Politiskt självmål

 Tillgänglig statistik visar att väljarna i
invandrartäta områden röstade på V & S

AI-översikt

Statistik för de senaste årens beviljade svenska medborgarskap. 

2026 hittills: 18 332 personer

2025: 38 800 personer

2024: 62 989 personer

2023: 67 789 personer

2022: 92 225 personer

Migrationsverkets statistik

Infiltrerande klaner

Klaner från mellanöstern infiltrerar systematiskt de säkerhetsvårdande och trygghetsskapande institutionerna tack vare en okontrollerad invandring accelererad av "öppna era hjärtan"Reinfeldt och mupparna Fridolin&Romson.

Kriminella släktnätverk infiltrerar myndigheter och politik

En ny utredning visar hur släktbaserade nätverk trängt in i myndigheter, banker och politik. Ändå möts detta hot mot det demokratiska samhället bara med fler kartläggningar och en nationell samordnare.

Under onsdagen kom till slut den statliga offentliga utredningen ”Parallella samhällsstrukturer – ett kunskapsunderlag för förbättrad integration och minskat utanförskap”. Det skedde utan fanfarer eller omfattande uppmärksamhet.

I utredningen kan man läsa att nästan en halv miljon människor bor i stadsdelar där det förekommer ”rättskipning mellan kriminella och boende i området”. En mindre grupp, 175 000 personer, lever i områden där det förekommer både parallell rättskipning och beskyddarverksamhet. Där finns bland annat ”medling” i tvister mellan boende och ”informella” bostadsförmedlingar.

Kanske beror den begränsade uppmärksamheten på att ämnet sedan tidigare har ägnats förvånansvärt lite intresse av både samhällsvetenskapen och det offentliga politiska samtalet.

En stor andel av utredningens källor härrör från Polisen eller drabbade kommuner, som Göteborgs Stad. De långa och detaljerade forskningsstudierna från våra många högskolor och universitet med samhällsforskning lyser med sin frånvaro i notapparaten.

Det är som ett samhälle inom samhället – ett annat Sverige där inflytelserika släkter och klaner samt organiserade gäng med förgreningar i klanerna upprättar parallella maktinstitutioner.

Men de parallella strukturerna stannar inte vid rättskipning, småbrottslighet eller knarkförsäljning. I detta parallella Sverige infiltreras myndigheter, förvaltningar och företag. Det handlar om en form av djup och för demokratin skadlig korruption.

Personer utan domar i registret används för att få inflytande över myndigheter. Kontrakterade byggbolag har brukats för att ta sig in i Polisens lokaler. Släktbaserade kriminella nätverk har ”även förekommit i andra samhällsviktiga miljöer, exempelvis hamnar, flygplatser och andra funktioner med betydelse för transport, logistik och införsel av varor.”

Den privata sektorn är alltså inte undantagen. I en stad i Mellansverige bedömer Polisen att ett släktbaserat nätverk har ”kontakter inom samtliga storbanker med kontor i staden”. Dessa kontakter bedöms vara behjälpliga i brottslig verksamhet.

Utredningen hänvisar även till uppgifter från Polisen om att ”kriminella nätverk har infiltrerat flera större myndigheter. Särskilt intressanta för nätverken är myndigheter och verksamheter som hanterar kontroll, tillstånd, utbetalningar och brottsbekämpning”.

Varför kriga på gatan när det finns betydligt mer trygga och förutsägbara kassakor som den offentliga förvaltningen? Utnyttjandet av den offentliga sektorn har blivit en stor affär för många av de kriminellt belastade släktnätverken.

Men infiltrationen når också politiken. ”Utredningen har tagit del av uppgifter om att ett släktbaserat kriminellt nätverk har haft inflytande i det politiska livet på både lokal nivå, genom kommunfullmäktige, och på nationell nivå, genom riksdagen.”

Det är en särskilt allvarlig form av infiltration. Att smyga in banktjänstemän, advokater eller handläggare på kommunen kan ge kriminella nätverk ekonomiska och praktiska fördelar. Inflytande över folkvalda institutioner underminerar däremot själva det demokratiska systemets styre.

Några ytterligare detaljer om vilka kommuner eller politiker det handlar om ges tyvärr inte, förutom en hänvisning till Polisens redan välkända rapport om släktnätverk i Sverige från 2022.

Utredningen visar också vad som håller dessa parallella strukturer samman och gör dem motståndskraftiga över tid. Många samhällsfenomen som kan tyckas lite disparata hänger egentligen tätt ihop.

Hedersnormer utgör exempelvis ett sammanhållande kitt i de parallella samhällsstrukturerna då de bidrar till ”att upprätthålla nätverkens brottslighet och föra den vidare mellan generationer.” I det ingår en tystnadskultur.

Kriminalitet som grundar sig i släktnätverk är, enligt utredningen, särskilt svår att bekämpa eftersom hedersstrukturen står i vägen. Människor som i sin kriminalitet är förenade av annat än kortsiktiga ekonomiska transaktioner avstår från att vittna av ytterligare ett skäl än rädsla för repressalier: en känsla av samhörighet, mening och ömsesidig lojalitet.

Även om utredningen inte skriver det rakt ut så framgår det ändå tydligt: de parallella samhällsstrukturerna som har etablerats är inte något spontant svenskt samhällsfenomen; det är en konsekvens av att människor kommit till Sverige och tillsammans bär upp hemlandets normer, kultur och rättskipning.


När Sverige blev destinationen för människor från länder med svag eller obefintlig stat, där släktens och klanens normer alltid varit centrala meningsbärande institutioner, så överfördes en del av dessa samhällen till Sverige.

Inom oss bär vi med oss världar och vi återskapar dessa världar tillsammans med andra, även när vi emigrerar. Det är uppenbart att det i fallet med de parallella samhällssystemen inte nödvändigtvis handlar om en temporär övergångsfas. Hedersnormer gör att kriminella och korrupta fenomen förs vidare till nya generationer, födda och uppvuxna i Sverige.



Klanerna har hittat Sveriges svaga punkt

Sverige har varit naivt inför klanernas makt. En ny utredning blottlägger fem stora misstag – från infiltration till barn som föds in i kriminalitet.

Sverige måste skydda sig mot infiltration. Skandalen i Botkyrka visar problemet.

Klanerna har hittat Sveriges svaga punkt

I veckan kom utredningen om parallella samhällsstrukturer som L-ledaren Simona Mohamsson tog initiativ till. Det är skrämmande läsning. Närmare en halv miljon människor bor i områden där polisen ser allvarliga problem med privat rättskipning mellan kriminella och boende.

Utredningen visar också hur illa anpassade svenska institutioner är till klansamhällets logik. Här är fem stora misstag som Sverige gör i kampen mot klanerna.


1. Vi har blundat för infiltrationen

Svensk förvaltning bygger på tillit. Tjänstemän förväntas vara lojala med sitt uppdrag. Förmågan att hantera anställda som i stället sätter klanen främst är dock dålig.

Släktbaserade nätverk arbetar mer systematiskt med att skaffa sig inflytande och makt än andra grupperingar och har infiltrerat flera större myndigheter, enligt polisen. Problemet finns även på banker, försäkringsbolag och mäklare.

Det hela är mycket utstuderat. Kvinnliga släktingar kan medvetet hållas borta från öppen kriminalitet för att inte väcka misstankar hos arbetsgivare. Den som bara letar i belastningsregistret riskerar därmed att missa möjliggörare.

Det ställer Sverige inför ett dilemma. Hur skyddar sig ett individualistiskt samhälle mot klaner utan att börja behandla människor kollektivt?


2. Vi har trott att familjen alltid skyddar barnen

Bryt nyrekryteringen! Det är standardsvaret mot gängbrottsligheten. Socialtjänst och familjer förväntas arbeta tillsammans för att förhindra att barn dras in i kriminalitet.

Men i släktbaserade nätverk händer det att barn föds direkt in i brottslighet. Från Göteborg finns beskrivningar av hur pappor låter sina tonårspojkar följa med på kriminella aktiviteter för att lära sig.

Socialtjänstens vanliga metoder passar därför dåligt för den gruppen. Att lämna den kriminella banan innebär inte bara att bryta med kriminella kompisar utan med hela släkten. En kommun uppger att det ibland är svårt att ens omhänderta barn eftersom hotbilden och skyddsbehoven blir så stora.

Samhället måste hitta nya sätt att hjälpa de här barnen.

3. Vi har blundat för klanernas politiska makt

Utredningen innehåller häpnadsväckande uppgifter. Ett släktbaserat kriminellt nätverk i Mellansverige ska ha haft politiskt inflytande både i kommunfullmäktige och i riksdagen, enligt polisuppgifter.

Ett mindre nystartat parti ska också ha finansierats av flera nätverk. Enligt polismyndigheten kan partiets lokala framgångar delvis ha hängt ihop med stödet. I vissa klanmiljöer finns instruktioner eller förväntningar på hur människor ska rösta.

Ryssland, Iran och Kina försöker påverka Sverige. Det vet alla. Men partierna är svagt rustade för lokala odemokratiska maktstrukturer som arbetar på insidan. Det visar inte minst Socialdemokraternas skandalösa hantering av infiltrationen i Botkyrka.

4. Vi har trott att arbetslinjen räcker

Det politiska svaret på den höga arbetslösheten bland utrikesfödda kvinnor har varit utbildning och sänkta bidrag. Men arbetslinjen bygger på ett antagande som sällan uttalas: att kvinnan själv bestämmer om hon ska jobba.

Utredningen pekar på ett hinder som arbetsmarknadspolitiken knappt har studerat: negativ social kontroll, där maken hindrar sin fru från att ta ett arbete. Digitaliseringen kan dessutom göra det lättare för män att ta kontroll över kvinnans myndighetskontakter.

Staten är en del av problemet. Män i etableringsprogrammet erbjuds och deltar i fler arbetsnära insatser än kvinnor.

Det räcker därför inte med att införa bidragstak och jobbskatteavdrag. Insatserna måste ta hänsyn till att alla kvinnor i Sverige inte bestämmer över sitt eget liv.

5. Vi bekämpar klanerna i blindo

Det har gått drygt tio år sedan debatten om klaner och andra parallella samhällsstrukturer tog fart på allvar. Ändå är kunskapen mycket låg.

Det saknas vettig statistik och empiriska studier på omfattningen. Det finns inte ens någon vedertagen definition av ”parallella samhällsstrukturer”. Därmed är det otydligt vad samhället ska bekämpa. Arbetet riskerar att sakna riktning och mål. Det är ett recept för misslyckande.

På område efter område utnyttjar klanerna det svenska hög­tillitssamhällets grundantaganden: Att tjänstemannen är lojal med uppdraget. Att familjen sätter barnet främst. Att väljaren röstar självständigt. Att kvinnan bestämmer över sitt eget liv.

Sverige kan inte vara naivt längre!

Migrationskonsekvenser

Widar Andersson

Det är ett allvarligt läge för Sverige. Inget snack om den saken.

Att göra ett tvärt skifte från ordnad och välfungerande arbetskraftsinvandring från ganska Sverigeliknande länder i Europa och till en okontrollerad och oreglerad massinvandring från Afrika och Mellanöstern; det ställer självklart till problem.

Våra problem förvärras av att det tvära skiftet i politiken förnekades under många år.

Vilket har inneburit att de omfattande problemen med utanförskap, kriminalitet, hedersförtryck, mycket låga självförsörjningsgrader och väldiga påfrestningar på välfärdssektorn fick utvecklas och spridas tämligen fritt under många år.

De traditionellt sunda politiska förhållningssätten från S och M och från arbetarfacket LO kastades överbord när det politiska ledarskiktets etablissemang satte kampen mot SD överst på dagordningen.

Kritiker till den förda politiken skälldes för rasister och fascister och nazister och ickedemokrater i det stora hela. Och självfallet fanns det en och annan rasist mm i kritikerkåren. Så var det och så är det.

Men de kritiskt inställda medborgarna var i allt väsentligt vanligt vettigt folk som såg problemen växa och som oroades av det politiska etablissemangets nonchalans.

Nu är vi i ett bättre läge. Invandringen har sjunkit högst märkbart. Väsentliga förbättringar har skett när det gäller insatserna mot det slags gängkriminalitet som följt i massinvandringens spår.

Och arbetet har också förbättrats när det gäller att förebygga och förhindra att islamism och andra former av odemokratiska och osvenska förhållningssätt kan sprida sig i familjer och i samhället. Vilket är av avgörande betydelse.

Hatet mot till exempel homosexuella och mot kvinnors frihet att styra över sina liv var starka åsiktstrender bland svenskar för 100 år sedan. Det gäller att tydligt och oblygt stå emot när breda invandrargrupper bär på liknande värderingar här och nu.

Bi Puranen är i mina ögon en omdömesgill person. Hon har varit ansvarig för undersökningen om invandrarnas värderingar som nu lämnats till regeringen. I Kvartals artikel om denna undersökning säger Bi Puranen bland annat att invandringen har varit för omfattande för att integrationen ska fungera. Hon säger också att hon inte tror på en politik för återvandring av invandrare som misslyckats att integrera sig. Bi Puranen påpekar också den svenska statens ansvar för de stora problemen.

Invandrare/folkvandrare förstår mer än vad vi vanliga svenskar gör att man måste arbeta för att överleva. Men när de kommer till Sverige och märker att man kan överleva utan att arbeta så är det förstås något som påverkar hur det går med integrationen.

Men jag tror att Sverige behöver göra större insatser för att sätta en sund press på invandrare att försörja sig om de vill bo kvar i längden. Vi kan lära oss mycket av USA: s insatser från 1917 och under början 1920-talet för att på ett bättre sätt styra integrationen mot amerikanska grundvärden. Invandring behöver vara en tillgång för värdlandet. Så är det.

Heder ett hinder för flickor

Högerklicka och välj ny flik för större text

Hedersnormer bör kartläggas i förskolan

Medan de allra flesta barn i Sverige njuter av sitt sommarlov, bär andra på en växande klump i magen. För hundratals unga innebär de stängda skoldörrarna inte frihet och vila, utan direkt livsfara.

Sommarlovet är den mest riskfyllda tiden på året för barn som lever under hedersförtryck.

Varje år försvinner ca 200 barn från Sverige

Under dessa veckor kan semesterresan riskera att bli en enkelbiljett till tvångsäktenskap, könsstympning eller uppfostringsresor.

Varje år försvinner omkring 200 barn från Sverige, förda utomlands av sina egna familjer. Sommarmånaderna är ett perfekt tillfälle för den som vill begå brott i hederns namn.

Det är ett systematiskt svek mot flickor och unga som tvingas betala priset för familjens heder.

Bortförandena är en av vår tids största utmaningar för rättsstaten. Att barn rycks upp från sina liv under sommaren för att föras till länder där de saknar skydd är ett brott mot de mänskliga rättigheterna.

Under lång tid har politiken duckat för att prata om och vidta särskilda åtgärder mot hedersförtrycket, men i dag syns ett tydligt skifte.

Regeringen har tagit viktiga kliv, exempelvis infört ett eget jämställdhetspolitiskt delmål, tagit fram en omfattande handlingsplan och satsat rekordstora resurser.

Handlar inte om att misstänkliggöra kulturer

Parallellt har en lång rad lagskärpningar skett, exempelvis genom ett utvidgat utreseförbud, kriminalisering av oskuldskontroller, förbud mot kusinäktenskap, skärpta straff för hedersrelaterade brott. Detta är nödvändig reformer för att staten äntligen ska stå på de utsatta flickornas sida.

Trots framstegen räcker inte dagens insatser. När skolorna stänger för sommaren försvinner också skolpersonal, ofta de vuxna som annars fungerar som barnens skyddsnät och som kan slå larm.

Idag saknas ett samordnat ansvar. Ett center med fokus på just bortförda barn skulle fungera som en expertinstans som snabbt kan agera och samordna räddningsinsatser när ett barn har förts ut ur landet och stöd för den unga person som lyckats återvända.

● Kompetens i rättsväsendet.

Hedersbrott är komplexa. Därför behövs nationella kompetensteam inom åklagarväsendet och särskilda enheter mot hedersbrott i varje polisområde. När polisen förstår hedersproblematikens komplexa mekanismer ökar chansen att stoppa bortförandet redan innan planet lyfter.

