PK-smittad på grund av de senaste chefredaktörernas politiska feghet.
På ett sätt var det synd att mannen som nyligen planerade att bränna Bibeln och den judiska heliga skriften Tora i Stockholm ändrade sig. Han fick ju sitt tillstånd, det var bara att sätta i gång. Men nej: han backade, och därmed gick ett tillfälle förlorat att visa den muslimska världen att den svenska lagen inte diskriminerar islam, så länge man äger den själv får alla bränna vilken skrift de vill.
Men det sannolika är tyvärr att det inte hade gjort någon som helst skillnad. Fanatiker präglas inte av logik och välvilja. De agerar på känslor: jag är kränkt, jag måste hämnas. Om man går dem till mötes på ett område hittar de genast andra där de kan flytta fram sina positioner.
Än en gång står den svenska ambassaden i Bagdad under attack. Det är mindre än en månad sedan sist. Orsaken är densamma: planerade koranbränningar i Stockholm. Den svenska regeringen har svarat på det enda rimliga sättet och fördömt attacken ”å det starkaste”. Tack och lov blev ingen skadad, men de irakiska myndigheterna har allvarligt brustit i sin plikt att skydda utländska ambassader och dess personal.
Senare under dagen kom också uppgifter om att Iraks affärer med svenska företag ska förbjudas i Irak och att Sveriges ambassadör uppmanats av den irakiska regeringen att lämna landet.
Den sämsta vägen skulle vara att ge vika för protesterna och inskränka yttrandefriheten.
Än en gång är det också dags att påminna om den mest fruktbara hållningen i denna fråga. Det är dumt, intolerant, kränkande och oempatiskt att skända det som människor håller för heligt. Men det är mycket riskabelt om staten börjar inskränka rätten att göra det.
Det finns flera sätt på vilka Sverige kan bemöta den storm som uppstår vid tillfällen som detta. Ett är en respektfull dialog med moderata muslimska krafter såväl i Sverige som utomlands. Ett annat att ge motbilder och visa på de långtgående rättigheter som religiösa minoriteter har i vårt land.
Den sämsta vägen skulle vara att ge vika för protesterna och inskränka den yttrandefrihet som bland annat ger rätten att kritisera en religion genom att angripa dess symboler.
Ett argument för varför det vore dumt är att en sådan inskränkning är ett sluttande plan. Varför dra gränsen vid just religiösa symboler? Ska vi förbjuda också brännandet av flaggor, bilder, andra typer av skrifter som för vissa människor är nog så heliga som Koranen? Vill vi ge staten den makten, litar vi på att den aldrig kommer att missbrukas?
Det främsta argumentet är att vi lurar oss själva om vi tror att ett förbud mot koranbränning kommer att räcka. Fanatiker fungerar inte så.
Om vi förbjuder just den protest som innebär brännandet av en helig skrift kommer nästa våldsamma demonstration att gälla något annat.
I dagarna öppnar en retrospektiv utställning av Lars Vilks konst i Höganäs. Men hans överlägset mest kända verk, ”Profeten Muhammed som rondellhund”, finns inte med. Varför? ”Det är med sorg jag säger att utifrån våra förutsättningar mäktar vi inte med säkerhetsarrangemanget som krävs för att kunna visa den”, säger utställningens kurator Xi Wallén Keller till DN.
Lars Vilks brände ingen koran, han ritade en teckning. Det var nog för att han skulle bli föremål för ursinniga demonstrationer i flera muslimska länder, dödshotas och bli ursäkt för flera blodiga attentat mot både Vilks själv och Sverige. Till sist drev det honom i döden.
Man kan inte resonera med fanatiker, det hjälper mycket sällan att försöka blidka dem och gå dem till mötes. Om vi förbjuder just den protest som innebär brännandet av en helig skrift kommer nästa våldsamma demonstration i Bagdad eller annorstädes att gälla något annat.
Kanske att profeten Muhammed avbildats på fel sätt, som av Vilks? Kanske att en konstnär visat bilder på homosexuella i en religiös kontext, som i fallet med utställningen ”Jerusalem” som stoppades av Världskulturmuseet i Göteborg? Kanske att en författare skrivit en bok som ger en ”vanvördig” tolkning av islam, som i fallet Salman Rushdie och ”Satansverserna”?
Risken är stor att det i så fall inte slutar i bestämmelser mot koranbränning, utan med nya hädelselagar.
Utövare av islam och andra religioner förtjänar att mötas med respekt. Men de kan inte kräva underdånighet.
På ett sätt var det synd att mannen som nyligen planerade att bränna Bibeln och den judiska heliga skriften Tora i Stockholm ändrade sig. Han fick ju sitt tillstånd, det var bara att sätta i gång. Men nej: han backade, och därmed gick ett tillfälle förlorat att visa den muslimska världen att den svenska lagen inte diskriminerar islam, så länge man äger den själv får alla bränna vilken skrift de vill.
Men det sannolika är tyvärr att det inte hade gjort någon som helst skillnad. Fanatiker präglas inte av logik och välvilja. De agerar på känslor: jag är kränkt, jag måste hämnas. Om man går dem till mötes på ett område hittar de genast andra där de kan flytta fram sina positioner.
Än en gång står den svenska ambassaden i Bagdad under attack. Det är mindre än en månad sedan sist. Orsaken är densamma: planerade koranbränningar i Stockholm. Den svenska regeringen har svarat på det enda rimliga sättet och fördömt attacken ”å det starkaste”. Tack och lov blev ingen skadad, men de irakiska myndigheterna har allvarligt brustit i sin plikt att skydda utländska ambassader och dess personal.
Senare under dagen kom också uppgifter om att Iraks affärer med svenska företag ska förbjudas i Irak och att Sveriges ambassadör uppmanats av den irakiska regeringen att lämna landet.
Den sämsta vägen skulle vara att ge vika för protesterna och inskränka yttrandefriheten.
Än en gång är det också dags att påminna om den mest fruktbara hållningen i denna fråga. Det är dumt, intolerant, kränkande och oempatiskt att skända det som människor håller för heligt. Men det är mycket riskabelt om staten börjar inskränka rätten att göra det.
Det finns flera sätt på vilka Sverige kan bemöta den storm som uppstår vid tillfällen som detta. Ett är en respektfull dialog med moderata muslimska krafter såväl i Sverige som utomlands. Ett annat att ge motbilder och visa på de långtgående rättigheter som religiösa minoriteter har i vårt land.
Den sämsta vägen skulle vara att ge vika för protesterna och inskränka den yttrandefrihet som bland annat ger rätten att kritisera en religion genom att angripa dess symboler.
Ett argument för varför det vore dumt är att en sådan inskränkning är ett sluttande plan. Varför dra gränsen vid just religiösa symboler? Ska vi förbjuda också brännandet av flaggor, bilder, andra typer av skrifter som för vissa människor är nog så heliga som Koranen? Vill vi ge staten den makten, litar vi på att den aldrig kommer att missbrukas?
Det främsta argumentet är att vi lurar oss själva om vi tror att ett förbud mot koranbränning kommer att räcka. Fanatiker fungerar inte så.
Om vi förbjuder just den protest som innebär brännandet av en helig skrift kommer nästa våldsamma demonstration att gälla något annat.
I dagarna öppnar en retrospektiv utställning av Lars Vilks konst i Höganäs. Men hans överlägset mest kända verk, ”Profeten Muhammed som rondellhund”, finns inte med. Varför? ”Det är med sorg jag säger att utifrån våra förutsättningar mäktar vi inte med säkerhetsarrangemanget som krävs för att kunna visa den”, säger utställningens kurator Xi Wallén Keller till DN.
Lars Vilks brände ingen koran, han ritade en teckning. Det var nog för att han skulle bli föremål för ursinniga demonstrationer i flera muslimska länder, dödshotas och bli ursäkt för flera blodiga attentat mot både Vilks själv och Sverige. Till sist drev det honom i döden.
Man kan inte resonera med fanatiker, det hjälper mycket sällan att försöka blidka dem och gå dem till mötes. Om vi förbjuder just den protest som innebär brännandet av en helig skrift kommer nästa våldsamma demonstration i Bagdad eller annorstädes att gälla något annat.
Kanske att profeten Muhammed avbildats på fel sätt, som av Vilks? Kanske att en konstnär visat bilder på homosexuella i en religiös kontext, som i fallet med utställningen ”Jerusalem” som stoppades av Världskulturmuseet i Göteborg? Kanske att en författare skrivit en bok som ger en ”vanvördig” tolkning av islam, som i fallet Salman Rushdie och ”Satansverserna”?
Risken är stor att det i så fall inte slutar i bestämmelser mot koranbränning, utan med nya hädelselagar.
Utövare av islam och andra religioner förtjänar att mötas med respekt. Men de kan inte kräva underdånighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar