Josefin Utas: Om inte ens staten står upp för svenskan, vem ska då göra det?
20230626
Varje tillfälle då svenskan byts ut mot ett invandrarspråk, blir ett tillfälle mindre att öva sin svenska på.
Svenska språket är viktigt och alla som invandrar måste lära sig det. Det lyfte moderatledaren Ulf Kristersson fram på Nationaldagen (Aftonbladet den 6 juni). Motsvarande framfördes av Tobias Baudin, partisekreterare hos Socialdemokraterna, i Expressen en vecka senare (den 14 juni).
Trots denna enighet om vikten av svenska språket har vi inte sett mycket av konkret handling, hitintills.
Incitamenten för att lära sig svenska är små. I Sverige får den som inte behärskar svenska skattefinansierad tolk, om så behövs, i kontakt med myndigheter, kommuner och skolor.
”Varje tillfälle då svenskan byts ut mot ett invandrarspråk, blir ett tillfälle mindre att öva sin svenska på.”
Myndigheter har också börjat kommunicera alltmer på invandrarspråk, så som arabiska, somaliska, persiska, tigrinja och dari.
Det kan handla om information på deras hemsidor, i broschyrer, i videos, på sociala medier och i personlig rådgivning. Det underlättar för myndigheterna, men det gynnar inte invandrares kunskaper i svenska språket. Varje tillfälle då svenskan byts ut mot ett invandrarspråk, blir ett tillfälle mindre att öva sin svenska på.
Enligt den språklag som antogs 2009 är svenskan ”huvudspråk” här.
Men vad det betyder i praktiken är uppenbarligen ganska oklart. Om inte ens våra myndigheter står upp för att det är svenskan som gäller här, vilka ska då göra det?
Tandläkare och vårdcentraler, som erbjuder kontakt och behandling på andra språk än svenska, etablerar sig nu i eller nära områden där invånarnas kunskaper i svenska är svag. Å ena sidan är det en bra service - å andra sidan minskar det ytterligare incitamenten att lära sig svenska och förstärker segregationen. Samma sak gäller handlare. Allt fler mediekanaler tillkommer också på invandrarspråk. Hur ska denna utveckling gå att bryta?
I sammanhanget är det bekvämt för beslutsfattarna att ingen vet hur många i Sverige som behärskar svenska språket eller som talar andra språk. Det tas nämligen inte fram någon officiell statistik på det. Frågan är känslig och man har inte fått gräva djupare i den.
Eftersom det saknas statistik har politiker i åratal kunnat säga att svenskan viktig och kunnat komma undan med att symboliskt slänga pengar på SFI, svenska för invandrare, som fungerar dåligt. De har också kunnat vara ”snälla” mot invandrare och se till att de slipper använda svenska språket. Ingen kan granska resultatet!
Bakom agerandet att serva invandrare på deras modersmål finns förstås en sympatisk välvillighet, att värna svaga och utsatta. Men när de svagaste sätter normen, så går det inte längre att upprätthålla den ursprungliga intentionen, att man ska lära sig svenska i Sverige.
Utvecklingen i samhället har inte stannat för att politikerna stelnat. Att det nu finns en del om språk i Tidöavtalet, som att begränsa tolkstöd, är en klen tröst. Ju längre tiden går, desto svårare blir det att bryta språkspiralen och segregationen.
Tandläkare och vårdcentraler, som erbjuder kontakt och behandling på andra språk än svenska, etablerar sig nu i eller nära områden där invånarnas kunskaper i svenska är svag. Å ena sidan är det en bra service - å andra sidan minskar det ytterligare incitamenten att lära sig svenska och förstärker segregationen. Samma sak gäller handlare. Allt fler mediekanaler tillkommer också på invandrarspråk. Hur ska denna utveckling gå att bryta?
I sammanhanget är det bekvämt för beslutsfattarna att ingen vet hur många i Sverige som behärskar svenska språket eller som talar andra språk. Det tas nämligen inte fram någon officiell statistik på det. Frågan är känslig och man har inte fått gräva djupare i den.
Eftersom det saknas statistik har politiker i åratal kunnat säga att svenskan viktig och kunnat komma undan med att symboliskt slänga pengar på SFI, svenska för invandrare, som fungerar dåligt. De har också kunnat vara ”snälla” mot invandrare och se till att de slipper använda svenska språket. Ingen kan granska resultatet!
Bakom agerandet att serva invandrare på deras modersmål finns förstås en sympatisk välvillighet, att värna svaga och utsatta. Men när de svagaste sätter normen, så går det inte längre att upprätthålla den ursprungliga intentionen, att man ska lära sig svenska i Sverige.
Utvecklingen i samhället har inte stannat för att politikerna stelnat. Att det nu finns en del om språk i Tidöavtalet, som att begränsa tolkstöd, är en klen tröst. Ju längre tiden går, desto svårare blir det att bryta språkspiralen och segregationen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar