DN 5/1 2024. När regeringen försvårar arbetskraftsinvandring slår det mot företag och välfärd. Därmed kommer också flera statsråd få svårt att genomföra regeringens politik.
Detta är en huvudledare skriven av medarbetare på Dagens Nyheters ledarredaktion. DN:s politiska hållning är oberoende liberal.
Förra året mer än fördubblade regeringen lönekravet, eller försörjningskravet, för arbetskraftsinvandrare, till 27 360 kronor. Nu vill regeringen höja gränsen till medianlön, i dag på 34 200 kronor.
Migrationsminister Maria Malmer Stenergard (M) har förklarat att skälen är att ”minska fusk och utnyttjande”. Det är visserligen goda mål, men verktyget är trubbigt. Problemet är att dagens regler inte efterföljs, inte reglerna i sig.
Och ingen politisk reform kommer utan konsekvenser. Det har blivit allt svårare – men inte mindre viktigt – att prata om målkonflikter i svensk migrationspolitik. Sanningen är att den hårdföra arbetskraftsinvandringspolitiken bär med sig stora alternativkostnader, som flera ministrar borde lyfta.
Sanningen är att den hårdföra arbetskraftsinvandringspolitiken bär med sig stora alternativkostnader, som flera ministrar borde lyfta
Uppemot var femte arbetskraftsinvandrare inom regionerna omfattas av försörjningskravet redan nu innan de höjs till medianlönen. I Dalarna har läkare larmat om att de redan behöver ställa in operationer. Det kommer inte gå att hux flux trolla fram fler svenskar med rätt kompetens om arbetskraftsinvandring försvåras, och att höja lönerna kommer vara svårt för de hårt pressade regionerna.
Liknande problem återfinns i äldreomsorgen. Bara i Umeå uppskattas 200 personer inom äldreomsorgen omfattas av de nya kraven på lägstalöner på 27 360 kronor, och ansvariga inom Bodens äldreomsorg menar att politiken ”ödelägger” hela deras verksamhet. Om lönekravet höjs ytterligare blir situationen än mer akut. Inte undra på att Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) är emot regeringens försörjningskrav.
Sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson (KD) och äldre- och socialförsäkringsminister Anna Tenje (M) kan inte tyst se på när regeringen drar undan mattan för svensk välfärd.
Liknande problem uppstår för lantbruket. I flera yrkesgrupper i den branschen tjänar över 80 procent av de anställda mindre än medianlön och ett par tusen personer jobbar varje år i svenskt lantbruk som arbetskraftsinvandrare. Lantbrukarnas riksförbund ber om undantag från reglerna. Landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) har satt upp mål om mer inhemsk produktion av mat. Målsättningen blir inte lätt att nå om lantbruket saknar arbetskraft.
Det är heller inte bara enskilda sektorer det handlar om – näringslivet i stort lider av försörjningskraven. Den strypta arbetskraftsinvandringen står i vägen för företagens möjligheter att rekrytera och expandera, samt minskar Sveriges bnp. Dessutom försvagas den svenska modellen då försörjningskraven aktivt ger sig in i lönebildningen: arbetsgivare tvingas antingen ha för lite personal, eller höja löner för att kunna anställa arbetskraftsinvandrare. Vill näringsminister Ebba Busch (KD) ha det så?
Dessutom leder minskad arbetskraftsinvandring till mindre skatteintäkter, 5 miljarder kronor årligen enligt Svenskt Näringslivs beräkningar. Är finansminister Elisabeth Svantesson (M) verkligen beredd att krympa välfärden eller höja skatterna för att kunna hålla nere arbetskraftsinvandringen?
Om undantag efter undantag behövs kanske det snarare är en indikation på att regeln i sig är dålig?
Regeringen har i ett tilläggsdirektiv till utredningen som ska presenteras i slutet av månaden bett om att vissa yrken ska kunna undantas. Ministrarna måste sannerligen slåss för sina områden. Men om undantag efter undantag behövs kanske det snarare är en indikation på att regeln i sig är dålig?
Det är viktigt att komma åt fiffel och båg inom arbetskraftsinvandringen, men att sätta ett högt lönegolv är att använda en slägga för finsnickeri. Förhoppningen om att arbetslösa svenskar ska ta alla jobb är bara naiv.
Undersköterskor uppstår inte ur tomma intet.
Regeringens ministrar borde låta alternativkostnaderna väga tyngre, och erkänna att målkonflikterna kring arbetskraftsinvandring inte faller till fördel för skärpta krav.
Besattheten av invandring får inte stå i vägen för alla andra politikområden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar