Socialdemokraternas rapport

 Rapporten efter AB-krönikan

S släpper rapport om misslyckad invandringspolitik: ”Djupt självkritisk”

Publicerad 2023-11-27

Socialdemokraterna har under årtionden misslyckats med invandringspolitiken, enligt en intern rapport.

En anledning är rädsla att förknippas med Sverigedemokraterna.

– Jag tycker vi ska vara djupt självkritiska. Jag är kritisk både mot mig själv och mitt eget parti, säger rapportförfattaren Lawen Redar (S).

SNABBVERSION

En intern rapport av Socialdemokraterna kritiserar partiets misslyckade invandringspolitik under de senaste decennierna.

Lawen Redar (S), rapportförfattaren, förespråkar större självkritik och enskilt partiansvar, och betonar att misslyckanden har berott på rädsla för att stigmatisera grupper och bli förknippad med Sverigedemokraterna.

Rapporten identifierar märkbara samhällsproblem såsom parallellsamhällen, kriminalitet, religiös radikalisering och försvagning av svenska språket, vilka alla kopplas till otillräcklig migrations- och integrationspolitik.

ⓘ Sammanfattningen är gjord med stöd av AI-verktyg från OpenAI och kvalitetssäkrad av Aftonbladet. Läs vår AI-policy här.


Aftonbladet har tagit del av Socialdemokraternas rapport om en av de mest brännheta samhällsfrågorna – invandring och integration. I rapporten står det att Sverige lider av en rad olika problem som hotar gemenskapen i samhället.

Det yttersta exemplet är framväxten av parallellsamhällen med kriminalitet, parallella rättskipningssystem och religiös radikalisering.

Detta har möjliggjorts av en bristande migrations- och integrationspolitik.

Lawen Redar är kulturpolitisk talesperson för Socialdemokraterna och författare till den nya rapporten om invandring och integration.

– Den största samhällsförändringen under 2000-talet i Sverige är den förändrade demografin på grund av invandringen. Vi har gått från att vara ett av västvärldens mest homogena länder till ett av de mest mångfaldspräglade länderna, säger Lawen Redar (S).

Hon är kulturpolitisk talesperson i S och har fått uppdraget att ta fram rapporten. Det görs som ett led i en större arbete med att förändra Socialdemokraternas politik. Flera arbetsgrupper arbetar parallellt med olika politikfrågor.

– Den här rapporten handlar inte om allt som går bra med integration och språkträning. Vi pekar på det som utgör problem i Sverige idag.

Rädda för att stigmatisera grupper

Ett av problemen som tas upp är att det svenska språkets ställning har försvagats. Det talas i dag uppemot 150 olika modersmål i Sverige, en del invandrare som levt i Sverige länge kan knappt någon svenska alls.

– Jag har mött kvinnor som befunnit sig i Sverige i 16 års tid utan att kunna prata svenska. Detta för att man inte möter myndigheter eller människor med svenska som modersmål i vardagen, som ett resultat av segregationen, säger Lawen Redar.

Slutsatsen är att samhället, och Socialdemokraterna, inte har tagit problemen på allvar.

– Invandringen under 2000-talet har primärt kommit från utomeuropeiska länder, många gånger från sönderfallna länder utan fungerande skolsystem. Vi har inte vågat erkänna att dessa grupper behöver samhällsinsatser på en helt annan nivå. Vi har varit rädda för att stigmatisera grupper.

Djupt självkritisk

Varför gjorde inte S någonting åt detta när ni styrde Sverige?

– Jag tycker att vi ska vara djupt självkritiska. Mottagandet har inte stått i paritet med de sociala-, utbildningsmässiga- och ekonomiska behoven. En redan omfattande segregation har accelererat.

Det var ni som styrde under flyktingvågen. Kunde Sverige ta emot så många som vi gjorde?

– Resultatet har vi snart tio år senare. Ansvaret har inte fördelats lika mellan kommuner. Det är primärt områden som redan har en hög arbetslöshet, undermåliga utbildningsresultat och språkutmaningar som fått se en kraftig ökning av befolkning och ökad trångboddhet. Jag är därför kritisk gentemot mitt eget parti och gentemot mig själv. Vi har haft socialdemokratiska kommunalråd som under 20 års tid gett uttryck för att migrationen måste stå i paritet med integrationskapaciteten.

Ger du Sverigedemokraterna rätt?

– Nej. Sverigedemokraterna har alltid var emot invandring, oavsett hur många som kommer till vårt land. Nu utmanar de internationella konventioner och våra folkrättsliga åtaganden. Åkessons tal i helgen är ett medvetet försök att sudda ut gränsen mellan islamister och svenska muslimer. Han matar de krafter i världen som vill måla bilden av Sverige som ett islamofobiskt land och bidrar till att öka hoten mot Sverige. Sverigedemokraternas politik har aldrig handlat om att finna lösningar.

Människor har ett eget ansvar

Fanns det en rädsla att lägga fram politik på området för att på så vis förknippas för mycket med SD?

– Ja. När SD klev in i den nationella politiken 2010 behövde alla partier markera mot dem. Det har omöjliggjort en seriös integrationspolitik och debatt. Men det duger inte att frågan om integration främst får föras av ett extremnationalistiskt parti.

– Socialdemokraterna har ett eget ansvar att vi inte har drivit och utvecklat en klassmedveten integrationspolitik. I dag har vi forskning och underlag som redogör för invandringens effekter på det svenska samhället. Det finns bra underlag på hur vi ska bedriva en seriös och effektfull politik.

Vad har människor för eget ansvar att lära sig svenska och ta sig in i samhället?

– Det egna ansvaret är givetvis stort, man har en plikt att anstränga sig i ett nytt samhälle. Men samhällsansvaret är likväl stort. Segregationen i Sveriges tre största städer är bland västvärldens mest extrema. Inga statliga insatser har i grunden motverkat att låg- och höginkomsttagare lever åtskilda. Med risk för att stigmatisera olika grupper har man inte velat påtala att olika grupper behöver olika insatser.

Kan bara förhandla med vissa partier

Ser du ingen risk att ni skuldbelägger en stor samhällsgrupp med den här rapporten?

– Det här arbetet har inte handlat om att peka ut enskilda som problem. Det handlar om att Sverige har problem med sin integrationspolitik, att vi som land inte har gjort rätt.

I rapporten utelämnas helt förslag på ny politik på området. Det kommer först i del två, som väntas bli färdig nästa vår.

Lawen Redar drar ändå en slutsats:


– Jag tror att den framtida migrations- och integrationspolitiken måste präglas av två utgångspunkter. Att vårt parti enbart kan förhandla högerut med de partier som accepterar internationella konventioner, det utesluter Sverigedemokraterna. Vänsterut kan vi bara förhandla med partier som accepterar att antal har betydelse. Det måste finnas en integrationspolitik som möjliggör mottagande.

Rapporten

Stockholm 2023-11-01

Ökad samhällsgemenskap genom att vi delar ett gemensamt språk

Framväxten av parallellsamhällen

Gruppmedlemmar:
Lawen Redar, sammankallande
Maria Sayeler Behnam
Kristoffer Lindberg
Payam Moula, sekreterare


Inledning

Efter två världskrig genomgick Europa några historiskt omdanande decennier. Freden bredde ut sig samtidigt som välståndet ökade. De totalitära ideologierna som tidigare ställt nationalstaterna inför existentiella hot medförde en bred politisk uppslutning bakom värdet av nationell suveränitet och social sammanhållning.1 Lärdomen var att
aldrig igen tillåta en materiell grogrund för brett folkligt missnöje, varav demokratins ansvar blev att bekämpa arbetslösheten och ta kontroll över den ekonomiska och samhälleliga utvecklingen.

Idag har insikterna från 1900-talet gått förlorade. Sedan 90-talets depressionsliknande kris har målet om full sysselsättning avskaffats och den höga arbetslösheten permanentats.

Detta samtidigt som de ekonomiska klyftorna har vuxit och vikten av
en stark samhällsgemenskap har glömts bort. Demokratin har avsagt sig kontrollen och marknadskrafterna har trängt in i alla samhällsområden.4 Parallellt med den ekonomiska utvecklingen har migrationen varit större än förmågan att integrera vilket lett till social splittring, utbredd fattigdom, ökad ojämlikhet och en cementerad segregation.

