Bränna koranen – hatbrott?

 

Erik Helmerson: Ska man få bränna Bibeln men inte Koranen?

En grupp kvinnor vill protestera mot abortlagar i Polen. De tänder eld på Bibeln utanför katolska domkyrkan i Stockholm. Ska de gripas och dömas för hets mot folkgrupp?

Den som vill stifta lagar mot koranbränningar måste vara redo för många besvärliga följdfrågor.

Detta är en text publicerad på Dagens Nyheters ledarsidor. Ledarredaktionens politiska hållning är oberoende liberal.

Att bränna Koranen bör ses som ett hatbrott. Det skrev nyligen Aftonbladets politiske chefredaktör Anders Lindberg. Han vill att lagen ska ändras så att koranbränningar, som den utanför Turkiets ambassad i vintras, ska klassas som hets mot folkgrupp.

Det tycker inte jag. Visst skulle man kunna stifta en sådan lag, det vore enkelt. Gränsdragningen, däremot, skulle vara ett elände.

Många skulle nog kunna enas i detta enkla konstaterande: Muslimer är en utsatt minoritet, ofta drabbad av rasism och hatbrott, och det är klart att man hetsar mot dem när man bränner deras heliga skrift. Problemet med debattörer som Lindberg är att de ofta stannar där. Men ska lagen alltså se ut just så? Paragraf 23.4: ”Det är förbjudet att elda upp Koranen”?

Varför ska muslimer särbehandlas? Judar är en annan utsatt grupp.

Då kommer de knepiga, men intressanta och nödvändiga, följdfrågorna.

Varför är det bara Koranen som förbudet ska gälla? Varför ska muslimer särbehandlas? Judar är en annan utsatt grupp, får man elda upp Tanach, den hebreiska bibeln? Katoliker och ortodoxa är två stora kristna minoriteter i Sverige, ska det vara tillåtet eller förbjudet att sätta tändstickan till deras biblar?

Nästa fråga: Är det bara själva eldningen som ska vara förbjuden? Min cyniska misstanke är att de som vill smäda islam knappast kommer att se ett förbud mot koranbränning som ett oöverstigligt hinder. Vad händer när de i stället börjar riva sönder den? Trampa på den och smeta in den i allsköns otrevlighet? Skriva romaner som driver med dess innehåll? Bara fantasin sätter gränser för hur man kan misshandla en bok.

Fråga tre: Anders Lindberg tar upp två typer av koranbränningar. Förutom det reella fallet, utanför Turkiets ambassad, också ett hypotetiskt: någon ”som bränner en koran framför en moské vid fredagsbönen under ramadan”. Men dessa är ju två helt olika företeelser. Den andra är en uppenbar protest mot själva religionen islam och dess utövande, och skulle lättare kunna tolkas som hets mot folkgrupp. Den första är en protest mot Turkiet, dess politik och ledning, med andra ord något som är djupt förankrat i yttrande- och demonstrationsfriheten.

Ska den typen av protester mot president Erdogan alltså förbjudas?

Det finns symboler som kan vara lika laddade som Koranen. Nationsflaggor är ett exempel. Får man kränka dem?

Eller detta högst tänkbara scenario: En grupp kvinnor vill protestera mot nya, religiöst motiverade abortlagar i Polen. Som protest tänder de eld på Bibeln utanför katolska domkyrkan i Stockholm. Tillåtet eller förbjudet?

Fråga fyra: Det finns symboler som kan vara lika laddade som Koranen. Nationsflaggor är ett exempel. Foton ett annat. Avbildningar av heliga gestalter ett tredje. Får man kränka dem? Vad händer när nästa grupp antiisraeler eldar upp landets flagga, tillika prydd med Davidsstjärnan, utanför landets ambassad?

För att citera Anders Lindberg: ”Är det verkligen precis där gränsen för yttrandefriheten ska gå?”

Lindberg och jag diskuterade dessa frågor på Twitter när hans artikel var nytryckt. ”Man behöver inte ha svar på vad man ska göra med alla andra symboler/aktioner för att tycka att gränsen för hets mot folkgrupp ligger fel i relation till att bränna koranen framför moskéer”, skrev han.

När man ser de flinande provokatörerna med tändstickor och bensindunkar är det lätt att tänka ”bara förbjud skiten”.

Men jag vidhåller nog med viss envishet att det är exakt vad man behöver. När man ser de flinande provokatörerna med tändstickor och bensindunkar är det lätt att tänka ”bara förbjud skiten”.

Särskilt när man – vid sidan av smärtan för svenska muslimer – beaktar alla de politiska konsekvenser bränningen får. Det kan vara vår Natoansökan som går upp i rök, samtidigt som lågorna snabbt sprids i den muslimska världen i form av hat mot Sverige.

”Det är fel att bränna Koranen” blir då ett helt rimligt moraliskt ställningstagande. Som underlag för lagstiftning är det däremot påvert. Lagar kan inte luta sig mot känslor allena, det är ett alldeles för svajigt ryggstöd.

De kräver tydliga principer. En bättre sådan är att smädande av religiösa skrifter måste ingå i yttrandefriheten, även om det provocerar oss.


Gud sitter, liksom djävulen, i detaljerna.