Islam och HBTQ

Vi får inte blunda när hotet mot homosexuellas rättigheter kommer från muslimskt håll.

SOFIE LÖWENMARK

I staden Hamtramck i Michigan i USA är det numera förbjudet att flagga med Prideflaggan på offentliga byggnader. Men det är inte politiker med rötter i högerextremism som har drivit igenom beslutet utan muslimska fullmäktigeledamöter.

Det som utmärker den lilla staden, med drygt 28 000 invånare, är nämligen att den numera har ett hundraprocentig muslimsk politiskt styre. Av fullmäktiges sex ledamöter är samtliga muslimska män.

Av Hamtramcks befolkning är ungefär hälften muslimer, främst från Jemen och Bangladesh, men staden har också en stor polsk och ukrainsk befolkning som bott här under längre tid.

Förra året uppmärksammades staden efter ett beslut om att tillåta religiös offerslakt i hemmiljö. Men nu är det alltså förbudet mot Pride-flaggan som fått Hamtramck att hamna i blickfånget.

Beslutet omfattar visserligen även etniska, politiska och rasistiska flaggor. Men att det var just regnbågsflaggan som man ville komma åt råder det inget tvivel om, det var bara den som debatterades innan beslutet klubbades.

Borgmästaren gör sitt bästa för att låta inkluderande i sina tal och han påpekar att homosexuella är välkomna i staden. Men han har samtidigt sagt att förbudet är till för att ”respektera religiösa rättigheter”.

Beslutet har skapat upprördhet bland många invånare.

– Detta ger en känsla av svek. Vi stödde er när ni var hotade och nu när våra rättigheter är hotade är det er hotet kommer ifrån, säger Karen Majewski, Hamtramcks tidigare borgmästare, till Guardian.

Hamtramck är en pytteliten amerikansk stad som knappt någon utanför Detroit har hört talas om. Men värderingskonflikterna som kommit till ytan där är tydliga också på andra ställen.

Att det nu rör sig om uppfattningar grundade i islam får inte vara en ursäkt för att blunda.

I veckor har det till exempel pågått protester i delstaten Maryland på den amerikanska östkusten. En ändring i läroplanen gör nämligen att det inte längre är möjligt för elever att välja bort ämnen kopplade till sexualitet på grund av religiös tro.

Det har lett till ett upprop som i skrivande stund samlat hundratals islamiska organisationer i främst USA, där det bland annat står:

”Vi avvisar alla försök att tillskriva islam positioner angående sexuell och könsetik som strider mot väl etablerade islamiska läror”.

Den bistra sanningen är att det fortfarande råder ett närmast kompakt motstånd från islamiska institutioner runt om i världen mot att acceptera homosexualitet inom den muslimska gemenskapen.

Samma uppfattningar är dominerande även i svensk-arabiska och islamiska diskussionsgrupper. Även där pekas undervisning och normer som lärs ut i svenska skolor ut som ett hot mot islam.

Det är smärtsamt uppenbart att det finns ett attentatshot från islamister mot HBTQ-personer i väst. I Orlando sköts 49 människor ihjäl på en gayklubb 2016. För ett år sedan mördades två personer på en gayklubb i Oslo och i dagarna avvärjde polisen i Wien ett terrorattentat mot stadens Pridefestival.

Men det är också viktigt att vara uppmärksam på den ickevåldsamma normförskjutningen.

Sekulära Sverige har på kort tid fått en mycket stor religiös befolkning. Även om den förstås inte är homogen, är det i bästa fall okunnigt att låtsas som att det inte skulle påverka värderingar om exempelvis jämställdhet och homosexualitet.

Hade det handlat om rabiata katolska abortmotståndare, amerikansk kristen höger eller sverigedemokratiska kommunpolitiker skulle frågan knappast vara lika känslig. Debattörer skulle oreserverat ställa sig på barrikaderna för att försvara liberala världen.

Att det nu rör sig om uppfattningar grundade i islam får inte vara en ursäkt för att blunda.

Sofie Löwenmark är fristående kolumnist på Expressens ledarsida. Läs fler av hennes texter här.