S-ledarens linjetal var helt avsiktligt nästan helt innehållslöst.
Olof Palme, Willy Brandt, Francois Mitterand och Felipe Gonzales var socialdemokratiska ledare som satte en stark prägel på Europapolitiken under 1970- och 80-talen. Efterträdarna fick på olika sätt förhålla sig till dem, alldeles oavsett sin egen politiska inriktning.
Under 2000-talet har makthegemonin för arbetarrörelserna vittrat sönder. I land efter land liknar opinionen för socialdemokratiska partier en berg- och dalbana. Två aktuella exempel: Förbundskansler Scholz tyska SPD är nu exakt hälften så stora som konkurrenten CDU. Samtidigt jublar det franska socialistpartiet över 12 procent i en mätning till EU-valet.
Det kan gå åt andra hållet också, som för Labour i Storbritannien. Men ingen annanstans har man en så hög lägstanivå som för S I Sverige. Hur gör de? Kort svar från Magdalena Andersson och företrädaren Stefan Löfven: ingenting.
De två senaste S-ledarna har noga aktat sig för att sträcka ut händer till andra partier, eller att göra konkreta politiska utfästelser.
Politikutvecklingen sker inom till intet förpliktigande arbetsgrupper. Som när dåvarande finansministern Magdalena Andersson skulle lägga om den ekonomiska politiken 2021. Eller det nyligen presenterade arbetet med en ny migrations- och integrationspolitik under ledning av Lawen Redar.
Under vintern har regeringen hanterat en vårdkris. Eller lett en vårdslakt, som vänsterpartister uttryckte det. Skuggfinansministern Mikael Damberg (S) var också kritisk men formulerade det som att "det kan bli fråga om uppsägningar" inom vården. Socialdemokraterna behåller alla kakor, knaprar dem bara i kanterna, håller alla dörrar öppna och får 30-35 procent i valet även 2026. Det är tanken.
Under vintern har regeringen hanterat en vårdkris. Eller lett en vårdslakt, som vänsterpartister uttryckte det. Skuggfinansministern Mikael Damberg (S) var också kritisk men formulerade det som att "det kan bli fråga om uppsägningar" inom vården. Socialdemokraterna behåller alla kakor, knaprar dem bara i kanterna, håller alla dörrar öppna och får 30-35 procent i valet även 2026. Det är tanken.
Sådana var förväntningarna inför partiledarens linjetal i tisdags. Magdalena Andersson gjorde ingen besviken. En tillkämpad rubrik var att det var "dags att göra upp med marknadsexperimentet". Konkret i talet hette det att konkurrensutsättning och marknad skapar tillväxt och välstånd, men att vissa marknader inte fungerar tillräckligt bra. Ingen däremot!
Kriminella ska inte ha tillgång till välfärdsmarknader. Folkets behov ska komma först och konkurrens ska bara ske där det har stöd av beprövad forskning, dundrade oppositionsledaren. Vid partikongressen 2025 kommer det att finnas förslag om "en politik för en ny samhällsgemenskap". Kanske inte så konstigt att Sara Skyttedal och Jan Emanuel Johansson fick stort medieutrymme under de följande dagarna.
Sitt still i båten. Inga flagranta misstag. Behåll ett stort stöd i väljarkåren. Ingen vet hur länge det varar men just nu är Scholz och de andra grymt avundsjuka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar