Åkessons tal akt 2

Jimmie Åkesson vill inte stänga ner moskéer i största allmänhet, utan moskéer där det predikas radikalisering, våldsbejakande propaganda, antisemitism, homofobi, antidemokrati eller desinformation om det svenska samhället.

Åkesson pekar på reella problem, ni pekar på Åkesson!

Jimmie Åkessons tal görs till ursäkt för att sopa problemen med islamismen under mattan igen. Allt ljus på Åkesson, i stället för de högst reella problem han pekar på. Igen. Det duger inte.

Susanna Birgersson Nov 29

Dammet har börjat lägga sig efter Jimmie Åkessons moskétal i Västerås. Hela det offentliga Sverige har tagit avstånd från SD-ledarens förgripligheter, från den yttersta vänstern hela vägen över den politiska skalan ända fram till ungefär en centimeter innan SD tar vid. Ulf Kristersson har fördömt rivningsretoriken. Magdalena Andersson tycker att Åkessons tjänstemän borde sparkas ut från Rosenbad. Samtliga opinionsbildare till vänster om Riks klandrar Åkesson, och alla “riktiga liberaler” suckar att nu, om inte nu, när ska då borgerligheten vakna upp och inse att de sitter med fascister i båten.

Samstämmigheten är nästan rörande. Alla är mycket upprörda, av lite olika skäl.

Ett skäl är Nato: Nu ser man minsann att Åkesson vill Sverige illa! Nu ger han Erdogan ytterligare skäl att förhala Sveriges medlemskap!

SD-ledarens tal var sabotage mot regeringen och rentav en Sverigefientlig handling, skriver Peter Wennblad i Svenska Dagbladet.

Nej, Erdogan gillar nog inte att svenska politiker går till storms mot islamismen i svenska moskéer. Han gillar nog inte alls att det näststörsta partiet kan råka sätta ljuset på att en lång rad moskéer i Sverige drivs av Diyanet, den turkiska religionsmyndigheten, som skickar hit och avlönar imamer. Helt, helt säkert vill inte Erdogan att någon ska komma och sätta käppar i hjulet på en sådan förnämlig ordning. Det är ju, förutom allt annat, ett utmärkt sätt att hålla koll på regimkritiska turkar i Sverige.

Men ärligt talat, om vårt medlemskap hänger på att vi under oöverskådlig tid inte säger något som gör Erdogan upprörd, kanske det är något allvarligt fel på...processen? Erdogan som ursäktar och försvarar mördarna och våldtäktsmännen i Hamas; om han är grindvakten till Nato, så kanske det är något fel på...Nato?


Man kan inte låta bli att undra lite.


Och så var det terrorn! Sverige befinner sig i ett exceptionellt farligt läge, skriver till exempel Smålandspostens Fredrik Haage och kritiserar Åkesson för att hälla bensin på härden.

Just snygg ”Sverigevän”, den där Åkesson!

Låt mig då bara stilla fråga: tror någon att situationen någonsin kommer att vara sådan att det inte är livsfarligt att utmana islamismen i Sverige och Europa? När några fler salafistiska moskéer etablerats i Sverige, kommer det vara lättare då? Efter att nästa storkrig utbrutit i Mellanöstern: är läget stabilare då? Är det då vi kommer kunna ha ett ärligt samtal om islamismen? Kanske inte ändå.

Uttryckte sig Åkesson väl drastiskt? Det gjorde han såklart. Han borde ha talat mer om att utvisa terrorapologeter och om att förbjuda utländsk finansiering, mindre om att riva moskéer. Men helt ärligt, budskapet hade ändå skruvats till av de där landsförrädarna som förtalar Sverige i Mellanöstern. Kronprinsarna i Saudi och oljeshejkerna i Qatar hade förstått ändå, att någon vill åt deras inflytande. Risken för terror ökar när kampen mot islamism skärps, också om retoriken är oklanderlig. Fråga Frankrike.

Vi måste lugna ner situationen, vi måste sluta polarisera, ekar nu uppmaningarna från många håll. Man förstår reflexen. Ingen vill ha social oro. Men hur länge kan vi lugna och släta över? Fungerar det att nynna sakta och på så sätt liksom avleda ilskan?

Nyheten från Malmö om skolan som inte polisanmälde en elev som hotat judar till livet, och föst ut läraren när denne protesterade, talar sitt tydliga språk. Det kan verka vuxet att försöka gjuta olja på vågorna. Men inte ens de som vill lugna, kan längre lugna när ilskan och våldet ligger precis under ytan. Ändå är det just nu oppositionens främsta talepunkt mot regeringen: Ulf Kristersson förmår inte lugna de upprörda känslorna och samla nationen. Tydligen borde han inte vara så tydlig med att antisemitismen är en skam för vårt samhälle. Han borde inte fördöma Hamas så ensidigt, inte stödja Israels rätt att försvara sig så principfast. Han borde samla och lugna, humma och fördöma lite bredare.

Men vid någon tidpunkt blir lugnandet och samlandet kontraproduktivt, rentav livsfarligt. Den islamism som inte bekämpas, kommer att växa. Som den också har gjort år efter år under både borgerliga och rödgröna regeringar. Den antisemitism som inte röks ut, kommer att cementeras. Den klankultur som inte bestraffas, blir allt svårare att rycka upp. Som vi har märkt.

Politiker ska inte polarisera i onödan, nej, men en svårt sjuk patient behöver inte främst lugnas – utan opereras. Läget är akut.

Men stämmer inte den tyngsta invändningen, att Jimmie Åkesson inte skiljer på muslimer och islamister? Inte den här gången. För Jimmie Åkesson talar framför allt om moskéer och den verksamhet som bedrivs där:

På sikt behöver vi börja konfiskera och riva moskébyggnader där det sprids antidemokratisk, antisvensk, homofob eller antisemitisk propaganda eller allmän desinformation om det svenska samhället.

Den svårsmälta sanningen är att en majoritet av moskéerna i Sverige tycks dras med just den sortens problem.

När Doku i somras ringde runt till 31 moskéer i hela Sverige och frågade om deras företrädare ville förbjuda koranbränningar samt handlingar som skändar, provocerar och förolämpar islams symboler och värderingar, svarade alla utom en ja. Yttrandefrihet är inget svenska imamer värderar särskilt högt.

Många moskéer är finansierade av muslimska diktaturer. Qatar bekostade Nordens största moské i Malmö, Saudiarabien betalade för den på Hisingen, och många andra. Pengar kommer aldrig utan krav på kontroll.

Stockholmsmoskén leds av en imam med uttalad sympati för Muslimska brödraskapet – själva definitionen på islamism. Moskén i Järfälla, där det ordnades så kallade ”njutningsäktenskap”, är ayatolla Khameneis ögon och öron och mun i Sverige. Moskén i Gävle är en megafon för Sverigehat och terrorpropaganda. Det är liksom ingen hemlighet.

Och så vidare. Det finns undantag – imamen som svarade nej på Dokus fråga, är en sådan – men när det kommer till moskéer är inte majoriteten moderat och frihetligt sinnad medan det finns en liten problematisk minoritet. Förhållandet är det motsatta.

Ett antal muslimska grupper kommenterade Åkessons tal i Aftonbladet. De var naturligtvis upprörda. Men ingenstans passade de på att sälla sig till kampen mot islamism, mot den islamistiska desinformationskampanj som bedrivs mot Sverige, mot den flagranta antisemitismen, mot det hedersförtryck som förslavar hundratusentals människor i Sverige. Det var oerhört tyst från Sveriges alla muslimska samfund och församlingar den 8 oktober, när det stod klart vad som inträffat i Israel. Lika tyst var den 9 oktober, och den 10 oktober och den 11 oktober, vilket Aron Verständig, ordförande för Judiska centralrådet i Sverige, beklagade den 12 oktober. Inga uttryck för sympati med de som drabbats av den hänsynslösa terrorn, inga fördömanden av Hamas. Om något så uttrycktes snarare stöd till de “palestinska bröderna och systrarna”, som Islamakademin i Malmö under ledning av Salahuddin Barakat gjorde direkt efter terrormassakern.

Fler av de moderata muslimer som vill vara med och bekämpa den frihetsfientliga islamismen behöver göra sina röster hörda. Den modiga debattören Nalin Baksi kan inte alltid vara den enda som hörs. Muslimska församlingar som fördömer antisemitism och all slags terror, som är emot kvinnoförtryck och hederskultur, måste ta större plats i det offentliga samtalet och formulera den positionen. Det finns ingen debattredaktion någonstans i hela Sverige som inte på sekunden skulle publicera en sådan artikel. Vi är många som skulle välkomna dem i offentligheten.

Just nu görs Jimmie Åkessons konfrontativa tal till ursäkt för att sopa problemen under mattan igen. Allt ljus på Åkesson, i stället för de högst reella problem han pekar på. Igen. Det duger inte.

I detta nu borde vi ha en diskussion om vad pengarna från Qatar innebär av inflytande över muslimer i Göteborg. Medierna borde ställa enkätfrågor och ta reda på vilka partier som vill förbjuda utländsk finansiering av svenska moskéer; från alla eller bara vissa länder? En uppföljning på situationen i Stockholmsmoskén behövs omgående. Har moskén i praktiken fortfarande ett parallellt rättssystem som gör att kvinnor inte får lov att skilja sig om inte deras män går med på det, något Uppdrag granskning berättade om förra året? Vad vill politikerna göra för att motarbeta sharia i svenska moskéer? Vi kunde pratat om den text Sofie Löwenmark skrev i Expressen häromdagen, om den salafistiska ambitionen att bygga en moské i varje svensk stad. Vad tänker rikspolitikerna om kommunernas hantering av sådana bygglov?

Men det passar tydligen inte nu, inte just nu när läget är så osäkert och farligt och vi så gärna vill bli insläppta i Nato.

Inte nu. Senare. Men när...?

Susanna Birgersson

Socialdemokraternas rapport

 Rapporten efter AB-krönikan

S släpper rapport om misslyckad invandringspolitik: ”Djupt självkritisk”

Publicerad 2023-11-27

Socialdemokraterna har under årtionden misslyckats med invandringspolitiken, enligt en intern rapport.

En anledning är rädsla att förknippas med Sverigedemokraterna.

– Jag tycker vi ska vara djupt självkritiska. Jag är kritisk både mot mig själv och mitt eget parti, säger rapportförfattaren Lawen Redar (S).

SNABBVERSION

En intern rapport av Socialdemokraterna kritiserar partiets misslyckade invandringspolitik under de senaste decennierna.

Lawen Redar (S), rapportförfattaren, förespråkar större självkritik och enskilt partiansvar, och betonar att misslyckanden har berott på rädsla för att stigmatisera grupper och bli förknippad med Sverigedemokraterna.

Rapporten identifierar märkbara samhällsproblem såsom parallellsamhällen, kriminalitet, religiös radikalisering och försvagning av svenska språket, vilka alla kopplas till otillräcklig migrations- och integrationspolitik.

ⓘ Sammanfattningen är gjord med stöd av AI-verktyg från OpenAI och kvalitetssäkrad av Aftonbladet. Läs vår AI-policy här.


Aftonbladet har tagit del av Socialdemokraternas rapport om en av de mest brännheta samhällsfrågorna – invandring och integration. I rapporten står det att Sverige lider av en rad olika problem som hotar gemenskapen i samhället.

Det yttersta exemplet är framväxten av parallellsamhällen med kriminalitet, parallella rättskipningssystem och religiös radikalisering.

Detta har möjliggjorts av en bristande migrations- och integrationspolitik.

Lawen Redar är kulturpolitisk talesperson för Socialdemokraterna och författare till den nya rapporten om invandring och integration.

– Den största samhällsförändringen under 2000-talet i Sverige är den förändrade demografin på grund av invandringen. Vi har gått från att vara ett av västvärldens mest homogena länder till ett av de mest mångfaldspräglade länderna, säger Lawen Redar (S).

Hon är kulturpolitisk talesperson i S och har fått uppdraget att ta fram rapporten. Det görs som ett led i en större arbete med att förändra Socialdemokraternas politik. Flera arbetsgrupper arbetar parallellt med olika politikfrågor.

– Den här rapporten handlar inte om allt som går bra med integration och språkträning. Vi pekar på det som utgör problem i Sverige idag.

Rädda för att stigmatisera grupper

Ett av problemen som tas upp är att det svenska språkets ställning har försvagats. Det talas i dag uppemot 150 olika modersmål i Sverige, en del invandrare som levt i Sverige länge kan knappt någon svenska alls.

– Jag har mött kvinnor som befunnit sig i Sverige i 16 års tid utan att kunna prata svenska. Detta för att man inte möter myndigheter eller människor med svenska som modersmål i vardagen, som ett resultat av segregationen, säger Lawen Redar.

Slutsatsen är att samhället, och Socialdemokraterna, inte har tagit problemen på allvar.

– Invandringen under 2000-talet har primärt kommit från utomeuropeiska länder, många gånger från sönderfallna länder utan fungerande skolsystem. Vi har inte vågat erkänna att dessa grupper behöver samhällsinsatser på en helt annan nivå. Vi har varit rädda för att stigmatisera grupper.

Djupt självkritisk

Varför gjorde inte S någonting åt detta när ni styrde Sverige?

– Jag tycker att vi ska vara djupt självkritiska. Mottagandet har inte stått i paritet med de sociala-, utbildningsmässiga- och ekonomiska behoven. En redan omfattande segregation har accelererat.

Det var ni som styrde under flyktingvågen. Kunde Sverige ta emot så många som vi gjorde?

– Resultatet har vi snart tio år senare. Ansvaret har inte fördelats lika mellan kommuner. Det är primärt områden som redan har en hög arbetslöshet, undermåliga utbildningsresultat och språkutmaningar som fått se en kraftig ökning av befolkning och ökad trångboddhet. Jag är därför kritisk gentemot mitt eget parti och gentemot mig själv. Vi har haft socialdemokratiska kommunalråd som under 20 års tid gett uttryck för att migrationen måste stå i paritet med integrationskapaciteten.

Ger du Sverigedemokraterna rätt?

– Nej. Sverigedemokraterna har alltid var emot invandring, oavsett hur många som kommer till vårt land. Nu utmanar de internationella konventioner och våra folkrättsliga åtaganden. Åkessons tal i helgen är ett medvetet försök att sudda ut gränsen mellan islamister och svenska muslimer. Han matar de krafter i världen som vill måla bilden av Sverige som ett islamofobiskt land och bidrar till att öka hoten mot Sverige. Sverigedemokraternas politik har aldrig handlat om att finna lösningar.

Människor har ett eget ansvar

Fanns det en rädsla att lägga fram politik på området för att på så vis förknippas för mycket med SD?

– Ja. När SD klev in i den nationella politiken 2010 behövde alla partier markera mot dem. Det har omöjliggjort en seriös integrationspolitik och debatt. Men det duger inte att frågan om integration främst får föras av ett extremnationalistiskt parti.

– Socialdemokraterna har ett eget ansvar att vi inte har drivit och utvecklat en klassmedveten integrationspolitik. I dag har vi forskning och underlag som redogör för invandringens effekter på det svenska samhället. Det finns bra underlag på hur vi ska bedriva en seriös och effektfull politik.

Vad har människor för eget ansvar att lära sig svenska och ta sig in i samhället?

– Det egna ansvaret är givetvis stort, man har en plikt att anstränga sig i ett nytt samhälle. Men samhällsansvaret är likväl stort. Segregationen i Sveriges tre största städer är bland västvärldens mest extrema. Inga statliga insatser har i grunden motverkat att låg- och höginkomsttagare lever åtskilda. Med risk för att stigmatisera olika grupper har man inte velat påtala att olika grupper behöver olika insatser.

Kan bara förhandla med vissa partier

Ser du ingen risk att ni skuldbelägger en stor samhällsgrupp med den här rapporten?

– Det här arbetet har inte handlat om att peka ut enskilda som problem. Det handlar om att Sverige har problem med sin integrationspolitik, att vi som land inte har gjort rätt.

I rapporten utelämnas helt förslag på ny politik på området. Det kommer först i del två, som väntas bli färdig nästa vår.

Lawen Redar drar ändå en slutsats:


– Jag tror att den framtida migrations- och integrationspolitiken måste präglas av två utgångspunkter. Att vårt parti enbart kan förhandla högerut med de partier som accepterar internationella konventioner, det utesluter Sverigedemokraterna. Vänsterut kan vi bara förhandla med partier som accepterar att antal har betydelse. Det måste finnas en integrationspolitik som möjliggör mottagande.

Rapporten

Stockholm 2023-11-01

Ökad samhällsgemenskap genom att vi delar ett gemensamt språk

Framväxten av parallellsamhällen

Gruppmedlemmar:
Lawen Redar, sammankallande
Maria Sayeler Behnam
Kristoffer Lindberg
Payam Moula, sekreterare


Inledning

Efter två världskrig genomgick Europa några historiskt omdanande decennier. Freden bredde ut sig samtidigt som välståndet ökade. De totalitära ideologierna som tidigare ställt nationalstaterna inför existentiella hot medförde en bred politisk uppslutning bakom värdet av nationell suveränitet och social sammanhållning.1 Lärdomen var att
aldrig igen tillåta en materiell grogrund för brett folkligt missnöje, varav demokratins ansvar blev att bekämpa arbetslösheten och ta kontroll över den ekonomiska och samhälleliga utvecklingen.

Idag har insikterna från 1900-talet gått förlorade. Sedan 90-talets depressionsliknande kris har målet om full sysselsättning avskaffats och den höga arbetslösheten permanentats.

Detta samtidigt som de ekonomiska klyftorna har vuxit och vikten av
en stark samhällsgemenskap har glömts bort. Demokratin har avsagt sig kontrollen och marknadskrafterna har trängt in i alla samhällsområden.4 Parallellt med den ekonomiska utvecklingen har migrationen varit större än förmågan att integrera vilket lett till social splittring, utbredd fattigdom, ökad ojämlikhet och en cementerad segregation.

Vår samhällsanalys tar avstamp i en tid där den svenska gemenskapen håller på att eroderas samtidigt som demokratins verkningskrets är historiskt svag. En förutsättning för att möta vår tids problem är att demokratin tar tillbaka kontrollen.

Uppdraget
Arbetsgruppens uppdrag är att föreslå en politik som ökar samhällsgemenskapen genom det gemensamma språket. Denna delrapport är en samhällsanalys som fokuserar på de problem som utgör ett hot mot vår samhällsgemenskap och det gemensamma språket. Analysen ska ligga till grund för framtida reformer som arbetsgruppen kommer att föreslå i nästa steg.

Målet - samhällsgemenskap och ett gemensamt språk
Samhällsgemenskap och social sammanhållning krävs för att samhällen ska fungera.

Den samhälleliga gemenskapen formas när människor delar ett gemensamt språk, kulturella- och historiska referensramar samt grundläggande sociala konventioner.

Detta utesluter inte att samhällsmedlemmar har olika etniciteter, traditioner, religioner eller modersmål; tvärtom anser svenska folket att etnicitet är relativt oviktigt för atträknas som svensk. Det viktiga är att följa svensk lag och att kunna prata svenska.

Sverige sticker i detta hänseende ut i internationella jämförelser.

Ett gemensamt språk, normer och konventioner är samhällelig infrastruktur som möjliggör att en stor mängd människor kan interagera och uppnå ekonomisk, social och demokratisk utveckling. Att vara en del av en samhällsgemenskap innebär att ta del av den samhälleliga kulturen som möjliggör ”interaktion och samarbete i samhället, på
gatorna, i bostadsområden, i föreningslivet, och som underlättar eller rent av krävs för fungerande myndighetsövning, demokratiskt deltagande och samhällsdebatt.” 

Svenska språkets ställning är inte lika självklar som den under en lång tid har varit. Att det talas uppemot 150 olika modersmål i Sverige tydliggör behovet av ett gemensamt samhällsbärande språk. Det huvudsakliga om vårt gemensamma språk sammanfattas
väl i språklagen: Svenska språket är huvudspråk i Sverige och samhällets gemensamma språk. Det innebär att alla som är bosatta i Sverige ska ha tillgång till språket och att svenskan ska kunna användas inom alla samhällsområden. Det allmänna har därför ett särskilt ansvar för att svenskan används och utvecklas.

Utan möjlighet att tala, läsa och skriva det gemensamma språket blir människan en främling inför sitt eget samhälle. Att behärska det gemensamma språket är en nödvändighet för att fullt ut ta del av samhällsgemenskapen och det demokratiska samtalet.

Gemenskap, svenska språket och dess hinder Demografi
Den största samhällsförändringen under 2000-talet i Sverige är den förändrade demografin på grund av invandringen. Sverige har gått från att vara ett av västvärldens mest homogena länder till västvärldens mest mångfaldspräglade och heterogena land.

Under 1900-talet skedde den största invandringen från nordiska och europeiska länder. Under 2000-talet har invandringen varit större från utomeuropeiska utvecklingsländer med större språkligt och kulturellt avstånd till Sverige.

Bland de nyanlända som deltog i Arbetsförmedlingens etableringsuppdrag 2017 saknade hälften gymnasieutbildning
och en tredjedel nådde inte upp till fullgjord grundskola.

Migranternas utbildning och kulturella bakgrund har stor betydelse. Olika grupperbehöver olika insatser för att komma in i den språkliga och samhälleliga gemenskapen.

En arbetskraftsinvandrare från Norden som kommer för att arbeta i ett bristyrke och en äldre migrant utan läs- och skrivkunskaper från ett utvecklingsland präglat av patriarkala normer15 kommer behöva olika integrationsinsatser för att lyckas.

Av rädsla för att stigmatisera har samhället inte velat erkänna att vissa grupper har behov av extra stöd och riktade insatser vilket försämrat dessa gruppers möjligheter till integration. Särskilt grupper från Afrika har drabbats av en brist på riktade insatser.

Andelen svenskar med delvis utomeuropeisk bakgrund, här räknat som utrikesfödda samt inrikesfödda med minst en utomeuropeisk född förälder, har utvecklats enligt

följande:
1960: ca 0,1%
1970: ca 0,2%
1980: ca 1%
1990: ca 4%
2000: ca 7%
2010: ca 12%
2022: ca 19%

Gruppen utomeuropeiskt födda var mindre än 200 000 personer i Sverige år 1990.

Trettio år senare är motsvarande siffra närmare 1,2 miljoner. På tjugo år nästan fördubblades antalet utrikesfödda från 11 till 19 procent av befolkningen.

Den totala siffran utrikesfödda svenskar, vilket även inkluderar personer födda i Europa, är två miljoner.

Därmed är var femte svensk född utomlands. Sverige har idag en större
andel utrikesfödda än invandringslandet USA och utvecklingen saknar motsvarighet i jämförbara västerländska länder.

