Salafism

Först: Salafister är muslimer som tar koranen på allvar!

Rapport: Kontroversiell islamism växer i Sverige

Salafismen, en fundamentalistisk inriktning inom islam, har vuxit sig starkare i Sverige, enligt en ny rapport. På flera platser i svenska städer påverkar salafister numera vardagen genom påtryckningar och hot.

Radikala predikanter skrämmer till lydnad, moralpoliser bevakar kvinnor och barn hindras från att leka med barn av annan tro.

I en unik svensk studie har forskare från Försvarshögskolan undersökt salafismens och den salafistiska jihadismens inflytande i Sverige.

– Det här är en första ansats till att få en bra helhetsbild av de här miljöerna. Men det behövs mer forskning kring de här frågorna. Politiken och hela samhället bör förstå hur de här miljöerna påverkar den svenska samhällsutvecklingen, säger terrorismforskaren Magnus Ranstorp som är en av rapportförfattarna.

Bedriver påverkan

Enligt rapporten har miljöerna både utvecklats och vuxit sig starka på flera platser i svenska städer. Det framgår inte hur många personer som ingår i miljöerna, men i flera lokalsamhällen runt om i Sverige beskrivs hur det förekommer påverkan.

Några exempel:

I Gävle sätter salafisterna press på andra muslimer att bli mer radikala och inlemma sig i deras tro. De har tydliga kriterier kring vad som krävs för att leva som en ”riktig muslim”. Muslimer som vägrar riskerar att trakasseras.

”Kristet” vatten

I Borås sätts unga från tidig ålder i koranskolor och får lära sig att inte beblanda sig med det motsatta könet. Enskilda elever dricker inte skolans vatten och får inte måla med vattenfärg eftersom vattnet är ”kristet”.

I Västerås förekommer religiös påverkan blandat med kriminalitet. ”Det kan handla om ett gäng grabbar som kommer in i matbutik. Har kassörskan inte slöja på sig tar de vad de vill ha utan att betala, de kallar kassörskan för svennehora och spottar på henne”, berättar en polis i rapporten.

I Eskilstuna bevakar salafister hur kvinnor och barn klär sig. Heltäckande klädsel praktiseras långt ner i åldrarna.

IS-flagga vid vallokal

I Göteborg uppmanade salafister vid förra valet andra att inte rösta eftersom det var ”haram” (förbjudet). ”De sa att på domedagen kommer du att få stå till svars för allt dumt politiker gjort om du röstar. De stod vid vallokaler i Hammarkullen, Hjällbo och Lövgärdet. Vid en vallokal viftades med en IS-flagga”, säger en kommunanställd.

I Arlöv har barn ”lekt IS” på förskolor och även uttryckt att de inte vill leka med barn av annan trosuppfattning då de anses ”orena”.

Inkörsport

Forskarna framhåller att både salafismen och salafism-jihadismen utgör en minoritet inom sunniislam och inte representerar muslimer som grupp.

Men den salafistiska verksamheten riskerar att bidra till en fientlig inställning till demokrati, liksom till intolerans, diskriminering och hatbudskap, anser de.

Dessutom utgör ideologin en inkörsport för islamistisk radikalisering och rekrytering till jihad, och rapporten framhåller att Sverige både haft en förhållandevis stor andel resande till jihadistgrupper utomlands samt två terrordåd på Drottninggatan i Stockholm på mindre än tio år.

”Samhället har problem”

Samhället tycks samtidigt ha problem att hantera påverkan från salafism. Såväl skola som socialtjänst har svårt att förstå frågan, och brottsbekämpande myndigheter anser det ligger utanför deras befogenheter då det inte är brottslig verksamhet, konstaterar forskarna.


Salafism och salafistisk jihadism har utvecklats och växt sig starka på flera platser i svenska städer.

Främst riktas påverkan mot andra icke-salafistiska muslimer och minoriteter.

Påverkan tar sig uttryck i form av hederskultur, könssegregering, antisemitism, homofobi och påtryckningar att inte umgås med icke-salafister.

Radikala predikanter återkommer till nedsättande budskap om bland annat kvinnor, judar, icke-troende och att integreras i det svenska samhället.

Salafisterna är också starka på sociala medier där de jobbar för att vidga antalet rekryter och följare.

Totalt har ett 70-tal personer, i huvudsak inom polisen, socialtjänsten eller övrig verksamhet inom kommunen, från olika platser i Sverige intervjuats.

Studien är gjord av Försvarshögskolan på uppdrag av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap.

Svensk islamism i fårakläder

Ledare Inte bara Frankrike har ett problem med imamer som inte accepterar det sekulära samhällssystemet.

I januari månad för fem år sedan mördas 17 personer och 22 andra skadas i anslutning till satirtidskriften Charlie Hebdos lokaler i Paris. Samma år i november mördar radikala islamister 131 personer och skadar 413 på en rad platser i den franska huvudstaden. Året därpå körde en islamist in i en stor grupp människor på Promenade des Anglais i Nice. Då fick 86 personer sätta livet till och 434 skadades. Inget land i Europa har drabbats lika hårt av islamistisk terrorism som Frankrike.

Ingen befolkning skulle acceptera att landets ledare förblir passiv vid sådana händelser. Detta förstår Frankrikes president Emmanuel Macron. Och kanske har han börjat inse att befolkningens tålamod har tagit slut. Den 2 oktober detta år höll han därför ett nästan två timmar långt tal om landets stora problem med radikal islamism. Samtidigt föreslog hans regering en rad åtgärder för att stävja radikaliseringen.

Ett problem Macron berörde var att många imamer som får sin utbildning i länder som Turkiet, Marocko och Algeriet för med sig normer och värderingar som går på tvärs med det franska samhällets tydliga åtskillnad mellan sekulär och religiös rättskipning.

Macron underströk att det är viktigt att inte stigmatisera muslimer som kollektiv. Då går man nämligen i radikalernas fälla. Dessa skiljer inte själva på radikal och moderat islam utan ser det som en odelbar helhet. För dem är kritik mot radikal islamism kritik mot alla muslimer.

Nästan omedelbart aktualiserades det Macron talade om. Bara två veckor senare halshugger en tjetjensk flykting läraren Samuel Paty, för att denne som en del av undervisningen om demokrati och yttrandefrihet använt sig av satirteckningar föreställande islams profet Mohammed. I torsdags mördas så tre personer i Nice. Samma dag försökte en man, efter att ha skrikit "Allahu Akbar", utföra ett mord i Avignon.

För våra sekulära demokratier i Europa var Macrons ord egentligen självklarheter. Macron föreslår hårdare kontroll av var pengar till moskéer kommer ifrån. Bättre uppföljning av var imamerna utbildas och i vilka idéer de skolas. Mer pengar kommer läggas på att stödja moderata och reformerta muslimska organisationer.

Åtgärderna är, om man betänker vilka ohyggliga brott de är ett svar på, rätt milda. Macron vill komma till rätta med de parallella rättssystemen och radikalism finansierad i Mellanöstern. Åtgärderna bygger även på insikten att våldsdåd utförda med religionen som grund inte är isolerade handlingar. De äger rum inom ramarna för en radikalreligiös världsåskådning som inte accepterar att andra normsystem ställs ovan det religiösa.

Ska ett mångreligiöst samhälle fungera behövs det uppslutning kring vissa gemensamma nämnare. Detta saknas alltjämt i Frankrike och, märker vi gång efter annan, även i Sverige.

Imamen Salahuddin Barakat, ordförande för Islamakademin i Malmö, som delvis finansieras med skattemedel från Malmö Stad var väldigt kritisk mot Macron. Under rubriken "Fransk islam eller fransk hybris" skrev Barakat på sina personliga Facebooksida (7/10) att "vi vet" mycket väl att det under de "pudrade perukerna" luktar illa, och vidare att det i "de upplysa orden av liberté, fraternité, och egalité ryms ett mörker". Vad är då detta mörker som den sekulära staten i Frankrike uttrycker?

Det är en, enligt Barakat, "filosofiskt svag, extremsekulär, och rasist-nationalistisk ideologi som etablerades genom giljotinens skräckvälde och sedan spreds i världen genom avrättningar, tortyr och massgravar".

Frankrike är enligt Barakat en "islamofob skurkstat" som lever på att "suga ut blodet på de svaga i världen". Macron är, menar Barakat, "en skurkaktig fjant". De enda som är värre än Macron är de "araber och muslimer som ser honom som någon slags räddare eller beskyddare".

Barakat är styrelsemedlem i organisationen Open Skåne som ska främja samtal mellan "formella och informella ledare från olika delar av samhället". Men i sitt inlägg visar han tydligt att den sekulära staten snarast är fienden. Vilken dialog är man intresserad av med ett samhällssystem som, och på den här punkten är Sverige och Frankrike lika, likställs med ondska?

Learn more

Det vore illa nog om Barakat vore en radikal i marginalen av samhället. Men han är en av svensk offentlighet omhuldad person. En imam som sägs agera brobyggare, en länk mellan världar. En person som mittfåran i det svenska samhället identifierat som en konstruktiv kraft. Förra året fick han, tillsammans med rabbinen Moshe-David HaCohen, Malmö stads pris för mänskliga rättigheter för deras gemensamma arbete mot hat och rasism.

Samtidigt uttrycker Barakat tydligt en radikal syn på det sekulära samhället och anser försöken att isolera och motarbeta radikal islamism som rasism grundad på radikal-nationalistiska ståndpunkter.

De personer som har mest att vinna på att radikalism motarbetas, det vill säga muslimer som inte vill att deras religion kapas av extremister, är de Barakat anser vara värst. De är ju, för att använda Barakats egna ord, de enda som är värre än skurken Macron.

Salahuddin Barakat är ett tydligt exempel på en person som har en dubbel ideologisk bokföring. Ena dagen konstruktiv brobyggare som Malmö stad gärna finansierar, andra dagen svuren fiende till det sekulära samhällets principer och de muslimer som stödjer detta samhälle. Så länge personer som Barakat är det största hoppet till interkulturell dialog vi har så kommer vi inte komma långt.

I Frankrike har hundratals oskyldiga personer mördats i islams namn. Den franska regeringen greppar förstås efter halmstrån. Den försöker göra vad den kan för att stävja radikaliseringen, slå undan benen på extremismens ideologer och tänkare.

I stället för förståelse och, vilket man skulle hoppas på från en person som Barakat, sympati, förbannas de och kallas onda. Men vad som är ondska i det här sammanhanget är den religiösa fanatismen och inte den franska regerings försök att stävja densamma.