1984 (S)

Den felprogrammerade partidroiden Strandhälls twitterinlägg brukar skyllas på överkonsumtion av alkohol men jag tror att det handlar om ren dumhet. Hon förstår inte vad hon gör.

Hon gör bara det som hon tror att Erlander/Palme hade som strategi.

Maktens strategi gick ut på att målmedvetet placera politruker på alla viktiga poster i statsmaskineriet.

Om oppositionen lyckas vinna ett val kommer ändå politrukerna att sabotera alla reformförsök så att väljarna ångrar sig nästa val.

Den här tweeten är bara ett av många exempel – väldigt många exempel!

Eftersom hon frivilligt avslöjar sin okunnighet , kommer här en analys av 1984.

Krig är fred

Frihet är slaveri

Okunnighet är styrka

Wikipedia

De här tre meningarna som låter orimliga, oförstådda och oskäliga för oss individer som lever i nutiden beskriver tankarna som skulle ha rått i 1984 enligt romanen 1984 som beskriver ett framtidssamhälle eftersom den publicerades i 1949 av den brittiska författaren och journalisten George Orwell.

Nittonhundraåttiofyra eller 1984: Nitton åttiofyra (originaltitel: Nineteen Eighty-Four) är en roman av den brittiske författaren och journalisten George Orwell, som skrevs 1948 och publicerades den 8 juni 1949.

Romanen handlar om ett samhälle styrt av en oligarkisk totalitär diktatur. Provinsen Airstrip One (före detta Storbritannien) i landet Oceanien är i ständigt krig, under konstant övervakning av regeringen, och med hjärnkontroll av allmänheten.

Oceanien styrs av ett politiskt parti som går under namnet "Partiet". Individen är alltid underordnad staten, och det är delvis den filosofin som gör att Partiet kan manipulera och kontrollera människorna.

I Sanningsministeriet är protagonisten Winston Smith en tjänsteman som ansvarar för att bevara Partiets propaganda genom att ändra historien för att visa att Partiet alltid har rätt och är allvetande. Hans torftiga tillvaro desillusionerar honom till den grad att han vill göra uppror mot Storebror, som är Partiets ledare. Från 1984 har vi bland annat fått uttrycket "Storebror ser dig" (Big Brother is watching you).

Sedan romanen publicerades 1949 har många av dess termer och koncept, som storebrorssamhälle, dubbeltänk, krimtänk och nyspråk samt minneslucka blivit samtida vardagsspråk. Därtill populariserade romanen adjektivet orwellska, som syftar till lögner, övervakning och manipulering av det förgångna för att föra en totalitär agenda.

1984 anses vara 1900-talets mest kända engelskspråkiga roman och en av seklets största litterära klassiker.

1998 placerade Modern Library 1984 på plats 13 av de 100 bästa romanerna från 1900-talet.

Handling

Huvudpersonen, Winston Smith, som är en tjänsteman inom det "allenarådande partiet – Partiet", bor i det framtida London. Han står inte ut med samhället som det är, och drömmer om frihet. Han motsätter sig Partiet, det enda parti som existerar i Oceanien, och blir dessutom kär i den unga Julia. Ingetdera tillåts dock av partiet och den så kallade tankepolisen, vilket innebär att han ständigt måste undgå att bli avslöjad.

Samhället Oceanien som huvudpersonen lever i är en totalitär stat i ständiga krig och i svår fattigdom.

Fyra myndigheter som kallas Minisann (sanningsministeriet), Minifred (fredsministeriet), Minilek (kärleksministeriet) och Miniflöd (överflödsministeriet) styr allting.

Minisann har hand om propagandan och lögner.

Minifred har hand om krigen som ständigt rasar. 

Minilek har hand om ”lag och ordning” genom tortyr och tankepolisen.

Miniflöd har hand om ekonomin, eller rättare sagt fattigdomen, som råder i Oceanien. Huvudpersonen, Winston Smith, jobbar på Minisann.

Ministeriernas namn är exempel på nyspråk, ett språk särskilt framtaget för att minska individens förmåga att tänka fritt och kritiskt. Språket beskrivs ingående i ett appendix till romanen och där beskrivs att syftet med det är att medborgarna inte ska kunna tänka kritiskt eftersom det inte är möjligt i språket.

Invånarna i Oceanien övervakas minutiöst och tvingas ständigt lyssna på propaganda, bland annat genom en apparat i varje hem kallad teleskärm. Denna teleskärm har uppenbara likheter med en TV med skillnaden att den även övervakar samtidigt, samt att den ständigt är påslagen. Likriktningen innebär att alla medborgare bär uniform i form av likadana blå overaller, utom partifunktionärer, som har svarta overaller.

Bakgrund

Denna dystopi skrevs i skuggan av andra världskriget. Romanen utspelar sig i en tänkt framtid där världen gått igenom ännu ett världskrig och som därför behärskas totalt av konkurrerande totalitära stater. Företeelser som krigshets, statsterrorism, propaganda, indoktrinering, relativism, revisionism, tortyr, personkult, en nomenklatura, Stalins deporteringar och Hitlerjugend känns lätt igen från sina förebilder i den verkliga historien. Romanen blev i viss mån föremål för magiskt tänkande då man på sina håll trodde att året 1984 skulle bli en ödesdiger vändpunkt i världshistorien.

Orwell fick uppslaget till romanen 1944 och skrev den största delen av den på den skotska ön Jura åren 1947–1948, trots sin allvarliga tuberkulos. Den 4 december 1948 skickade han sitt sista utkast till Secker and Warburg som publicerade romanen den 8 juni 1949. År 1989 hade den översatts till fler än 65 språk, vid den tiden det största antalet översättningar för någon roman.

Romanen har blivit välkänd och får räknas som en klassiker vars innehåll även de känner till, som inte har läst den. Romanens titel, dess tid, begreppet nyspråk, och författarens efternamn har blivit ordstäv för att integriteten förlorats till staten, och adjektivet orwellska betecknar totalitära tankar och att kontrollera och underkuva människor. Nyspråk, den förändring av det engelska språket som staten driver igenom i romanen, ger olika betydelser till saker genom att referera till sluten istället för deras betydelse. Fredsministeriet (minifred) arbetar med krig och kärleksministeriet (minilek) med tortyr. Ministerierna försöker dock, i alla fall enligt sin propaganda, att uppnå det målet: fred genom krig, och kärlek till Storebror genom hjärntvätt och tortyr.

1984 har, då och då, antingen förbjudits eller ifrågasatts som intellektuellt farlig för allmänheten, liksom verken Du sköna nya värld (1932), av Aldous Huxley, Vi (1924), av Jevgenij Zamjatin, Kallocain (1940), av Karin Boye och Fahrenheit 451 (1951), av Ray Bradbury samt Och världen skälvde (1957) av Ayn Rand. År 2005 tog tidningen Time med romanen i sin lista över de 100 bästa engelskspråkiga romanerna sedan 1923. Vi av Jevgenij Zamjatin anses ha inspirerat 1984.

Titel

Orwell ville först att romanen skulle heta The Last Man in Europe, men han skrev, åtta månader innan den publicerades, den 22 oktober 1948, till förläggaren Fredric Warburg, att han tvekade mellan The Last Man in Europe och 1984. ”yet Warburg suggested changing the Man title to one more commercial.” Det finns flera anledningar till detta: 100 år sedan socialistiska tankesmedjan Fabianerna grundades, eller till romanerna The Iron Heel (1908) av Jack London, eller The Napoleon of Notting Hill (1904) av G. K. Chesterton, som båda utspelar sig 1984, eller till dikten "End of the Century, 1984" av Eileen O'Shaughnessy, hans första hustru.

I sin roman 1985 från 1978 föreslår Anthony Burgess att Orwell, desillusionerad av kalla krigets början, hade för avsikt att kalla romanen 1948. Penguin Books inledning till romanen menar att Orwell först förlade handlingen till 1948, men det förlängda författandet ledde till att han döpte om den, först till 1982, sedan till 1984, då det är en invertering av 1948.

Huvudpersoner

Winston Smith är en intelligent och cynisk person. Han har ingen framtidstro och lever i fruktan för ledningen av det samhälle som han hatar, då han aldrig har hört om något annat sätt att leva. Han vill tjäna sanningen som han, till skillnad från de andra, ser som det enda rätta.

Julia är ung och upprorisk. Hon är inte så intelligent eller högtravande som Winston. Hon trotsar partiet av andra orsaker än Winston. Hon anser att partiet försöker ta ifrån henne hennes frihet och lycka. Julia är mer av en rebell som försöker leva i nuet. Det enda Julia och Winston egentligen har gemensamt är behovet av närhet samt hatet mot partiet.

Begrepp i romanen

Dubbeltänk (doublethink) innebär att kunna hålla två motsägande trossatser i huvudet samtidigt och att dessutom acceptera båda som sanna, att kunna ljuga medvetet och ändå vara fullständigt övertygad om att man talar sanning.

Krimtänk (crimethink) är en tanke som är kriminell. Det behöver inte vara något som man medvetet tänker. Det kan vara något man av misstag uttrycker i sömnen.

Nyspråk (newspeak) är ett språk som utvecklas med syfte att begränsa individens tankeutrymme.

Partiets slagord

”Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.”

Hamas-stöd inom Socialdemokraterna följer lång tradition i partiets historia.

”Leve Palestina – krossa sionismen”, hördes SSU i Malmö skandera i första majtåget 2019. Var kommer dessa antisemitiska uttryck inom Socialdemokraterna ifrån och på vilket sätt har stöd för terrorstämplade Hamas tagit sig uttryck? Johan Westerholm menar att rådgivande profiler i partiet på 60-talet satte kursen för de uttryck som sedan hörts genom åren.

Israel har sedan 2013 klassat den Europeiska palestinska konferensen och dess ordförande Amin Abu Rashid som representant för terrorstämplade Hamas i Europa.

På denna konferens, som senast genomfördes i maj, deltog den socialdemokratiske riksdagsledamoten Jamal El-Haj. Flera organisationer reagerade kraftigt på hans deltagande.

El Haj togs i försvar av Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson, som menade att El Haj ”självklart ska vara kvar i partiet”. Det trots den kritik han mötte.

I dag är El Haj åter aktuell efter det att Hamas inlett ett anfalls- och terrorkrig mot staten Israel. Och Magdalena Anderssons försvar av honom i Expressen TV under söndagskvällen gick inte att missförstå då hon menade att ”han [el Haj] motarbetat Hamas i hela sitt vuxna liv”.

En direkt osanning då Skånska Dagbladet redan 2006 kunde avslöja Jamal el Hajs samarbete med al Aqsa spannmålsstiftele, en del av den av USA terrorklassade ”Union of Good” som kontrolleras av Hamas.

Varför Andersson i direktsändning far med osanning är okänt och det blir än märkligare då hon själv tillhört sin mentor Göran Perssons mer Israelvänliga idétradition.

Men det som aktualiseras är i hur stor omfattning som Socialdemokraternas stöd till Hamas utvecklats genom åren.

Svaret på den frågan finns sannolikt att finna bland rådgivarna och hur de lotsats in i partiet. Rådgivare som kommit att skolas in i den förändring som skett av det socialdemokratiska partiet sedan mitten på 1960-talet.

Där allt tar sin början i en resa till staten Israel och ett i dag bortglömt gräl mellan Golda Meir, Israels utrikesminister och Socialdemokraternas internationelle sekreterare Sten Andersson.

Det finns olika versioner av grälet, Sten Andersson har själv lämnat minst två olika, men i huvudsak vad Andersson upplevde som orätter riktade mot de palestinska araberna på israeliskt kontrollerat territorium.

Något som några år senare kom att leda till att Socialdemokraterna slutade prata om palestinska araber och i stället införde termen ”det palestinska folket”.

Omdefinieringen kom att genomföras direkt efter att Sten Andersson och Pierre Schori tillsammans med representanter för SSU och dåvarande Broderskapsrörelsen (i dag Tro och Solidaritet) träffade PLO:s ledning i Alger 1965. Ett möte som kom att förändra historien. Inte bara för Sverige och PLO utan för en hel värld.

I samband med detta kom tankarna om ett självständigt palestinskt folk utan land slå rot i främst partidistrikten i Skåne, Stockholms stad och Uppsala. Genom Broderskaparna fanns även länken in till Uppsala universitets teologiska institution där Carl Henrik Grenholm och Sigbert Axelsson var pådrivande profiler.

Grenholm menade bland annat att S skulle ansluta sig till PLO:s ambition att förinta staten Israel. Senare har Grenholm tagit avstånd från detta egna uttalandet men idéerna finns kvar, under ett annat namn, Hamas.

Tydligast, och mest intensivt, kom Svenska kyrkans tidigare utrikeschef och Tro och Solidaritets tidigare ordförande Peter Weiderud verka som ambassadör för denna rörelse.

Weiderud menade att Muslimska brödraskapet egentligen var som svenska Kristdemokrater när han ifrågasattes om det lämpliga i att stödja det brödraskapet. Trots att Hamas var dess väpnade palestinska gren.

Weiderud undvek även att närmare gå in på Brödraskapets syn på judar. Vid samma tid, i slutet på 1990-talet, predikade Brödraskapets andlige ledare Yussuf al Quaradawi i Stockholms moské för exakt den utveckling som vi ser i Israel i dag. Ett förintelsekrig där terror riktas mot israeliska kvinnor och barn.

Weiderud menade vid en konferens i Stockholms moské 1999 att Sverige numera hade raderat ut gänserna mellan religion och politik. Vilket skulle öka möjligheterna att anpassa Sverige bättre till de krav som nya migrantgrupper och religiösa rörelser skulle kunna ställa på sitt nya hemland.

Weiderud är i dag ansvarig vid UD för Sveriges interreligiösa dialoger med främst länder och kyrkor från Mellanöstern, och har tillsammans med Sten Andersson och Pierre Schori fostrat många av dem som i dag utgör socialdemokratiska partiaktiva från SSU, Tro och Solidaritet, Skåne, Stockholm och Uppsala partidistrikt.

Det finns även en annan länk. Anna-Karin Hammar, profilerad präst och del av Socialdemokraternas kyrkopolitiska grupp, försökte att lägga Svenska kyrkans högtidlighållande av den palestinska högtiden Naqba samtidigt som resten av världen högtidlighöll Kristallnatten.

Ett uppenbart försök till om inte historierevisionism så i varje fall en form av ersättningsteologi. Och en undanträngning av Förintelsens trauma.

Ett sista exempel på där antisemitiska vanföreställningar fått sitt starkaste fäste i partiet är Malmö och Helsingborg, städer som i helgen blev arena för dem som spontant ville fira Hamas angrepp på Israel.

Det går inte att nämna Malmö och antisemitiska vanföreställningar utan att nämna SSU Malmö och Illmar Reepalu, stadens legendariska kommunalråd.

Reepalu menade 2012 bland annat att det skulle finnas en stark koppling mellan judiska församlingen i Malmö och Sverigedemokraterna och att ”SD:are har infilt­rerat den judiska församlingen för att på så vis driva sitt muslimhat”.

Men trots kritiken, som även kom från USA:s president Barack Obama, skedde inte någon större förändring.

Med röda plakat med texter som ”lika lön oavsett kön” och ”free palestine” demonstrerade SSU i Malmö under första maj 2019 och kompletterade med att sjunga ”Leve Palestina – krossa sionismen”. I tåget gick bland annat Illmar Reepalu.

Den förändringsprocess av synen på Mellanöstern i allmänhet och konflikterna som uppstod i tolkningen av FN:s resolution som grund för den israeliska statsbilden har i grunden förändrat Socialdemokraterna. En förändring som inleddes med ett gräl 1965 mellan Sten Andersson och Golda Meir och som vi i dag kan se och skörda frukterna av.

Denna förändring genomsyrar stora delar av partiet men är tydligast i partidistrikten Skåne, inklusive Malmö, Stockholm, Uppsala samt i sidoorganisationerna SSU och Tro och Solidaritet.


Johan Westerholm