Det jag skriver om islam blir sannolikt straffbart om syltryggen Kristersson fortsätter med sitt krypande.
Aftonbladets Åsa Linderborg visar civilkurage och går tvärs mot stolpskottet Anders Lindberg på samma tidning.
Han är en ren islamofil.
Otäckt att försvarare av yttrandefriheten sviker
Åsa Linderborg Publicerad 2023-08-25
Det är många som försöker förklara vad ”den muslimska världen” känner kring vår yttrandefrihet. Jag läser till exempel att OIS hyser större obehag för koranbränder än satir.
Med andra ord: om vi bara förbjuder koranbränderna, så är allt okej.
Säg det till Gérard Biard, chefredaktör för Charlie Hebdo. Han besökte nyligen Arendal, Norges motsvarighet till Almedalen, där han varnade Sverige för att böja sig.
Men det är inte bara islamister som utgör ett hot, menar Biard. Mediefolk, konstnärer och författare är så rädda att stöta sig med allsköns identitetssensitiva grupper, att självcensuren blivit yttrandefrihetens största fiende.
2019 publicerade New York Times en teckning där en blind Donald Trump med kippa rastade Netanyahu i form av en hund. Efter anklagelser om antisemitism beslutade NYT att helt upphöra med satir.
Som Aftonbladets kulturchef publicerade jag Rondellhunden fem gånger. Jag är inte säker på att jag skulle göra det i dag och jag skäms över att erkänna det. Men den hänger hemma hos mig, jag har fått den av Vilks. De gånger jag har fotografer hemma ser de alltid till att jycken inte kommer med i bild, vilket provocerar mig samtidigt som jag fattar varför.
SOM-institutet publicerade i våras en undersökning som visade att det framför allt är vänsterliberala väljare – de som mässar sig hesa om hur alla andra hotar demokratin – som anser att yttrandefriheten är överskattad.
I sommar har det varit borgerliga ledarskribenter som anser att ”vi måste vara beredda att offra något”.
Offra vad för vad då?
Så gammaldags ordet demokrati börjar låta. Man pratar bara om den som nåt slags problem. Det började med Brexit och sen dess har positivhalaren inte kunnat sluta veva fram sina litanior om det korkade folket.
I stället langar vi luftpastejer om goda värderingar. En sån är tydligen att vi ska tillskriva jordens alla muslimer okontrollerbar ilska, som vore de barn som ännu inte utvecklat sin talförmåga. För att behaga islamisterna och Nato-Erdogan har vi plötsligt diskvalificerat – offrat – vår erfarenhet att de flesta muslimer faktiskt är så som vi uppfattar oss själva: hyggliga, tålmodiga, fridfulla.
Det är otäckt när de som alltid har varit pålitliga försvarare av yttrandefriheten vacklar eller sviker. Namn efter namn har gått bort sig de senaste veckorna.
I den här frågan är jag mer rädd för kommentariatet än för regeringen. Och för den fria marknaden, där allt är till salu. Att Saudiarabien, som är mer upprörda över svenska koranpyromaner än över hur Kina behandlar uigurerna, köper fotbollslag och stjärnspelare är bara början. Snart har de köpt våra ”fria” medier.
Våra rädslor och därmed våra tankar och principer har de visst redan lagt beslag på.
Förbjuder vi koranbränningar förbjuder vi snart något annat
Åsa Linderborg
Publicerad 2023-07-07
Pakistan, Saudiarabien, påven, USA, Turkiet, FN – det är en månghövdad hydra som nu kräver att landet med världens mest vidsträckta yttrandefrihet ska tänka sig för. Anpassa sig.
Och allt fler här hemma lyssnar på utpressarna.
Det heter att ”koranbränderna skadar Sveriges relationer till andra stater”. Det anses med andra ord vara alla medborgares plikt att se till att Sverige håller sig väl med Erdoğan och gänget.
”Koranbränderna kan ge upphov till terrorism” är ett nytt, halsbrytande argument. Det borde i så fall gälla alla som retas med eller angriper islam. En satirteckning, roman, tidskrift – säg något uttryck som inte kan ha samma kraft som en tändsticka. Då lämnar vi Salman Rushdie, Charlie Hebdo och Lars Vilks åt deras egna öden.
Förbjuder vi koranbränningar förbjuder vi snart något annat.
Tyngre väger argumentet att ”koranbränningar är en hathandling som riktar sig mot muslimer”, men symboliserar koranen en religion eller en etnicitet? Hur gör vi i så fall med andra religiösa symboler, såsom slöjan? Ska den få vara fri för satir och majbrasa eller ska även den skyddas?
Man säger att ”koranbränningarna bidrar till den alarmerande ökningen av religionshatet i Europa.” Här lämnar man den specifika frågan om islamofobin, som är ett problem.
Kampen för yttrandefrihet handlade från början om rätten att få ifrågasätta religiösa trossatser. Hat eller kritiskt tänkande, vem avgör var gränsen går? Och spelar skillnaden någon roll för den som inte vill få sin tro ifrågasatt?
Och så finns den vänsterliberala hållningen, som menar att ”yttrandefriheten är överskattad.” Den kan man kosta på sig om man själv aldrig har haft en obekväm åsikt.
Yttrandefriheten är inte till för ”I’m a democrat but”-jonglörerna, som nu oreflekterat delar sitt bröd med Salman bin Abdul Aziz. Den är menad för avvikarna, dårarna, sanningssägarna, de självständiga tänkarna. Civilkuraget. Oppositionen. Demokratin.
Yttrandefriheten kan inte ”utnyttjas”, den är neutral, den struntar i vem som är ärlig i sitt uppsåt och vem som är provokatör. Problemmakarna är de som kräver att vi ska knäböja för deras upprördhet. Den som har svårast att hantera sin ilska, vinner tydligen.
Och så finns de som menar att ”Sverige måste sluta uppfostra andra.”
Vi har en yttrandefrihet som ”andra” offrar sina liv för. Att vi ska börja karva i den för att framstå som mer ödmjuka inför omvärlden, det vore att svika samtliga demokratirörelser förr och nu.
Vår yttrandefrihet är ingen show off. Den är till för oss som bor här, den fyller en mening, och vi fick den inte gratis.
Är det nåt mer ni tycker att vi ska kompromissa om?
I den pågående debatten kring yttrandefrihet och en repressiv reformering av ordningslagen står det nu klart att de reformerna inte är goda nog för Aftonbladets ledarredaktion och OIC-staterna. Bägge vill gå längre vilket kommer slå hårt mot det som rör den svenska demokratins kärna. Den vida yttrandefriheten och den fria konsten samt kulturen. För OIC-staterna är det ett mål som nu kommer närmare och överskuggar allt annat. Trakasserierna av homosexuella.
I den pågående debatten om förändringrar i den svenska ordningslagen för att runda grundlagen för att införa en censurlagstiftning blir frontlinjerna allt klarare. Det efter att den danska regeingen under gårdagen kunde presentera sitt mer direkta förslag.
Det danska förslaget fick inte oväntat ett aktivt stöd från Aftonbladets ledarredaktör Anders Lindberg i fredagens Aktuellt. Lindberg har under en längre tid argumenterat för grundlagsreformer som skulle underlätta åtal för hets mot folkgrupp när svenska muslimska organisationer granskas och kritiseras.
Aftonbladet har tidigare även framfört att svenska muslimer berövats flera av sina friheter, ett narrativ som uppvisar slående likhetter med den desinforrmation som har sitt ursprung i Kreml och Teheran.
Regeringen har, med översynen av Ordningslagen i en situation där Sverige likt Danmark befinner sig under stark press från OIC-staterna, kommit att vika sig. OIC är den mellanfolkliga organisation som samlar världens 57 stater med muslimsk majoritetsbefolkning. Det som förenar dessa stater är att de har motsvarande skräpstatus i The Economists demokratiindex.
Med detta steg öppnar regeringen för en fortsättning på kraven på svensk underrkastelse. En underkastelse som direkt kommer slå mot HTQI-rörelsen.
Nästa steg: Bögarna och Grundlagarna
Det andra som förenar OIC-staterna är att i praktiken samtliga har en ännu mer repressiv lagstiftning kring homosexualitet. I Pakistan döms homosexualitet med döden medans blasfemi renderar i fängelsestraff på mellan tio år och livstid.
Och med den danska forrmuleringen, att skändning av religiösa skrifter träffas av straffansvar, breddas det antal urkunder som kan skyddas av den danska lagstiftningen. En lagstiftning som i förlängningen kommer styra och påverkar den svenska regeringens utredning.
Inte bara Koranen utan även det som kallas Haditherna kommer att omfattas. Haditherna är de nedteckningar av Profetens tolkningar och liv som ligger till grund för tolkning av Koranen som rättslig källa.
Kring år 750 kom hadithtraditionen att ta form som en gren inom den islamiska religiösa vetenskapen och under perioden mellan ca år 750-950 kom ett flertal samlingar av hadither att sammanställas. Det som gjordes var att de som lärde ut Koraneen samlade in de historier kring Muhammeds leverne; ”vad han sagt, gjort eller stillatigande accepterat att någon i hans närhet sagt och gjort”.
Detta var något som Lars Vilks i sin religionskritik gestaltade med sin konst där han använde sig av Rondellhunden Profeten M som delmotiv. Denna konstform kritiserades starkt av bland annat Aftonbladets Anders Lindberg som åsatte Vilks klandervärda egenskaper när Aftonbladet ledare senare tog ställning mot hans konstnärsskap och roll som opinionsbildare.
Sedan juli 2010 återfanns Vilks i al-Qaidas tidskrift Inspire lista över ”islams fiender” som bör skjutas. Utöver Vilks står bland andra Salman Rushdie, Ayaan Hirsi Ali och Charlie Hebdos numera mördade chefredaktör Stéphane ”Charb” Charbonnier.
Lindbergs nekrolog över Vilks utgjorde ett av undantagen, närmast av tvång eller god ton, från hans sida i att ge en mer neutral bild. Då hade polisen låst in Vilks under åtta års tid för ett brott han inte begått. Vilks kom att avtjäna islamisternas straff, på livstid, efter en dom i en utomjuridisk process som inte gick att överpröva.
Vid det sista tillfället som Lars Vilks ställde ut sina religionskritiska Rondellhundsverk, det som kom att utvecklas till attentatet i Köpenhamn 2015 på utställningslokalen Krudttønden, mördades en polisman innan den islamistiske terroristen kunde skjutas till döds, var ett av motiven ett verk som kritiserar synen på sexualitet inom islam och lagstiftningen som följer med haditherna. Haditherna utgör den rättsliga vägledningen.
Koranen reglerar homosexualitet som klandervärd (Sura 4:16) men reglerar inte straffet. Straffet för homosexualitet är, visar studier av Haditherna, döden. Antingen genom att slängas ut från ett hustak (Sahih Bukhari 7:72:774) eller genom att brännas på bål eller stenas till döds. De senare två haditherna är av yngre datering än Bukhari (800-talet och tillmäts lägre värde. Men att dödsstraff är det enda möjlig straffet är idag oomtvisteligt.
Leve islam – Död åt homosexuella
Att hatet mot homosexuella övertrumfar skrivningarna i Koranen och haditherna i avskyn mot Koranskändningarna märks i demonstrationerna mot Sverige.Talkörer i Islamabad och Teheran skanderar, i protest mot Koranskändningarna
Leve islam, död åt homosexuella
Det vill ingenting om själva Koranbränningarna.
Av dessa skäl kommer inte OIC-länderna, eller Aftonbladets ledarredaktion, låta sig nöjas med förändrad svensk ordningslag. För att komma åt den kärna som dessa länder kräver kommer förändringar av grundlagen krävas.
Annars kan OIC, Partiet Nyans och Aftonbladets ledarredaktion inte komma åt det som provocerar dem mest. Ifrågasättandet av hela det norm- och regelverk som dömer konstnärer och författare till döden. Där dödsdomen aldrig upphävs vilket Salman Rushdies öde vittnar om.
Och oavsett vad andra säger i efterhand så utgör Vilks verk, där han gör satir över ett av konsthistoriens mest ekivoka och homoerotiska motiv från slutet på 1500-talet, en direkt attack mot islamismens själ.
Islams oförsonliga hat mot homosexuella.
Otäckt att försvarare av yttrandefriheten sviker
Åsa Linderborg Publicerad 2023-08-25
Det är många som försöker förklara vad ”den muslimska världen” känner kring vår yttrandefrihet. Jag läser till exempel att OIS hyser större obehag för koranbränder än satir.
Med andra ord: om vi bara förbjuder koranbränderna, så är allt okej.
Säg det till Gérard Biard, chefredaktör för Charlie Hebdo. Han besökte nyligen Arendal, Norges motsvarighet till Almedalen, där han varnade Sverige för att böja sig.
Men det är inte bara islamister som utgör ett hot, menar Biard. Mediefolk, konstnärer och författare är så rädda att stöta sig med allsköns identitetssensitiva grupper, att självcensuren blivit yttrandefrihetens största fiende.
2019 publicerade New York Times en teckning där en blind Donald Trump med kippa rastade Netanyahu i form av en hund. Efter anklagelser om antisemitism beslutade NYT att helt upphöra med satir.
Som Aftonbladets kulturchef publicerade jag Rondellhunden fem gånger. Jag är inte säker på att jag skulle göra det i dag och jag skäms över att erkänna det. Men den hänger hemma hos mig, jag har fått den av Vilks. De gånger jag har fotografer hemma ser de alltid till att jycken inte kommer med i bild, vilket provocerar mig samtidigt som jag fattar varför.
SOM-institutet publicerade i våras en undersökning som visade att det framför allt är vänsterliberala väljare – de som mässar sig hesa om hur alla andra hotar demokratin – som anser att yttrandefriheten är överskattad.
I sommar har det varit borgerliga ledarskribenter som anser att ”vi måste vara beredda att offra något”.
Offra vad för vad då?
Så gammaldags ordet demokrati börjar låta. Man pratar bara om den som nåt slags problem. Det började med Brexit och sen dess har positivhalaren inte kunnat sluta veva fram sina litanior om det korkade folket.
I stället langar vi luftpastejer om goda värderingar. En sån är tydligen att vi ska tillskriva jordens alla muslimer okontrollerbar ilska, som vore de barn som ännu inte utvecklat sin talförmåga. För att behaga islamisterna och Nato-Erdogan har vi plötsligt diskvalificerat – offrat – vår erfarenhet att de flesta muslimer faktiskt är så som vi uppfattar oss själva: hyggliga, tålmodiga, fridfulla.
Det är otäckt när de som alltid har varit pålitliga försvarare av yttrandefriheten vacklar eller sviker. Namn efter namn har gått bort sig de senaste veckorna.
I den här frågan är jag mer rädd för kommentariatet än för regeringen. Och för den fria marknaden, där allt är till salu. Att Saudiarabien, som är mer upprörda över svenska koranpyromaner än över hur Kina behandlar uigurerna, köper fotbollslag och stjärnspelare är bara början. Snart har de köpt våra ”fria” medier.
Våra rädslor och därmed våra tankar och principer har de visst redan lagt beslag på.
Förbjuder vi koranbränningar förbjuder vi snart något annat
Åsa Linderborg
Publicerad 2023-07-07
Pakistan, Saudiarabien, påven, USA, Turkiet, FN – det är en månghövdad hydra som nu kräver att landet med världens mest vidsträckta yttrandefrihet ska tänka sig för. Anpassa sig.
Och allt fler här hemma lyssnar på utpressarna.
Det heter att ”koranbränderna skadar Sveriges relationer till andra stater”. Det anses med andra ord vara alla medborgares plikt att se till att Sverige håller sig väl med Erdoğan och gänget.
”Koranbränderna kan ge upphov till terrorism” är ett nytt, halsbrytande argument. Det borde i så fall gälla alla som retas med eller angriper islam. En satirteckning, roman, tidskrift – säg något uttryck som inte kan ha samma kraft som en tändsticka. Då lämnar vi Salman Rushdie, Charlie Hebdo och Lars Vilks åt deras egna öden.
Förbjuder vi koranbränningar förbjuder vi snart något annat.
Tyngre väger argumentet att ”koranbränningar är en hathandling som riktar sig mot muslimer”, men symboliserar koranen en religion eller en etnicitet? Hur gör vi i så fall med andra religiösa symboler, såsom slöjan? Ska den få vara fri för satir och majbrasa eller ska även den skyddas?
Man säger att ”koranbränningarna bidrar till den alarmerande ökningen av religionshatet i Europa.” Här lämnar man den specifika frågan om islamofobin, som är ett problem.
Kampen för yttrandefrihet handlade från början om rätten att få ifrågasätta religiösa trossatser. Hat eller kritiskt tänkande, vem avgör var gränsen går? Och spelar skillnaden någon roll för den som inte vill få sin tro ifrågasatt?
Och så finns den vänsterliberala hållningen, som menar att ”yttrandefriheten är överskattad.” Den kan man kosta på sig om man själv aldrig har haft en obekväm åsikt.
Yttrandefriheten är inte till för ”I’m a democrat but”-jonglörerna, som nu oreflekterat delar sitt bröd med Salman bin Abdul Aziz. Den är menad för avvikarna, dårarna, sanningssägarna, de självständiga tänkarna. Civilkuraget. Oppositionen. Demokratin.
Yttrandefriheten kan inte ”utnyttjas”, den är neutral, den struntar i vem som är ärlig i sitt uppsåt och vem som är provokatör. Problemmakarna är de som kräver att vi ska knäböja för deras upprördhet. Den som har svårast att hantera sin ilska, vinner tydligen.
Och så finns de som menar att ”Sverige måste sluta uppfostra andra.”
Vi har en yttrandefrihet som ”andra” offrar sina liv för. Att vi ska börja karva i den för att framstå som mer ödmjuka inför omvärlden, det vore att svika samtliga demokratirörelser förr och nu.
Vår yttrandefrihet är ingen show off. Den är till för oss som bor här, den fyller en mening, och vi fick den inte gratis.
Är det nåt mer ni tycker att vi ska kompromissa om?
Åsa Linderborg
Nu hotar ”fredens religion” Sverige så mycket att alla borde insett hur ofredlig religionen som tillåtits ofreda vårt land är.
Winston Churchill:
How dreadful are the curses which Mohammedanism lays on its votaries! Besides the fanatical frenzy, which is as dangerous in a man as hydrophobia in a dog, there is this fearful fatalistic apathy. The effects are apparent in many countries. Improvident habits, slovenly systems of agriculture, sluggish methods of commerce, and insecurity of property exist wherever the followers of the Prophet rule or live. A degraded sensualism deprives this life of its grace and refinement; the next of its dignity and sanctity.
The fact that in Mohammedan law every woman must belong to some man as his absolute property—either as a child, a wife, or a concubine—must delay the final extinction of slavery until the faith of Islam has ceased to be a great power among men. Individual Moslems may show splendid qualities. Thousands become the brave and loyal soldiers of the Queen: all know how to die. But the influence of the religion paralyzes the social development of those who follow it. No stronger retrograde force exists in the world. Far from being moribund, Mohammedanism is a militant and proselytizing faith. It has already spread throughout Central Africa, raising fearless warriors at every step; and were it not that Christianity is sheltered in the strong arms of science—the science against which it had vainly struggled—the civilization of modern Europe might fall, as fell the civilization of ancient Rome.
In a story that is almost a year old, but certainly worth remembering at such a critical time as now, a British man was arrested for publicly quoting this exact passage of Churchill’s.
From The Washington Times:
Quoting Winston Churchill’s opinions on Islam contributed to a U.K. politician’s arrest — and possible imprisonment of up to two years.
Paul Weston, chairman of the party Liberty GB, was making a speech Saturday outside the Winchester Guildhall in Hampshire, when he quoting the famous prime minister, the Independent reported.
