.Germunds utblick: Kristi brud & Kapten klänning

Med sökorden "Kristi brud & Kapten klänning" kommer det stora mängder information från cyberrymden och jag kopierar in det mest relevanta plus en sorts avhandling

Bloggat om Åsa

Det finns kopplingar mellan Åsa & Göran som jag av juridiska skäl inte vill exponera!

Webtext:

Fredrik Sjöshult

Våldtäktsdömde Göran Lindbergs nio skratt

Publicerad 11 nov 2019 kl 14.54

Uppdaterad 9 jun 2021 kl 15.30

Göran Lindberg skrattar nio gånger under vårt drygt åtta minuter långa samtal.

Han skrattar åt våldtäktsoffren, Kriminalvården och rättsväsendet som han under 40 år var en del av.

– Vilka offer, undrar han när jag frågar om hans brottsoffer.

Kriminalgåtan Lindberg lämnar bara korta svar och mitt intryck efter att ha träffat honom i en hästhage blir att skratten säger mer än orden som kommer över hans läppar.

Kriminalgåtan Lindberg lämnar bara korta svar och mitt intryck efter att ha träffat honom i en hästhage blir att skratten säger mer än orden som kommer över hans läppar, skriver Fredrik Sjöshult.

Mannen som kör traktorn i en hästhage är en av de största gåtorna i svensk kriminalhistoria. Jag läste först om honom på 1990-talet då han blev känd som jämställdhetskämpe inom polisen och hånad som ”Kapten Klänning” och har senare följt rapporteringen om de vidriga sexbrott som han utsatte unga kvinnor för.

Frågorna till honom har varit många men Göran Lindberg, 73, har vägrat att ge några svar efter rättegången och överraskningen blir därför total när han kliver ur traktorn och svarar på frågor i åtta minuter. Samtalet avbryts inte av honom utan av en bilist som måste passera på vägen från Lindbergs hästgård.

Han skrattar nio gånger som svar på svåra frågor under samtalet men skratten tycks inte bottnat i blyghet. Han tycker uppenbarligen att frågor om offer, fängelsetiden och motsättningen mellan brottet och hans tidigare roll som nyckelperson inom rättsväsendet är något som kan skrattas bort.

Göran Lindberg visar inte på något sätt att han förstår allvaret i det han dömts för.

Han visar ingen medkänsla för de offer som i rättegången berättat om lidandet efter att ha mött honom.

På väg mot Göran Lindbergs gård lyssnar jag på nytt på den utmärkta P1-dokumentären ”Den fastspända flickan” med flickan som kallas ”Nora”. I rättegången dömdes Lindberg för att ha utsatt henne för en grov våldtäkt. Hon var 17 år gammal när hon våldtogs, hennes självskadebeteende hade drivit henne till att skära sig på armarna och i rättegången påpekade åklagaren att Lindberg borde förstått att hon var utsatt.

Lindberg skrattar när jag frågar om ”Nora” och kallar henne för ett nedsättande omdöme. Jag påpekar att det fanns stödbevisning i form DNA efter deras möte och han konstaterar då frankt att det stämmer att han var där.

Det är svårt att förstå att en person med 40 års erfarenhet av rättsväsendet och som sett till att rättvisa skipats bland annat i rollen som polischef nu helt saknar respekt för polisutredningen och domen.

Den så kallade jämställdhetskämpen ”Kapten klänning” skrattar åt kvinnorna som han utsatt för sexbrott.

Han tycker att domen var fel och under fängelsetiden blev det därför ingen vård för hans del. Kriminalvårdens motto ”bättre ut” kan därför inte ha fått något fäste på Göran Lindberg och han skrattar själv åt att han döpt om säkerhetsanstalten Saltvik till Saltkråkan. Det märks att han är nöjd med skämtet. Han avtjänade stora delar av sitt straff på Saltviks säkerhetsavdelning Fenix som en skyddsfånge eftersom hotbilden mot honom på anstalt bedömdes vara hög.

Göran Lindberg väljer att stå kvar och prata med mig trots att jag kommer från Expressen som har ägnat stort utrymme åt hans brott genom åren. Han väljer att inte avsluta samtalet och även om hans svar är kortfattade gör hans skratt att jag förstår kriminalgåtan något bättre: Han tycks helt sakna förståelse för lidandet hos de kvinnor som vittnat om hans övergrepp.

Mitt intryck är att han står kvar eftersom han är stolt över att föräldrar låter sina ungdomar vara på hans hästgård. Han verkar nöjd med att kunna leva vidare i förvissning om att de runtomkring gården tror att han är oskyldig.

Göran Lindbergs attityd lämnar en isande känsla efter sig.

Han är inte sexbrottslingen som valt att börja jobba på exempelvis ett lager efter avtjänat straff, han berättar i stället att han har ett 50-tal ungdomar på hästgården.

Och han gör ingen ansats att be brottsoffer om ursäkt utan ställer i stället den retoriska motfrågan: ”Vilka är offer?”

Kapten Klänning: Detta gör Göran Lindberg idag

Publicerades: 5 Sep 2019, 12:50, Uppdaterades: 8 Dec 2021, 08:30

Aretha Bergdahl

2010 nystades en av svensk historias mest skandalomsusade prostitutionshärvor upp. I mitten av det hela fanns före detta polischefen Göran Lindberg, som senare dömdes för flera sexuella brott mot unga flickor. Här är kapten klänning idag.

Läs mer från Nyheter24 - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt Prenumerera

Den 28 juli 2009 anländer en 60-årig miljonär till en lägenhet i Bredäng, Stockholm. Mannen som är en etablerad hallick och arrangerar gruppsexträffar har lurats till lägenheten med löftet om att han ska få ha sex med en 18-årig kvinna.

När han anländer misshandlas han istället och hans döda kropp hittas nedanför lägenhetens balkong.

I samband med utredningen av den 60-årige miljonärens död, upptäcks ett nätverk för olagliga sexuella förbindelser. Man hittar även flera mobilnummer, ett av dem tillhörande en välkänd polisprofil.

Det få vet då, är att dödsfallet ska komma att nysta upp en av svensk historias mest chockande och uppmärksammade prostitutionshärvor.

En härva som sträcker sig in i hjärtat av det svenska polisväsendet – och som berör våldtäkt av minderåriga, grova sexuella övergrepp samt köpandet och säljandet av unga flickor.

I dess mitt står av en av landets högsta polischefer: Göran Lindberg, också känd som "Kapten Klänning".

Kapten Klänning: Bakgrunden

Göran Lindberg föddes 1946 i Uppsala och påbörjade i 20-årsåldern sin utbildning som officer, men valde sedan att utbilda sig till jurist. I slutet av 80-talet blev Lindberg rektor på Polishögskolan, och landade 1997 den prestigefyllda rollen som högsta chef för Uppsalapolisen. En roll han höll fram till 2006.

Utöver sin roll som polischef gjorde Göran Lindberg sig ett namn för sitt arbete med genusfrågor.

Han reste under flera års tid runt i landet och höll föreläsningar om behovet av kvinnor inom poliskåren. 2002 mottog han priset "Framtidens man" av Uppsala kommun och agerade även sakkunnig åt Jämställdhetsombudsmannen, enligt SvD.

Prestationer som kom att ge honom smeknamnet "Kapten Klänning".

Våldtäkt, sexuella övergrepp och koppleri

I januari 2010, bara månader efter att man hittat före detta polischefens mobilnummer i den döde hallickens telefon, grips Göran Lindberg.

Poliser har då följt Lindberg till en bensinstation i Dalarna. Han är där för att träffa en 14-årig flicka. I sin bil har han bland annat med sig ett koppel, piska, läderband med spännen för fastbindning och bitboll med träns.

Han häktas och åtalas misstänkt för flera våldtäkter, försök till grov våldtäkt mot barn, tio fall av koppleri och en lång rad sexköp.

I stämningsansökan beskrivs flera våldsamma och grova övergrepp mot unga kvinnor och flickor. Och enligt rätten har Lindberg uppvisat "särskild hänsynslöshet och råhet".

Den 30 juli döms han på 17 av 23 åtalspunkter. Han överklagar och frias sedan på flera punkter. Allt som allt avtjänar Lindberg två tredjedelar av ett sexårigt fängelsestraff och lämnar fängelset 2014, efter bara fyra år.

Göran Lindberg bor med kvinna i Småland

2015, året efter att han lämnar fängelset, intervjuas Göran Lindberg av Expressen.

På frågan om hur hans sociala liv ser ut idag ger han inget rakt svar, utan svarar med motfrågor:

– Har du många vänner? Kanske känner du många kvinnor också? Där blev det lite svårare, tydligen. Har du något att dölja där?

Tidningen intervjuar även det par som hyr ut gården som Lindberg bor på.

När hyresgästen tillfrågas om hur de känner kring att Lindberg bor på deras mark, med tanke på hans historia svarar de:

– Han är väl som vilken annan människa som helst. Jag har inget ont att säga om honom.

Idag är Lindberg 75 år gammal och fortfarande skriven i Småland, där han bor tillsammans med en kvinna i 70-årsåldern.

Wikipedia

Karl Göran Gustav Lindberg, född 25 april 1946 i Uppsala församling i Uppsala län,[1] är en svensk jurist och tidigare polischef.

Han har haft befattningar inom polisen som rektor för Polishögskolan 1989–1997 och som länspolismästare i Uppsala län 1997–2006. År 2010 greps och dömdes han till sex års fängelse för bland annat grov våldtäkt, som i ljuset av hans engagemang kring genusfrågor väckte stor medial uppmärksamhet.[2][3]

Utbildning och karriär

På 1960-talet påbörjade Göran Lindberg en officersutbildning. Han ändrade dock inriktning till juridik,[4] och avlade juris kandidat-examen 1972.[5] I början av 1970-talet inledde han sin tjänst inom polisen som polisintendent i Huddinge,[6] en befattning som han även upprätthöll i Kalix och Solna.[4] År 1973 började han studera vid polischefsskolan och 1982 blev han biträdande polischef i Huddinge.[4] Han var rektor för Polishögskolan under åtta år från 1989 till 1997[7][8] och länspolismästare i Uppsala län nio år från 1997 till 2006.[9]

Göran Lindberg förordnades till länspolismästare av regeringen 1997 under Laila Freivalds tid som justitieminister. Han var kontroversiell som länspolischef och möttes av protester från såväl polisfacket som flera kommunalråd i Uppsala län.[4] När Lindbergs inledande sexåriga förordnande löpte ut, fick han ändå förordnande med ytterligare tre år av regeringen med förord från rikspolischefen Sten Heckscher och på förslag av justitieministern Thomas Bodström.[4]

År 2003 tog Göran Lindberg initiativet till Bemötandeprojektet, efter det att åklagarmyndigheten i Västerås uppmärksammat polismyndigheten i Uppsala län på att anmälningar från medborgare gällande dåligt bemötande av polisen ökade. Syftet med projektet var att ta fram en handlingsplan för att öka medborgarnas förtroende för polisen. Arbetet inleddes med att polisen gick igenom anmälningar mellan 1997 och första halvåret 2003, och utmynnade i förslag om att all polispersonal skulle utbildas i bemötande av brottsoffer och allmänheten.[10]

Han tjänstgjorde därefter vid Rikspolisstyrelsen som utredare med inriktning på jämställdhet och etik i ett internationellt perspektiv.[11]

Lindberg invaldes 2003 som ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien. Han utträdde 2010.[5]

Göran Lindbergs jämställdhetsarbete

Lindberg har engagerat sig för jämställdhet och ofta anlitats som föreläsare. För sitt jämställdhetsarbete har han fått smeknamnet Kapten Klänning, ett namn som han sade sig bära med stolthet.[12] Lindberg var polisens projektansvarige i EU-projektet Genderforce, vilket syftade till att förbättra svenska internationella insatser, bland annat ur ett genusperspektiv.[13] Lindbergs arbete bidrog starkt till att andelen kvinnor inom polisen ökade under hans tid som yrkesverksam polis, men han utsattes samtidigt för hård intern kritik för sitt fokus på jämställdhetsfrågor.[14] År 2002 fick Lindberg priset Framtidens man av Uppsala kommun.[15]

Då Sveriges Radio Dalarna i februari 2007 uppmärksammade att endast 13 av 80 chefer inom polisen i Dalarna var kvinnor, trots att andelen anställda kvinnor var 33 procent,[16] riktade Lindberg kritik mot polisledningen och uppmanade den att agera, eftersom det saknades kunskap om jämställdhetsfrågor.[17] Lindberg har även varit sakkunnig åt Jämställdhetsombudsmannen.[18]

Sexualbrott

Göran Lindberg greps 25 januari 2010 misstänkt för sexualbrott. Han dömdes i november samma år av hovrätten till sex års fängelse för grov våldtäkt, våldtäkt, köp av sexuella tjänster, försök och medhjälp till köp av sexuella tjänster samt koppleri och misshandel.[19] Däremot friades han vad gäller våldtäkt mot barn, då brottet inte ansågs styrkt.

Misstankar

Misstankar fanns redan 2007 och Lindberg greps slutligen tre år senare på en bensinstation i Falun dit han åkt för att träffa en 14-årig flicka som han fått kontakt med via en telefonlinje.[20][21] Sedan en tid pågick en spaningsinsats mot Lindberg. Insatsen hade kodnamnet "Operation Värdegrund". Värdegrund var ett av ledorden i Göran Lindbergs egna föreläsningar och arbete för jämställdhet och respekt. Den 28 januari 2010 häktades Lindberg vid Södertörns tingsrätt på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt och förberedelse till grov våldtäkt mot barn.[22] Lindberg förnekade brott.[9][23][24] Den 25 februari meddelades att utredningen mot Lindberg hade utökats med misstankar om ytterligare våldtäkter och koppleri och att en omhäktning hade begärts.[25]

Misstankarna mot Göran Lindberg ledde till en omfattande diskussion i medierna om misstroende mot polisens arbete i allmänhet och polisens jämställdhetsarbete i synnerhet.[26]

Åtal och dom

Åtal mot Lindberg väcktes den 23 juni 2010. Han åtalades totalt för ett fall av grov våldtäkt, tre fall av våldtäkt, ett fall av förberedelse till grov våldtäkt mot barn alternativt förberedelse till grov våldtäkt, tio fall av koppleri, sju fall av köp av sexuell tjänst och ett fall av försök till köp av sexuell tjänst.[27] I Lindbergs bil hittades en väska med flera sexleksaker, bland annat koppel, remmar för att binda med, en piska och en disciplinboll samt flera viagratabletter.

I stämningsansökan beskrevs flera grova sexuella övergrepp. Åklagaren skrev att omständigheterna var sådana att mannen måste ha visat särskild hänsynslöshet och råhet. Gärningen var, enligt åklagaren, att bedöma som grov med tanke på målsägandens ålder, det utdragna händelseförloppet och att målsäganden utsatts för sadistiskt sexuellt våld som medfört fysiska skador.[28]

Lindberg medgav några fall av köp av sexuell tjänst, men förnekade i övrigt till att ha begått ytterligare brott.[29] I domen, som meddelades den 30 juli 2010, dömdes Lindberg till sex år och sex månaders fängelse för bland annat grov våldtäkt.[30] Hovrätten mildrade domen till sex års fängelse efter att ha friat honom på några åtalspunkter. Hovrätten dömde honom för grov våldtäkt, våldtäkt, misshandel, koppleri, köp av sexuella tjänster och försök till köp av sexuell tjänst.[31][32] Lindberg frigavs villkorligt från fängelset i januari 2014, efter att ha avtjänat två tredjedelar av sitt straff.[33]

Kristi brud

Åsa Maria Jacobsson, känd under tidigare namnet Åsa Waldau, tidigare Björk, född Jacobsson 26 oktober 1965[2] i Örebro, är en svensk före detta pastor som blev rikskänd genom Knutbydramat. Hon ansågs i delar av Filadelfiaförsamlingen i Knutby vara den Kristi brud[3] som kristenheten annars identifierar som den kristna kyrkan. Efter Knutbymorden figurerade Waldau i pressen under den benämningen.

Åsa Waldau är dotterdotter till pastor Willis Säwe, en av pingströrelsens ledande företrädare i Sverige.

Utbildning och verksamhet

Waldau fick sin teologiska utbildning vid Månadsbibelskolan i Filadelfiaförsamlingen i Stockholm i oktober 1985, där också Kim Wincent deltog. Josef Östby var en av deras lärare. Hon arbetade i slutet på 1980-talet som ungdomsledare i pingstförsamlingen i Laxå, där hon även under ett par år var gift Björk. Efter detta arbetade hon i pingstförsamlingen i Uppsala, där hon blev ungdomspastor 1990. Waldau (då Björk) skulle vara ansvarig för barnarbetet.

2004 var Waldau en av Knutbyförsamlingens sex lekmannapastorer. Hennes kollegor var Urban Fält, Kim Wincent, Peter Gembäck, Emma Gembäck och Johan Grimborg, och tidigare Helge Fossmo. I samband med Knutbydramat, då hennes yngre syster Alexandra Fossmo mördades (10 januari 2004), var mediebevakningen av Waldau enorm, eftersom hon i samband med mordutredningen blev känd som, och fick epitetet, Kristi brud.[4]

Efter den uppmärksammade rättegången grundade Waldau Gränsta Spa i Gränsta i Knutby distrikt, som drevs av församlingen. Under två års tid arbetade hon med musikalbumet "Mitt hjärta" som släpptes i november 2005.

I oktober 2009 lämnade Åsa Waldau sitt uppdrag som pastor, men var då fortfarande medlem i Knutbyförsamlingen. 2016 lämnade hon dock församlingen.[5][6] I oktober 2016 skilde sig Waldau från sin dåvarande man Patrik Waldau.[7]

Församlingen tog senare helt avstånd ifrån den omdiskuterade Kristi brud-läran,[8] och under våren 2018 lades församlingen ned.[9]

Den 13 januari 2020 inleddes en rättegång i Uppsala tingsrätt mot Waldau och två andra före detta pastorer, Peter Gembäck och Urban Fält, rörande missförhållanden inom Knutbyförsamlingen.[10] Waldau fälldes för åtta fall av misshandel och dömdes av tingsrätten till villkorlig dom med samhällstjänst i 120 timmar.[11]

Knutbys Kristi brud Åsa Waldau – här är allt du vill veta

Publicerades: 9 Apr 2021, 16:56, Uppdaterades: 16 Nov 2021, 23:16

Alma Yttergren

Åsa Waldau styrde församlingen i Knutby med järnhand. Men hur hamnade hon där? Varför blev just hon Kristi brud? Och vad gör hon idag? Nyheter24 ger dig svaret på sju frågor om den nu 55-åriga kvinnan som flyttat, har nytt namn och hoppat av prästyrket.

Läs mer från Nyheter24 - vårt nyhetsbrev är kostnadsfritt Prenumerera

Åsa Waldau ansågs vara trolovad Jesus och kallades därför Kristi brud. Hon styrde församlingen i Knutby stenhårt, och tvingade medlemmarna till lydnad genom misshandel och hot.

Händelserna i Knutby har på senare tid blossat upp igen efter släppet av den nya HBO-dokumentären "Knutby: I blind tro".

Nyheter24 ger dig svaren på allt du vill veta om Kristi brud.

Kristi brud under rättegången 2020. Foto: Janerik Henriksson/TT

När kom Åsa Waldau till Knutby?

Waldau som senare skulle komma att bli Kristi brud kom till Knutby 1992. Hon hade då varit barnpastor i Uppsala pingstförsamling.

Andra ledare hade reagerat på att hon samlat en grupp ungdomar nära sig, som bland annat sovit över hos henne, skriver SVT.

Hur blev hon Kristi brud?

Innan Åsa Waldau kom till Knutby hölls två profetior i församlingen, alltså två meddelanden från Gud om framtiden. I den ena sa Gud att det fanns en plan för Knutby och dess församling.

I den andra beskrevs det att en tjänarinna till Gud skulle komma till byn, skriver SVT. Tjänarinnan var Åsa, och medlemmarna trodde att hon var Kristi brud och trolovad Jesus.

Efter mordet på Alexandra Fossmo 2004 isolerade sig församlingen och Waldau samlade en kärna om tolv utvalda personer som bildade en grupp, även kallad ”Bordet”.

Till en början leddes församlingen lugnt, men 2007 tog våldsamheterna och den extrema kontrollen fart igen. Folk förbjöds bland annat att ha sex och åka på semester, skriver Expressen.

Läs mer: Sex, demoner och hjärntvätt – så var livet i Knutby-sekten

I SVT:s Uppdrag granskning: Knutby kom det fram att Åsa Waldau fått gåvor i form av pengar, saker och även rent guld. Dessa gavs bland annat för att få förlåtelse.

En av församlingsmedlemmarna vittnar om att hon gav tio procent av sin inkomst varje månad till Waldau, och utöver det även andra presenter i form av kläder och guld.

– När jag räknar på det har jag kommit fram till att det blivit runt 4,8 miljoner, säger den tidigare pastorn Peter Gembäck i Uppdrag granskning enligt Världen idag.

Hur förlorade Åsa Waldau makten?

Hösten 2016 tvingades Kristi brud och pastorn Urban Fält att lämna Knutby efter att ha blivit bortröstade av församlingen.

Ett år senare polisanmäldes hon för misshandel av Knutbys föreståndare, Peter Gembäck, som även polisanmälde sig själv och Urban Fält.

2018 lades församlingen ner.

Vad är Kristi brud dömd för?

Den 13 mars dömdes Åsa Waldau av Uppsala tingsrätt för åtta fall av misshandel till villkorlig dom med 120 timmars samhällstjänst.

Hon dömdes bland annat för att ha stampat på en ung kvinna, dunkat en kvinnas huvud i väggen, slitit loss hår på en annan kvinna, slagit ytterligare en kvinna med en flugsmälla och bitit en församlingsmedlem i ansiktet.

Hon friades på sex åtalspunkter, skiver Dagens Nyheter.

Hur avtjänade hon sin samhällstjänst?

Waldau jobbade av sin samhällstjänst i en kristen second hand-butik, enligt Dagen.

Vad gör Åsa Waldau idag?

Efter att ha blivit utkörd från Knutby bytte den tidigare pastorn efternamn och flyttade till Nora utanför Örebro. Hon lade även ner prästyrket. Läs mer om hur hon lever idag här.

Åsa Waldau har två barn som heter Emma och Victor.

Emma berättar i Expressen att hon bara fick träffa sin mamma på speciella tider, och att församlingsmedlemmarna gav henne smycken och presenter för att hon var Kristi bruds dotter.

Idag bor hon i Uppsala med sin kille och en dotter på sju månader, och jobbar som undersköterska.

Sonen Victor berättar att eftersom han var Åsas son blev tillsagd att förtrycka och frysa ut andra barn. Något som han mår dålig över idag, skriver Expressen.

Kristi brud - från mystiskt fenomen till

kvinnlig förövare

En kvalitativ text- och bildanalys av mediernas gestaltning av Åsa Waldau

Carla Sanchez & Johanna Gustafsson

Handledare: Astrid Haugland

Examinator: Urban Larssen

Södertörns högskola - Institutionen för

samhällsvetenskaper

Kandidatuppsats, 15 hp

Journalistik och digitala medier HT 2022

Abstract

Denna studie har syftet att undersöka hur Åsa Waldau, även kallad “Kristi brud” gestaltats i

svensk press under åren 2004 till 2021. Studien fokuserar på två perioder, 2004 till 2016 och

2017 till 2021, tiden före och efter misshandelsanklagelserna. För att utföra detta har en

kvalitativ text- och bildanalys genomförts och sedan analyserats utifrån ett teoretiskt ramverk

med genus-, gestaltnings- och nyhetsvärderingsperspektiv.

Studiens artiklar har analyserats med hjälp av tre metoder som analyserar bild, text, och rubrik

och bild i samverkan. Resultatet visade ett tydligt före och efter i mediernas gestaltning då

hon mellan åren 2004-2016 framställdes i rollen som mystiskt fenomen och mellan åren 2017-

2021 i rollen som kvinnlig förövare. Ur ett genusteoretiskt perspektiv har gestaltningen

förändrats över de två perioderna genom att hon under första perioden tillskrivs feminina

egenskaper och hon under den andra perioden tillskrivs maskulina egenskaper.

Ur ett nyhetsvärderingsperspektiv har studien visat att Knutbydramats höga nyhetsvärde var

avgörande för Åsa Waldaus nyhetsvärde. Studien har även visat att tidningarna i flera fall

använt bilder på Waldau och “Kristi brud” i rubriken som ett dragplåster.

Sammanfattningsvis visar resultatet att det kan upplevas som att tidningarna under den första

perioden hade problem med att tillskriva henne en tydlig roll på grund av hennes komplexitet

men när hon 2017 blir anklagad för misshandel tillskriver tidningarna henne rollen som

kvinnlig förövare och då blir även samspelet mellan bild, rubrik och text lättare för läsarna att

ta till sig.

Nyckelord: Åsa Waldau, Kristi brud, Knutby Filadelfia, kvinnlig förövare, gestaltning, genus

Innehållsförteckning

1. Inledning....................................................................................................................................................................... 4

2. Bakgrund ...................................................................................................................................................................... 6

2.1 Knutbydramat del 1...................................................................................................................................................................... 6

2.2 Knutbyfallets karaktärer:........................................................................................................................................................... 7

2.3 Knutbydramat del 2...................................................................................................................................................................... 9

2.4 Sekter................................................................................................................................................................................................... 9

3. Syfte och frågeställningar......................................................................................................................................11

3.1 Syfte....................................................................................................................................................................................................11

3.2 Frågeställningar...........................................................................................................................................................................11

4. Tidigare forskning ...................................................................................................................................................11

4.1 Mediernas rapportering om kvinnors brottslighet i Sverige ....................................................................................12

4.2 Kvinnor och brott i media.........................................................................................................................................................13

4.3 Kvinnor och brott.........................................................................................................................................................................14

4.5 Ideala offer och de som bryter mot normen.....................................................................................................................15

5. Teoretiskt ramverk.................................................................................................................................................16

5.1 Nyhetsvärdering om brottsnyheter......................................................................................................................................16

5.2 Genusteori .......................................................................................................................................................................................19

5.3 Gestaltningsteori..........................................................................................................................................................................20

6. Material & Metod......................................................................................................................................................22

6.1 Material & urval ...........................................................................................................................................................................22

6.2 Metod.................................................................................................................................................................................................23

6.3 Metodens analysfrågor..............................................................................................................................................................24

6.4 Metodkritik ....................................................................................................................................................................................26

6.5 Forskningsetik och forskaretik...............................................................................................................................................27

7. Resultat........................................................................................................................................................................27

7.1 Åsa Waldau i kontexten Knutby ............................................................................................................................................27

7.2 Åsa Waldau i text.........................................................................................................................................................................28

7.3 Hur kommer Åsa Waldau till tals i text och bild? ..........................................................................................................34

7.4 Åsa Waldau i bild och rubrik...................................................................................................................................................35

7.5 Text, bild och rubrik i samverkan .........................................................................................................................................39

8. Analys...........................................................................................................................................................................40

8.1 Varför fick Åsa Waldau och Knutby Filadelfia så stor uppmärksamhet i medierna i termer av

nyhetsvärdering? .................................................................................................................................................................................40

8.2 Hur har medierna gestaltat Åsa Waldau som kvinnlig församlingsledare och som kvinnlig förövare?

.....................................................................................................................................................................................................................43

8.3 Hur gestaltningen har förändrats över de två perioderna genom mediernas gestaltningsramar..........45

9. Slutsats och diskussion ..........................................................................................................................................46

9.1 Hur skiljer sig framställningen av Åsa i de två utvalda medierna? .......................................................................50

9.2 Förslag till vidare forskning....................................................................................................................................................51

1. Inledning

Nämns namnet Åsa Waldau ringer det en klocka hos många svenskar. Nämns begreppet Kristi

brud, ringer det en klocka hos betydligt många fler. 2004 sker ett mord och ett mordförsök i

Knutby som sätter det lilla uppländska samhället på världskartan. Dramat får stor

uppmärksamhet i media och blir inte mindre intressant när det kopplas ihop med den kristna

församlingen Knutby Filadelfia. En församling som senare kom att benämnas som en sekt. En

sekt som innehöll något som skulle kunna vara hämtat ur en hollywoodfilm; mord, sex,

misshandel, otrohet, manipulation, och dessutom en kvinna som kallade sig Tirsa - himlens

drottning, Kristi brud - trolovad med Jesus. Att denna person var Åsa Waldau fick medierna

tidigt vetskap om men under en period förnekades det av församlingen att hon var Kristi brud

till den grad att journalisterna trodde att det var de själva som hade hittat på begreppet

(Lindman 2021, s. 112).

Psykoanalytikern Rigmor Robèrt var en av de experter som tidigt uttalade hård kritik mot

församlingen i Knutby. Redan i april 2004 pekade hon ut Åsa som ansvarig ledare och

påpekade i en artikel hon skrev för Expressen att församlingen var en sekt (Robèrt, 2004).

Hon har senare även sagt att Åsa har en personlighetsstörning (Expressen 2006).

Samma år, när Stina Lundberg Dabrowski skulle göra en omtalad tv-intervju med Åsa,

varnades hon av avhoppare från församlingen om att Åsa var manipulativ och skulle kunna

lura både Dabrowski och tv-tittarna med sin charm (Olauson, 2004). Trots den allmänna

vetskapen om Åsas personlighetsdrag medverkade hon i SVT’s Skavlan 2014. Frågan om

Fredrik Skavlan fick samma varning som Dabrowski fick, förblir obesvarad. Det blir extra

påtagligt då Åsa på bästa sändningstid fick frågan ”Varför är du känd?” av David Hasselhoff

som medverkade i samma program.

Åsa, och fenomenet Kristi brud, uppfattades som en mystisk figur och fascinerade både

medierna och publiken. Att hon faktiskt blev känd för allmänheten i samband med ett mord i

en sektanklagad församling märks inte på de skandal- och skvallerrubriker framförallt

kvällspressen har rubricerat sina artiklar med, där de snarare fokuserat på Waldaus aktiviteter

på fritiden än att kritiskt granska sammanhanget hon levde i. Några exempel är ”Kristi partybrud” (Aftonbladet 20 juni 2005), ”Kristi brud öppnar spa” (Expressen 25 mars 2005) och

”Krögare vill ha Kristi brud som gästbartender” (Aftonbladet 8 juni 2004).

I Åsas självbiografi från 2007 beskriver hon den mediala uppståndelsen kring henne som en

“medial våldtäkt”. Hon skriver att det som stod i Aftonbladet och Expressen var rena lögner

och “tokerier” (Waldau 2007, s. 106). Åsa nämner i boken att det var hon själv som hamnade i

blickfånget i samband med dramat i Knutby och att hon oftast blivit omskriven på andra

människors ord. Åsa menar själv att hennes syfte med att skriva sina memoarer var

huvudsakligen att hon ansåg sig ha “rätt att tala utan att bli motsagd” (Waldau 2007, s. 105).

Hösten 2017 kommer det fram att Åsa tillsammans med två pastorskollegor anklagas för

bland annat misshandel, och i samband med det förändras tonen i medierna. Hon är från och

med då inte bara en mystisk figur utan även en misstänkt förövare. Dessutom en kvinnlig

förövare. I Brottsförebyggande rådets (BRÅ) senaste rapport om misstänkta personer framgår

det att det är betydligt fler män än kvinnor som misstänks för misshandel i Sverige (BRÅ

2021). Att kvinnor anklagas för misshandel är relativt ovanligt och väcker ofta ett stort

intresse bland medierna. Ur ett genusperspektiv anses kvinnor som begår brott dubbelt

avvikande, vilket betyder att de har brutit både mot lagen och mot genusnormer (Pettersson

2021, s. 49). Att begå våldsbrott och genom brott skapa sig ett våldskapital innebär att man

gör maskulinitet genom brotten (Pettersson 2021, s. 51). Genus handlar om föreställningar om

vad som är maskulint och feminint och det framhålls ofta att ett av de mest framträdande

dragen i maskulinitetsnormer är dess koppling till våld. Det finns dock inget som säger att

kvinnor aldrig tar till våld, men när kvinnor och män använder våld uppfattas det ofta på

mycket olika sätt. När kvinnors brott uppmärksammas i media har det visat sig att

skildringarna oftare innehåller ett försök till förklaring av det inträffade när en kvinna varit

gärningsperson (Pettersson 2021, s. 59-60).

Åsa kan även placeras in i kategorin “kändisar som begår brott” - en kategori som får stort

genomslag i medierna.

Det vi vill undersöka i denna studie är dels hur hon har framställts i medierna, dels om och

isåfall hur mediegestaltningen har förändrats mellan åren 2004-2021. Genom en kvalitativ

text- och bildanalys kommer vi analysera utvalda artiklar från före och efter

misshandelsanklagelserna.

Har skvallerrubrikerna haft täckning i hela artikeln eller används de främst som ett dragplåster

för att sälja lösnummer? Just försäljning av lösnummer är något som Åsa själv har påstått varit

en orsak till mediernas intresse för henne (Waldau 2007, s. 106).

Hur stort spelrum fick hon egentligen i artiklarna och hur har medierna förhållit sig till hennes

olika roller?

2. Bakgrund

2.1 Knutbydramat del 1

Den 10 januari 2004 vaknade hela Sverige upp till nyheten om att det skett ett mord och ett

mordförsök i det lilla uppländska samhället Knutby. Senare visade det sig att pastorn Helge

Fossmo hade manipulerat församlingsmedlemmen och familjens barnflicka Sara Svensson att

mörda sin hustru Alexandra Fossmo då han tidigare inlett en relation med grannfrun och hade

som mål att gifta sig med henne. Sara Svensson fick också i uppdrag att mörda grannen

Daniel Linde som var gift med Helges älskarinna. Barnflickan misslyckades och Daniel

Linde blev allvarligt skottskadad. Han larmade polisen och Sara Svensson kunde senare

gripas.

Detta var en händelse som kom att skaka hela församlingen och skapa en stor oro för döden

och undran om någon annan skulle “tas hem” till himlen, en synonym till att dö inom

församlingen. Men till skillnad från känslan och stämningen efter mordet och mordförsöket

går församlingsmedlemmar ändå ut i media och berättar om att församlingen mår bra och att

det är en helt vanlig, traditionell pingstförsamling.

Tiden efter mordet hade Knutby Filadelfia stor medial övervakning som ledde till en konflikt

med Pingströrelsen som valde att bryta med Knutby Filadelfia år 2004. Församlingen som

troddes skulle upplösas tar istället en helt ny vändning.

Senare samma år dömdes Helge Fossmo till livstids fängelse för anstiftan till mord och

anstiftan till mordförsök och Sara Svensson “Barnflickan” kom att dömas för mord och

mordförsök till rättspsykiatrisk vård.

2.2 Knutbyfallets karaktärer:

Åsa Waldau - även kallad “Kristi brud” var en av pastorerna med mest inflytande och makt

i Knutby Filadelfia. Hon föddes i Örebro 1965 och var barnbarn till en av pingströrelsens

karismatiska ledare, Willis Säwe. Innan Åsas premiär i Knutby Filadelfia blev hon anställd

som barnpastor i Uppsala pingst 1990 och var kvar där till strax efter skilsmässan från sin

exman. Hon fick sedan sparken från sin tjänst år 1992. Detta på grund av att hon upplevdes

som väldigt fysisk och intensiv med vissa ungdomar i församlingen, specifikt med en del

killar och rykten började spridas (Uppdrag granskning, 2021). Åsa var 25 år gammal när hon

inledde en relation med killen som skulle komma att bli hennes blivande man, 15-åriga Patrik

Waldau från församlingen Knutby Filadelfia.

Åsa kommer till Gränsta, småorten utanför Knutby och går med i församlingen 1992. När

Åsa flyttar in har två profetior uttalats i församlingen från två olika predikanter, den ena var

att “Gud har en plan för församlingen och den lilla orten, det ska utgå en eld från Knutby”.

Den andra var att: “Det kommer en herrens tjänarinna till Knutby, hon kommer vara föraktad

och illa ansedd, många kommer att baktala henne. Hon kommer vara skadad och sårad men

Gud kommer göra stora under genom henne. Ni ska ta emot henne i ert hem.” (Uppdrag

granskning, 2021). Detta visste Patriks föräldrar om när Åsa flyttade in hos dem, vilket redan

här, ger Åsa ett övertag. Åsa gifter sig med deras son Patrik 1994, dagen efter Patriks student.

En annan person som kom att ha betydelse för Åsas väg som en av de ledande pastorerna var

pastorskollegan Helge Fossmo, som enligt Åsa själv var en stor anledning till att

församlingen kom att kalla henne för Kristi brud. På grund av de tidigare profetior

församlingen tagit del av men också för att Helge delat med sig om att han upplevde henne

som utvald och att Gud hade en särskild plan för henne. Helge och Åsa åkte till en

smyckesaffär i Uppsala för att införskaffa en ring till Åsa då hon skulle ingå ett förbund med

Jesus (Lindman 2021, s. 36). Begreppet Kristi brud syftar i bibeln till församlingen i stort och

inte någon specifik individ. Till en början var det endast en mindre grupp i församlingen som

får reda på att Åsa är trolovad med Jesus och ska gifta sig med Jesus när han återvände till

jorden medan resten av församlingen är ovetande av detta. Hon fick i samband med det en

enorm makt i församlingen. Åsa avslutade sitt pastorsuppdrag 2009 och 2016 lämnar hon

församlingen helt. 2020 döms Åsa för åtta fall av misshandel mot fem

församlingsmedlemmar. Straffet blir villkorlig dom med samhällstjänst och skadestånd.

Helge Fossmo - En av församlingens pastorer och delaktig i mordet på sin fru Alexandra

Fossmo. Kommer till församlingen år 1997 med sin första fru Heléne och deras barn.

Mördade sin andra fru Alexandra med hjälp av barnflickan Sara Svensson. Dömdes till

livstids fängelse för anstiftan till mord och mordförsök.

Heléne Fossmo - Helge Fossmos första fru och mamma till Helges tre barn. 1999 hittas

Heléne död i badkaret. Det konstaterades senare att dödsorsaken varit en kraftig skada mot

tinningen och en giftig dos av Helges egen medicin som hittats i kroppen vid obduktionen.

Undersökningen läggs ner i brist på bevis och polisen beskriver det som en olycka.

Alexandra Fossmo - Helge Fossmos andra fru och lillasyster till Åsa Waldau. Blev mördad

av sin make med barnflickan Sara Svenssons hjälp.

Sara Svensson - Kom senare att kallas för “Barnflickan” av medierna. Kommer till

församlingen som 21-åring för att gå bibelskola. Flyttade senare in i familjen Fossmos hem.

Manipulerades av Helge Fossmo genom krypterade sms att mörda hans fru Alexandra

Fossmo och grannen Daniel Linde som var gift med Helges älskarinna. Dömdes för mord

och mordförsök till rättspsykiatrisk vård som påföljd.

Patrik Waldau - Åsa Waldau “Kristi brud”s ex-man och församlingsmedlem i Knutby

Filadelfia. Var anledningen till att Åsa Waldau flyttade in till Patriks föräldrars hem år 1992 i

Knutby och gick med i församlingen. Ljög om läget i Knutby Filadelfia och ex-frun Åsa

Waldaus roll som Kristi brud för medier och journalister.

Peter Gembäck - Pastor och föreståndare i Knutby Filadelfia. Blev församlingens

talesperson och Åsas “filtrerare”. Anmälde sig själv till polisen efter att församlingen avsatt

honom och Åsa Waldau som pastorer. Kom att dömas för ett fall av misshandel och olaga

tvång. Villkorlig dom och dagsböter på 280 kr i 80 dagar.

Urban Fält - Pastor i Knutby Filadelfia, tillkommer i församlingen år 2001 och flyttar in i

Helges hus efter Helges häktning. Ska bland annat ha haft ett uppdrag och ansvar enligt

honom själv inom predikningar, kontroll och sexualitet. Urban blir Åsa Waldaus högra hand

efter mordet. Kom att dömas för ett fall av sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning.

Straffet blir villkorlig dom med samhällstjänst och skadestånd.

2.3 Knutbydramat del 2

Mordet kom att få stor medial exponering och uppmärksamhet under en lång tid. Inte förrän

år 2017 kom luppen att riktas mot församlingens kvarstående pastorer Åsa Waldau, Peter

Gembäck och Urban Fält som senare kom att dömas för misshandel, olaga tvång samt

sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning. Peter Gembäck som då var en av

församlingens pastorer, valde då att anmäla sig själv och sina två pastorskollegor Åsa

Waldau och Urban Fält till polisen (Lindman 2021, s. 182).

Det kom till slut fram att Åsa Waldau varit den högsta ledaren inom Knutby Filadelfia och

hur hon hade missbrukat sin makt. Hon ska bland annat ha misshandlat vissa av kvinnorna i

gruppen hon haft i sin närhet och som senare kom att kallas “Kristi bruds slavar” i media .

2018 lades Knutby Filadelfia ner.

2.4 Sekter

I en artikel i Expressen från 4 december 2007 beskriver Åsa Waldau församlingen: “Vi har

världens liv och och rullan här, vi har roligt, vi älskar människor, vi är glada” medan

journalisten Karin Swärd beskriver församlingen som en dödssekt.

Men vad är skillnaden mellan en fungerande församling och en sekt? I boken Sektsjuka

Bakgrund - uppbrott - behandling beskriver Håkan Järvå att en sekt definieras som en

“Religiös grupp som markant avviker från den eller de religiösa huvudlinjerna i ett

samhälle”. Ordet sekt har sitt ursprung i latinets secta som betyder parti eller följe (Järvå

2009, s. 18)

Det har inom religionsvetenskapen gjorts ansatser för att på ett tydligt sätt skilja på de olika

religiösa grupperna. Den största uppdelningen är mellan sekter, kulter och kyrkor. De stora

och välgrundade församlingarna räknas som kyrkor och de utmärker sig genom att på ett

större sätt ta in den aktuella kulturen. Sekter däremot är enheter som brutit sig loss från de

större församlingssällskapen. Järvå väljer också att ta upp svenska exempel på dessa såsom:

Jehovas vittnen, Livets ord och till sist Knutbyförsamlingen.

Professorn i religionspsykologi Ove Wikström, beskriver följande kriterier för vad en sekt är

(Johansson 2009, s. 115-116):

- Självvald organisation och invigning

- Unikt medlemskap, exkludering sker om en social och moralisk ändring görs.

- Gruppens individer känner sig utsedda och tycks höra till en större och högre

gemenskap. Individens egenvärde upplevs höjas.

- Det finns en existerande konflikt mellan sekten och större delen av samhället. Detta är

en fördel för sekten då det uppstår en intellektuell konflikt och ger sekten ett större

inflytande och makt.

- Är delvis auktoritär (diktatorisk - enväldigt styre inom politik) eller totalitär

(enväldigt styre i alla aspekter). Utrymme till reflektion är inte en möjlighet. Istället

finns krav på disciplin och lydnad. Verksamheten har ett tydligt ledarskap/styre och

positioner likaså, och verksamheten/organisationens deltagare känner en samhörighet

och större syfte.

Sekter på individuell nivå:

- Individen ger oftast ensidiga och hårda svar på existentiella frågor.

- Tillhörigheten i rörelsen resulterar i att kontakt med familj och gamla vänner avslutas

eller minskar. Skyddar sig från all kritik och ifrågasättande.

- Ifrågasättande ignoreras och kopplas med skada och negativitet. Individen stärks och

backas upp av sina kamrater. Handlingsmönster, åsikter och idéer blir störande

moment och uppfattas som demoner istället för individens undermedvetna.

- Individen söker skydd till den “allsmäktiga” föräldern som vanligen är den charmiga

ledaren. Individens världsbild splittras och upplever att verkligheten och det “sanna”

ligger i rörelsen och människor utanför har ännu inte förstått verkligheten.

Vokabuläret ändras och förstörs och individen använder sig av färre ord att uttrycka

de inre tvisterna.

3. Syfte och frågeställningar

3.1 Syfte

Syftet med studien är att undersöka hur Åsa Waldau, gestaltas i bild, rubrik och text i

Expressen och Dagens Nyheter. Studien kommer att göra en jämförande analys av artiklar

publicerade innan hon blev anklagad för misshandel, och efter, för att titta på förändringen i

medieframställningen av hennes två olika roller.

Studien kan även ses som ett bidrag till forskningen om en intervjupersons möjlighet att

manipulera medierna.

3.2 Frågeställningar

1. Varför fick Åsa Waldau och Knutby Filadelfia så stor uppmärksamhet i medierna i

termer av nyhetsvärdering?

2. Hur har medierna gestaltat Åsa Waldau som kvinnlig församlingsledare och som

kvinnlig förövare?

3. Har framställningen av Åsa Waldau förändrats under perioderna 2004-2016 och 2017-

2021, och i så fall hur?

4. Hur bidrar bild och rubrik till gestaltningen av Åsa Waldau?

4. Tidigare forskning

Eftersom Åsa Waldau är ett så komplext mediefenomen är det svårt att veta i vilket hörn av

forskningen man ska leta i. Man får helt enkelt leta i lite olika lådor. Eftersom hon är kvinna

kan man titta på genusforskningen och representationen av kvinnor i medierna. Eftersom hon

dessutom under de senare åren har varit både kvinna och förövare kan man titta på forskning

om kvinnlig brottslighet och om hur kvinnliga förövare framställs i medierna.

Det har skrivits mängder av litteratur om Knutby och Knutbyfallet men den enda rena

forskningsstudie vi lyckats hitta är en narrativ analys av en intervju som forskare har haft med

Helge Fossmo, (Frisk & Palmer 2015) läs mer i avsnitt 4.4.

I den kvantitativa studien All women should cry: The presentation of women in foreign news

från 2002 fick forskaren Anat First fram att kvinnor i internationella nyheter i allmänhet är

frånvarande. När kvinnor väl är närvarande så handlar nyheten oftare om något som rör den

privata sfären än den offentliga. Exempel på ämnen i den privata sfären kan vara

underhållning, genusfrågor, mänskliga rättigheter och brott. Dessa ämnen förekommer, enligt

studien, även i mindre volymer, procent och synlighet i nyhetsrapporteringen (First 2002, s.

47).

På forskningsämnet medier och brott finns Ester Pollacks studie En studie i medier och brott

(2001), som behandlar massmediernas påverkan på invånarna. I studien undersöks den roll

massmedia har till hur värderingar skapas kring den brottslighet som begås över åren 1955,

1975 och 1995. Pollack nämner bland annat att journalistiken har utvecklats till en

samhällsinstitution som har blivit en väl integrerad del i det sociala livet (Pollack 2001, s.

310).

I forskningsartikeln An evil monster and a poor thing: Female violence in the media

(Berrington & Honkatukia 2002) undersöks kvinnlig brottslighet genom att jämföra

nyhetsrapporteringen i England och Finland. Studien visade att kvinnor som använt dödligt

våld oftast stämplas som “bad” eller “mad” (sv. dåliga eller galna) och att kvinnor som begår

våldsbrott framställs som att de vägrar den traditionella kvinnorollen.

När det kommer till forskning om Knutby har James R. Lewis, forskare inom

religionsvetenskap, skrivit boken Violence and new religious movements som innehåller ett

kapitel om Knutby skrivet av Jonathan Peste. Boken innehåller en omfattande undersökning

av våld inom och emot nya religiösa rörelser (Lewis 2011).

Ännu en studie som gjorts om församlingen i Knutby är Knutby Filadelfia: A schismatic new

religious movement within the pentecostal context av Liselotte Frisk, forskare och professor i

religionsvetenskap, 2018.

4.1 Mediernas rapportering om kvinnors brottslighet i Sverige

I rapporten The female offender - A century of registered crime and daily press reporting on

women’s crime (2019) skriven av tre professorer i kriminologi vid Kriminologiska

Institutionen vid Stockholms universitet, undersöks hur kvinnors brottslighet reflekteras i

brottsstatistiken och medierapporteringen. Syftet med studien var att svara på frågorna “Hur

har registrerade brott som begåtts av kvinnor och män utvecklats mellan 1905 och 2016?” och

“Hur rapporterade media om kvinnor och mäns brottsvariation mellan 1905 och 2016?”

Resultatet av studien visade att när det gäller män och kvinnor dömda för våldsbrottslighet

och stöld har skillnaden mellan könen aldrig tidigare under det senaste seklet varit så låg som

den är idag. Orsaken antas vara att det är mäns brottslighet som minskat och närmat sig nivån

för kvinnors brottslighet snarare än tvärtom. Något som studien också visar är att trots att

klyftan mellan könen smalnat av så är skillnaden i medierapporteringen som fokuserar på

manliga och kvinnliga brottslingar oförändrad. Under perioden som undersöktes gick det

ungefär ett dussin nyhetsartiklar om mäns brottslighet på varje artikel om en kvinnlig förövare

(Estrada 2019)

4.2 Kvinnor och brott i media

Yvonne Jewkes är en brittisk sociolog och kriminolog vid University of Leicester och

författare till boken Media & crime (2015) som kritiskt undersöker den komplexa

interaktionen mellan media och brott. I ett av bokens kapitel förklarar hon att kvinnor som

begår brott attraherar medierna och offentlighetens uppmärksamhet mer än vad män gör som

begår samma brott. Kvinnor som begår grova brott hänger dessutom kvar längre i

offentlighetens ljus än vad män gör (Jewkes 2015, s. 134).

Det påstås ofta, om den allmänna nyhetsrapporteringen av kvinnor, att pressen är som mest

skenhelig när de kan gestalta kvinnan som en hängiven mamma eller som en trogen supporter

till sin make. Men verklighetens kvinnor misslyckas ständigt att leva upp till dessa omöjliga

ideal och blir sexualiserade av rättssystemet oavsett vilket brott de anklagats för. Som ett

resultat blir kvinnor dubbelt straffade, både av rättssystemet och av media. Till exempel,

beteenden hos unga män som anses som normala lagöverträdelser (eng. patterns of

delinquency) omtolkas som nyckfullt och omoraliskt beteende hos unga kvinnor.

Konsekvensen av det blir att kvinnors brott ofta blir överdramatiserade (Jewkes 2015, s. 135-

136).

4.3 Kvinnor och brott

Jenny Yourstone är expert på olika typer av våldsbrott, forskare och fil. dr i psykologi och i

hennes doktorsavhandling (2008) presenteras tre olika studier om svenska kvinnors

brottslighet.

I den första studien jämfördes psykosocial bakgrund mellan kvinnliga och manliga förövare

som dömdes för dödligt våld i Sverige mellan åren 1995-2001.

I den andra studien undersöktes skillnader vad gäller rättspsykiatrisk diagnos mellan kvinnliga

och manliga förövare. I den tredje studien undersöktes om de skillnader som kunde observeras

i den andra studien kunde förklaras av ett könsbias i rättspsykiatriska undersökningar.

Vad den första studien kom fram till var att de kvinnliga förövarna var mer psykosocialt

belastade under uppväxten men att de vid tiden för brottet hade en mer ordnad social situation.

Resultatet visade även att kvinnliga förövare oftare hade barn vid tiden för brottet än vad de

manliga förövarna hade och att manliga förövare oftare var singlar när brottet begicks. De

kvinnliga förövarna visade sig också oftare ha en nära relation till offret (Yourstone 2008, s.

21).

Den största skillnaden mellan män och kvinnors brottslighet är nivån av brutalitet (eng.

severity). I allmänhet är kvinnor ansvariga för 15-20 % av anmälda brott i västra Europa och i

Nordamerika. Statistiken visar även att män begår majoriteten av våldsbrott och de vanligaste

brotten för kvinnor är stöld och ekonomiska brott. Forskning har visat att våldsbrott med

kvinnliga förövare har ökat de senaste åren och i Sverige har kvinnors andel av personer som

misstänks ha begått våldsbrott mot kvinnor mer än fördubblats sedan 80-talet (Yourstone

2008, s. 12).

4.4 Knutby och Helge Fossmo

I studien The Life Story of Helge Fossmo, Former Pastor of Knutby Filadelfia, as Told in

Prison: A Narrative Analysis Approach (Frisk & Palmer 2015) hade författarna, som båda är

forskare i religionsvetenskap, 2012 en lång intervju med Helge Fossmo på

Tidaholmsanstalten. Vad studien erbjuder är Helge Fossmos egen berättelse om sina

upplevelser av Knutby och även författarnas narrativa analys på Fossmos berättelse.

Berättelsen skildrar Fossmos egen version av vilka händelser som ledde fram till det

våldsamma dramat den 10 januari 2004. Generellt tenderar han att fokusera på händelser

ytligt och bara ibland, och då inte i detalj, avslöjar han sina känslor som rör hans personliga

förhållande till sina fruar och älskarinnor. Författarna nämner Kathleen Wells term “core

patterns” vilket betyder det genomgående fokuset i ett berättande eller i en hel berättelse. De

förklarar också att “the core pattern” som finns i Helge Fossmos berättande är hans strävan

efter oskyldighet (Frisk & Palmer 2015, s. 6).

I intervjun lägger Fossmo skulden för sina brott på andra, och inte minst på Åsa Waldau.

Resultatet av analysen visar att Åsa Waldau är en karaktär som tydligt dominerar i Fossmos

berättande (Frisk & Palmer 2015, s. 12).

Studiens slutsats är att berättelser eller livshistorier konstrueras av minnen, tolkningar, val

och uteslutningar. Berättandet reflekteras också av berättarens syfte med att berätta historien.

Den dramatiska händelsen i Knutby 2004 berättas alltså helt olika beroende på vem som

berättar. Fossmos version av händelsen är alltså en berättelse i ljuset av ett specifikt

perspektiv och potentiellt styrt av en önskan om överklagan av fallet (Frisk & Palmer 2015, s.

23).

4.5 Ideala offer och de som bryter mot normen

I boken Ideala offer, och andra har Simon Lindgren, professor, och Ragnar Lundström,

doktorand vid Sociologiska institutionen Umeå universitet, gjort en huvudsakligen kvalitativ

medieanalys med ingående studier av brottsofferframställningar i uppmärksammade fall

(2010).

Författarna drar slutsatsen att medieframställningar av brottsoffer oftast följer en bestämd

form där berättelserna om brottsdrabbade med utgångspunkt i narrativ forskning kan uppfattas

som sedelärande. De “lär oss” hur vi ska agera och reagera. Denna form, eller mall, innebär

att publiken i första hand ser bilden av en viss typ av offerskap: välmående och harmoniska

individer utsätts för brott och hamnar i situationer präglade av chock och hjälplöshet och deras

liv blir karaktäriserat av ångest, oro och rädsla. Brottsutsatta som inte stämmer överens med

mallen uppfattas istället som svårgripbara och tillskrivs därigenom en mer oklar status

(Lindgren & Lundström 2010, s. 110-111).

När en individ kan tillskrivas både offer- och förövaridentitet finns det en tydlig tendens att

hålla isär de två. Det krävs att andra förhållanden och personer kan tillskrivas ansvar om det

individuella ansvaret hos en förövare ska kunna ifrågasättas framgångsrikt. Det diskursiva

behovet av att skapa en individuellt ansvarig förövare medför att de ofta flytande gränserna

mellan offer- och gärningsmannaskap osynliggörs (Lindgren & Lundström 2010, s. 110).

I undersökningen framkom det att män förekom i en mer begränsad utsträckning i det

analyserade materialet och författarna drar slutsatsen att det kan ses som en följd av de socialt

och kulturellt konstruerade svårigheterna med att tillskriva män offerstatus. Att föreställningar

om att “det ideala offret” är svagt och underordnat i relation till förövaren bidrar till att

kvinnor betecknas som offer med en större självklarhet. (Lindgren & Lundström 2010, s. 107-

108).

5. Teoretiskt ramverk

I följande kapitel kommer uppsatsens tre teorier presenteras. Teorierna är valda för att kunna

besvara huvudsakligen uppsatsens tre första forskningsfrågor men även för att kunna

analysera gestaltningen av Åsa Waldau i sin helhet.

5.1 Nyhetsvärdering om brottsnyheter

För att kunna förstå varför Åsa fick så stor uppmärksamhet i medierna behöver hennes

nyhetsvärde analyseras. Yvonne Jewkes är en brittisk sociolog och kriminolog som forskat

om interaktionen mellan brott, media och kultur och i hennes bok Media & crime diskuteras

vad som bidrar till att en nyhet får ett högt värde. Författaren radar upp 12 kriterier och

nyhetsvärden som har format nyheter om brott (Jewkes 2015, s. 49):

● Threshold

● Predictability

● Simplification

● Individualism

● Risk

● Sex

● Celebrity or high-status persons

● Proximity

● Violence or conflict

● Visual spectacle or graphic imagery

● Children

● Conservative ideology and political diversion

Nedan följer en beskrivning av några av dessa nyhetsvärden som är aktuella för Knutbyfallet:

Tröskel (Threshold)

För att en händelse ska anses ha ett nyhetsvärde måste den uppnå en viss nivå av förväntad

betydelse eller drama. “Tröskeln” för en potentiell nyhet varierar beroende på om den ska

publiceras i ett lokalt, nationellt eller internationellt medium. Små brott som vandalisering och

personrån hamnar troligtvis i lokalpressen medan ett mord kan platsa i internationell media

(Jewkes 2015, s. 49).

Förutsägbarhet (Predictability)

Oförutsägbarhet ger en händelse ett högt nyhetsvärde. Särskilt om medierna “upptäcker” ett

“nytt” brott så är det ofta tillräckligt för att få stort utrymme i media. Men även en förutsägbar

händelse kan få ett högt nyhetsvärde då medierna i förväg kan planera deras bevakning av

fallet (Jewkes 2015, s. 50).

Förenkling (Simplification)

För att väcka och hålla publikens intresse måste nyheter vara direkta och enkla att ta till sig

(Jewkes 2015, s. 51).

Omedelbara och plötsliga händelser som ett väpnat rån eller att en död kropp har hittats har

stor chans att få stor uppmärksamhet i media för att innebörden och nyhetens vinkel är lätt för

publiken att förstå. Mer komplexa ämnen som till exempel brottsutveckling är svårare att

rapportera om, om man inte kan ta hjälp av exempelvis en nysläppt rapport som ett mer

konkret grepp (Jewkes 2015, s. 52).

Individualism (Individualism)

Medierna använder sig av personifiering för att simplifiera berättelser för att ge dem en

lockelse av “mänskligt intresse” (eng. human interest). Alltså aspekten av en medial berättelse

som intresserar publiken på grund av att den beskriver upplevelser och känslor hos en individ

som publiken kan relatera till och känna sympati för. Vilket resulterar i att nyhetshändelsen

väcker intresse och reaktioner från publiken. (Jewkes 2015, s. 53)

Sex (Sex)

Ett framträdande ämne i medierna, och främst i tabloidpressen, som har ett högt nyhetsvärde

är sex. Det finns studier som visar att medierna överrapporterar om brott med sexuella inslag

vilket förvränger bilden av brott i samhället och leder till att kvinnor upplever en överdriven

rädsla för att utsättas för sexualbrott (Jewkes 2015, s. 56).

Kändisar eller hög status-personer (Celebrity or high-status persons)

Mediernas besatthet av kända personer är uppenbar. En händelse som innefattar en känd

person har ett högre nyhetsvärde än om den innefattar en för allmänheten okänd person. Nivån

på avvikande beteende som krävs för att fånga mediernas intresse är då betydligt lägre än för

en förseelse som begåtts av en “vanlig” person då en viss “betydelsetröskel” (eng. threshold of

meaningfulness) redan har passerats (Jewkes 2015, s. 57). Men även dömda brottslingar kan

bli mediala “kändisar” på grund av allmänhetens kännedom om fallet.

Ibland anses vissa brottslingar ha ett högt nyhetsvärde långt efter att de har fått sin dom då

massmedia intar en moralisk hållning på offentlig avsky mot deras brott. Oftast sker detta i

länder då brottslingarna är dömda till livstid och aldrig kommer komma ut igen (Jewkes 2015,

s. 59).

Närhet (Proximity)

Närhet (proximity) kan upplevas både spatialt och kulturellt. Med spatial närhet menas den

geografiska närheten till en händelse och med kulturell närhet menas hur relevant händelsen är

för publiken. Självklart varierar närheten på lokal- och riksmedia. Med kulturell närhet menas

att om en vit, medelklass, ung kvinna anmäls försvunnen eller hittas död kommer det få ett

högre nyhetsvärde i medierapporteringen än om offret är en man med arbetarklassbakgrund

med exempelvis afrikanska eller asiatiska rötter som har ett drogmissbruk. Detta på grund av

att journalisterna tror att deras publik lättare kan relatera till och känna empati för den unga

kvinnan (Jewkes 2015, s. 62).

Våld eller konflikt (Violence or conflict)

Nyheter om våld uppfyller mediernas begär om att presentera dramatiska händelser i sin mest

grafiska form (Jewkes 2015, s. 63). I en undersökning som gjordes under det tidiga 90-talet

visade det sig att brittisk press tillägnade 65 procent av sin brottsrapportering till nyheter som

inkluderade våld mellan personer (eng. interpersonal violence), trots att brottsstatistiken

visade att endast 6 procent av alla anmälda brott innefattar våld mellan personer (Jewkes

2015, s. 64).

5.2 Genusteori

Begreppet genus skapar skillnad mellan det biologiska könet och det socialt konstruerade

könet. Grundläggande komponenter inom genus är isärhållande av vad som betraktas som

maskulint/manligt och feminint/kvinnligt (Pettersson 2021, s. 11). En förklaring till att

föreställningar om genus är seglivade är att föreställningar om genus är inbyggda i vårt sätt att

tänka. Sättet att tänka kring vad som är kvinnligt och manligt, att kvinnor är känslosamma och

relationsinriktade och män är rationella och självständiga, är en grundbult i västerländskt

tänkande. Skillnaden skapas i att kvinnor är det som män inte är och män är det som kvinnor

inte är (Gemzöe 2019, s. 86). I boken Feminism, skriven av Lena Gemzöe fil dr i

socialantropologi och professor i genusvetenskap, radas olika motsatspar upp så vi kan se hur

vår tankevärld ordnas i förhållande till kön. Med utgångspunkt i motsatsparet man/kvinna

fylls listan på med exempelvis logik/intuition, förnuft/känsla, intellekt/kropp, aktiv/passiv,

ordning/kaos, oberoende/beroende, människa/djur (Gemzöe 2019, s. 86).

Genus har utformats från teorin att Gud skapade mannen och sedan skapades kvinnan av

mannen. Hon skapades av köttet och Han av anden. Vi får då truismen av att femininum görs

av kvinnokött. Den innebär att allt så kallat kvinnligt kan härledas till det särskilda

kvinnoköttet, som beskrivs som kallare, slappare, östrogent, blodigare och så vidare. Dessa

egenskaper som med en enkel härledning skapade kollektiva egenskaper som ondska, illvilja,

listighet, dumhet, okontrollerbar vrede, pladdrighet, lägre moralisk halt, behagsjuka, ömhet,

empati, omsorg och ostyrbar kättja.

Tittar vi då på maskulinum, Han, så räcker det långt med att säga att kvinnor är det som män

inte är. “Mannen utan egenskaper” - det vill säga förmånen att både bestämma och undgå

bestämning genom att vara den självklara kontrasten mot den ofta detaljerat stereotypt

beskrivna kvinnan. Den dumma, skvalleraktiga, svaga, fega, mjuka, gnälliga, ytliga,

ansvarstagande. Det antika tänkandet att hon gjordes av kött och han av ett finare material

(Hirdman 1998, s. 9).

Gaye Tuchman, professor i sociologi som skrivit boken Making news: A study in the

construction of reality menar att nyheterna hjälper till att skapa samhället, genom att göra det

till ett fenomen som vi gemensamt uppfattar, snarare än att spegla samhället. Det viktiga blir

då att dekonstruera det sätt medierna etablerar dikotomin kvinna/man. De bilder och det språk

som används för att bibehålla dikotomin måste skärskådas och avslöjas (Kleberg 2006, s. 17).

Ofta innebär stereotypa representationer i medierna drag av nedvärdering genom att när

sociala grupper ställs mot varandra värdesätts en kategori som bättre än den andra. Ofta görs

skillnader i kategorierna genom ett “vi” och “dom”, där “vi” är det normala och “dom” ses

som “de andra” genom tillskrivna avvikande egenskaper (Kleberg 2006, s. 17-18). I

mediernas användning av stereotyper finns antaganden om att hur kvinnor representeras i

medierna skulle kunna ha förebildande syfte, som modell. En ökning av kvinnors synlighet i

medierna skulle exempelvis kunna leda till en ökning av kvinnors synlighet i andra

offentligheter. Det finns en föreställning om att om medierna visar kvinnliga förebilder,

exempelvis kvinnor med hög position inom näringslivet, skulle i sin tur framgångsrika

kvinnor öka till antalet (Kleberg 2006, s. 18). Men det har även funnits föreställningar om

negativa förebilder. Ett exempel är att TV-serien Dallas sågs som en fara för de kvinnliga

tittarna genom huvudrollens omfattande alkoholkonsumtion och undfallenhet mot

omgivningen. De kvinnliga tittarna sågs som värnlösa offer för utbudet istället för tittare som

gör kritiska tolkningar.

Dock kan frånvaron av skilda sociala grupper i medierna ha en negativ inverkan då det kan

tolkas som att dessa grupper saknar betydelse i samhället (Kleberg 2006, s. 19).

5.3 Gestaltningsteori

Gestaltningsteorin (eng. framing) grundar sig i hur en nyhet gestaltas, kommunikationens roll

och dess påverkan av människor och hur de upplever sin omvärld.

Begreppet framing användes inom journalistik av Gaye Tuchman under 1970-talet och

illustrerades som en metafor för hur människor kunde ta del av nyheter och att dessa kunde

fungera som ett fönster mot omvärlden (Shehata 2019, s. 342). Det är många faktorer som

spelar roll i hur nyheten uppfattas och dessa behöver tas i beaktning; vilken utgångspunkt,

exempelvis vilket bagage, förkunskaper inom ämnet, kritiskt tänkande, storleken och

avståndet på fönstret? Alltså kan gestaltningsteorin aldrig riktigt uppfattas som objektiv utan

har alltid ett latent värde från dem som står bakom vad (dagordningsteorin) för nyhet och hur

(gestaltningsteorin) den gestaltas.

Inom gestaltningsteorin förekommer många olika gestaltningstyper. Listan är lång och

undersöker man dessa närmare kan man säkert hitta nya typer av gestaltningar beroende på

vad för tema som undersöks. Den vanligaste indelningen av gestaltningstyper är generella

gestaltningar och politiska eller sakfrågespecifika gestaltningar (Shehata 2019, s. 343).

Generella gestaltningar utmärker sig genom att vara förekommande i all typ av

nyhetsrapporterning, oavsett vad rapporteringen handlar om, medan politiska eller

sakfrågespecifika gestaltningar innebär gestaltningar inom en specifik sakfråga, som

exempelvis kriminalitet, politik eller sport.

Användningen av generella gestaltningar är oftast ett resultat av journalisternas egna

värderingar eller de rutiner och praktiker som präglar det redaktionella arbetet på

nyhetsorganisationen vilket innebär att källan till denna typ av gestaltning främst ligger hos

medierna själva (Shehata 2019, s. 343).

En vanligt förekommande gestaltningsram inom generella gestaltningar är konfliktgestaltning

(conflict frame). Inom konfliktgestaltning gestaltas oftast två eller fler individer som hamnat i

en konflikt för att fånga publikens intresse (Semetko & Valkenburg 2000, s. 95). När dessa

individer möts, lyfts olikheterna i karaktärernas åsikter fram och dramaturgin börjar att byggas

upp. Som benämningen förklarar ligger fokus i denna gestaltningstyp i just konflikterna

snarare än att hitta en likhet och lösning (Shehata 2019, s. 343).

En annan av dessa generella gestaltningsramar kallas för morality frame och innebär att ramen

sätter händelsen eller problemet i en kontext av religiösa läror och moralisk föreskrift. På

grund av journalisternas strävan efter objektivitet hänvisar de ofta till morality frame indirekt

genom citat eller slutsatser. Exempelvis genom att låta någon annan lyfta frågan i texten

(Semetko & Valkenburg 2000, s. 96). Ytterligare en gestaltningsram är human interest frame

som låter en person eller en känslosam vinkel få representera ett problem eller en händelse

(Semetko & Valkenburg 2000, s. 95). Den här ramen är vanligt förekommande i

nyhetsrapporteringen och används i syfte att fånga publikens intresse. Den gör nyheten

personlig, dramatisk och känslosam (Semetko & Valkenburg 2000, s. 96).

För att kunna undersöka hur Åsa Waldau har gestaltats måste vi först förstå varför hon fick så

stor uppmärksamhet i medierna och därför använder vi oss av teorin om nyhetsvärdering.

Eftersom hon är kvinna och i den andra perioden även en kriminell sådan är det intressant att

använda genusteorin för att titta på hur hon gestaltas i egenskap av kvinna och kvinnlig

förövare. Gestaltningsteorin är relevant för att analysera hur hon gestaltas och för att

analysera vilka medvetna eller omedvetna val journalisterna gjort.

I nästkommande kapitel presenteras studiens använda material, urvalsprocess, metod och

metodkritik.

6. Material & Metod

Vi har valt att göra en kvalitativ undersökning med fokus på bild- och textanalys, då vi vill

undersöka hur mediernas gestaltning av Åsa Waldau, har sett ut. Studien kommer att ha en

jämförande analys av artiklar som publicerats under två perioder: före Åsa blev anklagad för

misshandel, och efter. Anledningen till att vi valt att göra en kvalitativ innehållsanalys är för

att mer djupgående kunna analysera hur Åsa framställs i text och bild.

6.1 Material & urval

Vi har valt att analysera tio artiklar, fyra från dagstidningen Dagens Nyheter och sex från

kvällstidningen Expressen. Artiklarna är fördelade under tidsspannet 2004-2021 med fem

artiklar från respektive period. Urvalet av de två valda nyhetsmedierna gjordes utifrån

tidningens mängd artiklar om just Åsa Waldau och Knutby. Det framgick i den digitala

databasen Retriever Mediearkiv att Expressen hade den största rapporteringen av

kvällstidningarna i riksmedia med 226 till skillnad från Aftonbladets 140 artiklar. Störst av

dagstidningarna var Dagens Nyheter med 43 artiklar mot Svenska Dagbladets 37 artiklar.

Anledningen till att vi valt sex artiklar från Expressen och fyra från Dagens Nyheter är att

Expressen publicerat betydligt många fler artiklar om Åsa och Knutby än Dagens Nyheter

men också på grund av bristen på bilder där Åsa är avbildad hos Dagens Nyheter.

I valet av artiklar lades ingen större vikt vid artiklarnas genre då kriterierna för urvalet var att

artikeln dels handlar om Åsa dels innehåller en bild föreställande henne. Genren på

respektive artikel uppmärksammades under analysen i en av frågorna i analysschemat (Vilken

slags genre tillhör texten?).

De valda artiklarnas rubriker är:

Period 1 - före misshandelsanklagelserna

“Kristi brud i huvudrollen” Nyhetsartikel, 4 juni 2004 Expressen.

“Sorgen är aggressiv” Personporträtt, 9 januari 2006 Expressen.

“Jag är trött att bli skylld på” Nyhetsartikel, 2 september 2006, Dagens Nyheter.

“Skulle jag ha mördat min egen syster” Nyhetsartikel, 4 december 2007 Expressen.

“Vi Knutbyföräldrar får inte skrämmas till tystnad av Åsa Waldau” Debattartikel, 22

december 2007 Dagens Nyheter.

Period 2 - efter misshandelsanklagelserna

“Ex-maken Patrik om livet med Kristi brud i Knutby” Nyhetsartikel, 9 juni 2019 Expressen.

“Kvinnorna som plågats av Kristi bruds kroppsstraff” Nyhetsartikel, 16 juni 2019 Expressen.

“Kristi bruds sexpastor träder fram” Nyhetsartikel, 30 december 2019 Expressen.

“Vi får inte undvika den viktigaste frågan vad gäller Knutby” Ledare, 16 januari 2020

Dagens Nyheter.

“Åklagaren: De tvingades stå stilla och ta emot kroppsstraff” Nyhetsartikel, 14 januari 2020

Dagens Nyheter.

6.2 Metod

Inför våra analyser har vi valt att utgå från tre olika metoder, Ledin och Mobergs

analysschema, multimodal diskursanalys (socialsemiotik) och Scotts McClouds sju principer

om hur bild och text samverkar.

Till artikelns text i kombination med rubrik använder vi oss av ett analysschema inspirerat av

Johanna Ledin och Ulla Moberg (Ledin & Moberg 2019, s. 201). Analysschemat utgår från

fyra olika kategorier: innehåll, relation, form och intertextualitet.

Innehåll innefattar vad texten handlar om, vad som händer och vad den påstår. Relation

beskriver exempelvis om texten bjuder in läsaren eller stängs ute, hur texten byggs upp med

hjälp av tilltal, omtal, referenser och språkhandlingar (Ledin & Moberg 2019, s. 201). Till

kategorin form, som handlar om textens egenskaper och funktioner har vi gjort ett aktivt val

att utesluta den då vi upplevde att kategorin saknade relevans i vår frågeställning. Till sist

hade kategorin intertextualitet syftet att analysera frågor som: Vilken genre en artikel tillhör?

Vilka röster som får höras i artikeln? Vilka värderingar är framträdande? Valet av detta

analysschema gjordes då den upplevdes som applicerbar och lättförståelig, det resulterade i

en tydlig analys vad gäller text och rubrik.

Till bildanalysen har vi valt att använda oss av en multimodal diskursanalys (socialsemiotik).

Texter som har fler än ett sätt att kommunicera på kallas för multimodala och i vår analys

passade denna metod bra. Inom den multimodala analysen kan relationer skapas, både enskilt

i bild men också hur de i relation kan samarbeta med text. Bilder kan kräva uppmärksamhet

från läsaren eller bjuda in läsaren, detaljerna kan spela större roll än man tror och den

symboliska distansen mellan åskådare och objektet kan spela stor roll för slutresultatet

(Björkvall 2019, s. 29).

Vi kommer att analysera varje artikel och dess enheter: rubrik, bild, text individuellt samt i

kombination med varandra, detta för att få ett så fullständigt resultat som möjligt.

6.3 Metodens analysfrågor

Multimodal diskursanalys (socialsemiotik)

Kräver personen i bild uppmärksamhet eller erbjuds läsaren att betrakta hen?

Har personen i bild ögonkontakt med kameran kan man säga att hen kräver uppmärksamhet

från läsaren. Om personen inte har ögonkontakt med läsaren kan man säga att hen istället

erbjuder läsaren att relativt ostört betrakta honom eller henne (Björkvall, 2019 s. 36).

Hur är distansen i bilden?

Beroende på hur bilden tolkas kan en person som presenteras i närbild kännas påträngande

eller personlig. Presenteras personen istället på ett långt avstånd kan personen uppfattas som

mer distanserad (Björkvall, 2019 s. 41).

Hur är attityden i bilden?

Avbildas personen i bild rakt framifrån eller hur ett fågel- eller grodperspektiv?

Maktrelationer kan skapas genom dessa perspektiv. Presenteras en person rakt framifrån

upplevs personen inte ha någon makt över läsaren och läsaren upplevs inte heller ha något

övertag. Avbildas personen istället snett uppifrån präglas attityden av dominans från

betraktaren. Avbildas en person i ett underifrån-perspektiv tillskrivs makten till den avbildade

och betraktaren underlägsen (Björkvall 2019, s. 49).

Finns det engagemang i bilden?

Finns det ett framifrån-perspektiv i bilden uttrycks en inkludering och ett sådant perspektiv

kan beskrivas som ett perspektiv med hög grad av engagemang med den som avbildas. Är

bilden tagen rakt bakifrån är attityden exkluderande och oengagerad. Sidoperspektivet kan

ses som en glidande skala mellan rakt framifrån- och rakt bakifrån-bilder. Då presenteras den

avbildade snarast som om hen inte är en del av betraktarens värld (Björkvall, 2019 s. 54).

Scott McClouds sju principer (McCloud, 2006 s. 130):

Word-specific/Ordspecifik

Artikeln berättar allt med text, bild illustrerar någon aspekt av det vi får läsa i texten.

Picture-specific/Bildspecifik

Bilden ger läsaren all information medan ord accentuerar olika aspekter av det som syns i

bilden.

Duo-specific/Parspecifik

Ord och bild skickar mer eller mindre samma budskap till läsaren.

Intersecting/Korsande

Ord och bild samarbetar till viss del medan de enskilt bidrar med ytterligare information.

Interdependent/bunden

Ord och bild ger tillsammans ett budskap som de enskilt inte skulle kunna ge.

Parallel/Parallell

Ord och bild visar olika typer av budskap utan att sammanflätas.

Montage/Komposition - En bildkomposition med olika bilder som inte nödvändigtvis har

något med varandra att göra.

Analysschema inspirerat av Ledin & Moberg:

Innehåll

Vad handlar rubriken om och vad påstår den?

Har den täckning i brödtexten?

Vad handlar brödtexten om och vad påstår den?

Har rubriken och brödtexten en röd tråd?

Relation

Vilka ord används i beskrivningen av Waldau i de utvalda artiklarna?

Vad för typ av språkhandlingar förekommer i rubrik/brödtexten?

(frågor, uppmaningar, erbjudanden, påståenden?)

Hur riktar sig texten till läsaren? (Får huvudpersonen tala direkt till läsaren i form av citat?)

Bjuder den in eller utestänger läsaren? (Kommenterar journalisten på citaten och lägger in

egna värderingar?)

Intertextualitet

Vilka normer och värderingar finns i texten och hur visar de sig?

Finns det dolda värderingar i de utvalda artiklarna? Om ja - vilka?

Vilken slags genre tillhör texten?

Vilka funktioner har den?

Vilka röster får höras i texten?

Hur uttalar de sig, explicit eller implicit?

6.4 Metodkritik

Uppsatsen är en kvalitativ studie med syfte att undersöka hur Åsa Waldau gestaltats i media

och om det funnits ett “före och efter” i hur hon har porträtterats. Fördelen med en kvalitativ

studie är att det finns möjlighet att undersöka och analysera på ett mer djupgående sätt än

med en kvantitativ studie. Detta passade forskningsfrågan då förhoppningen med studien var

att besvara på hur Åsa Waldau gestaltats av media.

Nackdelen med de kvalitativa metoderna är att objektiviteten är svår att uppnå till fullo då

människor kan tolka en text eller bild olika. Av den anledningen valde vi att med hjälp av

litteraturen genomföra analysen tillsammans så att tolkningen av analysenheterna skulle

resultera så objektivt som möjligt. Ett annat sätt att undvika subjektivitet var att vi tog hjälp

av etablerade teorier och tidigare forskning. När urvalet av artiklar gjordes fanns det vissa

kriterier artiklarna skulle uppfylla, exempelvis skulle artikeln vara bildsatt och medellång

med mellan 400 till 1500 ord. Detta resulterade i att artiklarna inte valdes efter eget tycke

utan endast om de passade in på analysenheternas kriterier.

6.5 Forskningsetik och forskaretik

Då studien handlar om hur Åsa Waldau gestaltas i media med hjälp av artiklar där bild och

text förekommer har vi valt att inte fingera varken hennes eller journalisten/skribentens

namn. Detta då Åsa Waldau vid denna period ansågs vara en offentlig person som självmant

syntes i tv-program som Skavlan och uttalade sig i tidningar. Då journalisten/skribenten gjort

ett aktivt val i att skriva en artikel om Åsa Waldau borde de vara medvetna och acceptera att

artiklar de skrivit analyseras och granskas.

7. Resultat

I följande kapitel kommer studiens resultat att redovisas i fem olika delar. Resultatet kommer

inte att gås igenom artikel för artikel utan redovisas genom summeringar under passande

delkapitel. Resultatet kommer att presenteras i följande delar: 7.1 Åsa Waldau i kontexten

Knutby, 7.2 Åsa Waldau i text, 7.3 Hur kommer Åsa Waldau till tals i text och bild?, 7.4 Åsa

Waldau i bild och rubrik och 7.5 Text, bild och rubrik i samverkan.

7.1 Åsa Waldau i kontexten Knutby

För att kunna förstå varför medierna har ett så stort intresse för Åsa måste vi börja med att

titta på varför Knutby fick så stor medial uppmärksamhet.

En nyhet som får stort genomslag i medierna anses ha ett högt nyhetsvärde. Som tidigare

nämnt finns det flera kriterier för vad som ger nyheter om brott ett högt nyhetsvärde (Jewkes

2015). I fallet Knutby var det bland annat oförutsägbarheten som gjorde nyheten så otroligt

stor. Ingen hade kunnat ana att en liten kristen församling i ett litet samhälle i Sverige skulle

falla offer för ett brutalt mord och mordförsök. När det sedan framkommer att dramat även

innehåller religion, sex, otrohetsaffärer och församlingen liknas vid en sekt blir nyhetsvärdet

ännu högre. Att en liten kristen församling präglats av otrohetsaffärer, dödsfall, misshandel

och sexuellt utnyttjande är oförutsägbart.

För att en nyhet ska få ett högt nyhetsvärde behöver den också vara direkt och enkel för

publiken att ta till sig. Knutbydramat väckte direkt publikens intresse eftersom det skedde ett

mord och ett mordförsök. Barnflickan Sara Svensson misstänks tidigt vara den skyldige

mördaren men tätt inpå åtalas Helge Fossmo för anstiftan till mord och mordförsök. Samtidigt

väcks ett allt större intresse för Åsa Waldau i medierna. En mystisk figur som kallar sig Kristi

brud som uttrycker starka åsikter och känslor.

Något som sägs ge ett högre nyhetsvärde är närheten i nyheten, både nära geografiskt och

nära kulturellt (Jewkes 2015, s. 62). Knutby ligger relativt centralt i landet, det ligger nära en

stor stad som Uppsala och relativt nära Stockholm. Geografiskt ligger Knutby nära.

Invånarna är svensk medelklass eller arbetarklass som gör att de även är kulturellt nära. Att

de är en kristen församling bidrar också till den kulturella närheten i andra delar av

västvärlden. Offren, Alexandra Fossmo och Daniel Linde är två unga “vanliga” människor

som är lätta att relatera till och känna empati för.

Ännu en bidragande faktor till att en nyhet får ett högt nyhetsvärde, och främst i

kvällsmedierna, är om den innehåller sex eller brott med sexuella inslag (Jewkes 2015, s. 56).

Knutbydramat innehöll både otrohetsaffärer och sexuellt utnyttjande. Att Daniel Linde som

utsattes för mordförsök var gift med Helges älskarinna gjorde att otrohet och svartsjuka blev

ett möjligt motiv. Det gav även en extra krydda till mediernas rapportering. Att Urban Fält

senare blev både anklagad och dömd för sexuellt utnyttjande av person i beroendeställning

fick ett högt nyhetsvärde och medierna, främst kvällspress, fick mycket att rapportera om den

så kallade “sexpastorn”.

7.2 Åsa Waldau i text

Att bilden av Åsa har förändrats i medierna efter misshandelsanklagelserna 2017 är ett

faktum, innan hon blev anmäld visste varken allmänheten eller medierna om hennes roll som

förövare.

Den 13 mars 2020 dömdes hon för åtta fall av misshandel och frikändes från sex fall (svt.se

2020). Det vår studie har undersökt är med vilka värderingar och ord Åsa Waldau har

beskrivits i medierna och hur beskrivningarna har förändrats över tid i samband med att nya

uppgifter om henne har blivit känt för allmänheten.

I samtliga av studiens tio artiklar benämns Åsa med epitetet Kristi brud minst en gång. Ord

som är vanligt förekommande i beskrivningen av Åsa: upprörd, kränkt, frustrerad, aggressiv,

förnekande, humoristisk, beskylld. Beskrivningar om Åsa som är vanligt förekommande är: att

hon är en person som blev uppassad på, en som reagerar starkt och oroas, känner sig

förföljd, liknas med Gud eller en drottning, någon som kunde bli arg och dela ut

bestraffningar om hon inte blev nöjd, en ledare, någon som förvandlats och förändrats, styrt

församlingen med järnhand.

Om artiklarna delas in i två kategorier - den första för artiklar publicerade mellan åren 2004-

2016, och den andra för artiklar publicerade 2017-2021, alltså ett före och ett efter

misshandelsanklagelserna, märks det en skillnad i vilka typer av ord som används i

beskrivningen av Åsa. I artiklar ur den första kategorin, alltså före 2017, beskrivs hon oftare

som beskylld, upprörd, en mamma, mytomspunnen, jagad, kränkt, någon som oroas, känner

sig förföljd, reagerar starkt och skakad, omgiven av vänner, ha ironisk humor, intensiv blick.

I artiklar från den andra kategorin, efter 2017, beskrivs hon oftare som aggressiv, förtvivlad,

isolerad, en individ som inte visste bättre, någon som liknas vid Gud, som en robot, någon

som kunde bli arg och ännu argare, urskuldande, en ledare, tongivande, någon som kunde

bestraffa, kontrollerad av sina visioner, en person som blev uppassad på, hon som skulle gifta

sig med Jesus, någon som förvandlats och förändrats, någon man betjänar.

Den enda av artiklarna från före 2017 som använder beskrivningar som liknar de ur den andra

kategorin är debattartikeln “Vi Knutbyföräldrar skräms till tystnad av Åsa Waldau”

(Debattartikel, 22 december 2007, Dagens Nyheter). Där används beskrivningar som

manipulerande ledarskap, tror att hon är Jesu brud, förnekande, bestraffande, besynnerliga

tankar i sin föreställningsvärld. Artikeln är kategoriserad under DN Debatt och är skriven av

Ewa Westman, mor till två barn i Knutbyförsamlingen som hon själv står utanför, och det är

endast hennes åsikter som hörs i brödtexten. Artikeln är okommenterad av Dagens Nyheters

journalist eller redaktör med undantag från sista meningen i ingressen: “Det skriver Ewa

Westman, mor till två vuxna barn i Knutbyförsamlingen”. Att det är Ewa Westman som är

skribenten framgår i ingressen och i byline.

När det kommer till värderingar från de utvalda artiklarnas skribenter återfinns det i nio fall av

tio, antingen öppna eller dolda värderingar och normer. Den artikel där det inte finns tecken

på värderingar är “Skulle jag ha mördat min egen syster” (Nyhetsartikel, 4 december 2007,

Expressen) som till största del består av citat av Åsa som lämnas okommenterade av

journalisten.

Exempel på synliga värderingar från journalisten finns i artikeln “Jag är trött på att bli skylld

på” (Nyhetsartikel, 2 september 2006, Dagens Nyheter). Meningen “Pastorerna gjorde sig

tillgängliga på fredagen för att visa att de inte är någon sluten sekt.” kan uppfattas som att

journalisten inte är helt övertygad om att församlingen inte är en sluten sekt eller vill påpeka

att församlingen flera gånger har anklagats för att vara en sekt. Att “pastorerna gjorde sig

tillgängliga” kan tolkas som att pastorerna är upptagna människor som har varit svåra att få

tag på och inte tidigare velat ställa upp på intervjuer. Med meningen “De andra pastorerna

och församlingsmedlemmarna tycks ta de nya uppgifterna med ro” finns en värdering om att

det endast är Åsa som är upprörd för att de andra är lugna. Meningen kan upplevas som att

den bagatelliserar Åsas starka reaktion.

Ytterligare ett exempel på synliga värderingar från journalisten finns i artikeln “Sorgen är

aggressiv” (Personporträtt, 9 januari 2006, Expressen) då journalisten beskriver hur det är att

intervjua Åsa: “Det är svårt, nästan omöjligt, att få henne att svara kortfattat på frågor. Hon

ger uttömmande svar för att försäkra sig om att inte bli missförstådd. Hon vill rentvå

församlingen och bemöta anklagelser”.

Ännu en värdering finns i meningen “När hon sitter med en varm kopp kaffe i handen känns

allt det hemska långt borta. Skira, gröna gardiner i fönstren. I köket, bredvid ett piano, står

ett stort matsalsbord i mörkt trä.”. Att “allt det hemska känns långt borta” är inte Åsas ord,

utan journalistens, och det framgår inte om det är när Åsa får sitta med en kopp kaffe vid sitt

köksbord hon känner att allt det hemska känns långt borta eller om det är journalistens

antagande för att hon har gröna, skira gardiner.

Ett exempel på något som skulle kunna tolkas som en värdering från journalisten finns i

artikeln “Kristi bruds sexpastor träder fram” (Nyhetsartikel, 30 december 2019, Expressen)

där det står: “I förhör säger Urban Fält att det var Åsa Waldaus uppdrag till honom att

“strida för det sexuella”......Åsa Waldau säger å sin sida i förhör att det var Urban Fält som

manipulerade henne”. Journalistens ordval “å sin sida” kan göra att det upplevs som att han

lägger en värdering i att de här två bara skyller på varandra hela tiden vilket gör att de båda får

mindre trovärdighet.

Dolda värderingar och normer förekommer i nästan alla av de utvalda artiklarna, även om det

är en tolkningsfråga hur man uppfattar dem. I artikeln “Sorgen är aggressiv” (Personporträtt, 9

januari 2006, Expressen) finns det en dold värdering i att Åsa inte porträtteras som den ledare

för församlingen som hon faktiskt är, utan mer som en mamma och som en som har förlorat

sin syster i ett mord.

I artikeln “Exmaken Patrik om livet med Kristi brud i Knutby” (Nyhetsartikel, 9 juni 2019,

Expressen) löper genom hela brödtexten värderingen om att Åsa inte visste bättre, att hon

trodde hon gjorde det rätta men nu har insett att hon gjorde fel, och senare mynnar ut i att

skulden bör läggas på den sexbrottsåtalade pastorn. I artikeln framställs Patrik som en

oskyldig person trots att han i texten erkänner att även han har misshandlat. Något som

lämnas okommenterat av journalisten. I artikeln benämns Patrik både som Patrik Waldau och

som “exmaken” och det kan uppfattas som att det ligger en värdering i att han är ett ex - han

har lagt den tiden bakom sig, han tar avstånd och hör inte längre ihop med Åsa.

I artikeln “Åklagaren: De tvingades stå stilla och ta emot bestraffningar” (Nyhetsartikel, 14

januari 2020, Dagens Nyheter) målas Åsa upp som en ledare som står ansvarig för lidandet

målsägandena har orsakats. Målsägandena beskrivs som offer, gråtande och tagna av

situationen, men det nämns också att målsägandena vid tidpunkten för misshandeln har

accepterat att de blivit slagna och själva tagit på sig skulden.

I texten citeras advokat Elisabeth Massi Fritz som var företrädare för tre målsägare: “– Det

har lett till psykiska skador. Här kan man se det så tydligt. De trauman som mina klienter bär

på liknar närmast de trauman för människor som har varit med om krig. Där dödligt krig har

funnits.”. Här finns en värdering i jämförelsen mellan att ha levt i församlingen i Knutby och

ha levt i ett dödligt krig, vilket kan tolkas som att Åsa har varit en fruktansvärd och hemsk

församlingsledare som ger trauman som kan jämföras med trauman man får av dödligt krig.

När det kommer till normer kan de uppfattas i minst åtta av studiens tio artiklar. Ett tydligt

exempel finns i debattartikeln “Vi Knutbyföräldrar skräms till tystnad av Åsa Waldau”

(Debattartikel, 22 december 2007, Dagens Nyheter): “Till landets kristna befolkning, till alla

församlingar inom olika samfund vädjar jag. Det finns bara en Jesus och alla är syskon i den

kristna tron på Bibeln…. Ni har alla ett ansvar för att ta vara på Knutbygruppen som har

kommit så fel. Unga människor med många små barn ligger bildligt talat sårade och sargade

i diket. Ni går förbi. Ingen har stannat och tagit hand om de förvirrade och skadade i diket.

Finns det ingen barmhärtig samarit bland Sveriges kristna människor?”. Här finns normen

om att kristna ska vara goda människor och att alla kristna församlingar ska vara öppna och

välkomnande - inte slutna och ovälkomnande som skribenten upplever att Knutby är. Det

finns också en norm om att kristna ska hjälpa och “rädda” människor som hamnat snett i livet.

I samma text skriver skribenten:

“Tycker ni att er kontakt med era vuxna barn är sådan som den ska vara? Kan ni dela era

tankar och åsikter med era barn i Knutby?”. Här finns normen om att alla föräldrar har rätt till

att ha en relation med sina vuxna barn.

I artikeln “Sorgen är aggressiv” (Personporträtt, 9 januari 2006, Expressen) skriver

journalisten: “För barnen är hon helt enkelt mamma - oavsett om hon ibland kallas Kristi

brud. Ändå är hon inte riktigt som alla andra mammor. Hon skjutsar inte barnen till skolan,

det brukar hennes assistent Jossan göra.”. Här beskrivs Åsa som en ovanlig mamma, men

hon är inte ovanlig för att hon tror att hon ska gifta sig med Jesus, är den högsta ledaren i en

sektliknande församling eller är ett känt mediefenomen, utan för att hon låter sin assistent

skjutsa sina barn till skolan.

I ytterligare en artikel, “Jag är trött på att bli skylld på” (Nyhetsartikel, 2 september 2006,

Dagens Nyheter), hittas mammanormen: “Åsa Waldau, även kallad Kristi Brud, bjöd på kaffe

medan barnen lekte med hundarna och badade i en uppblåsbar bassäng.”. Här beskrivs Åsa

istället som en vanlig mamma, som bjuder reportern på kaffe på altanen medan barnen leker i

trädgården. Hon har villa, barn och hundar. Samtidigt är det ett allvarligt ämne som diskuteras

i artikeln; Åsa känner sig kränkt och orolig för att Helge Fossmo ska komma med nya

uppgifter som enligt henne innebär att han ska anklaga henne för att ha varit delaktig i hennes

systers mord.

Artikeln “Kristi bruds sexpastor träder fram” (Nyhetsartikel, 30 december 2019, Expressen)

kan uppfattas ha normen att bakom den sexualdrivne lättmanipulerade mannen fanns den

listiga, manipulerande kvinnan som visste precis vad hon drev mannen till att göra. I artikeln

tar Urban Fält, den så kallade “sexpastorn”, på sig ansvaret för sina handlingar och ber om

ursäkt för att han gjort fel och gjort många människor illa. Den tredje åtalade pastorn, Peter

Gembäck, nämns också i artikeln och det framgår att han erkänner sina brott. Åsa Waldau

nekar. “Waldau är åtalad för 14 fall av misshandel av sex olika kvinnor. Hon nekar till brott

men säger att hon förstår att det som pågick i Knutby “varit osunt”. Gembäck är åtalad för

ett fall av misshandel och olaga tvång - han erkänner. I polisutredningen står det att Urban

Fält begått sexuellt ofredande mot en 17-årig flicka för att ge Åsa Waldau “frid”. ” När Åsa

senare får komma till tals i artikeln genom utdrag ur polisens förhör lägger hon skulden på

Urban Fält och menar att det var han som manipulerade henne. Artikelns vinkel är dock att

Urban tar på sig ansvaret för sina handlingar och ber om ursäkt, till skillnad mot Åsa som här

framstår som den iskalla manipulerande kvinnan utan ånger.

Något som framgått av studiens resultat är att tidningarna gärna trycker på kontrasterna. Ett

mönster man kan se i både de tidigare artiklarna och de senare. Som att journalisten i artikeln

“Jag är trött på att bli skylld på” (Nyhetsartikel, Dagens Nyheter 2 september 2006) väljer att

beskriva att Åsa bjuder på kaffe medan barnen leker i trädgården med hundarna. En idyllisk

bild av en helt vanlig Svensson-familj men en stor kontrast till ämnet som diskuteras och

anledningen till att reportern är där: att den dömde Helge Fossmo antagligen ska komma med

nya anklagelser mot Åsa. Allvarliga anklagelser som rör hennes systers död.

Det finns även stora kontraster i artikeln “Sorgen är aggressiv” (Personporträtt, 9 januari 2006

Expressen) då Åsa öppnar upp sitt hem och privatliv för läsaren, hur hennes hem beskrivs som

ett vanligt hem, hur hon beskrivs som mamma men artikelns sista meningar är: “Där fanns det

fortfarande kvar torkat blod. Det hade runnit efter väggen när hon sköts.”. Journalisten vill

här skapa kontraster i Åsas normala “mammaliv” mot den rysliga mordhistoria som drabbade

henne.

Även i rubriker finns kontraster. Som i “Kvinnorna som plågats av Kristi bruds kroppsstraff”

(Expressen 16 juni 2019) där “Kristi brud”, som låter som en god och oskuldsfull person, blir

en kontrast till “plågade kvinnor” och “kroppsstraff”. Samma kontraster hittas i rubriken

“Kristi bruds sexpastor träder fram” (Expressen 30 december 2019).

7.3 Hur kommer Åsa Waldau till tals i text och bild?

I tre av de tio artiklarna får Åsa komma till tals via egna citat, i fyra av de tio artiklarna

kommer Åsa till tals genom citat hämtade ur polisens förhör eller via hennes försvarare. I

resterande tre artiklar kommer hon inte till tals alls.

I artikeln “Skulle jag ha mördat min egen syster” (Nyhetsartikel, 4 december 2007,

Expressen) bjuder texten in läsaren då Åsa nästan oavbruten får tala direkt till läsaren i form

av citat. Hon ställer även frågan som återfinns i rubriken: “Skulle jag ha mördat min egen

syster?” Den enda kommentaren journalisten gör på Åsas citat är: “Hon blir upprörd över att

än en gång pekas ut för delaktighet i sin systers död.”. Artikeln är även bildsatt med en

halvkroppsbild på Åsa, tagen ur ett rakt framifrån perspektiv, där hon står med armarna i kors

och har ögonkontakt med betraktaren. Hon kräver här betraktarens uppmärksamhet och

kommer genom detta ännu mer till tals.

I artikeln “Jag är trött på att bli skylld på” (Nyhetsartikel, 2 september 2006, Dagens Nyheter)

får Åsa komma till tals genom flera citat. Citatet “Jag är trött på att bli skylld på. Du vet ju

vad man tror om mig efter allt han har sagt.”, där “han” syftar på Helge Fossmo, lämnas

okommenterat av journalisten. Journalisten låter därmed läsaren dra sin egen slutsats om “vad

man tror om” Åsa efter Helges tidigare uttalanden.

Artiklarna “Kristi bruds sexpastor träder fram” (Nyhetsartikel, 30 december 2019, Expressen),

“Ex-maken Patrik om livet med Kristi brud i Knutby” (Nyhetsartikel, 9 juni 2019, Expressen)

och “Kvinnorna som plågats av Kristi bruds kroppsstraff” (Nyhetsartikel, 16 juni 2019,

Expressen) följer alla samma mönster. Där hörs Åsas röst i citat hämtade ur polisens förhör.

Även citat från Patrik Waldau och kvinnorna som blivit misshandlade av Åsa är hämtade ur

polisens förhör i dessa tre artiklar. I de två förstnämnda artiklarna kommer Åsa dock till tals

genom bild. Artiklarna innehåller samma bild på Åsa, men i “Kristi bruds sexpastor träder

fram” är den beskuren till en närbild och ordentligt förstorad så den nästan täcker en hel sida.

Åsa har ögonkontakt och kräver uppmärksamhet av läsaren. Hennes min är svårtolkad men

man kan ana ett litet leende vilket kan ge en intressant tolkning av artikelns handling.

Av artiklarna Åsa inte får komma till tals i, “Vi Knutbyföräldrar skräms till tystnad av Åsa

Waldau” (Debattartikel, 22 december 2007, Dagens Nyheter), “Vi får inte undvika den

viktigaste frågan vad gäller Knutby” (Ledare, 16 januari 2020, Dagens Nyheter) och “Kristi

brud i huvudrollen” (Nyhetsartikel, 4 juni 2004, Expressen) är de två från Dagens Nyheter en

debattartikel och en ledare vilket gör det mer naturligt att inte låta Åsa komma till tals.

Artikeln från Expressen handlar om Åsas färd till och från Knutbyrättegången i Uppsala där

Åsa vittnar. En artikel där Åsa står i centrum men inte själv kommer till tals. Den enda rösten

som hörs är Patrik Waldau som ger citatet: “– Vi har inget att säga nu”.

7.4 Åsa Waldau i bild och rubrik

Det vanligaste uttrycket Åsa förmedlar i de analyserade bilderna är allvar och endast en av de

utvalda artiklarna innehåller en bild där hon ler. På fyra av tio bilder har hon armarna i kors

och på tre av tio bilder håller hon ena handen vid ansiktet. Armarna i kors signalerar

motsatsen till öppenhet och om en person med ett öppet kroppsspråk korsar armarna kan det

även betyda att ämnen har blivit känsligt. Om en person kliar sig i nacken eller i ögonen är det

tecken på att personen inte håller med dig och om hen stryker sin panna eller kind kan det

betyda att hen upplever obehag och vill lugna ner sig (Lacinai 2015).

Att Åsa oftast inte ler på bild gör henne avvikande. Enligt en studie från 2002 som studerade

hur medierna skildrade kvinnor i ledande positioner inom svenskt näringsliv framgick det att

kvinnorna oftast log på bild. Att le inför en fotograf ansågs vara ett närmast reflexmässigt

beteende hos kvinnor (Jarlbro 2012, s. 74).

I debattartikeln “Vi Knutbyföräldrar skräms till tystnad av Åsa Waldau” (Debattartikel, 22

december 2007, Dagens Nyheter) är bildvalet en närbild på Åsa då hon har handen i ansiktet

och med ena fingret drar i huden runt ögat. Det skulle kunna tolkas som att hon gnuggar sig i

ögat och signalerar att hon inte håller med om påståendena och anklagelserna mot henne i

artikeln. Eftersom Åsa själv inte får uttala sig i artikeln gör bildredaktören på Dagens Nyheter

valet att låta läsaren tolka det som att Åsa inte håller med.

I artikeln “Kvinnorna som plågats av Kristi bruds kroppsstraff” (Nyhetsartikel, 16 juni 2019

Expressen) gör Åsa exakt samma rörelse med fingret vid ögat (bilden är tagen ett annat år och

vid ett annat tillfälle) och skulle även där kunna tolkas som att bilden signalerar att Åsa inte

håller med om anklagelserna som riktas mot henne i artikeln.

Tre av artiklarna har bilder där Åsa kräver uppmärksamhet av läsaren (har ögonkontakt), och i

resterande sju artiklar erbjuds läsaren att betrakta henne relativt ostört. På åtta av bilderna är

hon avbildad på ett medelavstånd, vilket upplevs som en social distans. På resterande två

bilder är hon avbildad på ett nära avstånd och upplevs då som mer personlig. Om en bild har

ett nära eller intimt avstånd kan den upplevas som påträngande. Dock upplevs det inte i dessa

två bilder då Åsa inte har ögonkontakt och på så sätt inte kräver lika mycket av betraktaren

och inte heller tränger sig på.

Sex av de tio analyserade bilderna är tagna i ögonhöjd och ur ett rakt framifrån-perspektiv.

I bilden till artikeln “Sorgen är aggressiv” (Personporträtt, 9 januari 2006, Expressen) syns

Åsa böja sig över sin lillasyster Alexandras gravsten och betraktaren ser henne ur ett lätt

fågelperspektiv. Om en person avbildas ur ett fågelperspektiv, fotograferad ovanifrån, präglas

attityden i bilden av dominans från betraktaren. Personen som avbildas upplevs som mindre,

mer utsatt och i underläge.

Attityden är ännu tydligare i bilden från artikeln “Åklagaren: De tvingades stå stilla och ta

emot bestraffningar” (Nyhetsartikel, 14 januari 2020, Dagens Nyheter) där Åsa är avbildad

när hon kommer ut ur rättegångssalen. Hon går med armarna i kors, huvudet och blicken ner i

golvet och är fotograferad något ovanifrån, där både hennes kroppspråk och fågelperspektivet

gör att hon upplevs vara i underläge. I förgrunden i samma bild syns en person som kan

identifieras som en ordningsvakt på grund av hans uniform. Han är ur fokus men tar upp en

stor del av bilden. Till vänster, bakom ordningsvakten syns Åsa, i fokus. Kontrasterna gör att

Åsa i förhållande till vakten ser mycket mindre ut vilket också bidrar till att betraktaren tolkar

henne som i underläge - hon går bakom den stora ordningsvakten med batong i bältet.

När det kommer till hur bild och rubrik samverkar i de analyserade artiklarna gör de i de flesta

fallen det efter principen att rubrik och bild är beroende av varandra. De samverkar för att ge

läsaren information som var och en för sig inte skulle kunna framställa. Exempel på detta är

artikeln “Kristi brud i huvudrollen” (Nyhetsartikel, 4 juni 2004, Expressen) då rubriken säger

en sak, bilden en annan och tillsammans en tredje. På bilden är Åsa avbildad på ett

medelavstånd, med ryggen mot kameran och på väg från betraktaren. Hon signalerar tydligt

att hon inte vill vara i centrum och hon vill inte vara med på bild. Tillsammans med rubriken

görs tolkningen att Åsa ofrivilligt spelar huvudrollen men ändå står i centrum.

Ett annat exempel är artikeln “Skulle jag ha mördat min egen syster” (Nyhetsartikel, 4

december 2007, Expressen) då rubriken syftar på ett citat från Åsa som återfinns i brödtexten.

Läses endast rubriken vet läsaren varken vem det är som säger citatet eller vilken syster det

syftas på. Bilden är en halvkroppsbild på Åsa med armarna i kors, ett allvarligt uttryck och

ögonkontakt med betraktaren. Tillsammans samverkar rubrik och bild i budskapet om att det

är Åsa som säger citatet och att det rör hennes mördade syster. Hennes allvarliga uttryck i

bilden signalerar om att hon är upprörd över anklagelserna som riktats mot henne. Eftersom

hon även har ögonkontakt med betraktaren kan man säga att det finns ett “du-tilltal” i bilden,

som om hon får tala direkt till läsaren.

Den näst vanligaste principen vad gäller rubrik och bild i samverkan är en ord-specifik princip

där texten bidrar med allt läsaren behöver veta och bilder används för att illustrera delar av det

texten beskriver. Den här principen förekommer oftare i Expressen än i Dagens Nyheter. Ett

exempel är artikeln “Kvinnorna som plågats av Kristi bruds kroppsstraff” (Nyhetsartikel, 16

juni 2019, Expressen) där rubriken förtäljer att texten kommer att handla om de plågade

kvinnornas berättelser och att det är Kristi brud (Åsa) som har gett dem kroppsstraff. För att

illustrera delar av det texten beskriver har man valt en bild på Åsa. Bilden tillför ingen ny

information men med hjälp av den understryks det att det är Åsa som är Kristi brud och som i

rubriken anklagas för att ha plågat kvinnorna. Artikelns andra bild är en bild på Åsa och

hennes exman Patrik. Han är närmast kameran och står ihopsjunken och tittar ner i marken.

Han ser plågad och skamsen ut. Det Patrik signalerar har även täckning i brödtexten där det

nämns att han erkänner att det har förekommit fysiska bestraffningar i Knutby. Han erkänner

och är förmodligen skamsen och ångerfull.

Exempel på när rubrik, bild och brödtext har god samverkan är när artikeln genom en

överlappande princip svarar på frågorna vad? vem? varför? och ett exempel ur studien är

artikeln “Jag är trött på att bli skylld på” (Nyhetsartikel, 2 september 2006, Dagens Nyheter).

Rubriken svarar på frågan vad - någon är trött på att bli beskylld på. Bilden svarar på frågan

vem - vi ser en bild på Åsa med ett allvarsamt uttryck, rynka mellan ögonbrynen och

gestikulerande armar. Läsaren förstår att det är kvinnan på bilden som är trött på att bli

beskylld. Brödtexten svarar på frågan varför: Helge Fossmo har kommit med anklagelser mot

Åsa tidigare och har nu kommit med uppgifter om att han eventuellt ska göra det igen.

Ett exempel på när denna princip följs delvis men kräver att läsaren har en viss förkunskap är

artikeln “Åklagaren: De tvingades stå stilla och ta emot bestraffningar” (Nyhetsartikel, 14

januari 2020, Dagens Nyheter). Där svarar rubriken på frågan vad - åklagaren påstår att några

tvingades stå stilla och ta emot bestraffningar. Eftersom åklagaren nämns i rubriken förstår

läsaren att det handlar om en rättegångssituation eller ett åtal, men inte vilket brottmål det

handlar om eller vem som har delat ut dessa bestraffningar. Bilden svarar delvis på frågan vem

- en kvinna med armarna i kors och huvudet och blicken sänkt kommer ut ur en dörr som ser

ut att leda in till en rättssal. I förgrunden ser vi en ordningsvakt som går framför kvinnan

vilket hjälper läsaren med tolkningen om att det är en rättssal kvinnan kommer ut ifrån. Har

läsaren en viss förkunskap och vet att det är Åsa på bilden kan slutsatsen dras att rättegången

handlar om Knutby och att Åsa är den åtalade. Vet läsaren inte att bilden föreställer den

åtalade Åsa kan slutsatsen bli att det är en av de som fått stå stilla och ta emot bestraffningar

som avbildats, dessutom med tanke på den avbildades undergivna kroppsspråk.

Brödtexten svarar på frågan varför och vem - för att Åsa skulle bli nöjd. Det är målsägandena

som har blivit utsatta för bestraffningar och det är Åsa som har utfört dem, och enligt artikeln,

i tron om att hon hjälpte.

Ett exempel på när rubrik och bild tillsammans sänder ett annat budskap än brödtexten är

ledarartikeln “Vi får inte undvika den viktigaste frågan vad gäller Knutby” (Ledare, 16 januari

2020, Dagens Nyheter). Rubriken hintar om en viktig fråga gällande Knutby som vi inte får

undvika, vad frågan är vet läsaren inte av att bara ha läst rubriken, men rubriken påstår att

skribenten vet. Bilden som valts till artikeln är en bild på Åsa. Med rubrik och bild i samspel

tolkar läsaren det som att det är Åsa som är den viktigaste frågan gällande Knutby - att det är

hon som bär skulden. Men i texten framgår det: “Hur Knutby kunde hända är den allra

viktigaste frågan som de inuti och utanför kan ställa sig….Men att fråga hur saker kan hända

är inte att skuldbelägga offer, eller urskulda förövare. Det är att ta lärdom. Utan den kommer

vi inte att kunna känna igen varningstecknen på en sekt som den i Knutby nästa gång, än

mindre hindra förödelsen.” Enligt texten ska inte skulden endast läggas på Åsa, utan snarare

på hela församlingen, men samspelet mellan rubrik och bild leder till en annan tolkning.

Här väcks frågan om Dagens Nyheter i det här fallet i första hand har använt bilden på Åsa

som ett dragplåster.

Ett annat exempel på att tidningarna kan ha använt Åsa som ett dragplåster är i artikeln “Kristi

bruds sexpastor träder fram (Nyhetsartikel, 30 december 2019, Expressen) där nästan hela

sida två i uppslaget täcks av en närbild på Åsa. Även rubriken “Kristi bruds sexpastor...”

syftar till Åsa. Nyheten är att Urban Fält, som står åtalad för sexuellt utnyttjande av person i

beroendeställning, inte längre vill vara anonym och träda fram och be om förlåtelse. Det

brödtexten faktiskt handlar om är Fälts ursäkt och ett urskuldande brev han har skrivit till

Expressen. Åsa nämns i texten men nyheten handlar inte om henne. Hon kommer heller inte

till tals i form av egna citat utan hörs genom andrahandskällor och ur polisens förhör.

När det gäller frågan om rubriken har täckning i brödtexten har undersökningen visat att sju

av studiens tio artiklar har rubriken täckning i brödtexten, i ett fall har rubriken delvis

täckning i brödtexten och i två fall har rubriken mindre täckning i brödtexten eller får läsaren

att tro att artikeln ska ha ett annat innehåll.

7.5 Text, bild och rubrik i samverkan

Något som förekommer i flera av studiens utvalda artiklar är att rubrik och bild säger en sak,

men tillsammans med brödtexten ger de en annan innebörd. Ett exempel är “Kristi bruds

sexpastor träder fram” (Nyhetsartikel, 30 december 2019 Expressen ) där läsaren, genom

rubrik och bild, lätt kan uppfatta att artikeln handlar om Kristi bruds egen “sexpastor”, att han

ska träda fram och berätta om sin och Åsas sexuella relation. Efter att även ha läst brödtexten

förstår läsaren dock att artikeln handlar om Urban, den så kallade “sexpastorn”, och hans

ursäkt till de han har ofredat.

Artikeln “Vi får inte undvika den viktigaste frågan vad gäller Knutby” (Ledare, 16 januari

2020, Dagens Nyheter) följer samma princip. Rubriken i kombination med bilden på Åsa gör

att läsaren uppfattar det som att det är Åsa som är den viktigaste frågan gällande Knutby som

vi inte får undvika. När man sedan läser brödtexten framgår det att Knutby är en sekt, att de

verkliga förövarna är Åsa och Helge Fossmo men att församlingsmedlemmarna själva borde

ha frågat sig hur Knutbydramat kunde ske. Skribenten menar att skulden borde läggas på

själva sekten och istället för att skuldbelägga offer och urskulda förövare borde man ta lärdom

så inget liknande sker igen.

Artikeln “Kristi brud i huvudrollen” (Nyhetsartikel, 4 juni 2004, Expressen) innehåller

egentligen ingen nyhet utan beskriver mest Åsas väg från sitt hem till rättegången där hon ska

vittna, vad hon äter till lunch, vad hon har på sig, och hur hon tar sig hem. Rubriken i

kombination med den paparazzi-liknande bilden säger att Åsa i den här situationen står

ofrivilligt i centrum. Tillsammans med brödtexten spär artikeln på mystiken kring henne och

hon gestaltas som en rockstjärna, vilket hintar om den högt uppsatta ledarposition hon faktiskt

hade inom församlingen vid den här tidpunkten.

I den tryckta artikeln “Jag är trött på att bli skylld på” (Nyhetsartikel, 2 september 2006,

Dagens Nyheter) sker något som påverkar läsarens uppfattning av artikeln. På samma sida

finns en annan artikel där rubriken “Fossmos erkännande ifrågasätts” ligger i höjd med bilden

på Åsa. Den rubriken är dessutom större vilket gör att läsaren lätt kan tro att rubriken om

Fossmo hör ihop med bilden på Åsa. Fossmos erkännande ifrågasätts av Åsa i “Jag är trött på

att bli skylld på” så egentligen blir sidans komposition inte så missvisande men läser läsaren

artikeln om Fossmo först kan det påverka uppfattningen om Åsas citat i den andra artikeln. I

“Fossmos erkännande ifrågasätts” uttrycker åklagare Elin Blank att Fossmos trovärdighet inte

är så stor, vilket gör att Åsas citat i den andra artikeln får mer trovärdighet och ger mer kraft åt

vinkeln om att församlingen är oskyldiga och att Fossmo är den ensamma förövaren.

8. Analys

I följande kapitel kommer tre av uppsatsens frågeställningar att besvaras genom de tre valda

teorierna; nyhetsvärdering om brott, genusteorin och gestaltningsteorin.

8.1 Varför fick Åsa Waldau och Knutby Filadelfia så stor uppmärksamhet i medierna i termer

av nyhetsvärdering?

Att Knutbydramat blev så medialt uppmärksammat berodde på att det uppfyller flera kriterier

för ett högt nyhetsvärde. Även Åsa uppfyller flera av dessa kriterier. Ett av dem är att Åsa

som både person och fenomen var oförutsägbar. Att en liten församling i Uppland skulle

drabbas av ett brutalt mord och mordförsök var oförutsägbart men efterspelet det kom att få

var nästan ännu svårare att förutse. Att det kom fram att Åsa, en pastor i församlingen, tror att

hon är trolovad med Jesus och kallar sig Kristi brud, är oförutsägbart. Att den dömde Helge

Fossmo kom med anklagelser om att Åsa skulle ha varit inblandad i sin systers död, är även

det oförutsägbart.

Den senare mediala rapporteringen av Åsa har snarare varit förutsägbar, vilket kan anses ha

ett högt nyhetsvärde då medierna i förväg kan planera bevakningen (Jewkes 2015, s. 50).

Innan de tre pastorerna åtalades hade det spekulerats i medierna om att Knutby var en sekt

och att Åsa varit den ledande gestalten. Att Peter Gembäck anmälde både Urban Fält och

Åsa, inklusive sig själv, bidrog förmodligen till att den följande rapporteringen av åtalet blev

en förutsägbar nyhet. Medierna kunde exempelvis planera för hur rapporteringen skulle se ut

under dagarna för rättegången.

Ytterligare ett kriterium för ett högt nyhetsvärde är att nyheten behöver vara enkel för

publiken att ta till sig. Att ett mord hade skett riktade direkt publikens intresse till Knutby och

senare även till församlingen. Åsa däremot, var svårare för både publiken och journalisterna

att förstå sig på. När hon först uppmärksammades i medierna beskrevs hon som någon som

verkar ha haft en ledarroll i församlingen tillsammans med den åtalade Helge Fossmo. Hon är

dessutom syster till den mördade kvinnan. Därför kan hon egentligen ses som ett offer.

Hennes syster har blivit mördad av personer som stod henne väldigt nära och hon känner sig

sviken och förrådd. Dessutom börjar Helge, hennes närmsta kollega, som står anklagad för

två allvarliga brott, skylla ifrån sig och rikta anklagelser mot henne. Åsa blir därför ett

komplext fenomen att rapportera om. Det kan i sin tur verka som att medierna inte riktigt

visste hur de skulle låta Åsa framställas i media. Kanske är det faktumet att hon blev

uppmärksammad i samband med nyheten om Knutbydramat, en enkel nyhet att ta till sig,

som gjorde det lättare för publiken att sätta det ganska komplexa fenomenet Kristi brud i

kontext.

Ett vanligt drag för ökat nyhetsvärde är att medierna använder sig av personifiering för att

simplifiera berättelser och väcka empati och intresse hos publiken (Jewkes 2015, s. 53).

Rapporteringen om Knutby har präglats mycket av personifiering genom alla år. Till en

början av barnflickan Sara Svensson som egentligen var förövaren men ändå fick en slags

offerroll i dramat (Lindgren & Lundström 2010, s. 101), och senare med hjälp av Åsa som

Kristi brud. Fenomenet Kristi brud har nästan blivit synonymt med församlingen i Knutby

och Åsa i sin tur som en kod eller en symbol för Knutby och Knutbydramat.

I de senare artiklarna, som publicerats efter 2017, har de kvinnor som varit “slavar” till Åsa

personifierat missförhållandena i församlingen. Även Peter Gembäck som fick en liknande

“förövare blir offer”-roll som barnflickan kan ses som att ha personifierat ångern och

ansvarstagandet.

Ytterligare något som behövs för att publiken ska kunna relatera är att det finns en närhet i

nyheten, både geografiskt och kulturellt. Offren i Knutbydramat är nära kulturellt och några

som publiken kan relatera till och känna empati för. Samma relaterbarhet hittas senare hos

Åsas offer; kvinnorna hon misshandlade vid flera tillfällen.

Att Åsa själv är en vit, kristen, medelålders kvinna från medelklassen bidrar även det till det

höga nyhetsvärdet.

Att Åsa och Knutby fick stor medial uppmärksamhet efter anklagelserna 2017 kan förklaras

genom nyhetsvärdet om kändisar eller hög status-personer. En händelse eller ett brott som

innefattar en känd person har ett högre nyhetsvärde än om den innefattar en för allmänheten

okänd person (Jewkes 2015, s. 57). Att Åsa redan var en känd person för allmänheten när hon

blev anmäld för misshandel har förmodligen bidragit till en ökad rapportering i medierna.

Åsa blev en känd profil på grund av ett känt och omtalat brottsfall. Hon var 2004 varken

förövare eller offer men blev som Kristi brud ett känt fenomen och symbol för Knutby

Filadelfia. Brottet hon misstänktes för, (14 fall av misshandel) har i sig ett relativt lågt

nyhetsvärde, men fick på grund av Åsas kändisskap ett högre nyhetsvärde. Även brotten de

två andra pastorerna misstänktes för fick ett högre nyhetsvärde i kontexten Knutby.

Att Knutbydramat skulle få så stor medial uppmärksamhet var inte svårt att gissa. Det innehöll

många faktorer för ett högt nyhetsvärde och har till och med liknats med Twin peaks (Robért

2004). Men något som märks i de tidigare artiklarna i studien är att medierna inte riktigt visste

hur de skulle förhålla sig till personen och fenomenet Kristi brud. Med risk för att inte verka

objektiva lät de Åsa komma till tals relativt fritt och okommenterat. I vissa artiklar framstår

det som att Knutby Filadelfia var en helt vanlig församling. Journalisterna verkade rädda att

döma dessa människor och framställde församlingen som att det de höll på med var helt

normalt.

Journalisten och författaren Anna Lindman som intervjuat Åsa flera gånger trodde under en

period att det var hon själv som hittat på Kristi brud-fenomenet när församlingsmedlemmarna

nekade som allra mest (Lindman 2021, s. 112). Lindman hade inför en intervju med Åsa blivit

varnad av sin journalistkollega om att bli “Malouad”, ett uttryck från när journalisten Malou

Von Sivers gick från att vara stenhård till sockersöt i en intervju med Åsa (Lindman 2021, s.

18).

8.2 Hur har medierna gestaltat Åsa Waldau som kvinnlig församlingsledare och som kvinnlig

förövare?

Föreställningar om genus är inbyggda i vårt sätt att tänka (Gemzöe 2019, s. 86) och innebär

föreställningar om vad som betraktas som maskulint och feminint (Pettersson 2021, s. 11).

Dessa föreställningar präglar flera av studiens artiklar om Åsa. I artikeln “Jag är trött på att

bli skylld på” (Dagens Nyheter 2 september 2006) framstår Åsa som den pladdriga kvinnan

med okontrollerbar vrede till skillnad mot Peter Gembäcks lugn och förmåga att ta de nya

uppgifterna med ro. Han säger att det inte är någon “big deal” medan det beskrivs att Åsa

reagerar starkt. Det skrivs i artikeln att Åsa bjöd på kaffe medan barnen lekte med hundarna

och badade. Hon beskrivs här som en mamma och en värdinna som bjuder på kaffe. Hon

framstår därför som feminin, med egenskaper som omsorgsfull och ansvarstagande. Peter

Gembäck får ingen liknande beskrivning i artikeln, ty han är “mannen utan egenskaper”.

I artikeln “Skulle jag ha mördat min egen syster” (Expressen 4 december 2007) framstår Åsa

även där som pladdrig, gnällig, ha okontrollerbar vrede och kanske till och med lögnaktig.

Att artikeln till största delen består av citat skulle kunna tolkas som att Åsas okontrollerbara

vrede och pladdrighet gör henne ostoppbar och tar över hela intervjun.

En artikel där Åsa återigen framstår som feminin är “Kristi brud i huvudrollen” (Expressen 4

juni 2004) där hon beskrivs som “skyddas som en rockstjärna”, hon hålls gömd och smusslas

med, hon gömmer sig i baksätet medan hennes make kör bilen, hon dricker en Coca-cola

light. När hon sedan är tillbaka hemma beskrivs hon omgiven av vänner. Artikeln innehåller

även en ingående beskrivning av hur hon är klädd.

I Lundgren och Lundströms studie om ideala brottsoffer nämns de socialt och kulturellt

konstruerade svårigheterna med att tillskriva män offerstatus (Lindgren & Lundström 2010,

s.107–108). I de tidigare artiklarna upplevs medierna ha svårt att tillskriva Åsa offerstatus,

trots att hon borde kunna ses som ett brottsoffer då hennes syster har blivit mördad av en

person i Åsas närhet. Något som skulle kunna förklaras genom Åsas offensiva reaktion mot

Helge Fossmo och andra som uttalat sig negativt om Åsa eller församlingen. Normen om att

offret är svagt och underordnat i relation till förövaren bryts i detta fallet då Åsa är

överordnad och upplevs som starkare än förövaren, Sara Svensson.

I studiens artiklar som publicerats efter misshandelsanklagelserna 2017 förändras mönstret.

Det är då inte längre lika stort fokus på Åsas femininitet och hon beskrivs istället som

aggressiv, frustrerad, en ledare, som en robot och någon som styrt och plågat andra.

Egenskaper som uppfattas som maskulina.

Kvinnor som begår brott anses avvikande då de bryter mot feminiteten och tillskrivs

maskulina egenskaper. De anses även bli dubbelt straffade, både av rättssystemet och av

medierna. Beteenden som normaliserats hos män kan tolkas som nyckfullt och amoraliskt hos

kvinnor. Konsekvensen av det blir att kvinnors brott ofta blir överdramatiserade (Jewkes

2015, s. 135-136).

Kvinnor som begår brott attraherar medierna och offentlighetens uppmärksamhet mer än vad

män gör som begår samma brott (Jewkes 2015).

Tidigare forskning har visat att kvinnliga förövare oftare har barn vid tiden för brottet än vad

de manliga förövarna har och att manliga förövare oftare var singlar när brottet begicks

(Yourstone 2008, s. 21). Något som bekräftas i Åsas fall. Hon hade både barn och man och

villa när hon begick sina brott. Samma forskning visar även att kvinnliga förövare oftare ha en

nära relation till offret (Yourstone 2008, s. 21) vilket också bekräftas i Åsas fall. Personerna

som föll offer för hennes misshandel stod henne väldigt nära.

I Frisk och Palmers forskning om Helge Fossmo beskrivs så kallade “core patterns” och att

Fossmos “core pattern” är hans strävan efter oskyldighet. I citat från Åsa mellan åren 2004-

2016 kan även hennes “core pattern” uppfattas som en strävan efter oskyldighet, att bemöta

anklagelserna och rentvå församlingen. Efter 2017 upplevs hennes “core pattern” vara att

urskulda sig genom att skylla på sektens miljö och att hennes tro om att hon gjorde rätt.

I samma forskningsstudie dras slutsatsen att en persons berättande reflekteras av personens

syfte med att berätta sin historia. Åsas syfte med hennes berättande i de tidigare artiklarna

skulle kunna vara att rentvå sig själv från Fossmos anklagelser och församlingen från

sektanklagelserna.

Tidigare forskning visar att när kvinnor väl är närvarande i nyheter så är det oftast i nyheter

som rör den privata sfären snarare än den offentliga (First 2002, s. 47). Ett exempel på ett

ämne som rör den privata sfären är brott, vilket är den kategori där Åsa mest passande skulle

kunna placeras eftersom det är i nyheter om brott hon oftast har figurerat.

8.3 Hur gestaltningen har förändrats över de två perioderna genom mediernas

gestaltningsramar

Ett vanligt grepp medierna använder sig av för att skapa dramaturgi är konfliktgestaltning,

vilket innebär att texten gestaltar två eller fler individer som hamnat i en konflikt. Fokuset

ligger då mer i just konflikterna snarare än att hitta en likhet och lösning (Shehata 2019, s.

343). Ur ett gestaltningsteoretiskt perspektiv präglas nästan alla av studiens artiklar av någon

form av konfliktgestaltning. Det som har förändrats över tid är vilka som står i konflikt med

varandra. I de tidigare artiklarna är Åsa nästan alltid i konflikt med Helge Fossmo men efter

2017 är hon i konflikt med pastorskollegan Urban Fält eller något mer abstrakt som sektens

“osunda miljö”

I flera av studiens artiklar syns ett mönster av journalistens strävan efter objektivitet genom

att ge stort utrymme till citat och låta intervjupersoner lyfta frågor i texten (Semetko &

Valkenburg 2000, s. 96). Det journalisten då bidrar till är användandet av morality frame.

Exempel ur studien på när journalisten upplevs objektiv genom att låta andra föra talan i

texten är “Skulle jag ha mördat min egen syster” (Expressen 4 december 2007) där texten i

princip endast består av citat från Åsa och ett citerat utdrag ur återskapade sms som ska ha

skickats till Alexandra Fossmo. Även i artikeln “Kvinnorna som plågats av Kristi bruds

kroppsstraff” (Expressen 16 juni 2019) finns indikationer på morality frame då stora delar av

texten består av citat från “kvinnorna” hämtade ur polisens förhör. Texten är även till stora

delar skriven med en “hon säger att..” och “en kvinna vittnar om..” - princip. Detta med

fördel för journalisten ska framstå som mer objektiv.

Morality frame kan även sätta en händelse eller ett problem i en kontext av religiösa läror och

moralisk föreskrift (Semetko & Valkenburg 2000, s. 96) vilket är en ram som kan tolkas i

nästan alla nyheter om Knutby och Knutbydramat. Eftersom normen om att kristna ska vara

goda människor existerar i vårt samhälle antas det också att den normen finns i

rapporteringen om Knutby. När goda kristna människor åtalas och ställs inför rätta kan de

upplevas som dubbelt avvikande, i liknelse med hur kriminella kvinnor upplevs avvikande

från sin femininitet. I Åsas fall blir det extra påtagligt då medierna ofta benämner henne som

Kristi brud, som låter som en god, vacker och oskuldsfull person, men skapar stora kontraster

när det sätts i kontexten brott och misshandel.

Ytterligare en gestaltningsram som ramar in artiklarna om Knutby och Åsa är human interest

frame. Knutbydramat, eller Knutby som sekt, har under alla år i strålkastarljuset gestaltats

genom personifiering för att väcka känslor hos publiken (Semetko & Valkenburg 2000, s. 96).

Det har varit flera olika personer som har fått gestalta Knutby genom åren eftersom fenomenet

Knutby Filadelfia i sig varit svårt att rapportera om. Åsa har dock varit en person som ständigt

fungerat som en symbol för Knutby, både i rollen som församlingsledare och som kvinnlig

förövare.

Lundgren och Lundström har i sin forskning dragit slutsatsen att medieframställningar av

brottsoffer oftast följer en bestämd form, det sedelärande, vilket skulle kunna uppfattas som

en gestaltningsram. När brottsutsatta inte stämmer överens med mallen uppfattas de som

svårgripbara och tillskrivs därigenom en oklar status (Lindgren & Lundström 2010, s. 110–

111). Åsa faller ur mallen eftersom hon inte reagerar enligt föreställningen om hur

brottsutsatta ska reagera, vilket skulle kunna vara en förklaring till mediernas svårighet att

tillskriva Åsa en tydlig roll mellan åren 2004-2016.

9. Slutsats och diskussion

I föregående kapitel har resultatet presenterats och analyserats med hjälp av det teoretiska

ramverket. I följande kapitel kommer resultatet diskuteras och uppsatsen summeras. Här

kommer även den fjärde frågeställningen, om hur bild och rubrik bidrar till gestaltningen, att

besvaras.

Uppsatsens syfte har varit att undersöka dagspressens och kvällspressens gestaltning av Åsa

Waldau i bild, rubrik och text. Att tonen i beskrivningen av henne har förändrats efter

misshandelsanklagelserna är ett faktum och innan undersökningen gjordes var det inte svårt

att hypotetiskt säga att så är fallet. Men undersökningens syfte blev således att delvis ta reda

på hur, och på vilket sätt, tonen förändrats. För att kunna analysera materialet tog vi hjälp av

flera olika metoder. För textanalysen följdes ett analysschema där vi tittade på de olika

kategorierna: innehåll, relation och intertextualitet, för bildanalysen användes ett

analysschema med inspiration från multimodal diskursanalys (socialsemiotik), och för text

och bild i samverkan användes Scott McClouds sju principer.

För att besvara uppsatsens första frågeställning, varför Knutby och Åsa fick så stor medial

uppmärksamhet, användes en teori om nyhetsvärdering för nyheter om brott. För att kunna

sätta Åsa i kontext behövde vi först titta på varför Knutbydramat fick ett så högt nyhetsvärde

och sedan titta på vilken roll Åsa spelade i sammanhanget. Det innehöll flera faktorer som

bidrar till ett högt nyhetsvärde såsom förenkling, närhet, sex och oförutsägbarhet. Att nyheter

om Åsa skulle få ett så högt nyhetsvärde som de har fått är inte självklart. Hon var en komplex

person och eftersom medierna inte riktigt visste hur de skulle förhålla sig till henne gjorde det

förmodligen även publiken kluven. Gissningsvis var det att Åsa blev känd i kontexten Knutby

som gjorde att nyheter om henne intresserade publiken. Att Knutby och Knutbydramat har ett

så högt nyhetsvärde är alltså avgörande för Åsas nyhetsvärde.

När Åsa 2017 blev anmäld för misshandel fick hon återigen ett högt nyhetsvärde men denna

gång på grund av att hon redan var en känd person för allmänheten. Hennes brott överdrevs av

medierna just för att hon är en känd person men dessutom är kvinna, något som tagits upp i

tidigare forskning (Jewkes 2015, s. 136).

Uppsatsens andra frågeställning, hur Åsa har gestaltats som kvinna och som kvinnlig

förövare, besvaras genom genusteori. Ur ett genusteoretiskt perspektiv har gestaltningen

förändrats genom att hon innan 2017 beskrivs med feminina egenskaper och efter 2017

beskrivs med maskulina egenskaper.

Som kvinnlig församlingsledare, offer och mystiskt fenomen beskrivs hon alltså med feminina

egenskaper men som kvinnlig förövare, åtalad och dömd, beskrevs hon alltså med maskulina

egenskaper. Som tidigare forskning har visat så attraherar kvinnor som begått brott medierna

och offentlighetens uppmärksamhet, mer än vad män gör som begått samma brott (Jewkes

2015, s. 134). Något som bekräftas av vår studie genom att Peter Gembäck, pastor i Knutby,

också åtalades och dömdes för misshandel men inte alls fick samma mediala uppmärksamhet

som Åsa fick i samband med åtalet.

Att Åsa i text beskrivs med först feminina, och sedan maskulina, egenskaper speglas inte på

samma sätt i bild. Detta förklaras troligtvis med att tidningarna oftast använt sig av arkivbilder

på Åsa i de senare artiklarna, alltså bilder som är tagna när hon inte var en misstänkt förövare.

Åsa kan snarare uppfattas som mer maskulin i bild än i text eftersom hon sällan ler på bild.

Studien från 2002 som visade att kvinnor oftast ler på bild (Jarlbro 2012, s. 74) bekräftar att le

på bild uppfattas som feminint, därför bör motsatsen, att inte le på bild, uppfattas som

maskulint. Att tidningarna mellan 2004-2016 i text tillskriver Åsa feminina egenskaper men

att hon i bild kan uppfattas som mer maskulin är ett tecken på att journalisterna inte riktigt

visste hur de skulle beskriva denna komplexa person. När hon sedan fick en tydligare roll som

kvinnlig förövare 2017 samspelar bild och text bättre då hon kan uppfattas som maskulin i

både text och bild.

Att tonen förändrades efter misshandelsanklagelserna 2017 vet vi med säkerhet. Men hur?

Uppsatsens tredje frågeställning, om framställningen av Åsa förändrats över tid och i så fall

hur, besvaras genom att analysera ordval, värderingar och hur hon får komma till tals.

Hon får i de senare artiklarna inte komma till tals i samma utsträckning som i de tidigare, där

hon kunnat uttrycka sig fritt. Bildmässigt användes bilder på Åsa mer omotiverat i artiklar

publicerade efter 2017. I de artiklar där Åsa inte får komma till tals över huvud taget får hon

heller inte komma till tals genom bild då ingen av dessa artiklar har använt en bild där Åsa har

ögonkontakt med betraktaren.

I rubrikerna märks en skillnad i att efter hon blev en misstänkt kvinnlig förövare är det inte

längre Åsa som är huvudperson i rubriken. Till exempel “Ex-maken Patrik om livet med

Kristi brud i Knutby”, “Kvinnorna som plågats av Kristi bruds kroppsstraff” och “Åklagaren:

De tvingades stå stilla och ta emot bestraffningar”. Hon finns som ett lockbete i rubriken men

den talar också om att artikeln inte i huvudsak kommer att handla om henne och inte vara

skriven ur hennes perspektiv.

Att Åsa själv inte längre vill uttala sig i pressen efter att hon blivit åtalad är gissningsvis inget

ovanligt. Det som dock blir intressant är att Åsa gärna uttalade sig under åren 2005-2008 för

att försvara sig mot de anklagelser som Helge Fossmo riktade mot henne, men när hon 2017

blir anmäld och anklagad för misshandel finner hon inte samma behov av att gå ut och

försvara sig. En anledning till detta skulle kunna vara att hon 2017 var utröstad ur Knutby

församling och inte hade folk omkring henne som beskyddade henne. Under åren efter mordet

hade hon så mycket mer att förlora och var därför tvungen att försvara sig och församlingen.

2017 hade hon redan förlorat allt.

Åsas vilja att uttala sig speglas givetvis i studiens artiklar. Mellan åren 2005-2008 fick hon

ofta komma till tals i form av många citat, flera av dem okommenterade av journalisten, och

fick fritt spelrum att sprida sin agenda i medierna.

I artiklarna publicerade efter 2017 kom hon till tals via utdrag ur polisens förhör eller via sin

försvarare.

Något som framkommit av resultatet är att tidningarna gärna använder sig av kontraster i både

beskrivningar och i rubriker. Man undrar dock varför medierna gärna använder sig av dessa

kontraster mellan den goda kristna och den onda brottsliga. Har normen om att kristna

människor ska vara goda och oskyldigare än andra reviderats över tid? Är det istället så att

man nästan förväntar sig att kristna inte kan vara så goda som de framstår, de måste ha

hemska egenskaper som de döljer med sin kristlighet? När sedan en kristen persons

skenheliga handlingar avslöjats så föredrar medierna att döma ut personen och överdriva

kontrasterna.

Att medierna under åren 2004-2016 inte riktigt visste hur de skulle framställa Åsa ledde till att

de lät henne komma till tals relativt fritt och okommenterat, med risk för att inte verka

objektiva. Kvällspressen liknade gärna Kristi brud vid en rockstjärna, trots att avhoppade

församlingsmedlemmar och anhöriga varnat om Åsas ledarskap. Journalister kom inte att

kritiskt granska Åsa och församlingen förrän efter anmälningarna 2017.

Vad som tydligt framgår av studien är att Åsa används som en symbol för Knutby, och då ofta

i bild. Det finns flera exempel bland de utvalda artiklarna där det finns ett stort fokus på Åsa i

bild trots att artikelns nyhet inte handlar om henne. När tidningarna ska bildsätta artiklar som

handlar om Knutby verkar det ligga nära till hands att välja en bild på Åsa. Antagligen gör de

så för att de antar att läsarna associerar Åsa med Knutby eller att hon leder till ökad

försäljning och fler klick. Åsa som person och begreppet “Kristi brud” lockar läsarna. Därför

tål frågan om medierna använder Åsa och “Kristi brud” som ett dragplåster att undersökas. I

minst tre av studiens artiklar hade bilderna på Åsa kunnat bytas ut till någon annan bild på

temat Knutby. I vissa fall hade artikeln fått en annan betydelse om bilden hade föreställt

någon annan än Åsa. Att exempelvis Expressen väljer att ha fokus på Åsa i både bild och

rubrik i artikeln “Kristi bruds sexpastor träder fram” trots att artikeln handlar om Urban Fält är

ett tydligt bevis på att Åsa används som ett dragplåster men även tillskrivs skuld och ansvar.

Svaret på den fjärde frågeställningen, hur tidningarna har bildsatt och rubricerat artiklar om

Åsa, är att hon i allmänhet avbildas med ett allvarligt uttryck, ofta med armarna i kors eller

ena handen vid ansiktet. Hon är ofta avbildad i ögonhöjd, ur ett rakt framifrån-perspektiv och i

närbild eller på ett medelavstånd beskuren i halvkropp.

Att hon presenteras i ögonhöjd och i rakt framifrån-perspektiv uttrycker att hon tillhör

läsarens värld, hon är inte någon främling (Björkvall 2019, s. 32). Anledningen till hennes

allvarliga uttryck kan helt enkelt vara att artiklarna handlar om allvarliga ämnen där det inte

passar sig att man ler på bilden. Att hon oftast är avbildad nära eller på ett nära medelavstånd

kan förklaras med att betraktaren ska uppfatta henne som personlig, vilket kan tolkas som att

tidningarna genom sina bildval vill tona ner mystiken kring Kristi brud och visa att hon är en

vanlig människa. Kontrasten mellan att hon i text ofta benämns med Kristi brud, det mystiska,

och att i bild uppfattas som en vanlig människa gör gestaltningen komplex. Även i rubrikerna

trycker medierna gärna på kontrasterna mellan Kristi brud, det goda, och hennes onda

kriminella handlingar, något som oftare förekommer i Expressen. I hälften av artiklarna är

rubriken ett citat hämtat ur brödtexten, antingen från Åsa eller från andra.

När det kommer till bild och rubrik i samverkan så är det två principer som oftast används;

den första är att rubrik och bild är beroende av varandra, då bilden och rubriken säger en sak

som de var för sig inte hade kunnat säga. Den andra principen är att texten bidrar med allt

läsaren behöver veta och bilder används för att illustrera delar av det texten beskriver.

Innebörden av den komplexa gestaltningen av Åsa mellan åren 2004-2016 blir att publiken får

svårt att förhålla sig till henne. När hon 2017 blir en misstänkt förövare vet medierna hur de

ska gestalta henne och kan lättare placera henne i en mall vilket ger henne en tydligare roll för

publiken.

9.1 Hur skiljer sig framställningen av Åsa i de två utvalda medierna?

Studien har undersökt artiklar från Expressen och Dagens Nyheter, som var ett aktivt val för

att kunna göra jämförelser mellan kvällstidning och dagstidning. En skillnad som studien har

visat är att Expressen oftare använder sig att en lockande rubrik som vittnar om skvaller som

exempelvis “Kvinnorna som plågats av Kristi bruds kroppsstraff”, “Ex-maken Patrik om livet

med Kristi brud i Knutby”, “Kristi bruds sexpastor träder fram” och “Skulle jag ha mördat

min egen syster”. I Dagens Nyheter är artiklarnas rubriker oftast ett citat hämtat ur brödtexten,

de lockar fortfarande till läsning men de kan inte uppfattas som skvaller på samma sätt som

rubrikerna i Expressen.

I Expressen fick Åsa komma till tals i större utsträckning än i Dagens Nyheter, både i bild och

i text. I endast en av artiklarna från Dagens Nyheter kommer Åsa till tals via egna citat och i

två av dem kommer hon inte till tals över huvud taget. I Expressen finns fler artiklar med

direkta citat från Åsa och även citerade uttalanden från henne ur polisens förhör. I Dagens

Nyheters artiklar finns ingen bild där Åsa har ögonkontakt med betraktaren, därför kommer

hon inte heller till tals via bild. I Expressen finns flera artiklar där Åsa kräver uppmärksamhet

från betraktaren genom ögonkontakt och dessutom är bilderna i Expressen fysiskt större vilket

gör att betraktaren kommer närmre Åsa.

Undersökningen har även visat att artiklarna från Dagens Nyheter oftare innehåller dolda

normer och värderingar än vad artiklarna från Expressen gör. I Expressen märks dock ett

tydligare mönster av att Åsa blir dömd på förhand innan hon fått sin dom.

Ur ett genusteoretiskt perspektiv tillskrivs hon i de senare artiklarna maskulina egenskaper

oftare i Expressen än i Dagens Nyheter. I de tidigare artiklarna tillskrivs hon feminina

egenskaper oftare i Expressen även om det också förekommer i Dagens Nyheter. Tidigare

forskning har visat att kvinnors våld är mer problematiskt än mäns och ses som “ofeminint”

och onaturligt (Berrington & Honkatukia 2002, s. 59).

När det kommer till användningen av Åsa som ett dragplåster gör de båda tidningarna det i

samma utsträckning.

9.2 Förslag till vidare forskning

Något som framtida forskningsstudier skulle kunna undersöka närmare är om offentliga

personer med manipulativa egenskaper lyckats manipulera journalister som intervjuat dem.

Det är över huvud taget intressant att undersöka i vilken grad kända personer lyckas

manipulera och föra fram sin agenda genom journalisterna som intervjuar dem.

För att vidare undersöka huruvida Åsa lyckades manipulera medierna behövs fler djupgående

analyser likt denna studie göras. Där artiklar från exempelvis Aftonbladet och Svenska

Dagbladet skulle kunna analyseras. Att analysera artiklar från lokala medier i närheten av

Knutby kan också vara relevant.

Något som skulle kunna komplettera vår forskningsstudie är en kvantitativ undersökning av

de största svenska tidningsmedierna för att se om samma mönster följs i beskrivningen av

Åsa. Även kvalitativa intervjuer med journalister som intervjuat Åsa kan vara att föredra för

att undersöka hur journalister upplevde hur det var att intervjua henne.

10. Referenslista

10.1 Litteratur

Berrington, E. & Honkatukia, P. (2002). An evil monster and a poor thing: Female violence in

the media. Journal of Scandinavian studies in criminology and crime prevention, 3(1), s.50-

72. doi: 10.1080/140438502762467209

Björkvall, A. (2019). Den visuella texten: Multimodal analys i praktiken. Lund:

Studentlitteratur

Estrada, F. Nilsson, A. & Pettersson, T. (2019). The female offender - A century of registered

crime and daily press reporting on women’s crime. Nordic Journal of Criminology, 20(2), s.

138-156. doi: 10.1080/2578983X.2019.1657269

First, A. (2002). All women should cry: The presentation of women in foreign news.

Communications 27(1), s. 35-61. doi: 10.1515/comm.27.1.35

Frisk, L. (2018) Knutby Filadelfia: A schismatic new religious movement within the

pentecostal context. I: Moberg, J. & Skjoldli, J. (red). Charismatic christianity in Finland,

Norway and Sweden: Case studies in historical and contemporary developments. Cham:

Springer nature, s.137-158. doi: https://doi.org/10.1007/978-3-319-69614-0

Frisk, L. & Palmer, S. (2015) The Life Story of Helge Fossmo, Former Pastor of Knutby

Filadelfia, as Told in Prison: A Narrative Analysis Approach. International journal for the

study of new religions, 6(1), s.51-73. doi: https://doi.org/10.1558/ijsnr.v6i1.21034

Gemzöe, L. (2019). Feminism. Stockholm: Bilda, Falun: Scandbook

Hirdman, Y. (1998). Konstruktion och förändring: Genus som vetenskap. Tidskrift för

genusvetenskap, 3-4, s.4-15.

Jarlbro, G. (2012). Medier, genus och makt. Lund: Studentlitteratur.

Jewkes, Y. (2015). Media and crime. London: Sage Publications Ltd

Johansson, B. (2019). Journalistiken, objektiviteten och partiskheten. I: Karlsson, M. &

Strömbäck, J. (red.) Handbok i journalistikforskning. Lund: Studentlitteratur, s.187-200

Johansson, L. M. (2009). Att hantera uppbrott från sekter. I: Järvå, H. (red.) Sektsjuka:

Bakgrund - uppbrott - behandling. Lund: Studentlitteratur AB, s.115-130

Järvå, H. (2009). Sektsjuka: Bakgrund - uppbrott - behandling. Lund: Studentlitteratur AB

Karlsson, B. & Waldau, Å. (2007). Kristi brud: vem kan man lita på? Växjö: Heja Sverige

Kleberg, M. (2006). Genusperspektiv på medie- och kommunikationsvetenskap. Stockholm:

Högskoleverket

Ledin, J. & Moberg, U. (2019). Språklig analys av text. I: Ekström, M & Johansson, B.

Metoder i medie och kommunikationsvetenskap. Lund: Studentlitteratur, s. 193-224

Lewis, J. (2011). Violence and new religious movements. Oxford: Oxford University Press

Lindgren, S. & Lundström, R. (2010). Ideala offer, och andra. Malmö: Gleerups

Lindman, A. (2021). Sekten: Ett reportage om Knutby Filadelfia. (E-bok) Stockholm:

Fri tanke

McCloud, S. (2006) Making Comics - Storytelling Secrets Of Comics, Manga And Graphic

Novels. New York: HarperCollins

Pettersson, T. (2021). Kriminologiska perspektiv på genus och brott. Stockholm: Liber

Pollack, E. (2001). En studie i medier och brott. Diss., Stockholms universitet. Stockholm:

Univ.

Semetko, H. & Valkenburg, P. (2000). Framing European politics: A content analysis of

press and television news. Journal of Communication 50(2), s.93-109.

Shehata, A. (2019). Journalistikens dagordningar och gestaltningar. I: Karlsson, M. &

Strömbäck, J. (red.) Handbok i journalistikforskning. Lund: Studentlitteratur, s.337-350

Yourstone, J. (2008). Violent female offenders - facts and preconceptions. Diss., Stockholms

universitet. Stockholm: Univ.

10.2 Övriga källor

BRÅ (2021) Misstänkta personer - slutlig statistik

https://bra.se/download/18.146acb6517fd5578401275a/1653314187459/Statistikrapport_miss

tankta_2021.pdf

Olauson, N. (2004). Kristi brud ska lura tv-tittarna. Expressen, 27 augusti

https://www.expressen.se/nyheter/kristi-brud-ska-lura-tv-tittarna/ [Hämtad 2022-11-08]

Robért, R. (2004) Kristi brud bör träda fram. Expressen, 8 april [Hämtad 2022-11-08]

https://www.facebook.com/sektpodden/photos/a.110753030324496/129332291799903/

Robért förföljer Knutby församling (2006). Expressen, 3 januari [Hämtad 2022-11-08]

https://www.expressen.se/debatt/robert-forfoljer-knutby-forsamling/

Uppdrag granskning (2021). Uppdrag granskning: Knutby. [Dokumentär]. SVT play 16

januari. https://www.svtplay.se/uppdrag-granskning-knutby. [Hämtad 2022-11-21]

10.3 Tidningsartiklar

De analyserade tidningsartiklarna

Expressen. 9 januari 2006.

Karlsson, Mia. Sorgen är aggressiv.

https://www.expressen.se/nyheter/sorgen-ar-aggressiv/ (Hämtad 2022-11-08)

Dagens Nyheter. 2 september 2006.

Letmark, Peter. Jag är trött att bli skylld på. https://www.dn.se/arkiv/sverige/jag-ar-trott-paatt-bli-skylld-pa-2/ (2022-11-08)

Expressen. 4 december 2007.

Taawo, Amanda. Skulle jag ha mördat min egen syster.

https://www.expressen.se/nyheter/skulle-jag-ha-mordat-min-egen-syster/ (Hämtad 2022-11-

08)

Dagens Nyheter. 22 december 2007.

Westman, Ewa. Vi Knutbyföräldrar får inte skrämmas till tystnad av Åsa Waldau.

https://www.dn.se/debatt/vi-knutbyforaldrar-skrams-till-tystnad-av-asa-waldau/ (Hämtad

2022-11-08)

Expressen. 9 juni 2019.

Lundberg Andersson, Hannes. Ex-maken Patrik om livet med Kristi brud i Knutby.

https://www.expressen.se/nyheter/brottscentralen/ex-maken-patrik-om-livet-med-kristi-brudi-knutby/ (Hämtad 2022-11-08)

Expressen. 16 juni 2019.

Lundberg Andersson, Hannes. Kvinnorna som plågats av Kristi bruds kroppsstraff.

https://www.expressen.se/nyheter/krim/kvinnorna-som-plagats-av-kristi-bruds-kroppsstraff/

(Hämtad 2022-11-08)

Expressen. 30 december 2019.

Lundberg Andersson, Hannes. Kristi bruds sexpastor träder fram.

https://www.expressen.se/nyheter/krim/kristi-bruds-sexpastor-trader-fram-forlat/

(Hämtad 2022-11-08)

Dagens Nyheter. 14 januari 2020.

Canoilas, Viviana. Åklagaren: De tvingades stå stilla och ta emot kroppsstraff

https://www.dn.se/nyheter/sverige/aklagaren-de-tvingades-sta-stilla-och-ta-emotbestraffningar/ (Hämtad 2022-11-08)

Dagens Nyheter. 16 januari 2020.

Magnusson, Lisa. Vi får inte undvika den viktigaste frågan vad gäller Knutby.

https://nogo.retrieverinfo.com/prod?a=6579&d=05091520200116b24c8a2d643a6ac7d02c3f3e1ca74fd0&s=50915

&sa=2001302&x=dbfb53f2597498fbc47ad1f170bd5829&tz=Europe/Stockholm&t=1671026

706 (Hämtad 2022-11-08)

Expressen, 4 juni 2020.

Hellberg, Magnus & Ölander Micke. Kristi brud i huvudrollen.

https://www.expressen.se/nyheter/kristi-brud-i-huvudrollen/ (Hämtad 2022-11-08)

söndag 4 augusti 2024

Kristi brud & Kapten klänning

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Min blogglista