Abderiterna

 

I Abdera levde de berömda atomisterna Leukippos och Demokritos omkring 500 f.v.t.

Här utspelades också det komiska Grönköpingsdrama som Christoph Martin Wieland beskriver i boken ”Abderiternas historia.

Boken är skriven som en satir över den hellenistiska dåtiden, men kan i sin svenska översättning jämföras med historierna om Grönköping.

Här är en bok där historiska fakta blandas med samhällssatir och finurlig humor. Många av de klassiska filosoferna och politikerna är statister medan andra har avgörande roller.

Bara språket i sig gör boken till en glädjespridare!

Bokens inledning

JÄMFÖRELSE MELLAN GRÖNKÖPING OCH ABDERA M. M.

Företalssurrogat

De båda namnkunniga städerna Grönköping och Abdera skilja sig i flera viktiga avseenden från varandra, men de ha det oaktat så många beröringspunkter, att en jämförelse mellan den skulle passa utmärkt som ämne i studentskrivningarna nästa år.

Abderiterna beskrivs ofta som rätt naiva och oförmögna att hantera livets svårigheter på ett rationellt sätt.

Historien slutar också med att hela befolkningen lämnar staden åt sitt öde efter att den invaderats av grodor och möss.

Två citat som visar på bokens språkmelodi: ”Grodorna själva, som icke togo djupare intryck vare sig av akademiens utlåtande eller filosofen Korax dagliga pikar, förblevo i okvald besittning av staden och landskapet Abdera.”

”Knappt voro de emellertid borta från Abdera, förän en mängd tranor och storkar infunno sig, vilka på några få månader plockade bort grodorna så grundligt att det på en mils omkrets icke fanns en enda som kunde hälsa den nya våren med den sköna sången Brekekek, koax koax.”

Wikipedia:

"Historia

Enligt legenden grundades Abdera av Herakles till minne av hans älskade Abderos, men enligt historiska bevis var staden en koloni från Klazomenai. Dess grundande är traditionellt satt till år 654 f.Kr., något som inte har kunnat bekräftas, även om fynd av grekisk keramik från 600-talet f.Kr. stöder det. Dess välstånd hänför sig dock till 544 f.Kr., då en merpart av invånarna i Teos (inklusive poeten Anakreon) flydde till Abdera för att komma undan persernas invasion av Mindre Asien. Dess vanligaste typ av mynt, en grip[förtydliga], är identiskt med mynt från Teos, och de många silvermynten är berömda för sin skönhet och mångfald.

Abdera erövrades vid ett flertal tillfällen av perserna: först 513 f.Kr., sedan 512 f.Kr. och slutligen av Dareios I år 492 f.Kr. Senare blev staden en del i det deliska förbundet och slogs på Atens sida i de Peloponnesiska krigen.

Abdera var rikt, tredje rikast i förbundet, på grund av sin sädesproduktion och sin status som en huvudhamn för handel med Thrakiens inland och det Odrysiska riket. På grund av sitt välstånd blev staden regelbundet plundrad: av triballi år 376 f.Kr., Filip II av Makedonien 350 f.Kr., och senare även av Lysimachos, av seleukiderna, ptolemaierna och ännu en gång av Makedonien. År 170 f.Kr. belägrades och plundrades Abdera av romarna och Eumenes II av Pergamon.

Staden tycks ha minskat i betydelse efter mitten av 300-talet f.Kr.

Luften i Abdera var i Aten känd för att orsaka dumhet (jämför abderit och abderitisk, och se även etniska skämt), men bland dess invånare fanns filosofer som Demokritos, Protagoras och Anaxarchos, samt historikern och filosofen Hekataios.

Stadens ruiner är ännu synliga på kap Balastra. De täcker sju små kullar och sträcker sig från en hamn i öst till en i väst. På de sydvästra kullarna finns lämningarna av den medeltida bosättningen Polystylon. Abdera är i den romersk-katolska kyrkan ett titulärstift i provinsen Rhodope på Thrakiens sydkust, nu kallat Bouloustra."