Vår samhällsanalys tar avstamp i en tid där den svenska gemenskapen håller på att eroderas samtidigt som demokratins verkningskrets är historiskt svag. En förutsättning för att möta vår tids problem är att demokratin tar tillbaka kontrollen.

Uppdraget
Arbetsgruppens uppdrag är att föreslå en politik som ökar samhällsgemenskapen genom det gemensamma språket. Denna delrapport är en samhällsanalys som fokuserar på de problem som utgör ett hot mot vår samhällsgemenskap och det gemensamma språket. Analysen ska ligga till grund för framtida reformer som arbetsgruppen kommer att föreslå i nästa steg.

Målet - samhällsgemenskap och ett gemensamt språk
Samhällsgemenskap och social sammanhållning krävs för att samhällen ska fungera.

Den samhälleliga gemenskapen formas när människor delar ett gemensamt språk, kulturella- och historiska referensramar samt grundläggande sociala konventioner.

Detta utesluter inte att samhällsmedlemmar har olika etniciteter, traditioner, religioner eller modersmål; tvärtom anser svenska folket att etnicitet är relativt oviktigt för atträknas som svensk. Det viktiga är att följa svensk lag och att kunna prata svenska.

Sverige sticker i detta hänseende ut i internationella jämförelser.

Ett gemensamt språk, normer och konventioner är samhällelig infrastruktur som möjliggör att en stor mängd människor kan interagera och uppnå ekonomisk, social och demokratisk utveckling. Att vara en del av en samhällsgemenskap innebär att ta del av den samhälleliga kulturen som möjliggör ”interaktion och samarbete i samhället, på
gatorna, i bostadsområden, i föreningslivet, och som underlättar eller rent av krävs för fungerande myndighetsövning, demokratiskt deltagande och samhällsdebatt.” 

Svenska språkets ställning är inte lika självklar som den under en lång tid har varit. Att det talas uppemot 150 olika modersmål i Sverige tydliggör behovet av ett gemensamt samhällsbärande språk. Det huvudsakliga om vårt gemensamma språk sammanfattas
väl i språklagen: Svenska språket är huvudspråk i Sverige och samhällets gemensamma språk. Det innebär att alla som är bosatta i Sverige ska ha tillgång till språket och att svenskan ska kunna användas inom alla samhällsområden. Det allmänna har därför ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas.

Utan möjlighet att tala, läsa och skriva det gemensamma språket blir människan en främling inför sitt eget samhälle. Att behärska det gemensamma språket är en nödvändighet för att fullt ut ta del av samhällsgemenskapen och det demokratiska samtalet.

Gemenskap, svenska språket och dess hinder Demografi
Den största samhällsförändringen under 2000-talet i Sverige är den förändrade demografin på grund av invandringen. Sverige har gått från att vara ett av västvärldens mest homogena länder till västvärldens mest mångfaldspräglade och heterogena land.

Under 1900-talet skedde den största invandringen från nordiska och europeiska länder. Under 2000-talet har invandringen varit större från utomeuropeiska utvecklingsländer med större språkligt och kulturellt avstånd till Sverige.

Bland de nyanlända som deltog i Arbetsförmedlingens etableringsuppdrag 2017 saknade hälften gymnasieutbildning
och en tredjedel nådde inte upp till fullgjord grundskola.

Migranternas utbildning och kulturella bakgrund har stor betydelse. Olika grupperbehöver olika insatser för att komma in i den språkliga och samhälleliga gemenskapen.

En arbetskraftsinvandrare från Norden som kommer för att arbeta i ett bristyrke och en äldre migrant utan läs- och skrivkunskaper från ett utvecklingsland präglat av patriarkala normer15 kommer behöva olika integrationsinsatser för att lyckas.

Av rädsla för att stigmatisera har samhället inte velat erkänna att vissa grupper har behov av extra stöd och riktade insatser vilket försämrat dessa gruppers möjligheter till integration. Särskilt grupper från Afrika har drabbats av en brist på riktade insatser.

Andelen svenskar med delvis utomeuropeisk bakgrund, här räknat som utrikesfödda samt inrikesfödda med minst en utomeuropeisk född förälder, har utvecklats enligt

följande:
1960: ca 0,1%
1970: ca 0,2%
1980: ca 1%
1990: ca 4%
2000: ca 7%
2010: ca 12%
2022: ca 19%

Gruppen utomeuropeiskt födda var mindre än 200 000 personer i Sverige år 1990.

Trettio år senare är motsvarande siffra närmare 1,2 miljoner. På tjugo år nästan fördubblades antalet utrikesfödda från 11 till 19 procent av befolkningen.

Den totala siffran utrikesfödda svenskar, vilket även inkluderar personer födda i Europa, är två miljoner.

Därmed är var femte svensk född utomlands. Sverige har idag en större
andel utrikesfödda än invandringslandet USA och utvecklingen saknar motsvarighet i jämförbara västerländska länder.

Svenskar med utländsk bakgrund, dvs utrikesfödda samt inrikesfödda med båda föräldrarna födda i ett annat land, är över 2,5 miljoner.

Var fjärde barn i förskolan har idag utländsk bakgrund.

Allt detta har en direkt inverkan på det svenska språkets ställning i samhället och för individens möjlighet att lära sig svenska.

Botkyrka blev år 2010 den första kommunen i Sverige där en majoritet av invånarna har utländsk bakgrund.27 På områdesnivå, snarare än kommunnivå, blir den demografiska förändringen än tydligare.

Exempelvis i Rinkeby, norr om Stockholm med ca 16 000 invånare, var andelen med utländsk bakgrund 92 procent år 2022, varav
hälften med bakgrund i Afrika.

Ett annat exempel är Angered, nordost om centrala
Göteborg, med runt 53 000 invånare varav hälften är utrikesfödda. I stadsdelen pratas det över 100 olika språk.

Ett tredje exempel är Klöverstigen i bostadsområdet Tjärna ängar i Borlänge som år 1990 hade 18 procent invånare med utländsk bakgrund.

År 2010 var motsvarande siffra 78 procent.

En av segregationens inneboende mekanismer, som hjälper till att upprätthålla segregationen, är att individer i utsatta områden flyttar därifrån när deras ekonomiska situation förbättras. Utvärderingar av tidigare insatser mot segregation visar att satsningarna varit fokuserade på att på olika sätt stödja invånarna i områdena, men inte påverkat de grundläggande strukturerna som driver och återskapar segregation.

2000-talets omfattande invandring har inte varit dimensionerad utifrån de materiella, kulturella eller språkliga förutsättningarna. Det har saknats en klassanalys över invandringens effekter och en politik som hanterar de fördelningspolitiska följderna.

Områden med lägst andel utrikesfödda på 1990-talet upplevde knappt någon demografisk förändring jämfört med 2020, medan de redan invandrartäta områdena har fått se en radikal ökning av utrikesfödda med låg utbildningsnivå och låga kvalifikationer.

Enligt Polisen fanns år 2021 totalt 61 utsatta områden fördelade på 27 kommuner.

I dessa områden bor över en halv miljon svenskar varav andelen med utländsk bakgrund, närmare 74 procent, är mycket hög jämfört med övriga Sverige. I fem av landets utsatta områden är andelen invånare med utländsk bakgrund 90% eller högre.

Järvaveckan Research skriver följande: ”Andelen med utländsk bakgrund korrelerar också med områdets grad av utsatthet (i alla fall om vi studerar statistiken på aggregerad nivå dvs. för landets samtliga utsatta områden): ju mer utsatt ett område är, desto högre andel av de boende har utländsk bakgrund. I de särskilt utsatta områdena har så många som 82 procent utländsk bakgrund.

Man kan sammanfatta statistiken med att det finns 2 543 420 personer i Sverige med utländsk bakgrund. 411 741 av dem – eller 16,2 procent – bor i utsatta områden. Av alla i Sverige med svensk bakgrund bor bara 1,9 procent i ett utsatt område.”

I migrationens kölvatten har en redan befintlig segregation accelererat.
Samhällsproblem som kommer ur ojämlikhet, fattigdom och segregation har vuxit, vilket framförallt har drabbat boenden i dessa områden. Framväxten av bostadsområden med utrikesfödda utan sysselsättning eller med osäkra anställningar har skapat en etnifierad underklass koncentrerad till bostadsområden präglade avtrångboddhet, låga hushållsinkomster, undermåliga utbildningsresultat, sämre
uppväxtvillkor och begränsade kunskaper i svenska språket.

Segregation är inte ett mått på hur socialt utsatt ett område är. Segregation är ett relationellt tillstånd som innebär att grupper i samhället separeras från varandra, att det finns en ”rumslig åtskillnad i staden då personer med olika socio-ekonomisk och etnisk bakgrund
bor i olika delar av staden.” Att materiellt förbättra levnadsvillkoren i redan utsatta bostadsområden är förvisso nödvändigt för att stärka samhällsgemenskapen, men inte tillräckligt. Att bryta segregationen kräver att man strukturellt bryter den rumsliga separeringen av olika grupper.

Boendesegregationen i Sverige har ökat sedan 1990-talet vilket kan förklaras av ökade ekonomiska skillnader kombinerat med omfattande invandring. Det finns en tydlig koppling mellan områden som domineras av hushåll med låga inkomster och hushåll med utländsk bakgrund. Sedan år 2011 har antalet områden med socioekonomiska utmaningar ökat, liksom områden med goda socioekonomiska förutsättningar.

Hög- och låginkomsttagare bor alltmer åtskilda. För att bryta denna åtskillnad skulle cirka 42 procent av alla låginkomsttagare behöva flytta till ett annat bostadsområde.

År 1990 var motsvarande andel 27 procent.39 Bostadssegregationen i de tre svenska storstadsregionerna och i de mellanstora svenska städerna är bland de mest extrema i västvärlden.

Utbildning och svenska språket
Den tidiga barndomen har visat sig vara en kritisk period för barns språkinlärning och utbildningsresa. Bristande kunskaper i svenska språket leder till sämre skolresultat. I kombination med föräldrars låga utbildningsnivå, skolans elevsammansättning och icke-deltagande i skolans fritidsverksamhet försvåras språkutvecklingen. I utsatta
områden använder både lärare och föräldrar i genomsnitt färre ord och mindre komplexa meningar.

Skolans kompensatoriska roll har kommit att urholkas som ett
resultat av privatiseringar, fri etablering och skolval, vilket har lett till en omfattande skolsegregation.

Cirka 15 800 barn i åldrarna 3–5 år var inte inskrivna i vare sig förskola eller pedagogisk omsorg. Detta motsvarar cirka 4 procent av alla barn i åldersgruppen.

53 procent av dem hade utländsk bakgrund, att jämföra med 26 procent av samtliga barn i åldersgruppen.

Att inte delta i förskolans pedagogiska verksamhet sätter livsavgörande språkliga och pedagogiska hinder.

I vissa förskolor har det svenska språket delvis försvunnit. Som ett resultat av segregationen har de svensktalande barnen blivit för få för att barn med annat modersmål ska få möjlighet att lära sig tillräcklig svenska för att klara skolan.

Samtidigt har en majoritet av personalen i vissa förskolor inte heller svenska som första språk.

Det finns förskolor där över hälften av förskolebarnen som börjar skolan har samma nivå på sin svenska som nyanlända barn, trots att de är födda i Sverige.

Även om flerspråkig personal på förskolorna kan vara en tillgång innebär en stor frånvaro av god kunskap i svenska att det är mycket svårt att uppfylla målen i förskolans läroplan om språkutveckling i svenska.

Den etniska uppdelningen fortsätter i grundskolan som har blivit alltmer uppdelad utifrån elevernas migrations- och socioekonomiska bakgrund.

Läsåret 2022/23 fanns 14 skolor i Sverige där andelen elever med utländsk bakgrund var 100%. Av dessa var 9 friskolor. 130 skolor hade 80-89,9% elever med utländsk bakgrund och 113 skolor hade 70-79,9% elever med utländsk bakgrund.

Totalt fanns ca 550 skolor där andelen elever med utländsk bakgrund var mellan 50%-99%.

Samtidigt fanns ca 460 skolor där andelen elever med utländsk bakgrund var under 10 % och 960 skolor (drygt 20% av alla skolor) där antalet elever med utländsk bakgrund var under 10 elever.

En tredjedel av skolsegeregationen kan direkt förklaras av det fria skolvalet.

Vilken bakgrund elevens föräldrar har påverkar allt mer möjligheterna att klara grundskolan och bli behörig till gymnasieskolans nationella program.

I områden med stora socioekonomiska utmaningar uppgår behörigheten till gymnasiet till blott 64 procent efter avslutad grundskola, i områden med mycket goda socioekonomiska förutsättningar är samma siffra 94 procent.

En betydande del av svenska elever saknar tillräckliga kunskaper i det svenska språket. Denna andel är högre i Sverige än motsvarande siffror för samtliga andra länder som deltog i PISA 2018.

Skolsegregationen, demografin och det engelska språkets utbreddhet i grund- och gymnasieskolan har en inverkan på denna utveckling.

Arbetsmarknaden och språket
Det moderna informationssamhället förutsätter ett gemensamt och standardiserat språk. Kunskaper i svenska språket är en vattendelare på arbetsmarknaden. Gruppen som inte talar svenska har antingen en utsatt position på svensk arbetsmarknad inom de lågproduktiva sektorerna eller riskerar att uteslutas helt från arbetsmarknaden.

Den som inte talar det svenska språket riskerar därmed att få kraftigt försämrade levnadsvillkor.

I september 2023 var 332 000 individer inskrivna som arbetslösa via
Arbetsförmedlingen. 155 000 av dessa var födda utanför Europa varav ungefär hälften, 81 000, var registrerade som långtidsarbetslösa.58 Arbetslösheten för utrikesfödda uppgick till 16,2 procent medan motsvarande siffra för inrikes födda var 3,7 procent.

Utrikesfödda kvinnor är en grupp där en hög andel står långt från arbetsmarknaden.

År 2019 stod nästan var tredje kvinna född utanför Europa utanför arbetskraften.

Av de strax över en miljon utrikesfödda kvinnorna i Sverige var 101 000 registrerade som arbetslösa 2022.

Anledningen till utrikesfödda kvinnors bosättning i Sverige, samt var de kommer ifrån, är en viktig faktor till hur lång tid det tar att komma i arbete. Majoriteten av de utrikesfödda kvinnorna som kommit till Sverige de senaste 20 åren har kommit som anhöriginvandrare. Denna grupp löper högst risk att hamna i långvarig isolering och har inga eller få kontakter med myndigheter.

De omfattas inte av etableringsprogrammet men har rätt att delta i SFI och skriva in sig på Arbetsförmedlingen vilket endast 20–30 procent i gruppen gör.

Arbetslösheten är väsentligt högre bland kvinnor födda i Afrika och Asien, inklusive Mellanöstern.

De senaste åren har skillnaden ökat jämfört med utrikesfödda män, både när det gäller sysselsättning och arbetskraftsdeltagande.

Den omfattande invandringen har dominerats av unga och personer i arbetsför ålder vilket har förbättrat Sveriges försörjningskvot, dvs andelen barn och äldre som skaförsörjas av människor i arbetsför ålder är idag 15–16 procent lägre med de utrikes födda inräknade än utan. Därmed finns stor potential för utrikesfödda att stärka svensk ekonomi och möta arbetskraftsbrist i olika sektorer och delar av landet. För att den gynnsammare åldersstrukturen ska utnyttjas krävs dock att etablering och språkintegration fungerar. I annat fall kan förbättringen av försörjningsbalansen utebli och förbytas i sin motsats.

En allt större andel av personer som arbetar inom vård och omsorg har utländsk bakgrund. Av de cirka 150 000 som arbetade med vård och omsorg i särskilda boendeformer för äldre år 2017 var 28 procent utrikesfödda. I Stockholms län var 55 procent i personalgruppen utrikesfödd.

De kommande 10 åren kommer äldreomsorgen behöva öka antalet anställda med 30 procent. Den akuta personalbristen välfärden står inför gör det svårt att neka arbetskraft enbart på grund av bristande språkkunskaper. SKR och fackförbundet Kommunal framhåller dock att
situationen kan medföra brister i dokumentation avseende liv och hälsa.

Även Inspektionen för vård och omsorg, IVO, har rapporterat om kvalitetsbrister som rör personalens språkliga kompetens.

Forskning visar att utöver språk och utbildning så har socioekonomisk status på bostadsområdet i sig, och huruvida andra människor i området har jobb, betydelse för individens möjlighet att komma i arbete.

SFI
Fastän svenska språket är helt avgörande för samhällsgemenskapen och den enskildes integration föreligger inget statligt helhetsgrepp eller översyn av SFI-verksamheternas kvalité. Därtill finns inga krav att fullfölja utbildningen. Huvudmannen kan besluta att utbildningen ska upphöra om eleven saknar förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen eller av annan anledning inte gör tillfredställande framsteg.

År 2022 deltog drygt 120 000 elever i SFI-utbildningen.71 Resultaten är komplicerade att utvärdera, bl.a. på grund av att avbrott är vanligt förekommande. Statistik indikerar att arbete kan vara ett relativt vanligt skäl till avbrotten vilket innebär att ett avbrott inte nödvändigtvis är ett misslyckande. Samtidigt finns många jobb där individen inte får särskilt god språkträning. Uppgifter från Skolverket visar att omkring 37 procent
av de som avslutat SFI hade klarat D-kursen (högsta nivån) 2019. De få
effektutvärderingar som gjorts pekar på att deltagande i SFI ökar chansen att vara sysselsatt på arbetsmarknaden i ett längre perspektiv.
En betydande utmaning är den stora omsättningen av elever samt elever med låg elleringen utbildningsbakgrund. 30 procent av de inskriva SFI-eleverna i Malmö kommun har 0-6 årig utbildningsbakgrund vilket innebär att man inte är alfabetiserad, dvs knappt fått möjlighet att lära sig läsa och skriva.

Att bedöma en elevs möjlighet att tillgodogöra sig utbildningen blir därmed ytterst svårbedömd och därför kan SFI inte enbart vara en verksamhet kopplad till elevens språkprogression.

Slutsats - Parallellsamhällen
Sverige lider av en rad olika samhällsproblem som hotar samhällsgemenskapen och försvagar det gemensamma språket. Alla dessa är allvarliga problem var för sig. Men något särskilt händer när flera av dessa samverkar inom en och samma geografiska yta.
Då uppstår ett existentiellt hot mot samhällsgemenskapen – framväxten av parallellsamhällen.

”Man kan säga att vi lever i parallella världar i Sverige. Det är samma land men ändå helt olika platser.” Så skriver Faysa Idle, född 1998 i Sverige, om hur det är att växa upp och leva i Järvaområdet. Idag är betydande delar av vårt land så pass socioekonomisk utsatta, etniskt segregerade och med parallella norm- och rättskipningssystem att
levnadsvillkoren i dessa områden inte påminner om levnadsvillkoren för
majoritetssamhället i Sverige.

För att nå framgång ersätter fler unga de demokratiska samhällsmålen med kriminalitet, missbruk eller religiös radikalisering. Konflikter
mellan kulturella normer i ursprungslandet och det nya landets kultur har utvecklat antisociala subkulturer som ett resultat av en misslyckad integration.

När polisen 2021 släppte sin rapport över utsatta områden identifierades 19 områden som särskilt utsatta då de i viss mån inbegriper bland annat ”parallella samhällsstrukturer, extremism, såsom systematiska kränkningar av religionsfriheten eller starkt fundamentalistiskt inflytande som begränsar människors fri- och rättigheter, personer som reser iväg
för att delta i strid i konfliktområden”.

Vi kan inte nog understryka allvaret i den klassmässiga och etniska segregation som råder idag. Sverige har fått en ung generation som är födda i landet men endast har erfarenheter av fattigdom, föräldrar som saknar jobb, trångboddhet, bristande skola, bristande språk, bristande utbildning och som inte identifierar sig som svenskar eller som en del av svenska samhället.

Fenomen som uppfostringsresor till Afrika, tvångsäktenskap, hederskultur och könsstympningar är en del av unga kvinnors
verklighet och miljö de växer upp i.

Att växa upp i våra särskilt utsatta områden är att berövas möjligheterna till samhällsgemenskap, kontakter med samhället i övrigt och likvärdiga möjligheter till skola, jobb, språk och delaktighet i samhällslivet. Svenska språket är i delar av landet ett minoritetsspråk och möjligheterna att lära sig svenska är begränsade då personer med svenska som modersmål knappt finns i området. Trots att en generation är födda i Sverige och inte har särskilt stark koppling till sina föräldrars ursprungsländer så
upplever de ”inte heller Sverige som sitt land. De identifierar sig i stället mycket starkt med sin stadsdel. Bortom den känner de sig felplacerade. 

Icke-önskvärda.”
I våra utsatta områden lever idag en ung generation utan framtidstro.
Verksamhetschefen för Helamalmö, Nicolas Lunabba skriver: ”De barn som överlever är långt fler än de barn som dör. Men de flesta går en framtid till mötes som bryter ner dem, krossar deras drömmar och ambitioner, deras självkänsla och kroppar.”

Avslutning
Segregation och ojämlikhet är självförstärkande fenomen. Utan kraftfulla politiska insatser kommer klassamhället förstärkas, polariseringen öka och en materiell grund för rasismen att befästas. Allt detta omöjliggör visionen om en jämlik framtid.

Den ekonomiska, etniska och språkliga segregationen behöver brytas på en strukturell nivå vilket kräver att befolkningen blandas. Samhället kommer behöva genomföra insatser vi tidigare inte gjort, i en skala vi tidigare inte sett.

Bilaga A) Begrepp
Utsatta områden Är ett begrepp skapat av Polisen och definierar ett
geografiskt avgränsat område som karaktäriseras av en låg
socioekonomisk status där de kriminella har en inverkan
på lokalsamhället. Inverkan är knuten till den sociala
kontexten i området än de kriminellas utstuderade vilja att
ta makten och kontrollera lokalsamhället. Påverkan kan
utgöras av direkta påtryckningar, exempelvis genom hot
och utpressning, eller indirekta, som offentliga
våldshandlingar som riskerar att skada tredje man,
narkotikahandel som bedrivs öppet eller ett utåtagerande
missnöje mot samhället. Effekten blir att de boende i
området upplever otrygghet, vilket i sin tur leder till en
minskad benägenhet att anmäla brott och att medverka i
rättsprocessen. Läget anses vara allvarligt.
Riskområde Är ett begrepp skapat av Polisen och definierar ett område
som uppfyller samtliga kriterier för ett utsatt område men
inte når upp till de kriterier som kännetecknar ett särskilt
utsatt område. Läget är dock så alarmerande att det finns
en överhängande risk att området riskerar att bli särskilt
utsatt om inte adekvata åtgärder sätts in.
Särskilt utsatt område Är ett begrepp skapat av Polisen och definierar ett
geografiskt avgränsat område som kännetecknas av en
allmän obenägenhet att delta i rättsprocessen. Det kan
även förekomma systematiska hot och våldshandlingar
mot vittnen, målsägare och anmälare i området.
Situationen i området innebär att det är svårt eller nästintill
omöjligt för polisen att fullfölja sitt uppdrag, vilket kräver
regelmässig anpassning av arbetssätt eller utrustning.
Många gånger har det skett en normalisering vilket lett till
att varken polisen eller de boende reflekterar över det
avvikande läget i området. Ett särskilt utsatt område
inbegriper även i viss mån parallella samhällsstrukturer,
extremism såsom systematiska kränkningar av
religionsfriheten eller starkt fundamentalistiskt inflytande
som begränsar människors fri- och rättigheter, personer
som reser iväg för att delta i strid i konfliktområden, en
hög koncentration av kriminella.
En ytterligare försvårande uppgift är om det ligger andra
utsatta områden i nära anslutning till ett särskilt utsatt
område. Då finns det risk för samverkan mellan
kriminella personer eller nätverk inom områdena. Läget
anses vara akut.