Migration och asyl

I ett par intervjuer i DN om EU:s gemensamma flyktingpolitik inför EU-valet framgår att Tomas Tobé (M) och Alice Teodorescu Måwe (KD) fortfarande inte dragit rimliga slutsatser av flyktingkrisen 2015, skriver Birgitta Sparf. 20 maj 2024 06:31

DN intervjuar nu i maj de olika partiernas kandidater inför EU-valet och jag redogör här för vad två av dem, Tomas Tobé (M) och Alice Teodorescu Måwe (KD), anser om EU:s nya gemensamma migrationspolitik.


Saxat ur DN:

Enligt den nya migrationspakten ska asylsökande fördelas mellan medlemsländerna. EU-länder som inte vill ta emot ska i stället kunna betala för att slippa. Det handlar om minst 20 000 euro per asylsökande.

Tomas Tobé tycker absolut att Sverige ska köpa sig fritt och ta emot ett absolut minimum av asylsökande, och samtidigt stoppa den ekonomiska migrationen:

– Med tanke på att Sverige historiskt har tagit ett så stort ansvar, och nu dessutom har djupa segregationsproblem, så tror jag att det är bättre.

DN: Nu är det snart tio år sedan det stora flyktingmottagandet 2015. Hur länge håller det argumentet?

– Min uppfattning är att Sverige ska ha en minimal invandring de kommande åren för att få ordning på de problem vi har.

DN: Hur ska det då gå för solidariteten i Europa om många länder gör som Sverige och vill betala sig ur ansvaret?

– Nu har jag suttit ner med väldigt många migrationsministrar. Det som man har enats om bedömer jag också att det finns kapacitet för att klara av. Det finns tillräckligt många länder som kommer att göra det.

Alice Teodorescu Måwe i sin tur säger att som EU-politiker vill hon få bort möjligheten att söka asyl i EU:s medlemsländer utan att detta ska ske utanför Europas gränser.

– Vi tänker oss att det finns platser vid gränserna där man kan söka asyl. Och sedan kommer man till ett land utan att behöva riskera livet, utan att behöva pantsätta allt man äger och har.

DN: Ska man inte längre kunna söka asyl i medlemsländerna?

– Inte som huvudprincip, nej. Utan man ska söka utanför Europa. Man ska få sin sak prövad där och sedan, under ordnade former, få komma till det land inom Europa som man då antas till.

DN: Ska den som tar sig in i EU inte få sin asylansökan prövad?

– Nej. Men jag tror inte att man kommer ha incitament att göra så eftersom det finns möjlighet att göra det på ett säkert sätt, utan att riskera livet över Medelhavet.

Det främsta problemet jag ser här är dessa två EU-kandidaters brist på kontakt med verkligheten. Båda styrs till stor del av naiva förhoppningar och önskedrömmar och tycks sakna viktig förståelse för de grundläggande drivkrafterna hos migranter som kommer från dysfunktionella länder i Mellanöstern och Afrika.

Tobé hänvisar till de enorma integrationsproblem Sverige har genom vårt tidigare extremt generösa mottagande. Inte minst med tanke på galopperande gängbrottslighet och utanförskap. Sverige används idag som ett avskräckande exempel både i Europa och övriga västvärlden.

Trots detta tror Tobé att andra EU-länder är beredda att ta samma ”ansvar” som Sverige tidigare tagit. Vilket i princip innebär att de är villiga att försätta sig i samma prekära situation som den vi nu befinner oss i.

Teodorescu Måwe, i sin tur, tycks tro att samtliga som vill ta sig till EU är verkliga asylflyktingar och därför kommer att nöja sig med att få vänta på ett lagligt myndighetsbeslut om asyl från ett slumpmässigt EU-land, i ett land utanför Europas gränser istället för att ta första bästa – läs: sämsta – flyktingsmugglarbåt över till Europa.

En överväldigande majoritet av de som söker asyl inom EU saknar asylskäl och det är inte primärt en av myndigheterna godkänd flyktingstatus som är målet. Det huvudsakliga målet är att överhuvud taget ta sig in i det rika och fria Europa och här försöka skapa sig ett bättre liv, under vilka förhållanden och omständigheter som helst.

Skulle EU skapa asylcenter utanför Europa, vilket absolut är ett bra förslag, men samtidigt behålla rätten att få sin sak prövad här även om man trots detta tagit sig hit, faller hela idén. Flyktingsmugglarnas trafik skulle fortsätta precis som idag, i oförminskad och ökande omfattning.

Min egen tanke om en effektiv lösning på denna problematik för Sveriges del är att Sverige som enskilt land lämnar FN:s flyktingkonvention. Det är fullt möjligt att säga upp sitt medlemskap och det tar ett år att gå ur klubben.

Teodorescu Måwe inser också att konventionen är föråldrad och skapad för miljontals flyktingar inom Europa efter andra världskriget. Men anser ändå inte att vi ska lämna den eftersom den stipulerar att man har rätt att få sin sak prövad. Någon annan lösning på detta tycks hon inte se.

Enligt Europeiska kommissionen och Eurostat ser läget ut som följer för år 2022:

958 800 asylansökningar, varav 877 800 förstagångsansökningar, lämnades in i EU 2022, vilket är 52 % fler än 2021 och 37 % fler än 2019, året före Coronapandemin.

De flesta kom från Syrien, Afghanistan och Turkiet.

Det är som om våra politiker tror att denna okontrollerade och ständigt ökande obefogade asylinvandring från MENA till Europa är helt oundviklig, som styrd av en okänd naturlag. Eller att FN:s flyktingkonvention från 1951 likt Mose stentavlor är ristad i sten och därför helt omöjlig och otänkbar att avvika från.

Så är det naturligtvis inte, men så länge Sverige och EU fortsätter att agera som om så vore fallet kommer ingen större förändring att ske när det gäller massinvandringen från Mellanöstern och Afrika till Europa.

Birgitta Sparf