● Förskolan och skolan som arena.

Genom att kartlägga hedersnormer i förskolemiljön och ta fram tydliga handlingsplaner kan personalen upptäcka varningssignaler i god tid innan sommarlovet börjar.

Heder får aldrig användas som en ursäkt för att begränsa unga människors liv. Att skydda en flicka från ett tvångsäktenskap under sommarlovet handlar inte om att misstänkliggöra kulturer, som insatser för att skydda de hedersutsatta tidigare har utmålats som.

Det handlar om att garantera varje barns grundläggande frihet.

Friheten att bestämma över sin egen kropp och sin egen framtid är inte förhandlingsbar. Det är dags för en nationell kraftsamling där rättsväsendet, socialtjänsten och skolan arbetar som en enad front.

Inget barn ska behöva frukta sommarlovet.

Analfabetism

Wiki


Ingen tänkte på analfabeterna

Johnny Patterson har skrivit en bok som bland annat förklarar naiviteten kring invandring och integration Skärmdump från X

Johnny Patterson har skrivit en bok som bland annat förklarar naiviteten kring invandring och integration Skärmdump från X

Hur kunde människor vara så naiva att de trodde att all invandring var lönsam och att integrering skulle gå lätt som en plätt? En ny bok kommer med en förklaring.

5 jul 2026 

Dan Korn

I torsdags flög jag från Göteborg till Manchester. När jag satt mig tillrätta och passagerare letade efter sina platser, kom en ur kabinpersonalen fram till mig och bad att få se mitt boardingkort. Det visade sig pinsamt nog att jag hade satt mig på fel plats. I stället för plats 11F satt jag på 12F. Orsaken till det missödet berodde på att när jag kom in i planet var rad 11 redan fullsatt, så jag tittade inte så noga, utan utgick från att min plats var på raden bakom.

Kabinpersonalen frågade därför även familjen som satt där jag skulle sitta efter deras boardingkort. Det blev ganska snart tydligt att familjen, en mor och hennes barn, inte var läskunniga, utan hade chansat och hamnat nästan rätt. Två av dem skulle sitta på andra sidan mittgången, men en kanske tolvårig pojke skulle sitta för sig själv några rader längre fram. Men eftersom han inte kunde läsa sig till var sätet 7A var, fick kabinpersonalen lotsa honom dit.

En familj av analfabeter. Varifrån de kom vet jag inte, men det bör ha varit utanför Europa. Med tanke på resrutten är väl det troligaste att de antingen bor i Sverige eller i Storbritannien.

Statistiska Centralbyråns siffror säger det tydligt och klart. Bland dem med stora läs- och skrivsvårigheter är de flesta utlandsfödda. Hälften av de utlandsfödda i ”områden med stora socioekonomiska utmaningar”, som det så vackert heter, har dessa svårigheter. Men de räknar brett. Ungefär 780 000 personer i åldrarna 16-65 år har ”otillräckliga läsfärdigheter”. Eftersom detta innebär allt ifrån dem som inte kan se skillnad på ett A och ett F, som i fallet med familjen på flygplanet, till människor som har ”mycket svårt att förstå mer avancerade texter” är det svårt att veta hur många rena analfabeter som finns.

När jag försöker ta mig igenom en text av Heidegger, Wittgenstein eller Hegel känner jag att jag också kan räknas till gruppen som har ”mycket svårt att förstå mer avancerade texter”. Men det är givetvis inte det som avses. Vad det handlar om är att människor som inte kan förstå skriven text inte kan få arbeten där läskunnighet är nödvändigt.

Hur var det nu igen? Skulle inte invandringen medföra ett enormt kunskapslyft, men horder av läkare och akademiker som skulle berika Sverige? Talade någon om analfabeter?

Tänkte inte på det.

Samma morgon läste vi om ett stort slagsmål i Limhamn där folk pucklade på varandra med tillhyggen, så att flera fick föras till sjukhus. Polisen hade fullt upp och uppgifterna om vad som hände var därför oklara. Var det två familjer som slogs med varandra, eller var det en släkt, där folk bråkade? Ja säg det. Det var inte på svenska de skrek på varandra, så det var inte lätt för polisen att avgöra.

Polisbevakningen fortsatte på sjukhuset, så att inte nya slagsmål skulle utbryta där. När kostnaderna för invandringen utreds, tas dessa kostnader med i beräkningen? För ingen kan väl påstå att familjerna Andersson, Pettersson och Lundström brukar puckla på varandra på detta vis?

Tänkte inte på det.

Samma natt i samma stad blev en 37-årig man skjuten till döds av en jämnårig. Båda var, som det brukar heta, ”kända av polisen”. Båda hade utländsk bakgrund. När invandringens kostnader beräknas, hur beräknar man då lidandet för detta slags händelser? Kostnaderna för skjutningen i sig, med allt från polisingripanden till fängelse och dessvärre begravning, är ju en sak. Men hur beräknar man den ökade otryggheten i kronor och ören? Enbart genom att studera de sjunkande fastighetspriserna i områden med ”utmaningar”?

Tänkte inte på det.

Men vad tänkte man då?

Man brukar halvt på skämt tala om alla de människor, inte minst på ledande befattningar, som tycks ha trott att invandrare omedelbart vill bli som svenskar så fort de passerar gränsen. Sådana finns förvisso, men de som medvetet arbetar på att förhindra integration, exempelvis genom att bli noggrannare med anständigt uppträdande och klädsel än man var i hemlandet, finns också. Men hur kan man vara så naiv att man med Annie Lööf tror att trettio miljoner invandrare ”kan svenska” och med Åsa Romson menar att det räcker med att åka tunnelbana i Stockholm för att bli svensk?

I den nyutkomna boken ”The age of reconstruction” ger Johnny Patterson en förklaring. När järnridån föll och Sovjet kollapsade menade många att Västvärldens samhällssystem med demokrati och mänskliga rättigheter hade segrat. Alla ville bli som Väst. Francis Fukuyama myntade i en tidningsartikel och senare i en bok begreppet ”The end of history”. Historien tog slut, därför att enligt Hegels idé om tes, antites och syntes var historien en ständig kamp mellan dessa fenomen. Nu hade kampen upphört och världen höll på att förvandlas till idel demokratier av västerländskt snitt. Alla diktaturer, som exempelvis Kina, hade visserligen inte upphört, men genom en naiv tolkning av Adam Smith, som sannolikt hade gjort Smith själv rasande, trodde man att om vi bara handlade tillräckligt mycket med Kina så skulle landet bli demokratiskt av sig själv.

Demokratin skulle bli den enda styrelseformen, marknadsekonomin en världsekonomisk lösning, liberalismen den enda ideologin. Hela livet var en glad operett. Du härliga tid, ljuva nittiotal!

Man var så övertygad om förträffligheten i Västvärldens livsstil att man utgick från att alla ville bli som oss. Folk skulle behålla lite skojiga danser och spännande maträtter, så mångkultur var jättebra. Men ideologiskt skulle vi alla bli lika. Och när verkligheten inte överensstämde med denna underbara karta, följde man kartan och brännmärkte dem som hade fräckheten att avslöja diskrepansen.

Francis Fukuyama nyktrade snart till och tog avstånd från sina tidigare idéer. I sitt tvåbandsverk om Political Order (2011-2014) ställer han sig frågan hur ett land kan bli som Danmark. Svaret är en lång och mödosam vandring genom historien, där en viktig ledtråd är att Danmark, liksom Sverige, hade en i huvudsak läskunnig befolkning redan vid 1500-talets slut, tack vare reformationens tanke om att alla borde kunna läsa Bibeln.

Många har ännu inte vaknat upp ur 1990-talets drömvärld och det finns de som fortfarande brännmärker dem som ser att det inte blev som de trodde. Andra är fortfarande övertygade om att man kan räkna ut invandringens lönsamhet – åtminstone på sikt. Men när en svensk polis på besök i Köpenhamn blir ihjälslagen när han hejar på Norge i en fotbollsturnering, av ett gäng som hejar på Elfenbenskusten, kanske någon kommer till insikt om att detta är en fråga som handlar om mer än kronor och ören.

Botkyrka del 666 akt 2

Superpolitrukerna Åsa Westlund och Anders Lindberg har gjort sitt yttersta för att mörka korruptionsträsket med gängkriminella infiltratörer  hos S i Botkyrka


Nya uppgifter om kriminella i S-möten – justitieministern kräver svar

Publicerad 16 juni · kl 09:55

Det kommer nu hård kritik mot hur Socialdemokraterna hanterat att kriminella deltog på deras möten i samband med att Botkyrkas dåvarande kommunalråd Ebba Östlin röstades bort 2023.

Justitieminister Gunnar Strömmer (M) tycker att Socialdemokraterna en gång för alla behöver gå till botten med hur det kunde ske.

”Det handlar ju inte om några illasinnade rykten utan det här är ju faktiska händelser, faktiska omständigheter, riktiga och verkliga personer med kopplingar till gängkriminalitet som varit djupt inne i de här processerna i partiet” säger Gunnar Strömmer.

Det var Aftonbladet och Expressen som redan för flera år sedan kunde avslöja att minst en gängkriminell person deltagit vid bortröstandet av Socialdemokraternas dåvarande gruppledare i Botkyrka, Ebba Östlin. En socialdemokratisk utredning slog snart fast att de inte hittat några belägg för eller indikationer på att partiet skulle vara infiltrerat av gängkriminella.

Men en granskning som Kaliber gjort visar att en tidigare okänd kriminell person med kopplingar till gängkriminalitet var med och nominerade den som senare valdes till gruppledare.


Gunnar Strömmer igen.

– Nu måste ju Socialdemokraterna trovärdiggöra den här hanteringen genom att börja om, ta tillbaka de här uttalandena, helst be om ursäkt för dem och framförallt visa att man tar frågorna på ett helt annat allvar än man gjort hittills, säger han.

Kaliber har sökt Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson som inte återkommit och partisekreterare Tobias Baudin som avböjt intervju.

Botkyrka del 666

Publicerad 16 jun 2026

Ytterligare en man med gängkoppling deltog på det ökända S-mötet i Botkyrka. Men Socialdemokraterna viftar bort skandalen. Vilket haveri.

Magdalena Andersson måste ta ansvar för skandalen i Botkyrka.

Januari 2023, Botkyrka i södra Stockholm. Medlemmarna i den lokala S-föreningen ska rösta om de har förtroende för kommunstyrelsens ordförande Ebba Östlin. Det har de inte. Östlin röstas bort.

Det är inget vanligt möte.

Redan på parkeringen utanför lokalen märktes att något var annorlunda, enligt en socialdemokrat som deltog på mötet, som intervjuas av SR-programmet Kaliber. Det var mycket folk. Nya medlemmar. Stämningen var hotfull.

Det är inte konstigt att hon kände så. Tidigt framgick att minst en person som var där hade koppling till gängkriminalitet. Nu kan Kaliber berätta att ytterligare en gängkopplad man deltog på det kuppartade mötet.

Men Socialdemokraterna säger fortfarande ingenting.

Vi tar det från början. Bakgrunden till händelserna i Botkyrka är som hämtade ur en satir. Sedan länge hade kommunen ett avtal med studieförbundet ABF om att driva fritidsgårdar. 2022 och 2023 uppdagades att gängkriminella använde lokalerna som värmestuga och för förvaring av droger. Bland de anställda fanns personer som dömts för grova brott.

Kommunstyret med Ebba Östlin i spetsen avslutade samarbetet. Men personer i ledningen för det lokala ABF, som också var engagerade i S, accepterade inte beslutet.

Partiet klövs i två. På ena sidan: Ebba Östlin. På andra sidan: ABF. De senare vann alltså striden.

Det är en politisk skandal som saknar motstycke.

Socialdemokraternas inställning är inte bara oansvarig. Den är farlig.

Ändå har Socialdemokraterna spelat ner händelsen. Partiets nuvarande gruppledare i Botkyrka, Emanuel Ksiazkiewicz, vidhåller att den ökända omröstningen rätt och slätt handlade om en vanlig personstrid. Det trots att Kaliber nu avslöjat att en av de som nominerade honom är dömd för narkotikabrott. Mannens DNA har även hittats på ett automatvapen.

Det är oerhört. Men från partiets högsta ledning har det varit tyst. Ebba Östlin säger till Kaliber att hon kontaktade nära medarbetare till partisekreteraren Tobias Baudin utan att få svar. Att partitopparna känt till gängkopplingarna har bekräftats av SVT.

S-ledaren Magdalena Andersson har tidigare viftat bort skandalen med att ”det är naturligtvis alltid allvarligt när personer bryter mot lagen”. Baudin vill inte kommentera de nya uppgifterna.

Socialdemokraternas inställning är inte bara oansvarig. Den är farlig. Infiltration av politiska församlingar är ett av de största hoten mot den svenska demokratin. Säpo har pekat ut den lokala nivån som särskilt utsatt. Kriminella som nästlar sig in i beslutande organ kan skaffa sig ekonomiska fördelar, påverka beslut om exempelvis omhändertagande av barn och nyttjas av främmande makt.

Partiet måste gå till botten med historien. Andersson har sagt att hon ska ”vända på varje sten” för att komma åt den organiserade brottsligheten. Hur ska det gå om de inte klarar av att hålla gängkriminella borta från sitt eget parti? S är skyldigt Botkyrka och resten av Sverige ett svar.

Amnesty & Botkyrka

Krav på god vandel är inte rasism

Amnesty kallar regeringens vandelskrav för raslagar. Det är en orimlig anklagelse mot ett krav som borde stärka förtroendet för migrationspolitiken.

Rasism, raslagar, apartheid. När Amnesty i Expressen Debatt (12/6) går till storms mot att regeringen inför krav på god vandel för att få uppehållstillstånd är tonläget högt.

Förutom att Amnesty har fel i sak röjer argumentationen en trist människosyn som knappast kan sägas bygga på humanismens principer.

Låt oss ta det från början. Fram till 1989 fanns begreppet “god vandel” i svensk lagstiftning. I praktiken var det inte konstigare än att den som sökte uppehållstillstånd förväntades leva ett hederligt och skötsamt liv. Men det där med vandel lät lite väl gammalt och mossigt och städades därför bort av den tidens jurister och lagstiftare.

Drygt 30 år senare, efter en flyktingkris och en gängkriminalitet som gått överstyr, föreslog regeringen hösten 2022 att god vandel skulle återinföras som krav för att få rätt till uppehållstillstånd i Sverige. Det hade nämligen visat sig att flera människor som absolut inte levde ett hederligt och skötsamt liv ändå ansetts kvalificerade att få uppehållstillstånd.

Att Tidöpartierna återinför krav på god vandel är därför rätt och riktigt.

Begår man en rad kriminella handlingar, även om de enskilt inte är mycket grova, umgås nära med eller är medlem i ett kriminellt nätverk, bidragsfuskar eller uppvisar andra uppenbart antisociala beteenden måste det kunna påverka ens möjligheter att få stanna i Sverige.

Vi har genom åren sett fall där personer som begått kontraktsmord fått uppehållstillstånd under tiden som de sitter i fängelse. Det har varit en oanständig ordning som nu, förhoppningsvis, går mot sitt slut.

Egentligen borde även de som värnar om en öppen migrationspolitik vara för vandelsprövning. Genom att minska risken för att kriminella, religiösa extremister och bidragsfuskare ges rätt att vara i landet stärks legitimiteten bland väljarna för en ordning där Sverige även fortsättningsvis kan ta emot människor som söker sig hit.

Vi får inte glömma bort att en majoritet av dem som söker uppehållstillstånd är laglydiga människor. Det är denna majoritet som drabbas hårdast när politiken tvingas slå full back på grund av den lilla minoritet som inte sköter sig.

Så resonerar nu inte Amnesty. I stället hävdar organisationen att en införd vandelsprövning är “rasism” och innebär att Sverige får “raslagar”.

Som stöd hänvisar organisationen till apartheidtidens Sydafrika och Israel.

Men att ställa krav på att människor ska bete sig och inte begå brott när de befinner sig här är allt annat än rasism.

En vandelsprövning är inget ovanligt eller rasistiskt. Det är ett sätt att höja tilltron till att den svenska migrationspolitiken fungerar hållbart: att personer som kommer till Sverige med syftet att skapa sig själva ett gott liv och inte i onödan ligga samhället till last välkomnas, medan de som gör motsatsen får lämna Sverige.

Att en människorättsorganisation med så stolt historia som Amnesty undergräver sitt förtroende med utspel som dessa är tyvärr helt i linje med den politisering som präglat organisationen i andra frågor på senare år. Organisationen har gått vilse, och det är olyckligt med tanke på att det finns gott om övergrepp på de mänskliga rättigheterna som borde uppmärksammas. Men vandelsprövningen hör inte till dessa.

Kaliber avslöjar: Ytterligare kriminell i S-uppgörelsen i Botkyrka 2023

En tidigare okänd kriminell man med kopplingar till den organiserade brottsligheten deltog vid det uppmärksammade maktskiftet inom Socialdemokraterna i Botkyrka 2023. Det kan P1-programmet Kaliber nu avslöja.

Mannen har dömts för flera narkotikabrott och polisen har hittat hans DNA på ett automatvapen, det framgår i en utredning om grovt vapenbrott.

Socialdemokraterna vidhåller att allt gått rätt till vid maktskiftet och att partiet inte infiltrerats av gängkriminella.

Det fanns ytterligare en kriminell man med gängkoppling inblandad i avsättandet av det socialdemokratiska kommunalrådet i Botkyrka för tre år sedan. Det kan Kaliber nu avslöja. Socialdemokraterna har hela tiden hållit fast vid att det inte skett någon gängkriminell infiltration av partiet.

Emanuel Ksiazkiewicz är gruppledare för S i Botkyrka och den som röstades fram efter det omtalade mötet 2023.

– Allting gick rätt till. Det här var personstrider, det här var konflikter om ledarskap, ingenting annat, säger han.

Socialdemokraterna i Botkyrka splittrades efter det nationellt uppmärksammade bortröstandet av gruppledaren och kommunalrådet Ebba Östlin. Socialdemokraterna kampanjar i år mot sina forna partikamrater, som hoppade av och bildade ett nytt parti: Oberoende S.

”Det fanns ingen infiltration”
Socialdemokraternas gruppledare Emanuel Ksiazkiewicz håller fast vid att allt gick rätt till vid maktskiftet för tre år sedan.

– När vi går tillbaka och när vi granskar så kan vi konstatera det fanns ingen infiltration. Det fanns ingen infiltration av gängkriminella, säger Ksiazkiewicz.

Det var Aftonbladet och Expressen som 2023 avslöjade att minst en gängkriminell man deltagit i bortröstningen av Ebba Östlin, efter att hon varit med och fattat beslut om att stänga ett antal fritidsgårdar i kommunen, drivna av ABF. Socialdemokraternas partidistrikt i Stockholms län gjorde snart en egen utredning där de slog fast att omröstningen gått till på rätt sätt.

Ebba Östlin har lämnat politiken, hon menar att Socialdemokraterna fortfarande inte gått till botten med gängkopplingarna. 

– Man hittar kopplingar till gängen, och när man gör det så får man ingen uppbackning. Det är också det jag fortsättningsvis haft svårast att förstå, säger Östlin. 

Kriminell deltog i nomineringen
Kaliber kan idag avslöja att ytterligare en, hittills okänd, kriminell man deltog vid maktskiftet inom S i Botkyrka. Det handlar om en man som dömts för flera narkotikabrott och vars DNA hittats på ett automatvapen i samband med en utredning om grovt vapenbrott. I polisens förundersökning syns hur han poserar med olika vapen.

En tidigare okänd lista Kaliber fått tillgång till visar att han var med och nominerade Emanuel Ksiazkiewicz till posten som gruppledare.

– Jag har ingen aning om vem den här personen är och hade jag fått frågan om jag skulle tacka ja till en nominering av en person med den typen av kopplingar så hade jag givetvis sagt nej tack. 

Kaliber har sökt Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin som inte vill svara på frågor om de nya uppgifterna.

Flumskola för invandrare

Flumskolan skördar fortfarande offer

Publicerad 18 maj 2026

Svenska barn med utländsk bakgrund får uppmuntrande kramar i stället för kunskaper i svenska språket. Det är ett haveri och ett monumentalt svek.

Svenska barn med svenska som andraspråk måste få rätt hjälp för att lyckas.

De flesta känner nog till att Sverige inte är någon toppnation när det gäller skolresultat, längre. Och i OECD:s senast publicerade kunskapsmätning, Pisa 22, föll resultaten kraftigt.

Men inte för alla.

Elever med svensk bakgrund håller fortfarande hög standard – det är barnen med utländsk bakgrund som har sjunkit under ytan.

Bland dem misslyckades nästan varannan elev med att kravla sig upp till nivå 2 i läsförståelse – den nivå som måste bemästras för att man ska klara skolan. Lika illa var det i matematik och naturvetenskap, skriver tidningen Ämnesläraren.

Även om man räknar bort dem som kommit till Sverige i skolåldern, och kan ha svårt att komma ikapp, är klyftan rejäl.

Det är segregationen som spökar, och det faktum att många barn växer upp i områden där nästan ingen har svenska som förstaspråk.

Så – hur kompenserar skolan för detta existentiella handikapp? Inte på något lysande sätt. Tvärtom. Och skälet till att man misslyckas känns tyvärr igen:

Flumskolan, där relationer och lust är viktigare än kunskap, lever än. Och som vanligt drabbas de svagaste eleverna hårdast.

Det är inte precis en metod utan det handlar mer om ”en allmänt positiv attityd till flerspråkighet”.

Skolan använder inte de metoder som bäst hjälper andraspråkselever, i stället ägnar man sig åt ”socialt omhändertagande”, säger professor Tomas Riad, expert på flerspråkighet, till Ämnesläraren:

– Risken är att vi sänker kraven på svenskkunskaper när det sociala tar över. Det är en välvillighet som inte kommer att hjälpa dem.

I stället för solidariska kramar behöver eleverna lära sig svenskans ljudsystem grundligt och sedan ges ”explicit och metodisk” träning, träning, träning tills läsavkodningen sköter sig själv, menar han.

Men Skolverket och lärarutbildningarna har tryckt metoden ”transspråkande pedagogik” till sin barm. Det är ett av de vanligaste ämnena för studentuppsatser i ämnet svenska som andraspråk.

Vad är det för metod, då? Enligt Anders Agebjörn, lektor i svenska som andraspråk i Malmö, är det inte precis en metod ”utan det handlar mer om en allmänt positiv attityd till flerspråkighet”.

Tillsammans med kollegan Frida Splendido har han gjort en litteraturöversikt över svensk forskning om transspråkande. Av 152 vetenskapliga publikationer fann man inte en enda studie som mätt vilka effekter transspråkandet har på elevers svenskkunskaper.

I stället för evidens fokuserar studierna på sådant som hur elever använder olika språk, hur lärare agerar och hur man kommunicerar med varandra, säger Splendido till Ämnesläraren.

Sveriges Lärares förbundsordförande, Anna Olskog, menar att Pisa-klyftan beror på vinst- och marknadsskolan, som måste fasas ut. Och visst, hon har rätt i att skolsystemet är problematiskt på flera sätt – men om det försvann i morgon dag, skulle Pisa-klyftan underblåsas av att svenska lärarutbildningar inte håller måttet och att flumskolan lever.


LÄS MER: Stoppa sabotörerna på Skolverket

LÄS MER: Snart kan ingen läsa den här texten

Socialdemokraterna och islam

Det här är en av många beskrivningar av hur socialdemokraterna tidigt insåg att invandrare från Mellanöstern och Nordafrika var deras bästa möjlighet att behålla makten i Sverige. Processen ledde ram till migrationskaoset 2015 men S var inte ensamt ansvariga.

Trion Reinfeldt, Romson & Fridolin var de som öppnade portarna för okontrollerad invandring!

Hela artikeln



Rapport 4/99 och samarbetet med SMR

Parallellt med den utrikespolitiska dialogen växte även ett organiserat samarbete fram inom svensk inrikespolitik.

I rapporten Rapport 4/99, antagen av Broderskapsrörelsen 1999, beskrivs hur Sveriges Muslimska Råd (SMR) efter valet 1994 tog kontakt med Socialdemokraterna för att öka muslimers deltagande i samhälls- och partipolitiken.Svenska beslutsfattare

Mellan 1996 och 1998 arrangerades flera seminarier på bland annat Brunnsvik och Bommersvik. Bland deltagarna fanns forskare, socialdemokratiska företrädare och internationella islamiska aktörer, däribland Rachid Ghannouchi samt representanter för FIOE, Federation of Islamic Organisations in Europe.

Rapporten innehöll konkreta mål för ökad muslimsk representation inom socialdemokratin, bland annat fler kandidater på kommunala och regionala listor samt utbildningsinsatser för framtida politiska företrädare.

Kritiker har senare beskrivit projektet som ett institutionaliserat samarbete mellan socialdemokratin och organisationer med kopplingar till Muslimska brödraskapets europeiska nätverk. Förespråkare har å sin sida beskrivit det som ett integrations- och demokratiprojekt.Ungern valanalys

Samtidigt växte kritiken mot vissa företrädare inom Sveriges Muslimska Råd.

1998 publicerade tidskriften Salaam texter där krav på sharia-anpassad lagstiftning diskuterades. Året därpå uttalade SMR:s dåvarande ordförande Mahmoud Aldebe i Aftonbladet att han ville se muslimsk familjerätt i svensk lagstiftning.

I debatten lyftes även kopplingar till Haytham Rahmeh, som senare skulle bli föremål för omfattande kontroverser kring stöd till väpnade grupper i Syrien.

Trots detta fortsatte samarbetet mellan Broderskapsrörelsen och SMR under början av 2000-talet.

Efter 11 september 2001

Tre dagar efter terrorattackerna i USA besökte vice statsminister Mona Sahlin och Lena Hjelm-Wallén Stockholms moské vid Kapellgränd.

Besöket beskrevs som en solidaritetsmarkering gentemot svenska muslimer i ett spänt internationellt läge. Kritiker menar dock att besöket samtidigt stärkte Islamiska Förbundet i Sveriges ställning som representant för svenska muslimer.Politiska kontakter

Moskéen hade då nära kopplingar till samma organisatoriska miljö som senare pekades ut i rapporter om Muslimska brödraskapets svenska nätverk.

Under 2000-talet fortsatte kontakterna mellan svenska politiker och europeiska islamiska organisationer.

År 2008 arrangerades ett möte i Sveriges riksdag under temat “Freedom of Religion – Bridges To Understanding”, där representanter för FIOE deltog tillsammans med svenska politiker. En av värdarna var dåvarande riksdagsledamoten Mehmet Kaplan.

Kaplan utsågs senare till bostadsminister i regeringen Löfven 2014 men avgick 2016 efter återkommande kritik kring sina kontakter med turkiska nationalistiska och islamistiska organisationer.Svenska beslutsfattare

Samma period växte också debatten om Ibn Rushd, Islamic Relief och andra organisationer som i olika sammanhang pekats ut som delar av eller närstående Muslimska brödraskapets europeiska nätverk.

En lång politisk konflikt och ett lika politiskt arv

År 2017 publicerade Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) rapporten Muslimska brödraskapet i Sverige. Rapporten beskrev ett nätverk av organisationer kring bland annat Islamiska Förbundet i Sverige, Ibn Rushd och Islamic Relief.

Rapporten blev omstridd men bidrog till att frågan om politiska och institutionella relationer till islamistiska miljöer hamnade högre upp på den svenska dagordningen.Andaktsplatser

Kritiker menar att svenska myndigheter och politiska partier under lång tid underskattade de ideologiska drivkrafterna bakom vissa av organisationerna. Företrädare för de utpekade organisationerna har samtidigt avvisat anklagelser om extremism och betonat sitt arbete för integration, folkbildning och muslimers deltagande i samhällslivet.

Historien om Lidingökonferensen 1995 handlar därför inte bara om ett enskilt seminarium, utan om en större svensk strategi för dialog, integration och internationella kontakter under 1990- och 2000-talet.

För vissa representerade detta ett försök att inkludera muslimska organisationer i det demokratiska samhället. För andra blev det början på ett långvarigt politiskt och institutionellt influens- och samarbete med aktörer som senare skulle kopplas till islamistiska nätverk i Europa.

Tre decennier senare fortsätter frågan, det vill säga vad som hände under konferensen, att prägla debatten om religion, integration och politiskt inflytande i Sverige.Politiska kontakter

Post Scriptum

Den svenska politiska nivån har vid varje vägskäl under denna resa haft tillgång till primärkällor som hade kunnat stoppa processen. Dessa politiker har valt att inte använda dem.

Det är vad denna miniserie av artiklar har dokumenterat: Inte en kapning, inte en infiltration, inte en konspiration – utan en etablering och en serie val, gjorda i tysthet, av personer som hade en annan bedömning av vad svensk demokratisk infrastruktur kunde och borde tåla.

Vi vet vilka de var. Vi vet vad de visste. Det finns i arkiven. Svenska beslutsfattare

Den första pusselbiten lades december 1993, i en källarlokal på Ringvägen i Stockholm, där en reporter från tidningen Magazinet fann ett bokbord med Hamasledarens skrifter och en Davidsstjärna formad till en blodig kniv.

Trettiotvå år senare har hela bilden kommit på plats.

Brott och vänstern

Miljöpartiet och Vänsterpartiet ser ut att värna mera om brottslingar än om brottsoffer om de förstnämnda kommer från Afghanistan,

De så kallade ensamkommande barnen som oftast var unga män är nära på helgonförklarade hos Hirvonen et consortes.

Det kom 36000 unga män från Afghanistan 2015. En stor del av dem kallades ensamkommande barn vilket framkallade berättigat löje utanför regeringen och nyhetsredaktionerna.

Normalt kallas oväntade kostnader för oroväckande när det handlar om miljarder men när det gäller de unga männen från Afghanistan mörkades kostnaderna av politiker och nyhetsredaktörer.

Det handlar om mer än 50 miljarder kronor!

Bilderna i tidigare inlägg talar för sig själva.

Kalkyl

Här är våldsmännen vänstern inte vill utvisa

Publicerad 10 maj 2026

Artikeln

Att utvisa brottslingar till Afghanistan är kontroversiellt, enligt vänstern. Men brottsoffren tvingas gömma sig om gärningsmännen blir kvar i Sverige.

Tre av de 196 brottsdömda afghaner som regeringen vill utvisa.

Tamim Sultani knivhögg sju slumpmässigt utvalda personer i Vetlanda.

Khader Amiri mördade sin unga fru och dumpade kroppen i ett kärr.

Taher Amini dömdes för att ha våldtagit en kvinna och kastat ned henne i ett gruvhål.

Kvinnan lämnades att dö i ett 24 meter djupt gruvhål vid Långgruvan. Ett dygn senare hittades hon mirakulöst vid liv.


Sofie Löwenmark


För några år sedan skrev jag om en afghansk man som gång på gång dömts för våld och hot mot sin egen familj. Grov kvinnofridskränkning, misshandel och dödshot. På grund av våldet hade han vid flera tillfällen fått kontaktförbud mot både exfrun och de fem barnen. Ändå dömdes han inte till utvisning, eftersom hans familjeanknytning ansågs hindra det. Familjen var just de människor som han i alla år terroriserat och därför inte ens fick träffa.

Fallet är talande för hur restriktivt utvisningar döms ut. Stor hänsyn tas till gärningsmannens situation. Hedersplågaren i fråga levde dessutom parallellt i Afghanistan och Sverige så något skyddsbehov fanns inte.

Detta och många liknande fall står i skarp kontrast till hur det låter i debatten om utvisningar.

Nyligen möttes vi av braskande rubriker om att ”Kristersson vill dricka te med talibanerna”, som Aftonbladets ledarsida formulerade det.

Frågan handlar om att Sverige och EU-kommissionen ska försöka förmå Afghanistan att ta emot sina medborgare. Specifikt personer som dömts till utvisning efter grova brott.

Enligt uppgifter från polisen ska 101 personer, som antingen avtjänar eller ska avtjäna fängelsestraff, utvisas till Afghanistan på grund av brott. Därtill finns 95 personer som redan har avtjänat sina straff men där utvisningen till Afghanistan fortfarande inte har verkställts.

När jag läser rapporteringen, bland annat i Dagens ETC, slås jag av vad som saknas. Ingenstans nämns gärningsmännens brott. Brottsoffren ägnas inte en rad. I stället får Amnesty förklara att samtliga utvisningar till Afghanistan är fel, även när det gäller grova brottslingar. Hotbilden mot kvinnor och ”västerniserade personer” lyfts fram.

En som efter avtjänat straff ska utvisas är Taher Amini. Efter att en kvinna avvisat hans frieri våldtog han henne och kastade ner henne i ett 24 meter djupt gruvhål. Där låg hon svårt skadad i över ett dygn innan hon mirakulöst kunde räddas.

För brottsoffren i hedersrelaterade fall kan en verkställd utvisning vara livsavgörande. Det är skillnaden mellan att behöva leva gömd och att få en chans till ett liv i frihet.

En annan, Khader Amiri, levde redan som gift i Sverige när han tog hit en andra hustru. Hon fördes hit som ensamkommande och registrerades som 16 år. Vänner berättade att hon var livrädd för den drygt tjugo år äldre mannen. Så försvann hon – tills hennes döda kropp hittades nedgrävd i ett kärr i Hökarängen.

Tamim Sultani, som knivhögg sju slumpmässigt utvalda människor i Vetlanda, ska även han utvisas efter avtjänat straff. Domen berättar att han mått dåligt och ville tillbaka till Afghanistan. Den utösande faktorn för dådet var Sultanis vilja att straffa hädare – han hade mött en man som sagt att gud inte finns.

Resonemanget om talibaner och ”västerniserade personer” skaver. I många av fallen handlar det inte om män som riskerar förföljelse på grund av sin livsstil. De har i stället utövat våld, förtryck och religiöst motiverad kontroll.

Bland de dömda finns ännu fler fall av hedersrelaterat våld och grova övergrepp mot närstående. Ändå kokas frågan ner till att enbart beakta gärningsmannens väl och ve. För brottsoffren i hedersrelaterade fall kan en verkställd utvisning vara livsavgörande. Det är skillnaden mellan att behöva leva gömd och att få en chans till ett liv i frihet.

Det har krävts mycket för att åklagare ska yrka på utvisning och domstolarna tillämpar reglerna restriktivt. Därtill visar en ny analys från Brå att mindre än hälften av samtliga brottsutvisningar faktiskt verkställs, även om antalet gått upp de senare åren.

Självklart måste Sverige se till att fler brottsutvisade faktiskt lämnar landet, både till Afghanistan och till andra länder som inte vill ta emot sina medborgare. Därför är det viktigt att regeringen driver på.

Men den svenska debatten är ofta bakvänd.

Här kräver vänstern skydd från talibanernas kvinnosyn – för gärningsmän

som utövar den här.

Invandringen & vänstern

Kan man lita på S om invandringen?

LedareSocialdemokraterna säger sig stå för en lika stram invandringspolitik som Tidöpartierna. Men kommer de verkligen stå fast vid det när det kostar dem något?

Socialdemokraterna har lagt sig nära Tidöpartierna i både migrationspolitiken och kriminalpolitiken. Syftet är att få bort dessa frågor från höstens valrörelse, men kan man lita på att S håller fast vid sin kursomläggning även efter valet?

Problemet är knappast att Magdalena Andersson och partiledningen egentligen önskar återgå till 2010-talets mer slapphänta politik. Inget tyder på det. Tvärtom.

Andersson anses internt länge ha varit för en åtstramning. Men hur viktigt är det för partiet den dag det kostar något politiskt?

Socialdemokraterna är idag ett utpräglat maktparti som är berett att kompromissa och byta position i det mesta. Bland de partiaktiva finns inte minst i storstäderna en stor grupp som ser omläggningen av migrationspolitiken som ett avsteg från sann socialdemokratisk humanitet. De hejas på av Aftonbladets ledarsida och många andra opinionsbildare på vänsterkanten.

Till det kommer förstås de tre tilltänkta samarbetspartierna, Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Centern som alla på olika sätt vill se en ökad invandring. Kommer Socialdemokraterna att orka hålla emot dem när det verkligen gäller?

För det är en sak att förespråka stram migrationspolitik när det offentliga samtalet domineras av den hållningen, så som har varit fallet i snart tio år. Men det offentligheten tenderar att svänga fram och tillbaka. Det är knappast en stabil grund att luta sig mot i skarpa partiförhandlingar.

På 1980-talet var Socialdemokraterna fortfarande ordentligt förankrade i fackföreningsrörelsen. Facket visste att en allt för stor årlig invandring skulle försämra för arbetarklassen. Trots sin retorik utåt visste även Olof Palme att invandringen måste vara begränsad för integrationen ska fungera, den var då mycket mindre idag.

Socialdemokrater och moderater kunde därför tillsammans hålla invandringspolitiken under någorlunda kontroll genom att bilda en ”järnaxel” i svensk politik. Mot sig hade de i stort sett samtliga småpartier och en överväldigande del av mediekåren. Den senare skulle få ett allt större inflytande över politiken från 1990-talet och framåt.

Det var också då som järnaxeln började falla samman. S och M ville bägge förnya sig och började desperat jaga mittenväljare i storstädernas medelklass. Det kallades triangulering. Medierna följde å sin sida sin egen logik – som handlar om att ”stå på den lilla människans sida mot makten” och – lyfte fram enskilda ömmande fall, en vinkel som av rent känslomässiga skäl slår ut långsiktiga hänsynstaganden i nio fall av tio.

De mindre partierna kunde plocka politiska poäng på att vara de mest inkännande. Både S och M började därför kohandla bort migrationspoltiken i utbyte mot frågor de tyckte var viktigare. Resultatet blev så generösa villkor för asylinvandring att allt större mängder människor var beredda att riskera livet för att ta sig hit genom hela Europa. Det är bakgrunden till flyktingkrisen 2015.

Verkligheten tvingade S att lägga om politiken i regeringsställning hösten 2015. Men det borde naturligtvis skett flera år tidigare. Både externt och internt i partiet hade flera röster pekat på det ohållbara i politiken under en längre tid. Minnet är dock kort i svensk politik. Får vi en rödgrön regering efter valet är risken stor att migrationen åter kommer att öka – helt enkelt för att integrationsproblemen uppstår med viss fördröjning och det kortsiktigt kan framstå som både behjärtansvärt och rimligt att åter lätta på reglerna.

Det finns förstås detaljer där Tidöregeringens politik kan behöva justeras. Exempelvis ser man just nu över reglerna för de så kallade tonårsutvisningarna. Men ytterst är det ofrånkomligt att en reglerad invandring kräver att man inte låter känslor styra vem som ska få stanna i Sverige. Den som inte har några skyddsskäl, eller uppehållit sig här illegalt måste förmås lämna landet. Annars har vi ingen reglerad invandring – vilket vi de facto inte hade under många år.

Att hålla fast vid den reglerade invandringen är inte minst viktigt för att det är en förutsättning för att ha en chans att jobba tillbaka det utanförskap som finns i samhället – det vill säga grogrunden till gängbrottsligheten och andra konflikter. Att Socialdemokraterna anpassat sig är förstås bra. Men ett parti utan egentliga övertygelser är inte heller pålitligt.

De kan mycket väl offra landets långsiktiga intressen för kortsiktig partitaktik när det blåser åt ett annat håll. Det skulle i så fall inte vara första gången.

Vänstern sprider röta

Sverige ruttnar inifrån – vänstern ser inte faran

Publicerad 9 maj 2026 

Det stämmer att den svenska demokratin är i fara. Men hotet kommer inte från Gunnar Strömmer.

Justitieminister Gunnar Strömmer, Moderaterna, får kritik för sina reformer.

Sverige ruttnar inifrån – vänstern ser inte faran

Ibland känns det som om man lever i en bizarro-värld.

De senaste veckorna har larmen från vänstern duggat tätt: Tidöregeringen är en fara för demokratin! Som bevis pekar regeringens kritiker på överkörningar av Lagrådet, politiskt styrda utredningar och neddragningar på SVT.

Att S-regeringar har gjort precis likadant spelar inte någon roll för alarmisterna, inte heller att Sverige ligger i världstopp i mätningar av demokrati och frihet.

Verkliga hot mot demokratin får däremot mindre uppmärksamhet.

I veckan kom en mörk rapport från forskningssamarbetet ”Sverige mot organiserad brottslighet”, som leds av Amir Rostami, professor i kriminologi. Genom registerstudier har man identifierat 50 000 individer i den organiserade brottslighetens inre kärna. Det är lika många människor som i Borlänge.

Lägger man även till yttre cirklar – personer som varit misstänkta för brott tillsammans med kärnan eller som suttit i bolagsstyrelser med kärnan – handlar det om närmare 225 000 individer. Det är nästan lika många som bor i hela Uppsala, rikets fjärde största kommun.

Alla i den större gruppen är inte konstaterat kriminella, men volymerna ger en bild av problemens omfattning.

Det stora antalet är ett hot i sig. För polisen och andra myndigheter är det mycket svårt att överblicka dem. En annan risk ligger i de kontaktytor som kriminella har med andra delar av samhället.

Det är lätt att föreställa sig organiserad brottslighet som en separat gruppering, som unga män med becknarväskor, Gucci-kepsar och elsparkcyklar. Problemet är dock större än gangsters som säljer knark och vapen.

Många kriminella begår brott i bolagsform i branscher som avfallshantering och bygg- och fastighetssektorn. Andra tjänar pengar på bidragsfusk och bedrägerier. Totalt beräknas den kriminella ekonomin omsätta runt 352 miljarder kronor, motsvarande 5,5 procent av bnp.

Organiserad brottslighet finns nu i varje vrå av det svenska samhället. Politiken är inget undantag. 313 politiker ingår i den organiserade brottslighetens kärna – 79 av dem är fortfarande folkvalda. Räknar man även med de yttre cirklarna rör det sig om över 3 600 politiker genom åren.

Vänstern och de jurister som kritiserar Gunnar Strömmer uppmärksammar sällan faran.

Grovt kriminella arbetar också i andra känsliga yrken, som kriminalvårdare, väktare, socialsekreterare, banktjänstemän och advokater. Sverige står med andra ord vidöppet för infiltration och påverkan.

För kriminella kan det offentliga vara en guldgruva. Som tjänstemän kan de besluta om bidrag och dispenser. Som lokalpolitiker kan de få inflytande över serveringstillstånd, sophantering, bygglov och upphandlingar. I rättsväsendet kan de försvåra utredningar av den egna brottsligheten.

Faran är särskilt stor i ett samhälle som vårt, som bygger på tillit och där bakgrundskontroller och säkerhetsrutiner länge har varit ovanliga.

Regeringen ska ha beröm för sitt arbete mot gängvåldet. Inget civiliserat land kan tolerera den våldsnivå som har rått i Sverige de senaste åren. Att antalet skjutningar minskar betyder dock inte att vi kan andas ut.

När det gäller den avgörande kampen mot systemhotande ekonomiska brottsligheten finns inga tecken på att samhället är på väg att vinna. De kriminella infiltrerar tvärtom allt fler branscher och sfärer. Att bryta den trenden kommer att kräva andra verktyg än de som har bitit på våldet.

På kort sikt har den organiserade brottsligheten stor inverkan på samhället. En fjärdedel av alla brottsmisstankar i Sverige kan kopplas till dess kärna, enligt rapporten.

Men allvarligast är den långsiktiga påverkan. När organiserade kriminella fuskar med skatter och arbetsmiljö blir det omöjligt för schysta företag att konkurrera. När de infiltrerar polisen ökar oviljan att vittna. När de kliver in i politiken undermineras tilltron till demokratin.

Så ruttnar Sverige långsamt inifrån.

Allt det här är egentligen inget nytt. Redan för flera år sedan slog en rad tunga myndigheter fast att den organiserade brottsligheten hotar vårt demokratiska samhälle. Men vänstern och de jurister som kritiserar Gunnar Strömmer uppmärksammar sällan faran.

Ironiskt nog är det i stället regeringens försök att bekämpa problemen som leder till braskande rubriker om demokratins förfall.

LÄS MER: Tagga ner! Tidö hotar inte svensk demokrati

LÄS MER: Låt inte juristerna ta makten över politiken

LÄS MER: Gängvåldet är inte ens det farligaste hotet

Kompetensregnet

 

Trettonåriga mördare

Till pellejönsarna i V & Mp:
Trettonåringar ska inte sitta i fängelse!
Trettonåringar ska inte mörda!
Trettonåringar ska inte ska inte gå i skolan med mördare!
Trettonåriga mördare ska inte gå i skolan med normala trettonåringar!

Kritikerna kan vara lugna – barn som mördar är snart ute igen!

Regeringen vill låsa in 13-åringar. Men straffrabatterna är så generösa att de knappt hinner bli byxmyndiga innan de är ute igen.

Justitieminister Gunnar Strömmer är känd för att vara motsatsen till en papegojpolitiker, alltså en sådan som bara rabblar talepunkter och upprepar sina favoritfraser. I stället erkänner han målkonflikter, vänder och vrider på resonemang. Lite som en gammaldags folkpartist – som dessutom lyckas vara folklig.

Förslaget att sänka straffbarhetsåldern till 13 år för vissa grova brott har han kommenterat så här: “Ingen vill att 13- eller 14-åringar ska sitta i fängelse. Inte jag heller”.

Det är i grunden en sund inställning. Ingen vettig människa vill sätta barn bakom galler. Debatten har tagit sig orimliga proportioner – till och med Jesus är emot, om man ska hårdra Svenska Kyrkans kritik.

Men Sverige kommer att fortsätta vara ett humant och barnvänligt land även med hårdare straff för tonåringar som begår grova brott. Vi har ett exceptionellt läge med gängkriminella ungdomar som spränger och skjuter. Staten måste agera – och klara av att upprätthålla tryggheten på gator och torg.

Tyvärr är det just vad lagförslaget kommer att misslyckas med att göra. Men inte för att 13-åriga mördare ska låsas in för länge – utan för att de snart är ute igen.

I regeringens förslag ingår nämligen inte bara sänkt straffbarhetsålder, utan också rejäla straffrabatter till de unga förbrytarna. En 14-åring ska få 80 procents rabatt, en 13-åring hela 90 procent. Det ger helt orimliga effekter. Om en 13-åring döms för försök till mord och straffet i grunden skulle ha varit 12 års fängelse, blir han frisläppt efter bara 1 år och 2 månader.

En 13-åring som avlossar skott mot någon men misslyckas med att döda hinner alltså inte ens bli byxmyndig innan han är ute igen. Även brott som för en vuxen skulle ge livstid – som mord – lär för en 13- eller 14-åring landa på ett fåtal år.

Kommer Kriminalvården klara av rehabiliteringen under den tiden? Knappast. Risken är att de kommer ut som samma impulsiva tonåringar – men med starkare gängkriminell identitet och högre status.

En vanlig 13-åring förstår mycket väl att det är fel att döda, skjuta och spränga. Men om omognad är skälet till rabatt, varför släpps de då ut tidigare? Hjärnan är inte färdigutvecklad förrän långt in i 20-årsåldern. Svaret borde vara långa straff, inte korta.

Fast det är svåra avvägningar. För långa och rigida straff kan givetvis kväva unga människors möjlighet att förändras. Men mer än något eller ett par enstaka år som inlåst, följt av en lång och kraftigt övervakad utslussning, vore antagligen det bästa, både för tonåringen och för samhället.

Att Tidöregeringen släpper igenom juristförslag på så stora straffrabatter är obegripligt. Reformen är en halvmesyr som bara riskerar att göra gängkriminella tonåringar farligare. Och på köpet ge kritikerna rätt.

Uttrycket “att brösta en fyra för att bli en hundragubbe” – alltså att dömas till fyra år för mord för att vinna status – kan nu få en renässans. Även om du inte gillar att sätta 13-åringar i fängelse, var det väl inte detta du tänkte, Gunnar Strömmer?