Lögnen (S)om verktyg

(S)torljugarna

Lögnens administratörer

Erkänn ingenting, förneka allt,

organisera en motattack

Hård intern kritik i S mot Andersson: ”Ett haveri” 16 feb 2024

För första gången sedan Magdalena Andersson tog över partiledarposten möts hon nu av utbredd intern kritik.

En rad källor i partiet beskriver angreppet på högerdebattören Henrik Jönsson som ”ett haveri”, och menar att den senaste tidens motgångar för Andersson vittnar om problem med ledarskapet.

– Jag tycker att det är fel prioritering, säger SSU-basen Lisa Nåbo förbundsordförande SSU.

Reaktionerna har varit många och starka efter att Magdalena Andersson i intervjun med Dagens Nyheter gick till hårt angrepp mot högerdebattören Henrik Jönsson, som driver en populär Youtubekanal.

– Vem finansierar honom, frågade hon i intervjun, som i övrigt till stor del handlade om ryska påverkansoperationer.

Magdalena Anderssons pressekreterare Mirjam Kontio gjorde i samma intervju klart att det handlade om ”hatpropaganda” mot Socialdemokraterna och Magdalena Andersson.

Kritiken från höger har varit massiv. Men även en lång rad opinionsbildare till vänster har dömt ut Anderssons utspel.

Expressen kan nu rapportera att det även finns en utbredd kritik internt inom Socialdemokraterna. Flera beskriver utspelet som ”olyckligt”, medan andra går längre och kallar det för ”ett haveri”.

Att kritik från centrala företrädare framförs på det sättet är ovanligt inom S – och nytt sedan Magdalena Andersson tog över partiledarposten för drygt två år sedan.

Det finns i partiet en viss förståelse för att frågan om finansieringen av den här typen av opinionsbildning, som ofta har udden riktad mot Socialdemokraterna, lyfts. Men det ska inte göras av Magdalena Andersson och på det sätt som sker här, menar man. Hon ska inte ge sig ner i gyttjan, som det beskrivs.

– Vi behöver en Magda som agerar som en statsminister, säger en central företrädare.

Att utspelet dessutom styr debatten bort från sakfrågor och regeringens pressade läge när det kommer till inte minst sjukvården gör utspelet ännu mer obegripligt för många.

– Man tar sig för pannan, säger en källa.

SSU:s ordförande Lisa Nåbo stämmer in i kritiken.

– Jag tycker att det är tråkigt att vi hela tiden hamnar i en kulturdebatt i stället för att prata om sakpolitiken, säger hon.

Det är fel av Andersson att ge sig in i den här diskussionen?

– Jag tycker att det är fel prioritering. Den kan ju vara en diskussion som är värd att ha men jag tycker inte att den är den viktigaste diskussionen att ta nu, säger hon.

Kritiken kommer efter några riktigt motiga veckor för partiet, med petningen av den tidigare socialdemokratiska riksdagsledamoten Jamal El-Haj, som numera är politisk vilde i riksdagen.

Det som gjorde den affären känslig för partiet var just Magdalena Anderssons roll. Att hon valde att gå i god och hålla ett känslomässigt brandtal för El-Haj, trots att han gått emot partiet och deltagit på en ifrågasatt Palestinakonferens förra året.

”Brister” i Anderssons stab

Lisa Nåbo menar att SSU själva hade agerat tuffare om det varit en av deras medlemmar som agerade som Jamal El-Haj gjorde.

– Jag har svårt att se att en av mina medlemmar hade kunnat sitta kvar så länge som han gjorde, säger hon.

– Med facit i hand är det klart att man skulle gjort det här tidigare, säger Nåbo om petningen.

Kriserna som inträffat under senare tid får en del att peka på brister i Anderssons stab. Att hon omger sig av fel personer.

Kritiken kommer också i ett läge där Magdalena Anderssons förtroende vänt nedåt något, och partiets opinionssiffror likaså – även om S alltjämt ligger på höga nivåer långt över valresultatet.

Och även om Magdalena Andersson nu för första gången ifrågasätts mer öppet internt, är stödet för henne alltjämt massivt, och ingen går så långt som att ifrågasätta hennes ställning som partiledare.


Expressen söker Magdalena Andersson för en kommentar.

Magda måste kväva sin inre Donald Trump

Vad håller Magdalena Anderssons socialdemokrati på med? Attacken på debattören Henrik Jönsson är ovärdig ett seriöst parti.

Magdalena Andersson uppmanar i en intervju med DN regeringen att vidta åtgärder för att minska risken för desinformation i samband med sommarens EU-val.

Det borde vara värt beröm. 

Desinformation, lögner, rykten och manipulationer med hjälp av AI är sannerligen ett stort hot mot demokratin. Medvetenheten hos allmänheten måste öka, och det behövs strategier för att hantera den typen av påverkansförsök.

Men i stället gör sig S-ledaren till en del av problemet. I sin redan famösa intervju i Dagens Nyheter kan hon inte motstå frestelsen att komma med löskokta spekulationer om den fristående debattören Henrik Jönsson. Spekulationer som slog ner som en bomb på torsdagskvällen, och har mött hård och välförtjänst kritik från både höger och vänster.

Henrik Jönsson, som ofta kritiserar Socialdemokraterna, är främst känd från Youtube, men har även varit inhoppad parhäst till Daniel Suhonen i SVT. Enligt egen utsago finansierar han sina klipp med hjälp av Swish-donationer, främst från privatpersoner. Till saken hör att han redan gjort sig en stor kova som entreprenör.

Detta verkar Andersson inte ha en aning om. Hon frågar sig vem som finansierar Jönsson. Och hennes pressekreterare, Mirjam Kontio, inflikar: ”...för att sprida hatpropaganda mot oss och Magda”.

Att en del av grejen med Youtube, Swish, ja hela internet är att trösklarna sänks, så att vem som helst kan skapa debattvideor, verkar dessutom ha gått den före detta statsministern förbi.

Nu tycks det råda full panik hos Socialdemokraterna.

Magdalena Anderssons upprepade undringar om hur Jönsson finansierar sin verksamhet är oerhört insinuanta och är ett påhopp på en enskild debattör som borde vara ovärdigt en en socialdemokratisk partiledare.

Det är illa att Magdalena Andersson, som alltså vill varna för desinformation och rykten, själv ägnar sig åt halvkvädna visor och blinkningar. Rena trumpismer, kort sagt.

Men helt förvånande är det inte. Hotet mot demokratin har varit en källa som S-ledaren, och hennes parti, länge har öst ur för att krydda sin retorik och kritik mot regeringen Kristersson. I princip den enda källan. Ta exempelvis DN-debattartikeln där Tidöregeringen kallades för ”SD:s högerregim.” 

Nu tycks det råda full panik hos Socialdemokraterna. Partiets presstab har tydligen tryckt på Aftonbladet för att tidningen skulle ta bort ett citat av pressekreterare Mirjam Kontio, där hon hävdar att det var den intervjuande DN-journalisten Lina Lund som tog upp ämnet Jönsson, inte Magdalena Andersson. På Twitter menar Lund tvärtom att det var Andersson själv som tog upp det.

Citatet i Aftonbladet togs bort, men återkom. 

På vilket sätt ett sådant beteende främjar det offentliga samtalet och demokratin kan man sannerligen fråga sig.

Magdalena Andersson är inte någon kuf och inte någon grälsjuk lokalpolitiker. Hon är ledare för Sveriges största parti och en före detta statsminister. Hon måste skärpa sig.

Magdalena Andersson sätter partiet före landet

Magdalena Andersson har satt sin trovärdighet som oppositionsledare på spel.

Det är en olycka för Sverige.

Oppositionsledaren har en viktig roll att spela i en demokrati. Det är dennes uppgift att kritisera den sittande regeringen, nagelfara dess utspel och erbjuda politiska alternativ.

En skicklig oppositionsledare kan påverka landets politiska inriktning i nästan lika hög grad som regeringschefen.

Att kritiken av regeringen stundtals går till överdrift är en del av spelet – det parti som aldrig gjort en omotiverad KU-anmälan kan kasta första stenen.

Efter flytten från Sagerska huset i höstas fann sig Magdalena Andersson förvånansvärt snabbt i rollen som oppositionens härförare. Visst har regeringsunderlaget många gånger bjudit på öppet mål, som i fallen med det brutna vallöftet om elstödet, de obegripliga beskeden om klimatmålen och Björn Söders labila twittrande.

Men S-ledaren har också haft vett att sätta sina chanser. Om den borgerliga regeringen hade mött en lika stukad socialdemokrati som statsminister Fredrik Reinfeldt gjorde både 2006 och 2010 skulle opinionssiffrorna förmodligen sett betydligt bättre ut. 

Magdalena Andersson har – med vissa överord i Nato-frågan som undantag – alltså skickligt skött sin roll som oppositionsledare.

Tills alldeles nyligen.

DN beskrev i veckan hur Magdalena Andersson har rest till Washington för att lära sig mer om hur amerikanska strateger bekämpat Trump. Målet är att vässa attackerna mot Tidöpartierna.

Ett av råden löd: ”Du måste definiera din motståndare för väljarna innan de definierar dig.”

S-ledaren är uppenbarligen en läraktig elev. Förra helgen gick hon till våldsamt angrepp på sina politiska motståndare på DN:s debattsida.

Regeringen hotar Sveriges själ och underminerar grunderna för demokratin, menade Magdalena Andersson och skrev: ”I stället för en traditionell regering har vi en högerregim styrd av sverigedemokrater” vars drömmar om ”totalitarism börjar ta form.”

Regim är ett uttryck som vanligen används om odemokratiska styren. Och målbilden för denna regim skulle alltså inte vara Ungern – vilket Magdalena Andersson tidigare antytt – utan något ännu värre. Det är ju styren som de i Nordkorea och Eritrea som brukar betecknas som totalitära.  

Anklagelseakten på DN Debatt var inget enskilt övertramp. Plötsligt tycker Magdalena Andersson och andra ledande socialdemokrater sig se ett hot mot demokratin i snart sagt varje handling från regeringen.

Det extremt höga tonläget och den totala bristen på proportioner hade varit komiska om det inte vore för att avsändaren är Sveriges största parti. Magdalena Andersson skadar tilliten till det demokratiska system som hon säger sig vilja värna.

I SVT:s partiledardebatt anklagade Magdalena Andersson sina motståndare för att följa Viktor Orbáns exempel.

Det verkar ha varit regeringens planer på att förbjuda partier från att driva lotteriverksamhet som verkligen fått Socialdemokraterna att skruva upp retoriken. Ett förbud skulle slå rakt i hjärtat mot de socialdemokratiska finanserna, partiet drar in omkring 26 miljoner kronor i vinst årligen.

Det kan finnas skäl att se över de allmännyttiga lotteriernas privilegier, som skattebefrielsen och möjligheten att sälja lotter på kredit. De många skandalerna kring A-lotterierna visar att det inte bara är kommersiella spelbolag som är en fara för konsumenterna.

Men det är illa att rikta lagstiftning direkt mot en politisk motståndare och med det uttalade syftet att minska dess intäkter. Det borde en borgerlig regering inte ägna sig åt.

Samtidigt vore det klädsamt om S kunde erkänna att man genom åren faktiskt använt sitt politiska inflytande för att främja de egna finanserna. Ur ett demokratiskt perspektiv är det nästan lika illa.

Att detta har skett är inget påhitt av borgerliga debattörer.

”Den socialdemokratiska regeringen utnyttjar statens makt för att gynna egna partipolitiska intressen”, skrev exempelvis den förre finansministern Kjell-Olof Feldt, S, år 2001.

Bakgrunden var att regeringen hade gett sitt eget lotteri tillstånd för nätspel, men nobbat ansökningarna från Barncancerfonden och Världsnaturfonden. Det var möjligen inte arbetarrörelsens allra största stund.

När Ardalan Shekarabi var statsråd med ansvar för spelfrågor drev han också igenom flera undantag för allmännyttiga lotterier som är mycket lönsamma för hans eget parti. Om S menat allvar med högtidsorden om vikten av liberal demokrati och maktdelning borde en miljöpartist förstås ha fått ta hand om den ministerportföljen.

Det är en svag taktik att försvara den egna sidans agerande genom att peka på brister hos andra. Målet kan aldrig vara att försöka uppföra sig lika illa som sin motståndare. ”Men du’rå” är ett dåligt argument.

Men när Socialdemokraterna nu tar utnämningspolitiken och styrningen av högskolorna som intäkt för att demokratin är i gungning är det ändå värt att granska hur S själv har hanterat de frågorna.

Magdalena Andersson skriker redan varg för full hals.

Utbildningsminister Mats Perssons beslut att korta mandatperioden i universitetsstyrelsen må vara klumpigt. Men Socialdemokraterna ville aldrig avpolitisera styrelserna överhuvudtaget. Och även den rödgröna regeringen fick samstämmig kritik av landets rektorer för att man naggade på lärosätens autonomi. Den lyssnade S inte på.

Sverigedemokraters tal om storstädning på myndigheterna är naturligtvis förkastligt. Men det regeringen faktiskt har gjort är att byta ut generaldirektörer när deras förordnanden går ut. Det är precis så systemet är tänkt att fungera.

Jämför det med när den rödgröna regeringen inför valet 2018 sparkade Ann-Marie Begler när hon bara suttit halva sin tid på Försäkringskassan. Det var ett verkligt angrepp på myndigheternas självständighet.

Socialdemokraterna verkar hålla sina principer högre i opposition än i regeringsställning. 

Magdalena Anderssons höga tonläge är extra allvarligt eftersom det faktiskt finns goda skäl att hålla ett öga på Sverigedemokraterna.

Det är illavarslande att Björn Söder har hotat att straffa Civil Rights Defenders med indragna bidrag, på grund av organisationens kritik mot Tidöavtalet. 

Det är allvarligt att SD-tjänstemän försöker ta reda på vilka donatorer som frivilligorganisationer har.

Och det är oroande att Sverigedemokraterna har en historia av att placera rena säkerhetsrisker i försvarsutskottet.

Men om regeringen verkligen skulle begå ett allvarligt övertramp har S-ledaren inte längre någon möjlighet att skruva upp tonläget. Hon skriker ju redan varg för full hals. 

Magdalena Andersson har därmed satt sin trovärdighet på spel och försvagat den viktiga roll som oppositionsledaren har.

Så värnar man inte Sveriges demokrati!