Svenskar med utländsk bakgrund, dvs utrikesfödda samt inrikesfödda med båda föräldrarna födda i ett annat land, är över 2,5 miljoner.

Var fjärde barn i förskolan har idag utländsk bakgrund.

Allt detta har en direkt inverkan på det svenska språkets ställning i samhället och för individens möjlighet att lära sig svenska.

Botkyrka blev år 2010 den första kommunen i Sverige där en majoritet av invånarna har utländsk bakgrund.27 På områdesnivå, snarare än kommunnivå, blir den demografiska förändringen än tydligare.

Exempelvis i Rinkeby, norr om Stockholm med ca 16 000 invånare, var andelen med utländsk bakgrund 92 procent år 2022, varav
hälften med bakgrund i Afrika.

Ett annat exempel är Angered, nordost om centrala
Göteborg, med runt 53 000 invånare varav hälften är utrikesfödda. I stadsdelen pratas det över 100 olika språk.

Ett tredje exempel är Klöverstigen i bostadsområdet Tjärna ängar i Borlänge som år 1990 hade 18 procent invånare med utländsk bakgrund.

År 2010 var motsvarande siffra 78 procent.

En av segregationens inneboende mekanismer, som hjälper till att upprätthålla segregationen, är att individer i utsatta områden flyttar därifrån när deras ekonomiska situation förbättras. Utvärderingar av tidigare insatser mot segregation visar att satsningarna varit fokuserade på att på olika sätt stödja invånarna i områdena, men inte påverkat de grundläggande strukturerna som driver och återskapar segregation.

2000-talets omfattande invandring har inte varit dimensionerad utifrån de materiella, kulturella eller språkliga förutsättningarna. Det har saknats en klassanalys över invandringens effekter och en politik som hanterar de fördelningspolitiska följderna.

Områden med lägst andel utrikesfödda på 1990-talet upplevde knappt någon demografisk förändring jämfört med 2020, medan de redan invandrartäta områdena har fått se en radikal ökning av utrikesfödda med låg utbildningsnivå och låga kvalifikationer.

Enligt Polisen fanns år 2021 totalt 61 utsatta områden fördelade på 27 kommuner.

I dessa områden bor över en halv miljon svenskar varav andelen med utländsk bakgrund, närmare 74 procent, är mycket hög jämfört med övriga Sverige. I fem av landets utsatta områden är andelen invånare med utländsk bakgrund 90% eller högre.

Järvaveckan Research skriver följande: ”Andelen med utländsk bakgrund korrelerar också med områdets grad av utsatthet (i alla fall om vi studerar statistiken på aggregerad nivå dvs. för landets samtliga utsatta områden): ju mer utsatt ett område är, desto högre andel av de boende har utländsk bakgrund. I de särskilt utsatta områdena har så många som 82 procent utländsk bakgrund.

Man kan sammanfatta statistiken med att det finns 2 543 420 personer i Sverige med utländsk bakgrund. 411 741 av dem – eller 16,2 procent – bor i utsatta områden. Av alla i Sverige med svensk bakgrund bor bara 1,9 procent i ett utsatt område.”

I migrationens kölvatten har en redan befintlig segregation accelererat.
Samhällsproblem som kommer ur ojämlikhet, fattigdom och segregation har vuxit, vilket framförallt har drabbat boenden i dessa områden. Framväxten av bostadsområden med utrikesfödda utan sysselsättning eller med osäkra anställningar har skapat en etnifierad underklass koncentrerad till bostadsområden präglade avtrångboddhet, låga hushållsinkomster, undermåliga utbildningsresultat, sämre
uppväxtvillkor och begränsade kunskaper i svenska språket.

Segregation är inte ett mått på hur socialt utsatt ett område är. Segregation är ett relationellt tillstånd som innebär att grupper i samhället separeras från varandra, att det finns en ”rumslig åtskillnad i staden då personer med olika socio-ekonomisk och etnisk bakgrund
bor i olika delar av staden.” Att materiellt förbättra levnadsvillkoren i redan utsatta bostadsområden är förvisso nödvändigt för att stärka samhällsgemenskapen, men inte tillräckligt. Att bryta segregationen kräver att man strukturellt bryter den rumsliga separeringen av olika grupper.

Boendesegregationen i Sverige har ökat sedan 1990-talet vilket kan förklaras av ökade ekonomiska skillnader kombinerat med omfattande invandring. Det finns en tydlig koppling mellan områden som domineras av hushåll med låga inkomster och hushåll med utländsk bakgrund. Sedan år 2011 har antalet områden med socioekonomiska utmaningar ökat, liksom områden med goda socioekonomiska förutsättningar.

Hög- och låginkomsttagare bor alltmer åtskilda. För att bryta denna åtskillnad skulle cirka 42 procent av alla låginkomsttagare behöva flytta till ett annat bostadsområde.

År 1990 var motsvarande andel 27 procent.39 Bostadssegregationen i de tre svenska storstadsregionerna och i de mellanstora svenska städerna är bland de mest extrema i västvärlden.

Utbildning och svenska språket
Den tidiga barndomen har visat sig vara en kritisk period för barns språkinlärning och utbildningsresa. Bristande kunskaper i svenska språket leder till sämre skolresultat. I kombination med föräldrars låga utbildningsnivå, skolans elevsammansättning och icke-deltagande i skolans fritidsverksamhet försvåras språkutvecklingen. I utsatta
områden använder både lärare och föräldrar i genomsnitt färre ord och mindre komplexa meningar.

Skolans kompensatoriska roll har kommit att urholkas som ett
resultat av privatiseringar, fri etablering och skolval, vilket har lett till en omfattande skolsegregation.

Cirka 15 800 barn i åldrarna 3–5 år var inte inskrivna i vare sig förskola eller pedagogisk omsorg. Detta motsvarar cirka 4 procent av alla barn i åldersgruppen.

53 procent av dem hade utländsk bakgrund, att jämföra med 26 procent av samtliga barn i åldersgruppen.

Att inte delta i förskolans pedagogiska verksamhet sätter livsavgörande språkliga och pedagogiska hinder.

I vissa förskolor har det svenska språket delvis försvunnit. Som ett resultat av segregationen har de svensktalande barnen blivit för få för att barn med annat modersmål ska få möjlighet att lära sig tillräcklig svenska för att klara skolan.

Samtidigt har en majoritet av personalen i vissa förskolor inte heller svenska som första språk.

Det finns förskolor där över hälften av förskolebarnen som börjar skolan har samma nivå på sin svenska som nyanlända barn, trots att de är födda i Sverige.

Även om flerspråkig personal på förskolorna kan vara en tillgång innebär en stor frånvaro av god kunskap i svenska att det är mycket svårt att uppfylla målen i förskolans läroplan om språkutveckling i svenska.

Den etniska uppdelningen fortsätter i grundskolan som har blivit alltmer uppdelad utifrån elevernas migrations- och socioekonomiska bakgrund.

Läsåret 2022/23 fanns 14 skolor i Sverige där andelen elever med utländsk bakgrund var 100%. Av dessa var 9 friskolor. 130 skolor hade 80-89,9% elever med utländsk bakgrund och 113 skolor hade 70-79,9% elever med utländsk bakgrund.

Totalt fanns ca 550 skolor där andelen elever med utländsk bakgrund var mellan 50%-99%.

Samtidigt fanns ca 460 skolor där andelen elever med utländsk bakgrund var under 10 % och 960 skolor (drygt 20% av alla skolor) där antalet elever med utländsk bakgrund var under 10 elever.

En tredjedel av skolsegeregationen kan direkt förklaras av det fria skolvalet.

Vilken bakgrund elevens föräldrar har påverkar allt mer möjligheterna att klara grundskolan och bli behörig till gymnasieskolans nationella program.

I områden med stora socioekonomiska utmaningar uppgår behörigheten till gymnasiet till blott 64 procent efter avslutad grundskola, i områden med mycket goda socioekonomiska förutsättningar är samma siffra 94 procent.

En betydande del av svenska elever saknar tillräckliga kunskaper i det svenska språket. Denna andel är högre i Sverige än motsvarande siffror för samtliga andra länder som deltog i PISA 2018.

Skolsegregationen, demografin och det engelska språkets utbreddhet i grund- och gymnasieskolan har en inverkan på denna utveckling.

Arbetsmarknaden och språket
Det moderna informationssamhället förutsätter ett gemensamt och standardiserat språk. Kunskaper i svenska språket är en vattendelare på arbetsmarknaden. Gruppen som inte talar svenska har antingen en utsatt position på svensk arbetsmarknad inom de lågproduktiva sektorerna eller riskerar att uteslutas helt från arbetsmarknaden.

Den som inte talar det svenska språket riskerar därmed att få kraftigt försämrade levnadsvillkor.

I september 2023 var 332 000 individer inskrivna som arbetslösa via
Arbetsförmedlingen. 155 000 av dessa var födda utanför Europa varav ungefär hälften, 81 000, var registrerade som långtidsarbetslösa.58 Arbetslösheten för utrikesfödda uppgick till 16,2 procent medan motsvarande siffra för inrikes födda var 3,7 procent.

Utrikesfödda kvinnor är en grupp där en hög andel står långt från arbetsmarknaden.

År 2019 stod nästan var tredje kvinna född utanför Europa utanför arbetskraften.

Av de strax över en miljon utrikesfödda kvinnorna i Sverige var 101 000 registrerade som arbetslösa 2022.

Anledningen till utrikesfödda kvinnors bosättning i Sverige, samt var de kommer ifrån, är en viktig faktor till hur lång tid det tar att komma i arbete. Majoriteten av de utrikesfödda kvinnorna som kommit till Sverige de senaste 20 åren har kommit som anhöriginvandrare. Denna grupp löper högst risk att hamna i långvarig isolering och har inga eller få kontakter med myndigheter.

De omfattas inte av etableringsprogrammet men har rätt att delta i SFI och skriva in sig på Arbetsförmedlingen vilket endast 20–30 procent i gruppen gör.

Arbetslösheten är väsentligt högre bland kvinnor födda i Afrika och Asien, inklusive Mellanöstern.

De senaste åren har skillnaden ökat jämfört med utrikesfödda män, både när det gäller sysselsättning och arbetskraftsdeltagande.

Den omfattande invandringen har dominerats av unga och personer i arbetsför ålder vilket har förbättrat Sveriges försörjningskvot, dvs andelen barn och äldre som skaförsörjas av människor i arbetsför ålder är idag 15–16 procent lägre med de utrikes födda inräknade än utan. Därmed finns stor potential för utrikesfödda att stärka svensk ekonomi och möta arbetskraftsbrist i olika sektorer och delar av landet. För att den gynnsammare åldersstrukturen ska utnyttjas krävs dock att etablering och språkintegration fungerar. I annat fall kan förbättringen av försörjningsbalansen utebli och förbytas i sin motsats.

En allt större andel av personer som arbetar inom vård och omsorg har utländsk bakgrund. Av de cirka 150 000 som arbetade med vård och omsorg i särskilda boendeformer för äldre år 2017 var 28 procent utrikesfödda. I Stockholms län var 55 procent i personalgruppen utrikesfödd.

De kommande 10 åren kommer äldreomsorgen behöva öka antalet anställda med 30 procent. Den akuta personalbristen välfärden står inför gör det svårt att neka arbetskraft enbart på grund av bristande språkkunskaper. SKR och fackförbundet Kommunal framhåller dock att
situationen kan medföra brister i dokumentation avseende liv och hälsa.

Även Inspektionen för vård och omsorg, IVO, har rapporterat om kvalitetsbrister som rör personalens språkliga kompetens.

