MP hade varit störst om inte alla var så dumma. Publicerad 23 feb 2023 kl 06.00
Språkrören Stenevi och Bolund på 2022 års valvaka. Stor lättnad, förstås, över att man hankade sig kvar i riksdagen. Men 5,1 procent är ingen succé, direkt.
Det finns ingen plats för självömkan i politiken, skrev Centern i sin valanalys.
MP har en något annorlunda uppfattning.
Det är inte mycket till valanalys som Miljöpartiet levererat. Den 18-sidiga skriften påminner mer om en missnöjd insändare, adresserad till Verkligheten.
MP hade allt emot sig. Klimatfrågan uppmärksammades på fel sätt. Energifrågan blev jättestor och högern gafflade om att kärnkraft var ”lösningen på allehanda problem”. Men MP:s jättebra åtgärder och satsningar ”avfärdades som symbolpolitik”. Oklart av vem.
Här hade en analysgrupp förstås kunnat borra i frågor som: Kunde MP ha motverkat den dynamiken? Varför förlorade man kärnkraftsdebatten?
Inget sånt. Det var bara alla andra som var dumma. Alla.
MP ville bygga ett vänsterlag, till exempel, men de gemena sossarna tänkte bara på att maximera Magda-effekten, och C och V kivades. Medierna ignorerade MP:s brobyggarförsök, vilket var osnällt.
Medierna var jättedumma.
Andra saker som ställde till det var valrörelsens Trump-inspirerade ”post truth”-strömning, där känsla går före fakta, hävdar analysduon. ”Man säger något som man vill ska vara sant, eller som väljare vill ska vara sant.”
MP-analytikerna är inte så pigga på att analysera MP. Däremot efterlyser de ”en djupare analys av… debattklimatet”.
Men, som för att illustrera att MP också kan post-trutha, skriver man att ”bilden av ökande gängvåld och skjutningar” gav högersidan skäl att föreslå hårdare straff. Bild, inte verklighet, alltså?
Detta ”narrativ” ledde till många krav på hårdare straff. Även från MP, lattjo nog. Men MP hade bra förslag. Oppositionens förslag var hemska.
Här radar författarna plötsligt upp en hel räcka av oppositionens förslag, från språktest för 2-åringar som inte går i förskolan till att polisen ska få tillgång till PKU-registret i sin jakt på brottslingar.
Men – varför?! Vad har högerpartiernas gamla valmanifest med MP:s valprestation att göra? Är detta i själva verket en skrivelse till Valresultatombudsmannen, där man vill anhålla om mandatavdrag för högern på grund av att de hade politiska förslag som MP verkligen, verkligen inte gillar?
För att inskärpa hur rätt Miljöpartiet har om brott och hemska förslag, har man infogat ett långt citat av en professor i journalistisk, som tycker precis likadant som MP.
Där fick du så du teg, Valresultatombudsmannen!
MP-analytikerna är inte så pigga på att analysera MP. Däremot efterlyser de ”en djupare analys av… debattklimatet”. Det var debattklimatets fel, nämligen, att partier som får höga betyg av miljöorganisationer – MP – ”dras över samma kam” som partier med usla miljöbetyg.
Exakt vem det är som håller i denna kam, framgår inte, men nåt skumt är det. För när det gäller andra politiska frågor, minsann, ”klumpas inte partierna ihop på samma sätt”.
Debattklimatet är anti-MP.
Av någon anledning är analysförfattarna också fly förbaskade över att medierna skapade en bild av att det finns en stad-land-konflikt. Det är ”en problematisk bild, och den skapar grogrund för att minska tilliten till samhället, öka ’vi- och domkänslorna’ och ytterst gynna ytterhögerns inflytande.”
Här infogas ett forskarcitat som inte riktigt har med saken att göra. Men ändå. Och det är långt!
Fast det är tveksamt om Debattklimatombudsmannen tar upp MP:s fall med tanke på att stad-land-konflikten har varit en politisk realitet sedan alltid.
Våra krympande partier har en del sektlika drag. Sekter har lågt i tak. Det tas inte väl upp om någon ifrågasätter Den rätta vägen.
I ultrasektiga sekter är det ännu värre: Ingen vill ens ifrågasätta. Alla är genomfrälsta.
Ett sådant samfund skulle ha svårt att göra en nykter, självrannsakande analys av sitt tillstånd.
Man undrar om det är där skon klämmer för Miljöpartiet.
MP – tokigare än sitt rykte! Publicerad 10 sep 2014 kl 22.42
Sjöstedts utanförskap och Fi:s galenskap får Miljöpartiet att framstå som seriöst. Fel, fel, fel.
"Det seriösa alternativet till alliansen är en regering med Socialdemokraterna och Miljöpartiet."
Den bilden har satt sig. Den har satt sig för att Socialdemokraterna har tryckt Miljöpartiet till sin barm. Jonas Sjöstedt ignoreras och fruktas likt en oäkta son som hotar att hemsöka sin fader just när denne står i begrepp att gifta sig med en respektabel kvinna ur medelklassen.
Om det gick skulle S förstås fortsätta singellivet, "söka folkets mandat för en socialdemokratisk regering", som Persson brukade säga. Men det går inte. S är för litet och alliansen har ritat om kartan. Och eftersom Socialdemokraterna strävar mot mitten och dess rikedom av väljare, är MP den moatjé man måste välja.
Men S gör en dygd av nödvändigheten och kallar MP sin naturliga samarbetspartner. Som om MP var socialdemokrati med blommor i håret.
Uppdykandet av lattjo lajban-partiet Feministiskt initiativ får MP att framstå som än mer välkammat.
Men MP är ett udda parti med utopiska drag. I alliansens Sverige är det "tufft och kallt", men om Miljöpartiet får bestämma blir det inte bara jämlikt och rättvist och tryggt och alla andra honnörsord, utan - härligt.
Alla elever ska gå till skolan "med glädje". Lärare ska "brinna" för läraryrket. Pojkarna ska få bättre resultat genom att man skapar ett "nationellt centrum för normkritisk pedagogik."
Räddningen är nära, grabbar.
Bostadsbristen är snart ett minne blott, för MP vill lagstifta om allas rätt till en bostad. (Så lätt var det fixat, Attefall, din klåpare.) Men det mest förunderliga är att bostaden ska komma till dig, bokstavligen. Bostaden, universitetet, arbetsplatsen. För "du ska inte behöva lämna vare sig landsbygden eller städernas förorter för att få utbildning, bostad eller jobb."
Miljöpartiet lovar så mycket välfärd och lycka att Vänsterpartiet ter sig småsnålt och petigt i jämförelse. V lovar exempelvis en "öronmärkt satsning" för att öka bemanningen inom äldreomsorgen med x antal undersköterskor. Miljöpartiet slår helt enkelt fast att äldreomsorgen ska regleras "så att bemanningen aldrig understiger de boendes behov".
Nå, alla partier har sina tossigheter. Och Miljöpartiet har många bra idéer, inte bara inom klimatpolitiken. Men det är mycket som hänger dåligt ihop. Partiet vill slå världsrekord i välfärd samtidigt som man är skeptisk till tillväxt och fokusering på "materiella värden".
Man framställer sig som ett progressivt, liberalt, internationalistiskt parti men här och där anas ett konservativt stråk med gemenskapslängtan, naturromantik och nationalism.
I en intervju i SvD menade Åsa Romson att Sverige kan skära ner på försvaret eftersom allt vårt arbete för fred och säkerhet i världen har "skapat en position där det skulle medföra ett väldigt högt politiskt pris att angripa Sverige."
Vi behöver inte kunna hävda vår suveränitet. För vi är underbara och älskade av alla.
Många väljare vill gå en lite annan väg än den alliansen har vikt in på. Men det är ju en fördel om framtida statsråd åtminstone har fötterna på jorden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar