Slöjan/hijaben är ett sexuellt begränsningsattribut.
En prepubertal gosse är fri att beskåda obeslöjade kvinnor medan en könsmogen ung man är förbjuden enligt muslimska normer.
Den muslimska kvinnan är mannens ägodel att fritt förfoga över.
Den muslimska kvinnan är mannens ägodel att fritt förfoga över.
Den konverterade imamen Leif Karlsson aka Abd al Haqq Kielan
i Eskilstuna sade i sin aningslöshet i en intervju att kvinnors frihet ska
i Eskilstuna sade i sin aningslöshet i en intervju att kvinnors frihet ska
begränsas. Hans inställning till kvinnor präglar sannolikt alla imamer.
Hög tid att stoppa normaliseringen av hijab!
För ett par decennier sedan fanns nästan inte klädesplaggen hijab, niqab eller chador (slöja/huvudduk) i Sverige. Nu syns de överallt, även på flickor i förskoleåldern. Att denna utveckling fått fortgå utan att möta omfattande kritik är förvånande och oroande, skriver bland andra Josefin Utas.
Med hijaben och dess varianter kommer en hel uppsättning uråldriga traditioner och religiösa lagar, vilka är oförenliga med svensk lagstiftning och svenska värderingar. Klädesplaggen utgör verktyg i ett system där familjen, klanen och imamen har kontroll över flickors och kvinnors privatliv och intima kroppsdelar. Plaggen används för att göra skillnad på rena och orena flickor och kvinnor.
Hijaben signalerar att man, frivilligt eller ofrivilligt, lever ett liv där det inte existerar jämställdhet mellan könen, inga pojk- eller flickvänner, man väljer inte sin man eller fru, homosexualitet är förbjudet, gifta kvinnor får inte neka sin man sex och döttrar ärver hälften av vad söner ärver.
Döljer utsattheten
Med tanke på hijabens symbolik och användning är det således fel att se den endast ur ett individperspektiv. Att låtsas som att plagget skulle vara värderingsmässigt helt neutralt just i Sverige är att ge stöd till förespråkarna av den kultur och värderingar som den kommer ur. Att rättfärdiga dess användande med att det skulle vara frivilligt döljer också utsattheten för de kvinnor och flickor som tvingas att bära den.
Vi blir därför förfärade när kvinnor och barn i hijab framhävs i kommunikation från myndigheter och kommuner. Senast på internationella kvinnodagen var en nyhet från Jämställdhetsmyndighetens ackompanjerad av ett foto med en flicka i hijab, utan någon som helst problematisering av plagget. Det är att sprida ideal om kvinnors underordning.
Vi anser att offentlig sektor och myndigheter måste upphöra med att försöka ”rentvätta” hijaben. De som flytt undan islamism och våld, eller de som tvingas bära hijab, ska inte behöva se offentliga aktörer i Sverige marknadsföra den.
Alla flickor måste ha rätt till en fristad, där de slipper bära hijab och ges lika goda förutsättningar för en gynnsam skolgång som pojkar
Lagändringar behövs också. Det borde exempelvis vara självklart att förskola och grundskola ska vara hijab-fri. Alla flickor måste ha rätt till en fristad, där de slipper bära hijab och ges lika goda förutsättningar för en gynnsam skolgång som pojkar. Myndighetspersonal borde inte heller tillåtas bära hijab, utan ha neutral klädsel.
Under 1900-talet har företeelser i Sverige, som inneburit förtryck eller bristande rättigheter för kvinnor, bekämpats. Hade människor varit ”toleranta” då, genom att avstå från att kritisera normer och företeelser, hade vi kvinnor i Sverige aldrig fått den trygghet och individuella frihet som vi åtnjuter i dag. På samma sätt måste vi i vår tid försvara kvinnors rättigheter.
Att normalisera hijab skapar också ojämlikhet mellan kvinnor. Det är i förlängningen ett strukturellt hot mot alla kvinnor när vissa skyddas och vissa förtrycks. Om vi inte klarar av att se hijaben och liknande religiös/politisk klädsel i sitt sammanhang har vi att vänta oss ett mer utbrett förtryck och ett mer splittrat samhälle framöver.
Josefin Utas, forskarutbildad ingenjör
Caroline Thelning, marknadsföringskonsult
Helene Bergman, journalist och författare
Maj Martinsson Wiberg, lärare i svenska som andraspråk
Louise Molander, frilansjournalist
För ett par decennier sedan fanns nästan inte klädesplaggen hijab, niqab eller chador (slöja/huvudduk) i Sverige. Nu syns de överallt, även på flickor i förskoleåldern. Att denna utveckling fått fortgå utan att möta omfattande kritik är förvånande och oroande, skriver bland andra Josefin Utas.
Med hijaben och dess varianter kommer en hel uppsättning uråldriga traditioner och religiösa lagar, vilka är oförenliga med svensk lagstiftning och svenska värderingar. Klädesplaggen utgör verktyg i ett system där familjen, klanen och imamen har kontroll över flickors och kvinnors privatliv och intima kroppsdelar. Plaggen används för att göra skillnad på rena och orena flickor och kvinnor.
Hijaben signalerar att man, frivilligt eller ofrivilligt, lever ett liv där det inte existerar jämställdhet mellan könen, inga pojk- eller flickvänner, man väljer inte sin man eller fru, homosexualitet är förbjudet, gifta kvinnor får inte neka sin man sex och döttrar ärver hälften av vad söner ärver.
Döljer utsattheten
Med tanke på hijabens symbolik och användning är det således fel att se den endast ur ett individperspektiv. Att låtsas som att plagget skulle vara värderingsmässigt helt neutralt just i Sverige är att ge stöd till förespråkarna av den kultur och värderingar som den kommer ur. Att rättfärdiga dess användande med att det skulle vara frivilligt döljer också utsattheten för de kvinnor och flickor som tvingas att bära den.
Vi blir därför förfärade när kvinnor och barn i hijab framhävs i kommunikation från myndigheter och kommuner. Senast på internationella kvinnodagen var en nyhet från Jämställdhetsmyndighetens ackompanjerad av ett foto med en flicka i hijab, utan någon som helst problematisering av plagget. Det är att sprida ideal om kvinnors underordning.
Vi anser att offentlig sektor och myndigheter måste upphöra med att försöka ”rentvätta” hijaben. De som flytt undan islamism och våld, eller de som tvingas bära hijab, ska inte behöva se offentliga aktörer i Sverige marknadsföra den.
Alla flickor måste ha rätt till en fristad, där de slipper bära hijab och ges lika goda förutsättningar för en gynnsam skolgång som pojkar
Lagändringar behövs också. Det borde exempelvis vara självklart att förskola och grundskola ska vara hijab-fri. Alla flickor måste ha rätt till en fristad, där de slipper bära hijab och ges lika goda förutsättningar för en gynnsam skolgång som pojkar. Myndighetspersonal borde inte heller tillåtas bära hijab, utan ha neutral klädsel.
Under 1900-talet har företeelser i Sverige, som inneburit förtryck eller bristande rättigheter för kvinnor, bekämpats. Hade människor varit ”toleranta” då, genom att avstå från att kritisera normer och företeelser, hade vi kvinnor i Sverige aldrig fått den trygghet och individuella frihet som vi åtnjuter i dag. På samma sätt måste vi i vår tid försvara kvinnors rättigheter.
Att normalisera hijab skapar också ojämlikhet mellan kvinnor. Det är i förlängningen ett strukturellt hot mot alla kvinnor när vissa skyddas och vissa förtrycks. Om vi inte klarar av att se hijaben och liknande religiös/politisk klädsel i sitt sammanhang har vi att vänta oss ett mer utbrett förtryck och ett mer splittrat samhälle framöver.
Josefin Utas, forskarutbildad ingenjör
Caroline Thelning, marknadsföringskonsult
Helene Bergman, journalist och författare
Maj Martinsson Wiberg, lärare i svenska som andraspråk
Louise Molander, frilansjournalist
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar