Muslimsk separatism

DN Debatt. ”Tolv sätt att komma åt den inhemska separatismen”


Sverige måste lära sig av länder som Frankrike och Danmark. Skapa en separatismlag, och riv misslyckade bostadsområden, skriver artikelförfattarna.

Sverige måste lära sig av länder som Frankrike och Danmark. Skapa en separatismlag, och riv misslyckade bostadsområden, skriver artikelförfattarna. Foto: Anders Hansson

I svenska bostadsområden och nätverk skapas i dag motsamhällen, med alternativ maktordning. Det kan bli förödande för landets sammanhållning och rättsstatens fortlevnad. Samtliga partier står handfallna. Regeringen bör införa en stridsledningscentral mot separatismen, skriver Robert Hannah (L) och Mauricio Rojas (L) om en ny antologi.

Den 2 oktober 2020 höll Frankrikes president Emmanuel Macron ett uppmärksammat tal om kampen mot separatismen. Det beredde vägen för den lag som stiftades i augusti 2021 ”om respekten för republikens principer”, känd som lagen mot separatismen.

Macrons sätt att använda begreppet separatism var nydanande. Dittills hade detta begrepp nästan uteslutande nyttjats för att beskriva rörelser som ville frigöra en del av ett lands terri­torium. Nu handlade det i stället om en intern separatism: skapandet av bostadsområden och nätverk inom ett land som de facto fungerar som ”motsamhällen”, där det råder en alternativ maktordning och kultur, som trotsar det omgivande samhällets maktstrukturer, normer och principer.

I ett svenskt sammanhang har separatismens framväxt inte uppmärksammats mer är marginellt. Liberalernas partiledare Johan Pehrson gjorde ett tappert försök under valrörelsen med anledning av påskkravallerna 2022, men denna ansats har inte utvecklats vidare och än mindre lett till en samlad politik mot separatismen från den nya regeringens sida.

På det viset fortsätter vi att angripa separatismens olika uttrycksformer, men inte fenomenet i sig. De senaste kravallerna i Rosengård är ett exempel på det. Vi saknar både kunskaper och strategier för att kunna göra det på ett verkningsfullt sätt, men det vi framför allt saknar är medvetenheten om fenomenets allvar och politisk vilja att ta itu med det.

Vi vill att boken ”Separatismen i Sverige” ska fungera som en nödvändig väckarklocka om en fara som, om den inte motarbetas med all kraft här och nu, kan bli förödande för landets sammanhållning och rättsstatens fortlevnad.

I boken belyser sju författare olika företeelser och drivkrafter som ligger bakom separatismens framväxt: utanförskapet (Mauricio Rojas), islamismen (Sofie Löwenmark), hederskulturen (Juno Blom), klanväldet (Per Brinkemo), gängbrottsligheten (Maria Wallin), akademisk radikalism (Magnus Ranstorp) samt politisk infiltration och politiskt medlöperi (Robert Hannah).

I slutkapitlet presenterar vi, bokens redaktörer, följande tolvpunktsprogram i kampen mot separatismen:

1.Regeringen bör införa en stridsledningscentral mot separatism inom Regeringskansliet, med experter och praktiker inom området som tar fram riktlinjer och direktiv med hjälp av vilka regeringen kan styra kampen mot de separatistiska krafterna.

2.En årlig separatismens karta bör tas fram för att kartlägga separatismens utbredning, organisationsformer och särdrag. Som central komponent bör ingå en kartläggning av förekomsten av tystnadskultur och otillåten påverkan riktad mot socialtjänst, skola, polis och annan myndighetspersonal.

3.En särskild sekretessform för att skydda tjänstemän som arbetar mot separatistiska och kriminella grupper bör införas. Otillåten påverkan av tjänsteman bör kriminaliseras som ett brott med högt straffvärde.

4.Lär av Frankrike och skapa en ­separatismlag – en samlad lagstiftning med specifika brottskategorier för separatistisk verksamhet. Lagen bör även inkludera särskilda befogenheter för polis, myndigheter och domstol att agera inom detta område.

Förbud att verka inom föreningar,likt näringsförbud, bör kunna utfärdas för individer som använt en förening för att begå brott.

5.Lär av Danmark. Riv misslyckade bostadsområdenoch bygg upp nya attraktiva områden med blandade upplåtelseformer och trygghetsfokus. Kontrollen av de fysiska miljöerna är avgörande för separatisternas makt. Kampen för att återta kontrollen över de områden där en parallell samhällsordning härskar bör därför starkt prioriteras.

6.Förbud att verka inom föreningar,likt näringsförbud, bör kunna utfärdas för individer som använt en förening för att begå brott, praktisera eller uppmana till separatism eller våld.

7.Det bör bli enklare att förverka hyreskontrakt på lokaler som används till radikal eller kriminell verksamhet. Radikala moskéer och lokaler som tillhör kriminella element ska kunna förverkas genom beslut av domstol om de används i separatistiska eller systemhotande syften.

8.Det behövs en upplysningskamp inom sex- och samlevnadsområdet i utsatta områden. Därför ska en förhöjd information om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter införas i dessa områden. Det behövs även ett nytt straffrättsligt förbud mot moralpoliser samt utomrättsliga rättegångar och avtal såsom brudgåva och dylikt.

Skolan bör vara slöjfri upp till tolv års ålder.

9.Slöjan är de islamistiska separatisternas främsta vapen för att kontrollera flickors sexualitet och frihet. Skolan bör vara slöjfri upp till tolv års ålder då barn kan anses vara mogna nog att ta egna beslut i frågan. Förskola från tre års ålder bör vara obligatoriskt och daghem ska inte tillåtas om en förskola ligger tillräckligt nära barnets hem.

10.Slå ut separatisternas finansieringskällor. Det kan handla om att förbjuda utländsk finansiering av religiösa samfund och förslag som underlättar att beslagta kriminella gängs tillgångar. Men över huvud taget handlar det om att kartlägga allt ekonomiskt stöd till separatistiska organisationer och kriminalisera det i specifika fall.

11.Demokrati- och jämställdhetskrav i all bidragsgivning på nationell, regional och kommunal nivå bör införas och dess uppföljning strikt kontrolleras. En myndighet bör ansvara för all utbetalning av stöd till civilsamhället och kontrollera dess användning.

12.Skydda välfärden från separerande krafter. Samtliga privata aktörer inom välfärden ska skriva på ett samhällskontrakt och acceptera demokrati- och jämställdhetsvillkor för att få utföra sitt uppdrag. En fristående myndighet bör granska dessa aktörer med rätt att neka stöd om de ovan nämnda villkoren inte uppfylls.

Det är partiernas naivitet och handfallenhet som bär det yttersta ansvaret för att separatistiska motsamhällen har tillåtits växa fram och rota sig djupare i Sverige än i våra grannländer.

Det behövs en kraftfull politik för att bekämpa separatism, något som samtliga riksdagspartier i dag saknar. Det är partiernas naivitet och handfallenhet som bär det yttersta ansvaret för att separatistiska motsamhällen har tillåtits växa fram och rota sig djupare i Sverige än i våra grannländer.


Det är dags för partierna att vakna, kliva fram och ta upp kampen mot de krafter som vill splittra Sverige.

Robert Hannah (L), riksdagsledamot och redaktör till boken ”Separatismen i Sverige”

Mauricio Rojas (L), riksdagsledamot och redaktör till boken ”Separatismen i Sverige”