Botkyrka 666D

Programledaren Camilla Kvartoft som intervjuade förre statsministern, är en genomvidrig dyngspade men även en blind höna kan finna ätbara korn och så blev det också denna gång men en seriös journalist hade kunnat göra så mycket mera av att få en stund med Arga Andersson.

DN 5/9 2023. Att spela okunnig när 50 partimedlemmar hoppar av samtidigt duger inte.

Det är hög tid att Socialdemokraterna reder ut vad som faktiskt pågår i Botkyrka.

Det är en soppa till synes utan slut. I februari 2022 stängde Botkyrka kommun ner sju fritidsgårdar som drevs av studieförbundet ABF. Enligt en extern utredning hade fritidsgårdarna anställt personer som dömts för grova brott. Narkotika hade påträffats i lokalerna, där det även vistats personer i skyddsväst.

Ett år senare röstades kommunstyrelsens ordförande Ebba Östlin (S) bort av de egna partimedlemmarna under kaotiska former. Petningen beskrevs som en hämndaktion från det lokala ABF-styrets sida. Nya medlemmar hade strömmat till på kort tid, och ett 50-tal av dem var direkt delaktiga i att rösta bort kommunordföranden.

Socialdemokraternas partisekreterare Tobias Baudin beskrev uppgifterna som ”chockerande”. Partidistriktet i Stockholms län tillsatte en blixtutredning. Den färdigställdes på mindre än två veckor. Slutsatsen? Allt hade gått rätt och riktigt till. Ett ”väldigt grundligt arbete”, kommenterade Baudin.

En månad senare nekade Baudin, å partistyrelsens vägnar, 98 personer från Botkyrka medlemskap i partiet. De förhindrades därmed från att delta i medlemsmötet där en ny potentiell kommunstyrelseordförande skulle utses.

Det är anmärkningsvärda anklagelser som borde oroa S-ledningen.

Förra veckan tilltog kaoset ytterligare. Nio socialdemokrater i kommunfullmäktige, inklusive självaste ordföranden, lämnade partiet i protest. De har gemensamt att de stod bakom stängningen av ABF-fritidsgårdarna 2022, och anser sig inte längre kunna vara en del av ”den dysfunktionella lokala partiorganisationen” som enligt deras uppfattning ”präglas av vänskapskorruption”, skriver de i ett öppet brev.

Några dagar senare lämnade 40 partimedlemmar till, däribland flera lokala tungviktare. De beskyller S-ledningen i Botkyrka för ”utrensningar av dem som stått upp för beslutet” att stänga ner fritidsgårdarna, och säger att de ”inte längre känner igen sig” i sitt eget parti. Det är anmärkningsvärda anklagelser som borde oroa den nationella S-ledningen.

Men den tycks i stället ha bestämt sig för att låtsas som det regnar. När Magdalena Andersson fick frågan om hon har förtroende för S-ledningen i Botkyrka i SVT:s ”Agenda” på söndagen, gjorde hon stora ögon och gav sken av att knappt ha läst tidningen på ett år.

”Sverige har 290 kommuner, och som partiledare vet inte jag vad som händer exakt i varenda en av de här kommunerna”, förklarade hon. Förresten är det inte partiledaren ”som tillsätter eller avsätter” ledare i kommunerna. Och ”vad som ligger bakom just det senaste avhoppet” i Botkyrka, det har hon ingen riktig koll på.

S-ledaren torde ha viss koll.

Programledaren Camilla Kvartoft hade möjligen kunnat påminna Andersson om att avhopparna alltså uppgett sina skäl i ett brev till partiledningen förra veckan, samt att partistyrelsen – som hon basar över – fattade beslut om att neka nästan 100 personer partimedlemskap i just Botkyrka så sent som i våras. S-ledaren torde ha viss koll.

Genom att spela oinsatt påminner Magdalena Andersson inte så lite om Jimmie Åkesson så fort det uppdagas att någon partimedlem i SD hävt ur sig rasistiska tillmälen eller, numera, varit inblandad i koranbränningar. Jag känner inte till det specifika fallet. Jag vet inte exakt vad som sagts. Det där är inget jag har hunnit titta närmare på. Är det meningen?

Just koranbränningarna var för övrigt huvudtema i Agendaintervjun. För att få bukt med dem tycker Andersson att ”det bästa vore om Ulf Kristersson kunde ringa Åkesson och be [honom att] säga till sina medlemmar att sluta bränna Koranen”.

Får man föreslå att Andersson ringer sina egna medlemmar och tar reda på vad som faktiskt pågår i Botkyrka?






Magdalena Andersson vill prata om allt utom Botkyrka 5 sep 2023
Ann-Charlotte Marteus

Magdalena Andersson tjatar sig blågul om att Socialdemokraterna alltid sätter Sverige och svenska folket först. Tystnaden om Botkyrka-skandalen visar att det inte stämmer.

Magdalena Andersson var på offensiven när hon intervjuades om koranbränningarna i söndagens Agenda. Alla hade misskött sig utom hon. Jimmie Åkesson hade kunnat säga till sina bisarra sympatisörer att sluta bränna koraner. Och statsminister Ulf Kristersson borde ha uppmanat SD-ledaren att göra just detta.

Men när programledaren tog upp ett annat ämne – den socialdemokratiska härdsmältan i Botkyrka – hade Andersson plötsligt slut på åsikter.

Krisen exploderade i januari år, då Ebba Östlin, S-gruppledare och kommunstyrelsens ordförande, kuppades bort vid en medlemsomröstning.

Upprinnelsen till konflikten var att Östlinfalangen hade stängt flera ABF-drivna fritidsgårdar och fritidsklubbar efter larm om att personer med kriminella kopplingar tillåtits vistas där, bland annat. Stängningarna fick ABF Botkyrka/Salem att ta initiativ till den förtroendeomröstning som ledde till Östlins fall.

Vid omröstningen infann sig ett 50-tal extremt nya partimedlemmar, bland dem ”personer som knappt ens kunde svenska och som inte tycktes begripa vad de gjorde där”, enligt Aftonbladet. Där ska också ha funnits en medlem i Vårbynätverket.

Den senaste turen består i att 40 personer i Botkyrka har begärt utträde ur Socialdemokraterna samt att nio förtroendevalda utträtt och blivit politiska vildar. Det är ett episkt haveri.

På så vis kan hon fortsätta valrörelsen. Hon vill ha konflikt, inte enighet i riket. För opinionssiffrornas skull.

I Agenda konfronterades Andersson med det öppna brev som de nio skrivit. Där de skriver att de känner sig tvingade att lämna partiet på grund av ”den dysfunktionella lokala partiorganisationen som enligt vår uppfattning präglas av vänskapskorruption”.

De hävdar också att den lokala S-ledningen har visat ”en oförmåga att skilja partiets kortsiktiga intressen från medborgarnas långsiktiga”.

Dysfunktionalitet. Vänskapskorruption. Svek mot medborgarna. Det är extremt allvarliga anklagelser. Så vad hade ordförande Andersson att säga om det? Här fanns ju ett gyllene tillfälle att visa hur en ansvarsfull partiledare beter sig och gör skillnad.

Men Magdalena Andersson ville verkligen inte tala om Botkyrka. Hennes läppar veks in och lämnade efter sig ett spänt streck. Hon duckade frågan om hon har förtroende för det lokala ledargarnityret. I stället började hon avfyra bortförklaringar av samma dignitet som ”hunden åt upp min mattebok”:

Det finns 290 kommuner, sade hon, och en partiledare kan faktiskt inte förväntas hålla reda på vad alla dom pysslar med. Dessutom har hon minsann varit strängt upptagen av det allvarliga säkerhetsläget, så det så!

Hon påpekade också att det inte är hon som tillsätter och avsätter kommunala S-ledare. Och det stämmer förstås. Men hon hade kunnat säga att alla uppgifter om vänskapskorruption och medborgarsvek är alarmerande och att partiet självfallet måste gå till botten med detta – det är hon garant för.

Men Agenda-intervjun illustrerade tydligt att Magdalena Andersson sätter partiet först.

Det är därför hon reducerar en komplex säkerhetskris till en enkel fråga om SD. På så vis kan hon fortsätta valrörelsen. Hon vill ha konflikt, inte enighet i riket. För opinionssiffrornas skull.

Av samma skäl reducerar hon det demokratiska haveriet i Botkyrka till en småtrist ”personkonflikt” som hon inte har tid med. Misstankar om korruption och medborgarsvek väger fjäderlätt; det viktiga är att alla sitter still i den S-märkta båten.

Möjligen tror Magdalena Andersson att Socialdemokraternas bästa är identiskt med Sveriges bästa. Det är kanske det mest oroande av allt.