Valet 2026 akt 2

Den här personen vill leda Sverige de kommande fyra åren tillsammans med de galna gröna och terroristkramarna i Vänsterpartiet.

Starta videon och njut!

Botkyrka del 666 akt 6

S-ledningen valde fel sida i Botkyrka

Ebba Östlin vände på varje sten i kampen mot den organiserade brottsligheten. För det sveks hon av partiet.

När Socialdemokraterna 2023 beslöt offra den tidigare gruppledaren för partiet i Botkyrka, Ebba Östlin, till förmån för de kriminella krafter som infiltrerat arbetarrörelsen lokalt, splittrades partiet. Klantänkandet blev synligt och ett antal socialdemokrater tog konsekvenserna, bröt sig ut och bildade Oberoende S.

Detta hör inte till vanligheterna i mitt parti, det skedde inte lättvindigt och om jag kunnat hade jag röstat på dem den 13 september.

Bakgrunden var att Östlin gjorde det partiet i föregående valrörelse sagt att man skulle göra, knäcka de kriminella gängen genom att vända på varje sten för att upprätthålla samhällets skydd mot maffian. När nu stenen låg på arbetarrörelsens egen bakgård, ABFs fritidsgårdar, agerade Östlin ändå resolut och sa upp avtalet.

Ett rimligt beslut med tanke på att det förekom såväl kriminella, narkotika som skyddsvästar i lokalerna.

I mötet med extrema krafter sätts den personliga moralen på prov. Klanmentalitetens första regel är alltid att skydda medlemmarna, oavsett vilka handlingar som har begåtts. Här drog man sig inte för att hota om våld, skicka fram nyttiga idioter i form av socialdemokrater med position som indignerat protesterade mot fakta i målet och inte minst om att svärta ned Östlin med sliriga argument om bristande ledarskap. En effektiv kampanjmetod. Tro mig.

Sveriges Radios Kaliber har på ett förtjänstfullt sätt beskrivit de olika inslagen i det som kommit att kallas Botkyrkaskandalen. Bland annat med anledning av denna har regeringen nu fattat beslut om att tillsätta en ”infiltrationskommission” för att stoppa infiltration av kriminella i kommuner, regioner och näringsliv. Kommissionen ska ledas av den tidigare Säpo-chefen Klas Friberg.

Det är alldeles utmärkt om än fruktansvärt sorgligt att det ska behövas. Justitieminister Gunnar Strömmer poängterar att det inte enbart är Socialdemokraterna som drabbats, såväl Moderaterna som Kristdemokraterna har lokalt infiltrerats av kriminella. Problemet är dessvärre utbrett och det som skett i Botkyrka är inte unikt. När det handlar om pengar spelar inte parti någon roll.

I Kaliber framkommer att personer med kopplingar till gängkriminalitet i den interna S-process som ledde till att Östlin röstades bort. Flera av dessa hade nyligen blivit medlemmar i partiet tillsammans med släktingar och anhöriga. Så ser klanmentalitet ut.

När partiet centralt valde att låtsas som att det handlade om en personkonflikt konstaterar Östlin att man antingen är okunnig eller medvetet väljer att blunda för fakta. Så dum är ingen.

Det är helt centralt att som samhälle kunna dra en skarp gräns mot extrema rörelser.

Oavsett om det rör sig om kriminalitet, religiös eller politisk extremism. 

Den sortens klanmentalitet som vuxit sig in i samhällskroppen är inget annat än maffiakultur.

Det är enkelt att producera politiska talepunkter om att knäcka gängkriminalitet i teorin. Betydligt svårare att agera konsekvent och se bakom dimridåer i en mobbningskampanj när det blåser hårt i praktiken.

Botkyrka del 666 akt 5

Allt om Botkyrka

Gängsoppan i Botkyrka hänger med in i valrörelsen – och det är S eget fel

Magdalena Andersson säger att hon vill ta Sverige på allvar.

Efter gängavslöjandena kring S i Botkyrka har partiet bara reagerat när de tvingats till det. Det ser sannerligen inte bra ut.

I Almedalen stod två politiska motståndare sida vid sida på kullerstenen. Det var justitieminister Gunnar Strömmer (M) och det tidigare kommunalrådet i Botkyrka, Ebba Östlin (S), som svarade på frågor apropå regeringens uppdrag åt förre Säpochefen Klas Friberg att utreda gängkriminell infiltration av kommuner, regioner och näringsliv.

Bakgrunden var den rapport som kom i maj om ekosystemen kring den svenska organiserade brottsligheten, där det avslöjades att minst 300 folkvalda ingår i gängkriminalitetens kärna. Östlins närvaro syftade dock på en skandal från 2023, när Aftonbladet avslöjade att gängkriminella funnits med på det möte där hon avsattes som S-ledare i Botkyrka.

De misstankarna togs också upp nyligen i en granskning i Sveriges Radios ”Kaliber”. I programmet framgår dessutom att en person vars dna bland annat hittats på ett automatvapen varit med och nominerat Östlins efterträdare.

Efter tips om att det fanns kopplingar mellan gängkriminella och ABF Botkyrka-Salem, som då drev kommunens fritidsgårdar, tillsatte Östlin en utredning

Man kan förstå om Socialdemokraterna inte gillar att det här kommer upp i valrörelsen. Men att den här soppan alls finns kvar är helt partiets eget fel.

För inte bara var avslöjandena 2023 genuint skakande. Efter tips om att det fanns kopplingar till gängkriminella på kommunens fritidsgårdar, som då drevs av ABF Botkyrka-Salem, tillsatte Östlin en utredning. När den sedan visade att sådana kopplingar fanns och att miljön på fritidsgårdarna inte var säker valde hon att genast stänga dem och säga upp avtalet med ABF.

Det skulle hon dock inte ha gjort. Inte enligt det lokala ABF i alla fall. I ”Kaliber” berättar Östlin om hur hon blev uppläxad av ordföranden för ABF Botkyrka-Salem, när hon ringde för att berätta att utredningen skulle göras. ”Så här gör inte en socialdemokratisk kommunstyrelseordförande”, ska ordföranden ha sagt och när Östlin inte ville backa fick hon reda på att hennes förtroende i så fall skulle prövas.

Så skedde också, och hon blev alltså avsatt, på ett möte där personer som av polisen betraktades som aktiva gängkriminella närvarade.

Men för Socialdemokraterna slutar inte eländet där. En intern utredning gjordes, som sades visa att allt gått till i normal ordning och att inga gängkopplingar fanns att hitta. Den utredningen har också Magdalena Andersson lutat sig mot när hon bland annat i en debatt med Ulf Kristersson i Sveriges Radio viftade undan anklagelserna som lösa rykten. Men när ”Kaliber” ställer frågor om hur S-utredningen gått till, och om polisen exempelvis fått se listor på dem som deltog på de aktuella mötena, vill ingen svara.

Kaliber avslöjar att Östlin redan tidigt berättade om misstankarna om gänginfiltration av fritidsgårdarna för partikansliet, men att ingen återkom

Socialdemokraterna inledde också ett uteslutningsärende mot en medlem och motiverade det med att han inte velat delta i utredningen. När medier frågade vem det var lade dock S locket på. Först mer än två och ett halvt år senare bekräftade partiet för Expressen att den uteslutne var just den gängkriminelle man som hade varit med på mötet där Östlin avsattes. Till råga på allt avslöjar ”Kaliber” att Östlin redan tidigt berättade om misstankarna om gänginfiltration av fritidsgårdarna för partikansliet, men att ingen återkom.

Vid varje steg i hela den här historien har Socialdemokraterna reagerat först när de tvingats till det. Magdalena Andersson säger sig vilja vända på varje sten för att hindra nyrekrytering till gängen. Men när gängkriminella avslöjas vara med i ungdomsprojekt hos ABF finns inget S-stöd till den som försöker röja upp.

Om S hade tagit saken på allvar hade den kunnat vara överspelad för flera år sedan. Nu hänger den med in i valrörelsen i stället. Och det ser sannerligen inte bra ut.

Botkyrka del 666 akt 4

Allt om Botkyrka

Justitieminister Gunnar Strömmer och tidigare S-toppen Ebba Östlin krokar arm för att stoppa infiltration av politiska partier.

Bakgrunden är bland annat Botkyrkaskandalen.

– Den är ju kanske ett av våra mest spektakulära exempel på kriminell infiltration, säger Strömmer.

Regeringen fattar idag beslut om att tillsätta en ”infiltrationskommission” för att stoppa infiltration av kriminella i kommuner, regioner och näringsliv. Kommissionen ska ledas av tidigare Säpo-chefen Klas Friberg. En del i hans uppdrag blir att ”göra en översyn av de misstänkta oegentligheterna i Botkyrka kommun och andra liknande fall”.

Gunnar Strömmer säger att ABF-gårdarna i Botkyrka blev en rekryteringsplattform för gängkriminalitet som även letade sig in i Socialdemokraterna.

– När Ebba och den politiska ledningen klev in mot de här fritidsgårdarna snedtände det uppenbarligen internt i Socialdemokraterna, då blev det ju också en fråga om hur partierna hanterar kriminell infiltration, säger han (M).

Viktigt att kunna prata om det även i valrörelsen

De båda politiska motståndarna träffas i Almedalen och är överens om att mer måste göras för att komma åt problemen. Gunnar Strömmer har haft kontakt med Östlin för att höra hennes bild av det som inträffade. Han poängterar dock att det inte bara är S som drabbas

 – även Moderaterna och Kristdemokraterna har lokalt infiltrerats av kriminella.

Att det skulle vara ett sätt att få upp S-skandalen i ljuset inför valet dementerar han.

– Det är klart att partier i en valrörelse lyfter fram saker som har med varandra att göra. Nu vill jag ändå säga att det var inte jag som lyfte upp den här historien utan det var ”Kaliber”, säger Strömmer.

Han tillägger att en forskningsrapport som släpptes tidigare i år visade på att problemet är utbrett och att regeringen har arbetat med frågan en längre tid.

– I den här frågan tycker jag att det är viktigt, även om det är valrörelse, att kunna prata om den, säger Ebba Östlin.

Anser att partiet infiltrerades

Före Kaliber-dokumentären har Östlin varit sparsam med att medverka i intervjuer. I dag är hon kritisk till hur partiet hanterade saken. Östlins bild är att kriminella infiltrerade Socialdemokraterna – tvärtemot vad partiledningen hävdar.

– Jag var med på mötena. Jag såg en av männen som är med i Kalibers granskning. Han är dömd och har haft vistelseförbud i Alby centrum för att han har så stor kriminell påverkan på den platsen. Han har en maktposition och ett stort våldskapital. Han var medlem i partiet men han hade ingen socialdemokratisk agenda.

Östlin anser heller inte att S gick igenom alla medlemslistor tillräckligt noga för att säkerställa så att inga kriminella fanns med. Ett arbete som hon menar är aktuellt även idag.

Otydligt sekretess

Gunnar Strömmer hoppas att kommissionen ska leda till att politiker som Östlin får bättre verktyg att kunna komma åt problemen. Något som även Östlin efterfrågar.

– Jag hade önskat att det hade varit lättare att få en lägesbild som också kunde delas med fler, kring hur det såg ut, exempelvis. Det var otydligt vilken sekretess jag löd under utifrån mitt uppdrag. När det kommer till gängkriminalitet handlar det alltid om pengar. Bara för att jag försvann så försvann ju inte den agendan från de som hade blivit medlemmar i socialdemokratin, säger Östlin.

Bagdad Baudin om Botkyrka

 AB-artikeln

Anderssons ambitioner

Anderssons hushållsekonomi bygger på skatteplanering

Magdalena Andersson påtalar gärna att statsministern sänkt skatten på höga inkomster. Samtidigt har hennes eget hushåll gjort flera aktiva val för att just sänka sin egen skatt. Det finns ett tydligt hyckleri i det narrativ som S ägnat den senaste mandatperioden åt att saluföra, skriver Hannah Stutzinsky.

22 juni 2026

Smedjan har tagit del av dokument som visar att Magdalena Anderssons hushåll utför genomtänkt skatteplanering. 

Under mandatperioden har Magdalena Anderssons systematiskt återkommit till att Ulf Kristersson sänkt skatten på ett sätt som gynnar honom själv.

Det är en tacksam bildsättning för den som vill göra gällande att pengar som skulle gått till arbetskläder i ambulansvården, i stället används till att öka inkomstskillnaderna i landet. Samtidigt är Anderssons egen hushållsekonomi ett resultat av olika skattemässiga upplägg som gjort att hennes hushåll kunnat undvika att betala in till välfärden i samma omfattning som en anställd person hade gjort. Det är en typ av skatteplanering som inte är olaglig, men som gång efter annan kritiseras i den socialdemokratiska retoriken.

I en intervju med Edvin Törnblom på Dagens Nyheter berättade Magdalena Andersson att hon aldrig skött familjens hushållskassa. När hon som landets finansminister satte statsbudgeten, gjordes familjebudgeten av hennes man. Anderssons make arbetar som professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm. Precis som många andra forskare är han ägare av ett aktiebolag, Friberg Economics AB, vars verksamhet framförallt summeras som konsultation inom nationalekonomi, föreläsning och bokproduktion. I bolagets registrering framgår även att det används för musikproduktion och scenkonst. Ett bolag som med andra ord används för att fakturera för den tjänst som forskare i nationalekonomi ofta tillhandahåller, och därtill används för när fritidsintresset får ett lukrativt ögonblick.

Men när tillfället getts har hennes eget hushåll gjort just det som hon i riksdagens kammare valt att kritisera.

Friberg Economics AB har emellertid inga anställda. Smedjan har tagit del av bolagets årsredovisningar de senaste fem åren där det framgår att det inte betalats ut någon lön från bolaget för de konsulttjänster som sålts. I stället har pengar från bolaget betalats till Magdalena Anderssons hushållskassa i form av lågbeskattad utdelning. Det är en möjlighet som egenföretagare gärna använder sig av när likviditeten i företaget tillåter, eftersom skatten på utdelning ligger på 20 procent medan den blir markant högre om man i stället anställer sig själv. En anställning innebär att företaget behöver lägga på arbetsgivaravgifter på lönekostnaden, och därefter beskattas lönesumman med kommunalskatt som, oavsett var man bor i landet, är en dyrare affär för den enskilde än utdelningsskatten. Ifall personen dessutom har en årsinkomst på över 660 000, läggs det på en statlig inkomstskatt på det intjänade beloppet över gränsvärdet.

Under de senaste fyra åren har Magdalena Anderssons hushållskassa mottagit 1,3 miljoner kronor efter skatt genom utdelning från Fribergs bolag. Hade de inte gjort aktiva val för att optimera utbetalningen utan i stället gått samma väg som de flesta anställda och tagit ut pengarna som lön hade hushållskassan bara fått drygt 500 000 under samma tid.

Det är en ansenlig differens i kronor och ören, men ännu större är skillnaden i S-ledarens kredibilitet. När Andersson var finansminister kritiserade hon i en riksdagsdebatt Moderaternas politik för att vara alltför förmånlig för företagare. ”När människor plockar ut höga inkomster och inte betalar inkomstskatt utan betalar en låg avkastningsskatt på inkomsten, då ökar klyftorna”, löd budskapet den gången. Men när tillfället getts har hennes eget hushåll gjort just det som hon i riksdagens kammare valt att kritisera.

Det finns inget olagligt i att nyttja de utrymmen som ges i inkomtskattelagens mellanrum, det behöver inte heller vara olämpligt. Men att göra som S-ledaren och återkommande klandra andra för att göra något som hennes egen hushållsekonomi är uppbyggd kring, kan inte beskrivas som något annat än dubbelmoral.

Egenföretagare i konsultbranschen, där de fasta kostnaderna är låga, väljer ofta att göra som Anderssons make. Det finns ingen regel som innebär att man behöver positionera sig så att Skatteverkets träffyta blir som störst. Det är således inget regelövertramp som begåtts av Magdalena Anderssons hushåll, eller av andra företagare som agerar på liknande sätt.

Att Magdalena Andersson återkommande angriper högersidans skattesänkningar kan verka i linje med Socialdemokratins grundsyn. Men hennes egen skatteplanering visar på ett hyckleri i det narrativ som Socialdemokraterna ägnat den senaste mandatperioden åt att saluföra.

Socialdemokraterna infiltrerade

Nu måste Andersson agera efter infiltration

Nu har Andersson (bilden) återigen glidit på sanningen, och blivit påkommen med att vifta bort allvarlig kritik, skriver Moderaternas partisekreterare Karin Enström i en debattartikel.

Magdalena Andersson har avfärdat gängkopplingarna till Socialdemokraterna i Botkyrka som rykten.

Nu har Sveriges Radio kunnat visa att Socialdemokraterna inte tagit uppgifterna på allvar, och att kriminella gäng har ett betydande inflytande i partiet, skriver Karin Enström (M), partisekreterare.

Nu måste Socialdemokraterna agera kraftfullt. Magdalena Andersson och hennes partisekreterare måste se till så att inte fler med gängkopplingar väljs till politiska uppdrag i höst samt att de företrädare och kandidater som lättvindigt viftat bort dessa händelser skiljs från sina uppdrag. Förtroendet för att dessa företrädare kan hålla rent mot alla former av infiltration är förbrukat.

Politiska partier har som sin allra viktigaste uppgift att skydda den svenska demokratin. Den som inte klarar av att hålla rent mot infiltration av gängkriminella och dessutom återkommande trivialiserat det inträffade kan inte stanna kvar på sina uppdrag.

För tre och ett halvt år sedan avsattes Ebba Östlin (S) som kommunstyrelsens ordförande i Botkyrka. Som högsta politiker i Botkyrka hade hon varit drivande i beslutet att stänga ner fritidsgårdar drivna av ABF. Bakgrunden var att gängkriminella tagit över fritidsgårdar som drivits av ABF.

Nominerats av en gängkriminell

Nu har programmet Kaliber kunnat visa att rötan är mycket djupare. Fritidsgårdarna som stängts ner har kunnat kopplas till samma kriminella nätverk som låg bakom mordet på 12-åriga Adriana och som kidnappade rapparen Einár. Flera inom Socialdemokraterna har haft kopplingar till samma gäng som drivit fritidsgårdarna.

Socialdemokraterna ska ha utrett detta, men har utåt slagit ifrån sig och hävdat att det är rykten att gängkopplingar funnits. Samtidigt har deras ledande företrädare i Botkyrka, kommunalrådet Emanuel Ksiazkiewicz (S), nominerats av en gängkriminell. Det ställer allvarliga frågor om hur Magdalena Andersson (S) och hennes partisekreterare Tobias Baudin inte har kunnat upptäcka korruptionen i de egna leden?

Kalibers granskning visar också hur Socialdemokraterna i Botkyrka i åratal stöttat fritidsgårdar drivna av ABF, som använts sig av gängkriminella som studiecirkelsledare. Personer som dömts för allvarliga brott i gängmiljö har samtidigt hållit utbildningar i ledarskap. Det är detta som Ebba Östlin försökt stoppa.

Skandalen visar även hur Socialdemokraterna präglas av lojalitetskultur som öppnar för korruption. En tidigare socialdemokratisk riksdagsledamot med ABF-kopplingar har varit drivande i att avsätta Östlin för att skydda ABF. För Socialdemokraterna har det varit viktigare att ABF kan dra in pengar på gängkriminalitet, än att bekämpa gängkriminaliteten. Det visar att det finns en kultur att försvara arbetarrörelsens organisationer till varje pris, även när de korrumperats.

Bland det mest stötande är hur Socialdemokraterna övergivit de medlemmar som stått upp mot gängen. Ett 40-tal socialdemokratiska medlemmar i Botkyrka har vägrat acceptera gängkopplingarna. I stället har de bildat ett oberoende socialdemokratiskt parti. Nu styr de Botkyrka tillsammans med andra demokratiska partier i kommunfullmäktige för att hålla korruption och kriminalitet utanför kommunstyret.

Andersson glider återigen på sanningen

Utåt har Magdalena Andersson beskrivit kritiken som rykten. Detta är inte första gången Magdalena Andersson agerar så här. Vi minns även hur hon länge slog ifrån sig om anklagelser om oetisk försäljning av lotter, och hur Socialdemokraterna hävdade att det var ett hot mot demokratin att reglera partilotterier. Sedan kunde flera medier avslöja hur lotterna såldes med tvivelaktiga metoder. Äldre skulle förledas köpa dyra lotteriabonnemang. Telefonförsäljare i Barcelona – i vissa fall med gängkopplingar – sålde lotter med skamlösa metoder.

Det var samma historia när dåvarande riksdagsledamoten Jamal El-Haj ertappades med att ha anordnat en konferens med finansiering från Hamas. In i det längsta försvarade Andersson honom medan han satt kvar i riksdagen, ändå tills hennes eget partidistrikt i Skåne till slut satte ned foten och krävde hans avgång. Först då instämde hon i kritiken.

Nu har Andersson återigen glidit på sanningen, och blivit påkommen med att vifta bort allvarlig kritik. I stället för att ständigt försöka misstänkliggöra sina kritiker borde hon visa att hon kan ta ansvar. Socialdemokraterna måste visa att de tar gängkriminaliteten på allvar. Annars riskerar vår demokrati att förpestas av gängens inflytande.

Socialdemokraterna måste visa att de tar gängkriminaliteten på allvar. Annars riskerar vår demokrati att förpestas av gängens inflytande, skriver undertecknaren.

Botkyrka del 666 akt 3

Socialdemokraterna har öppnat dörren för gängen

Publicerad 20 jun 2026

Signalen från Socialdemokraterna efter skandalen i Botkyrka är förödande. I Sveriges största parti kan det löna sig att ta stöd av gängkriminella.

Magdalena Andersson far med osanning om skandalen i Botkyrka.

Socialdemokraterna har öppnat dörren för gängen

I veckan tog historien om S-kuppen i Botkyrka ännu en obehaglig vändning. Då avslöjade Sveriges Radios grävande program Kaliber att ytterligare en gängkriminell man år 2023 hjälpte till att avsätta Ebba Östlin som kommunstyrelsens ordförande och gruppledare för Socialdemokraterna i Botkyrka.

Bakgrunden var att hon sagt upp kontraktet med ABF om att driva fritidsgårdar. Då började det dyka upp gängkriminella på partiets möten. Situationen blev så allvarlig att Ebba Östlin tidvis behövde polisskydd. En kväll på väg hem från ett styrelsemöte blev hon mordhotad vid ett rödljus.

Till slut såg en falang med kopplingar till studieförbundet, stödd av nyvärvade gängkriminella och deras släktingar, till att hon röstades bort.

Skildringarna inifrån studieförbundet i Kalibers reportage är chockerande. Det handlar inte bara om att kriminella använt ABF:s fritidsgårdar som värmestugor inför morduppdrag. Gängkriminella hade också höga positioner i styret av förbundet och fick leda studiecirklar i ledarskap i väntan på rättegångar om grova vapen- och narkotikabrott.

Vid samma tid som 12-åriga Adriana skjuts ihjäl vid McDonald’s i Hallunda hade de fritidsgårdar som i den socialdemokratiska retoriken ska förebygga brottslighet i stället förvandlats till kontaktytor mellan ungdomar och gängmedlemmar.

De täta banden mellan Socialdemokraterna och ABF är en förklaring till haveriet. Om det hade handlat om ett välfärdsföretag med kopplingar till Moderaterna som drivit fritidsgårdar i en M-kommun skulle diagnosen varit självskriven: jäv och uppenbar korruption.

Men när ABF-tjänstemän tar på sig sina S-hattar, ger de egna fritidsgårdarna mångmiljonkontrakt och försöker skydda dem från granskning kallas det för folkrörelsearbete.

Det sätter hela debatten om folkbildningen i relief. Regeringens neddragningar på studieförbunden har beskrivits som starten på en diktatur. Men när det som verkligen är ett allvarligt hot mot svensk demokrati inträffar – infiltration av organiserad brottslighet i lokalpolitiken – sker det i studieförbundets ABF:s egen regi.

S-föreningen som ledde upproret mot Ebba Östlin, genom vilken flera gängkriminella blev medlemmar i partiet, kallade sig till och med för ”Folkbildarna”. Det är som att de trollar oss.

Om inte de gängkriminella och deras släktingar röstat skulle hon ha suttit kvar.

Partiledningen i Socialdemokraterna har agerat nonchalant. Partisekreterare Tobias Baudin var egentligen perfekt placerad för att ta itu med problemen. Redan flera år före petningen av Ebba Östlin informerades han om missförhållandena. Hans fru hade dessutom arbetat för ABF i Botkyrka.

Ändå fanns ingen hjälp att få när gängkriminella blandade sig i vem som skulle styra Sveriges 21:a största kommun. Genom att neka medlemskap till en rad medlemmar som ville stötta Ebba Östlin i en viktig omröstning bidrog partiet tvärtom till att besegla hennes öde.

Lokalpolitiken är en guldgruva för kriminella. Där kan de få inflytande över serveringstillstånd, sophantering, bygglov, upphandlingar och tvångsomhändertaganden. Om kommunerna faller blir Sverige en maffiastat.

Partierna är helt centrala i försvaret av demokratin. Att ta över en lokal partiförening är lätt, på många ställen behöver man inte rekrytera speciellt många medlemmar för att nå majoritet.

Det betyder att partiledningarna måste reagera snabbt och skoningslöst mot alla tecken på infiltration och inblandning av organiserad brottslighet.

Partier från höger till vänster måste säkra sina organisationer. Vilka rutiner har man vid misstänkt infiltration? Vilka registerutdrag gör man? Vilken beredskap finns för att snabbt utesluta kriminella?

I fallet Botkyrka har Socialdemokraterna inte bestått provet.

Tobias Baudin hänvisar till partiets egen utredning som påstår att inga oegentligheter har skett. Men utredarna har varken kontaktat Ebba Östlin eller sökt i rättsdatabaser, annars hade de själva funnit den gängkriminella S-medlem som Kaliber nu avslöjade.

Socialdemokraterna är ett parti som har mer än hundra års erfarenhet av att göra bakgrundskontroller av potentiella ministrar och statssekreterare. I fallet Botkyrka ville man uppenbarligen inte hitta något.

Inte ens S-ledaren Magdalena Andersson, hon som hela mandatperioden oroat sig för tillståndet för den svenska demokratin, vågar tala klarspråk. I sin iver att spela ned skandalen far hon i stället med osanning om den roll som gängkriminella spelade när Ebba Östlin petades.

– Det var inget avgörande. Om jag har förstått det rätt så var det en ganska bred majoritet för att göra den här förändringen av vem som ledde kommunen, säger hon till SvD.

Men Östlin blev avsatt med blott tre rösters marginal. Om inte de gängkriminella och deras släktingar röstat skulle hon ha suttit kvar.

Det mest allvarliga är att det inte har blivit några konsekvenser för de socialdemokrater som var med och genomförde kuppen. Tvärtom, inför höstens val är de toppkandidater för välavlönade poster inom kommun, region och riksdag.

Signalen från Socialdemokraterna till lokalpolitikerna är förödande. I Sveriges största parti kan det löna sig att ta stöd av gängkriminella.

Botkyrka del 666 akt 2

Superpolitrukerna Åsa Westlund och Anders Lindberg har gjort sitt yttersta för att mörka korruptionsträsket med gängkriminella infiltratörer  hos S i Botkyrka


Nya uppgifter om kriminella i S-möten – justitieministern kräver svar

Publicerad 16 juni · kl 09:55

Det kommer nu hård kritik mot hur Socialdemokraterna hanterat att kriminella deltog på deras möten i samband med att Botkyrkas dåvarande kommunalråd Ebba Östlin röstades bort 2023.

Justitieminister Gunnar Strömmer (M) tycker att Socialdemokraterna en gång för alla behöver gå till botten med hur det kunde ske.

”Det handlar ju inte om några illasinnade rykten utan det här är ju faktiska händelser, faktiska omständigheter, riktiga och verkliga personer med kopplingar till gängkriminalitet som varit djupt inne i de här processerna i partiet” säger Gunnar Strömmer.

Det var Aftonbladet och Expressen som redan för flera år sedan kunde avslöja att minst en gängkriminell person deltagit vid bortröstandet av Socialdemokraternas dåvarande gruppledare i Botkyrka, Ebba Östlin. En socialdemokratisk utredning slog snart fast att de inte hittat några belägg för eller indikationer på att partiet skulle vara infiltrerat av gängkriminella.

Men en granskning som Kaliber gjort visar att en tidigare okänd kriminell person med kopplingar till gängkriminalitet var med och nominerade den som senare valdes till gruppledare.


Gunnar Strömmer igen.

– Nu måste ju Socialdemokraterna trovärdiggöra den här hanteringen genom att börja om, ta tillbaka de här uttalandena, helst be om ursäkt för dem och framförallt visa att man tar frågorna på ett helt annat allvar än man gjort hittills, säger han.

Kaliber har sökt Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson som inte återkommit och partisekreterare Tobias Baudin som avböjt intervju.

Annika slöjans ambassadör

Annika Strandhäll hycklar om slöjan

Publicerad 18 jun 2026

Slöjdebatten avslöjar vänsterfeministernas hyckleri.

Annika Strandhäll är ordförande för S-kvinnor.

I svenska rättssalar vittnar kvinnor och flickor om att de tvingas bära slöja.

Hon bar aldrig slöja i Marocko. Först i Sverige blev den ett krav. Makens tvång slutade inte där, för snart pressade han henne att börja använda niqab. Jag hittar anmärkningsvärt nog flera domar där slöjtvånget inte började i kvinnornas muslimska hemländer utan här, i landet som skulle erbjuda frihet.

Kvinnornas berättelser om slöjtvång återkommer i mål om kvinnofridskränkning, misshandel och i vårdnadstvister. En kvinna misshandlas grovt efter att hennes man hittat en film i hennes telefon där hon inte bär slöja. För en annan kommer slagen efter orden: ”Har jag inte sagt åt dig att du måste ha hijab?”. Ytterligare en man hotar med att se till så att socialtjänsten omhändertar barnen om hon tar av sig slöjan.

I dom efter dom berättar kvinnor hur männen beskriver kvinnor utan slöja som lösläppta och smutsiga.

Slöjtvånget drabbar inte bara vuxna kvinnor. I oräkneliga hedersrelaterade LVU-domar berättar unga flickor om hot och våld direkt kopplade till föräldrarnas slöjkrav.

Det saknas inte sakliga argument mot SD:s förslag om ett totalt slöjförbud, som att det strider mot religionsfriheten. Trots det har delar av vänstern i stället ägnat sig åt att relativisera, förlöjliga och ibland helt förneka ett problem som är väldokumenterat i svenska domstolar.

På X har vänsterpolitiker och profilerade vänsterfeminister slagit knut på sig själva. De likställer hijaben med allt från nunnedok till folkdräktshättor och halsdukar.

Ordföranden för S-kvinnor, Annika Strandhäll, går så långt att hon oförstående frågar: ”Vem tvingar kvinnor i Sverige att bära detta om de inte vill?”. Hon beskriver också hijaben som ett ”högst frivilligt plagg” som bärs av över en miljard muslimska kvinnor.

Det är ett påstående som kräver att man blundar för allt från moralpolisen i Teheran till talibaner i Kabul. Strandhäll skulle också få svårt att övertyga flickor och kvinnor i länder som Jemen och Somalia om att hijaben främst är en fråga om personligt val – oavsett om de själva vill bära den eller inte.

Det märkliga är att samma vänsterfeminister som ser normer och patriarkala maktstrukturer överallt, tycks bli blinda för dem när det gäller slöjan

Ett grundläggande problem med resonemanget är att den breda och dominerande tolkningen inom islam inte alls beskriver hijaben som ett fritt val. Inom den islamiska rättstraditionen råder en mycket bred konsensus om att slöjan är en religiös skyldighet.

Samma budskap återkommer hos de stora islamiska förbunden i Sverige, liksom hos lejonparten av imamer och predikanter, som talar om den muslimska kvinnans plikt.

I moskéer, föreningar och på sociala medier vräks uppmaningar att bära hijab ut. De ackompanjeras av predikanter och influencers som detaljerat förklarar hur kvinnor och flickor ska klä sig i övrigt, med löst sittande och heltäckande plagg, för att hijaben ska anses korrekt. En kvinna utan slöja betraktas ofta som mindre from, mindre respektabel och i förlängningen som en sämre muslim.

Varje gång slöjan problematiseras mobiliserar imamer, predikanter och muslimska företrädare. Deras engagemang lyser dock med sin frånvaro när frågan gäller de som tvingas bära den mot sin vilja. Det är talande.

Att många muslimska kvinnor frivilligt bär slöja är förstås sant. Men deras frihet upphäver inte andras ofrihet. Därför är frågan betydligt mer komplex än vad många försöker reducera den till.

Att tvång redan är förbjudet betyder inte heller att saken är löst. Samma personer skulle aldrig invända att mäns våld mot kvinnor inte behöver diskuteras – eftersom misshandel redan är olagligt.

Det märkliga är att samma vänsterfeminister som ser normer och patriarkala maktstrukturer överallt, tycks bli blinda för dem när det gäller slöjan.

Ju hårdare vissa feminister håller fast vid berättelsen om det fria valet, desto osynligare blir kvinnorna och flickorna i domarna. De med skyddade personuppgifter, skyddade boenden och familjer de tvingats fly ifrån. Och de som aldrig kommer därifrån.

Det är de som betalar priset när patriarkala normer bedöms olika beroende på vem som upprätthåller den.

Anders det mediala kräkmedlet

Aftonbladet har en viktig uppgift att hålla rent vänsterut.

Men tyvärr agerar Anders Lindberg nyttig idiot åt antisemiter i Vänsterpartiet.

Aftonbladet vill få oss att glömma judehatet

Officiellt lämnade Anders Lindberg Socialdemokraternas kommunikationsavdelning efter valet 2010. I själ och hjärta har han aldrig gjort det.

Vid skandaler på den politiska vänsterkanten brukar jag därför nyfiket läsa Aftonbladets ledarsida. Hur ska den politiska chefredaktören Anders Lindberg spinna skandalen denna gång?

Det vanliga mönstret är tystnad. Sedan pekar Lindberg i regel på någon annan, som inte har med själva skandalen att göra. Reaktionen på Expressens avslöjanden om antisemiter och terrorromantiker i Vänsterpartiet är ett typexempel.

I en hel vecka höll ledarredaktionen tyst om Expressen-reportern Inas Hamdans granskning. Sedan gick ledarskribenten Jonna Sima till attack mot… Sverigedemokraterna.

Vinkeln var att SD-ledaren Jimmie Åkesson kastade sten i glashus när han kritiserade Nooshi Dadgostar. Gömt i ordmassorna fanns visserligen några få meningar med kritik mot Vänsterpartiet. Men huvudbudskapet var ändå att det var fel av politikerna att ens debattera judehatet i V.

Möjligen insåg Anders Lindberg att det såg konstigt ut att Aftonbladet har skrivit fler ledartexter om Ulf Kristerssons hönshus på Harpsund än om den öppna antisemitismen i Sveriges fjärde största parti. I helgen återkom Lindberg hursomhelst till frågan.

Jag skulle bara önska att han inte gjorde det för att försöka skyla över utbrett judehat.

Men inte heller denna gång var det judehatet och terrorromantiken i V som gjorde Lindberg mest upprörd. Skurken denna gång var i stället… jag.

Rubriken löd: ”Expressen rasar: V pratar ju arabiska”.

Flera av de avslöjade V-kandidaterna kan inte prata ordentlig svenska. Oroväckande, skrev jag i mitt nyhetsbrev. Jag trodde att det var okontroversiellt. Det är politiker i kommunernas socialnämnder som fattar beslut om att tvångsomhänderta barn. Dålig svenska betyder bristande rättssäkerhet.

Men enligt Anders Lindberg är min åsikt att folkvalda bör kunna kommunicera på det språk som talas i nämnder och fullmäktige inget annat än en rasistisk hundvissla.

För att få ihop sin tes låtsas han som att jag tycker att det är problematiskt att det finns politiker som talar arabiska. Det stämmer så klart inte. Många människor talar fler språk än ett. Lindberg själv lär exempelvis, likt de flesta svenskar, kunna ta sig fram hyfsat på engelska när han befinner sig utomlands.

Flerspråkighet är inget problem. Inas Hamdan och hennes viktiga granskningar är ett bevis på värdet av att kunna just arabiska.

Problemet är att V-kandidaterna inte talade svenska. Om Lindberg inte förstår detta kan han prova att anställa ledarskribenter med samma svaga svenskkunskaper som vänsterpartisterna och se vad som händer.

Det ska vara blanka vapen i debatten. Det är nyttigt att ledarsidor bråkar med varandra. Om idéerna tryter nere i Kungsbrohuset får Anders Lindberg gärna skriva årets tredje helgkrönika om mina åsikter.

Jag skulle bara önska att han inte gjorde det för att försöka skyla över utbrett judehat.

Ledarsidor borde tvärtom höja priset för alla partier att ha antisemiter i sina led. Så resonerar jag, oavsett om det handlar om Vänsterpartiet eller Sverigedemokraterna.

Men för Anders Lindberg står inte kampen mot antisemitism i fokus. Hans främsta impuls är att vända det hela till sina politiska motståndares nackdel. Allt för spelet.

Det är ett bedrövligt sätt att använda sin mediala makt.

Socialdemokraterna och infiltrationen

Den 15 juni 1994 fick Socialdemokraterna ett erbjudande. ”Vår politiska kommitté har haft bra dialog med andra partier men beslutet var att stödja socialdemokraterna”, hette det i brevet. ”Våra religiösa ledare har uppmanat alla deltagare i Fredagsbön att gå till vallokalerna den 18 september och rösta, de har meddelat att det finns inte något som hindrar muslimerna från att ge sina röster till socialdemokraterna som i tal och skrift försvarar de svaga i samhället.”

Undertecknarna representerade Sveriges Muslimska Råd (SMR), Sveriges Muslimska Förbund (SMUF), Förenade Islamiska Föreningar i Sverige (FIFS), Islamiska Förbundet i Stockholm, samt en lång rad anslutna underföreningar, som man påstod tillsammans ”betjänar mer än 75 000 personer med muslimsk bakgrund”.

Efter valet fick Broderskapsrörelsen, de kristna socialdemokraterna, ”ansvaret för att utveckla samarbetet”, enligt den tiosidiga rapport som Broderskap avgav på sin kongress 1999.

För valet 1998 bedömdes projektet som ”mycket framgångsrikt och inte minst genom SMR:s aktiva bidrag har muslimernas valdeltagande sannolikt varit högt och många har röstat på socialdemokraterna”. Man såg ”utrymme för mer långtgående samverkansprojekt mellan socialdemokraterna och Sveriges Muslimska råd och dess politiska gren”.

Konkreta mål sattes. ”2002 ska bland socialdemokratiska förtroendevalda finnas muslimer på 15 kommunala fullmäktigelistor, 5 landstingslistor och på riksdagslistorna i minst 5 län. SAP skall ha 2 000 muslimska medlemmar och 300 skall ha fått en politisk grundutbildning.”

Samarbetet blev känt för en bredare allmänhet våren 2006, då SVT:s Uppdrag granskning sände ett reportage, som tvingade Socialdemokraterna centralt att i någon mån omvärdera kontakterna. Inom Broderskap, som sedermera bytte namn till Socialdemokrater för tro och solidaritet, fortsatte dock närmandet. När ordföranden för Islamiska Förbundet i Sverige valdes in i partistyrelsen våren 2013 (och kickades ut efter en vecka), var det efter en längre karriär i lokalföreningen Hjärta – troende socialdemokrater i Stockholm.

I nya boken ”Holy white lies: Muslim brotherhood in the west, case Sweden” (Dar el Mareef publishing) kartlägger den lundensiske religionsforskaren Sameh Egyptson hur Muslimska brödraskapet arbetar i västvärlden, med Sverige som exempel. Utöver Socialdemokraterna kan särskilt nämnas Centerpartiet och Miljöpartiet – men brödraskapets strategi är att arbeta på alla samhällets plan, varför man har sökt sig till alla mottagliga partier. Även Moderaterna hade under en mandatperiod en broder på riksdagsbänken.

Boken är egentligen skriven för en arabisk publik, men har översatts till engelska. Till boken finns en omfattande dokumentation på internet, med primärkällor avfotograferade och arkiverade. Varje partiombudsman borde ha ett exemplar.

Egyptson visar hur en mycket liten grupp människor kontrollerar en stor mängd organisationer; Islamiska förbundet, Sveriges muslimska råd, Sveriges islamiska skolor, studieförbundet Ibn Rushd, för att bara nämna några. Verksamheterna är nästan uteslutande statsfinansierade, och det övergripande syftet – utöver att bevara en muslimsk identitet enligt brödraskapets religionstolkning – är att ge intryck av att representera ett större kollektiv, att utmåla sig som islams sanna röst i Sverige.

Detta behöver i och för sig inte självklart betraktas som samhällsomstörtande, men som skattebetalare undrar man varför staten ska finansiera verksamheten. Ur ett partiperspektiv framstår penningströmmen mer logisk. Eller som det hette i Broderskaps tidning (13/98): ”Det finns nästan en halv miljon muslimer i Sverige – de skulle tillsammans kunna lyfta vilket parti som helst till oanade höjder.”

Socialdemokraterna och islam

S lovar att samarbeta med Sveriges muslimska råd

Publicerad 29 jan 2014

Socialdemokraterna har i en skriven överenskommelse lovat Sveriges muslimska råd, SMR, att få in muslimer på riksdagslistor, landstingslistor och kommunala fullmäktigelistor.

I dokumentet som Expressen.se i dag kan visa finns också specificerat vilka politiska frågor som S-föreningen Tro och solidaritet ska hjälpa SMR att få igenom - bland annat lagstiftade muslimska helgdagar och statlig imamutbildning.

- Det är självklart problematiskt att samarbeta med personer som har helt andra åsikter, men det innebär inte att man inte kan lyssna på dem och ta till sig av sådant som är vettigt, säger Peter Weiderud, ordförande i Tro och solidaritet.

Nu kan Expressen.se avslöja dokumenten som visar avtalet mellan S-föreningen Tro och solidaritet och SMR.

När P4 Jönköping i december avslöjade att Carina Hägg misstänkte att nedflyttningen av henne på riksdagslistan berodde på att Islamiska förbundet påverkat valberedningen avvisades det av både Socialdemokraterna och Islamiska förbundet. Bakgrunden skulle enligt Hägg vara att hon kritiserade valet av Islamiska förbundets ordförande Omar Mustafa till partistyrelsen på S-kongressen förra året.

Efter det har Carina Hägg i en artikel på Expressen.se påstått att Carin Jämtin legat bakom en kampanj mot henne efter hennes utspel om Omar Mustafa. Det blev droppen för partiet och i början av veckan avslöjade Expressen.se att partiet kommer att stryka Carina Hägg helt från riksdagslistan.

I samband med att hon blev nedflyttad till icke valbar plats hävdade Carina Hägg i en intervju med P4 Jönköping att det finns ett hemligt avtal mellan S-föreningen Tro och solidaritet och Islamiska förbundet, men hon kunde inte lägga fram bevis för det påståendet.

"Fullständigt grundlösa påståenden"

– Det är fullständigt grundlösa påståenden. Medlemmar i socialdemokratin är där för att de är socialdemokrater. Då kan man inte ha en politisk utgångspunkt som är religiöst avsnävad. Man kan inte var islamist och socialdemokrat, precis som man inte kan vara kristdemokrat och socialdemokrat, sade Peter Weiderud, ordförande i Tro och Solidaritet, till P4 Jönköping då.

Men det finns en överenskommelse, även om den är med en annan muslimsk organisation än den som Hägg talat om.

Expressen.se kan nu berätta om en skriven överenskommelse mellan Tro och solidaritet och Sveriges muslimska råd, SMR, som skrevs redan 1999.

I dokumentet framgår det tydligt att Tro och Solidaritet ska hjälpa Sveriges muslimska råd att få inflytande över svensk politik. Man anger ett detaljerat mål för hur många listor över förtroendevalda Socialdemokrater som ska innehålla muslimer.

I överenskommelsen står det:

"Under kommande mandatperiod ska muslimers delaktighet i socialdemokratin utvecklas så att: 2002 ska bland socialdemokratiska förtroendevalda finnas muslimer på 15 kommunala fullmäktigelistor, 5 landstingslistor och på riksdagslistorna i minst fem län."

De bägge parterna skriver också i dokumentet att man ska "aktivt föra fram muslimer för uppdrag i styrelser och nämnder".

Läser man vidare framgår det att Tro och Solidaritet, dåvarande Broderskapsrörelsen, ska hjälpa Sveriges muslimska råd att genomföra politiska frågor med koppling till islam.

Man skriver att Tro och Solidaritet ska "åta sig att intensifiera arbetet med aktuella politiska frågor". Vidare listas några frågor som "särskilt pekas ut av SMR".

Här är några frågor som den socialdemokratiska föreningen Tro och Solidaritet åtog sig att driva igenom åt SMR:

• "Lagstiftning, eller avtal, vad gäller muslimska helgdagar."

• "Imamutbildning, med Högskoleverket och utbildningsministern."

• "Överenskommelser på arbetsplatser avseende fredagsbönen."

Sameh Egyptson, islamolog och religionsforskare vid Lunds universitet, menar att Sveriges muslimska råd inte är bra representanter för muslimer i allmänhet.

- Flera ledande personer i Sveriges muslimska råd är islamister. De har velat införa sharialagar och de samarbetar med och stöder det islamistiska partiet Muslimska Brödraskapet. De demonstrerade till exempel för Muhammad Mursi när han avsattes, säger Sameh Egyptson.

Peter Weiderud köper inte den beskrivningen.

- Jag tror inte du ska betrakta den beskrivning som Sameh Egyptson ger som fullständig när det gäller Sveriges muslimska råd. De är den bredaste av de svenska muslimska organisationerna, säger han.

Weiderud berättar för Expressen.se att Tro och solidaritet fortfarande har regelbunden kontakt med Sveriges muslimska råd. Att man åtagit sig att driva vissa av deras frågor tycker han inte är märkligt.

- De identifierar frågor som är viktiga för dem som grupp, där det fanns, och i vissa fall finns, brister i religionsfriheten. Det är alldeles självklart att vi som politisk organisation lyssnar på dem och sedan tar ställning till om det här är någonting som vi kan tänka oss att driva, säger Weiderud.

Den som var ordförande i Sveriges muslimska råd när överenskommelsen med Tro och Solidaritet skrevs, Mahmoud Aldebe, har flera gånger skapat uppmärksamhet för sina kontroversiella åsikter, bland annat för att han velat införa sharialagar för muslimer i Sverige.

Peter Weiderud tar avstånd från de åsikterna, men menar att det inte var ett hinder för att Socialdemokraterna skulle samarbeta med Mahmoud Aldebe.

- Det är självklart problematiskt att samarbeta med personer som har helt andra åsikter, men det innebär inte att man inte kan lyssna på dem och ta till sig av sådant som är vettigt, säger han.

Carina Hägg ser det som en revansch att det nu kommer fram att det faktiskt finns en skriftlig överenskommelse mellan en muslimsk organisation och Tro och solidaritet.

- Socialdemokraternas samarbete med islamister handlar om makt, den politiska dagordningen och mandat. Jag är oerhört glad att avtalet avslöjats. Det visar samtidigt att grunden till varför jag sparkas var en lögn. Nu måste partiledningen rensa upp, säger hon.

När Expressen.se får tag på Helena Benaouda, ordförande i Sveriges muslimska råd, vet hon inget om överenskommelsen, men berättar att de har träffat S-ledaren.

- De ringer då och då och säger att vi kan ha ett möte med Löfven. Vi har haft ett eller två möten med Stefan Löfven, men då är både Judiska centralrådet och Sveriges kristna råd också med. Någon kontakt med Tro och solidaritet har vi inte haft på flera år, säger hon.

Att det finns islamister bland de ledande personerna i SMR skrattar hon bara åt.

- Sameh Egyptson är ju en speciell islamolog med en speciell inställning till muslimer, så det är nog snarare det som är problemet, säger Benaouda.

S-bråket kring Hägg och avtalet

• När P4 Jönköping i december avslöjade att Carina Hägg misstänkte att nedflyttningen av henne på riksdagslistan berodde på att Islamiska förbundet påverkat valberedningen avvisades det av både Socialdemokraterna och Islamiska förbundet. Bakgrunden skulle enligt Hägg vara att hon kritiserade valet av Islamiska förbundets ordförande Omar Mustafa till partistyrelsen.

• Efter det har Carina Hägg i en artikel på Expressen.se påstått att Carin Jämtin legat bakom en kampanj mot henne efter Häggs kritik mot valet av Mustafa. Det blev droppen för partiet och i måndags avslöjade Expressen.se att partiet kommer stryka Carina Hägg helt från riksdagslistan.

• I samband med att hon blev nedflyttad till icke valbar plats hävdade Carina Hägg i en intervju med P4 Jönköping att det finns ett hemligt avtal mellan S-föreningen Tro och solidaritet och Islamiska förbundet, men hon kunde inte lägga fram bevis. Det förnekades då kraftfullt av Peter Weiderud, ordförande i Tro och Solidaritet.

Organisationerna

Tro och solidaritet

En S-förening som samlar socialdemokrater som vill förena sin religiösa övertygelse med sitt politiska engagemang, oavsett om det handlar om kristna, muslimer, judar eller partifolk med något annan religiöst perspektiv. Har cirka 3000 medlemmar. Hette tidigare Broderskapsrörelsen. Leds av Peter Weiderud.

Sveriges muslimska råd

En paraplyorganisation för en rad muslimska organisationer i Sverige. Vill verka för att "muslimerna ska få sin röst hörd i samhället", enligt SMR:s hemsida. Arbetar för integration och mot diskriminering. Granskades 2006 av SVT:s "Uppdrag granskning", där man visade på islamistiska åsikter inom organisationen. Leds av Helena Benaouda.

Islamiska förbundet

En islamisk organisation i Sverige som enligt hemsidan vill "bevara och stärka den muslimska identiteten och närvaron i Sverige". Leds av Omar Mustafa, som valdes in i Socialdemokraternas partistyrelse, men tvingades avgå efter en intensiv granskning av Islamiska förbundet, där det framkom att Mustafa bjudit in homofobiska och antisemitiska talare till förbundets arrangemang.

----

Förutom alla skumma överenskommelser mellan Socialdemokraterrna och islamiska organisationer, finns det en viktig faktor till varför invandrade bidragstagare röstar på S.

De blandar ihop Soc och soc!

När jag stod i valstugan förra valet kom många slöjklädda kvinnor till mig och frågade var soc var och jag svarade att de finns i kommunhuset.

Men de var ju här igår svarade kvinnorna.

Då såg jag att Socialdemokraternas valstuga var obemannad och poletten för ned med ett brak.

Utan invandrarrösterna skulle sannolikt S vara mindre än SD!




Onsdagen den 6 december stod exministern Morgan Johansson i riksdagens talarstol och hävdade att det inte fanns några kopplingar mellan det socialdemokratiska partiet och ”något slags radikal islamism.” Detta är en ren lögn, och det vet partiveteranen Johansson.

Socialdemokraterna har tyvärr alltid haft svårt att skilja mellan hederliga muslimer och islamister, vilket blir extra tydligt när man ser vilka de samarbetar med. 1994 inleddes en kontakt mellan paraplyorganisationen Sveriges muslimska råd (SMR), och Socialdemokraterna genom den så kallade Broderskapsrörelsen, som idag heter Socialdemokrater för tro och solidaritet. Denna överenskommelse innebar att Socialdemokraterna förpliktade sig att främja lagar anpassade efter gruppens önskemål samt att muslimer skulle garanteras platser på valsedlar på samtliga nivåer i kommande val, i utbyte mot ett mycket stort antal röster. Det här var starten på ett nära samarbete som pågår än idag.

Enligt Säkerhetspolisen är islamismen ett av de största hoten mot Sverige, varför de tydligt har sagt att det offentliga måste sluta finansiera verksamheter som inte är demokratiska. Bland dessa kan räknas en rad organisationer som år efter år får mångmiljonbelopp som en direkt följd av beslut fattade av svenska socialdemokrater. En av de organisationer som tillhört SMR men idag är nedlagd är Sveriges Unga Muslimer (SUM). De nekades bidrag från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor. Myndigheten menade att de hade flera överlappningar till våldsbejakande och antidemokratiska miljöer, främst genom dess bidragsmottagande lokalföreningar.

Andra idag aktiva organisationer i SMR har ertappats med homofobiskt och antisemitiskt material, material som legitimerar kvinnovåld och barnaga samt att stöld ska straffas med stympning eller till och med döden. De har bjudit in radikala föreläsare som har spridit dessa idéer och pengar har skickats till extremister, däribland Bellevuemoskén i Göteborg: En ökänd moské vars besökare inkluderar personer tillhörande den mest radikala formen av Islam och som varit hemmamoské för ett stort antal IS-terrorister.

Tro och solidaritet har en insynsplats i Socialdemokraternas verkställande utskott, partiets absolut mäktigaste organ, där de kan sätta tonen för partiet i frågor som rör religion. Företrädare från Tro och solidaritet har inte bara drivit på för att anpassa politiken efter önskemål från islamistiska krafter, de har också lett den interna kritiken mot oroliga S-representanter som varnat för islamismen. Därtill stod de i främsta ledet när det drevades mot både akademikern Sameh Egyptson som skrev en avhandling om Muslimska Brödraskapet, och mot en av Sveriges främsta experter på denna typ av extremism, försvarshögskolans Magnus Ranstorp.

Att dessa strömningar deltar i Socialdemokraternas innersta kärna och därmed påverkar partiets sakpolitik är illa nog. Vad som är ännu värre är att man har öppnat dörren för dessa strömningar till Sveriges högsta maktstrukturer med det tydliga exemplet i utnämningen av Mehmet Kaplan (MP) som minister. Kaplan var redan då känd för sitt tidigare toppuppdrag som ordförande för det idag nedlagda SUM. Kaplan bjöd bland annat in kända islamister för att medverka vid arrangemang i riksdagen och sågs använda sig av det så kallade Rabiatecknet vid torgmöten, ett tecken som förknippas med stöd för det Muslimska Brödraskapet.

En ledartext i Svenska Dagbladet ”Så infiltrerades Socialdemokraterna av Muslimska brödraskapet” av Per Gudmundsson, avslutas med ett passande citat från den socialdemokratiska tidningen Broderskap: ”Det finns nästan en halv miljon muslimer i Sverige – de skulle tillsammans kunna lyfta vilket parti som helst till oanade höjder.” Det är onekligen tydligt att man tagit fasta på detta och att medvetna beslut har gjort Socialdemokraterna beroende av islamistiska krafter.

Botkyrka del 666

Publicerad 16 jun 2026

Ytterligare en man med gängkoppling deltog på det ökända S-mötet i Botkyrka. Men Socialdemokraterna viftar bort skandalen. Vilket haveri.

Magdalena Andersson måste ta ansvar för skandalen i Botkyrka.

Januari 2023, Botkyrka i södra Stockholm. Medlemmarna i den lokala S-föreningen ska rösta om de har förtroende för kommunstyrelsens ordförande Ebba Östlin. Det har de inte. Östlin röstas bort.

Det är inget vanligt möte.

Redan på parkeringen utanför lokalen märktes att något var annorlunda, enligt en socialdemokrat som deltog på mötet, som intervjuas av SR-programmet Kaliber. Det var mycket folk. Nya medlemmar. Stämningen var hotfull.

Det är inte konstigt att hon kände så. Tidigt framgick att minst en person som var där hade koppling till gängkriminalitet. Nu kan Kaliber berätta att ytterligare en gängkopplad man deltog på det kuppartade mötet.

Men Socialdemokraterna säger fortfarande ingenting.

Vi tar det från början. Bakgrunden till händelserna i Botkyrka är som hämtade ur en satir. Sedan länge hade kommunen ett avtal med studieförbundet ABF om att driva fritidsgårdar. 2022 och 2023 uppdagades att gängkriminella använde lokalerna som värmestuga och för förvaring av droger. Bland de anställda fanns personer som dömts för grova brott.

Kommunstyret med Ebba Östlin i spetsen avslutade samarbetet. Men personer i ledningen för det lokala ABF, som också var engagerade i S, accepterade inte beslutet.

Partiet klövs i två. På ena sidan: Ebba Östlin. På andra sidan: ABF. De senare vann alltså striden.

Det är en politisk skandal som saknar motstycke.

Socialdemokraternas inställning är inte bara oansvarig. Den är farlig.

Ändå har Socialdemokraterna spelat ner händelsen. Partiets nuvarande gruppledare i Botkyrka, Emanuel Ksiazkiewicz, vidhåller att den ökända omröstningen rätt och slätt handlade om en vanlig personstrid. Det trots att Kaliber nu avslöjat att en av de som nominerade honom är dömd för narkotikabrott. Mannens DNA har även hittats på ett automatvapen.

Det är oerhört. Men från partiets högsta ledning har det varit tyst. Ebba Östlin säger till Kaliber att hon kontaktade nära medarbetare till partisekreteraren Tobias Baudin utan att få svar. Att partitopparna känt till gängkopplingarna har bekräftats av SVT.

S-ledaren Magdalena Andersson har tidigare viftat bort skandalen med att ”det är naturligtvis alltid allvarligt när personer bryter mot lagen”. Baudin vill inte kommentera de nya uppgifterna.

Socialdemokraternas inställning är inte bara oansvarig. Den är farlig. Infiltration av politiska församlingar är ett av de största hoten mot den svenska demokratin. Säpo har pekat ut den lokala nivån som särskilt utsatt. Kriminella som nästlar sig in i beslutande organ kan skaffa sig ekonomiska fördelar, påverka beslut om exempelvis omhändertagande av barn och nyttjas av främmande makt.

Partiet måste gå till botten med historien. Andersson har sagt att hon ska ”vända på varje sten” för att komma åt den organiserade brottsligheten. Hur ska det gå om de inte klarar av att hålla gängkriminella borta från sitt eget parti? S är skyldigt Botkyrka och resten av Sverige ett svar.

SOCIALDEMOKRATERNAS DUBBELMORAL

SOCIALDEMOKRATERNAS DUBBELMORAL

Varför måste präster ”tycka rätt” – men inte muslimska företrädare?

Trots att Socialdemokraterna är ett sekulärt politiskt parti är de, genom kyrkovalet, den största maktgruppen som styr inom Svenska kyrkan. Nu försöker de använda sin makt till att bestämma vad prästerna i kyrkan ska få tycka. Varför riktas denna iver att ”omstöpa” religioner inte mot andra samfund i Sverige? skriver debattören Josefin Utas.

År 2009 beslutade Svenska kyrkans högsta instans (Kyrkomötet) att kyrkan ska viga par av samma kön. Varje enskild präst skulle inte behöva göra det, så länge församlingen kunde erbjuda det genom någon annan präst. Det gav utrymme för olika teologiska uppfattningar, så att kyrkan kunde fortsätta vara en bred folkkyrka med intern mångfald.

Men det räckte inte för Socialdemokraterna. Nu driver man linjen att präster inom Svenska kyrkan som har den klassiskt kristna synen på äktenskapet – att det är mellan man och kvinna – inte ska kunna bli präster alls.

Det handlar alltså inte längre om att samkönade vigslar ska få ske inom kyrkan, utan om att vissa teologiska uppfattningar inte längre ska tolereras. Varje enskild präst måste tycka ”rätt”.

I Socialdemokraternas valmanifest inför kyrkovalet 2025 fanns varken Gud eller Jesus med. Fokus är i stället partiets värderingar om progressivitet, jämlikhet och social rättvisa. I manifestet står bland annat: ”Så länge det finns präster som inte vill arbeta med kvinnliga kollegor eller som inte viger samkönade par, kommer vi att kämpa för allas rätt till likabehandling. Vi kan aldrig acceptera att inte alla känner sig välkomna.” *(gäller inte muslimer)(min anmärkning)

Om de verkligen menade allvar med att religiösa samfund ska anpassa sig till deras politiska agenda och syn på HBTQ-frågor borde de rimligen rikta samma hårda tryck mot exempelvis islamska samfund

Budskapet är tydligt. Socialdemokraterna anser att politiken har både rätt och skyldighet att påverka religiösa samfund så att de anpassar sig till de värderingar som politiken anser ska råda. Då uppstår frågan:

Varför försöker Socialdemokraterna bara trycka på Svenska kyrkan?

Om de verkligen menade allvar med att religiösa samfund ska anpassa sig till deras politiska agenda och syn på HBTQ-frågor borde de rimligen rikta samma hårda tryck mot exempelvis islamska samfund.

I dag finns det inga islamska samfund, med vigselrätt i Sverige, som viger par av samma kön. Synen inom dessa samfund är också betydligt snävare när det gäller homosexualitet, kön och könsroller än inom Svenska kyrkan.

När kommer Socialdemokraterna att kräva samkönade vigslar även där? Kommer de driva frågan om fler kvinnliga religiösa ledare?

Om de teologiska frågorna i fristående trosgemenskaper ska underordnas politiska värden, och det är partiernas roll att genomdriva detta, måste S rimligen rikta samma krav mot alla samfund.

Socialdemokraterna behöver förklara sig. Att sila mygg och svälja kameler är inte hedervärt eller konsekvent, utan tyder på dubbelmoral och en ojämlik människosyn. Det är långt ifrån den ”rättvisa” man ger sken av att stå för.

Josefin Utas, samhällsdebattör, förtroendevald i Svenska kyrkan för Frimodig kyrka

ABF & vänstern

Folkbildningen har kidnappats av vänstern

Ett fritt och oberoende civilsamhället är avgörande för demokratin. Men när tongivande delar av folkbildningen driver en radikal agenda och helt hålls vid liv av skattepengar kan man knappast tala om oberoende längre.

Forskaren Magnus Ranstorp med kolleger har konstaterat att studieförbunden under ett år fått bidrag för 23 miljoner studiecirkeldeltagare – en siffra som, för att stämma, skulle kräva att varje vuxen svensk medverkat i tre studiecirklar. Enligt källor med insyn vilade mer än hälften av intäkterna på falska premisser. Det, tillsammans med andra avslöjanden om omfattande fusk och bristande kontroll, är bakgrunden till att regeringen skurit ned på bidragen till studieförbunden den här mandatperioden. Nedbantningen har dock fått kritiker att varna för att regeringen hotar demokratin, vilket knyter an till den större frågan om civilsamhällets roll i demokratin.

Varje år betalas ungefär 20 miljarder kronor ut till civilsamhället som helhet – föreningsbidrag, studieförbund, folkhögskolor och trossamfund. Folkbildningen i dess olika former står för mellan en femtedel och en fjärdedel av pengarna. Idrottsrörelsen får ungefär hälften så mycket. Men det finns förstås mängder av föreningar som är svåra att riktigt kategorisera och som arbetar med ungdomar, kultur, integration eller något annat behjärtansvärt.

Ett levande civilsamhälle är inte någon lyx. Det är helt centralt för en liberal demokrati. Det är faktiskt också grunden i ett borgerligt samhälle. Man brukar förenklat dela in samhället i ett antal sfärer: den privata sfären, som består av familj och vänner, marknaden, som består av företagen, staten, som står för våldsmonopolet, och civilsamhället, som består av föreningar, kyrkor, fackföreningar och andra sammanslutningar, såsom exempelvis politiska partier.

I diktaturer är ofta civilsamhället kraftigt kringskuret eller underordnat staten. Det utmärkte exempelvis de kommunistiska staterna i östblocket, där alla delar av civilsamhället var inkorporerade i det statsbärande partiet. Samma sak gällde de fascistiska staterna under mellankrigstiden. Det finns inga exempel på demokratier utan ett fristående civilsamhälle. Utan ett sådant kan makten lätt köra över medborgarna. Medborgarna är lättare att manipulera om de är oorganiserade och lättare att indoktrinera om civilsamhället är underordnat staten.

Det är mot den bakgrunden man ska förstå varningarna för att nedskärningar av exempelvis folkbildningen underminerar demokratin. Problemet är bara att varningen bygger på antagandet att civilsamhället verkligen är fristående från staten. Det går att diskutera i vilken mån det är det i Sverige.

När föreningslivet och folkbildningen växte fram gjorde de det underifrån, genom ideellt engagemang, donationer och medlemsfinansiering. Det var ett genuint civilsamhälle. Folkrörelserna spelade också en viktig roll för demokratins införande i Sverige.

Sedan många decennier ser det väldigt annorlunda ut. Dagens civilsamhälle, och då i synnerhet de mer politiska delarna av civilsamhället, såsom partier, studieförbund och folkhögskolor, är i stort sett helt och hållet finansierade av skattemedel. Medlemmarna är få och organisationerna toppstyrda.

Faktum är att dessa delar av civilsamhället vuxit ihop med staten, även om de på pappret fortfarande är fristående. Kan de då verkligen agera motvikt till samma stat?

Henrik Sjögren har i ett längre reportage i Fokus granskat miljardrullningen till civilsamhället och hur civilsamhället vuxit ihop med statsapparaten. Han ger flera exempel på hur civilsamhället i dag lever på att söka och kanalisera statliga bidrag – där en del av pengarna används till opinionsbildning mot regeringen och ännu större summor går till administration.

Försvararna av dagens modell hävdar ofta att civilsamhället, liksom kultursektorn, universiteten och public service, kan stå oberoende av makten trots det totala ekonomiska beroendet av skattemedel. Men det är som bäst en halvsanning. Institutionell historia, personliga band och ideologi spelar roll. Dagens civilsamhälle avspeglar i hög grad de progressiva rörelsernas historia under 1900-talet, men inte nödvändigtvis vad medborgarna tycker i dag. Civilsamhället har med statens hjälp, så att säga, frysts i tiden.

För att förstå det måste man förstå att det statsberoende civilsamhälle vi ser i dag tog form under Socialdemokraternas storhetstid under 1960- och 1970-talen och en bit in på 1980-talet. Även om merparten av civilsamhället ägnar sig åt opolitisk verksamhet är en tydlig bieffekt att skapa jobb åt rödgröna aktivister av olika slag, finansiera vad som i praktiken är politisk aktivism och utbilda nya aktivister och bidragsentreprenörer. Visst finns det delar av civilsamhället som exempelvis har en kristet borgerlig prägel, men den är betydligt mindre.

Arbetarrörelsens Bildningsförbund, ABF, som är det största studieförbundet, har exempelvis fått en halv miljard kronor årligen av skattebetalarna och står Socialdemokraterna mycket nära. ABF:s ordförande sitter till och med i riksdagen för S. Studieförbundet ordnar regelbundet seminarier och evenemang med tydlig vänsterprofil. Uppmärksammat genom åren är att även profiler och organisationer som hör hemma i den utomparlamentariska och radikala vänstern har bjudits in, fått hyra lokaler eller deltagit i andra samarbeten.

Något liknande kan sägas om Kvinnofolkhögskolan i Göteborg, där uttryckligen bara kvinnor och transpersoner är välkomna. Skolans politiska profil är väldigt radikal och man har bland annat återkommande ordnat en ”radikal bokmässa” tillsammans med autonoma vänsterorganisationer med kopplingar till den våldsbejakande vänstern. Det är symptomatiskt att det i styrelsen sitter en person som i sin ungdom dömdes till ett flerårigt fängelsestraff för att ha varit delaktig i planerna på att kidnappa det dåvarande statsrådet Anna-Greta Leijon i syfte att få den tyske RAF-terroristen Norbert Kröcher frigiven.

Nu är inte alla folkhögskolor och studieförbund lika radikala, men den politiska slagsidan åt vänster är helt uppenbar. Det skulle inte se ut så om inte staten spelade en så avgörande roll för att hålla dem under armarna. Det är inte på grund av ett brett folkligt stöd som den här verksamheten kan fortgå. Civilsamhället, som ska vara en motvikt till makten, fungerar i många fall som en förlängning av densamma. Det märks också i hur många civilsamhällesaktörer kan dra in pengar på att föreläsa för offentliganställda, ”certifiera myndigheter”, agera remissinstanser och i en del fall anlitas som konsulter, experter och utredare.

När vi talar om civilsamhället som ett fundament för demokratin måste vi vara på det klara med vilken sorts civilsamhälle vi talar om. Ett civilsamhälle med förankring i befolkningen är som sagt avgörande för demokratin. Men ett civilsamhälle som lever på skattemedel, har få medlemmar, styrs av en liten grupp aktivister, ofta med kopplingar till varandra och den ena sidan av svensk politik, är något annat. Det blir mer av en stat i staten.

Socialdemokraterna var tidigare tydliga med att de ville att korporativismen skulle genomsyra hela samhället. Det skulle inte finnas någon tydlig rollfördelning mellan staten, som S betraktade som sin egen efter 40 år vid makten, och civilsamhället. Det är en socialistisk tanke som i praktiken inte lämnar något utrymme för opposition. Enligt dessa tankegångar är det en självklarhet att civilsamhället ska vara vänster eftersom de sätter likhetstecken mellan vänsterpolitik och medborgarnas intressen. Om folket tycker annorlunda är det för att det inte förstår sitt eget bästa eller har blivit manipulerat. Därför måste det upplysas och utbildas.

Den här i grunden socialistiska tankefiguren har dröjt sig kvar, även om den inte är lika uttalad som på 1970-talet. Vänstern har, så att säga, rätt till både staten och civilsamhället oavsett vilken regering som sitter vid makten. Ur ett marxistiskt perspektiv ska stat och civilsamhälle fungera som motvikt till kapitalet.

Det märkliga är att borgerligheten i praktiken accepterat den här tankefiguren. Man har, så att säga, gett upp tanken på att ha någon annan förankring än att företräda individen, näringslivet och marknaden. Men det är en illusion. Utan ett oberoende civilsamhälle går det inte att bygga ett borgerligt samhälle. Det går faktiskt inte att bygga ett fritt samhälle över huvud taget.

Ska vi återupprätta ett äkta, oberoende civilsamhälle behövs genomgripande reformer. Vanliga människor måste ges ekonomiska förutsättningar att stödja civilsamhället direkt snarare än via skattsedeln. Bidrag bör därför skiftas mot skatteavdrag.

En sådan reform skulle inte göra civilsamhället helt igenom högerlutande. Det är heller inte meningen. De av staten oberoende folkrörelserna var inte höger i den bemärkelsen, men de var oberoende av staten. Målet måste vara ett civilsamhälle som företräder medborgarna gentemot makten i stället för att företräda makten gentemot medborgarna.

ABF et consortes

 

1,3 miljarder i bidrag är inte att tystas!

Publicerad 29 maj 2026

Vi tystas! Det har företrädare för civilsamhället tjatat om under hela mandatperioden. Men det är inte censur att inte få bidrag.

ABF har kritiserat regeringens nedskärningar med minst sagt märkliga argument.

I Sverige finns ett unikt filosofiskt dilemma. Om man inte får bidrag – finns man då?

Eller är man tystad? Det är lätt att få det intrycket efter en mandatperiod med en borgerlig regering och en konstant kritik mot dess inställning till civilsamhällets finansiering.

Några exempel:

Fredsrörelsen anser att regeringen ”vill tysta röster för fred” (Svenska läkare mot kärnvapen) och att minskade bidragsanslag är en ”riktad attack mot kritiskt granskade röster” (Svenska Freds).

Minskade anslag till studiecirklar kan leda till en ”försvagad demokrati”, enligt Folkbildningsrådet.

ABF anser att de minskade bidragen ”är en politik som leder till att färre röster får höras”.

Tonläget är anmärkningsvärt högt från personer och organisationer som påstår sig vara tystade.

Också debattörer som inte är direkt part i målet stämmer in. Minskade bidrag till kultur, särskilt på lokal nivå, ”... stämmer väl överens med utvecklingen i de stater där populistiska högerauktoritära krafter vinner inflytande och autokratiseringsprocessen har sin början”. Det skriver statsvetarna Ulf Bjereld och Jonas Hinnfors med journalisten Heidi Avellan i boken ”Tidöpakten”.

Tidöavtalet slog fast att Allmänna Arvsfondens verksamhet skulle utredas för att medlen ska användas på ett ”korrekt sätt”, och det är illa, förstår man mellan raderna.

Anslagen till studieförbunden har förvisso minskat, från 1,8 till 1,3 miljarder kronor totalt. Heltidsavlönade i civilsamhället har sagts upp. Men att kalla det för en attack mot demokratin och ett försök att tysta kritiska röster är befängt.

Synen på hur mycket studieförbund, lobbygrupper och bokcirklar ska få av den gemensamma skattepotten är en klassisk höger-vänsterfråga och inget annat.

Klart att organisationerna själva har ett intresse av att få så mycket bidrag som möjligt. Det där med ”vill tysta” ska kanske tolkas som ett retoriskt grepp.

Det är i så fall ett dåligt sådant.

Förlåt, men ”allt färre röster får höras”? Vadå får? Ord spelar roll. Att påstå att man blir utsatt för en riktad attack och blir tystad är inget man bara kan slänga ur sig hursomhelst. Det blir inflation i begreppen. I Ryssland får färre röster höras, men det är för att man kan bli hämtad av säkerhetspolisen om man säger något som strider mot regimens officiella sanning.

Därför borde kritikerna tagga ner.

Det måste vara möjligt för en borgerlig regering att driva borgerlig politik. Det är inte början på någon högerauktoritär autokratiseringsprocess. Att veva mot enskilda kulturutövare, som SD-politiker ibland gör, är förvisso inte särskilt smakfullt. Men synen på hur mycket studieförbund, lobbygrupper och bokcirklar ska få av den gemensamma skattepotten är en klassisk höger-vänsterfråga och inget annat.

Syftet är inte att tysta. Kritiker som Avellan, Hinnfors och Bjereld nämner inte att en central orsak bakom de bantade bidragen och utredningen om Arvsfondens bidragsverksamhet, som Riksrevisionen totalsågat, handlar om att pengar går till ”ekonomisk, organiserad och demokratihotande verksamhet”. Studieförbundens kontroller över utbetalningar ”brister i alla led”. Folk som enligt reglerna inte har rätt till pengar får det ändå.

Motstånd mot skatteslöseri och idén om ett ”civilsamhälle på egna ben” är en borgerlig paradgren, inte högerauktoritär populism.