After a member of the public complained, Mr. Weston was subsequently arrested for religious harassment when he did not comply with officers’ orders to leave the area.
The text that contributed to Mr. Weston’s arrest came from Churchill’s book “The River of War: An Account of the Reconquest of the Sudan,” written by the former prime minister in 1899 during his time as an Army officer in Sudan.
winston
America’s Thomas Jefferson, in his Notes on the State of Virginia, expressed an identical sentiment as Churchill later did, regarding the unjust and vile treatment of women by “the merciless Indian savages”:
The women are submitted to unjust drudgery. This I believe is the case with every barbarous people. With such, force is law. The stronger sex therefore imposes on the weaker. It is civilization alone which replaces women in the enjoyment of their natural equality. That first teaches us to subdue the selfish passions, and to respect those rights in others which we value in ourselves. Were we in equal barbarism, our females would be equal drudges.
Again, Jefferson said this regarding the Indians, but one can easily imagine the same rule generally applied to the religion of Islam, which refuses to recognize the equal rights of women.
Here’s Churchill again on Islam, this time from The Story of the Malakand Field Force:
That religion, which above all others was founded and propagated by the sword—the tenets and principles of which are instinct with incentives to slaughter and which in three continents has produced fighting breeds of men—stimulates a wild and merciless fanaticism. The love of plunder, always a characteristic of hill tribes, is fostered by the spectacle of opulence and luxury which, to their eyes, the cities and plains of the south display. A code of honour not less punctilious than that of old Spain is supported by vendettas as implacable as those of Corsica. …
Indeed it is evident that Christianity, however degraded and distorted by cruelty and intolerance, must always exert a modifying influence on men’s passions, and protect them from the more violent forms of fanatical fever, as we are protected from smallpox by vaccinations. But the Mohammaden religion increases, instead of lessening, the fury of intolerance. It was originally propagated by the sword, and ever since its votaries have been subject, above all the peoples of all other creeds, to this form of madness.
Christianity (and also Judaism) is conducive to the civilization of mankind, meaning the public recognition of the equal natural rights of all human beings. It moderates man’s passions and increases the propensity for toleration. Islam does not.
Nu hotar ”fredens religion” Sverige så mycket att alla borde insett hur ofredlig religionen som tillåtits ofreda vårt land är.
Winston Churchill:
How dreadful are the curses which Mohammedanism lays on its votaries! Besides the fanatical frenzy, which is as dangerous in a man as hydrophobia in a dog, there is this fearful fatalistic apathy. The effects are apparent in many countries. Improvident habits, slovenly systems of agriculture, sluggish methods of commerce, and insecurity of property exist wherever the followers of the Prophet rule or live. A degraded sensualism deprives this life of its grace and refinement; the next of its dignity and sanctity.
The fact that in Mohammedan law every woman must belong to some man as his absolute property—either as a child, a wife, or a concubine—must delay the final extinction of slavery until the faith of Islam has ceased to be a great power among men. Individual Moslems may show splendid qualities. Thousands become the brave and loyal soldiers of the Queen: all know how to die. But the influence of the religion paralyzes the social development of those who follow it. No stronger retrograde force exists in the world. Far from being moribund, Mohammedanism is a militant and proselytizing faith. It has already spread throughout Central Africa, raising fearless warriors at every step; and were it not that Christianity is sheltered in the strong arms of science—the science against which it had vainly struggled—the civilization of modern Europe might fall, as fell the civilization of ancient Rome.
In a story that is almost a year old, but certainly worth remembering at such a critical time as now, a British man was arrested for publicly quoting this exact passage of Churchill’s.
From The Washington Times:
Quoting Winston Churchill’s opinions on Islam contributed to a U.K. politician’s arrest — and possible imprisonment of up to two years.
Paul Weston, chairman of the party Liberty GB, was making a speech Saturday outside the Winchester Guildhall in Hampshire, when he quoting the famous prime minister, the Independent reported.
After a member of the public complained, Mr. Weston was subsequently arrested for religious harassment when he did not comply with officers’ orders to leave the area.
The text that contributed to Mr. Weston’s arrest came from Churchill’s book “The River of War: An Account of the Reconquest of the Sudan,” written by the former prime minister in 1899 during his time as an Army officer in Sudan.
winston
America’s Thomas Jefferson, in his Notes on the State of Virginia, expressed an identical sentiment as Churchill later did, regarding the unjust and vile treatment of women by “the merciless Indian savages”:
The women are submitted to unjust drudgery. This I believe is the case with every barbarous people. With such, force is law. The stronger sex therefore imposes on the weaker. It is civilization alone which replaces women in the enjoyment of their natural equality. That first teaches us to subdue the selfish passions, and to respect those rights in others which we value in ourselves. Were we in equal barbarism, our females would be equal drudges.
Again, Jefferson said this regarding the Indians, but one can easily imagine the same rule generally applied to the religion of Islam, which refuses to recognize the equal rights of women.
Here’s Churchill again on Islam, this time from The Story of the Malakand Field Force:
That religion, which above all others was founded and propagated by the sword—the tenets and principles of which are instinct with incentives to slaughter and which in three continents has produced fighting breeds of men—stimulates a wild and merciless fanaticism. The love of plunder, always a characteristic of hill tribes, is fostered by the spectacle of opulence and luxury which, to their eyes, the cities and plains of the south display. A code of honour not less punctilious than that of old Spain is supported by vendettas as implacable as those of Corsica. …
Indeed it is evident that Christianity, however degraded and distorted by cruelty and intolerance, must always exert a modifying influence on men’s passions, and protect them from the more violent forms of fanatical fever, as we are protected from smallpox by vaccinations. But the Mohammaden religion increases, instead of lessening, the fury of intolerance. It was originally propagated by the sword, and ever since its votaries have been subject, above all the peoples of all other creeds, to this form of madness.
Christianity (and also Judaism) is conducive to the civilization of mankind, meaning the public recognition of the equal natural rights of all human beings. It moderates man’s passions and increases the propensity for toleration. Islam does not.
I den pågående debatten kring yttrandefrihet och en repressiv reformering av ordningslagen står det nu klart att de reformerna inte är goda nog för Aftonbladets ledarredaktion och OIC-staterna. Bägge vill gå längre vilket kommer slå hårt mot det som rör den svenska demokratins kärna. Den vida yttrandefriheten och den fria konsten samt kulturen. För OIC-staterna är det ett mål som nu kommer närmare och överskuggar allt annat. Trakasserierna av homosexuella.
I den pågående debatten om förändringrar i den svenska ordningslagen för att runda grundlagen för att införa en censurlagstiftning blir frontlinjerna allt klarare. Det efter att den danska regeingen under gårdagen kunde presentera sitt mer direkta förslag.
Det danska förslaget fick inte oväntat ett aktivt stöd från Aftonbladets ledarredaktör Anders Lindberg i fredagens Aktuellt. Lindberg har under en längre tid argumenterat för grundlagsreformer som skulle underlätta åtal för hets mot folkgrupp när svenska muslimska organisationer granskas och kritiseras.
Aftonbladet har tidigare även framfört att svenska muslimer berövats flera av sina friheter, ett narrativ som uppvisar slående likhetter med den desinforrmation som har sitt ursprung i Kreml och Teheran.
Regeringen har, med översynen av Ordningslagen i en situation där Sverige likt Danmark befinner sig under stark press från OIC-staterna, kommit att vika sig. OIC är den mellanfolkliga organisation som samlar världens 57 stater med muslimsk majoritetsbefolkning. Det som förenar dessa stater är att de har motsvarande skräpstatus i The Economists demokratiindex.
Med detta steg öppnar regeringen för en fortsättning på kraven på svensk underrkastelse. En underkastelse som direkt kommer slå mot HTQI-rörelsen.
Nästa steg: Bögarna och Grundlagarna
Det andra som förenar OIC-staterna är att i praktiken samtliga har en ännu mer repressiv lagstiftning kring homosexualitet. I Pakistan döms homosexualitet med döden medans blasfemi renderar i fängelsestraff på mellan tio år och livstid.
Och med den danska forrmuleringen, att skändning av religiösa skrifter träffas av straffansvar, breddas det antal urkunder som kan skyddas av den danska lagstiftningen. En lagstiftning som i förlängningen kommer styra och påverkar den svenska regeringens utredning.
Inte bara Koranen utan även det som kallas Haditherna kommer att omfattas. Haditherna är de nedteckningar av Profetens tolkningar och liv som ligger till grund för tolkning av Koranen som rättslig källa.
Kring år 750 kom hadithtraditionen att ta form som en gren inom den islamiska religiösa vetenskapen och under perioden mellan ca år 750-950 kom ett flertal samlingar av hadither att sammanställas. Det som gjordes var att de som lärde ut Koraneen samlade in de historier kring Muhammeds leverne; ”vad han sagt, gjort eller stillatigande accepterat att någon i hans närhet sagt och gjort”.
Detta var något som Lars Vilks i sin religionskritik gestaltade med sin konst där han använde sig av Rondellhunden Profeten M som delmotiv. Denna konstform kritiserades starkt av bland annat Aftonbladets Anders Lindberg som åsatte Vilks klandervärda egenskaper när Aftonbladet ledare senare tog ställning mot hans konstnärsskap och roll som opinionsbildare.
Sedan juli 2010 återfanns Vilks i al-Qaidas tidskrift Inspire lista över ”islams fiender” som bör skjutas. Utöver Vilks står bland andra Salman Rushdie, Ayaan Hirsi Ali och Charlie Hebdos numera mördade chefredaktör Stéphane ”Charb” Charbonnier.
Lindbergs nekrolog över Vilks utgjorde ett av undantagen, närmast av tvång eller god ton, från hans sida i att ge en mer neutral bild. Då hade polisen låst in Vilks under åtta års tid för ett brott han inte begått. Vilks kom att avtjäna islamisternas straff, på livstid, efter en dom i en utomjuridisk process som inte gick att överpröva.
Vid det sista tillfället som Lars Vilks ställde ut sina religionskritiska Rondellhundsverk, det som kom att utvecklas till attentatet i Köpenhamn 2015 på utställningslokalen Krudttønden, mördades en polisman innan den islamistiske terroristen kunde skjutas till döds, var ett av motiven ett verk som kritiserar synen på sexualitet inom islam och lagstiftningen som följer med haditherna. Haditherna utgör den rättsliga vägledningen.
Koranen reglerar homosexualitet som klandervärd (Sura 4:16) men reglerar inte straffet. Straffet för homosexualitet är, visar studier av Haditherna, döden. Antingen genom att slängas ut från ett hustak (Sahih Bukhari 7:72:774) eller genom att brännas på bål eller stenas till döds. De senare två haditherna är av yngre datering än Bukhari (800-talet och tillmäts lägre värde. Men att dödsstraff är det enda möjlig straffet är idag oomtvisteligt.
Leve islam – Död åt homosexuella
Att hatet mot homosexuella övertrumfar skrivningarna i Koranen och haditherna i avskyn mot Koranskändningarna märks i demonstrationerna mot Sverige.Talkörer i Islamabad och Teheran skanderar, i protest mot Koranskändningarna
Leve islam, död åt homosexuella
Det vill ingenting om själva Koranbränningarna.
Av dessa skäl kommer inte OIC-länderna, eller Aftonbladets ledarredaktion, låta sig nöjas med förändrad svensk ordningslag. För att komma åt den kärna som dessa länder kräver kommer förändringar av grundlagen krävas.
Annars kan OIC, Partiet Nyans och Aftonbladets ledarredaktion inte komma åt det som provocerar dem mest. Ifrågasättandet av hela det norm- och regelverk som dömer konstnärer och författare till döden. Där dödsdomen aldrig upphävs vilket Salman Rushdies öde vittnar om.
Och oavsett vad andra säger i efterhand så utgör Vilks verk, där han gör satir över ett av konsthistoriens mest ekivoka och homoerotiska motiv från slutet på 1500-talet, en direkt attack mot islamismens själ.
Islams oförsonliga hat mot homosexuella.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar