måndag 31 juli 2023

Kashif Virk


Kashif Virk beundras av aningslösa journalister som den moderate muslimske ledaren men det var hans församlingsmedlemmar som under flera år infiltrerade SSU Skåne med trakasserier och hot utan minsta åtgärd från Virk!

Jag vet inte om Kashif Virk är korkad eller slugt manipulativ men jag vet att nyhetsmediernas journalister är lättlurade när det gäller islam.

Som Virk beskriver koranen, verkar den vara en historiebok mixad med levnadsmanualer och en massa gamla arabiska myter blandat med omtolkade bibeltexter.

Slutsatsen blir att islams gud dikterade för Muhammed sitt sista budskap till alla människor i alla länder i alla tider så här:

Islams gud bestämde att budskapet måste läsas och tolkas på det arabiska språket!

Islams gud bestämde att budskapet skulle innehålla en massa krigshistoria enbart från den arabiska halvön.

Islams gud bestämde att muhammed skulle vara hans sista budbärare och med tanke på att Muhammed var en krigsherre undrar jag försiktigt om inte islams gud tog fel person till sitt sista sändebud till alla människor i alla länder i alla tider.

En fredsfurste hade varit bättre som förebild men nu blev det i stället en krigsfurste.

Läs Virks försvarstal och Henrik Höjers svar sist!

Slutligen att fundera över:

Varför är nästan samtliga länder som domineras av islam diktaturer med klanvälde?

Varför har frihetsmärkena begrepp som motarbetas av islams ledare?






Verserna i Koranen ska sättas i kontext

Man måste se till kontexten för att förstå hur vissa passager i Koranen har tillkommit, skriver imamen Kashif Virk.

Kvartals vetenskapsredaktör Henrik Höjer har läst en bok som, enligt honom, systematiskt genomgår Koranen och särskilt verser däri som upplevs hotfulla. Jag har fått möjligheten att, som muslimsk teolog, bemöta den bild av Koranens budskap för ”de otrogna” som framförs.

Jag vill inleda med att anmärka på vad jag anser vara brister i angreppssätt på ämnet och metoden. För att fördjupa sig i Koranens lära har Höjer alltså läst en bok författad av en professor i organisk kemi. Med omvänd logik kan man ju bara undra vad som skulle hända om jag skulle citera en bok av en muslimsk teolog gällande ett så komplext ämne som organisk kemi? Premissen verkar bygga på att alla kan ha en fördjupad åsikt om religion som kan betraktas som allmängiltig och korrekt. Vidare ges varken referenser eller kontext för de flertalet koranverser som citeras, vilket också är kännetecknande för religionskritik generellt att man här, till skillnad från andra vetenskaper, kan ha åsikter utan att fördjupa sig i texternas sammanhang.

Med samma logik kan man bemöta Höjers påstående om att Jesus ”inte var intresserad av någon väpnad konfrontation” med att citera hans egna ord då han säger: ”Och om någon inte har något svärd, ska han sälja sin mantel och köpa ett” (Lukas 22:36) – vilket förstås vore grovt missvisande.

Jag håller förstås med Höjer om ”att det är bra att veta vad som står i böcker som många har starka känslor inför”. Det hedrar honom att han försökt.

Kontext och förklaring

Jag ska nu bemöta de utvalda referenser som jag själv lyckats lokalisera i Koranen och ge deras kontext och förklaring.

Orden ”tro inte på någon som inte bekänner sig till er religion” är tagna från 3:74 (surah/kapitel:vers).1 Det är bara den inledande delen av versen. Både i versen innan och vidare i den aktuella versen talas det om teologiska spörsmål framförda av Bokens folk, det vill säga judar och kristna. Det är alltså de som citeras (!), och inte muslimer. Därför kan detta förstås inte vara en lära som Koranen framför.

Orden ”Troende! Sök inte förtrogna vänner bland dem som står utanför er gemenskap” är från 3:199 och är också del av en vers. Resterande delen lyder: ”De kommer inte underlåta med att korrumpera dig. De älskar att se dig i trubbel. Hat har redan visat sig genom deras muns yttranden, och vad deras bröst döljer är ännu större. Vi har klargjort för dig Våra bud, om ni förstår”. Det är alltså gentemot en specifik grupp man förväntas ha denna inställning. Med gemenskap avses här alltså inte tros- utan samhällsgemenskap.

Koranen tilltalar främst de som förföljt, förvisat och krigat mot muslimerna i islams tidigare historia, samt förföljare av Guds profeter under alla tider.

När det gäller icke-muslimer i allmänhet, är Koranen tydlig med hur man ska bemöta dem: ”Allah förbjuder er inte, att respektera dem som inte har kämpat mot er på grund av er religion, och som inte har drivit ut er från era hem, att ni är vänliga mot dem och agerar rättvist mot dem; Allah älskar förvisso de som är rättvisa. Allah förbjuder er bara från dem som har kämpat mot er på grund av er religion, och som har drivit ut er från era hem och har hjälpt andra att driva ut er, att du skaffar vänner bland dem, och vem som helst tar vänner med dem – det är dessa som är överträdarna.” (60:9-10)

När det gäller att inte ta vänner bland bokens folk (5:52), begränsas påbudet bara man läser några verser efteråt: O ni som tror! Ta inte de för vänner som gör ett skämt och narr av din religion bland dem som fick Boken före dig, och de icke troende. Och frukta Allah om ni är troende. (5:58)

Och detsamma kan sägas gällande resterande verser som tas upp av Höjer, det vill säga att sätter man in dem i sitt sammanhang så framgår betydelsen klart och tydligt. Koranen tilltalar främst de som förföljt, förvisat och krigat mot muslimerna i islams tidigare historia, samt förföljare av Guds profeter under alla tider. Läran är konsekvensetisk, det vill säga att den varnar överträdarna för konsekvenserna av deras övergrepp.

Det finns alltså anledning att kontextualisera verserna i Koranen, något jag hoppas man ger utrymme för här i Kvartal. Annars riskerar man begå samma misstag som Islamiska staten.



Kvartals Henrik Höjer svarar på kritiken mot hans artikel om Koranens innehåll.

Jag tackar för ett seriöst svar av en muslimsk teolog. Till att börja med, och vilket glädjer mig, framstår det som att vi är överens om att Koranen är en historisk text som ska läsas historiskt. Det våld som det skrivs om i Koranen kan, om jag tolkar Kashif Virk rätt, till viss del förklaras av den våldsamma tid boken tillkom i.

Vad gäller Svante Brandänges titel angav jag den som en allmän information, men man behöver faktiskt varken vara kemist eller teolog för att kunna räkna hotfulla fraser i en bok.

Men åter till de våldsamma passagerna. Säkert kan en och annan förklaras av sin kontext och av den tid boken tillkom i. Jag kan dock konstatera att många före detta muslimer och personer från Mellanöstern delar min bild av Koranen.

Om man istället för Svante Brandänge läser den ibland nobelpristippade arabiske poeten Adonis, som gått i koranskola i Syrien i sin ungdom, framkommer ett liknande budskap. Boken Våld och islam (Volante 2016) är hans samtal med psykoanalytikern Houria Abdelouahed. Adonis skräder inte orden: ”Koranen är en oerhört våldsam text. Jag har räknat till 80 verser som handlar om helvetet.” Tortyr förekommer i minst 370 verser. Över 500 handlar om bestraffning. ”Däremot finns inte en enda vers som uppmanar till självständigt tänkande”. (s. 45)

Avsteg fördöms

Varje avsteg från islam fördöms. ”I många av verserna fördöms apostasi, som ju i själva verket är ett uttryck för individens val och frihet att välja en annan väg än den som hennes släktingar eller stam har valt. Men det tillåter inte religionen. I denna världen riskerar individen att halshuggas och i det hinsides står Gud beredd att statuera exempel med sitt straff.” (s. 47)

”Exempel på tortyr finns överallt i Koranen. Våldet har alltid en koppling till hämnd.” (s. 53) ”Våldet i korantexten är inte unikt; en liknande brutalitet finner man i skildringar av muslimernas krig under det första århundradet efter hijra, år 622 e.Kr.” (s. 55)

Varför är samtliga tretton länder som hotar sina medborgare med dödsstraff om de lämnar religionen muslimska?

När Koranen talar om tolerans, så är det alltid förenat med ett villkor – att man underkastar sig islam. (s. 65)

Och så vidare; Adonis anför ett synnerligen stort antal liknande exempel som inte ryms här.

Har även han missförstått eller missat kontexten i sina exempel? Och varför är samtliga tretton länder som hotar sina medborgare med dödsstraff om de lämnar religionen muslimska? Kan det vara för att Koranen ger stöd för denna auktoritära och inhumana ståndpunkt?

Jag är den förste att skriva under på att Jesus ska ha framfört inhumana budskap – men ska vi tro evangelisterna så var han i sina handlingar inte intresserad av strid eller krig. Men skulle han ha varit det – gör det i så fall passagerna i Koranen bättre? Jag är inte kristen, jag är ateist och sekulär humanist, och jag har ingen anledning att försvara kristendomen.

Slutligen, jag har tidigare skrivit en artikel om underskottet på demokrati i den muslimska världen. Varför är det så? Och varför är det så problematiskt med mänskliga rättigheter i de länder – Iran, Saudiarabien och dagens Afghanistan – som säger sig vara mest trogna mot Koranens bokstav?


Citat Höjer:

"Det våld som det skrivs om i Koranen kan, om jag tolkar Kashif Virk rätt, till viss del förklaras av den våldsamma tid boken tillkom i."

Det Höjer missar eller inte förstår är att det var islams gud som sade detta via ängeln Gabriel.

Islams gud är utanför tid och rum!

Därför kan det inte ha någon betydelse att det var våldsamma tider när muhammed emottog koranen!

Koranen ska gälla alla människor i alla länder i alla tider!

Därför är det en idiotisk slutsats att budskapet är färgat av den tid som muhammed levde i!

Guds sista budskap till alla människor i alla länder i alla tider ska naturligtvis förstås av alla människor i alla länder i alla tider.

Annars blir slutsatsen att islams gud enbart var och är arabernas gud!

▼klicklänkar▼








Inga kommentarer:

Skicka en kommentar