Dags att ge fingret åt en purken turk!
Det är snarare i teokratier med hårda hädelselagar som man stenar, torterar och hänger människor.
Stressen över Natomedlemskapet har fått flera politiker och tyckare att vackla om yttrandefriheten. Gärna yttrandefrihet, men inte i detta nu!
När Turkiets Erdogan säger att Finland kan släppas in i Nato står vi kvar med koranbrännaren Rasmus Paludan, påhejad av Chang Frick. Missar vi härmed Nato? En bojkottvåg från den muslimska världen, är det vad våra företag ska riskera?
Till och med politiker från Liberalerna, som vanligtvis försvarar rätten att bränna heliga böcker, ryter till. Inblandning i Koranbränning kallas "det farliga beteendet", av partiets EU-parlamentariker Karin Karlsbro. Men att försvara yttrandefriheten endast när Natomedlemskapet inte anses hotat, eller bara som en teoretisk princip, är inte vatten värt.
Nu återkommer även argumentet att det borde vara förbjudet att bränna Koranen.
Kjell Magnusson, docent i sociologi, argumenterar i ett debattinlägg för det UNT (29/1). Likt tidigare ärkebiskop Antje Jackelén, som gav sig in i debatten under påskkravallerna i våras, påminner Magnusson om nazisternas bokbål på 1930-talet. Han citerar den tysk-judiske diktaren Heinrich Heine, som levde under 1800-talets första hälft: ”Där man bränner böcker, kommer man till sist att bränna människor”.
Det är ett starkt citat. Även Judiska centralrådet har skrivit under påståendet att det är hets mot folkgrupp att bränna Koranen.
Att visa sympatier för muslimer går dock att göra på bättre sätt än att kräva förbud mot hädelse.
Det kommer inte att brännas människor för att Sverige har en långtgående yttrandefrihet. Tvärtom är det i länder med yttrandefrihet – demokratier – som toleransen för minoriteter är hög. Att enskilda är fria att bränna egna bokexemplar är något annat än att makten arrangerar bokbål.
Trots den enorma uppmärksamheten som högerextremisten Rasmus Paludan fick i samband med påskupploppen fick hans Stram kurs i höstens riksdagsval 156 röster. Stödet är med andra ord så gott som noll.
Nazistiska motståndsrörelsen fick 847 röster. Även om demonstrationsrätten ger dem rätt att manifestera, det är tillåtet att förneka Förintelsen och bränna religiösa skrifter, är det svårt för konspiratoriska extremister att vinna mark.
Det är snarare i teokratier med hårda hädelselagar som man stenar, torterar och hänger människor. Protesterna i Iran borde ha påmint om det.
Att antidemokrater skäller på Sverige är inget skäl att skamset be om ursäkt för vår yttrandefrihet.
Stressen över Natomedlemskapet har fått flera politiker och tyckare att vackla om yttrandefriheten. Gärna yttrandefrihet, men inte i detta nu!
När Turkiets Erdogan säger att Finland kan släppas in i Nato står vi kvar med koranbrännaren Rasmus Paludan, påhejad av Chang Frick. Missar vi härmed Nato? En bojkottvåg från den muslimska världen, är det vad våra företag ska riskera?
Till och med politiker från Liberalerna, som vanligtvis försvarar rätten att bränna heliga böcker, ryter till. Inblandning i Koranbränning kallas "det farliga beteendet", av partiets EU-parlamentariker Karin Karlsbro. Men att försvara yttrandefriheten endast när Natomedlemskapet inte anses hotat, eller bara som en teoretisk princip, är inte vatten värt.
Nu återkommer även argumentet att det borde vara förbjudet att bränna Koranen.
Kjell Magnusson, docent i sociologi, argumenterar i ett debattinlägg för det UNT (29/1). Likt tidigare ärkebiskop Antje Jackelén, som gav sig in i debatten under påskkravallerna i våras, påminner Magnusson om nazisternas bokbål på 1930-talet. Han citerar den tysk-judiske diktaren Heinrich Heine, som levde under 1800-talets första hälft: ”Där man bränner böcker, kommer man till sist att bränna människor”.
Det är ett starkt citat. Även Judiska centralrådet har skrivit under påståendet att det är hets mot folkgrupp att bränna Koranen.
Att visa sympatier för muslimer går dock att göra på bättre sätt än att kräva förbud mot hädelse.
Det kommer inte att brännas människor för att Sverige har en långtgående yttrandefrihet. Tvärtom är det i länder med yttrandefrihet – demokratier – som toleransen för minoriteter är hög. Att enskilda är fria att bränna egna bokexemplar är något annat än att makten arrangerar bokbål.
Trots den enorma uppmärksamheten som högerextremisten Rasmus Paludan fick i samband med påskupploppen fick hans Stram kurs i höstens riksdagsval 156 röster. Stödet är med andra ord så gott som noll.
Nazistiska motståndsrörelsen fick 847 röster. Även om demonstrationsrätten ger dem rätt att manifestera, det är tillåtet att förneka Förintelsen och bränna religiösa skrifter, är det svårt för konspiratoriska extremister att vinna mark.
Det är snarare i teokratier med hårda hädelselagar som man stenar, torterar och hänger människor. Protesterna i Iran borde ha påmint om det.
Att antidemokrater skäller på Sverige är inget skäl att skamset be om ursäkt för vår yttrandefrihet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar