Först; En islamist är en muslim som tar hela koranen på allvar!
Det är ett faktum som alla ministrar och nyhetsredaktörer har skyggat för de senaste 20 åren!
Nämner jag det i samtal med mina vänner, börjar de flacka med blicken och protestera svävande något om att de känner muslimer som inte vill någon något illa.
Den politiska korrektheten är den starkaste politiska kraften i Sverige just nu!
Vänsterpartiet och Miljöpartiet har starkt bidragit till att muslimer har getts offerstatus trots islams påverkan på de friheter som frimärkena listar.
I muslimska länder straffas kvinnor som inte bär slöja!
Det är livsfarligt att gå islamisterna till mötes!
Publicerad 9 sep 2023
Våra beslutsfattare verkar tyvärr underskatta konsekvenserna av att tillmötesgå religiösa fanatiker med maktanspråk.
Om vi värderar främmande makters våldskapital högre än yttrandefriheten så cementerar vi en våldsprincip i samhället, skriver flera debattörer med invandrarbakgrund.
Konflikten med koranbränningarna i Sverige visar att det saknas insikt om den uppenbara faran med att kompromissa om våra grundläggande demokratiska principer.
Som personer med invandrarbakgrund – men med vitt skilda ideologiska bakgrunder – står vi enade om en sak: yttrandefrihetens gränser ska inte dikteras av islamister eller andra våldsbejakande grupper. Flera av oss har upplevt religiöst motiverat förtryck, har blivit utsatta för hot, förföljelse, våld, och rentav fängslade för de hållningar vi har.
Tyvärr verkar våra beslutsfattare underskatta konsekvenserna av att tillmötesgå religiösa fanatiker med maktanspråk. Risken är då stor att man tar yttrandefriheten för given, något som för oss utgör ett verkligt och konkret hot då vi sett resultatet av det i våra ursprungsländer.
I Sverige, liksom i Danmark, har det skett en fokusförflyttning i debatten – från kritik av de helt oacceptabla reaktionerna på koranbränningar till diskussion om huruvida provocerande yttringar ska tillåtas eller ej.
Enskilda religiösa gruppers tolkningar ska inte bekräftas genom särlagstiftning.
I Borås har hotet blivit så pass tydligt att den iranska konstnären Sadaf Ahmadi inte tilläts ställa ut verk som symboliserar kvinnorna som mördats av den iranska regimen. När till och med flyktingar som flyr döden inte kan ge uttryck för sina trauman, ter sig som att den svenska yttrandefriheten inte är lika självklar som svenskar hävdar.
Vad kommer härnäst? Ska ukrainska flyktingar inte få ställa ut verk som som hånar Putin och hans dödsmaskineri?
Om vi värderar främmande makters våldskapital högre än yttrandefriheten så cementerar vi en våldsprincip i samhället. Förespråkare av hädelseförbud menar ofta att det är en fråga om tolerans. Men i ljuset av terrorhoten blir det uppenbart att de förväxlar tolerans med rädsla. Hädelseförbud i terrorns skugga är inte tolerans – det är kapitulation.
I ett öppet och pluralistiskt samhälle som Sverige måste det finnas utrymme för att både garantera friheten till valfri religion och friheten att avstå från och kritisera religion – även på sätt som kan upplevas som kränkande. Enskilda religiösa gruppers tolkningar ska inte bekräftas genom särlagstiftning.
Vi kastas till vargarna
Det finns ingen konflikt mellan yttrandefrihet och religionsfrihet. I den mån dessa principer kolliderar så handlar det om religiösa anspråk på rätten att inte kränkas, vilket inte kan likställas med friheten att utöva sin tro. Detta vore att expandera religionsfriheten till den grad att andra människor begränsas.
Muslimer i Sverige har religionsfrihet inom den svenska lagens ramar. Att håna andras helgedomar må upplevas som provocerande, men om staten börjar svara på hot genom att avgöra vilken sorts religionskritik som ska tillåtas så kommer yttrandefrihetens gränser att sättas av dem med störst våldskapital.
Konsekvensen av detta blir att vi som flytt förföljelse kastas till vargarna. Vi som sökt oss hit för att leva i en välmående demokrati blir alltså de som begränsas, i stället för de våldsbejakande extremister som kräver underkastelse. Ska vi låta rädslan styra, eller ska vi sträva efter ett långsiktigt hållbart samhälle där meningsskiljaktigheter löses i öppen och fredlig dialog?
Åtgärda symptom
I stället för att springa islamisternas ärenden bör samfund som kan kopplas till islamistiska rörelser ställas till svars. Varför tillåter vi imamer – som Mahmoud Khalfi i Stockholms moské – att representera muslimer i Sverige när det i hans fall finns trovärdiga rapporter om att han är Muslimska brödraskapets företrädare i Sverige.
I stället för att göra det rimliga – ställa hårdare krav på religiösa samfund, och hålla fast vid yttrandefriheten och rätten att förolämpa auktoritära och islamister – förefaller den inslagna vägen gå ut på att åtgärda symptomen på konflikten genom att begränsa yttrandefriheten. Det är inte bara kontraproduktivt på kort sikt, det lägger även grunden för potentiella framtida påtryckningar och underminerar vår grundläggande integritet på lång sikt.
Vi anser att riksdagen och hela det sekulära svenska folket måste stå upp för de principer som lagt grunden för det öppna och fria samhälle som många av oss invandrare sökt sig till. Enbart i ett sekulärt, humanistiskt samhälle där människor har frihet att uttrycka kritik mot idéer – oaktat hur stötande det kan vara – garanteras allas rätt att utöva sin tro och livsåskådning.
Av Luai Ahmed
krönikör i Bulletin och författare till boken ”Asylum”
Omar Makram
skribent och poddare på Sista måltiden
Samar Kurdi
debattör
Zara Kay
människorättsaktivist, grundare av Faithless hijabi
Milad Resaeimanesh
vd Centralrådet för ex-muslimer i Skandinavien
Mosa M. Sebdani
systemutvecklare, debattör
Boris Benulic
skribent, journalist
Mohamed Saad Khiralla
författare, politisk analytiker, lokalpolitiker för Liberalerna
Nima Rostami
advokat, debattör
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar