Ärkebiskopsgården, första besöket:
Löven i Odinslund har gulnat och ska snart falla av. Domkyrkan bakom träden ser magnifik ut.
Snart ska ärkebiskop Antje Jackelén flytta härifrån. Den 30 oktober gör hon sin sista arbetsdag som Svenska kyrkans högsta företrädare nationellt och internationellt.
Nu sitter hon i sofforna i Nathan Söderblomsbiblioteket på Ärkebiskopsgårdens nedre botten.
UNT: Hur mår du?
– Jo, jag har varit förkyld och känner mig lite lomhörd, men det är mest en "man cold". Annars är det bra. Det har i och för sig varit åtta intensiva år, men jag har energin kvar.
Samhället har förflyttat sig under Antje Jackeléns år som ärkebiskop, saker hon kunnat säga förr utan uppståndelse väcker i dag kontrovers. Inte minst handlar det om vår syn på islam, säger hon.
Hur mår Svenska kyrkan?
– I stort sett bra. Just i en sådan här tid med så mycket oro i världen vet vi varför vi har kyrkan. Hit kan man gå med sin vrede och frustration men lämna med hopp och mötas inför det som är större, säger Antje JackeIén.
Hon hänvisar till en undersökning som visar att andelen som tycker att kyrkan har en viktig funktion i samhället ökat från 40 procent till 58 på fyra år.
– Det är en stor ökning. Och glappet mellan dem som går med och dem som lämnar kyrkan har också minskat något, säger hon.
Bland det negativa ser hon att det trots allt finns ett glapp. Den totala medlemsminskningen var 94 000 personer mellan 2020 och 2021. Negativt är också att kunskapsnivån i samhället om tro och existentiella frågor är låg. Förslaget om förbud mot religiösa friskolor ser hon som ett exempel på det. Konfessionella skolor likställs i argumentationen ofta med extrem sekterism, menar Antje Jackelén.
– Det är ju hur korkat som helst, så slarvig argumentation. Det är empiriskt motbevisat, de flesta kristna skolor fungerar utmärkt. Förslaget är närmast en attack på alla troende.
Antje Jackelén är Sveriges första kvinnliga ärkebiskop. Som framsteg under sina år nämner hon satsningar på undervisning och lärande och barns rätt till andlig utveckling, samt ett vidgat hållbarhetsbegrepp i samhällsdebatten, som tar in existentiella perspektiv.
Foto: Pär Fredin
I argumentationen ligger underförstått att den som är troende inte kan förhålla sig till vetenskap, menar hon:
– Jag ser det som okunnigt och sårande.
Sina åtta år som ärkebiskop har Antje Jackelén förutom i kyrkan, till stor del tillbringat i hetluften, i sociala medier, debatter, nyhetsartiklar och poddar.
En brännande fråga har rört relationen till andra religioner, i synnerhet islam. På Svenska kyrkans hemsida finns i dag markeringar med rubriker som: "Nej, Svenska kyrkan håller inte på att islamiseras – vi är en kristen kyrka".
Samma dag som UNT gör intervjun ska hon öppna kyrkomötet, kyrkans högsta beslutande organ. En av många motioner kommer från tre SD-politiker i Malmö och har rubriken "Jesus, religionsdialogen och islamismen". Där hävdar de att svenskkyrkliga företrädare vacklat på sanningen om att Jesus är enda vägen till Gud.
Här har det hänt något påtagligt under Antje Jackeléns år som ärkebiskop, menar hon. Det handlar om människors relation till islam.
– Saker jag kunde säga obehindrat när jag blev biskop har plötsligt blivit kontroversiella. Ingen har kritiserat mig för att ha ätit lunch med Dalai Lama och ha bjudit honom till Lunds domkyrka, eller för ha umgåtts med en vän och rabbin i Israel, men när jag talar med en muslim anklagas jag nu för att "islamisera kyrkan", vad nu det skulle vara, säger hon.
Hinner man med sin tro, under trycket som ärkebiskop? Ja., svarar Antje Jackelén, inte minst eftersom man har förmånen att ändå få utöva den och hålla mässa och andakt i yrkesrollen.
Någon dag före intervjun har Antje Jackelén på Twitter beskrivit hur hon förfäras över hur begreppen "islam" och "islamism" blandas samman: "Att utan omsvep likställa en världsreligion med dess extremistiska avart är illavarslande.", twittrar hon. Kommentarerna lät inte vänta på sig: "Du och din 68vänster kyrka är illavarslande din djävul", svarade exempelvis signaturen DaNKaN i en typisk retweet.
– Det är inte jag som blivit kontroversiell, det är samhället som har förflyttat sig. Och i dag har påstådd "islamisering" blivit en normaliserad fråga till och med för medier som UNT, eftersom jag får frågan nu.
Och det här är illa menar hon, för klimatet gör att vi inte kan prata seriöst om det som verkligen är allvarligt, som de problem som finns med extremism och terror i islams namn:
– Om vi inte kan tala klokt om religion över huvud taget så kan vi inte heller prata om den religionskritik som alltid behövs, och där är vi nu.
Hellre skulle hon prata om försoning och dialog. Bland saker hon gläds åt från åren som ärkebiskop finns åtminstone två på temat. Det ena är försoningsprocessen som pågår med Svenska kyrkans ursäkt till det samiska folket för det koloniala förtryck och de övergrepp som kyrkan varit en del av. Det andra är 500-årsminnet av reformationen som firades i Lund tillsammans med påve Franciskus, katolska kyrkans främsta företrädare.
I sin podd "Prata till punkt med ärkebiskopen " har Antje Jackélen samtalat med uppåt 60 personer, här med Nobels fredspristagare Leymah Gbowee 2015.
– Det var stort att få vara en del av en kyrkohistorisk händelse, när katoliker och protestanter efter hundratals år av konflikter högtidlighöll detta tillsammans, i tacksamhet men också i sorg över den splittring som varit.
2016 publicerades en debattartikel i Aftonbladet med rubriken "Svenska kyrkan kan inte inkludera alla". I texten sades Antje Jackelén med flera ha gett uttryck för att fler vägar än den kristna leder till Gud, och verka "driva en omvälvande reformering av kristendomen såsom vi hittills känt den".
Finns det fler vägar än den kristna som leder till Gud?
– Det kan vi inte veta med säkerhet, för vi kan inte ställa oss ovanför Gud. Vi tillber Gud som himmelens och jordens skapare, som ursprunget till allt. Men det gör ju andra religiösa traditioner också. Rimligtvis finns det inte flera konkurrerande smågudar utan en Gud som är större än alla våra bilder och tankar om det gudomliga. Så i den bemärkelsen finns det lika många vägar till Gud som det finns människor.
Men kan man inte säga att de andra religionerna har fel?
– Vi är inte fullkomliga, vi har alla fel någonstans. Jag som kristen måste inte sätta mig till doms över andra, det har Gud befriat mig ifrån. Jag älskar Gud som bibeln och traditionen lär mig, genom att älska min nästa som mig själv, oavsett vad min nästa har för tro.
Att intervjua Antje Jackelén är stimulerande för tanken. Svaren är omedelbart välformulerade och inte utan udd. Resonemangen landar påfallande ofta i en samhällsfråga.
Samhällsengagemanget grundar sig i teologin, säger hon. Men andra tycker att det har blivit politik. Exempelvis anklagade konservativa skribenten Anne Heberlein henne för att ha politiserat Svenska kyrkan på ett sätt som gör att många kristna med borgerliga sympatier inte längre känner att det finns plats för dem.
– Den texten gjorde mig ledsen. Det är helt enkelt inte sant. Många kritiker har själva en stark partipolitisk agenda, medan jag aldrig har tillhört ett parti och har röstat olika i olika val. Det sker en politisering av oss utifrån, säger hon.
