Nooshi gapar igen

 

Nooshi är president i vänsterns lala-land
Publicerad 4 dec 2025

Det är inte svårt att föreställa sig hur kolsvart Magdalena Andersson skulle blänga på Nooshi Dadgostar över sammanträdesbordet i Rosenbad. V vore en mardröm i en regering.

Gudarna ska veta att Vänsterpartiet aldrig har ägnat sig åt ekonomisk diskbänksrealism, men frågan är om partiet någonsin har varit mer slafsigt populistiskt än under Nooshi Dadgostar.

I förslaget till valplattform 2026 låtsas man ha makt att sänka mat- och elpriser, göra bankerna till lydiga redskap och stoppa hyreshöjningar. Pensionerna ska höjas och alla ska få kortare arbetstid med bibehållen lön. Det enda som krävs är att man ger sig på ”dollarmiljonärerna”.

Valplattformens löften-slash-drömmar är skissartade, men slafsigheten blir konkret i de debattartiklar om hemtjänsten som Dadgostar & Co har skrivit i Expressen på senare tid.

Den första artikeln inleds med ett påhittat samtal mellan en åldring och en hemtjänstanställd:

”Den äldre:

– Vill du sitta ner och ta en kaffe en stund?

Sköterskan:

– Visst, det gör jag så gärna, jag behöver inte vara hos Vera förrän om 40 minuter. ”

Så skulle hemtjänsten minsann fungera om V fick bestämma!

I dag tvingas många inom hemtjänsten att stressa; varje minut är schemalagd och marginalerna minimala. Tidsbristen kan leda till fruktansvärda misstag men också till vardagliga sorgligheter. Som att Ingegerd försöker kasta i sig maten så att personalen inte ska hinna gå innan hon är klar. För hon har förvärkta fingrar och spiller, och hon vill inte sitta nersölad i timmar tills nästa besök.

Hemtjänsten kan och bör tveklöst förbättras på många platser i landet.

Men Vänsterpartiets motbild är helt orealistisk.

En hemtjänst där personalen visar sig ha 40 minuter att slå ihjäl när en brukare spontant vill fika är en utopi. Så mycket luft kan man inte ha i systemet.

Men om man bryr sig på riktigt – då gnetar man fram en politik med realistiska förslag som kan lösa problem.

Vänsterpartiet låtsas visserligen att alla välfärdsproblem kan lösas med högre skatter, men resurserna kommer alltid att vara begränsade. Ett plötsligt storslösande med pengar och personal inom hemtjänsten skulle innebära färre platser på omsorgsboenden – som hemtjänstkunder köar för redan i dag. Och det skulle bli ännu svårare än nu att hitta personal.

Är det ett medvetet val av V, att prioritera hemtjänst före äldreboenden? För så kan man ju resonera. Men icke, allt är högsta prioritet i Nooshis populistvärld.

Äldre ska kunna välja mellan hemtjänst och omsorgsboende, och detta val ska inte vara något ”som styrs av kommunens ekonomiska prioriteringar”, som det står på partiets hemsida. Allt till alla.

Därtill vill Vänsterpartiet ha generell arbetsförkortning. Man lovar med andra ord jättemycket mer personal inom äldreomsorgen, som ska jobba mindre, samtidigt som antalet äldre ökar.

För en månad sedan krävde Vänsterpartiet en kriskommission efter larm om allvarliga brister i hemtjänsten. Man signalerade på så vis stort engagemang. Men om man bryr sig på riktigt – då gnetar man fram en politik med realistiska förslag som kan lösa problem.

I stället för att ägna sig åt publikfriande fantasier.

LÄS MER:

Nu osar populismen från Vänsterpartiet

Publicerad 2 okt 2025

Vänsterpartiet har återupptäckt populismen och klasskampen. Det är dåliga nyheter för Socialdemokraterna – och Sverige.

De senaste decennierna har vänstern – inklusive svenska Vänsterpartiet – lämnat den ekonomiska politiken. I stället har man intresserat sig för sådant som feminism och identitetsfrågor.

Men inte nu längre.

När V-ledaren Nooshi Dadgostar inte tvingas hantera antisemitiska strömningar i sitt parti har hon en sak på näthinnan: Pengar. 

Vänsterpartiet tänker göra ekonomi till den stora valfrågan.

– De stora skillnaderna kommer att vara i de ekonomiska frågorna, sa hon i Ekots lördagsintervju i helgen.

Dadgostar syftade på skillnaden mellan oppositionen och Tidöpartierna. Men även inom det rödgröna blocket finns radikalt olika uppfattningar. V:s ekonomiska offensiv lär inte bara bli svår att smälta för Almegaliberalerna i Centern, utan även för Miljöpartiet och Socialdemokraterna.

Förvisso sätter V fingret på stora samhällsproblem. Elen är dyr, maten likaså, samtidigt som bankernas vinster jäser över. Arbetslösheten är hög.

Men lösningarna. De borde få Andersson att avundas Kristerssons relation med Åkesson. För politiken är radikal.

Senaste nytt från V:s valfabrik är ett högkostnadsskydd för el. Det vill regeringen också ha – med skillnaden att Tidöpartiernas tak är så högt att det troligen aldrig kommer att kicka in. 

Meningslöst valfläsk kan man dock inte anklaga Vänstern för. De vill se ett prisskydd redan från 75 öre per kilowattimme. Och det ska inte vara staten, utan elbolagen, som betalar, oklart hur. Konsekvenserna av en sådan reform är svåra att överblicka. När marknadens prissignaler sätts ur spel finns en risk att kunder i södra Sverige måste kopplas bort från elnätet.

Det är ren vänsterpopulism, och det är enligt plan.

Det fortsätter. Ica-handlare som inte sätter ner priserna när matmomsen sänks ska hotas med näringsförbud. Att det råder fri prissättning i Sverige och att näringsfriheten är grundlagsfäst tar Vänsterpartiet lätt på. Att det inte blir bättre för kunderna om matbutiker tvingas stänga bryr man sig inte om.

Tanken är kanske bara att sätta skräck i handlarna. Det är alltid någon illasinnad aktörs fel om folket far illa: handlarna, elbolagen, miljardärerna... Men för V är det viktigare att signalera att man är på folkets sida än att komma med förslag som skulle lösa problemen.

Det är ren vänsterpopulism, och det är enligt plan.

Efter att Januariavtalet slöts mellan S, MP, C och L identifierade V en lucka. De andra partierna till vänster drev ju högerpolitik, med avskaffad värnskatt och marknadshyror. 

”Vi behöver få människor att positionera sig runt andra konfliktlinjer än dagens invandringsdebatt”, skrev V i en analys efter att Januariavtalet blivit verklighet, och drog slutsatsen att partiet skulle skapa en ”inkluderande bred löntagaridentitet”.

Det är vad som sker nu.

Samtidigt har Nooshi Dadgostar sagt att hon tänker rösta nej till varje regering hon själv inte får sitta i.

Få tror att Socialdemokraterna kommer att släppa sitt historiska motstånd mot vänsterpartister i regering. Men Dadgostar spelar högt. För Magdalena Andersson, som drömmer om överenskommelser i mitten, lär det bli dyrt att styra Sverige.