Islamofobi

 

Islamapologeterna i.e. islamkramarna använder begreppet islamofobi för att skapa ett intryck av orättvis hädelse i.e. kränkning av muslimer.

SOFIE LÖWENMARK

Regeringen måste sluta dilla om “islamofobi”
Publicerad 8 aug 2023

Utrikesminister Tobias Billström spelar islamister rakt i händerna med sin naiva användning av begreppet islamofobi.

Den svenska regeringen ”fördömer alla islamofobiska handlingar”, skriver utrikesminister Tobias Billström i ett brev till de 57 islamiska regimer som ingår i samarbetsorganisationen IKO.

Det är ett i bästa fall ogenomtänkt uttalande. För vad betyder ens islamofobi? Och vad menar Billström och regeringen med det?

Jag utgår i från att regeringen inte har samma definition av begreppet som de skurkstater som nu attackerar Sverige. Det handlar ju om länder som hänger homosexuella i lyftkranar, fängslar och avrättar hädare och som förtrycker kvinnor och minoriteter. Och som gör det i islams namn.

Men även om regeringen skulle utgå från den svenska debatten är begreppet svårt att ringa in. Listan på vad som stämplas som islamofobiskt i Sverige kan nämligen göras oändligt lång:

Tidöavtalet, polisen, lagen mot hederskultur, Säkerhetspolisen, stängningar av islamistiska skolor, i princip alla svenska medier (särskilt SVT), Stefan Löfven, lagen om vård av unga, terrorlagstiftningen, Magdalena Andersson, tv-serien Kalifat, Elisabeth Ohlsons foto på bedjande muslimska män, en övning av Krisberedskapsmyndigheten, kritik mot slöjtvång för småflickor, upplevelsen av att inte vara representerad på en teaterscen, svensk yttrandefrihet och Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Inget riksdagsparti har heller kommit undan.

För islamofobi anklagades också Femen-aktivisten Aliaa Elmahdy som visade brösten i sin kamp mot slöjpåbud och islamiskt kvinnoförtryck. I Egypten blev hon dödshotad och i Sverige fick hon asyl. Men likväl, bröst och kvinnokamp är för vissa också islamofobi.

I en turkisk, Erdogansponsrad rapport om Sverige pekas jag för övrigt, tillsammans med flera andra journalister och forskare, ut som medlem i ett inflytelserikt islamofobiskt nätverk.

Inte heller muslimer som utsätts för brott eller diskriminering på grund av sin tro är betjänta av ett så luddigt begrepp.
Den långa listan visar på problemet med begreppet: det skiljer inte mellan religionen och dess utövare. Religionskritik, eller kritik mot vissa specifika religiösa företeelser, stämplas regelmässigt som islamofobi, vilket är ett effektivt sätt att tysta oönskade diskussioner.

När religionshistorikern Mattias Gardell försöker sig på att skilja mellan religionskritik och otillåten islamofobi låter det så här: det är tillåtet att kritisera en viss tolkning av islam som bakåtsträvande och kvinnoförtryckande, men det är islamofobi att göra det mot islam som helhet. Förstår någon vad det betyder?

I Frankrike är man smärtsamt medveten om faran med att människor hängs ut som islamofober. Många känner till att historieläraren Samuel Paty halshöggs 2020 efter att ha visat Muhammedkarikatyrerna under en lektion. Men faktum är att det numera finns ett antal lärare och professorer som tvingas leva under personskydd för till synes obetydliga handlingar, som att problematisera begreppet islamofobi i diskussioner med studenter.

Den franska regeringen har klokt nog beslutat att sluta använda termen. Den är olämplig eftersom den används av islamister för att förbjuda all form av kritik mot islam, flytta fram sina positioner och skada republikens friheter, slog en fransk regeringskommitté fast för två år sedan.

Det är en utmärkt sammanfattning av problematiken. Den svenska regeringen borde lära av Frankrike och också sluta ge det legitimitet.

För när islamister talar om lika rättigheter och om en påstådd islamofobisk avsaknad av sådana önskar de egentligen särrättigheter. Och när andra applicerar samma liberala förhållningssätt på islam som på övriga religioner följer snabbt anklagelser om islamofobi.

Inte heller muslimer som utsätts för brott eller diskriminering på grund av sin tro är betjänta av ett så luddigt begrepp som islamofobi, som samtidigt används för kritik av tv-serier, EU:s migrationspolitik och riksdagspartier. De är värda saklighet och precision.

Ibland undrar jag om islamofobi egentligen inte är en mer passande beskrivning av den diskussionsrädsla som många verkar drabbas av varje gång som islam är på tapeten.