Bidragsproffs

 

Stoppa pengarullningen till Malmös bidragskungar

Publicerad 16 dec 2024

Skattepengar på jakt efter ett syfte lockar till sig professionella bidragssökare som komockor drar åt sig flugor. Det måste få ett slut.

Flamman är en ideell förening i Malmö. Förra året fick man 26 miljoner i bidrag.

Rafi Farouq, 42, är chef för ideella föreningen Flamman – och tjänar miljoner.

Malmö stad drar in på skolor och äldeormsorg – men höjer bidrag till föreningar.

Flamman i Malmö är en prisad ideell förening. Sedan starten 1997 har man drivit över 100 projekt – mot bland annat ungdomskriminalitet, rasism, extremism och spelberoende.

Därför sticker det i ögonen att Flammans chefer personligen tjänar miljoner på föreningens skattebefriade verksamhet, vilket Sydsvenskan avslöjade i helgen.

Verksamhetschefen Rafi Farouq, 42, har de senaste åren tjänat i genomsnitt mellan 1,5 och 2 miljoner kronor om året. Det motsvarar en månadslön på hisnande 167 000 kronor. Även hans kollega, Juan Paez, tillhör rikets högst avlönade procent med 102 000 kronor i månaden.

Som en jämförelse tjänar Malmös mäktigaste politiker, Katrin Stjernfeldt Jammeh, 95 400 kronor.

Själv säger Farouq att han har 45 000 kronor i grundlön, resten är provision.

”Om jag lyckas hämta hem pengar så delar jag 50 procent med Flamman. Det är en provisionsmodell som liknar näringslivets”, säger Rafi Farouq till Sydsvenskan.

Pengarna som ”hämtas hem” är dock inte vilka som helst, det är skattepengar. Föreningen finansieras till 99,9 procent genom bidrag från Malmö stad, Allmänna arvsfonden och en lång rad statliga myndigheter.

Kommuner och statliga myndigheter göder projektbranschen till – i bästa fall – tveksam nytta för medborgarna

Förra året fick Flamman 26,5 miljoner kronor den vägen. Men Rafi Farouq ser inte bidragen som bidrag, utan menar att den ideella föreningen ”säljer en tjänst”.

Så talar en sann bidragsentreprenör!

När Sydsvenskans reporter frågar om pengarna inte kunde gjort mer nytta i någon av Flammans ungdomsverksamheter, blir Farouq hotfull och förklarar att han har koll på reporterns familj.

Kommunen tycks alltså ha investerat miljonbelopp i en föga rimlig förebild för ungdomen.

Det blir inte mindre upprörande att Malmö stad i flera år har lagt sparbeting på skolan och äldreomsorgen – men samtidigt höjt bidragen till Flamman och dess gelikar i det bidragsentreprenöriella komplexet.

Stadens prioriteringar är åt fanders. Men problemet är större än Malmö. Kommuner och statliga myndigheter göder projektbranschen till – i bästa fall – tveksam nytta för medborgarna.

I värsta fall är projekten destruktiva. I våras slog Riksrevisionen larm om att Allmänna arvsfondens pengar gått till både ekobrottslingar och nätverkskriminella. Dessutom hade bidragen finansierat rent demokratihotande verksamhet, upptäckte man när man lät Säpo göra slagningar i sina register.

”Lägg ner hela Arvsfonden”, var revisorernas krassa slutsats.

Det rådet bör regeringen följa, omgående. Men låt det inte stanna där. Projektsamhället är till stora delar kontraproduktivt, eftersom projektpengar inte får gå till det som verkligen spelar roll: Kommunens kärnuppgifter, som en välfungerande skola och socialtjänst. Och projekten har alltid en sluttid, så det går inte heller att använda pengapåsen till att anställa fler.

Det finns bara två grupper som älskar dessa projekt. Den ena är politiker, som får se handlingskraftiga ut när de delar ut bidragen. Den andra är de välsmorda bidragsproffs som har hittat en kassako att mjölka.