Socialdemokraterna i Malmö och muslimerna

Sannolikt är det så att Socialdemokraterna i Malmö, Helsingborg och Göteborg får en stor del av sina röster i valen från muslimer och då blir det begripligt med detta hummande och tassande runt islams usla kompatibilitet med svenska normer.

De frihetsbegrepp som vi i Sverige tar för givna
är inte naturliga för invandrare från MeNa!

Socialdemokraternas mörka Malmö-val

”Vi skall göra det vi är bra på.” Vår nisch.” ”Vårt uppdrag i svensk politik.” Så låter det rätt ofta när politiska partier diskuterar vad de skall ha för opinionsstrategier. Åtminstone mindre partier. De behöver inte nödvändigtvis formulera ett heltäckande politiskt program eftersom de inte har så mycket mer ambitioner än att fylla just en speciell ”nisch”. Men även stora partier kan hamna i den där tankeboxen - ifall deras väljarunderlag är väsentligt splittrat.

I Svenska Dagbladet avrundas Moderaternas stämma i Umeå med en rundmålning av partiets problem att vinna väljare i Stockholm. Att man har problem just i huvudstaden slår smärtsamt mot självbilden av att vara det urbana framtidspartiet och man tänker av allt att döma satsa rätt mycket krut på att vända på utvecklingen.

Såväl partisekreterare Karin Enström som det moderata oppositionsborgarrådet i Stockholm Christofer Fjellner tycks i stort vara överens om att sådant som tuff invandrings- och kriminalpolitik går hem nationellt men inte i Stockholm där man vill se mer av klimatpolitik och bostadspolitik och mindre av Sverigedemokraterna.

Stämmer det är det ingen lätt sak som skall sys ihop till nästa val. Nationell och lokal politik kan inte skilja sig alltför mycket åt. Men det kunde vara värre. Se på Socialdemokraterna.

I Malmö ville ingen socialdemokrat från stadens ledning närvara vid helgens manifestation i Malmö till stöd för Sveriges judar. Det är också i SSU Malmö man hade besvärande uttryck för antisemitism att hantera för några år sedan. Det är också den stad där det förra kommunalrådet Ilmar Reepalu demonstrativt stödde palestinska uttryck och förklarade att ”SD:are har infilt­rerat den judiska församlingen för att på så vis driva sitt muslimhat”.

Och så den nu plågsamt riksbekante socialdemokratiske riksdagsmannen Jamal El Haj. Från Malmö. Han som partiet vägrar att utesluta, och till och skyddar så pass att partiledaren blåljuger i teve och förklarar att El Haj har vigt sitt liv åt att bekämpa Hamas trots solklara bevis på motsatsen.

”Anledningen till att Socialdemokraterna ger de styrande i Malmö sitt tysta godkännande är förstås att de inte vill att staden glider dem ur händerna nästa val.”

Anledningen till att Socialdemokraterna ger de styrande i Malmö sitt tysta godkännande är förstås att de inte vill att staden glider dem ur händerna nästa val. Den islamistiska och propalestinska väljarskaran är för stor.

Socialdemokraterna har på ett plan precis samma problem med Malmö som moderaterna har med Stockholm. Man har inte råd att låta staden i fråga gå förlorad men man kan inte heller utan vidare integrera den nödvändiga politiken och retoriken med den nationella strategin. Då stöter man bort andra väljargrupper i stället.

Men på ett annat plan är det förstås en väsentlig skillnad. Det moraliska planet. Där är skillnaden avgrundsdjup och förfärande. Tänk om någon pigg redaktion, till exempel inom public service, skulle göra en rundmålning kring socialdemokraternas strategiska problem med Malmö.