Det var sorgligt att de rödgröna vägrade delta!
Högerklicka på artikeln och välj ny flik så blir texten större
Forskaren Sameh Egyptson presenterade i torsdags sin uppmärksammade avhandling under ett riksdagsseminarium.
Ert missriktade stöd har skadat vanliga muslimer, sade Egyptson till de närvarande riksdagsledamöterna.
Sameh Egyptsons doktorsavhandling ”Global politisk islam?: Muslimska brödraskapet & Islamiska förbundet i Sverige” har beskrivits som kontroversiell. Men när jag bläddrar i den har jag svårt att se det kontroversiella. Tesen – att svenska Islamiska förbundet är en del av Muslimska brödraskapet – är inte ny.
För några år sedan släppte till exempel Myndigheten för samhällsskydd och beredskap en rapport av Aje Carlbom, biträdande professor i politisk antropologi vid Malmö universitet. Carlbom nämnde då Islamiska förbundet, Sveriges unga muslimer, Sveriges muslimska råd och studieförbundet Ibn Rushd som associerade till Muslimska brödraskapet (16/3, 2018).
Vad Egyptson har gjort är att fördjupa, kartlägga och analysera. Bakom avhandlingens 744 sidor ligger flera års arbete.
Muslimska Brödraskapet är en politisk-religiös organisation som grundades i Egypten. Brödraskapets mål är att religionen ska genomsyra inte bara den privata sfären, utan även politiken och lagstiftningen. Därmed inte sagt att anhängarna förespråkar våld eller nödvändigtvis är emot demokrati. Så ska man inte få arbeta för sharia och islamism om man så vill? Det kan man för all del göra. Men frågan är varför det övriga samhället och staten ska bidra till att motverka jämställdhet, hbtq-rättigheter, yttrandefrihet och integration.
Egyptons avhandling riskerar att dra undan mattan för aktörer som i åratal har fått bidrag, startat friskolor och i medier getts rollen som representanter för svenska muslimer.
Magnus Ranstorp, forskare vid Försvarshögskolan, påpekar att dessa årligen ges hundratals miljoner kronor från kommuner, Folkbildningsrådet, Sida och Myndigheten för stöd till trossamfund. "Det finns bokstavligt talat hundratals miljoner skäl till de hätska angreppen mot Egyptson", skriver Ranstorp (SvD, 15/2).
När Egyptson på torsdagen presenterade sin avhandling i riksdagen fick han även stöd av bland andra Sten Widmalm från Uppsala universitet (fristående krönikör här på sidan). Egyptsons tillvägagångssätt är inte ovanligt inom samhällsvetenskapen, jag har suttit i betygsnämnder och sett betydligt sämre skrifter släppas igenom, sade han. Widmalm påpekade att även Evin Ismail, som forskat om Muslimska brödraskapets antisemitism, utsattes för hot och påtryckningar.
I Uppsala stängdes nyligen Imanskolan, som nämns i den nya doktorsavhandlingen, och häromåret debatterades kommunens bidrag till studieförbundet Ibn Rushds lokala avdelning. S, MP och V ville inte dra in stödet, som därför fortsatte (UNT, 28/5 2021). Att frågan delar de politiska blocken märktes på riksdagsseminariet i torsdags.
Ledamöterna gick upp en efter en för att ställa frågor till Egyptson, ledamöter från "Tidöpartierna". När jag frågar Robert Hannah (L), den ledamot som hade bjudit in Egyptson till riksdagen och som höll i arrangemanget, om det fanns politiker från oppositionen på plats svarar han nej. Inte en enda från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet eller Centerpartiet.
Hur är det möjligt? Socialdemokrater som Ann-Sofie Hermansson, Carina Hägg och Nalin Baksi (tidigare Pekgul) har sedan länge varnat för det som tas upp i Egyptsons avhandling.
Egyptson avrundade riksdagsseminariet med en vädjan till politikerna i salen: ert missriktade stöd har skadat vanliga muslimer, det är ert uppdrag att ändra på det. Trist bara att rödgröna ledamöter inte ens bemödade sig att gå dit.
"Politiken har gjort muslimer en björntjänst"
Riksdagsledamoten Robert Hannah (L) bjöd in Sameh Egyptson till riksdagen för att låta honom berätta om sin omdebatterade avhandling om global politisk islam.
Sameh Egyptson, nybliven teologie doktor, hade ett huvudbudskap på riksdagsseminariet om hans avhandling om global politisk islam: Politikerna har gjort Sveriges muslimer en björntjänst genom att stötta extremister.
– De har stött och gett makt åt en ultrakonservativ grupp att representera muslimer i Sverige, säger Egyptson efter seminariet som ordnades av Robert Hannah från Liberalerna.
Björntjänsten för muslimer i allmänhet och för samhället är att det ger en felaktig bild av muslimer och ger extrema grupper makt och bidrag till sin verksamhet av allmänna medel.
Ett 50-tal åhörare hade kommit, bland dem riksdagsledamöter från regeringspartierna och Sverigedemokraterna. Robert Hannah beklagar att ingen från oppositionen hade anmält sig.
– Det är tråkigt i att ingen där vill lyssna till hans forskning, säger Hannah.
Egyptson fick sin avhandling ”Global politisk islam? Muslimska brödraskapet och Islamiska förbundet i Sverige” godkänd vid Lunds universitet för bara två veckor sedan. Han beskriver den som resultatet av 20 års arbete och bevisar, enligt honom själv, att svenska samhället är infiltrerat av islamister. Närmare bestämt av Muslimska brödraskapet – ett stort internationellt sunnimuslimskt nätverk med en idé om att islam, med sharialagar och kalifat, ska influera politiken.
Det svenska förbundet har även gjort sig till allmänt språkrör, startat skolor, ungdomsförbund och studieförbund och därigenom tagit emot svenska skattemedel, hävdar Egyptson.
Muslimska brödraskapet har enligt honom ett ideologiskt mål som strider mot den liberala demokratin.
Robert Hannah tycker att Egyptson lyckas visa på kopplingar som inte går att förneka. Politikens svar på det hela måste bli att ställa hårdare och tydligare demokrativillkor för de som söker bidrag från det offentliga.
– Det här ger tydligare fakta på bordet och gör det möjligt för myndigheterna att göra djupare granskningar och bättre bedömningar. Vi ska inte ge en enda skattekrona vare sig till radikala islamister, nazister eller våldsamma vänsterrörelser, säger Robert Hannah.
Andreas Johansson Heinö
Sameh Egyptson har rätt
17 februari 2023 17:17
Därför skapar hans kartläggning ett ramaskri.
Salen var fullsatt när Sameh Egyptson försvarade sin doktorsavhandling”Global politisk islam? Muslimska brödraskapet och Islamiska förbundet i Sverige” förra fredagen.
Andreas Johansson Heinö är statsvetare och förläggare på tankesmedjan Timbro.
I april 2013 blomstrade alliansen mellan Socialdemokraterna och det muslimska civilsamhället. Omar Mustafa, som då varit ordförande för Islamiska förbundet i Sverige i tre år, valdes in i Socialdemokraternas partistyrelse. Många års brobyggande hade äntligen betalat sig.
En vecka senare var drömmen krossad. Stefan Löfven hade pekat med hela handen: de två rollerna gick inte att förena. Omar Mustafa avgick och rev i fallet upp ett djupt sår av misstroende rakt genom arbetarrörelsen.
Den gången började allt med ett avslöjande i Expo: Mustafa hade bjudit in kända antisemiter som talare till förbundets konferenser. Drevet gick inte att stoppa. Anklagelser om rasism och islamofobi haglade mellan högt uppsatta partikamrater. När en tungviktare som Mona Sahlin klev in i den socialdemokratiska viskleken hade Mustafa själv förvandlats till antisemit.
Tio år senare är Mustafa tillbaka som birollsinnehavare i Sameh Egyptsons avhandling ”Global politisk islam? Muslimska brödraskapet och Islamiska förbundet i Sverige”.
Egyptsons nu välbekanta tes är att Islamiska förbundet i praktiken utgör den svenska grenen av det mytomspunna Muslimska brödraskapet. Brödraskapet bildades i Egypten på 1920-talet, spreds till Europa efter kriget och verkar sedan 1990-talet systematiskt för att inom de befintliga demokratiska ramverken stegvis islamisera Europa. Den islamiska staten ska uppstå genom stegvisa reformer, inte genom revolution.
Bit för bit lägger Egyptson sitt pussel och visar slående likheter och uppenbara influenser mellan brödraskapet och islamiska förbundet, såväl organisatoriskt som ideologiskt och i praktisk politik. Det är i sig en välmotiverad kartläggning av ett om inte vitt så i alla fall färglöst fält på den nutida samhällsvetenskapliga kartan, som därutöver får politisk sprängkraft genom miljonrullningen av skattepengar till förbundets många förgreningar (diverse ungdomsförbund, studieförbundet Ibn Rushd, och så vidare).
Reaktionerna på Egyptsons akademiska mandomsprov är förutsägbara och följer närmast perfekt de skiljelinjer som stakades ut redan för tio år sedan. Från mitten och högerut: applåder, tacksamhet, beundran. Från vänster: anklagelser om övergrepp, rasbiologi, forskningsetiskt haveri.
De senare fick visst understöd när Torsten Jansson, en av betygsnämndens tre ledamöter, ville underkänna avhandlingen. Sådant händer inte. Systemet är riggat för att det inte ska kunna hända. Om det ändå händer borde avhandlingen ha sensationellt svaga kvaliteter.
Att Sameh Egyptsons disputation har väckt ett så stort intresse beror inte på att han har fel utan på att han har rätt.
Eller så är det något annat som spökar. Jag har inga skäl att ifrågasätta Torsten Janssons motiv. Jag kan bara konstatera att jag har läst många avhandlingar som hade varit chanslösa om de minimikriterier han stipulerar verkligen vore standard.
Oavsett hur det är med den saken tror jag att de som nu avfärdar avhandlingens resultat med hänvisning till metodologiska brister gör sig själva en otjänst. För låt oss tala klarspråk: att Sameh Egyptsons disputation har väckt ett så stort intresse beror inte på att han har fel utan på att han har rätt.
Mustafa-striden för tio år sedan handlade om värderingar. Vilka uppfattningar om judar, homosexuella och om jämställdhet var egentligen sanktionerade av Islamiska förbundets högsta ledning och i vilken utsträckning kunde dessa rymmas i ett parti som Socialdemokraterna? Mustafa föll eftersom han inte förmådde formulera trovärdiga och koncisa svar på dessa frågor.
Konflikten var smärtsam eftersom den blottade en inneboende konflikt mellan att värna progressiva värderingar och samtidigt förespråka en generös invandrings- och minoritetspolitik.
Sameh Egyptsons avhandling godkändes av betygsnämnden. En av tre ledamöter ville underkänna den.
Sedan dess har hela landskapet förflyttat sig, bort från de mångkulturella idealen. Få tycks längre våndas över huruvida de intoleranta bör tolereras. I höstas diskvalificerade sig en partiledarkandidat i Centerpartiet genom att inte tillräckligt snabbt vara tillräckligt entusiastisk inför tanken på att fronta en Pride-parad. Värdepluralismen reas ut.
Det kontroversiella i Egyptsons analys är snarare överlappningen mellan Brödraskapets långsiktiga plan om en islamisk stat i Europa och högerextrema konspirationsteorier om en muslimsk demografisk revolution.
Rent intellektuellt är det inte så svårt att hålla isär verkligheten från fantasin. Men det förutsätter att man, likt Egyptson, väljer att se Muslimska brödraskapet och Islamiska förbundet som politiska rörelser med ambition att påverka inte bara partier och myndigheter utan också muslimska invandrare. De är inte representanter för en minoritet. De är entreprenörer på en religiös och politisk marknad.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar