Sossarna i Malmö

 

I Malmö såddes dubbel splittring!

S-ledningen agerande alldeles för sent på riksdagsledamotens Jamal El-Hajs aggressiva kritik mot Israel.

Representanter från Miljöpartiet och Vänsterpartiet hoppade i sista stund av den uppmärksammade Palestinsk-europeiska konferensen i Malmö sedan det uppmärksammats att arrangören hade kopplingar till den terroriststämplade organisationen Hamas, som kontrollerar Gazaremsan.
Den socialdemokratiske riksdagsledamoten Jamal El-Haj backade inte undan. Han valde att delta, trots partiets avrådan.

Efter helgen kallas El-Haj upp av partiledningen som uttrycker att hans närvaro var ”bekymmersam”. Ett får man säga milt valt ord. Men kritiken verkar inte bekomma riksdagsledamoten alls. ”Det finns inget i världen som kan få mig att avstå från en sådan dröm”, kommenterade han närvaron. EL-Haj förklarar att tog av sig ”S-rosen” på konferensen – som att det skulle vara möjligt att för en stund pausa uppdraget som folkvald.

Frågan kan tyckas vara utagerad. Socialdemokraterna säger ifrån och tar avstånd från agerandet. Men det handlar om något större än en enskilds persons omdömeslösa politiska agerande.

Jamal El-Hajs politiska karriär kan inte förklaras på annat sätt än med motstånd mot staten Israel. Han har talat om hur Israel bedriver ”etnisk rensning” och bedriver ”kontinuerliga pågående övergrepp mot den palestinska befolkningen. I en nyligen inlämnad interpellation föreslås att Sverige ska uppmärksamma vad han kallar för den ”stora katastrofen”, vilket är det ord som bland annat Hamas använder för att beskriva Israels bildande.

Linjen har gått hem i ett Malmö med en stor muslimsk befolkning och där den rådande antisemitismen i alla avseenden borde mana till tydlighet och varsamhet när det gäller inlägg i konflikten Israel-Palestina. Att kritik mot Israel kan trigga antisemitism är dokumenterat. I en stad som judar lämnat i ett exodus måste det mana till eftertanke.

Istället sänds signalerna till olika minoritetsgrupper i Malmö att Hamas är en legitim organisation. Även den svenska politiska linjen framstår i regionen som otydlig när en ersättare i utrikesutskottet gör något av en personlig diplomatisk markering i en utrikespolitik fråga.

I valet var El-Haj den tredje mest kryssade socialdemokratiske kandidaten med 1 417 personröster. Personer som El-Haj fungerar därför som väljardragplåster. Först den dagen då hans extrema hållning får uppmärksamhet i en bred debatt och bomben briserar väljer partiföreträdare att offentligen bemöta hans sedan länge kända extrema ställningstaganden. På riksplanet framgår det inte att en person som El-Haj med sina kryss och starka plattform i Malmö är en tung makthavare som Socialdemokraterna lokalt gjort sig beroende av för att nå framgångar i minoritetsgrupper.

”Att företrädare för minoritetsgrupper ofta är mer politiskt extrema än gruppens diffusa medlemmar är inget nytt.”
Att företrädare för minoritetsgrupper ofta är mer politiskt extrema än gruppens diffusa medlemmar är inget nytt. En kritik mot idén om mångkulturalism (inte mångkultur) är att offentligt ekonomiskt stöd till organisationer eller rekrytering av nyckelpersoner till exempelvis partier befäster just ledarskapets hållning i politiska eller religiösa frågor. Framhållandet av minoritetsföreträdarna ligger därmed långtifrån alltid i hela minoritetens intresse. Minoriteter i minoriteten tenderar att exkluderas. (Exempelvis den kristna minoriteten inom den palestinska befolkningen).

Och El-Hajs agerande motverkar på alla sätt nödvändiga förhandlingar mellan parterna i Jerusalem och Ramallah. Han säger sig tala för palestiniernas sak, medan konferensen syftar till att stärka terroriststämplade Hamas gentemot styret på Västbanken. Så försvagas Sveriges röst. Så sås splittring inte bara mellan israeler och palestinier utan också mellan palestinier och palestinier. Den lokala röstmaximeringen får ett högt pris för Sverige – och för de palestinier som drömmer om fred.