Valresultatet

 

Idag fredag 18 september handlar en påtagligt enfaldig debatt om huruvida islamister och invandrare bär skulden för de borgerligas valförlust.

Vänstersidan har varit målmedvetna i att informera icke-svensktalande grupper om fördelarna med att rösta på S, V och MP och de gjorde detta med en strategiskt skicklig taktik.

Om mottagarna tog till sig budskapet och röstade vänster ska de inte skuldbeläggas för detta!

De enda som bör skuldbeläggas är de borgerliga som misslyckades med att nå samma väljargrupper!

Där kan man tala om enfald!

Ansvaret för att väljarna i utanförskapsområden röstade vänster (om det var så) ligger helt på Tidölaget!

But, it ain't over till the fat lady sings.

Nu är centerledaren definitivt inte fet men talesättet har bäring på det slutliga regeringsbildandet.

Centerledaren Gunnar Hedlund sades ha en räv bakom båda öronen och kanske kommer hans nuvarande efterträdare med en överraskning.

10 dagar till valet

Med 10 dagar kvar till valet gör jag följande reflektion.

Dagarna i valstugan har visat att hälften av Centerpartiets lokala kandidater är vänstervridna och de övriga borgerliga.

Själv är jag högercenterpartist-

Om partiledningen under finaldagarna stöder de borgerliga får de min röst. Om inte blir det blankröst i riksdagsvalet men C i lokalvalet.



Valrörelsen 2026 har hittills varit som att se en film baklänges. Jaha, det var det, har känslan varit under våren. Som om det var över redan innan det hann börja.

Slutsatsen från experter, statsvetare och opinionsanalytiker har varit att den borgerliga regeringen förlorar och att Magdalena Andersson kommer att tillträda som Sveriges statsminister.

Utmaningen för henne har varit att få ihop sitt lag. Inte att besegra Ulf Kristersson. Eftervalsanalyserna har kommit innan förtidsröstningen ens har öppnat.

Det kan visa sig vara en felbedömning.

Sant är att den rödgröna sidan haft ett övertag i opinionsmätningarna. Sant är också att Liberalerna har legat under spärren med god marginal.

Men riksdagsval är inte som amerikanska romantiska komedier där alla förstår att tjejen kommer att bli kär i den störiga killen som visade sig vara hyvens. Magdalena Andersson tog ut segern i förskott även i förra valet.

På onsdagsmorgonen kom en nyhet som för Socialdemokraterna måste beskrivas, inte som en kalldusch, utan snarare ett hopp i en isvak – utan bastu.

Liberalerna: 3,3 procent. Socialdemokraterna: 25,8. Båda siffrorna är statistiskt säkerställda. Avstånd mellan blocken: 2,6 procentenheter. Det enligt en ny mätning från TV4/Novus.

En mätning är en mätning och det kan mycket väl komma nya opinionsundersökningar som visar annat. Men det lär ändå smällas i en och annan dörr på Sveavägen 68. För det är en katastrofsiffra för S.

Socialdemokraternas icke-strategi fungerar inte.

Med blott elva dagar kvar till valet kan man åtminstone slå fast följande.

Socialdemokraternas icke-strategi fungerar inte. Även om S hostar upp sig några snäpp från 25,8 till den 13 september skulle partiet göra sitt sämsta val sedan den allmänna och lika rösträttens införande. En mätning är en mätning, men den befäster trenden: Socialdemokraterna har långsamt men stadigt tappat i opinionsstöd under ett halvårs tid.

Det är inte så märkligt med tanke på att S planer är höljda i dunkel. Vilka ska S bilda regering med? V? C? Ingen vet. Centrala löften, som bankskatten, tycks man ha backat ifrån. Vilka grupper som kommer att få höjda skatter vill Andersson inte erkänna. S valslogan skulle kunna vara ”rösta på grisen i säcken”. Det går inte hem.

Likaså har det varit dumt av de borgerliga partierna att ge upp på förhand. Under de senaste veckorna har det varit dålig stämning hos Moderaterna och Sverigedemokraterna. Båda partierna tycks, likt experterna, tagit ut valresultatet i förskott. I stället för att fokusera på att vinna valet tycks det ha uppstått en kamp om att bli största oppositionsparti. Både Ulf Kristersson och Jimmie Åkesson har ”varnat” sina väljare för att taktikrösta på Liberalerna.

Men som sagt. Ett riksdagsval följer inte ett förutbestämt manus.

6,3 procent av väljarna var i förra valet ”sena blockbytare”. Och kampen om dem vanns av Ulf Kristerssons sida i politiken, enligt Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet.

Valet 2026 är inte valet 2022. Allt kan hända, bollen är rund och så vidare.

Men valet är inte över. Borgerlighetens uppgift framöver är att lägga gnabbet åt sidan och fokusera på att vinna det. Det är match igen.

Dags för mittenväljare att lämna Centern

2 september 2026

Så där ja. Det tog sin lilla tid men till slut kom opinionsskiftet med de första höstvindarnas tillnyktrande kraft. Liberalerna skjuter upp mot riksdagsspärren och Socialdemokraterna rasar ned. Detta blir en jämn spurt i mål.

Liberalernas partiledare Simona Mohamsson (L), statsminister Ulf Kristersson (M), Kristdemokraternas partiledare Ebba Busch (KD) och Sverigedemokraternas partiledare Jimmie Åkesson (SD) när Tidöpartierna håller en pressträff för att presentera en nyhet kopplad till åtgärder mot organiserad brottslighet under onsdagen.

För att göra det riktigt klart: Liberalerna får 3,3 procent och behöver alltså inte ens en procentenhet till för att ta sig över riksdagsspärren. De behöver runt 45 000 röster till. Tidöpartierna som helhet behöver numera bara platta ut 2,6 procent i blockskillnad för att vinna valet.

Skulle de procenten tas direkt från oppositionspartierna är valsegern ett faktum. Vi vet fortfarande heller inte hur stor del det är av de hittills avvaktande väljarna som efter övervägande ger regeringen fortsatt förtroende. Sannolikt lutar majoriteten av dessa åt bifall för en Tidöregering.

Den moderate justitieministern Gunnar Strömmer tog under onsdagen tillfället i akt att peka på en central del av opinionsmatematiken: Centerns relativt starka stöd just nu beror sannolikt på att mittenväljare sökt sig dit med idén att om det nu måste bli en rödgrön majoritet, så bör i alla fall Centern stärkas på det att det finns en liberal motkraft. Men den tanken är förfelad på flera sätt.

Det bygger på antagandet att Magdalena Andersson faktiskt vinner valet men det är just nu en öppen fråga. Om dessa mittenväljare vill tillförsäkra liberalismen en fast position i en kommande regering är det i det här läget förnuftigare att lägga rösten på Liberalerna i stället, för att  motverka en för stark högerkantring i en Tidöregering. De påverkar aktivt ett sådant skeende, för om Liberalerna blir kvar i riksdagen, vilket nu är realistiskt, och om det delvis sker just med hjälp av en överströmning av väljare från Centern till Liberalerna, avgör dessa liberalt sinnade väljare i princip valet. Fyra år till med en stabil regering, effektiv brottsbekämpning och goda statsfinanser.

Även ”riktiga” centerpartister, de som vanligen röstar på Centern, bör ta till sig detta. De kan med gott samvete rösta på Liberalerna i riksdagsvalet men fortsätta ge Centern rösten på kommunal och regional nivå.

Det som manifesterades under onsdagen var en händelse som såg ut som en tanke. Tidöpartiernas partiledare stod efter några dagars gnabb samlat uppradade på en gemensam presskonferens. De aviserade ett beslut att gå än hårdare fram mot den organiserade brottsligheten och göra det straffbart att över huvud taget vara medlem i ett kriminellt gäng. Vinner de valet kommer en sådan lag vara på plats 1 april nästa år.

Samtidigt deklararerade Centern att man tänker plocka fram den tidigare partiledaren Annie Lööf att kampanja med Elisabeth Thand Ringqvist. Samma Lööf som inför valet 2014 lovade alla att hon hellre skulle äta upp sin högra sko än att låta Centern bli stödhjul åt Socialdemokraterna. Det slutade med att Centern blev just ett stödhjul åt Socialdemokraterna och inte någon liberal garant för någonting.

En påminnelse precis i rätt tid för att understryka Strömmers iakttagelse.

Cirkus S

 

Valprognos

 

Med kaospartierna i regeringen

Hotet från vänstern

Vänsterpartiet är farligt

Många företrädare för Vänsterpartiet uppvisar en terrorromantik som är en fara för demokratin.

Måtte Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar aldrig bli minister.

Sofie Löwenmarks senaste avslöjande på Expressens ledarsida (3/8) om att riksdagsledamoten Ilona Szatmári Waldau hyllat en ledare för al-Aqsamartyrernas brigader och skrivit ett brev till stöd för den fängslade terroristen är inte en tillfällighet. Det följer ett mönster.

Nu senast har riksdagsledamöter skickat stödbrev till palestinska fångar – däribland personer dömda för självmordsbombningar, kidnappning och mord. En ledamot hyllade en man som organiserat attentat där barn dödades. Partiets gruppledare skrev till en livstidsdömd mördare. När sanningen kom fram skyller partiledningen på ”fel i faktagranskningen” och raderade inlägg. Det är symptomatiskt. För det finns ett mönster av aktivism och militant antisionism i Vänsterpartiet.

Vänsterpartiet har länge odlat en farlig romantisk syn på våld som befrielsekamp. Många inom partiet, från topp till tå, ursäktar, relativiserar och i värsta fall hyllar terror mot judar och Israel. Antisemitiska utsagor har dykt upp både bland kandidater och ledande företrädare.

Partiledningen med Nooshi Dadgostar i spetsen har också reagerat sent, motvilligt och med minimal självkritik. Partiet har rensat bort namn på sina listor först när media avslöjat att många kandidater är olämpliga – inte för att det principiellt tar avstånd från antisionism och våldsbejakande extremism.

Detta är inte att respektera parlamentarisk demokrati. Det är gatans parlament. Vänsterpartiet fungerar ofta mer som en förlängning av aggressiva demonstrationståg och aktivistnätverk än som ett parti som tar ansvar för Sveriges säkerhet och rättsstat. V prioriterar symboliska solidaritetsgester med dömda terrorister framför att försvara de demokratiska värden partiet påstår sig stå för.

Vänsterpartiets återkommande skandaler visar att problemet är strukturellt – det handlar inte om enstaka rötägg.

Detta är oacceptabelt. Demokrati bygger på att skilja mellan protest och våld, mellan saklig kritik och hatfulla utfall. Slagorden om ”inga sionister på våra gator” vittnar om en antisemitism där just judar inte skulle få ha en stat till skillnad från svenskar, indier och japaner.

Israel är den enda demokratin i Mellanöstern och har rätt att försvara sina medborgare mot våldsamma grupper som öppet strävar efter landets förstörelse. Att sympatisera med dem som mördar judar – oavsett hur man paketerar det som ”motstånd” – är att svika både humanismen och realpolitiken.

Partiledningen visar dock ingen riktig styrka att få bort extremismen i partileden. Nooshi Dadgostar ställer däremot ett ultimativt krav på att hon ska bli minister i nästa S-ledda regering, men vägrar att göra upp med de krafter inom partiet som dras till våldsromantik och antisemitism. Det är inte bara omdömeslöst. Det är farligt.

Ett parti som inte kan hålla rent internt kan inte anförtros att skydda det öppna samhället. Vänsterpartiets återkommande skandaler visar att problemet är strukturellt – det handlar inte om enstaka rötägg.

Sverige behöver partier som försvarar demokratin, inte sådana som flörtar med dess fiender.

Måtte Vänsterpartiet aldrig hamna i regeringsställning. De som funderar på att rösta på något av de rödgröna partierna bör ha detta i åtanke den 13 september.

Och Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet måste klargöra före valdagen om de är beredda att ge Noodhi Dadgostar och hennes aktivister ministerposter.

Hittat på X:

Har Socialdemokraterna en väpnad gren?

Socialdemokraterna har under lång tid betraktat Fatah som sitt palestinska "systerparti". Båda partierna är medlemmar i Progressiva alliansen och Socialistinternationalen.

Att Socialdemokraterna behåller Fatah som systerparti måste anses djupt problematiskt och oförståeligt. Luktar terror-romatik lång väg.

Har Vänsterpartiet blivit Socialdemokraternas väpnade gren?

Tanken är egentligen genial i sin enkelhet.

När Socialdemokraterna vill framstå som statsbärande, mogna och redo att ta ansvar för rikets finanser, klär sig partiledningen i prydliga kostymer och talar allvarligt om stram budgetdisciplin. Men politik handlar ju också om att slåss. Och det är då man skickar fram Vänsterpartiet – iförda fotriktiga skor, palestinasjalar och en retorik skarp nog att skära igenom vilken Expressen redaktion som helst.

Där Socialdemokraterna skickar en artig reprimand i en riksdagsdebatt, skickar Vänsterpartiet en verbal klusterbomb. Eller möjligt, en näve ruttna tomater som automateld. De blockerar gator, startar stormiga ”brev till terrorist” kampanjer och bjuder in terrorister till riksdagens talarstol för att försvara just, vadå?

Det är ett perfekt uppdelat gerillakrig: S sköter de diplomatiska förhandlingarna i fikarummet, medan V sköter skyttegravskriget i medierna.

Så glöm Al-Aqsa martyrernas brigader och gamla exilorganisationer. Det nya politiska landskapet i Sverige kräver siamesiska lösningar. Vänsterpartiet står redo med plakat som vapen och slagord som ammunition. De tar smällarna, de skrämmer borgerligheten, och när krutröken väl lagt sig kan Socialdemokraterna lugnt kliva fram, borsta av axlarna och ta över regeringsmakten igen. Vänsterpartiet har även lösningen på judefrågan. Dock lägger Socialdemokraterna näsan i samma sionblöt i Stockholms stad.

Det kallas för ett strategiskt partnerskap. Eller som man säger på Sveavägen 68, ett helt vanligt samarbete på den progressiva sidan. Den militära beteckningen är antagligen växeleldställning med stormtrupper.

En annan gren

Religionskrigets första linje i den socialdemokratiska armén, utkämpas av den ”väpnade grenen” Tro & Solidaritet (tidigare Broderskapsrörelsen), som är ett förbud inom S-koncernen.

Tro & Solidaritet har kopplingar till islamistiska rörelser, däribland det Muslimska brödraskapet eller dess svenska svans (såsom studieförbundet Ibn Rushd).

Muslimska brödraskapet är terrorklassat i ett antal länder, b la USA.
Terrorforskare varnar för kopplingar till extrema grupper som Muslimska brödraskapet. En fransk rapport hävdar att svenska Socialdemokraterna är brofästet för den muslimska integrationen/infiltrationen i Europa.

Centerpartiets svek

De ledande centerpartisternas hysteriska fokus på Sverigedemokraterna liknar hjärntvätt.

Vår regionala företrädare skulle motivera kommunkretsen att kämpa för valframgång men mest handlade peppningstalet om Sverigedemokraterna!

Nu när det bara är en månad till valet ser C ut att vara garantin för att SD blir valvinnare!

Centerpartiets vägval hotar svenskt lantbruk

8 augusti 2026

I realiteten valde man bort landsbygden i samma stund som man lät fobin för Sverigedemokraterna gå så långt att man hellre öppnar dörren för Miljöpartiet, skriver Peter Kullgren.

Det vore anständigt gentemot väljarna om Centerpartiet kunde erkänna att vänsterliberala storstadsväljare har företräde i partiets strategiska kalkyler, skriver Peter Kullgren.

Vi står nu, som alltid, på er sida.”. Så lyder Emma Wiesners med flera centerkollegors budskap till bönderna här i NWT. Det låter måhända bra, men måste betraktas som en dimridå, ett desperat politiskt skådespel som tycks gå ut på att försöka rädda de landsbygdsväljare som räddas kan. Men bönderna lär genomskåda bluffen.

Centerpartiets lantbrukslöften förblir tomma eftersom man aldrig kan förklara hur de ska förverkligas nu när man har valt fel lag.

I realiteten valde man bort landsbygden i samma stund som man lät fobin för Sverigedemokraterna gå så långt att man hellre öppnar dörren för Miljöpartiet.

Det vore anständigt gentemot väljarna om Centerpartiet kunde erkänna att vänsterliberala storstadsväljare har företräde i partiets strategiska kalkyler. Det går inte att äta kakan och ha den kvar.

Miljöpartiet vill avgiftsbelägga skogsägare, kraftigt höja bränslepriserna och älskar den naturrestaureringslag som fel hanterad kan slå kraftigt mot jobb och tillväxt i Värmland. Därtill anser MP att den svenska vargstammen är för liten. Hur Centerpartiet aktivt kan välja att vilja samsas med en sådan agenda är och förblir obegripligt

Det är djupt felaktigt att försöka påskina att Kristdemokraterna och regeringen inte jobbar för bönderna. Regeringen har satt målet om stärkta villkor och ökad produktion i förarsätet för politiken. Skatten på jordbruksdiesel hålls nere till minimum, investeringsstödet har vässats och Norrlandsstödet, som även berör delar av Värmland, har maxats.

Djurhållningen främjas bland annat genom betesersättningar samtidigt som en struktur för att bekämpa regelkrångel har etablerats. Som svar på krisen i Mellanöstern har ett krisstöd om 1,6 miljarder beslutats. Med oss förenklas också reglerna för skogsbruket som är en ryggrad i svensk ekonomi. Det förmådde naturligtvis aldrig Centerpartiet ihop med de rödgröna.

Det är ingen hemlighet att vi kristdemokrater är kritiska till en svällande totalbudget för EU. Vid höjningar tvingas svenskar, som är bland EU:s största nettobetalare, finansiera alltmer verksamhet i andra länder. Kristdemokraterna vågar prioritera. Vi anser att regionalfonderna, vars syfte är att omfördela resurser mellan EU:s regioner, måste minska kraftigt.

Jordbruksbudgeten fyller en viktig funktion, inte minst för att stärka vår försörjningsberedskap. Men även jordbruksbudgeten kan bli mer funktionell och effektiv. För oss är det självklart att resurserna ska gå till ökad produktion, inte till grön symbolpolitik.

Senast Sverige, efter en valutaförordningsändring, kunde hämta hem mer pengar från den gemensamma jordbrukspolitiken, såg vi till att resurserna gick dit de hör hemma – till bönderna. I motsvarande situation 2019, när Centerpartiet hade inflytande, gick de till annat än en stärkt strategisk plan för lantbruket.

Kanske är det ett smakprov på partiets förhandlingsförmåga om olyckan är framme och Centerpartiet än en gång hjälper de rödgröna till makten. Låt oss hoppas att svensk landsbygd slipper det.

Peter Kullgren (KD)
Landsbygdsminister och riksdagskandidat

Valet 2026 akt 2

Den här personen vill leda Sverige de kommande fyra åren tillsammans med de galna gröna och terroristkramarna i Vänsterpartiet.

Starta videon och njut!

Val 2026 akt 1

 

Socialdemokraterna vill tiga ihjäl valet

Publicerad 4 aug 2026

Socialdemokraternas taktik för att vinna valet är lika tom som usel. Magdalena Andersson bedriver en valrörelse utan politik.

När en socialdemokrat yttrar självkritik bör man vara skeptisk. Så även nu när Magdalena Andersson drar ut på vägarna. S har inte varit tillräckligt bra, skriver partiledaren i en debattartikel i Expressen. Exakt hur partiet har brustit skriver hon dock inte. Men ut på valturné ska hon. Hon söker folkets mandat att leda landet.

Den som är road av sådant kan ta fram papper och penna för floskelbingo.

Anderssons artikel är full av oprecisa formuleringar: I en osäker omvärld behövs ett starkt ledarskap. Hårt arbetande svenskar ska sättas i främsta rummet. För att möta de utmaningar som landet står inför behövs dessutom sammanhållning, inte splittring.

Nähä? Få är de som föreslår att bidragsfuskare ska premieras och att polariseringen i samhället bör öka.

Till hennes försvar ska sägas att de flesta politiker kör med en hel del snömos. Men det som är unikt för Socialdemokraterna under Magdalena Andersson är att det inte kommer något mer. I vanliga fall brukar harangerna om att stå upp för ett tydligt ledarskap när kalla vindar blåser följas av åtminstone ett konkret förslag, som att ”därför inför vi nu en förstärkt elbilspremie”. Men inte här.

Det kommer heller inte att gå att ställa S till svars om fyra år om de nu skulle vinna, eftersom partiet går till val på att allt i allmänhet ska vara bra.

De principer som Andersson presenterar är lika klara som Östersjön vid algblomning.

Hon inleder sin valturné med att slå fast tre saker som så gott som alla redan tycker: försvaret ska stärkas och gängkriminaliteten ska bekämpas, ekonomin ska växa utan att klimatet tar skada, och så den sista punkten, Sverige ska ”hålla ihop”.

Men hon säger inte hur det ska gå till. Konkretionen är noll.

Hon skriver till och med rätt ut att politiken som S går till val på ska formas efter valet. 

När partiet väl har vunnit ska det bli breda samarbeten där förslagen mejslas fram.

Till skillnad från det politiska innehållet är taktiken tydlig: Högern ska förlora, splittras och sedan gå med på att rösta för S-budgetar under parollen ”blocköverskridande ansvarstagande för Sverige” eller något i den stilen.

Så har det låtit från Socialdemokraterna under hela valåret. Det enda konkreta förslag S har som innehåller en konfliktyta är att ta bort karensavdraget. I övrigt går S till val på att det är bra när det är bra.

Men om den borgerliga regeringen nu kört Sverige i botten så hårt som S hävdar borde behovet av konkreta reformer vara akut. Det borde finnas en lång lista med saker som blir annorlunda om Magdalena Andersson får bilda regering. Men nej.

S-ledaren säger att hon står för ett tydligt ledarskap. Men utan sakpolitik finns inget att debattera förutom frågor som folk är utleda på, som vems fel det var att kärnkraftsreaktorer stängde eller vem som var mest ansvarig för den oansvariga migrationspolitiken. Väljarna har inget att ta ställning till.

Det kommer heller inte att gå att ställa S till svars om fyra år om de nu skulle vinna, eftersom partiet går till val på att allt i allmänhet ska vara bra. Och det är svårt att mäta.

Det är inte ens triangulering.

S-taktiken är att abdikera från politik.

Valet 2026