Migration

"Även en blind höna kan finna ett korn"

Frihet förutsätter gränser. 2015 års flyktingkris drabbade otaliga migranter och förvärrade en redan dålig migrationspolitik som försatt EU:s medlemsländer i en omöjlig situation. Idag ser vi konsekvenserna – socialt, kulturellt och ekonomiskt. Gränslösheten ledde till problem som paradoxalt minskade friheten i Sverige och Europa. Vi har en rad konkreta förslag för en stram och hållbar europeisk migrationspolitik. Politiken behöver formas utifrån vilka konsekvenser som den leder till, inte enbart utifrån dess intentioner.

Så länge som fler människor vill komma till Europa, än vad Europa har kapacitet och vilja att ta emot, kommer problemen att bestå. Den migrationspakt som framförhandlats är till stora delar en svensk bedrift och syftar till att lösa frågan kring hur migranterna ska omfördelas mellan medlemsländerna. Men den löser inte den långsiktigt avgörande frågan om hur man kombinerar människors rätt att få skydd från krig och förföljelse med mottagarländernas anspråk på att själva avgöra vad de mäktar med.

När 1951 års flyktingkonvention författades efter andra världskriget var syftet att hantera de miljontals människor som tvingats på flykt på kontinenten. Idag inkluderas alla existerande och eventuellt framtida tillkommande flyktingar. Asyl ska dock fortsättningsvis sökas på plats i asyllandet.

Kravet om att asyl endast kan sökas i det tänkta mottagarlandet är orsaken till att människor riskerar livet på Medelhavet. Att som i dag tvinga människor att först sätta sin fot på europeisk mark för att få sin sak prövad är cyniskt och därför moraliskt ohållbart, för såväl migranterna som mottagarländerna. Den balansgång över ett hav av hyckleri som Europa ägnat sig åt under de senaste decennierna innebär i praktiken att vi på pappret värnar asylrätten samtidigt som vi med olika mekanismer gör allt vi kan för att hålla migrationsvolymerna på nivåer som ska korrelera med den faktiska integrationsförmågan.

För oss kristdemokrater är det självklart de som har störst skyddsbehov som ska prioriteras framför de som har tur eller resurser. Den snedfördelning som uppstått, där unga män med ekonomiska möjligheter att betala skrupellösa smugglare och som riskerar sina liv för att ta sig till Europa, premieras framför kvinnor, barn och äldre, får oacceptabla konsekvenser. Inte minst då trycket från dessa grupper, som i många fall visat sig sakna såväl asylskäl som integrationsambitioner, försvårar möjligheten att bibehålla FN:s kvotflyktingssystem. Det är beklagligt då kvotsystemet är konstruerat för att identifiera de svagaste och mest behövande individerna. EU borde därför dra lärdom av framgångarna och misslyckandena i det system som används i Kanada, där hänsyn tas till såväl behov som förmåga hos de som beviljas rätt att få stanna, liksom till de faktiska förutsättningarna i mottagarsamhället.

Sverige och EU har ett gemensamt ansvar för människor på flykt. Att ta detta ansvar, genom att säkerställa att integrationen fungerar, vilket i sig förutsätter att migrationen är stram, lägger vi grunden för framtidens migrationspolitik. Annars riskerar problemen med hedersvåld, kriminalitet, socialt och ekonomiskt utanförskap, som vuxit fram i stora delar av Väst- och Nordeuropa att leda till ökad slutenhet och misstänksamhet.

Om Europa ska fortsätta att vara Europa, om vi ska kunna skydda den judiska minoriteten på det sätt som vi högtidligt lovade efter Förintelsen, om vi ska kunna ha politiska möten dit medborgarna kan komma utan rädsla, om vi ska kunna värna den frihet som människor riskerar livet på Medelhavet för att få uppleva – ja, då måste vi börja värna våra gränser. Vi måste stå upp för ”the European way of life” som grundar sig i vår syn på demokrati och mänskliga fri- och rättigheter och definiera integration också utifrån annat än strikt ekonomiska variabler.

Därför föreslår vi att dagens asylsystem revideras, till förmån för ett utvecklat kvotsystem. Det är ett system som förhåller sig till det faktum att migrationen är reglerad och att integrationskapaciteten behöver avgöra migrationens storlek. Detta förhållande var skälet till att regeringen Löfven sent omsider drog i nödbromsen hösten år 2015. Denna omständighet måste framöver utgöra utgångspunkten för en långsiktigt hållbar migrationspolitik. För att kunna säkerställa friheten inom unionen behöver gränserna stärkas, varför vi föreslår att målet om 10 000 gränsvakter i Frontex ska tredubblas till 30 000.

Vi kommer också att arbeta för mottagningscenter inom och utanför EU:s gränser, att prövningen i högre grad ska ske där människor befinner sig. En sådan ordning skulle innebära färre splittrade familjer och en effektivare hantering av mottagarländernas resurser. Den urvalsprocess som ska ligga till grund ska ta hänsyn till integration. Rent konkret ska EU-länderna varje år få meddela hur stor mottagningskapacitet de har och att flyktingarna delas in i tre grupper: förväntad snabb integration, familjeåterförening, och särskild hänsyn till sociala förhållanden. Personer som fått sina asylskäl prövade och beviljade kan sedan efter urval förberedas för en ny, välfungerande tillvaro i exempelvis Sverige. Denna process innebär också att möjligheten att söka asyl direkt vid en landsgräns som huvudregel kommer att begränsas, med undantag för akuta situationer som vid krigsutbrottet i Ukraina.

Valet till Europaparlamentet den 9 juni är ett avgörande val för Europa. Vi ska stå upp för de värderingar vi anser ska råda i Europa, bekämpa terror, kriminalitet och hot mot vår syn på frihet och demokrati. Vi måste under EU-fanan dra gränser för var EU:s mandat slutar, annars riskerar vi både vår blågula frihet och unionens legitimitet. Det handlar om att Bryssel inte ska detaljreglera svensk vårdpersonals arbetstider eller markägares skötsel av sin skog. Men vi behöver på EU-nivå sätta gemensamma och strama gränser för migrationen. Det är en förutsättning för att vi ska kunna fullgöra vårt ansvar gentemot både det svenska folket och våra medmänniskor på flykt. Det är dags att göra upp med decennier av hyckleri och införa en migrationspolitik som håller för framtiden.


Ebba Busch (KD)
partiledare

Alice Teodorescu Måwe (KD)
toppnamn till EU-valet