Sharia

Islamsk lag följer med individen – den kräver ingen stat för att gälla i vardagen

Tänk dig att kristendomen inte bara handlade om privat tro – utan att präster och domstolar tolkade Bibeln som en lagbok, med makt att styra både staten, rättssystemet och din vardag. Det är just den kapacitet och omfattning islamsk lag – sharia – har.

I skolan får vi lära oss att islam är en av världens stora religioner. Men sällan får vi veta att islam också är ett system för hur ett samhälle skall organiseras, en juridisk rättsordning och politisk ideologi – med detaljerade instruktioner för hur ett idealsamhälle ska organiseras enligt Guds vilja, sådan den förmedlades av Muhammed på 600-talet i Mellanöstern.

Vi i väst kan uppfatta detta som religiösa berättelser utan praktisk betydelse. Men för över 1,3 miljarder muslimer är detta verklighet – det är vägledning, sanning och en grund för hur livet ska levas.

57 länder har undertecknat den islamska världens motsvarighet till FN:s deklaration om mänskliga rättigheter: Kairodeklarationen, där mänskliga rättigheter endast gäller i den mån de inte strider mot sharias syn på samhället, normer och kvinnors roll (se längre ner).

Religionen islam har fullt utvecklade egna rättsregler - sharia

Dessa regler kan tillämpas även utan att den politiska samhällsmodellen av islams idealsamhälle är genomförd. Det är fullt möjligt att leva enligt sharia i ett västerländskt land – och det sker redan idag, genom närvaro av moskéer, koranskolor, källarmoskéer och islamska utbildningsorganisationer.

I Sverige kan det göras under täckmanteln "religionsfrihet" - men den texten förutsätter religioner som inte gör anspråk på juridisk eller samhällelig makt. Därför får islam, trots sina rättsliga ambitioner, i praktiken verka obehindrat – så länge det sker under etiketten religion som personlig tro.

Det här påverkar också dem som en gång flydde undan sharia. De som ville utöva islam privat – eller lämna religionen helt. De tvingas nu möta sharia igen i Sverige genom våra lagtexter om religionsfrihet, våra samfundsstöd och folkbildningsbidrag. De möter shariasymboler som hijaber i polisens uniformer, i myndigheters och kommuners kommunikation – och överallt i offentligheten.

Islam som personlig tro kan ha en plats i Sverige, men när en religion bär med sig egna juridiska krav på särbehandling och särlagstiftning och maktanspråk – då måste det sättas gränser. Då måste lagen och samhället träda in. FN:s Flyktingkonvention från 1952 kan användas här om någon ansvarig behöver stöd utöver våra svenska lagar: art 2 (den som ankommer skall anpassa sig till landets lagar och regler) och art 34 (mottagande landet skall bistå den ankommande med detta, till lägsta möjliga kostnad för det egna landet).

För att förstå islams inverkan i Sverige, måste vi se vad islam är: religion, den politiska visionen och rättssystem sharia. Inte vad vi tror eller önskar islam att vara.

Islams tre ben

Bakom orden, bönerna och symbolerna vilar något större – ett system som formar liv, lag och samhälle. För att förstå dess inverkan i Sverige, måste vi se hela bilden: religionen, ideologin och juridiken. För att förstå att hijaben är mer än uttryck för personlig tro.


Religion

Andlig tro och livsåskådning

Ideologi

Politisk vision om ett samhälle styrt av islamsk lag

Juridik

Sharia - regler för liv, moral och rätt, kan tillämpas – även utan att samhällsmodellen är införd.


Islam ur ett sekulärt, svenskt perspektiv

Här börjar en första fördjupning om "islam mer än en religon" – hur det är uppbyggt, hur det påverkar samhället och varför det spelar roll i ett sekulärt, demokratiskt land som Sverige.

Nr 1. Islam som religion

För många troende muslimer är islam i första hand en andlig vägledning. Bön, fasta, välgörenhet och ett moraliskt liv står i centrum. Det är fullt möjligt för muslimer att leva sekulärt i väst och anpassa sin tro till samhällets lagar – utan att kräva religiösa särlagar såsom kristna lever i Sverige eller i länder som styr av islam.


Nr 2. Islam som ideologi och politisk samhällsmodell

Inom politisk islam - islamism - är religion inte en privat övertygelse utan ett styrande ramverk för hela samhället. Islam uppfattas här inte bara som en tro, utan som en ideologi med regler för hur ett land ska styras – från lagar och utbildningssystem till moral, ekonomi och statsskick. Se längre ner på sidan där ett längre stycke om politisk islam - islamism behandlas.

57 länder har undertecknat den så kallade Kairodeklarationen, där mänskliga rättigheter definieras utifrån sharia. I dessa länder påverkas lagstiftningen direkt eller indirekt av religiösa principer, och lagar utformas ofta för att inte bryta mot islamisk rätt. I praktiken innebär det att staten förväntas skydda islamiska värden – något som ofta begränsar jämställdhet, religionsfrihet och yttrandefrihet.

I denna modell suddas gränserna ut mellan religion, rättsväsende och stat. Lagar anses inte vara mänskliga överenskommelser utan uttryck för Guds vilja. Denna förening mellan tro och makt kallas ofta för politisk islam eller islamism.

Att förstå denna modell är avgörande när islam ges inflytande i sekulära samhällen som Sverige – där lagarna är lika för alla, oavsett tro.


Nr 3. Islams juridiska rättssystem - sharia

Sharia reglerar individens och samhällets liv i detalj. Den bygger på:

Familjerätt – äktenskap, skilsmässa, arv

Ekonomi – förbud mot ränta, affärsregler

Moral – regler för klädsel, könsroller, umgänge

Straffrätt – där vissa brott kan leda till piskning, stening eller dödsstraff

Religionsregler – böner, fasta och andra rituella plikter


Sharia är inte en fast lagbok utan bygger på fyra rättskällor:

Koranen – Guds ord enligt islam

Hadither – Nedtecknade utsagor om profeten Muhammed

Sunna – Profetens livsstil

Fiqh – De rättslärdas tolkningar av de ovanstående


Sharia tolkas av religiöst utbildade jurister – de rättslärda, eller ulama. Dessa fungerar som både teologer, jurister och domare med stor makt att avgöra hur lagar ska förstås och tillämpas.

Vi återkommer till de rättslärda längre ner - de har makt över en unik möjlighet att anpassa islam så att religionen, ideologin och dess rättssystem sharia, inte utgör ett hot mot barn och kvinnors friheter och rättigheter eller mot vårt samhällssystem våra värderingar och normer.

Hur skiljer sig svenskt och islamskt rättssystem åt?

Grundläggande skillnader

Sveriges rättssystem bygger på demokratiskt beslutade lagar, sekulära principer och principen om allas lika rättigheter. Lagar kan ändras genom politiska processer och är inte bundna till religiös tro. Systemet bygger på rättsstatens hörnstenar: opartiska domstolar, åklagare, advokater och poliser – där ingen står över lagen.

Det islamska rättssystemet, sharia, bygger däremot på religiösa texter som betraktas som Guds eviga och oföränderliga vilja. Detta innebär att rättslärda anser att lagarna inte är människoskapade, utan gudomligt givna. Därför anses de inte vara öppna för omförhandling eller modernisering på samma sätt som sekulär lagstiftning.

Eftersom både lagstiftning och tolkning vilar på religionen, är det svårt att tala om opartiskhet i västerländsk mening. De rättslärda fungerar inte som neutrala jurister, utan som religiösa uttolkare – domare, åklagare och lagstiftare i ett. Det gör systemet sårbart för ideologisk styrning och patriarkala normer.

Utrymme för tolkning – men inte oberoende

Sharia är inte en enhetlig lagbok, utan ett system baserat på tolkningar av fyra rättskällor: Koranen, haditherna, sunna och fiqh (rättsvetenskap). Dessa tolkningar varierar beroende på rättsskola och religiös auktoritet, från bokstavstroende och konservativa till mer reformvänliga perspektiv.

Det visar att sharia kan tolkas olika – men förändringen är begränsad så länge religionen genomsyrar hela rättssystemet. För att verklig förändring ska vara möjlig krävs en separation av de tre funktionerna islam bär inom sig: religion, ideologi och juridik.

Först när islam inte längre betraktas som en helhet där tro, lag och makt är oskiljbara, utan där tron är ett fritt val och rättssystemet är sekulärt, kan muslimer leva som troende i ett demokratiskt samhälle utan att utmana det. Och den religiösa utövningen tillåts fungera som ett fritt val – likt kristendomen.

Sverige har historiskt haft en koppling mellan lag och religion, men aldrig lika genomgripande som sharia.


Rättsområden där skillnaderna blir tydliga

Familjerätt: I svensk lag har män och kvinnor lika rättigheter. I sharia har mannen en juridisk överordnad roll.


Straffrätt: Svensk lag förbjuder kroppsstraff. I sharia förekommer kroppsstraff och dödsstraff för exempelvis otrohet, homosexualitet eller hädelse.


Religionsfrihet: I Sverige är religion ett val. I vissa shariatolkningar ses avfall (apostasi) från islam som ett straffbart brott.


Religiöst inflytande: I Sverige har religiösa samfund ingen makt över lagstiftningen. I shariasystem styr religionen lag och samhälle.

Sharia – en orubblig struktur enligt utövare

Sharia betraktas som en universell och oföränderlig ordning. Även om vissa detaljer kan anpassas, anses sharias grundläggande rättsprinciper vara absoluta och oföränderliga. Dessa principer bygger inte på demokratiska beslut utan på religiös lagtolkning som betraktas som gudomlig. Detta står i skarp kontrast till sekulära rättssystem, där lagar förändras genom demokratiska processer.


Exempel på hur sharia beskrivs av dess förespråkare:

"Islam är inte en religion begränsad till en viss tid, kultur eller etnicitet; dess budskap i Koranen riktar sig som universell vägledning till hela mänskligheten som förblir relevant och applicerbar genom alla tider."

"Det finns ett utrymme inom islam för att anpassa vissa tillämpningar till tid, plats och sammanhang, vilket är en del av dess dynamiska karaktär. Detta sker dock inom ramarna för de grundläggande tros- och rättsprinciperna som bildar en slags kärna. Om denna kärna förändras, skulle det inte längre vara islam."


Sharia i svensk och europeisk kontext

Påverkan trots frånvaro av lag

Sharia är inte officiell lag i Sverige eller Europa, men vissa av dess principer har påverkat samhället i rättsliga gråzoner:


Parallella rättssystem: I Storbritannien finns shariaråd som hanterar familjerättsliga frågor. I Sverige förekommer religiösa äktenskap och skilsmässor utanför det sekulära rättssystemet.

Yttrandefrihet och hädelselagar: I många muslimska länder är hädelse ett brott. I väst gäller yttrandefrihet, men kritik mot islam har ibland bemötts med hot och våld (t.ex. attacken mot Charlie Hebdo).

Anpassade lagar: Exempelvis halal-slakt har godtagits i flera europeiska länder, vilket vissa menar urholkar sekulära lagars enhetlighet.

Varför är detta viktigt att förstå?

Islam är den enda stora världsreligion som innefattar ett eget rättssystem. Kristendomen har aldrig haft motsvarande juridisk makt i modern tid. Därför är det avgörande att förstå hur sharia fungerar – särskilt när det förekommer krav på att dess principer ska respekteras parallellt med svensk lag.


Sammanfattning

Islam är inte bara en religion. Det är även ett politiskt och juridiskt system som påverkar både individ och samhälle.

I Sverige är lagarna demokratiskt stiftade och skall gälla lika för alla, tolkningar av lagarna görs av fristående domare och nämndemän. Islams lagar bygger däremot på källor från 600-talet där kön, religion och status spelar en avgörande roll, där religiöst rättslärda män tolkar rättskällor eftersom källorna i sig inte bestämmer hur de skall tolkas och tillämpas.


Islam är:

En tro

Ett rättssystem

En politisk ideologi



Därför är det viktigt att förstå sharias roll – inte minst när det uppstår krav på att den ska få ett erkännande i sekulära länder. Religion må vara fri – men lagstiftning måste lyda under sekulära, demokratiska lagar och värderingar och enligt rättsstatsprincipen.


De rättslärdas roll

Nyckeln till en modern tolkning av islam?

Som rättssystem och en samhällsmodell har islams rättslärda (ulama) en central roll i att tolka och tillämpa sharia. De avgör hur islams rättskällor – Koranen, haditherna och sunna – ska förstås, och deras tolkningar formar det islamiska rättssystemet genom fiqh (islamsk rättsvetenskap).

Det är alltså inte de ursprungliga texterna i sig som direkt styr hur islam praktiseras, utan hur de rättslärda väljer att tolka och implementera dem. Detta innebär att de, om några, har makt att modernisera islam så att det fungerar som en religion i harmoni bland andra religioner och rättsystem i ett sekulärt samhälle.

Men hittills har många rättslärda – särskilt de med inflytande över moskéer, koranskolor och shariaråd i Sverige – hållit fast vid tolkningar som är patriarkala, bokstavstroende och i direkt konflikt med svensk rätt, särskilt när det gäller barnäktenskap, könsdiskriminering och mäns rätt att utöva kontroll över kvinnor.

Kan de rättslärda reformera islam?

– en parallell till Luthers reformation

En avgörande fråga är om islam klarar av en intern reformationsrörelse så de kan anpassas till sekulära och demokratiska samhällen – på samma sätt som kristendomen förändrades under 1500-talet?

Kristendomen genomgick en dramatisk förändring genom den protestantiska reformationen, ledd av Martin Luther, som ifrågasatte den katolska kyrkans auktoritet, särskilt dess försäljning av avlatsbrev (syndaförlåtelse mot betalning). En av de största konsekvenserna av reformationen var att Bibeln översattes från latin till folkspråk, vilket gjorde det möjligt för vanliga människor att läsa och tolka den själva. Detta bröt den religiösa elitens monopol på Bibelns ord och gav makten tillbaka till folket.

En avgörande fråga för islams framtid

Kan en liknande förändring ske inom islam, där makten över sharia och islams tolkningar flyttas från en religiös elit till vanliga troende?

Vad skulle krävas för att islam i Sverige skulle utvecklas på ett sätt som gör det förenligt med sekulär lag och demokratiska värderingar?

De rättslärda avgör islams framtid

Medverkar de till förändring eller är de hinder för reform?

Den stora skillnaden mellan kristendomens och islams rättsliga utveckling är att islam aldrig haft en centraliserad auktoritet, som påven, att göra uppror mot. Istället finns ett nätverk av rättslärda och islamiska rättsskolor, där vissa är mer konservativa än andra.

Det betyder att ingen enskild grupp har makt att genomföra en total reformation av islam, men de rättslärda i Sverige har ändå en unik möjlighet att anpassa islam till svenska lagar och normer. Frågan är om de är villiga att göra det – och om svenska samhället vågar ställa krav på dem?


Om islam ska kunna fungera som kristendomen i Sverige, krävs det att:

Moskéer och koranskolor i Sverige anpassar sina predikningar till svensk lag och demokratiska principer – precis som Svenska kyrkan idag är sekulär.


Rättslärda i Sverige offentligt avvisar sharialagar som strider mot mänskliga rättigheter och svensk rätt.

Makten över islamiska tolkningar ges till vanliga troende, inte bara till en religiös elit – precis som reformationen gjorde med Bibeln.



Om detta inte sker, kommer islam fortsätta att skilja sig från andra religioner genom att vara både en trosuppfattning, en juridisk och politisk ideologi som inte annat kan än påverka samhälle och lagstiftning på ett sätt som kristendomen inte gör. Då fortsätter islams rättslärda och de med politiska ambitioner - islamisterna- att konkurrera om makten över vårt samhällssystem, våra värderingar och styret över Sverige.

Hur ska islam kunna bli en del av vårt religiösa landskap utan att hota frihet, jämställdhet och rättsstat?

I ett fritt och demokratiskt land som Sverige ska det vara möjligt att utöva sin religion – men inte på bekostnad av barns rättigheter, kvinnors frihet eller den sekulära rättsstaten. För att islam ska kunna bli en självklar del av Sveriges religiösa utbud utan att utmana våra grundläggande värderingar, krävs att både muslimska auktoriteter och svenska makthavare tar ansvar.

Detta ansvar slås faktiskt fast redan i FN:s flyktingkonvention från 1951. Där läggs skyldigheterna ut på två tydliga parter – de som söker skydd, och de som erbjuder det.


Fördelning av ansvar enligt FN:s flyktingkonvention

Artikel 2 i konventionen säger att varje flykting (den ankommande) ska rätta sig efter landets lagar och bidra till allmän ordning. Det ansvaret ligger alltså hos den enskilde – men också hos de religiösa institutioner som har makt att forma individens förståelse av tro, lag och lojalitet.

- I Sverige innebär detta att särskilt följande aktörer har ett ansvar att främja islamtolkningar som är förenliga med svensk lag, demokrati och jämställdhet:


Imamer i landets stora moskéer

Islamiska församlingar och trossamfund

Koranskolor och religiösa utbildningar

Lokala och nationella fatwaråd

Ulama – de rättslärda

Opinionsbildare inom islamisk sfär

Islamiska studieförbund och organisationer såsom Ibn Rushd och SFM


Dessa aktörer måste tydligt ta ställning för rättigheter, jämställdhet och religionsfrihet – inte för bokstavstroget förtryck och patriarkal könsmaktsordning.

Artikel 34 i konventionen slår samtidigt fast att mottagarlandet har ansvar för att underlätta och leda anpassningen, och göra det så smidigt och kostnadseffektivt som möjligt.

- Det innebär att svenska institutioner måste ge rätt stöd – men också ställa rätt krav:

Regeringen – genom politisk vilja, lagförslag och styrning av myndigheter

Riksdagen – genom lagstiftning och granskning

Myndigheter – t.ex. Migrationsverket, Skolverket, Socialstyrelsen, DO, Jämställdhetsmyndigheten, Myndigheten för stöd till trossamfund (SST), MUCF

Kommunerna – genom skola, socialtjänst, SFI och lokala integrationsprogram

Public service och media – genom att informera, granska och belysa

Civilsamhället – kvinnojourer, barnrättsorganisationer, föräldranätverk

Dessa aktörer måste också säkerställa att anpassningen sker på svenska värderingars grund så att de parallella samhällsstrukturer som tillåtits växa sig permanenta urholkas och undermineras så att de till slut försvinner.

Trossamfundens ansvar och statens verktyg

Staten har redan verktyg för att ställa krav. Ett tydligt exempel är lag om stöd till trossamfund (1999:932), 3 §, som säger att bidrag endast får ges till samfund som "upprätthåller och stärker de värderingar som samhället bygger på."

Trots detta får vissa islamska församlingar fortsatt statligt stöd, även när deras tolkningar går emot svensk jämställdhetspolitik, barns rättigheter och sekulära rättsprinciper.


Om staten inte ställer tydliga krav – men fortsätter ge ekonomiskt stöd – undermineras både rättsstaten och integrationen. Det handlar inte om att inskränka religionsfrihet. Det handlar om att försvara friheten som sådan.


Slutsats: Ansvar kräver handling

Frågan är alltså inte bara om islam i Sverige kan reformeras – utan vem som tar ansvar för det:


De religiösa aktörerna behöver omtolka och modernisera sina läror.

Svenska maktinstitutioner måste kräva det – och sluta finansiera det motsatta.


Som värdland är det regering och riksdag som måste visa vägen.