter. I vilket annat riksdagsparti skulle en senfärdig markering mot rasism utlösa en sådan revolt?

En förklaring till motviljan att agera finns i partiets framgångar i EU-valet 2024 som Dadgostar utropade till ett ”Palestinaval”. Efter rekordresultatet – där partiet nästan fördubblade sin röstandel i städer som Malmö – menade V självt att Gazafrågan bidrog till valsuccén.

I årets val nådde V åter stora framgångar i distrikt där Palestinakonflikten varit en stark mobiliseringsfråga. Detta samtidigt som antisemitism och terrorromantik fått fäste i delar av Palestinarörelsen efter den 7 oktober. Slutsatsen ligger nära: rädslan för att stöta sig med den interna partiopinionen och äventyra valframgångarna vägde tyngre än viljan att hålla rent mot extremismen.

Från V:s kontakter med kommunistdiktaturer till dagens terrorromantik löper en röd tråd. När oförmågan att hålla rågång mot extremismen överlever namn- och partiledarbyten handlar det inte om enstaka misstag utan om en del av partikulturen. Ett sådant parti bör ingen regering använda som parlamentariskt underlag.

På valvakan förklarade en segerviss Nooshi Dadgostar att hon var stolt över resultatet. Om jag vore vänsterpartist hade jag inte jublat. Jag hade skämts över det hat och den extremism mitt parti tolererat i jakten på regeringsmakten.


🗳️ Rosengård centrum: +34,2%

🗳️ Hermodsdal: +25,8%

🗳️ Bellevuegården Ö: +23,7%

🗳️ Kroksbäck S: +22,2%

🗳️ Almgården: +14,2%

Antisemitismen i Vänsterpartiet

Antisemitismen i V är ingen olyckshändelse

Ännu en granskning, ännu en ursäkt om dålig koll. Men Vänsterpartiets problem med antisemitism är följden av politiska vägval, inte bristande faktakontroll.

Avslöjandena om Vänsterpartiets kopplingar till terrorister, antisemiter och konspirationsteoretiker avlöser varandra. Men det handlar inte om ”avslöjanden”. Det som skildras är inga smutsiga hemligheter, utan ett helt öppet handlande som följer av partiets politiska vägval.

I en granskning av GP berättas exempelvis hur partiledaren Nooshi Dadgostar i riksdagens lokaler träffat företrädare för Fatah som hyllar misshandel av judar på nederländska gator med orden att det är ”beviset på att världen har fått nog av judarna”.

V svarar att partiet inte kan ta ansvar för allt gästerna någonsin sagt offentligt. Det är korrekt. Men när man bjuder in personer ur Fatahs ”revolutionära råd”, som alltså förordar väpnad kamp mot civila och ”martyrskap”, då kan det finnas skäl att undersöka vilka man ger legitimitet.

Sådana möten är en avgörande pusselbit för att förstå varför Expressen hittills funnit 33 personer på partiets listor som uttryckt grov antisemitism och många andra extrema uppfattningar.

Det är ingen slump. Det är följden av att partiet i decennier konsekvent placerat sig nära terroristorganisationer och öppet antisemitiska grupper.

Det tydligaste exemplet på att det inte handlar om några enskilda misstag är att ledande företrädare, däribland riksdagsledamöter, har skrivit ömma öppna brev till dömda terrorister som riktat sina attentat mot civila. ”Bristfällig faktakoll” var förklaringen då.

Expressen gjorde i veckan sin andra granskning av V:s politiker och fann ytterligare åtta personer som spridit grov antisemitism. Bland påståendena fanns att judar offrar vita barn för att göra hamburgare. Vice partiordföranden Ida Gabrielsson försvarade sig med att alla partier har ”dålig koll” på vad folk på deras valsedlar delar i sociala medier.

En av de granskade V-politikerna har lagt upp AI-genererade bilder där Jimmie Åkesson iförd judiska symboler dansar med en sedelbunt. Politikern har ingen kommentar förutom “Jag gillar inte sionister”. Kanske blir det så här när ett parti gör upptagenhet med “sionism” till en fixpunkt i partiets utrikespolitiska idéer? Till slut blir "sionister" liktydigt med "judar".

Det var inte ”bristfällig faktakontroll” eller "dålig koll" som gjorde att partiet mellan 2013 och 2019 via sitt offentligt finansierade biståndsorgan (VIF) skickade omkring två miljoner kronor till ett ungdomsprojekt där den väpnade terroristorganisationen DFLP ingick. DFLP har för övrigt offentligt uppgett att delar av organisationen deltog i massakern den 7 oktober.

Nej, det gjordes förstås medvetet. Budskapet till allmänheten blir:

Stödjer du terrorangrepp mot civila och

antisemitism så är V partiet för dig.

Då fylls listorna med företrädare som känner att de har hittat hem. Att V stryker namn efter avslöjandena spelar mindre roll: Man har under lång tid både välkomnat och tolererat dessa uppfattningar.

Det är inte heller ”dålig koll” som förklarar att vice ordföranden i partiets lokalförening i Malmö hyllade Hamas och Hizbollah eller att V-ordföranden i Angered anordnade möten med terroristgruppen PFLP. Inte heller förklarar ”dålig koll” att en V-politiker i Landskrona, tillika kommunfullmäktigeledamot, delat antisemitiska konspirationsteorier. Detsamma gäller riksdagsledamoten Lorena Delgado Varas, som delat antisemitiska inlägg, och ledamoten Malcolm Momodou Jallow, som ”gillade” en antisemitisk kommentar.

Partiet har inte självt ”upptäckt” en enda av dessa personer de senaste åren. Samtliga fall har uppmärksammats genom externa granskningar, och partiet har tvingats hantera dem när den offentliga kritiken blivit omfattande. Partiet har helt frivilligt blivit patologiskt besatt av Israel-Palestinakonflikten. Nu får de ta konsekvenserna.

SvD:s ledarskribent Peter Wennblad beskrev hur Vänsterpartiet ”sålt sig till främmande makt” genom att okritiskt köpa palestinska organisationers verklighetsbeskrivning och antisemitism.

Men det är tyvärr värre än så: Vänsterpartiet har gjort allt detta utan extern påverkan eller hjälp. Det har blivit det enda antisemitiska partiet i riksdagen helt på egna meriter.

Islamismen i Göteborg

Göteborg har ett massivt problem med islamism. Värre än nästan alla andra svenska städer.
Jag vet det, eftersom jag la tio år av mitt liv på att bevaka svenska jihadister. Jag gjorde bland annat den första granskningen av svenska terrorresenärer till Syrien och Irak för en vetenskaplig tidskrift. Göteborg var kraftigt överrepresenterat. Under Islamiska statens skräckvälde var Göteborgsregionen en av Västvärldens värsta leverantörer av utländska stridande.

Försvarshögskolans experter har larmat i två rapporter om salafism och salafistisk jihadism: “Göteborg har historiskt sett varit en tongivande plats för dessa miljöer, med ett högt antal radikaliserade individer och med flest IS-resenärer av samtliga svenska städer. Vidare har det i Göteborg även funnits en koncentration av viktiga radikala ledargestalter, salafistiska nätverk och moskéer, radikala föreningar, samt skolmiljöer (grundskola, förskola, och dagbarnvård) som har kontrollerats och drivits av radikal-islamistiska individer.”

Miljön lever kvar. Det är ingen slump att det är här som en tonårsflicka måste tvångsomhändertas, efter Säkerhetspolisens larm till socialtjänsten, när hon ingått religiöst äktenskap med en man med terroristkopplingar och dragits in djupt i extrema kretsar (TV4, 30/8).

Tyvärr är problemet bredare än att bara gälla jihad i främmande land. Redan bland Syrienresenärerna kunde man skönja ett slags fusion av hemodlad fundamentalism, territoriell förortsidentitet, vänsterideologi och antisemitisk Palestinaaktivism. En av grundarna till förortsföreningen Pantrarna i Göteborg dog i strid i Syrien 2014.

Detta amalgam av radikala hållningar är dödligt också på hemmaplan. Det visades i december 2017, efter en stor manifestation mot USA:s Palestinapolitik. Ett dussin män från demonstrationen attackerade Göteborgs synagoga med brandfacklor. En pogrom. I Göteborg. Tre dömdes.

Efter Hamas attack på Israel i oktober 2023 har denna ideologiska mutation formligen exploderat. I brist på bättre ord kan vi kalla den palestinism. Den syns nu regelbundet i demonstrationer till stöd för en global intifada. Den syns i förorternas politiska mobilisering. Den syns i moskeerna. Och den syns inte minst i Vänsterpartiet, som löpande har tvingats stryka extremister. Exempelvis i Angered, efter stöd till terrorgruppen PFLP.

Palestinismen förekommer såklart också i Malmö och Stockholm. Där har en av arrangörerna till lördagsdemonstrationerna åtalats för hets mot folkgrupp, efter ett antisemitiskt tal. Men i huvudstaden har man knappt flaggat för Hamas, Hizbollah eller islamiska regimen i Iran, vilket sker i Göteborg.

Det finns antagligen flera anledningar till att Göteborgsområdet är särskilt drabbat. Den etniska sammansättningen i förorterna. Den långa traditionen av vänsterextremism. Inriktningen i de tongivande moskéerna. Men också att politiken har gynnat, eller i alla fall haft överseende med, de extrema miljöerna. Somliga har till och med blivit rikskända för sina återkommande besök hos reaktionära muslimer.

Höstens val erbjuder en möjlighet att istället få fram tydliga krafter emot.

Terrorromantiken i Vänsterpartiet

Vidriga V

Hyllade terror och spred judehat – bjöds in av V till riksdagen

De två palestinska politikerna i Fatahs revolutionära råd hade tidigare uppmärksammats för att ha hyllat terrorism och uttryckt hat mot judar. I oktober 2025 bjöds de in till riksdagens lokaler av Vänsterpartiet.

Med på mötet fanns såväl partiledaren Nooshi Dadgostar som partisekreterare Maria Forsberg.

SvT:

Uttryckte hat mot judar och hyllade terrorism – bjöds in av V till riksdagen

Vänsterpartiet bjöd in två palestinska politiker från Fatahs revolutionära råd som tidigare uttryckt hat mot judar och hyllat terrorism till riksdagen, enligt en granskning som Göteborgs-Posten har gjort.

Med på mötet fanns partiledaren Nooshi Dadgostar.

Den senaste tiden har det stormat kring V efter nyheter om terrorhyllningar och antisemitism inom partiet. Nu avslöjar GP att även den högsta partiledningen bjudit in palestinska företrädare som uppmärksammats för just sådana åsikter.

Den 6 oktober 2025 släpptes två representanter från Fatahs revolutionära råd – företrädaren Taysir Nasrallah och ledamoten Mohammad al-Lahham – in i riksdagens lokaler.

De har tidigare uttryckt judehat och hyllat terror.

”Världen har fått nog av judar”

Enligt GP sa Taysir Nasrallah år 2024 i palestinsk tv att attacker med antisemitiska inslag mot israeliska fotbollssupportrar visade på att händelsen var det ”tydligaste beviset på att världen har fått nog av judarna och fått nog av denna israeliska arrogans”. Det rapporterade den israeliska organisationen Palestinian Media Watch (PMW).

Han har också sagt att ”martyrskap” är ett ”heligt värde”. Nasrallah är en central ledande företrädare för Fatah och ledamot i partiets revolutionära råd.

Mohammad al-Lahham uppmärksammades i oktober 2022 för ett uttalande i palestinsk tv där han hyllade ”martyrer” och bland annat hänvisade till en man som dödade tre personer i ett terrordåd i Tel Aviv tidigare samma år, skriver GP.

Forskaren: ”Allvarligt”

Magnus Ranstorp, forskare inom terrorism vid Försvarshögskolan, riktar i en intervju med GP skarp kritik mot att de bjöds in till riksdagen.

– Det här är fortsättningen på ett mönster, tycker jag, som är allvarligt och väcker grundläggande frågor om Vänsterpartiets omdöme. Det här handlar ju inte om Israel-kritik. En av dem säger att världen är trött på judar. Det är ju ren antisemitism, säger han.

Dadgostar på mötet

Både partiledare Nooshi Dadgostar partisekreterare Maria Forsberg var på mötet där Fatah-politikerna befann sig, skriver GP. På en bild som den palestinska sajten SHFA publicerat syns Dadgostar och Forsberg med företrädarna.

GP har sökt V. I ett skriftligt svar från Maria Forsberg bekräftar hon att mötet hade ägt rum.

”Vi, precis som andra partier, träffar ofta personer som representerar stater och utländska organisationer och partier utan att dela alla värderingar eller åsikter med dessa och utan att i detalj utreda deras bakgrund”, skrev hon.

V svarade inte på hur partiet ser på Fatah-politikernas uttalanden, om partiet kände till det eller vilka som deltog vid mötet.

(S)vT som S-marionett

 Bohlins video

V-poitiker dödshotar flicka

Om dessa två vänsteraktivister tiger
SvT och SR eftersom de är lojala

mot vänstern i valtider!

Vänsterns hyckleri och lögner

 

Vänsterpartiet – islam och hedern

Sju partier svarade – Vänsterpartiet gjorde det inte

Inför valet 2026 ställde Kvinnokraft 4.0 samma tre frågor till samtliga riksdagspartier. Frågorna handlar om religiösa normsystem och svensk lag, religiös barnundervisning och offentlig neutralitet.

Sju partier svarade. Vänsterpartiet gjorde det inte – trots påminnelser och trots att vi kan se att våra mejl har öppnats.

Det är anmärkningsvärt. Frågorna rör kvinnors och barns frihet, jämställdhet och skydd mot förtryck – områden där Vänsterpartiet profilerar sig starkt.

Vi har jämfört partiernas svar med vad de faktiskt har sagt och gjort. Tre saker sticker ut: hur partierna ser på de religiösa normerna bakom förtrycket, luckan kring religiös barnundervisning och skillnaden mellan ord och handling.

Men en fjärde fråga har tillkommit: Varför vill just Vänsterpartiet inte svara?

Alla ser inte normsystemet bakom förtrycket

Nästan alla partier vill bekämpa hedersförtryck när det blivit hot, tvång eller våld. Betydligt färre talar lika tydligt om de religiösa normer som kan ligga bakom kontrollen långt innan ett brott har begåtts.

SD är tydligast med att själva det religiösa normsystemet kan vara en del av problemet. KD talar om religiöst förtryck och har problematiserat slöja på små flickor. M beskriver kontroll genom familj, religiösa auktoriteter och socialt tryck. C och MP lägger större tyngd vid tvång, hedersförtryck och konkreta rättighetskränkningar.

Det leder till en obekväm men nödvändig fråga: Vad gör samhället med förtrycket innan det blivit ett brott?

Religiös barnundervisning faller mellan stolarna

Den kanske största gemensamma svagheten gäller religiös barnundervisning. Sverige har tillsyn över skolor och förskolor och kontrollsystem för verksamheter som får offentliga bidrag. Men vem granskar en helt fristående koranskola där barn undervisas på fritiden?


Här blir svaren tunna. M konstaterar själv att verksamheterna ”faller i dag mellan stolarna”, men presenterar ingen färdig nationell tillsynsmodell. Samma grundläggande lucka finns hos övriga partier.

(Illustrationsbild av koranundervisning. På tavlan står bland annat Koranen 96:1: ”Läs i din Herres namn, han som skapade.”)

Ord och handling skiljer partierna åt

M, SD, KD och L ger sammantaget starkast grund för förtroende i vår analys, men av olika skäl.

Under den moderatledda regeringen har bland annat oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp kriminaliserats, psykiskt våld kriminaliserats och ett särskilt jämställdhetspolitiskt delmål mot hedersrelaterat våld och förtryck införts. Flera reformer är resultat av Tidösamarbetet och ska inte tillskrivas M ensamt. SD och KD visar lång kontinuitet i sin problembeskrivning, medan L har lång historik i frågor om hedersförtryck och religiös kontroll.

För S uppstår en annan motsättning. Partiet har 2026 skärpt sin politik mot islamism och religiös påverkan. Samtidigt finns historiska och aktuella exempel som väcker frågor om konsekvens: Rapport 4/99 om organiserat samarbete med muslimska organisationer, hijaben i S Malmös kommunikation inför internationella kvinnodagen, Annika Strandhälls beskrivning av hijaben som ”i högsta grad en frivillig huvudbonad” och det könsuppdelade politiska mötet i Uppsala i augusti.

Vänsterpartiet ger svagast grund för förtroende i vår samlade bedömning. Partiet är det enda av riksdagens åtta partier som inte svarade på våra frågor, trots påminnelser. Vi kan se att mejlen har öppnats. Frågorna har alltså nått fram – men något svar har inte kommit. Det är särskilt anmärkningsvärt eftersom frågorna gäller områden där V profilerar sig starkt. Partiet har en tydlig feministisk politik och en historia av arbete mot hedersförtryck och kollektiv kontroll. Men den religiösa dimensionen är betydligt mindre framträdande i partiets problembeskrivning. Ett antal kandidater och företrädare för V har dessutom uppmärksammats för att ha hyllat Hamas, Hamasledare eller attacken den 7 oktober. Hamas är en islamistisk rörelse vars syn på kvinnor och familj präglas av fundamentalistiska tolkningar av islamisk lag.

För ett parti som definierar sig starkt genom feminism blir frågan därför svår att komma runt: hur konsekvent försvaras kvinnors frihet när kvinnoförtryck motiveras religiöst – och varför vill Vänsterpartiet inte svara på våra frågor om just detta?

Vad kan man som väljare dra för slutsatser?

M, SD, KD och L kommer sammantaget bäst ut i vår analys och S och V sämst. Men det viktigaste fyndet är kanske den gemensamma blindfläcken: svensk politik är betydligt bättre på att tala om konsekvenserna av förtrycket än om normsystemet och kontrollen som föregår dem.

Sverige har redan ett omfattande skydd för individens fri- och rättigheter och religionsfriheten innebär inte att religiösa regler står över svensk lag. Frågan är därför vem som ser problemen, vem som agerar och om de rättigheter som redan finns också försvaras i praktiken.

Inför valet finns därför tre frågor värda att ställa:

1. Vem ser de religiösa normerna bakom förtrycket – inte bara brottet när skadan redan är skedd?

2. Vem är beredd att täppa till luckan kring religiös barnundervisning utanför samhällets tillsyn?

3. Vem står fast vid kvinnors och barns lika fri- och rättigheter även när frågan blir politiskt obekväm eller kommer nära den egna organisationen?


Läs hela valenkäten och Kvinnokraft 4.0:s analys

Kvinnokraft 4.0 ställde i juni 2026 tre frågor till riksdagspartierna om religiösa normsystem och svensk lag, religiös undervisning och tillsyn samt offentlig neutralitet. Partierna ombads svara senast den 15 augusti. Samtliga partier utom Vänsterpartiet svarade på enkäten.

De tre frågorna som ställdes

1. Religiösa normsystem och svensk lag

Anser ert parti att nuvarande svensk lagstiftning är tillräcklig för att skydda barn, unga flickor och kvinnor i miljöer där religiösa normsystem begränsar individens lagstadgade fri- och rättigheter?

☐ Ja
☐ Nej

Om ja: Hur säkerställer ert parti att befintlig lagstiftning upptäcker, förebygger och motverkar begränsningar som sker genom familj, grupptryck, religiösa auktoriteter eller social kontroll?

Om nej: Vilken ny lagstiftning eller vilka förstärkta åtgärder anser ert parti behövs?

2. Religiös undervisning och tillsyn

Anser ert parti att dagens tillsyn över religiös undervisning, koranskolor, studieverksamhet och andra informella utbildningsmiljöer är tillräcklig för att säkerställa att barns rättigheter, jämställdhet och svensk lag respekteras?

☐ Ja
☐ Nej

Om ja: Hur bedömer ert parti att staten i dag kan upptäcka och ingripa mot undervisning som motverkar barns rättigheter, jämställdhet eller individens frihet?

Om nej: Vem bör få ett tydligare tillsynsansvar och vilka åtgärder vill ert parti vidta?

3. Offentlig neutralitet

Enligt regeringsformen ska myndigheter agera sakligt och opartiskt.

Anser ert parti att myndigheter och offentligt finansierade verksamheter bör vara religiöst och politiskt neutrala i sin externa kommunikation?

☐ Ja
☐ Nej

Om ja: Vilka riktlinjer, granskningsrutiner eller andra åtgärder vill ert parti införa för att säkerställa att regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet efterlevs när religiösa eller ideologiska symboler används i kommunikation?

Om nej: Hur drar ert parti gränsen mellan inkludering, representation och myndigheters krav på saklighet och opartiskhet?

Valet 2026

Inför ett val är det lätt att säga rätt saker. Men hur väl lever partierna upp till det de säger? Vad har de sagt och gjort tidigare?

Vi lägger partiernas svar bredvid deras tidigare politik och agerande – motioner, propositioner, regeringsbeslut, myndighetsuppdrag, lagstiftning och andra dokumenterade handlingar – för att se hur väl orden stämmer med handlingarna. Jämförelsen bygger på den information vi har kunnat hitta i offentliga källor och på uppmärksammade händelser och ställningstaganden inför valet 2026. Den gör inte anspråk på att vara en fullständig genomgång av allt ett parti har sagt eller gjort.

Kvinnokrafts utgångspunkt

Kvinnokraft 4.0 är en folkbildningsrörelse som granskar hur islams och sharias normer och regler påverkar kvinnors och barns frihet och rättigheter i Sverige.

Vi utgår från det som gäller här: kvinnor och män har samma rättigheter, individen har rätt att bestämma över sitt eget liv och alla är lika inför lagen.

Vi granskar islams normer, lagar och praktik – inte människors personliga tro.

Så jämför vi partiernas svar


För att kunna jämföra partiernas svar har vi utgått från samma fem kriterier för samtliga partier:

1. Vad svarar partiet på Kvinnokrafts tre frågor?

2. Vad har partiet gjort tidigare? Propositioner, motioner, regeringsbeslut, budgetar, myndighetsuppdrag och andra dokumenterade handlingar.

3. Hur beskriver partiet problemet? Ser partiet religiösa och ideologiska normer som en del av problemet, eller främst följderna när kontrollen övergår i våld, hot, tvång eller andra rättighetskränkningar?

4. Motsägs partiets svar av dess eget agerande? Har partiet fattat beslut, bedrivit politik eller haft dokumenterade problem inom den egna organisationen som drar i motsatt riktning?

5. Använder partiet de rättigheter och rättsmedel som redan finns – eller efterfrågar det ny lagstiftning utan att visa varför dagens regelverk inte räcker?

Trovärdighet

Ett parti blir mer trovärdigt när ord och handling stämmer överens. Och förtroendet blir svagare när partiet har känt till problem utan att agera eller när den egna politiken och agerandet säger olika saker. För väljaren blir därför två frågor särskilt viktiga:

Vilket eller vilka partier har i praktiken visat störst vilja och förmåga att försvara de fri- och rättigheter som kvinnor och barn redan har när dessa kolliderar med religiösa eller ideologiska normer?

Och:

Vilket eller vilka partier ger analysen minst grund för förtroende i samma fråga – och varför?

Vad säger oss svaren?

Analysen som följer är inte en bedömning av partiernas politik i stort. Den utgår från de tre frågor vi ställt och jämför partiernas svar med deras tidigare politik och agerande inom dessa områden. I vår genomgång har vi tagit fasta på sådant i partiernas svar som vi själva reagerat på eller bedömt som särskilt relevant för de frågor Kvinnokraft ställt. Det innebär att sammanfattningen inte återger varje del av partiernas svar, utan lyfter fram skillnader, oklarheter och ställningstaganden som är viktiga för vår fortsatta analys. De fullständiga svaren finns därför tillgängliga på respektive partis sida.

Centerpartiet | Kristdemokraterna | Liberalerna | Miljöpartiet | Moderaterna | Socialdemokraterna | Sverigedemokraterna

Fråga 1. Religiösa normsystem och svensk lag

När anser partierna att samhället ska ingripa?

C har en konsekvent liberal linje: angrip tvånget och förtrycket, inte det religiösa klädesplagget. Det är principiellt sammanhängande men lämnar en svår fråga. Hur skyddas den flicka eller kvinna vars handlingsutrymme formas av familj, religion, skam och sociala sanktioner utan att någon uttalar ett konkret hot? Och hur bedöms situationen när klädkraven – exempelvis hijab, burka, niqab eller krav på långärmad och löst sittande täckande klädsel – utgör en del av kontrollen?

KD kommer också relativt nära själva normsystemet. Partiet använder begreppet religiöst förtryck och har bland annat problematiserat slöja på små flickor utifrån familjens och släktens påverkan.

L har en långvarig politik mot hedersförtryck och betonar individens frihet från familjens och kollektivets kontroll. I svaret ligger tyngdpunkten på konkreta åtgärder som stärkt polis- och skolarbete, hedersombud och utreseförbud.

M talar uttryckligen om flickor och kvinnor som lever under kontroll av familj, religiösa auktoriteter eller socialt tryck. Partiet pekar alltså inte bara på våld och konkreta brott utan också på den kontroll som kan omge kvinnan eller flickan.

MP skriver framför allt om hedersrelaterat våld och förtryck, bristande implementering, utreseförbud och omvändelseförsök. Religion som självständig normativ maktfaktor utvecklas inte särskilt.

S utgår i sitt svar främst från hedersrelaterat våld och förtryck och vill bland annat förbjuda religiösa friskolor och omvändelseterapi. I sin politik inför valet 2026 har partiet samtidigt blivit tydligare om islamism, extremism, religiös indoktrinering och religiös påverkan i skola och förskola.

SD är tydligast med att själva det religiösa normsystemet kan vara problemet. Partiet talar uttryckligen om religiösa normsystem, slöja, kontroll och kvinnlig underordning. Den linjen är inte ny inför valet utan har lång historik.

Vänsterpartiet besvarade inte enkäten. I partiets aktuella nationella politik mot hedersförtryck ligger tyngdpunkten på kön, sexualitet, makt, kulturella föreställningar, klass och segregation. Religion, islam och sharia ges mindre självständig plats. I äldre riksdagsarbete har V däremot också behandlat religiöst betingade levnadssätt och kontroll inom religiösa samfund.

Fråga 2. Religiös undervisning och tillsyn

Vem har ansvar för koranskolorna?

Partierna har omfattande politik för skolor, förskolor, konfessionella friskolor, folkbildning och offentliga bidrag. Men när vi frågar vem som ska kontrollera koranskolornas helt fristående religiösa barnundervisning som ligger utanför dessa system blir svaren betydligt tunnare.

C svarar nej till att dagens tillsyn räcker men hänvisar i sitt svar till det reglerade skolväsendet. Koranskolor och annan informell religiös undervisning försvinner ur Centerpartiets lösning.

KD säger att verksamheter som motverkar demokrati, jämställdhet, barns rättigheter eller svensk lag ska granskas hårt och stoppas. Men det konkreta tillsynsverktyg som anges är framför allt Skolinspektionen och därmed det reglerade skolväsendet. Koranskolor och annan religiös barnundervisning utanför detta system omfattas inte av någon utvecklad lösning.

L går längre och säger uttryckligen att myndigheternas ansvar behöver utredas och förtydligas. Men Liberalerna uppmärksammade koranskolorna redan 2022. Fyra år senare återstår fortfarande frågan vem som faktiskt ska ha ansvaret.

M sticker ut genom att uttryckligen identifiera problemet:

”Den informella undervisning som sker helt utanför skolsystemet, som koranskolor och viss studieverksamhet, faller i dag mellan stolarna…”

Men inte heller M presenterar en färdig nationell modell som anger ansvarig myndighet och dess befogenheter.

MP har tydlig politik för skolväsendet men anger inte heller någon tillsynsmodell för koranskolor och annan religiös barnundervisning utanför det.

S vill förbjuda konfessionella friskolor och förskolor och pekar också på demokratikriteriet för ideella organisationer och trossamfund som söker offentliga bidrag. Men partiet anger inte vem som ska ha tillsyn över koranskolor och annan religiös barnundervisning utanför skolväsendet och bidragssystemen.

SD pekar på skärpt tillsyn över konfessionella skolor, skolor med risk för extremism och islamism samt kontroll av folkbildning och offentliga bidrag. Partiet vill gå vidare med tydligare statlig kontroll, men anger inte heller vem som ska ansvara för tillsynen över helt fristående religiös barnundervisning.

Vänsterpartiet har inte besvarat enkäten.

I vår genomgång av partiets politik har vi inte heller funnit något tydligt svar på vem som bör ansvara för tillsynen över fristående religiös barnundervisning utanför skolväsendet. Frågan gäller alltså inte något enskilt parti. Tillsynen är tydligare för skolor och verksamheter som får offentliga bidrag. För fristående religiös barnundervisning är ansvaret mer oklart.

Det behöver samtliga partier kunna ge ett tydligt svar på.

Fråga 3. Offentlig neutralitet

Hur vill partierna tillämpa principen om att det offentliga ska vara religiöst neutralt? Skillnaderna mellan partierna syns inte alltid i deras ja- och nejsvar.

C svarar ja till religiös och politisk neutralitet i offentlig kommunikation, men utvecklar huvudsakligen andra frågor än myndigheters egen externa kommunikation. Något tydligt svar på hur religiösa eller ideologiska symboler ska hanteras i sådan kommunikation ges inte.

KD svarar ja men hänvisar framför allt till arbetsgivaransvar, anställdas uppträdande och befintliga kontrollorgan. Partiet föreslår inga nya riktlinjer och frågan om myndighetens eget symbolval förblir oklar.

L svarar ja och går längre genom att efterfråga tydliga riktlinjer och rutiner för hur religiösa och ideologiska symboler används. Partiet presenterar däremot inte hur dessa riktlinjer konkret ska utformas.

M svarar ja men bedömer att neutraliteten i stort redan respekteras. Brister ska enligt partiet i första hand hanteras genom befintliga rutiner. Den moderatledda regeringen har samtidigt gett Statskontoret i uppdrag att analysera myndigheters information och kommunikation i förhållande till bland annat kraven på saklighet och opartiskhet. Statskontorets rapport 2024:5 konstaterar att objektivitetsprincipen gäller även myndigheters information och kommunikation.

MP svarar ja och gör en tydlig principiell gränsdragning: offentlig verksamhet ska kunna spegla människor med olika tro och livsåskådning, men får inte uppfattas företräda en religion eller ideologi. Partiet anger däremot inga konkreta riktlinjer eller granskningsrutiner för hur den gränsen ska dras i praktiken.

S svarar ja och hänvisar till befintliga regler och granskning genom bland annat JO och DO. Partiet presenterar inga nya riktlinjer eller åtgärder för myndigheters användning av religiösa eller ideologiska symboler i extern kommunikation.

SD skiljer sig från övriga svarande partier genom att svara nej. Partiet hänvisar till kristendomens historiska ställning i Sverige och anser exempelvis att myndigheter kan och bör uppmärksamma jul och påsk. Samtidigt betonar SD att all myndighetsutövning ska vara saklig och opartisk.

Vänsterpartiet besvarade inte enkäten.

Det tydligaste resultatet är att nästan inget parti har en fullt utvecklad politik för den fråga Kvinnokraft faktiskt ställde: hur myndigheter själva ska förhålla sig till religiöst eller ideologiskt förknippade symboler i sin externa kommunikation. M skiljer dock ut sig genom att den moderatledda regeringen redan har låtit Statskontoret analysera den bredare frågan om myndigheters kommunikation och objektivitetskravet.

Ord och handling

Ett parti blir mer trovärdigt när ord och handling stämmer överens. Och förtroendet blir svagare när partiet har känt till problem utan att agera eller när den egna politiken och agerandet säger olika saker. Så hur förmår partierna genomföra sina ord?

M hör till de partier som har starkast dokumentation av faktisk handling. Under den moderatledda regeringen har omfattande lagstiftning genomförts mot hedersförtryckets konkreta uttryck, bland annat kriminalisering av oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp samt stärkt straffrättsligt skydd mot psykiskt våld. Regeringen har dessutom infört ett särskilt jämställdhetspolitiskt delmål om att hedersrelaterat våld och förtryck ska upphöra. Flera av reformerna är resultat av Tidösamarbetet och ska därför inte tillskrivas Moderaterna ensamma.

Kriminalisering av oskuldskontroller, oskuldsintyg och oskuldsingrepp – Riksdagens beslut Psykiskt våld kriminaliseras – Nytt jämställdhetspolitiskt delmål mot hedersrelaterat våld och förtryck.

M har samtidigt ett handlingsglapp kring tillsynen av fristående förskolor. Moderata riksdagsledamöter har under mandatperioden motionerat om att tillsynsansvaret bör flyttas, eller övervägas att flyttas, från kommunerna till Skolinspektionen. När Riksrevisionen 2025 pekade på brister i det nuvarande tillsynssystemet och rekommenderade regeringen att säkerställa en mer enhetlig och rättssäker tillsyn, exempelvis genom att ge Skolinspektionen ansvar för alla förskolor, bedömde den moderatledda regeringen att det för närvarande inte fanns skäl att vidta ytterligare åtgärder med anledning av rekommendationen. Moderaternas motion om tillsyn av fristående förskolor 2023/24 – Riksdagen Moderaternas motion om tillsyn av fristående förskolor 2024/25 – Regeringens svar på Riksrevisionens granskning av förskolans tillsyn

På ett annat område finns dock en tydlig kedja från princip till handling. Den moderatledda regeringen gav Statskontoret i uppdrag att kartlägga myndigheternas information och kommunikation till allmänheten och analysera hur den förhåller sig till kraven på legalitet, saklighet och opartiskhet. I rapporten konstateras att objektivitetsprincipen gäller även myndigheters information och kommunikation – samma princip som Kvinnokraft 4.0 återkommande hänvisar till i kontakten med myndigheter:

”Denna objektivitet ska prägla alla delar av myndigheters verksamhet.”

Statskontoret, rapport 2024:5, Myndigheternas arbete med påverkande information och kommunikation.

SD har också stark koppling mellan ord och handling. Partiets språk om hedersförtryck, slöja, islamism och religiös påverkan har motsvarigheter i motioner långt före valet 2026 och i reformer som SD medverkat till genom Tidösamarbetet. Vi har inte funnit någon större kursändring inför valet.

KD har lång historik kring hedersförtryck, slöja på små flickor, burka och niqab samt flera av de rättsliga åtgärder som partiet nu framhåller. Även här finns relativt stark kontinuitet mellan ord och politik.

L har stark historisk trovärdighet i heders- och frihetsfrågorna. Partiet har länge drivit frågor om religiösa friskolor, hedersförtryck och religiös indoktrinering. Men koranskolorna visar samtidigt ett genomförandeproblem: redan i december 2022 tog Robert Hannah (L) upp i riksdagen att svenska skattemedel hade gått till koranskolor. Fyra år senare säger partiet fortfarande att tillsynsansvaret behöver utredas och förtydligas. Riksdagens protokoll 14 december 2022

MP har en tydlig koppling mellan flera av sina nuvarande förslag och tidigare politik, och partiets hållning till konfessionella friskolor har skärpts över tid. Men när vi lämnar det reglerade utbildningssystemet och kommer till koranskolor och annan fristående religiös barnundervisning blir det betydligt tunnare med både ord och handling.

C drar en tydlig gräns vid tvång. Men religiös och social kontroll kan begränsa flickors och kvinnors frihet långt innan det går att visa att något olagligt tvång har förekommit. Hur partiet vill möta den formen av kontroll är mindre tydligt.

S har både en långvarig politik mot hedersförtryck och religiösa friskolor och en betydligt skarpare politik 2026 mot islamism och religiös påverkan. Partiet föreslår bland annat förbud mot religiösa skolor och förskolor, nationellt register över religiösa förskolor och riktad granskning av religiös påverkan. Det är konkreta politiska förslag. Socialdemokraterna: stoppa religiös påverkan i skolan och förskolan

V har också långvarig faktisk politik mot hedersförtryck och kollektiv kontroll. Men eftersom partiet inte besvarade Kvinnokrafts frågor kan vi inte jämföra ett aktuellt enkätsvar med tidigare handling på samma sätt som för övriga partier.

Motstridigt agerande

För flera partier har vi inte funnit någon större dokumenterad konflikt mellan den formella politiken och agerandet inom de områden våra frågor gäller. Det gäller KD, L, C och SD.

M skiljer sig något från denna grupp. Partiets politik och agerande pekar i huvudsak åt samma håll, men kring tillsynen av fristående förskolor finns ett tydligt genomförandeglapp: moderata ledamöter har lyft behovet av förändrad tillsyn samtidigt som den moderatledda regeringen inte har gått vidare med Riksrevisionens rekommendation. Det är ett handlingsglapp, men inte en motsättning mellan partiets uttalade värderingar och dess politiska inriktning.

MP är svårare att placera i samma grupp. Partiet har en tydlig politik mot hedersrelaterat våld och förtryck, men är samtidigt betydligt mer försiktigt med att problematisera religiösa normer och hijaben som en del av kvinnors och flickors villkor. Det skapar en spänning i förhållande till de frågor vår analys gäller, även om vi inte har funnit samma typ av konkreta motstridiga agerande som för S och V.

För S och V finns däremot dokumenterade ageranden inom eller nära den egna politiska organisationen som motiverar en närmare jämförelse med partiernas uttalade politik.

För S finns en tydligare motsättning mellan en skärpt nationell politik mot islamism och religiös påverkan och både historiska och nutida signaler inom den egna politiska rörelsen:

Rapport 4/99 visar hur Socialdemokraterna redan på 1990-talet bedrev ett organiserat arbete tillsammans med muslimska organisationer för att öka muslimskt medlemskap, politisk utbildning, kandidaturer och representation inom partiet. Rapporten diskuterar också modeller för fortsatt organisatorisk samverkan. Rapport 4/99 – Delaktighet, identitet & integration

Inför internationella kvinnodagen 2026 använde Socialdemokraterna i Malmö tillsammans med LO och ABF en hijabklädd kvinna som symbol i sin kommunikation. Kvinnokraft 4.0: Ett tydligt vägval när S visar hijabkvinna på kvinnodagen – Riks

S-kvinnors ordförande Annika Strandhäll har bl.a. beskrivit hijaben som ”i högsta grad en frivillig huvudbonad”. Carina Ohlsson, dåvarande ordförande för S-kvinnor, skrev 2016 att slöjor och täckande kläder kan användas för att förtrycka kvinnor och att klädsel kan styras av starka kulturella normer. Samtidigt försvarade hon kvinnors rätt att själva välja hijab. Aftonbladet.

I augusti 2026 rapporterade Aftonbladet om ett politiskt möte i Uppsala, arrangerat av den socialdemokratiske kommunpolitikern Mohammad Jashim Uddin, där kvinnorna satt i ett rum och männen i ett annat. Socialdemokraternas ordförande i Uppsala, Patrik Hedlund, reagerade på könsuppdelningen men genomförde sitt föredrag och sade efteråt att han borde ha markerat tydligare. Arrangören uppgav att uppdelningen inte var planerad eller religiöst motiverad. Aftonbladet: S-toppen höll möte med män och kvinnor uppdelade

Det väcker en fråga om konsekvens: hur tydligt försvarar partiet principen om kvinnors och mäns lika villkor när den i praktiken kolliderar med religiösa eller kulturella normer som gör skillnad mellan könen?

Fyra exempel som ingår i vår jämförelse: Annika Strandhälls uttalande om hijaben (2026), Socialdemokraterna i Malmös kommunikation inför internationella kvinnodagen (2026), överenskommelsen med Sveriges Muslimska Råd (Rapport 4/99) och det könsuppdelade politiska mötet i Uppsala (2026).”

Behöver Sverige verkligen fler lagar för att skydda barn och kvinnor?

Sverige har redan ett omfattande rättsligt skydd för individers fri- och rättigheter. Religionsfriheten innebär inte att religiösa normer och regler står över svensk lag. Lagstiftningen har dessutom successivt stärkts mot bland annat hedersförtryck, tvång, barnäktenskap, oskuldskontroller och psykiskt våld. Regeringens nationella strategi 2026–2035

Partiernas svar väcker därför frågan om det framför allt behövs fler lagar – eller om de lagar som redan finns behöver användas bättre. Regeringens nationella strategi beskriver hur hedersförtryck kan innebära begränsningar av individens handlingsutrymme och frihet genom kollektivt grundade hedersnormer. Frihet från våld, förtryck och utnyttjande

Det är också områden där islams rättstradition ställer särskilda krav på kvinnors klädsel, umgänge och handlingsutrymme, medan män och pojkar i flera avseenden har större frihet. Kvinnokraft 4.0: Islamisk lag

Vår samlade bedömning

Vilka partier ger starkast grund för förtroende?

När de fem kriterierna läggs samman framträder inte ett enda parti som starkast på allt. Men sammantaget ger M, SD, KD och L den starkaste grunden för förtroende i denna analys – men av olika skäl och med olika svagheter:

M har stark dokumentation av faktisk genomförandekraft under den senaste mandatperioden. Samtidigt ska flera genomförda reformer tillskrivas Tidösamarbetet och inte M ensamt, och handlingsglappet kring förskolans tillsyn kvarstår.

SD har den tydligaste och mest långvariga problembeskrivningen av själva det religiösa normsystemet och en stark kontinuitet mellan tidigare politik och partiets agerande under mandatperioden.

KD kombinerar långvarig probleminsikt med konkret agerande och identifierar också religiöst förtryck och social kontroll innan det utvecklats till ett straffrättsligt övertramp.

L har stark historisk trovärdighet i frågor om hedersförtryck, religiös kontroll och offentlig neutralitet. Genomförandeglappet kring koranskolorna drar dock ned bedömningen, även om den grundläggande tillsynsluckan delas med övriga partier.

Vilka partier ger minst grund för förtroende?

C och MP har en dokumenterad politik mot hedersrelaterat våld och förtryck, men problematiserar i mindre utsträckning det religiösa normsystemet som en självständig del av problemet. Det ger svagare svar på frågan om vad samhället gör när religiösa normkrav begränsar flickors och kvinnors handlingsutrymme innan det har blivit ett tydligt rättsligt övertramp.

För S ligger svagheten i motsättningen mellan den skärpta nationella politiken mot islamism och religiös påverkan och de historiska och nutida signaler inom den egna rörelsen som vi redovisat ovan. Det gör partiets långsiktiga konsekvens i dessa frågor svårare att bedöma.


För V är trovärdighetsproblemet ännu större. Partiet har en stark feministisk profil och en långvarig politik mot hedersförtryck, men besvarade inte Kvinnokrafts frågor. Till detta kommer de dokumenterade fallen av kandidater och företrädare som uttryckt stöd för Hamas eller Hamasledare eller hyllat attacken den 7 oktober. Partiledningen har agerat mot flera av de berörda, men motsättningen mot partiets feministiska politik kvarstår som en del av vår bedömning.


I den samlade bedömningen ger därför V den svagaste grunden för förtroende i den fråga vi analyserar.

Hijaben finns också på partiernas kandidatlistor

Vi har i denna analys valt att inte väga in att flera kvinnor kandiderar för svenska partier iklädda hijab. Hijaben ingår i ett könsspecifikt religiöst regelverk för klädsel med grund i islamisk rättstradition. I en muslimsk vägledning om sharia: Guiden för dig som ny i islam: Den generella regeln angående klädsel kan man bl.a. läsa:

Förbjudna typer av klädsel

Klädsel som visar de privata delarna. Muslimer är ålagda att dölja sina privata delar med lämplig klädsel. I Koranen sägs: Vi har sänt ned till er klädnad, som skyler er nakenhet. (Sura al-A‘rāf, 7:26)

Islam har fastställt anständighetsnormer för såväl män som kvinnor. För män gäller att området mellan naveln och knäna måste döljas. Kvinnor som är i närvaro av män utan nära släktband till dem måste dölja hela sina kroppar utom ansikte och händer.

Islam föreskriver också att klädseln ska vara tillräckligt löst sittande för att dölja kroppen ordentligt. Åtsittande och genomskinlig klädsel är därför inte tillåten i islam. Profeten b varnade de människor som inte klädde sig anständigt och kallade dem ”två kategorier människor i helveteselden” där en är ”kvinnor som är klädda men ändå nakna”.

Frågan är därför relevant ur ett jämställdhetsperspektiv. Men eftersom hijabbärande kandidater förekommer i mer än ett parti behandlar vi den inte som ett argument för eller emot något enskilt parti i denna jämförelse.

Vad kan man som väljare dra för slutsatser?

Partiernas svar och deras tidigare agerande visar tydliga skillnader. Det handlar inte bara om vem som vill stifta fler lagar, utan om vem som identifierar problemen, vem som faktiskt agerar och om de rättigheter Sverige redan har också försvaras i praktiken.

Inför valet finns därför tre frågor värda att ställa:

Vem ser de religiösa normerna bakom förtrycket – inte bara brottet när skadan redan är skedd?

Vem är beredd att täppa till luckan kring religiös barnundervisning utanför samhällets tillsyn?

Vem står fast vid kvinnors och barns lika fri- och rättigheter även när frågan blir politiskt obekväm eller kommer nära den egna organisationen?

(S)(V)t & (S)R

Svensk Public service går i taket för en

moderat jävsröst i kärnkraftsfrågan

medan de tiger som muren inför en

vänsterpartist som vill mörda

alla Sverigedemokrater!

Miljöpartiet Populisterna

Miljöpartiet är ett populistparti

31 augusti 2026

Benämningen högerpopulism är brett förekommande i medier. I alla fall om man jämför med spegelbegreppet vänsterpopulism. Ibland får man intrycket att populism är något som bara har med höger att göra. Lite märkligt med tanke på hur man brukar definiera ordet.

De flesta är ense om att kärnan har att göra med publikfirande förenklingar som är så hårt dragna att det är oseriöst. Och att det där oseriösa inte är slarv utan en arbetsmetod.

Helt apropå har Miljöpartiets språkrör Daniel Helldén varit ute och upprepat partiets krav på sänkt arbetstid från 40 till 35 timmar i veckan. På sikt vill man att en fyradagarsvecka ska införas.

Att sådant här bara passerar i en valrörelse är egentligen häpnadsväckande. Det är fråga om en dramatisk förändring av svensk produktion och ekonomi.

Moderaterna blev med viss rätt kritiserade när de under Bo Lundgrens tid ville sänka skatterna med 50 miljarder kronor och hänvisade till att ”dynamiska effekter” i ekonomin skulle uppstå och finansera det hela. Men Moderaterna kunde åtminstone peka på nationalekonomisk teori som gav stöd för antagandet. Problemet var att det tekniskt sett likväl var direkt ofinansierade skattesänkningar och sådant går inte hem i svensk politik. Vad har Miljöpartiet för beräkningar?

I princip gör ju Miljöpartiet samma sak men utan att ha någon form av vetenskap alls bakom sig. De påstår även de, utan att vilja använda formuleringen, att ”dynamiska effekter” ska infinna sig. Dessa effekter i form av att arbetstagarnas hälsotillstånd i sådan mäkta grad förbättras att antalet arbetstimmar blir mycket mer produktiva.Vi kommer vara mer friska och utvilade om vi jobbar färre dagar och därför kommer vi jobba hårdare när vi väl är på jobbet.

Helldén förklarar glatt: ”Tanken är att vi från statligt håll går in med medel för att täcka uppstartskostnaderna. Men sen när det väl rullar på så är tanken att det inte ska kosta någonting.”

Hur stora är uppstartskostnaderna? Varifrån ska de statligas medlen tas? Ska det där med ”tanken” att det inte ska kosta någonting uppfattas som att Hellden just sammanfattat Miljöpartiets beräkningsgrunder? En glad tanke.

Under Ny demokratis valrörelse 1991 stod Ian & Bert på scen och staplade ölbackar på varandra för att göra en matematisk poäng åskådlig. Alla var överens om att det var populism.

Men Miljöpartiets ”tanke” att en 4-dagarsvecka ”inte ska kosta någonting” passerar med det sedvanliga överseende som hör den mediala behandlingen av partiet till.

I en valrörelse är det viktigt att kalla saker vid sina rätta namn. Miljöpartiets förslag är populism. Och det handlar inte om slarv.

Partiet är vant vid att kunna lägga fram sådana här dårskaper utan att någonsin bli kallat för vad det faktiskt är. Miljöpartiet är ett populistparti.

Kvartoft & Holmberg

Varför refererar SVT till ETC:s Somar Al Naher?

När SVT:s Anders Holmberg och Camilla Kvartoft frågar ut Jimmie Åkesson hänvisar de till en ledarkrönika i knallröda ETC. Hur är det möjligt att ingen på redaktionen drog i bromsen, frågar sig Sakine Madon.

När Jimmie Åkesson i SVT:s valsatsning Utfrågningen frågas ut om partiets hållning till islam finns det en del att pressa honom på. Är det exempelvis rimligt med ett förbud av slöjan, hijab på vuxna kvinnor, på offentlig plats? Ansiktstäckande plagg är en annan sak, även barns rätt att slippa slöjan. Men den sverigedemokratiska politiken är långtgående. Medan delar av svensk vänster vill särbehandla islam åt ett håll – förbjuda koranbränningar och kalla islamkritisk konst för rasism – vill SD särbehandla åt andra hållet och få bort muslimska attribut från offentligheten.

Det finns som sagt relevanta frågor att ställa. I stället visar Anders Holmberg och Camilla Kvartoft upp en krönika av ETC:s ledarskribent Somar Al Naher om att SD:s Richard Jomshof skulle vara ”så rädd” för henne som muslim. Kvartoft presenterar publikationen som ”oberoende rödgröna ETC”. Därefter envisas programledaren om att Åkesson ska reagera på det som Al Naher har skrivit.

Det är svårt att tänka sig Holmberg och Kvartoft hänvisa till vad Mats Skogkär på Bulletin anser.

Av alla röster i den svenska debatten om islam och islamism väljer SVT-redaktionen Somar Al Naher i ETC. Hon har bland annat kallat moderaten Hanif Bali för ”husinvandrare”, alltså en sorts rasförrädare, efter att han hade föreslagit försörjningsskyldighet för den som gifter sig med någon som invandrar hit.

Det är svårt att tänka sig Holmberg och Kvartoft sitta och intervjua Nooshi Dadgostar och hänvisa till vad Mats Skogkär på Bulletin anser om antisemitismen i Vänsterpartiet, eller till vad ”oberoende Riks” tycker om Socialdemokraternas Magdalena Andersson.

Det går knappt att ens föreställa sig utfrågarduon i SVT hänvisa till min kritik av Miljöpartiets Daniel Helldéns relativisering av islamism vid en utfrågning av språkröret. Jag hade blivit obekväm om så skett. Det är inte en opartisk public service-uppgift att hänvisa till vare sig mina eller andras ledartexter på det sätt som gjordes i utfrågningen av Åkesson. I fallet med ETC och Somar Al Naher är det dessutom ett så tydligt exempel på SVT:s oförmåga att förstå att refererande till vänsterskribenter är politiskt laddat. När vänsterskribenter lyfts fram på det sättet blottas dubbla måttstockar.

Sakine Madon

En dåres förtalstal

Läs kloka Johannas kommentar före Göteborgspostens

krönika som beskriver tant Hammars preferenser rätt väl!

Jag håller med Johanna 100%!

68-vänsterns präster är valarbetare fös S, V och Mp.

Anna Karin Hammar: Röst på Tidö går emot bekännelsen!

För en kristen är inte Tidöpartierna ett alternativ, säger prästen Anna Karin Hammar. Hon ser valet som en status confessionis-fråga.

Ej bekännelsetroget alternativ? Anna Karin Hammar tycker att Tidöavtalet utgör ett unikt hot mot Sverige som kyrkan måste markera mot. Jessica Gow/TT

Status confessionis är ett begrepp med anor i luthersk teologisk tradition. Under 1500-talets lärostrider användes begreppet för att uppmärksamma situationer där staten och andra makthavare hotade kyrkans själva bekännelse.

Användes mot nazismen

Under 1900-talet återanvändes begreppet. Det förknippas med Bekännelsekyrkans kamp mot den nazistiska regimen i Tyskland, då bland andra teologen och prästen Dietrich Bonhoeffer menade att nazisternas försök att kontrollera kyrkan och utesluta kristna med judiskt ursprung var en fråga om status confessionis. Senare har Lutherska världsförbundet betecknat apartheid som ett område där en kristen bara kan göra ett ställningstagande, alltså en status confessionis-fråga.

Måste ta ställning

I ett uppmärksammat inlägg på Facebook knyter prästen Anna Karin Hammar an till detta begrepp. Hon menar att kyrkan i vissa lägen tvingas ta partipolitisk ställning och att det gäller det kommande riksdagsvalet:

– Då kan man inte säga: Man kan rösta hur man vill, alla är Guds barn ändå. Nej, i en status confessionis-situation måste man ta ställning för skapelsens integritet och livets sammanhållning, där människovärdet är hotat, skriver hon i inlägget.

Hon menar att den som står för livet inte kan rösta på något av Tidöpartierna. Att välja de rödgröna partierna ser hon däremot som ett sätt att värna demokratin.

För stöd av biskopar

Inlägget har blivit uppskattat. Bland annat har emeritibiskoparna Lennart Koskinen och Claes-Bertil Ytterberg, samt flera präster, gillat det.

Till Kyrkans Tidning skriver Anna Karin Hammar att Tidööverenskommelsen hotar klimat, miljö och människovärde på ett för Sverige unikt vis.

– Den måste förebyggas och förhindras inför en ny mandatperiod.

Status confessionis är ju ett begrepp som förknippas med Bekännelsekyrkan i Nazityskland och kampen mot apartheid. Tycker du att Tidö står för ett lika allvarligt hot?

– Jag tycker att Tidööverenskommelsen står för ett unikt hot mot klimat, miljö och människovärde.

Finns det inte en risk att användningen av detta begrepp polariserar debatten och kyrkan?

– Det är hotet mot skapelsen, människorna och den mer än mänskliga skapelsen som är den stora motsättningen. Det är den vi måste förhindra.

Anna Karin Hammar svarar inte på hur hon ser på kristna som ändå väljer att rösta på ett Tidöparti. Hon skriver att hon fått övervägande positiva reaktioner på inlägget.


Prästen Johanna Andersson är dock kritisk.

Hon skriver under Anna Karin Hammars

inlägg att hon tycker att det är sanslöst:

– Att rösta borgerligt är naturligtvis

inte oförenligt med kristen tro.

Överhetsfasoner att i kristendomens namn tala om för folk hur de ska rösta och dessutom hävda att det är en bekännelsefråga.

Till Kyrkans Tidning skriver Johanna Andersson att ”biskoparnas stöd visar att 68-generationen levererar stabilt och att detta väl förstärker kritiken mot Svenska kyrkans vänstervridning”.

Anna Karin Hammar gör valet till en kristen bekännelsefråga. Men Bibeln ger inga enkla besked om klimatpolitik, migration eller vilket parti en kristen bör rösta på.

Den 13 september gäller det. Det är inget mindre än människovärdet och skapelsens integritet som står på spel. Den som står för livet kan inte stödja något av Tidöpartierna och som kristen har man inget annat val än att rösta på ett rödgrönt parti. Det är fråga om status confessionis, vilket betecknar ett så allvarligt tillstånd att den kristna kyrkan måste ta politisk ställning offentligt.

Detta skrev teologen och prästen Anna Karin Hammar på sin Facebooksida häromdagen, ett inlägg som blev till en artikel i Kyrkans Tidning.

”Status confessionis är ju ett begrepp som förknippas med Bekännelsekyrkan i Nazityskland och kampen mot apartheid”, skriver Hammar till tidningen och hänvisar alltså till den tyske prästen Dietrich Bonhoeffer som vägrade acceptera nazisternas förbud mot präster med judiskt påbrå, och till det groteska rasförtrycket i Sydafrika. ”Tidööverenskommelsen hotar klimat, miljö och människovärde på ett för Sverige unikt vis.”


Det är faktiskt urlöjligt.

Sverige har bland de lägsta CO2-utsläppen per capita i hela Europa. Minskningen har gått lite långsammare den här mandatperioden än förra. Det kan man tycka är fel och effekten av för lågt satta ambitioner, men fortfarande hör Sverige till den kategori av länder i västvärlden som har lägst utsläpp.

Debatten om hur skogen ska brukas och vad som ska ske med den kvarvarande naturskogen i Sverige är viktig, ödemättad faktiskt. Och hur mycket pengar ska man lägga på att återställa Östersjöns bottnar? Låt den gamla skogen vara och spendera så mycket som behövs för att rehabilitera vårt innanhav. Så känner jag.

Men jag förstår också att det handlar om avvägningar, om äganderätt, om andra länders utsläpp och lagstiftning, om olika sätt att registrera och hantera skyddade områden, om hur markägare ska ersättas, om hur Försvarsmaktens behov ska vägas mot specifika miljöhänsyn, och så vidare och så vidare. För att inte tala om maten som produceras och skatteintäkterna från skogsbruk. Gruvnäringen gör stora ingrepp i naturen, men kan också skapa välstånd och vitalitet i vad som annars hade varit avfolkningsbygd.

Det rör sig alltså om ett kluster av extremt komplexa politiska frågor.

Man kan, återigen, tycka att Sverige borde ha högre ambitioner, men är den borgerliga regeringens klimat- och miljöpolitik verkligen skäl nog att beordra alla kristna att för bekännelsens skull rösta rödgrönt?

Och så var det människovärdet – värdet på ett människoliv. Här skulle man kunna hävda att Tidöpartierna faktiskt har uppgraderat människovärdet genom att göra kampen mot den dödliga brottsligheten till högsta prioritet. Antalet människor som skjuts ihjäl eller skadas i gängrelaterad brottslighet är lägre än på många år, likaså det totala antalet mord: 84 förra året, att jämföra till exempel med 124 stycken år 2020.

Är det inte en fråga om människovärde att skydda mänskligt liv? Vad kommer att hända när de tidsbestämda lagar som har gett polisen redskap att bekämpa gängen löper ut? Kommer en rödgrön regering att förlänga dem? Kommer V och MP att gå med på att tillåta nya, nödvändiga tvångsmedel som gör att polisen kan hålla jämna steg med gängen? Hittills har båda dessa partier varit emot det mesta som införts. Det kanske rentav finns fog för att påstå att rödgrön politik är ”ett hot mot livet”?

Om jag ska vara lite generös så gissar jag att det är det senaste årets utvisningar som fått Anna Karin Hammar att tala om hotet mot människovärdet. Det finns starka invändningar mot en del av de utvisningar som skett, och regeringen har också backat väsentligt när det gäller de så kallade tonårsutvisningarna.

Men även inom detta område handlar politiken om avvägningar. Den strikta asylpolitiken och den hårt begränsade anhöriginvandringen kan tyckas omänsklig. Men det är en legitim åsikt – ett obestridligt faktum, skulle vissa säga – att Sverige inte förmår integrera alltför stora mängder människor från för oss främmande kulturer i Afrika och Mellanöstern.

De svenska förorterna talar sitt tydliga språk. Segregationen i så gott som hela Europa talar sitt tydliga språk. Den växande antisemitismen i västvärlden talar sitt tydliga språk. Hammar kanske tycker att segregationen och brottsligheten och den alltmer trängda situationen för Europas judar är ett pris värt att betala – men nog måste det vara något slags skämt att man som kristen inte skulle kunna tycka annorlunda och rösta för en fortsatt stram invandringspolitik?

Anna Karin Hammar är bara en enskild präst – även om hennes politiska åsikter rimmar väl med hur tankegångarna går hos en del av ledargarnityret inom Svenska kyrkan – och hon får tycka vad hon vill och framföra vilka underligheter som helst på sin Facebooksida.

Hennes egen avhandling om dopet – vi kanske ska säga ”omförhandling” – är nog ett större hot mot de lutherska bekännelseskrifternas syn på människan, skapelsen, synden och nåden än Ulf Kristerssons regering.

För Hammar bryr sig egentligen inte om bekännelsen, så som den har tolkats av lutheraner världen över. Hon använder den och omtolkar den som hon vill för sina egna liberal- och queerteologiska syften. Hennes politiska åsikter är den egentliga religionen. Evangeliet är inte syndernas förlåtelse utan en humanekologisk utopi och en marxistiskt inspirerad rättvisa. Hennes rop på status confessionis kan man således bortse från. Det är fullständigt proportionslöst.

Men Hammars inlägg är samtidigt symptomatiskt. Hela samtiden ljuder av undergångstoner. Trump. Klimathotet. AI. Islamiseringen. Terrorn. Antisemitismen. Putin. Högerpopulismen. Artdöden. Varje politiskt läger har sina undergångnarrativ. Jag är själv mer rädd för vissa scenarier än för andra. Men jag är också oerhört trött på kristna som inte fattar att deras egna politiska åsikter inte nödvändigtvis utspringer ur deras kristna tro:

Pröva tanken att dina åsikter om miljöhänsyn, migration, islam och skatter snarare grundar sig i en känsla. ”Jag känner att detta är rätt och rättvist/fel och upprörande” är nio gånger av tio en sannare utsaga än ”den kristna tron tvingar mig att tycka si eller så, engagera mig för ditt eller datt.”

Du är kristen och du har politiska åsikter. Du är kristen och du brinner för det ena eller det andra. Det skulle kunna vara så att du lutar åt vänster i fråga om ekonomisk politik och därför letar upp Jesuscitat som du tycker stämmer in på din politiska ideologi. Det skulle kunna vara så att du tvärtom ogillar statlig omfördelning och därför påpekar att Jesus talade till enskilda individer och inte höll statsvetenskapliga föreläsningar.

Det skulle kunna vara så att din syn på staten är libertariansk och att du därför hellre läser Paulus ord om att staten ska skydda goda människor mot onda människors våld. De vänsterkristna pekar på profeternas ord om att behandla främlingen väl; de högerkristna invänder att det nog knappast innebar att israeliterna skulle låta främlingarna slå sig ner i stora enklaver, bygga tempel och tillbe sina främmande gudar där.

Ja, tänk, det skulle kunna vara så att Bibeln inte ger några entydiga anvisningar om hur en kristen medborgare i en senmodern, sekulariserad, liberaldemokratisk stat i en globaliserad värld bör rösta. Det skulle kunna vara så att din tro och dina politiska åsikter samspelar på ett psykologiskt aningen mer invecklat sätt än att det ena helt enkelt ger det andra. Kanske spelar det större roll vad dina kompisar inom kyrkan/akademien/medierna tycker än vad du på egen hand utläser i Bibeln.


Tänk att det ska behöva sägas.


Politiska frågor är komplexa; man kan ta fram förstoringsglaset och titta på de enskilda fallen, eller så kan man zooma ut och se på de långsiktiga effekterna. Vilket du väljer kan avgöra din politiska åsikt. Din kristna tro ger dig inte frikort att spela dum, att låtsas att världen är svartvit och att politiken består av helt igenom goda eller helt igenom onda val.

Och som till åren kommen disputerad teolog borde man i vart fall ha lämnat söndagsskolans förenklade världsbild bakom sig för länge sedan.