Ärkebiskopsgården, andra besöket:
Vi är tillbaka i sofforna i fredspristagarens Nathan Söderbloms bibliotek på Ärkebiskopsgården. Känslan är spänd, trevande.
När vi skildes första gången var det i upprymdhet efter ett stimulerande samtal. Det vittnar båda om efteråt. Men intervjun har tagit en oväntad vändning. Antje Jackelén menar nämligen att UNT "normaliserar narrativet om islamiseringen av Svenska kyrkan och Sverige". Det är inte bara farligt för kyrkan, utan också för landet.
Så har hon skrivit i ett långt mejl till undertecknad några dagar efter den första intervjun i sofforna.
Våren 2021 tog Antje Jackelén en twitterpaus: "Berörs illa av att mina tweets används för att sprida hot och hat samt lögn om tro, svenskakyrkan och samhället", skrev hon då.
Nu visar hon några axplock ur senaste dagarnas skörd i sociala medierflödet, skärmdumpar hon tagit på måfå, förklarar hon. I en kommentar säger en person att "Antjekrist" är ett suveränt epitet, i ett annat anklagas hon för samröre med islamistiska extremister, i ett tredje sägs Svenska kyrkan ha blivit en "islamistkramande sekt med ärkebiskopen i spetsen", i ett fjärde jämförs hennes ledarskap med att få se påven vända sig i bön mot Mecka.
– Det är trollen, en liten men högljudd minoritet. Vill UNT vara trollens megafon. Då är ni det, säger hon.
För att förstå hur vi hamnade här behöver vi gå lite bakåt. Det här är vad som hände:
När UNT ber att få intervjua ärkebiskop Antje Jackelén är det ett önskemål från henne att få frågor en vecka i förväg. För att komma från en så medievan person är det en ovanlig önskan. Men fem dagar i förväg får hon ett antal punkter att utgå från.
Den första punkten lyder, något förkortad:
"Jag vill prata om kyrkans och ärkebiskopens roll i samhället och debatten, och om hennes syn på hur sådana frågor förändrats under åren som ärkebiskop."
Den andra frågan berör synen på andra religioner och samfund.
Frågorna visar sig vara fyllda med sprängstoff. Men det är efter intervjun de briserar.
Ärkebiskop Antje Jackelén har vid flera tillfällen träffat påven Franciskus.
När den första intervjun är klar får nämligen Antje Jackelén möjlighet att läsa texten före publicering. Det är ingen ovanlig överenskommelse, men heller ingen självklarhet. Det är nu hon skickar sitt långa mejl. Hon har många och starka synpunkter och skriver att hon är "grymt besviken av flera skäl", bland annat för att UNT legitimerar "extrema påståenden, osanningar och hets".
Hon saknar också mer om vad hon sagt om framgångar under ärkebiskopstiden. "Jag vet inte varifrån behovet att förminska min gärning, ärkebiskopens uppdrag och Svenska kyrkan kommer", skriver hon och ger en lång förteckning över meriter och titlar.
Mejlet avslutar hon:
"Vad göra? Jag kan se två möjligheter: antingen skippa hela artikeln eller göra ett omtag.
Hur tänker du?
Efter sitt mejl till UNT, bearbetade texter, en mejlmarkering från UNT:s ansvarige utgivare och sedan kaffe med samma ansvarige utgivare, sitter Antje Jackelén i bibliotekssoffan igen. Med undertecknad. Det är en udda situation, inte otrevlig, men som sagt, trevande. Flera gånger säger Antje Jackelén att det aldrig varit hennes avsikt att försöka hindra UNT att publicera och att hon främst reagerade på vad hon kallar "den ramberättelse UNT gett åt intervjun" där anklagelser om islamisering omnämns utan att begreppet definieras eller sätts innanför citationstecken.
Den 30 oktober gör Antje Jackelén sin sista arbetsdag. Sedan flyttar hon tillbaka till Lund. "Jag kommer att sakna årummet, Lund har ingen å," säger hon
På frågan om varför det är fel av UNT att ställa frågor om kritik som finns i samhället, när kyrkan själv känt sig nödgad att på sin hemsida göra markeringar mot samma kritik svarar hon att skillnaden är att kyrkan behövde bemöta något konspiratoriskt, visa att det inte var sant.
– Att vända på det och säga: därför att något påstås måste det ligga någonting i det, det är liksom....
Men så säger jag inte. Vi skildrar det som finns, oavsett vad man tycker om det, och frågar dig om det.
– Ja, men var finns det? Hur schysst är det mot någon att säga att den är en biltjuv för att det finns kritik som säger det, när man själv förnekar.
Samtidigt ber Antje Jackelén om ursäkt för tonen i sitt brev.
– Kanske skrev jag för mycket, jag ber om ursäkt för det.
Svenska kyrkan mår "i stort sett bra", säger dess ledare sedan 2014 Antje Jackelén. På frågan om hur stor del hon har i det svarar hon att arbetet görs tillsammans, på varje ort och i varje församling, men att hon som ledare "visst har möjligheter och ansvar."
Du skriver att jag "normaliserar narrativet om islamisering" och att det är farligt för landet. På vilket sätt, tänker du?
– Det finns så mycket islamfientlighet i dag, skulle vi ha någon motsvarighet när det gäller judar så skulle vi dra öronen åt oss direkt. Det kan sluta med att det kostar människoliv.
Hon säger att varje kristen borde känna oro i det läget samhället befinner sig i, att det med Jesus som förebild inte går att blunda. Samtidigt, i den kristna tron finns hoppet inbyggt.
– Men hopp kräver utrymme för vrede, det måste vara realistiskt och det kräver mod. Modiga handlingar föder mer hopp.
Var det vreden som syntes i ditt brev till UNT?
– Snarare oron. Den glidning vi ser i samhället är farlig, jag vill göra något åt den faran.
Vi är tillbaka i sofforna i fredspristagarens Nathan Söderbloms bibliotek på Ärkebiskopsgården. Känslan är spänd, trevande.
När vi skildes första gången var det i upprymdhet efter ett stimulerande samtal. Det vittnar båda om efteråt. Men intervjun har tagit en oväntad vändning. Antje Jackelén menar nämligen att UNT "normaliserar narrativet om islamiseringen av Svenska kyrkan och Sverige". Det är inte bara farligt för kyrkan, utan också för landet.
Så har hon skrivit i ett långt mejl till undertecknad några dagar efter den första intervjun i sofforna.
Våren 2021 tog Antje Jackelén en twitterpaus: "Berörs illa av att mina tweets används för att sprida hot och hat samt lögn om tro, svenskakyrkan och samhället", skrev hon då.
Nu visar hon några axplock ur senaste dagarnas skörd i sociala medierflödet, skärmdumpar hon tagit på måfå, förklarar hon. I en kommentar säger en person att "Antjekrist" är ett suveränt epitet, i ett annat anklagas hon för samröre med islamistiska extremister, i ett tredje sägs Svenska kyrkan ha blivit en "islamistkramande sekt med ärkebiskopen i spetsen", i ett fjärde jämförs hennes ledarskap med att få se påven vända sig i bön mot Mecka.
– Det är trollen, en liten men högljudd minoritet. Vill UNT vara trollens megafon. Då är ni det, säger hon.
För att förstå hur vi hamnade här behöver vi gå lite bakåt. Det här är vad som hände:
När UNT ber att få intervjua ärkebiskop Antje Jackelén är det ett önskemål från henne att få frågor en vecka i förväg. För att komma från en så medievan person är det en ovanlig önskan. Men fem dagar i förväg får hon ett antal punkter att utgå från.
Den första punkten lyder, något förkortad:
"Jag vill prata om kyrkans och ärkebiskopens roll i samhället och debatten, och om hennes syn på hur sådana frågor förändrats under åren som ärkebiskop."
Den andra frågan berör synen på andra religioner och samfund.
Frågorna visar sig vara fyllda med sprängstoff. Men det är efter intervjun de briserar.
Ärkebiskop Antje Jackelén har vid flera tillfällen träffat påven Franciskus.
När den första intervjun är klar får nämligen Antje Jackelén möjlighet att läsa texten före publicering. Det är ingen ovanlig överenskommelse, men heller ingen självklarhet. Det är nu hon skickar sitt långa mejl. Hon har många och starka synpunkter och skriver att hon är "grymt besviken av flera skäl", bland annat för att UNT legitimerar "extrema påståenden, osanningar och hets".
Hon saknar också mer om vad hon sagt om framgångar under ärkebiskopstiden. "Jag vet inte varifrån behovet att förminska min gärning, ärkebiskopens uppdrag och Svenska kyrkan kommer", skriver hon och ger en lång förteckning över meriter och titlar.
Mejlet avslutar hon:
"Vad göra? Jag kan se två möjligheter: antingen skippa hela artikeln eller göra ett omtag.
Hur tänker du?
Efter sitt mejl till UNT, bearbetade texter, en mejlmarkering från UNT:s ansvarige utgivare och sedan kaffe med samma ansvarige utgivare, sitter Antje Jackelén i bibliotekssoffan igen. Med undertecknad. Det är en udda situation, inte otrevlig, men som sagt, trevande. Flera gånger säger Antje Jackelén att det aldrig varit hennes avsikt att försöka hindra UNT att publicera och att hon främst reagerade på vad hon kallar "den ramberättelse UNT gett åt intervjun" där anklagelser om islamisering omnämns utan att begreppet definieras eller sätts innanför citationstecken.
Den 30 oktober gör Antje Jackelén sin sista arbetsdag. Sedan flyttar hon tillbaka till Lund. "Jag kommer att sakna årummet, Lund har ingen å," säger hon
På frågan om varför det är fel av UNT att ställa frågor om kritik som finns i samhället, när kyrkan själv känt sig nödgad att på sin hemsida göra markeringar mot samma kritik svarar hon att skillnaden är att kyrkan behövde bemöta något konspiratoriskt, visa att det inte var sant.
– Att vända på det och säga: därför att något påstås måste det ligga någonting i det, det är liksom....
Men så säger jag inte. Vi skildrar det som finns, oavsett vad man tycker om det, och frågar dig om det.
– Ja, men var finns det? Hur schysst är det mot någon att säga att den är en biltjuv för att det finns kritik som säger det, när man själv förnekar.
Samtidigt ber Antje Jackelén om ursäkt för tonen i sitt brev.
– Kanske skrev jag för mycket, jag ber om ursäkt för det.
Svenska kyrkan mår "i stort sett bra", säger dess ledare sedan 2014 Antje Jackelén. På frågan om hur stor del hon har i det svarar hon att arbetet görs tillsammans, på varje ort och i varje församling, men att hon som ledare "visst har möjligheter och ansvar."
Du skriver att jag "normaliserar narrativet om islamisering" och att det är farligt för landet. På vilket sätt, tänker du?
– Det finns så mycket islamfientlighet i dag, skulle vi ha någon motsvarighet när det gäller judar så skulle vi dra öronen åt oss direkt. Det kan sluta med att det kostar människoliv.
Hon säger att varje kristen borde känna oro i det läget samhället befinner sig i, att det med Jesus som förebild inte går att blunda. Samtidigt, i den kristna tron finns hoppet inbyggt.
– Men hopp kräver utrymme för vrede, det måste vara realistiskt och det kräver mod. Modiga handlingar föder mer hopp.
Var det vreden som syntes i ditt brev till UNT?
– Snarare oron. Den glidning vi ser i samhället är farlig, jag vill göra något åt den faran.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar