lördag 30 april 2022

Annie Lööf

 

För några år sedan åkte jag runt med den frispråkige integrationspolisen Ulf Boström i Göteborgs utanförskapsområden. ”Vi har ett 60-tal icke-demokratiska områden i Sverige”, sade han under vårt samtal som pågick i flera timmar.

Först ryggade jag tillbaka inför uttalandet. Men efter ett besök hos en rädd kyrkoföreträdare i ett av de utsatta områdena samma dag klarnade bilden. Råder det verkligen religionsfrihet i detta område? På papperet ja, men i verkligheten?

När polisen presenterar sin lägesbild över de utsatta områdena ligger fokus på kriminaliteten. Det är naturligt med tanke på att mycket av gängbrottsligheten utgår därifrån. Men dessa områden präglas också av frihetsinskränkningar av olika slag.

Det är här våra demokratiska rättigheter stresstestas på riktigt: yttrandefriheten, religionsfriheten, föreningsfriheten, pressfriheten, kvinnors rättigheter och så vidare.

Reportrar som åker in i dessa områden stöter inte sällan på motstånd eller blir i värsta fall angripna, som under påskupploppen. Judar löper stor risk att bli trakasserade. HBTQ-personer är inte synliga i stadsbilden och vilka reaktioner ett Pridetåg skulle mötas av kan vi mest spekulera kring. När SVT gjorde ett reportage om en kvinna som konverterat från islam till kristendomen för ett antal år sedan blev tv-teamet bortjagat från Rinkeby.

Att vi inte pratar mer om detta demokratiunderskott beror på att så få känner sig manade att testa gränserna. I stället sker en lokal anpassning. Det är bäst att hålla låg profil – hålla tyst inför polisen, ta av sig judiska symboler, smyga med sin sexuella läggning, anpassa klädseln och så vidare.

Högerextremisten Rasmus Paludans koranbränning ställer allt detta på sin spets genom att provocera maximalt inom lagens gränser. Frågan är vilka slutsatser samhället bör dra av de våldsamma kravaller som följde.

Centerledaren Annie Lööf sade i en SvD-intervju i veckan att politikerna borde hjälpa poliserna att komma med tydligare direktiv: ”Ja, du får demonstrera, men du får inte göra det i det här utsatta området eller under ramadan.”

Det är ett uppseendeväckande uttalande. Polisen skulle alltså begränsa yttrandefriheten med hänvisning till den religiösa kalendern och undanta vissa områden där invånarna kan tänkas reagera med våldsamheter.

Skulle det även gälla en feministisk demonstration eller ett Pridetåg i så fall?

I stället för att backa undan borde samhället se behovet av en demokratisk offensiv i de utsatta områdena. Det är en ingen quick fix, där det räcker med lite projekt och mer bidrag till diverse föreningar, som säger sig företräda förorten. Det riskerar tvärtom att stärka de bakåtsträvande krafterna.

Det kräver samhällets närvaro i form av områdespoliser, bovärdar, socialsekreterare, lärare med flera som alla strävar mot samma mål – att skapa ett tryggt område där de goda krafterna stärks.

Moralpoliser utövar en ”starkt negativ social kontroll” i området, och tillrättavisar flickor som anses för lättklädda eller inte bär slöja.
I det särskilt utsatta området Norrby i Borås försöker kommunen nu sig på en sådan offensiv. Utmaningen är enorm, vilket bland annat beskrivs i ”Lägesbild Norrby” och Försvarshögskolans senaste rapport ”Salafism och salafistisk jihadism 2.0”.

Området har problem med parallella samhällstrukturer, kriminella nätverk och religiös extremism. Totalt har 13 personer rest från Borås för att ansluta sig till IS i Syrien och Irak. Men numera håller de våldsbejakande islamisterna en låg profil utåt; i stället bedöms hederskulturen vara ett mer akut demokratiproblem i området.

Moralpoliser utövar en ”starkt negativ social kontroll” i området, och tillrättavisar flickor som anses för lättklädda eller inte bär slöja. Enligt Peder Englund vid CKS (Centrum för kunskap och säkerhet) uppsöks även föräldrar av de självutnämnda moralpoliserna: ”Din flicka går olämpligt klädd” eller ”Din son har setts ihop med en svensk flicka.” För invånarna är det svårt att stå emot; många är rädda för att hamna utanför samhällsgemenskapen.

– Det är en liten klick med individer som inte vill ha någon förändring i Norrby och det påverkar majoriteten negativt. Man gör sig till talespersoner för invånarna, motarbetar politiska beslut och söker konfrontation. Det är oerhört påfrestande. Denna otillbörliga påverkan pågår på en daglig basis och den begränsar friheten enormt mycket för invånarna, säger Peder Englund.

Enligt Englund vill de odemokratiska krafterna att Norrby ska förbli en egen bubbla, där invånarna lever avskilt från det västerländska samhället. Deras inflytande är synligt på många sätt. Kvinnocaféer har exempelvis blivit utsatta, och i rapporten beskrivs hur en drejarverkstad tappade alla kvinnliga deltagare efter att en man uppsökt lokalen och markerat sitt missnöje.

Inte ens skolan är en frizon. I Försvarshögskolans rapport konstaterar en av de intervjuade att ”på 10 år har skolan gått från en fristad till en övervakningscentral”. Det är mycket tal om vad som är ”haram” – förbjudet enligt islam – när det gäller exempelvis mat och kläder. Många studiemotiverade flickor tyngs av dagliga hushållsplikter och hindras från att studera vidare på en annan ort.

Ändå vill Peder Englund vara optimist. Han tycker sig se ljuspunkter i Norrby när Borås nu kraftsamlar för att lyfta de utsatta områdena. Målet är att stärka de goda, demokratiska krafterna och skapa delaktighet i förändringsresan.

Skolresultaten har vänt uppåt. Bostadsbolaget har anställt boende för att städa och fräscha upp i området och genomföra enkätundersökningar. Man har även börjat ta itu med den olovliga andrahandsuthyrningen.

Än så länge har man lyckats stävja oroligheter i samband med Paludans planerade koranbränning i Borås. Polisen har avslagit hans ansökan, men på nätet har han redan iscensatt en fejkad koranbränning där han hävdade att han befann sig i Borås.

För att förebygga eventuella upplopp mobiliserar kommunen efter bästa förmåga. Områdespoliser, fritidsledare, stadsdelsvärdar med flera – alla är ute och pratar med Norrbys invånare om Paludans koranbränningar.

– Blir det upplopp har vi verkligen gjort allt vi har kunnat för att förhindra det, konstaterar Peder Englund.

Det är inte bara högerextremister som vill polarisera det svenska samhället; även i utanförskapsområdena finns det starka krafter som vill piska upp stämningarna och förstärka uppdelningen i ett ”vi och dem”. Mycket talar för att det även finns utländska intressen i bakgrunden.

Samhällets svar måste vara att flytta fram positionerna. Varför inte komplettera polisens lägesbild över de utsatta områdena med en lägesbild över tillståndet för den liberala demokratin i de utsatta områdena?

För tystnadskulturen, hederskulturen, den religiösa intoleransen med mera är inte bara ett polisiärt problem. Det är ett demokratiproblem.






Jag kommer att rösta på Centerpartiet i årets val trots att partiledaren har spårat ur och hamnat i det politiskt korrekta åsiktsträsket.

Det gjorde för övrigt hennes företrädare också. Maud alltså. Båda har mantrat "Nämen så här är det"

Jag är en centerextremist som står stadigt på Fälldins ideologiska bas



Vi ska inte ha särrättigheter för muslimer, Annie Lööf!

Du antyder att muslimer inte klarar av kritik utan att bli våldsamma!

Centerledaren vill inskränka rätten till islamkritiska demonstrationer under den islamiska högtiden Ramadan. GP

Det är inget annat än ett uttryck för muslimska särrättigheter.

Påskupploppen borde ha väckt en större debatt om hur det står till med yttrandefriheten i vårt land och hur vi måste förhålla oss till våldsamma grupperingar som avskyr vår rättsordning. Men tyvärr har polisledningen börjat kapitulera för den våldsamma pöbeln.

Rasmus Paludan nekades häromveckan demonstrationstillstånd i Borås. Beslutet har dock inte väckt någon större reaktion från det politiska och mediala etablissemanget. Politiker och debattörer har i stället tävlat om vem som kan framstå som allra mest förskräckt av KD-ledaren Ebba Buschs uttalande om att det hade varit bättre med 100 skadade islamister än poliser.

Under tiden har en intervju med Centerpartiets partiledare Annie Lööf gått de flesta förbi. I Svenska Dagbladets podcastutfrågning av partiledarna får Lööf frågan om hur hon ser på Paludans koranbränning och de upplopp som bröt ut (SvD Utfrågningen 21/4). Centerledaren ger då beskedet att polisen borde begränsa demonstrationer av Paludans slag med stöd av de ordningsbestämmelser som tillåter att polisen ger avslag på demonstrationer eller flyttar runt dem.

Men Annie Lööf vill gå längre än så. Under intervjun ger Centerledaren uttryck för att vilja förbjuda demonstrationer i utsatta områden och under den muslimska högtiden Ramadan. Enligt Annie Lööf är det nämligen två faktorer som polisen borde iaktta vid beslut om att begränsa demonstrationstillstånd. Det är ett högst anmärkningsvärt uttalande från en partiledare som säger sig vara liberal och värna yttrandefriheten.

I praktiken skulle Annie Lööfs förslag leda till att utsatta områden med en majoritet av muslimska invånare blir fredade zoner där yttrandefrihet inte ska råda på grund av religiös hänsyn. Det vore en förödande kapitulation inför den pöbel av islamska fanatiker och brutala gängkriminella som försökte mörda poliser med syftet att stoppa islamkritiska yttranden.

Centerledarens uttalande väcker ett antal frågor: Vilka fler manifestationer och yttranden ska en våldsam mobb kunna stoppa i framtiden genom att misshandla poliser och elda upp fordon? Tänk om någon vill ordna en provokativ demonstration undan Ramadan för att uppmärksamma den utbredda och systematiska homofobin i den islamska världen, Ska den kunna stoppas med hänvisning till risken för reaktioner?

Annie Lööfs önskemål om att begränsa demonstrationstillståndet avslöjar att centerledaren som inte klarar av att skilja på muslimer som enskilda människor och islam som ett bärande kitt av idéer och symboler.

När Lööf efterfrågar att landets polismakt tar i beaktande vad muslimska invånare i utsatta områden kan komma att tycka eller känna inför en koranbränning har hon låtit begränsa det fria ordet till förmån för kränkta gruppers känslor. Men att elda upp en koran är inte ett angrepp på muslimer, utan hädande av en islamsk symbol och något som bör vara tillåtet om man verkligen står upp för yttrandefriheten.

I Svenska Dagbladets utfrågning av partiledarna får Lööf frågan om hur hon ser på Paludans koranbränning och de upplopp som bröt ut (SvD Utfrågningen 21/4). Centerledaren ger då beskedet att polisen borde begränsa demonstrationer av Paludans slag med stöd av de paragrafer i Ordningslagen som tillåter att polisen ger avslag på demonstrationer eller flyttar dessa. Detta är fullt möjligt men, menar polisen själva, är svårt i praktiken eftersom medborgarnas grundlagsfästa demokratiska rättigheter, som mötesfrihet och yttrandefrihet, är så pass centrala och hårt reglerade.

Vidare öppnar Lööf för att införa en partiell blasfemilagstiftning i Sverige. En lagstiftning som skulle göra hädande eller kränkning av religion förbjuden i delar av landet vid olika tidpunkter år från år.

Som under Ramadan som infaller på olika tidpunkter varje år och i utanförskapsområden som även de skiljer sig vartefter polisen återvinner kontrollen över våldsmonopolet eller förlorar det lokalt. En lagstiftning som då skulle innebära att i områden polisen inte har ett tillräckligt gott våldsmonopol införs en annan form av lagstiftning än den som råder i övriga landet.

I praktiken förespråkar Centerpartiet en formell ghetto-lagstiftning och i förlängningen en ghetto- och enklavisering av Sverige. Partiledarens funderingar över hur det kan lösas vilar sannolikt på en för partiet stabil juridisk grund då Lööf är utbildad jurist.

För andra utbildade jurister är denna form av lagstiftning främmande då den har uppenbara brister i förutsägbarhet och att den inte träffar alla medborgare lika eller likartat.

Det har varit många stolliga muslimer som har verkat i Centerpartiet och frågan är om det är grunden för Lööfs blasfemikrumbukter.


Är det här viktigt Annie Lööf?
I så fall; Vakna!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar