Magda Gad och Hamas

 

Gaza-uppropet är ett styrketest för regeringen
Av: Helena Edlund 1. augusti 2025

Magda Gads upprop mot medias ”bristande bevakning av Gaza” får stor uppmärksamhet, men är en storm i ett vattenglas. Precis som kritiken mot REVA handlar det om ett fåtal aktivister med höga röster och mäktiga plattformar. Frågan är om Tidö-partierna orkar stå emot.

Ett drygt år innan riksdagsvalet går den samlade vänstern till massivt angrepp på Tidö-partierna. Slagfältet är den så kallade ”Israel-Palestinakonflikten”, vapnet är påståenden om ”folkmord” och som stormtrupper används de mest lojala och ideologiskt övertygade av dem alla: Public Service och ”Sveriges journalister”.

Som anförare står allas vår Magda Gad – den en gång så hyllade kvinnliga krigskorrespondenten som efter några vändor hos islamister och terrorister började prisa både islamism och religiös klädsel. Nu har Gad lyckats samla ”500 svenska journalister, författare och skribenter” i ett upprop som kräver ännu mer vinklad rapportering – självklart till Palestinas (läs=Hamas) fördel och ännu mer kritik av Israel (och judar).

Enligt uppropet, som publicerats bland annat i Expressen, anses mediabevakningen ha misslyckats, och nu menar man därför att det är medias skyldighet att påverka svenska politiker i pro-palestinsk riktning.

Ursäkta, men kan rapporteringen om Gaza bli mer vinklad?

Att ta del av ”nyheter” om Gaza kan liknas vid att argumentera med en narcissist: Det levereras lögn på lögn från källor som alla utgår från Hamas, men lögnerna levereras med så vädjande cockerspaniel-blick och så trovärdigt darr på stämman att när lögnerna väl motbevisas har de ändå förvandlats till ”sanningar” hos omvärlden. Även om det inte är sant, så hade det ju kunnat vara sant – och då hade det ju varit fruktansvärt…

Att det nu har gått 665 dagar sedan Hamas inledde den största pogromen sedan andra världskriget genom att mörda 1.200 män, kvinnor och barn och kidnappa 251 personer – varav 21 fortfarande tros vara i livet någonstans i Gaza – nämner inte de 500 med ett ord. Inte heller att kriget tar slut i samma stund som Hamas lägger ner vapnen och släpper gisslan, att Hamas hindrar eller stjäl hjälpsändningar eller att Hamas har erkänt att man levererat felaktig statistik till de journalister Gad värnar om. Nej, Gad & Co vill ha mer Hamas, mer partiskhet, mer Israelhat – mer antisemitism.

Vilka är de 500?

Så vad består då detta ”massiva upprop” av ”Sveriges journalister” av? Bland namnen återfinns självklara vänsteraktivister som Jan Guillou, Anna Ardin, Martin Schibbye, Mattias Irving, Ulf Bjereld, Stina Wollter, Bilan Osman och Özz Nujen, men också ett antal poeter, kommunikatörer, tecknare, några journaliststudenter och en sommarvikarie.

I en text på Det Goda Samhället uppmärksammar Bitte Assarmo att 35 av personerna som undertecknat uppropet har anställningar inom public service – nio jobbar hos SVT och 26 hos SR. Till detta kommer 23 anonyma undertecknare som enligt Expressen uppges ”arbeta som reportrar, redaktörer och korrespondenter på stora riksmedier”.

Assarmo frågar sig hur dessa personers pro-palestinska ställningstagande harmonierar med public service-uppdragets trovärdighet, eller för den skull med den opartiskhet som dessa journalister så ofta berömmer sig själva för. Det är berättigade frågor. En annan fråga som är berättigad att ställa rör Magda Gads uppropsinbjudningar.

Gad har officiellt gått ut och meddelat att alla som avvisat hennes erbjudande nu finns på den namnlista över personer som ”stödjer folkmord” som hon säger sig ha ”sparat för framtiden”. Vad tänker sig Magda Gad att denna namnlista ska användas till? Ska den sparas för att leta upp personer med ”fel värdegrund” när Sverige slutligen hissat vit flagg inför Hamas? Hur harmonierar denna sparade namnlista med GDPR? Och hur övertygad om Saken är den som vet att ens namn återfinns på ”Magdas svarta lista” om man avböjer? Gissningsvis spelar det ingen roll, eftersom ingen ansvarig på någon redaktion kommer att se något nyhetsvärde i det.

… och hur många är egentligen 500?

Ytterligare en försynt fråga är hur stort det här uppropet egentligen är? Femhundra namn blir visserligen en lång lista att scrolla – men hur stor del av Sveriges ”journalister, författare och skribenter” är det egentligen som Magda Gad har lyckats mobilisera? Vi vet att 500 tackade ja, men hur många tackade nej? Tio personer eller tusen? Ännu fler?

Låt oss se på några konkreta siffror: År 2023 fanns det 10.600 yrkesverksamma journalister, varav 10.219 var medlemmar i Journalistförbundet (SJF). Hur många författare som finns i Sverige är svårt att säga, men Sveriges Författarförbund har omkring 3.000 medlemmar (för att bli medlem krävs att man har publicerat två stycken litterära verk). Resterande klumpas ihop under beteckningen ”skribenter”, som kan betyda nästan vad som helst så länge man producerar någon form av text eller form. Antalet skribenter överstiger därför med stor sannolikhet antalet yrkesverksamma journalister, men låt oss för enkelhetens skull jämställa grupperna.

Av lågt räknat 20.000 personer (vissa räknas säkert in under flera kategorier) som ingår i gruppen ”journalister, författare och skribenter” har Magda Gad alltså lyckats mobilisera 500. Det motsvarar 2,5 procent. Visst. Att högt och lågt samla ihop 500 namn är imponerande. Men är det det massiva upprop det framställs som? Nej. Inte alls.

Att uppropet får en sådan uppmärksamhet är därför anmärkningsvärt. Det handlar om en fis i rymden, en piss i Mississippi. Men å andra sidan visste Magda Gad att 500 är mer än nog, eftersom uppropet är exakt en sådan företeelse som svensk media – det vill säga samma redaktörer och journalister som har undertecknat – gärna lyfter upp och hyllar. Det är inte första gången. Du kommer väl ihåg REVA?

”Kritikstormen” mot REVA

REVA inleddes 2009 och var ett projekt mellan Migrationsverket, Polisen och Kriminalvården som syftade till att öka effektiviteten och rättssäkerheten vid verkställighet av utvisningar. Regeringen ville kort och gott se till att personer som inte skulle befinna sig i Sverige, fick lämna Sverige. En naturlig del av det arbetet var utökade identitetskontroller – något som, av migrationsaktivister, direkt stämplades som rasistiskt. Trots att REVA var en stor framgång – mellan åren 2009 och 2013 utvisade exempelvis gränspolisen i Skåne 23 procent fler personer än tidigare – så skrotades projektet 2014. Orsaken var de massiva protesterna i media samt den allmänna samhällsdebatten. Men ”media och den allmänna samhällsdebatten” bestod, även då, av ett antal aktivister med twitter-konton och arbetsplatser på redaktioner.

I februari 2013 publicerade Aftonbladet ett upprop mot REVA undertecknat av ”162 författare, akademiker, journalister och kulturarbetare” och Twitter fylldes av REVA-kritiska inlägg, något som då kallades för en ”kritikstorm”. Men även då ägde stormen rum i ett vattenglas: kritikerna var till antalet få, men högljudda. De svenskar som välkomnade REVA var desto fler, men de hade inte tillgång till varken tidningsredaktioner, public service eller Twitter-konton med följare på regeringskansliet.

En högre växel för regeringsskifte

Gissningsvis bottnar både REVA- och Gaza-uppropet primärt i undertecknarnas politiska hemvist (70 procent av journalisterna på SVT röstar rött, varav 56 procent röstar V eller MP) och Gaza-uppropet är oroväckande: det visar att ”Forssell-gate” bara var början. Den röd-gröna oppositionens lojala megafoner inom public service och annan media har lagt i en högre växel för att åstadkomma ett regeringsskifte nästa år.

Därför bör Gaza-uppropet betraktas som vad det är: En öppen, pro-palestinsk och Hamas-apologetisk provokation och ett styrketest för den sittande regeringen.

Mycket tyder på att aktivisterna kommer att lyckas även denna gång. Regeringen Reinfeldt gav vika inför vänsterns drev – och gissningsvis kommer regeringen Kristersson att göra detsamma. Det mesta tyder på att varken statsministern eller övriga partiledare inom Tidö-samarbetet har cojones nog för att stå emot. I veckan meddelades exempelvis att regeringen inlett ett samarbete med Socialdemokraterna för att ”skärpa tonen mot Israel”.

Föga förvånande svämmar sociala medier nu över av kritik från upprörda moderater som menar att Ulf Kristersson sviker både Israel och partiet.

Kritiken är berättigad. Beslutet visar nämligen att regeringen är svag, mycket svag. Och det bådar inte gott – vare sig för gisslan, gazaborna eller svenskarna. Eller för den journalistik uppropet säger sig värna om.

Blå(M)esar,(M)öss och syltryggar

Blå(M)esar, (M)öss och syltryggar.

Regeringens ledartrio verkar arbeta för att få till ett regeringsskifte om tretton månader.

Kanske har de insett att alla grandiosa vallöften blev vatten över huvudet.

Mössen som röt har nu blivit politiskt korrekta pipare.

Det är som om (M)u(P)pen Reinfeldt är Kristerssons rådgivare!

Regeringen Kristerssons utrikespolitiska kapitulation

Morgan Johansson (S) börjar framstå som Sveriges egentlige utrikesminister.

Plötsligt har regeringen Kristersson bestämt sig för att EU:s handelsavtal med Israel måste frysas. Morgan Johansson (S) konstaterar att regeringens 180-graderssväng i frågan är välkommen men sen. Johansson har anledning att vara nöjd.

Sveriges utrikespolitik tycks nu styras från Socialdemokraternas partihögkvarter på Sveavägen 68.

Socialdemokraternas utrikespolitiske talesperson Morgan Johansson har en plan. En lysande plan. I alla fall om han får säga det själv. Johansson vill skicka en räddningsflotta till Gaza, fartyg fullastade med livsmedel, medicin, vatten och andra förnödenheter för befolkningen i den palestinska enklaven.

Enligt Johansson är detta det “mest effektiva och säkra sättet” att få in hjälp i stor skala.

“Nu är situationen så allvarlig att vi måste agera och göra det omedelbart. Alla länder har förpliktelser att stoppa detta och vi kommer bedömas i historiens ljus efter hur vi har hanterat det här”, förklarade Johansson vid en pressträff på onsdagen.

”Från havet behöver du inte samarbeta med Israel på samma sätt som från land”, inbillar sig Johansson.

Johansson tror – med betoning på tror eftersom han inte verkar ha någon som helst aning – att länder som Spanien, Storbritannien, Irland och Norge skulle vara intresserade av att medverka i denna “koalition av villiga”.

Hur denna massiva mängd livsmedel och andra förnödenheter ska föras i land i Gaza är något som Johansson inte heller tycks ha skänkt en tanke. Här finns ingen hamn som kan ta emot större fartyg.

Förra våren öppnades en sjökorridor från Cypern till Gaza av den spanska organisationen Open Arms. Ett projekt understött av EU, USA och Förenade arabemiraten.

Ett fartyg bogserade en pråm med 200 ton nödhjälp till Gaza där lasten sedan togs i land via en tillfällig angöringsbrygga. Detta blev inte bara den första utan även den sista sändningen. Projektet avbröts av säkerhetsskäl sedan en grupp hjälparbetare i Gaza dödats i ett israeliskt flygangrepp.

Sedan försökte USA anlägga en tillfällig, flytande pir för att ta i land nödhjälp den vägen. Men tekniska problem och dåligt väder gjorde att även det projektet fick skrotas. Nödpiren, som ska ha kostat motsvarande cirka 2,5 miljarder kronor att bygga, var bara i bruk under 20 dagar. Totalt ska cirka 8 100 ton nödhjälp ha förts in i Gaza den vägen, i snitt 405 ton per dag, bokstavligen några droppar i havet sett till de verkliga behoven.

Ska man ha in stora volymer måste det ske sjövägen, hävdar Johansson. Men försöken att ta in nödhjälp på fartyg förra våren dömdes ut i ett gemensamt uttalande från 25 olika hjälporganisationer som slog fast att det bara är via landvägen som tillräckligt med förnödenheter kan föras in i Gaza.

Det Morgan Johansson och Socialdemokraterna föreslår har med andra ord testats för drygt ett år sedan och visade sig vara ett mer eller mindre hopplöst företag. Och själva föreställningen att den Johanssonska räddningsplanen skulle kunna sättas i verket snabbt, som lösning på en akut situation, har ingen som helst förankring i verkligheten.

Vem träder då in på scenen och ger Morgan Johansson sitt stöd, om inte bistånds- och utrikeshandelsminister Benjamin Dousa (M).

“Vi ställer oss positiva till alla initiativ som snabbt kan få in hjälpleveranser i Gaza”, förklarade Dousa.

Men inte nog med det. Sedan bjöd Dousa in Socialdemokraterna till samarbete mot Israel.

“Vi försöker övertyga fler länder att skärpa tonen gentemot Israel. Kan Socialdemokraterna hjälpa oss, skulle det vara väldigt positivt”, förklarade Dousa

På torsdagen kom så regeringens slutliga utrikespolitiska kapitulation. Utrikesminister Maria Malmer Stenergard (M) förklarade att Sverige nu kräver att EU omedelbart fryser handelsavtalet med Israel. Något som regeringen tidigare avfärdat.

Morgan Johansson kallas ibland skuggminister, men numera är det Malmer Stenergard som är hans skugga. Regeringen Kristersson har tappat initiativet i utrikespolitiken. Reagerar istället för att regera.

Allt detta sker samtidigt som ett antal arabstater ställer sig bakom krav på att terrororganisationen Hamas ska släppa kontrollen över Gaza och överlämna sina vapen till den palestinska myndigheten. Till och med Qatar, som varit en av Hamas viktigaste finansiärer och den stat som hyst Hamas ledarskikt, har skrivit under.

När talade den svenska regeringen senast klarspråk om Hamas ansvar för lidandet i Gaza – annat än i pliktskyldiga bisatser. När framhöll någon från regeringen senast att Hamas kan avsluta kriget från ena dagen till nästa genom att lägga ner vapnen och frige gisslan? När presenterade den svenska regeringen senast konkreta förslag om hur trycket på Hamas och dess uppbackare, inte minst Iran, ska ökas. Någon som minns?

Alla konkreta förslag från regeringen går ut på att pressa Israel till eftergifter, att tvinga Israel till vapenvila och till att dra tillbaka sina styrkor – vilket allt annat lika innebär att Hamas kommer att återta makten i Gaza.

Plötsligt tycks ett land som Saudiarabien inta en mer klarsynt och balanserad hållning till konflikten än en svensk borgerlig regering. Den såg man inte komma.

Sverigehuset

Utan att ha detaljstuderat förslaget är jag positiv till ett förenklat egnahemsbyggande men Tidölaget ska sluta tafsa på strandskyddslagen!

SD-förslaget

Regeringsuppdraget

SvT väljaropinion juni 2025

 

MÖJLIGHET MED NY CENTERLEDARE!

Regeringen

 

Under de tre mus-ketörernas ledning härjar det

allahuakbar-ylande Hamas-slöddret

på våra gator och universitet!

Under de tre mus-ketörernas ledning

infiltreras vårdsystemet av "gängen"!

Under de tre mus-ketörernas ledning flödar

uppehållstillstånden och medborgarskapen!

Cornucopia är ymnighetshornet varur våra pensionspengar flödar till högriskprojekt som Norhvolt & Strega – två luftslott som skapades för att berika finanstrixarna Mix & Max

Kristersson & Åkesson

Den dynamiska duon Kristersson & Åkesson lovade inför valet att de skulle ta hand om gängen som skjuter och spränger.

De lovade att stoppa infiltrerandet och parasiterandet i de svenska välfärdssystemen.

De lovade inte att eliminera stöket i skolorna och det var tur för det hade de inte heller lyckats med.

Enda sättet att skapa en stark majoritet i den svenska riksdagen är att låta Socialdemokraterna, Moderaterna och Sverigedemokraterna bilda regering utan de gläfsande småpartierna men det förutsätter att betongpolitikerna Andersson & Kristersson fasas ut permanent.

Det skulle bli en för svenska förhållanden unik maktposition.

Bidrag

Över en miljon människor i arbetsför ålder i Sverige är inte självförsörjande. För att bygga ett Sverige som håller ihop måste fler människor få ett arbete. Därför tar regeringen i dag nästa steg för att införa ett aktivitetskrav för personer som får försörjningsstöd, skriver Ulf Kristersson (M) och Anna Tenje (M).

En under många år ansvarslös migrationspolitik i kombination med kravlös integrationspolitik har lett till stora problem. Arbetslösheten är nästan tre gånger högre bland utrikes födda än inrikes födda. Förra året var också ungefär 60 procent av alla som fick ekonomiskt bistånd utrikes födda.

Situationen göder inte bara ett skuggsamhälle, utan utanförskapet riskerar också att gå i arv i generationer. Det är en utveckling som nu måste brytas en gång för alla. Vi behöver ersätta bidragslinjen med arbetslinjen och ställa betydligt högre krav.

Socialdemokraternas tid vid makten präglades av bidragslinjen. Det har cementerat utanförskapet och förvärrat problemen. Det ledde fram till det integrationsmisslyckande den här regeringen nu måste hantera.

Därför gör vi nu precis tvärtom jämfört med den tidigare regeringen. Vi lägger om migrationspolitiken och går nu mot det lägsta antalet asylansökanden sedan 1997.

Vi fokuserar på ett Sverige där fler arbetar. Vi vill att fler barn ska se sina föräldrar gå till jobbet för att försörja sig själva och sina familjer.

En grundläggande förutsättning är att det finns fler jobb att gå till. Därför har regeringen under hösten lagt en tillväxtbudget, för att få fart på svensk ekonomi igen. Vi investerar i ett rikare och tryggare Sverige där företag vågar investera och växa.

Vi genomför satsningar för att fler ska kunna ta de jobb som finns, exempelvis med 11 000 fler platser inom yrkesutbildningar för vuxna. Vi stärker också stödet till personer som står långt ifrån arbetsmarknaden.

Rätt förutsättningar och möjligheter är en bra början men inte tillräckligt – det handlar också om incitament och att ställa krav. Vi förväntar oss att den som har kommit till vårt land lever hederligt och respekterar våra grundläggande värderingar, rättigheter och skyldigheter. Och vi förväntar oss att den som kan jobba och försörja sig själv också gör det. Det gäller oavsett om man är född här eller om man är invandrad.

Dubbel vinst

Varje person som går från utanförskap till arbete innebär dubbla vinster för skattebetalarna när bidragsförsörjning ersätts med skatteintäkter till vår gemensamma välfärd.

Utöver skattesänkningar för alla som arbetar går regeringen nu fram med omfattande bidragsreformer som stärker drivkrafterna för arbete och integration.

För det första behövs ett bidragstak som gör det mer lönsamt att arbeta än att gå på bidrag. Det är en grundläggande princip att det alltid ska löna sig att ställa klockan och gå till jobbet på morgonen.

För det andra ska personer som kommer till Sverige gradvis kvalificera sig för att få ta del av den svenska välfärden. Det kan inte vara så att man har rätt till hela vårt generösa välfärdssystem från dag ett. Det handlar inte minst om rättvisa mot dem som idag arbetar och betalar skatt.

En ödesfråga

Och för det tredje behövs ett aktivitetskrav för den som får försörjningsstöd. Från att passivt ta emot bidrag till att aktivt lära sig svenska, för att ens kunna gå på en anställningsintervju. Eller på heltid göra insatser som är till nytta för samhället.

Det ska helt enkelt inte vara möjligt att göra ingenting, om man i grunden kan arbeta. I dag tar regeringen nästa steg för att införa ett sådant förslag och skickar ut det nya förslaget på remiss.

Att ställa krav är att bry sig. Alternativet är att låta människor som befinner sig i utanförskap stanna kvar där och i värsta fall att det går i arv till nästa generation. För oss är det inget alternativ.

Att arbetslinjen vinner över bidragslinjen är en ödesfråga för Sveriges framtid. Och får man samhällets hjälp med bidrag ska man också ge någonting tillbaka.

Skjutningar i Sverige

 Skjutningar i Sverige

De två senaste justitieministrarnas mantra "det är förfärligt" och "det är oacceptabelt" är symptom på total politisk handlingsförlamning hos Socialdemokraterna och Moderaterna.

Sverigedemokraternas stora ord och löften före valet visade sig vara innehållslöst bondfångeri.

De övriga vänsterpartierna V, C och Mp tycks mera vara intresserade av att skydda slöddrets integritet än att straffa dem!

Ledningsgrupperna i Kd och L tittar förvånat på tidningsrubrikerna och verkar inte fatta allvaret.

Citat Widar Andersson Folkbladet:
Den svenska rättsstaten var verkligen inte rustad för att bekämpa den grova gangster- och våldskriminalitet som gradvis började etablera sig i vårt land när politiken släppte kontrollen över invandringen 2005.


Stora mängder människor från regioner med helt andra värderingar, undermåliga utbildningar och främmande familje- och samhällskulturer kom till ett Sverige som bara stod vid sidan av och såg på när utanförskapsområden inklusive allt växte fram.


Situationen blev inte bättre av att det statliga Migrationsverket under några år kom att ledas av aktivister som ropade ut i världen att alla som kom från Syrien skulle få uppehållstillstånd och att alla invandrare som sa att de var "barn" skulle betraktas som barn utan åldersutredningar och följaktligen få uppehållstillstånd.

Politikens syltryggar

 

Kristersson och Strömmer förvaltar väl syltryggsarvet och ersätter handlande med pladder!

2024-10-07

Widar Andersson: Problemet: palestinierna är fångar i islamistiska diktaturer!

Idag den 7 oktober har det gått ett år sedan den Iranorganiserade terrorgruppen Hamas tog sig in i Israel med en 3000 man stark armé av mördare och våldtäktsmän.

På ett trettiotal platser i Israel mördades totalt 1200 israeler den 7 oktober 2023.

Minst 1200 personer mördades direkt på plats; i flera fall efter att ha torterats, plågats och förnedrats på de mest bestialiska sätt. Runt 250 människor togs som gisslan och fördes till Gaza.

Terrorattacken var en stor tragedi på många sätt. Dels för varje offer och varje offers anhöriga och vänner. Dels för judarna som nu återigen tvingades uppleva att ett så stort antal judar mördades bara för att de var judar. Förra gången något sådant skedde var det nazisterna som var mördare. Nu är det islamisterna som står för de fruktansvärda övergreppen. Dels var attacken ett stort nederlag för staten Israel som sådan. Israels förmåga att agera avskräckande och förebyggande mot anfall är av mycket stor vikt för israelernas trygghet och säkerhet.

Nu har det gått ett år. Den israeliska försvarsmakten har återhämtat sig och kraftsamlar nu för att så långt det bara är möjligt trycka tillbaka Irans legoarméer Hamas i Gaza, Hizbollah i Libanon, Huiterna i Jemen och shiamuslimska miliser i Irak. Palestinierna i Gaza och libaneserna i Beirut med omgivningar får betala ett mycket högt pris. De lever - framförallt i Gaza - som fångar i en islamistisk diktatur.

En stor del av Hamas och Hizbollahs krigföring mot Israel bygger på att integrera civila människors bostäder, skolor och sjukhus med sina militära anläggningar, avfyrningsramper, vapenlager och kommandocentraler.

Israel gör givetvis vad man kan för att undvika civila offer. Men Israel behöver samtidigt försvara sig kraftfullt för att värna sin existens. Trots alla förvarningar till civilbefolkningen i både Gaza och Libanon inför angrepp och bombningar så är de civila dödsoffren väldigt många.

Året som gått har varit både hoppfullt och fruktansvärt. Stödet för Israels rätt att försvara sig är mycket stort i USA och i stora delar av västvärlden.

Samtidigt är det förstås nedslående att se hur islamister och kommunister i Sverige, och runt om i kretsen av demokratiska länder i världen, visar upp ett så starkt stöd för Irans terrorvälde genom demonstrationer och rena pöbelfasoner. Judehatet flödar tämligen fritt på deras tillställningar. Och dessvärre även på riksdagens läktare.

Det är en stor skam att riksdagen tillåter islamistiska attacker på vår utrikesminister.

I kväll den 7 oktober på Norrmalmstorg i Stockholm anordnas en stor manifestation för att på ett värdigt och anständigt sätt uppmärksamma årsdagen av terrorattacken. Jag kommer att vara där. Du som inte kan vara där fysiskt kan vara där med dina tankar. Hoppas vi ses på något sätt.

Carl-Oskar Bohlin är den nuvarande regeringens enda ljusglimt!

@CarlOskar

Historieglidningen mitt ibland oss

Det har gått ett år sedan oskyldiga föräldrar mördades inför åsynen av sina barn, eller brändes ihjäl för att de gömde sig för mördare med gevär,

eller torterades,

eller avrättades

eller bortfördes enbart för att de befann sig i sina hem

eller på en musikfestival.

Det har gått ett år sedan den största pogromen mot judar sedan Förintelsen.

Det saknas inte beskrivningar, dokumentation, vittnesmål eller videomaterial som oomtvistligt redogör för några av de mest vidriga former att kränka och förgöra det mänskliga livet som också går bortom den naturliga föreställningsvärlden.

Ändå är det som att detta vidriga terrordåd i det offentliga samtalet ibland knappt har ägt rum. Historien om vad det var håller redan på att spädas ut, relativiseras och till och med legitimeras. Hur ofta uppmärksammas i det svenska offentliga samtalet att 101 personer forfarande hålls som gisslan? Inte tillräckligt ofta är mitt svar på den frågan. Hur ofta beskrivs inte detta fruktansvärda terrordåd ungefär som om det bara var en ytterligare datapunkt i en lång och svårlöst konflikt? Allt för ofta om ni frågar mig. Det pågår en relativisering av denna händelse som sticker ut från andra jämförbara terrordåd och den sorgligt särskiljande faktorn är att det denna gång handlade om ett attentat riktat mot judar.

Hur många offentliga firanden har vi sett till stöd för terrordåden i Paris, Madrid, London, Köpenhamn eller Bryssel? Inte ens de mest hårdföra islamister skulle våga ägna sig åt det i västvärlden. Ändå sker det till stöd för terrordådet i Israel och svansen av människor som vill agera nyttiga idioter till och förstärka detta avgrundsmörker är tyvärr betydande.

Det handlar dock inte bara om de mest avskyvärda yttringarna, det handlar också om historieglidningen i det offentliga samtalet. Vi såg senast häromdagen hur DN beskrev terrordådet som ”årsdagen av konflikten som eskalerade den 7 oktober förra året”. Det är svårt att tänka sig hur man tydligare kan relativisera och diskontera ett terrordåd där över 1100 människor dödades på de mest utstuderade och fruktansvärda sätt man kan tänka sig. Texten ändrades sedan, men att det kunde beskrivas på detta sätt säger något om en blind fläck. Är den 11 september årsdagen av händelserna som ledde till kriget i Afghanistan? Eller är det åminnelsen av det värsta terrordådet i USA:s historia? Få skulle nog tveka i den delen åtminstone. 

Ändå har det redan börjat ske i förhållande till den 7 oktober.  Genom att släta över själva händelsen sker också något annat. Plötsligt uppfattas också beskrivningen av stora folkmassor som ger sig ut i ärendet att högtidlighålla eller snarare fira den 7 oktober av helt fel anledningar och fruktansvärda anledningar som mindre problematisk för vårt samhälle än de egentligen är. Något är fullständigt fel i vårt samhälle när grupper firar terrordåd, men för att vi ska vara kapabla att se den fulla vidden av det krävs till att börja med att vi minns det som ett terrordåd och inte något annat.

Detta är också vad den judiska minoriteten i Sverige upplever i kölvattnet av terrordåden den 7 oktober. Mer hot om våld än kanske någonsin tidigare. Hur vi, resten av samhället förhåller oss till detta spelar naturligtvis all roll. Genom att inte vika en millimeter från hågkomsten av vad som faktiskt skedde den 7 oktober har vi också möjlighet att hålla gränsen mot den moraliska avgrunden.

Därför är det som sägs och görs för att visa den judiska minoriteten sitt stöd denna dag av oerhörd betydelse för vilket framtida Sverige vi tänker acceptera. Och precis på samma sätt blir det som inte sägs också en indikator för var vi befinner oss. Detta borde inte vara en fråga med partiskiljande förtecken. Ändå har vi gång efter annan det senaste året fått se oförblommerad antisemitism och terroromantik yttras bland folkvalda företrädare och personer med inflytande i den offentliga diskussionen. 

Helgen som gått har inte varit något undantag från den gatubild vi sett de senaste året, på demonstrationer har det skanderats antisemitiska troper samtidigt som fanor från bland annat Hizbollah synts bland demonstranter. Om dessa människor idag inte klarar av att yttra sitt förbehållslösa avståndstagande för den terror vi såg för ett år sedan är det en tystnad som i framtiden kommer deras tystnad att eka från fel sida av historien.

Idag är inte vilken dag som helst, precis som att kristallnatten eller Förintelsens minnesdag inte heller är det. Låt oss inte acceptera den historierevisionism som söker sudda ut minnet och konturerna av ett av de värsta terrordåden i modern tid. Låt oss minnas det för vad det var, ännu ett brutalt försök att tillintetgöra det judiska folket.

Arbetslösheten

 

Widar Andersson 2024-08-31: Arbetslösheten är relativt låg för inrikes födda svenskar

Vi behöver göra något helt annat än vad vi gjort och gör om det ska bli ordning och reda på arbetslinjen i Sverige.

En sammanfattning av den senaste Arbetskraftsundersökningen (AKU) från den officiella statistikmyndigheten SCB visar på hög arbetslöshet. Men i politiken finns knappast arbetslösheten med ens på ett hörn. Märkligt? Eller kanske inte så märkligt?

En sammanfattning av den senaste Arbetskraftsundersökningen (AKU) från den officiella statistikmyndigheten SCB visar på hög arbetslöshet. Men i politiken finns knappast arbetslösheten med ens på ett hörn. Märkligt? Eller kanske inte så märkligt?


Nyligen kom SCB: s stora Arbetskraftsundersökning. 8, 3 procent av arbetskraften (ungefär 75 procent av alla mellan 15 och 74 år ingår i arbetskraften) är arbetslösa. De som varit arbetslösa mer än 27 veckor och räknas som långtidsarbetslösa utgör en betydande del av den totala arbetslösheten som i sin tur har växt med nästan 90 000 personer sedan juli 2023. Den politiska uppmärksamheten på den för svensk del ovanligt höga arbetslösheten är emellertid mycket blygsam.

Förvisso har både arbetsmarknadsminister Johan Pehrson på en pressträff och den socialdemokratiska oppositionen i form av ännu obearbetade reformförslag från interna arbetsgrupper, nyligen lyft upp arbetslöshetsproblemet. Men frågan känns inte alls het och angelägen.

Den höga arbetslösheten borde självklart vara en politikpräglande stridsfråga. En fungerande arbetslinje hänger intimt ihop med en fungerande välfärdsstat som förmår att finansiera såväl vård, skola, omsorg som försvar, fängelser och järnvägar på ett tillfredsställande sätt.

Den växande långtidsarbetslösheten har dessutom alltmer karaktären av att vara toppen på ett isberg. Hundratusentals människor i Sverige (studenterna oräknade) i arbetsföra åldrar är med SCB: s ord "latent arbetssökande"; de ingår inte i arbetskraften och hade kunnat arbeta men har inte sökt något arbete. Enligt SCB: s statistik motsvarar de arbetslösa, undersysselsatta och de latent arbetssökande "635 000 heltidsarbeten med 40-timmarsvecka." Hur man än vrider och vänder på det så talar vi således om ett stort och tungt samhällsproblem.

Det kan vara så att politikens och medias ointresse för arbetslösheten beror på att problemet har ändrat karaktär på senare tid.

Arbetslösheten är relativt låg (cirka 5 procent) och självförsörjningsgraden relativt hög (77 procent) bland inrikesfödda och västerländska invandrare. För invandrare med icke-västerländskt ursprung är däremot självförsörjningsgraden endast 44 procent och arbetslösheten ligger på dryga 20 procent för invandrare från Afrika och Asien.


Den tänkbara olusten att påminna om invandringsmisslyckandet får dock inte hindra stora och effektiva reformer för fler människor i arbete. Sveriges samhällsmodell ligger i farozonen. Ett förslag från S arbetsgrupper lyder kort och gott: "Arbetsförmedlingen läggs ned och Myndigheten för arbete och produktivitet (MAP) inrättas." Utan att ta ställning i sak så instämmer jag i tankebanan: Vi behöver göra något helt annat än vad vi gjort och gör om det ska bli ordning och reda på arbetslinjen i Sverige.

Samhällskollapsen

Farliga muslimer?

Formuleringen i lagförslaget innebär hur man än tolkar det, att koranbränning hotar Sveriges säkerhet!

Vilka är det i så fall som är hotet?

Finns det egentligen några tolkningsvarianter?

Alternativet är att juristerna är ute efter att inleda underkastelse och dhimmifiering men så illa kan det väl ändå inte vara?




Ordningslagen går att ändra så att polisen kan stoppa koranbränningar med hänvisning till Sveriges säkerhet.

Den bedömningen gör regeringens utredare.

Förra årets koranbränningar i Sverige ledde till våldsamma protester i muslimska länder. Bland annat stormades den svenska ambassaden i Bagdad. Samtidigt bedömdes terrorhotet mot Sverige öka.

Riskerna för Sveriges säkerhet och för svenska intressen utomlands fick regeringen att tillsätta en utredning. Den skulle se över möjligheterna för polisen att ta hänsyn till Sveriges säkerhet när beslut om tillstånd ska tas för allmänna sammankomster, som demonstrationer.

Utredaren Mattias Larsson gör nu bedömningen att reglerna går att utforma så att polisen kan ta hänsyn till Sveriges säkerhet, utan att det strider mot regeringsformen eller Europarätten.

Tre alternativa förslag läggs fram. Inget förespråkas före de andra av justitieminister Gunnar Strömmer (M).

– Jag kommer idag inte ta ställning till de alternativen utan nu har vi fått det underlag som vi efterfrågade, säger han.

Det första innebär att polisen, om det är nödvändigt, ska få meddela villkor om tid eller plats eller helt vägra tillstånd i fall då sammankomsten är ägnad att medföra en påtaglig fara för brottslighet i Sverige som hotar landets säkerhet. Till exempel terrordåd. Eller brottslighet som hotar svenska intressen utomlands.

– Att sammankomsten ska vara ägnad att medföra en fara för Sveriges säkerhet innebär att polisen inte i varje enskilt fall behöver vara övertygad om att just den här sammankomsten leder till en fara mot Sveriges säkerhet, istället ska man typiskt sett vara säker på att den orsakar en sådan fara, säger Mattias Larsson.

– Då måste man många gånger blicka tillbaka, vad som har hänt när liknande sammankomster har hållits.

Det andra alternativet innebär att polisen med hänvisning till Sveriges säkerhet ska få besluta om andra villkor än att säga nej till tillstånd, tid eller plats. Till exempel förbud mot vissa gestaltningsformer vid sammankomsten, som att bränna en bok.

Det tredje alternativa förslaget är att inte införa en ny möjlighet för polisen att kunna beakta Sveriges säkerhet när beslut om tillstånd ska tas. I stället ändras reglerna så att polisen får stärkta möjligheter att besluta om villkor för tid och plats för sammankomsten.

Alla tre alternativ innebär dock utökade möjligheter att ställa in en allmän sammankomst om det skulle behövas med hänsyn till liv och hälsa i samband med att demonstrationen genomförs.

Tanken är att lagändringarna ska träda i kraft den 1 juli 2025.

Regeringen ska nu skicka ut förslaget för synpunkter från myndigheter och organisationer. (TT)

Trollfabrik akt 2

Budde & Murre är två politiker som påminner om Tödde & Mödde och/eller Waldorf och Statler.

Kristersson: Ni får lösa ut era problem med SD själva!

S-ledaren Magdalena Andersson pressade statsministern om SD:s anonyma konton i riksdagens partiledardebatt.

– Är det vuxet att göra som Ulf Kristersson och stoppa huvudet i sanden?

Statsministern gick till motattack och anklagar S-ledaren för hyckleri.

Två och en halv vecka före EU-valet den 9 juni, samma dag som förtidsröstningen startade, hölls en partiledardebatt i riksdagen. Temat var EU, men mycket av debatten kretsade kring TV4:s avslöjande om SD:s anonyma konton på sociala medier.

Magdalena Andersson ville att statsministern skulle svara på hur han ska hantera SD:s anonyma konton efter TV4:s avslöjande.

– Han har sagt att det här är farligt, nu måste han svara på vad det får för konsekvenser.

Hon sade att det inte handlar om vilken samtalston man ska ha mellan Tidöpartierna, och inte heller om oförargliga skämt och humor.

– Det handlar om en stor mängd falska och anonyma konton som sprider hat.

Ulf Kristersson svarade med att S och SD är “besatta av varandra". Men han gick också till motangrepp mot Andersson.

– Säger partiledaren för det parti vars egna medlemmar skickade ut nidbilder och antydningar om att Fredrik Reinfeldt skulle vara pedofil på sin tid. Ett sådant hyckleri.

– Den som kan säga att man själv inte sprider hatisk propaganda, som inte sprider smutskastning, som inte själv haft skäl att be om ursäkt å partivänners vägnar kan kasta första stenen, sade han.

Magdalena Andersson svarade att andra partier har bett om ursäkt.

– De har gjort om och gjort rätt, men nu samarbetar Ulf Kristersson med ett parti som säger att de kommer att fortsätta att via anonyma konton sprida hat, hets och hot och förpesta det svenska politiska samtalet.

Kristersson uppger att han "gång på gång" vänt sig mot tonen i SD:s kommunikation.

– Vi har riktigt stora problem att tag tag i. Svenska folket förtjänar politiker som får någonting gjort. Sen får ni lösa ut era problem med Sverigedemokraterna själva.

Såväl regeringspartierna som SD valde i sina egna anföranden att inte ta upp SD:s konton, utan ville hellre prata sakpolitik.

I ett replikskifte med C-ledaren Muharrem Demirok hävdade Jimmie Åkesson dock att kritikerna missuppfattat vad TV4:s granskning handlar om.

– De visar ingen trollfabrik, sluta använda det begreppet. Det finns ingen trollfabrik hos oss. Det finns ingen desinformation som sprids från oss.

Han sade att han gärna diskuterar spelregler för den politiska debatten.

– Men låt oss då göra det sansat och rimligt och utifrån faktiska fakta.

Oppositionspartierna var inte nöjda.

– Hela Ulf Kristerssons regering sitter på nåder av ett parti som aktivt eldar på motsättningar i dagens Sverige. Den totala bristen på konsekvenser kan inte betyda något annat än att alla partier i regeringen mest hoppas att det här är något som ska gå över, och det är skamligt, sade Amanda Lind (MP).

Även Vänsterpartiets ledare Nooshi Dadgostar kritiserade Kristersson.

– Jag tror att det är svårt för en vanlig medborgare att förstå varför det är förkastligt att manipulera val med trollfabriker från S:t Petersburg, men helt okej från ett riksdagskansli i Stockholm, sade hon. (TT)

Socialdemokrati i Sveriges tre största städer

S&Mp drar in stödet till GAPF som arbetar för att upplysa om hederskulturens förtryck av kvinnor.

Samtidigt öser de miljoner över Ibn Rushd som representerar en ideologi där kvinnor straffas om de inte bär hijab.

Slutsats; De värnar om viktig valboskap!

Det är något mycket märkligt med muslimernas dyrkan av sin profet Muhammed!

Enligt historieböckerna var Muhammed en krigsherre som dödade sina religiösa motståndare men på detta replikerar muslimer att det handlade om självförsvar!

Muhammeds härar självförsvarade sig alltså genom hela den arabiska halvön, stora delar av Afrika, Asien och Europa!

Mycket märkligt att ha en sådan våldsam förebild men kanske förklarar det en hel del av det som händer i Europa nu.

Dirty Dozen (S)

 

Riksrevisionen granskar socialdemokratiska hybridmyndigheter

Måndag 26 feb

Riksrevisionen riktar skarp kritik mot en del av UD:s ansvarsområde i allmänhet och regeringens styrning av Business Sweden i synnerhet. Denna ganska okända organisation har tidigare tjänat som en av Sveavägen 68 kontrollerad plats för övervintring för lojala medarbetare i tider då Socialdemokraterna sitter i opposition.

Regeringens styrning av halvstatliga Business Sweden har flera brister menar Riksrevisionen i en granskning av verksamheten. Regeringen rekommenderas att överväga om den unika hybridform som verksamheten har idag är bäst lämpad för att uppfylla statens mål.

Business Sweden (Sveriges export- och investeringsråd) är en central aktör i statens främjande av export och utländska investeringar i Sverige.

Business Sweden är varken myndighet eller bolag utan en unik hybrid grundad på ett avtal mellan staten och näringslivet. Verksamheten finansieras både med statliga medel (ca 60 procent) och försäljningsintäkter (ca 40 procent).

Huvudproblemet är, menar Riksrevisionen att ägarna inte i tillräcklig utsträckning har hanterat de oklarheter som följer av att Business Sweden varken är myndighet eller bolag. Det visar sig till exempel i att det saknas tillräckliga mekanismer för kontroll och uppföljning.

Utan att skriva det rakt ut menar Riksrevisionen att regeringen bör överväga att lägga ned verksamheten. Skulle regeringen ändå behålla den ger Riksrevisionen ett antal skarpa råd. Bland annat analysera och tydliggöra vilka offentligrättsliga principer och regler som bör gälla för Business Sweden samt analysera risken att Business Sweden uppbär otillåtet statsstöd.

Regeringar kommer och går – “Dirty Dozen” består

Idag utgör Business Sweden en av de organisationer där socialdemokratiska tjänstemän kan ”övervintra” mellan val. Organisationen leds för närvarande av Jan Larsson, tidigare statssekreterare under Göran Persson och valledare för socialdemokraterna. Larsson anses vara allmänt duglig och var påtänkt som minister i regeringen Löfven I men manövrerades bort från den inre kretsen i samband med regeringsbildningen.

Senare kom Larsson att tilldelas Business Sweden som “kompensation”.

Sedan valförlusten 2022 har Larsson kommit att ”ta emot” en av bland annat Margot Wallströms närmaste medarbetare som utöver lojalitet mot Iran, politiskt spel på UD och feministisk utrikespolitik inte har haft nämnvärd erfarenhet av export av vare sig varor och tjänster.

Såvida inte just feministisk utrikespollitik och allmänt Israel-hat ingår i tjänsteutbudet.

I vilken omfattning bistånds- och handelsminister Johan Forsell (M) avser rensa ut eller städa upp Business Sweden som en av Sveavägen 68 kontrollerad hub i det utrikespolitiska komplexet är okänt för Ledarsidorna.

Carl-Oskar Bohlin

Det här är den första och enda svenska regeringsmedlem som alltid är stringent i tal och skrift och då betraktar jag samtliga regeringar sedan 1957.

När det varnas för ett herrans oväder och bilisterna avråds från att ge sig ut på vägarna gör de naturligtvis det i alla fall.

När de sedan får problem på grund av sin dumhet anklagar de regeringen för att inte rädda dem.

Det är samma idiotiska mentalitet som vi ser hos dem som har flytt till Sverige för att få asyl och som sedan reser på semester till landet de flydde från och kräver att regeringen ska hjälpa dem att komma tillbaka till Sverige när det blir stökigt.

Jubeldioter!

Carl-Oskar Bohlin @CarlOskar

"Vad gör regeringen egentligen?

Den frågan ställer sig en indignerad Magdalena Andersson i Aftonbladet, med anledning av det tidigare snöovädret på E22. När hon får frågan om vad regeringen borde ha gjort annorlunda är svaret mer svävande.

För det första, och det kanske inte borde komma som en nyhet för en före detta statsminister, är den svenska statsförvaltningen konstituerad på så sätt att regeringen styr myndigheter genom förordning, regleringsbrev, instruktioner, anvisningar och uppdrag, medan det operativa ansvaret för hantering av det som ligger inom myndigheternas respektive ansvarsområden ligger hos myndigheterna. När man lyssnar på Anderssons synpunkter i Aftonbladet framstår det mer eller mindre som att hon förväntat sig att undertecknad eller statsministern borde ha lett insatsen med snöröjningsarbetet på plats utanför Hörby. Den synpunkten kan man naturligtvis ha, men det skulle kräva en helt annan förvaltningsmodell än den Sverige har valt, och det är en något större fråga där socialdemokraterna åtminstone inte hittills tagit några sådana initiativ.

Detta är dock inte ett uttryck för att regeringen varken gömmer sig eller är nöjda med händelserna så som de utspelade sig på E22. Tvärt om, och det torde för den som har lyssnat stått klart redan från början. Bara några dagar efter händelsen beskrev jag helheten som ett misslyckande, vilket föranledde att regeringen genom undertecknad kallade in samtliga berörda aktörer för att klargöra vår uppfattning och bidra till säkerställandet av att detta inte återupprepas på samma sätt.

Vi måste komma till rätta med myndighetskulturer där underlåtenhet att agera sätts framför initiativkraft och handlande. Mandatet finns. Alla måste ta det. Detta budskap är nu förmedlat. Finns inte rätt kultur är det en klen tröst om man på pappret har rätt struktur. Illustrativt för motsatsen till underlåtenhet är hemvärnets insatser i samband med händelsen. Trots, eller kanske snarare på grund av att man är en organisation bestående helt av frivilliga, hade man en mycket kort responstid innan man kom på plats och började lösa uppgift. Detta har sannolikt till mycket stor del att göra med den organisationskultur som präglar sagda organisation, där viljan att handla trumfar sådant som skulle kunna utgöra en ursäkt för det motsatta.

Som av en händelse ägde myndighetsmötet rum samma dag som nästa stora snöoväder drog in över Skåne. Denna gång begicks av allt att döma inte samma misstag som tidigare och beredskapen att handla snabbt var synbart större. Problem uppstod, vilket är att förvänta i sådan väderlek, men hanterades väsentligen snabbare, vilket begränsade dess omfattning.

Regeringens förväntan på myndigheterna i denna typ av situationer är mycket hög och vi kommer fortsätta arbeta med att säkerställa att alla aktörer omhändertar slutsatserna från E22 tidigare i år. Vi ska alltid ha högsta möjliga förväntansbild på våra myndigheter. Utan att frånta myndigheterna deras ansvar är det dock också viktigt att betona egenansvaret i denna typ av situationer.

Myndigheternas arbete blir enklare om vädervarningar hörsammas av medborgarna. Det betyder i klartext att man i motsvarande situationer inte bör ge sig ut på vägarna om man absolut inte måste. Om man bedömer att man måste göra det bör man säkerställa att man är klädd för ändamålet, har fulltankad eller fulladdad bil, har tillgång till vatten och något att tugga på för den händelse man skulle fastna. Detta för att inte genom egen underlåtenhet bidra till att ytterligare skapa en situation med fara för liv och hälsa. Hemberedskap är alltså inte ett begrepp som trots ordalydelsen är begränsat till den egna bostaden, utan handlar om hur förmögen man är att ta hand om sig själv i de situationer man ibland frivilligt tar risken att försätta sig i.

Eftersom Magdalena Andersson tycks ha missat det regeringen hittills gjort i frågan kan jag rekommendera henne att delta i den interpellationsdebatt jag håller i veckan i riksdagen rörande denna fråga, där hon också har möjlighet att ställa kompletterande frågor.

Morgans lögner kläs av

 Video

Syltryggar och mesar

Regeringen är handlingsförlamad!

Regeringen har misslyckats med fem kärnområden:

Migrationen – Gängvåldet – Bidragssystemet – Biståndet – Integrationen

Migrationen

Uppehållstillstånd och medborgarskap strös okontrollerat

 Gängvåldet

Slöddret har stulit våldsmonopolet från Polisen

 Bidragssystemet

Kriminella försörjer sig på trygghetssystemet

 Biståndet

Miljarderna flödar till diktaturer

 Integrationen

Medborgarskap ges till kriminella och människor

som inte ens kan svenska

Riksdagsval 13 september 2026

Alla avslöjanden som nu börjar dyka upp om lögner från ledande socialdemokrater kanske får en del att välja annat parti men eftersom en del av väljarstödet kommer från människor med rötter i islamdominerade länder kommer S högst sannolikt att ta över regeringsmakten efter nästa val.

Två fenomen som kan rädda borgerligheten är:

1. Några präktiga (S)kandaler i klass med Hamal/Hamas eller Botkyrka.

2. Sverigedemokraterna blir största parti och lyckas bilda regering med M & KD.

Om Centerpartiet byter partiledare och återgår till borgerligheten samtidigt som Miljöpartiet åker ur riksdagen ser det lite ljusare ut men det krävs också att Kristersson får mera råg och mindre sylt i ryggen.

Väljaropinion december 2023

Om inte Arga Andersson slutar ljuga och om inte syltryggen Kristersson rycker upp sig kommer Jimmie Åkesson att få regeringsbildaruppdraget efter valet.

Därmed inte sagt att han blir statsminister men han kommer att stärka sin makt ytterligare.