PATRIK KRONQVIST
Gängvåldet är inte ens det farligaste hotet
Publicerad 30 sep 2023
Om våldsvågen plötsligt skulle bedarra får politikerna inte utropa seger.
I tysthet har ett farligare hot växt sig allt starkare.
Efter en svart vecka som denna är det naturligt att politiker, medier och opinionsbildare sätter sökarljuset på de många skjutningarna och bombdåden i Sverige.
Men allt fokus kan inte ligga på den akuta våldsvågen. Den är bara ett symptom på ett betydligt värre hot. Under ytan växer sig den organiserade brottsligheten allt starkare.
I somras publicerade tolv tunga myndigheter – bland dem polisen, åklagarmyndigheten och Säkerhetspolisen – en gemensam lägesbild om problemet. Den är mörk läsning.
Budskapet i korthet: De kriminella nätverken flyttar stadigt fram sina positioner.
Tidigare ägnade man sig främst åt narkotikabrott, våldsbrott samt rån och grova stölder. Numera gör man insteg i allt fler branscher – och ofta bedrivs brottsligheten i bolagsform.
Man exploaterar papperslösa på byggen och i städjobb. Man ägnar sig åt illegal avfallshantering. Man konstruerar avancerade internationella investeringsbedrägerier.
Välfärdssystemen är särskilt utsatta. Det kan handla om allt från fusk med den personliga assistansen till bedrägerier med nystartsjobb.
Tidigare var staten mest drabbad, men nu ökar trycket också på regioner och kommuner. Flera storstadsregioner larmar exempelvis om att läkare med koppling till den organiserade brottsligheten skriver ut falska intyg om sjukdom och funktionsnedsättningar.
I veckan chockades många av att ett mord skedde mitt bland ungdomar som tränade på Mälarhöjdens idrottsplats i södra Stockholm. Men inte heller sportens värld är fredad från maffiastrukturer.
Med hjälp av mutor och hot mot domare, ledare och spelare tjänar kriminella nätverk pengar på att fixa matchresultat, främst inom fotbollen. Kriminella har också börjat knyta till sig unga lovande spelare och agerar som deras agenter. Nästa riskområde tros vara damfotbollen, skriver polisens nationella operativa avdelning i en ny rapport.
Mycket av brottsligheten är tekniskt avancerad. Myndigheterna tecknar en bild av en slags kriminell gig-ekonomi där specialister samarbetar i olika projekt.
Nätverken använder redan artificiell intelligens för att begå bedrägerier i stor skala. Nästa steg tros bli att AI-tjänster för kriminella blir en vara i sig, som kan säljas vidare till andra grupperingar.
Att det sker skjutningar och sprängdåd på fler platser i landet är inte heller förvånande när man läst rapporten. Det är bara en följd av den organiserade brottsligheten breder ut sig i landet.
En tydlig trend är en expansion mot mindre kommuner. Det är en skrämmande tanke att orter som kanske helt saknar egen polisstation kommer att behöva stå upp mot den organiserade brottsligheten. Det riskerar att bli en mycket ojämn kamp.
I takt med intäkterna växer också nätverkens inflytande. Genom infiltration och korruption av anställda inom stat, företag och banker kan de skapa sig större handlingsfrihet och påverka demokratiska processer, skriver myndigheterna. Att en anställd vid Attunda tingsrätt sitter häktad, misstänkt för att ha spridit sekretessbelagda uppgifter, är ett oroväckande tecken i tiden.
Om våldsvågen i Sverige plötsligt skulle bedarra måste politikerna motstå frestelsen att utropa seger.
Myndigheternas sammantagna bedömning är att den organiserade brottsligheten är systemhotande. ”Den utgör ett hot mot vårt demokratiska samhälle”, konstaterar de lakoniskt i sin rapport.
Budskapet från andra experter är om möjligt ännu mörkare. Maria Wallin har jobbat som analytiker åt både polisen och Göteborgs stad. Hon larmade om utvecklingen i de utsatta områdena redan på 00-talet. Hennes förutsägelser borde få alla varningslampor att lysa rött i kontrollrummet på AB Sverige.
”Vi har lämnat dörren vidöppen för internationell grov organiserad brottslighet. [...] Det jag ser framåt är att vi får in etableringar av tunga internationella maffior. Det är nästa steg, sa hon till GP i veckan.
Hela samhället måste rusta sig för att möta det hotet.
Tyvärr är probleminsikten dock fortfarande låg. Många lever fortfarande i förnekelse. På flera politiker och opinionsbildare låter det som att Sverige redan skulle ha gått väldigt långt i repressiv riktning. Det stämmer inte. Trots ökningen av det grova våldet är antalet poliser per invånare lägre i dag än vad det var för tio år sedan och långt under snittet i Europa.
I ett internationellt perspektiv är straffen låga och Sverige är i princip det enda land i EU som inte har kriminaliserat deltagande i brottsliga nätverk.
När den svenska polisen ska bekämpa detta systemhot saknar man således effektiva lagar för att nå nätverkens toppskikt som är självklara i många andra västeuropeiska rättsstater.
Detsamma gäller de tekniska verktygen. Polisen är förhindrad att använda verksamma metoder som nummerplåtsavläsning. Och medan kriminella nätverk använder krypteringstjänster och artificiell intelligens hindras svenska myndigheter från att ens använda maskinella urval i sina kontrollsystem.
Vår beredskap är inte god.
I veckan chockades många av att ett mord skedde mitt bland ungdomar som tränade på Mälarhöjdens idrottsplats i södra Stockholm. Men inte heller sportens värld är fredad från maffiastrukturer.
Med hjälp av mutor och hot mot domare, ledare och spelare tjänar kriminella nätverk pengar på att fixa matchresultat, främst inom fotbollen. Kriminella har också börjat knyta till sig unga lovande spelare och agerar som deras agenter. Nästa riskområde tros vara damfotbollen, skriver polisens nationella operativa avdelning i en ny rapport.
Mycket av brottsligheten är tekniskt avancerad. Myndigheterna tecknar en bild av en slags kriminell gig-ekonomi där specialister samarbetar i olika projekt.
Nätverken använder redan artificiell intelligens för att begå bedrägerier i stor skala. Nästa steg tros bli att AI-tjänster för kriminella blir en vara i sig, som kan säljas vidare till andra grupperingar.
Att det sker skjutningar och sprängdåd på fler platser i landet är inte heller förvånande när man läst rapporten. Det är bara en följd av den organiserade brottsligheten breder ut sig i landet.
En tydlig trend är en expansion mot mindre kommuner. Det är en skrämmande tanke att orter som kanske helt saknar egen polisstation kommer att behöva stå upp mot den organiserade brottsligheten. Det riskerar att bli en mycket ojämn kamp.
I takt med intäkterna växer också nätverkens inflytande. Genom infiltration och korruption av anställda inom stat, företag och banker kan de skapa sig större handlingsfrihet och påverka demokratiska processer, skriver myndigheterna. Att en anställd vid Attunda tingsrätt sitter häktad, misstänkt för att ha spridit sekretessbelagda uppgifter, är ett oroväckande tecken i tiden.
Om våldsvågen i Sverige plötsligt skulle bedarra måste politikerna motstå frestelsen att utropa seger.
Myndigheternas sammantagna bedömning är att den organiserade brottsligheten är systemhotande. ”Den utgör ett hot mot vårt demokratiska samhälle”, konstaterar de lakoniskt i sin rapport.
Budskapet från andra experter är om möjligt ännu mörkare. Maria Wallin har jobbat som analytiker åt både polisen och Göteborgs stad. Hon larmade om utvecklingen i de utsatta områdena redan på 00-talet. Hennes förutsägelser borde få alla varningslampor att lysa rött i kontrollrummet på AB Sverige.
”Vi har lämnat dörren vidöppen för internationell grov organiserad brottslighet. [...] Det jag ser framåt är att vi får in etableringar av tunga internationella maffior. Det är nästa steg, sa hon till GP i veckan.
Hela samhället måste rusta sig för att möta det hotet.
Tyvärr är probleminsikten dock fortfarande låg. Många lever fortfarande i förnekelse. På flera politiker och opinionsbildare låter det som att Sverige redan skulle ha gått väldigt långt i repressiv riktning. Det stämmer inte. Trots ökningen av det grova våldet är antalet poliser per invånare lägre i dag än vad det var för tio år sedan och långt under snittet i Europa.
I ett internationellt perspektiv är straffen låga och Sverige är i princip det enda land i EU som inte har kriminaliserat deltagande i brottsliga nätverk.
När den svenska polisen ska bekämpa detta systemhot saknar man således effektiva lagar för att nå nätverkens toppskikt som är självklara i många andra västeuropeiska rättsstater.
Detsamma gäller de tekniska verktygen. Polisen är förhindrad att använda verksamma metoder som nummerplåtsavläsning. Och medan kriminella nätverk använder krypteringstjänster och artificiell intelligens hindras svenska myndigheter från att ens använda maskinella urval i sina kontrollsystem.
Vår beredskap är inte god.
Om våldsvågen i Sverige plötsligt skulle bedarra måste politikerna därför motstå frestelsen att utropa seger. Tillståndet i nationen kan inte bara bedömas efter antalet skjutningar och bombdåd.
En minskning kan lika gärna handla om att de kriminella nätverken, likt mc-gängen på 1990-talet, inser att öppet våld är dåligt för affärerna.
I den kriminalpolitiska debatten är den organiserade brottslighetens systemhotande karaktär påfallande frånvarande. Där låter det ofta som att huvudproblemet fortfarande skulle vara att det finns för många unga killar ”på glid”.
Men den organiserade brottsligheten omsätter numera 100-150 miljarder kronor i Sverige. Det handlar i många fall om sofistikerade, internationella affärsrörelser som har gott om både pengar och våldskapital. Sociala insatser, oavsett hur träffsäkra de är, kommer inte att få de kriminella nätverken att lägga ned sin verksamhet.
Detsamma gäller förstås om Sverige – mot all förmodan – skulle bli västvärldens enda land utan ”partyknarkare”.
Mot det här hotet finns det inga snabba segrar eller enkla lösningar. Kampen mot den organiserade brottsligheten måste bedrivas uthålligt och med kraft.
En minskning kan lika gärna handla om att de kriminella nätverken, likt mc-gängen på 1990-talet, inser att öppet våld är dåligt för affärerna.
I den kriminalpolitiska debatten är den organiserade brottslighetens systemhotande karaktär påfallande frånvarande. Där låter det ofta som att huvudproblemet fortfarande skulle vara att det finns för många unga killar ”på glid”.
Men den organiserade brottsligheten omsätter numera 100-150 miljarder kronor i Sverige. Det handlar i många fall om sofistikerade, internationella affärsrörelser som har gott om både pengar och våldskapital. Sociala insatser, oavsett hur träffsäkra de är, kommer inte att få de kriminella nätverken att lägga ned sin verksamhet.
Detsamma gäller förstås om Sverige – mot all förmodan – skulle bli västvärldens enda land utan ”partyknarkare”.
Mot det här hotet finns det inga snabba segrar eller enkla lösningar. Kampen mot den organiserade brottsligheten måste bedrivas uthålligt och med kraft.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar