Nu närmar sig påsken men jag tror inte att någon förväntar sig kravaller av det skälet.
Det som fega journalister kallar påskkravaller var korankravaller!
Det handlade om att kränkta muslimer angrep poliser för att en dansksvensk provokatör brände koraner.
Sveriges Televisions Uppdrag Granskning beskrev koranupploppen som ett resultat av att polisen fanns på plats.
SvT,s vänsterskruvade medieparasiter gjorde sitt värsta för att skada polisernas anseende som vanligt.
Koranen betraktas av muslimerna som deras guds direkta och oföränderliga budskap till alla människor i alla länder i alla tider trots att det verkar vara en samling bibeltolkningar och redigerade arabiska myter.
Mera om koranen här.
Vem kunde förutse kravallerna, när Rasmus Paludans manifestationer tidigare knappt hade noterats?
SVT:s Uppdrag granskning tar i fyra delar upp påskkravallerna för snart ett år sedan. Eller snarare: Uppdrag granskning försöker leta fel i hur Polisen arbetade under de kaotiska dagarna. Men det var inte Polisens fel att uppjagade människor i grupp kastade stenar och molotovcocktails mot poliser och fordon, och saboterade delar av städer.
Redan i början av det första avsnittet får man höra Uppdrag gransknings reporter säga att Rasmus Paludans turné "uppskattningsvis kostat polismyndigheten och skattebetalarna 84 miljoner kronor". Skulle "turnén" i sig kostat alla dessa miljoner? Inte våldet och skadegörelsen?
När Paludans sammankomst flyttades i Örebro – från närheten av moskén i Vivalla till centralt placerade Sveaparken – blev det ändå upplopp. Kravallerna på parken blev svårhanterliga för Polisen. Trots att Paludan alltså inte ens fanns på platsen gick många till attack. Dialogpoliserna hade tidigt tvingats backa. Och trots att kommunpoliser hade haft möte med moskén i Vivalla och kontaktat andra gör SVT en stor poäng av att Polisen inte tillräckligt arbetat med dialog. Hur nu någon lång tid i förväg skulle ha kunnat förutse upploppen i fjol. Paludans manifestationer hade tidigare knappt noterats, trots att de genomfördes.
Uppdrag granskning tar upp att samtliga vittnesmål om att kvinnor och barn deltagit i exempelvis stenkastning i Örebro kan härledas till tiden efter att polisens förstärkningspatruller hade anlänt. Återigen: Polisens insatser pekas ut som problem, inte att folk kastade stenar mot poliser.
Även i Navestad i Norrköping urartade situationen. Där sköt poliser varningsskott och i nödvärn. Två av dem som träffades, bland annat i armen, var minderåriga. "AVSLÖJAR; Två av de skottskadade vid påskupploppen i Norrköping var 15 år gamla", skriver Uppdrag granskning på Twitterkontot. Men som poliser säger i programmet deltog alltså "mammor med spädbarn i armen", pensionärer och barn i upploppen i bostadsområdet i Norrköping. Är det då konstigt att ungdomar långt fram i ledet träffas i tumultet?
Yusuf Abdow, ordförande Örebro moské, säger i Uppdrag granskning att det "känns i hjärtat" på muslimer när Koranen bränns. Att det är det som väst "inte förstår". Att man kan bli djupt sårad, ledsen eller provocerad är inte alls svårt att förstå. Men rätten att häda är en del av yttrandefriheten. Religionen står inte över demokratin.
Alltför många "förstår" uppenbarligen och dessvärre inte det.
Nej SVT, polisen är inte ansvarig för upploppen
Timbros chefsekonom Fredrik Kopsch älskar gigekonomin så mycket att han praktiserar som matbud. Tidens biträdande verksamhetschef Maria Arkeby ogillar verkligen gigekonomin och tycker att den utnyttjar människor.
En av grundpelarna i välfungerande demokratier är att fria och oberoende medier granskar makthavare, såväl politiker som myndigheter. Särskilt viktigt att granska är polismyndigheten, som upprätthåller statens inre våldsmonopol, skriver Joakim Söderström.
Mycket kan sägas om Polismyndighetens bristande planering och bemanning inför påskkravallerna, men de enskilda poliserna på plats gjorde sitt allra yttersta under extremt svåra förhållanden, skriver Joakim Söderström.
Polismyndigheten måste granskas – men kritiken måste ha grund.
Poliserna som jobbade under påskupploppen borde hyllas – inte skuldbeläggas, skriver den tidigare polisen Joakim Söderström.
Under påskkravallerna skadades över 200 poliser – varav flera allvarligt. Polisfordon kapades och stacks i brand samtidigt som bilderna av ett brinnande Sverige kablades ut live i nyhetssändningar världen över.
I inledningsscenerna av ”Uppdrag gransknings” (UG) första avsnitt om påskkravallerna hör vi hur panikslagna poliser vädjar om förstärkning över radion samtidigt som maskerade ligister går till våldsam attack mot brandmän med kilotunga gatstenar, och kastar molotovcocktails mot enskilda poliser.
Jämte Göteborgskravallerna är påskkravallerna de våldsammaste upploppen i Sveriges moderna historia. Det är ingen överdrift att säga att det enbart är tur att inga poliser eller brandmän dödades under dessa dagar.
Slentrianmässig poliskritik.
En av grundpelarna i välfungerande demokratier är att fria och oberoende medier granskar makthavare, såväl politiker som myndigheter. Särskilt viktigt att granska är polismyndigheten, som upprätthåller statens inre våldsmonopol. Men när man kommer med kritik bör det finnas en tydlig och rimlig grund – inte bara handla om slentrianmässig poliskritik.
Mediernas möjlighet att sätta dagordningen, vinkla och påverka debatten är stor. Det kräver att man tar ett stort ansvar. Det är mot denna bakgrund anmärkningsvärt att UG väljer att peka ut polisen som ansvariga för upploppen – och inte de kriminella upploppsmakarna.
Om vi inte vill ha ett samhälle som präglas av den starkes, eller kränktes, vilja behöver staten återta våldsmonopolet och etablera dominans
Upploppsmakarna tillåts bre ut sig om hur det som hänt i själva verket är polisens fel. Tittarna får aldrig höra svaret på UG:s journalister kritiska följdfrågor, detta eftersom de aldrig ställs.
Mycket kan sägas om Polismyndighetens bristande planering och bemanning inför påskkravallerna, men de enskilda poliserna på plats gjorde sitt allra yttersta under extremt svåra förhållanden.
Nyligen sänkte Högsta domstolen straffet för två män som dömts för grovt blåljussabotage i samband med upploppen i Sveaparken i Örebro. HD tyckte inte att brottet var värt mer än tre år och tre månader respektive tre år i fängelse – trots att straffskalan går från två till arton års fängelse.
Våldsamma och samhällsstörande attacker mot poliser renderar alltså i straff som hamnar strax över minimistraffet. Som medborgare kan man inte annat än att fråga sig vad poliser faktiskt ska behöva utstå för att domstolarna ska tillämpa den högre delen av straffskalan?
Bör inte göda polishatet
Sveriges problem är inte – som ”Uppdrag granskning” söker göra gällande – danska provokatörer eller en allt för repressiv polis. Problemet är att det finns en växande andel av befolkningen som inte respekterar den yttrande- och åsiktsfrihet som råder i Sverige.
Om vi inte vill ha ett samhälle som präglas av den starkes, eller kränktes, vilja behöver staten återta våldsmonopolet och etablera dominans. Fler behöver lagföras, fängslas längre och utvisas.
Det kan låta hårt, men alternativet är ett pöbelvälde där den kränkte i praktiken begränsar andra medborgare fri- och rättigheter med hjälp av sitt våldskapital.
Som skattefinansierat program har Uppdrag granskning ett särskilt ansvar inte bara att granska makthavare, utan även att göra det på ett nyanserat och objektivt sätt.
De bör inte göda polishatet som tyvärr återfinns i många av våra förorter. Våra poliser behöver allt stöd de kan få när de oförtrutet arbetar dygnet runt, och året om, för att hålla journalister, läktarproffs och alla oss andra säkra.
SVT:s Uppdrag granskning tar i fyra delar upp påskkravallerna för snart ett år sedan. Eller snarare: Uppdrag granskning försöker leta fel i hur Polisen arbetade under de kaotiska dagarna. Men det var inte Polisens fel att uppjagade människor i grupp kastade stenar och molotovcocktails mot poliser och fordon, och saboterade delar av städer.
Redan i början av det första avsnittet får man höra Uppdrag gransknings reporter säga att Rasmus Paludans turné "uppskattningsvis kostat polismyndigheten och skattebetalarna 84 miljoner kronor". Skulle "turnén" i sig kostat alla dessa miljoner? Inte våldet och skadegörelsen?
När Paludans sammankomst flyttades i Örebro – från närheten av moskén i Vivalla till centralt placerade Sveaparken – blev det ändå upplopp. Kravallerna på parken blev svårhanterliga för Polisen. Trots att Paludan alltså inte ens fanns på platsen gick många till attack. Dialogpoliserna hade tidigt tvingats backa. Och trots att kommunpoliser hade haft möte med moskén i Vivalla och kontaktat andra gör SVT en stor poäng av att Polisen inte tillräckligt arbetat med dialog. Hur nu någon lång tid i förväg skulle ha kunnat förutse upploppen i fjol. Paludans manifestationer hade tidigare knappt noterats, trots att de genomfördes.
Uppdrag granskning tar upp att samtliga vittnesmål om att kvinnor och barn deltagit i exempelvis stenkastning i Örebro kan härledas till tiden efter att polisens förstärkningspatruller hade anlänt. Återigen: Polisens insatser pekas ut som problem, inte att folk kastade stenar mot poliser.
Även i Navestad i Norrköping urartade situationen. Där sköt poliser varningsskott och i nödvärn. Två av dem som träffades, bland annat i armen, var minderåriga. "AVSLÖJAR; Två av de skottskadade vid påskupploppen i Norrköping var 15 år gamla", skriver Uppdrag granskning på Twitterkontot. Men som poliser säger i programmet deltog alltså "mammor med spädbarn i armen", pensionärer och barn i upploppen i bostadsområdet i Norrköping. Är det då konstigt att ungdomar långt fram i ledet träffas i tumultet?
Yusuf Abdow, ordförande Örebro moské, säger i Uppdrag granskning att det "känns i hjärtat" på muslimer när Koranen bränns. Att det är det som väst "inte förstår". Att man kan bli djupt sårad, ledsen eller provocerad är inte alls svårt att förstå. Men rätten att häda är en del av yttrandefriheten. Religionen står inte över demokratin.
Alltför många "förstår" uppenbarligen och dessvärre inte det.
Nej SVT, polisen är inte ansvarig för upploppen
Timbros chefsekonom Fredrik Kopsch älskar gigekonomin så mycket att han praktiserar som matbud. Tidens biträdande verksamhetschef Maria Arkeby ogillar verkligen gigekonomin och tycker att den utnyttjar människor.
En av grundpelarna i välfungerande demokratier är att fria och oberoende medier granskar makthavare, såväl politiker som myndigheter. Särskilt viktigt att granska är polismyndigheten, som upprätthåller statens inre våldsmonopol, skriver Joakim Söderström.
Mycket kan sägas om Polismyndighetens bristande planering och bemanning inför påskkravallerna, men de enskilda poliserna på plats gjorde sitt allra yttersta under extremt svåra förhållanden, skriver Joakim Söderström.
Polismyndigheten måste granskas – men kritiken måste ha grund.
Poliserna som jobbade under påskupploppen borde hyllas – inte skuldbeläggas, skriver den tidigare polisen Joakim Söderström.
Under påskkravallerna skadades över 200 poliser – varav flera allvarligt. Polisfordon kapades och stacks i brand samtidigt som bilderna av ett brinnande Sverige kablades ut live i nyhetssändningar världen över.
I inledningsscenerna av ”Uppdrag gransknings” (UG) första avsnitt om påskkravallerna hör vi hur panikslagna poliser vädjar om förstärkning över radion samtidigt som maskerade ligister går till våldsam attack mot brandmän med kilotunga gatstenar, och kastar molotovcocktails mot enskilda poliser.
Jämte Göteborgskravallerna är påskkravallerna de våldsammaste upploppen i Sveriges moderna historia. Det är ingen överdrift att säga att det enbart är tur att inga poliser eller brandmän dödades under dessa dagar.
Slentrianmässig poliskritik.
En av grundpelarna i välfungerande demokratier är att fria och oberoende medier granskar makthavare, såväl politiker som myndigheter. Särskilt viktigt att granska är polismyndigheten, som upprätthåller statens inre våldsmonopol. Men när man kommer med kritik bör det finnas en tydlig och rimlig grund – inte bara handla om slentrianmässig poliskritik.
Mediernas möjlighet att sätta dagordningen, vinkla och påverka debatten är stor. Det kräver att man tar ett stort ansvar. Det är mot denna bakgrund anmärkningsvärt att UG väljer att peka ut polisen som ansvariga för upploppen – och inte de kriminella upploppsmakarna.
Om vi inte vill ha ett samhälle som präglas av den starkes, eller kränktes, vilja behöver staten återta våldsmonopolet och etablera dominans
Upploppsmakarna tillåts bre ut sig om hur det som hänt i själva verket är polisens fel. Tittarna får aldrig höra svaret på UG:s journalister kritiska följdfrågor, detta eftersom de aldrig ställs.
Mycket kan sägas om Polismyndighetens bristande planering och bemanning inför påskkravallerna, men de enskilda poliserna på plats gjorde sitt allra yttersta under extremt svåra förhållanden.
Nyligen sänkte Högsta domstolen straffet för två män som dömts för grovt blåljussabotage i samband med upploppen i Sveaparken i Örebro. HD tyckte inte att brottet var värt mer än tre år och tre månader respektive tre år i fängelse – trots att straffskalan går från två till arton års fängelse.
Våldsamma och samhällsstörande attacker mot poliser renderar alltså i straff som hamnar strax över minimistraffet. Som medborgare kan man inte annat än att fråga sig vad poliser faktiskt ska behöva utstå för att domstolarna ska tillämpa den högre delen av straffskalan?
Bör inte göda polishatet
Sveriges problem är inte – som ”Uppdrag granskning” söker göra gällande – danska provokatörer eller en allt för repressiv polis. Problemet är att det finns en växande andel av befolkningen som inte respekterar den yttrande- och åsiktsfrihet som råder i Sverige.
Om vi inte vill ha ett samhälle som präglas av den starkes, eller kränktes, vilja behöver staten återta våldsmonopolet och etablera dominans. Fler behöver lagföras, fängslas längre och utvisas.
Det kan låta hårt, men alternativet är ett pöbelvälde där den kränkte i praktiken begränsar andra medborgare fri- och rättigheter med hjälp av sitt våldskapital.
Som skattefinansierat program har Uppdrag granskning ett särskilt ansvar inte bara att granska makthavare, utan även att göra det på ett nyanserat och objektivt sätt.
De bör inte göda polishatet som tyvärr återfinns i många av våra förorter. Våra poliser behöver allt stöd de kan få när de oförtrutet arbetar dygnet runt, och året om, för att hålla journalister, läktarproffs och alla oss andra säkra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar