Reformera islam?

Hur ska islam reformeras?

Illustration: Hans von Corswant.

Allt fler efterfrågar reformer inom islam. Men hur ska det gå till när Koranen är Allahs ord och ansenliga delar av den muslimska världen är bokstavstroende, frågar sig Kvartals Henrik Höjer.


AV HENRIK HÖJER | 23 JULI 2023

Henrik Höjer är Kvartals vetenskapsredaktör. Han är även historiker och författare.

”Över hela den muslimska världen är grundläggande mänskliga rättigheter åsidosatta.” Det kan man läsa i Mustafa Akyols nyutkomna bok Varför jag som muslim försvarar frihet (Timbro 2023). Han är turkisk muslim samt journalist och författare.

Han skräder inte orden. Dagens situation är dyster för islam, menar Akyol. Den muslimska världen är ”exceptionellt trångsynt”. Han ger massor av exempel på kvinnoförtryck, åsiktsintolerans och fanatism i islams namn i vår tid. Hade en västerlänning skrivit något liknande hade han eller hon riskerat att bli hudflängd och stämplad som ”islamofob”.

Akyol konstaterar att under de senaste århundradena har ”rättsstatsprincipen backat drastiskt i den muslimska världen, medan den beundransvärt har gått framåt i liberala demokratier i väst och på andra håll”.

Han betonar även att islam spreds på ett destruktivt sätt – genom erövring och med våld. Muslimer använde svärdets makt, och islam missionerade genom ”invasion och dominans”. Nåja, tänker väl någon – detta gällde väl även de kristna korstågen och kolonialismen? Jo, men som Akyol skriver, i väst har självkritik upphöjts till norm, och ytterst få skryter över denna del av vår historia idag, medan många muslimer ser på den militära expansionen i islams begynnelse som något att vara stolt över. Den omtalade toleransen mot icke-muslimer byggde på att dessa underkastade sig.

Och många muslimer håller ännu idag fast vid ett hierarkiskt förhållande mellan muslimer och icke-muslimer, skriver han.

Tystat kritiker med våld

Akyol är så radikal att han menar att ”problemets kärna” är arvet från profeten Muhammed – nämligen att religionen politiserades och krävde en islamisk stat. Alla straff som nämns i Koranen som härrör från profetens grymma tid har en gemensam nämnare: ”De är kroppsstraff som orsakar smärta eller skada på kroppen.”

tt ytterligare problem, skriver den frimodige och frisinnade Akyol, är att den muslimska världen i regel har tystat kritik. Ateister har satts i fängelse, kritiker har avrättats i vissa länder, lynchats av rasande mobbar i andra eller angripits av terrorister – och detta kan ske var som helst i hela världen. ”Tack vare denna enkla ’lösning’ har de flesta troende muslimer aldrig behövt försvara sin tro utifrån förnuft”, konstaterar Akyol, som menar att detta latenta våldshot har resulterat i intellektuell stagnation. Medan man i väst i regel har tillåtit samhälls- och religionskritik och prisat argumentets makt. Ett av många exempel är att Akyols egen bok Islam without extremes var förbjuden i Malaysia åren 2007–2020. Enbart på grund av att Akyol där argumenterade för att islam inte borde påtvingas någon med våld.

I fråga om yttrandefrihet är Akyol lika radikal. Han menar att den självklart bör omfatta religionskritik och kritik av islam. Han går så långt som att medge att vissa formuleringar i de muslimska urkunderna till och med skulle kunna ses som ”hatpropaganda”. Därmed skulle även muslimer kunna drabbas av inskränkningar i yttrandefriheten. Därför måste de själva acceptera en vidsträckt yttrandefrihet – eftersom även islam kan behöva den.

Författaren Salman Rushdie förlorade synen på ett öga vid en islamistattack år 2022. Han har levt under hot sedan romanen Satansverserna gavs ut 1988. Här på en PEN-gala i maj 2023. Foto: Frank Franklin II /TT

Mustafa Akyols egen idé efter denna vidräkning med problemen i den muslimska världen är att försöka förena islam och mer frihetliga värderingar. Han menar att Koranen rymmer frön till rättsstat, tolerans och ekonomisk frihet.

Här blir argumentationen betydligt bräckligare. Jag har under våren tagit mig igenom Koranen i 1917 års översättning, ett exemplar som jag ärvt av min nyfikne morfar. Det har tagit sin tid. Det handlar om över 500 tättsatta sidor, och inte mycket till story eller dramaturgi – det är ont om cliffhangers och gott om monotona upprepningar. Men det är alltid värdefullt att gå till källorna. Jag hittade dock inte så många frön till upplysning, frihandel eller tolerans.

Akyol har en diger uppgift om han vill omtolka Koranen i riktning mot modernitet.

Guden som talar i Koranen är – enligt min enkla uppfattning – allsmäktig, sträng, nyckfull och hotfull. Han är alltid redo att straffa, och det är underkastelse som gäller. Det är inte mycket som påminner om upplysningens credo sapere aude (”våga veta”) – som tagit västvärlden så långt.

I boken Våld och islam (Volante 2016), som bygger på ett samtal mellan poeten Adonis (som själv gått i koranskola i sin ungdom) och psykoanalytikern Houria Abdelouahed, konstateras att det ”inte finns en enda vers som uppmanar till självständigt tänkande” i Koranen. Jag är benägen att hålla med.

Så Akyol har en diger uppgift om han vill omtolka Koranen i riktning mot modernitet. Den stora majoriteten muslimer i världen är dessutom övertygade om att det bara finns en uttolkning av sharia, enligt undersökningar av Pew research. Och miljontals muslimer stödjer militant jihadism, enligt den norske forskaren Brynjar Lia.

Könssegregering självklar

Parallellt med Mustafa Akyols nya bok har jag läst en äldre bok: Islam i Sverige. Nutid och framtid (Natur & Kultur 1999) av Jan Samuelsson. Den har några år på nacken – men ger en bild av islam som idag känns ovanlig. Jan Samuelsson var islamolog och forskare vid Örebro universitet. Boken är helt klart skriven i ett annat klimat, här finns ingen ängslighet.

Det är en bok jag varmt rekommenderar alla som är nyfikna på Sveriges snabbast växande religion.

Inom islam är en hopkoppling av religion, samhällsliv och politik ett ideal, till skillnad från inom kristendomen, får man lära sig. Och Koranens budskap är ”evigt och oantastligt” eftersom det är ”bokstavligen Guds egna ord”. Men numera har islam stagnerat, med Samuelssons drastiska formulering var det ”färdigtänkt inom islam” vid slutet av 1700-talet. Läsaren får dessutom veta att egentligen ”är ju alla aktivt troende muslimer fundamentalister i betydelsen bokstavstroende”, eftersom Koranen är Allahs ord.

Enligt islam får muslimska män gifta sig med ickemuslimska kvinnor, men muslimska kvinnor får inte gifta sig med en ickemuslimsk man.

Enligt islam är det mannens plikt att försörja hustru, och mannen är familjens överhuvud. Det normala inom muslimska länder är dessutom könssegregering i de flesta sammanhang. ”Islamiska samhällen är i princip alltid könssegregerade”, skriver Jan Samuelsson. ”För muslimer som kommer till Sverige är könssegregering det normala, det vanliga, det självklara.”

Detta är en mycket stor skillnad mot hur det är i Sverige, konstaterar Samuelsson: ”Den svenska verkligheten innebär en dramatisk förändring för den muslimska invandrarfamiljen.” Muslimska kvinnor förfasar sig inte sällan över svenska kvinnors sexuella lössläppthet. Enligt islam får muslimska män gifta sig med ickemuslimska kvinnor, men muslimska kvinnor får inte gifta sig med en ickemuslimsk man.

Detta är alltså kunskaper som fanns i Sverige för över 20 år sedan – men som man sällan får höra om idag.

Journalisten Magnus Sandelins nya och läsvärda bok Den omhuldade islamisten. Åren då radikaliseringen tog fart i Sverige (Fri tanke 2023) är intressant i sammanhanget. Han belyser hur stora delar av Sverige aktivt blundade för islamismens faror fram till för ett par år sedan. Och inte bara blundade; islamisterna fick massor av skattemedel för att motarbeta allt vad demokrati och mänskliga rättigheter heter. ”Sveriges Förenade Muslimer”, ”Troende unga framtida förebilder”, ”Islamiska sunnicentret”, ”Sveriges Imam Förbund”, ”Sveriges unga muslimer”, ”Mångkulturella Ungdoms Center”, ”Södertörns muslimska studenter” och åtskilliga liknande organisationer fick inte sällan skattemedel för att sprida islamistisk propaganda. På sajten muslim.se förespråkades dödsstraff för homosexuella och unga muslimer uppmanades att hata icke-muslimer. Sajten finansierades delvis av statliga Ungdomsstyrelsen för ett projekt som skulle motarbeta rasism och intolerans.

Och de som ifrågasatte svartmålades inte sällan. Det var ingen vacker tid, och missgreppen har kostat Sverige mycket.

Är det reformation på gång?

Slutligen – de senaste decennierna har Al Qaida, Al Shabab, talibaner, Islamiska staten, Boko Haram och liknande terrorgrupper mördat tiotusentals människor och gett islam massor av dålig reklam. De har nog skadat världens muslimer långt mer än några ”islamofober” i väst. För islam har ett tydligt pr-problem – det är den religion som majoriteten i Sverige tycker sämst om, enligt forskning från Göteborgs universitet.

Man kan även konstatera att de långsiktiga demokratiframgångar vi sett i världen de senaste generationerna inte har nått den muslimska världen.

Så kanske är det dags för nytänk, rent av en reformation. Men svaret på frågan om exakt hur detta ska gå till lyser ännu med sin frånvaro.