Rädda Barnen

 De barn som drabbas av Rädda Barnens omdömeslöshet

har sannolikt anledning att vara rädda!

Niqabklädd arbetar med stöd för hedersutsatta barn

En kvinna i heltäckande ansiktsslöja arbetar inom ett projekt för hedersutsatta i Rädda Barnens regi. I islamiska grupper på Facebook har kvinnan hyllats som en ”niqabi och som en sann inspiratör för den muslimska ummahn”. Rädda Barnen undviker att svara på Dokus fråga om lämpligheten av att medarbetare bär niqab i stödarbete för hedersutsatta barn och säger att det är en del av religionsfriheten att få bära slöja.

För ett par år sedan larmade Rädda Barnen om att rekordmånga unga hörde av sig till organisationens stödchatt för barn och unga som utsätts för hedersrelaterat våld och förtryck.

I en stor islamisk podd berättar en kvinna som sedan många år är klädd i heltäckande ansiktsslöja (niqab) om sitt ideella engagemang för Rädda Barnen. Kvinnan hade tidigare ett förhållande med en numera avliden välkänd salafistisk predikant som var far till hennes barn.

Kvinnans arbete gäller ett specifikt stödprojekt för barn och ungdomar som lever under hedersrelaterat våld och förtryck. I podden berättar hon att hon var en av elva personer som utbildades särskilt för att arbeta i projektet. Hon säger att hon tyckte att utbildningen var bra i det stora hela men klargör att hon tvingades påpeka för föreläsarna att den var färgad av fördomar.

Som exempel på sådant som hon protesterade mot nämner hon kopplingar mellan hedersförtryck och islam och motsvarande ageranden av kristna grupper från Mellanöstern. Enligt hennes uppfattning är det onödigt att tala om och hon får medhåll av poddmakaren.

– Jag sa: känner ni inte till svenskt hedersförtryck? Svenska tjejer som träffar en muslim och som sedan utesluts från julmiddagen och som inte får ärva.

I islamiska grupper på Facebook hyllas kvinnan som en niqabi och som en sann inspiratör för den muslimska ummahn.

Rädda Barnens hållning i frågan om hedersförtryck har flera gånger under åren varit föremål för kritik.

”Rädda barnen eller rädda religionerna?”, frågade sig Sakine Madon i en ledartext efter en kritiserad rapport om rasism i organisationens regi.

Efter att forskaren Pernilla Ouis för ett antal år sedan fick uppdrag av Rädda Barnen att ta fram en rapport för att belysa hedersrelaterat våld, barnäktenskap och sexutnyttjande av flickor i Libanon, Palestina och Jemen klandrade hon Rädda Barnen hårt för att ha censurerat den beställda rapporten. Hon menade att allt i rapporten som satte hedersrelaterat våld i sitt sammanhang hade tagits bort.

Exempel på sådant som Rädda Barnen strök var meningar som ”Tonårsflickor kan tvingas att gifta sig vid mycket låg ålder och, ”tvångsäktenskap” antyder att minst en av parterna inte har givit sitt samtycke till föreningen.”

Rädda Barnens dåvarande styrelse försvarade agerandet med att konstatera att det är tillåtet att kritisera enskilda övergrepp men ”inte den omgivande kulturen eller religionen”.

En sökning på Rädda Barnens ungdomsförbunds hemsida och sociala medier ger inte någon träff för begreppet hedersrelaterat våld och förtryck. När Doku frågar hur ungdomsförbundet ställer sig till hedersförtryck och hur arbetet mot det ser ut svarar förbundsordföranden att hedersrelaterat våld och förtryck inte är ett politiskt tema men att det finns ett behov av att prata om och att även implementera det i den politiska plattformen. Under de senaste 12 åren har ungdomsförbundet tagit emot över 17 miljoner kronor enbart från MUCF.

Rädda Barnen säger till Doku att man inte kommenterar enskilda medarbetare. I svaret till Doku undviker organisationen att uttala sig om niqab och säger att det är en del av religionsfriheten att få bära slöja om det är ens eget val. Doku får därför inte något svar på om det är lämpligt att medarbetare bär niqab i stödarbete för hedersutsatta när det förtrycket till stor del handlar just om krav på att bära slöja och andra heltäckande kläder.


SOFIE LÖWENMARK OCH LARS JONSON