Forskning visar att utöver språk och utbildning så har socioekonomisk status på bostadsområdet i sig, och huruvida andra människor i området har jobb, betydelse för individens möjlighet att komma i arbete.

SFI
Fastän svenska språket är helt avgörande för samhällsgemenskapen och den enskildes integration föreligger inget statligt helhetsgrepp eller översyn av SFI-verksamheternas kvalité. Därtill finns inga krav att fullfölja utbildningen. Huvudmannen kan besluta att utbildningen ska upphöra om eleven saknar förutsättningar att tillgodogöra sig utbildningen eller av annan anledning inte gör tillfredställande framsteg.

År 2022 deltog drygt 120 000 elever i SFI-utbildningen.71 Resultaten är komplicerade att utvärdera, bl.a. på grund av att avbrott är vanligt förekommande. Statistik indikerar att arbete kan vara ett relativt vanligt skäl till avbrotten vilket innebär att ett avbrott inte nödvändigtvis är ett misslyckande. Samtidigt finns många jobb där individen inte får särskilt god språkträning. Uppgifter från Skolverket visar att omkring 37 procent
av de som avslutat SFI hade klarat D-kursen (högsta nivån) 2019. De få
effektutvärderingar som gjorts pekar på att deltagande i SFI ökar chansen att vara sysselsatt på arbetsmarknaden i ett längre perspektiv.
En betydande utmaning är den stora omsättningen av elever samt elever med låg elleringen utbildningsbakgrund. 30 procent av de inskriva SFI-eleverna i Malmö kommun har 0-6 årig utbildningsbakgrund vilket innebär att man inte är alfabetiserad, dvs knappt fått möjlighet att lära sig läsa och skriva.

Att bedöma en elevs möjlighet att tillgodogöra sig utbildningen blir därmed ytterst svårbedömd och därför kan SFI inte enbart vara en verksamhet kopplad till elevens språkprogression.

Slutsats - Parallellsamhällen
Sverige lider av en rad olika samhällsproblem som hotar samhällsgemenskapen och försvagar det gemensamma språket. Alla dessa är allvarliga problem var för sig. Men något särskilt händer när flera av dessa samverkar inom en och samma geografiska yta.
Då uppstår ett existentiellt hot mot samhällsgemenskapen – framväxten av parallellsamhällen.

”Man kan säga att vi lever i parallella världar i Sverige. Det är samma land men ändå helt olika platser.” Så skriver Faysa Idle, född 1998 i Sverige, om hur det är att växa upp och leva i Järvaområdet. Idag är betydande delar av vårt land så pass socioekonomisk utsatta, etniskt segregerade och med parallella norm- och rättskipningssystem att
levnadsvillkoren i dessa områden inte påminner om levnadsvillkoren för
majoritetssamhället i Sverige.

För att nå framgång ersätter fler unga de demokratiska samhällsmålen med kriminalitet, missbruk eller religiös radikalisering. Konflikter
mellan kulturella normer i ursprungslandet och det nya landets kultur har utvecklat antisociala subkulturer som ett resultat av en misslyckad integration.

När polisen 2021 släppte sin rapport över utsatta områden identifierades 19 områden som särskilt utsatta då de i viss mån inbegriper bland annat ”parallella samhällsstrukturer, extremism, såsom systematiska kränkningar av religionsfriheten eller starkt fundamentalistiskt inflytande som begränsar människors fri- och rättigheter, personer som reser iväg
för att delta i strid i konfliktområden”.

Vi kan inte nog understryka allvaret i den klassmässiga och etniska segregation som råder idag. Sverige har fått en ung generation som är födda i landet men endast har erfarenheter av fattigdom, föräldrar som saknar jobb, trångboddhet, bristande skola, bristande språk, bristande utbildning och som inte identifierar sig som svenskar eller som en del av svenska samhället.

Fenomen som uppfostringsresor till Afrika, tvångsäktenskap, hederskultur och könsstympningar är en del av unga kvinnors
verklighet och miljö de växer upp i.

Att växa upp i våra särskilt utsatta områden är att berövas möjligheterna till samhällsgemenskap, kontakter med samhället i övrigt och likvärdiga möjligheter till skola, jobb, språk och delaktighet i samhällslivet. Svenska språket är i delar av landet ett minoritetsspråk och möjligheterna att lära sig svenska är begränsade då personer med svenska som modersmål knappt finns i området. Trots att en generation är födda i Sverige och inte har särskilt stark koppling till sina föräldrars ursprungsländer så
upplever de ”inte heller Sverige som sitt land. De identifierar sig i stället mycket starkt med sin stadsdel. Bortom den känner de sig felplacerade. 

Icke-önskvärda.”
I våra utsatta områden lever idag en ung generation utan framtidstro.
Verksamhetschefen för Helamalmö, Nicolas Lunabba skriver: ”De barn som överlever är långt fler än de barn som dör. Men de flesta går en framtid till mötes som bryter ner dem, krossar deras drömmar och ambitioner, deras självkänsla och kroppar.”

Avslutning
Segregation och ojämlikhet är självförstärkande fenomen. Utan kraftfulla politiska insatser kommer klassamhället förstärkas, polariseringen öka och en materiell grund för rasismen att befästas. Allt detta omöjliggör visionen om en jämlik framtid.

Den ekonomiska, etniska och språkliga segregationen behöver brytas på en strukturell nivå vilket kräver att befolkningen blandas. Samhället kommer behöva genomföra insatser vi tidigare inte gjort, i en skala vi tidigare inte sett.

Bilaga A) Begrepp
Utsatta områden Är ett begrepp skapat av Polisen och definierar ett
geografiskt avgränsat område som karaktäriseras av en låg
socioekonomisk status där de kriminella har en inverkan
på lokalsamhället. Inverkan är knuten till den sociala
kontexten i området än de kriminellas utstuderade vilja att
ta makten och kontrollera lokalsamhället. Påverkan kan
utgöras av direkta påtryckningar, exempelvis genom hot
och utpressning, eller indirekta, som offentliga
våldshandlingar som riskerar att skada tredje man,
narkotikahandel som bedrivs öppet eller ett utåtagerande
missnöje mot samhället. Effekten blir att de boende i
området upplever otrygghet, vilket i sin tur leder till en
minskad benägenhet att anmäla brott och att medverka i
rättsprocessen. Läget anses vara allvarligt.
Riskområde Är ett begrepp skapat av Polisen och definierar ett område
som uppfyller samtliga kriterier för ett utsatt område men
inte når upp till de kriterier som kännetecknar ett särskilt
utsatt område. Läget är dock så alarmerande att det finns
en överhängande risk att området riskerar att bli särskilt
utsatt om inte adekvata åtgärder sätts in.
Särskilt utsatt område Är ett begrepp skapat av Polisen och definierar ett
geografiskt avgränsat område som kännetecknas av en
allmän obenägenhet att delta i rättsprocessen. Det kan
även förekomma systematiska hot och våldshandlingar
mot vittnen, målsägare och anmälare i området.
Situationen i området innebär att det är svårt eller nästintill
omöjligt för polisen att fullfölja sitt uppdrag, vilket kräver
regelmässig anpassning av arbetssätt eller utrustning.
Många gånger har det skett en normalisering vilket lett till
att varken polisen eller de boende reflekterar över det
avvikande läget i området. Ett särskilt utsatt område
inbegriper även i viss mån parallella samhällsstrukturer,
extremism såsom systematiska kränkningar av
religionsfriheten eller starkt fundamentalistiskt inflytande
som begränsar människors fri- och rättigheter, personer
som reser iväg för att delta i strid i konfliktområden, en
hög koncentration av kriminella.
En ytterligare försvårande uppgift är om det ligger andra
utsatta områden i nära anslutning till ett särskilt utsatt
område. Då finns det risk för samverkan mellan
kriminella personer eller nätverk inom områdena. Läget
anses vara akut.

Åkessons tal akt 1

 

I princip har Åkesson rätt när det gäller de markerade textstyckena. Om det utgör ett hot mot svenskar, bör kritiken riktas mot dem som hotar!

SD:s partiledare Jimmie Åkesson vill se ett omedelbart stopp för etablering av nya moskéer i Sverige. Det säger han på partiets kongress i Västerås.

Vi behöver börja konfiskera och riva moskébyggnader där det sprids antidemokratisk, antisvensk, homofob eller antisemitisk propaganda.

"I Sverige river vi inte gudstjänstlokaler", skriver statsministern till TT.

Åkesson tar i ett tal på landsdagarna, som kongressen heter, upp den våldsvåg som Sverige sett under hösten och ställer den i kontrast till när han 1979 växte upp i "ett av världens tryggaste länder".

– Nu, nästan 45 år senare, tvingas jag uppfostra min tioårige son i något som mest liknar vilda västern.

Något har gått sönder i Sverige, anser han.

– Vi har krig på gatorna i dag. Det skjuts och det sprängs som vi aldrig sett tidigare.

Jobbet med att städa upp denna oreda har börjat men den ”fullständiga katastrofen” som drabbat Sverige är inte ett misstag utan en naiv, farlig Sverigefientlig politik, enligt SD-ledaren.

– Sverigevänner. Nu är vi med och styr Sverige, vi ska göra Sverige bra igen, säger han riktat mot publiken.

Stopp för nya moskéer

Partiledaren vill också se ett stopp för byggandet av nya moskéer.

– Vi behöver ett omedelbart stopp för etablerandet av nya moskéer i Sverige.

– Vi behöver börja konfiskera och riva moskébyggnader där det sprids antidemokratisk, antisvensk, homofob eller antisemitisk propaganda eller allmän desinformation om det svenska samhället.

På frågan hur det här går ihop med religionsfriheten i Sverige svarar Åkesson:

– Religionsfriheten handlar om att man privat ska ha rätt att tillhöra vilken religion man själv vill utan att staten eller någon annan lägger sig i det. Den säger ingenting om vilka monument man som främmande ideologi och religion har rätt att uppföra i Sverige.

Lagstiftningen ska enligt SD ses över för att polisen och Säpo ska kunna använda hemliga tvångsmedel mot religiösa församlingslokaler för underrättelser och insamling av bevis.

– Minareter, kupoler, halvmånar eller andra attribut som tjänar som islamistiska monument i stadsbilden bör helt tas bort, säger Åkesson.

Han lyfter också upp begreppet "Gazasvenskar", och menar att människor som rest till Gaza, som inte kan svenska och inte bor i Sverige "inte är svenskar".

– De har inte här att göra.

"Grundlagsskyddad religionsfrihet"

Statsminister Ulf Kristersson (M) säger att vi i Sverige har en grundlagsskyddad religionsfrihet där kärnan är att enskilda får utöva sin religion enskilt och tillsammans med andra. Det gäller lika för alla – kristna, muslimer, judar och andra troende.

"I Sverige river vi inte gudstjänstlokaler. Vi ska som samhälle slå tillbaka mot våldsbejakande extremism oavsett grund – men det ska ske inom den demokratiska rättsstatens ramar", skriver han i ett mejl till TT som ett svar på Åkessons utspel om att riva moskéer.

"De som uttrycker sig antisemitiskt eller hetsar mot muslimer kränker människor i vårt eget land och skadar Sverige och svenska intressen internationellt. Nu behövs samling - inte ytterligare polarisering.”

"Det kommer mycket mer"

När Åkesson, som varit partiledare sedan 2005, tar upp de punkter som Sverigedemokraterna fått igenom i Tidöavtalet med regeringen så nämner han framför allt migrations- och kriminalpolitiken.

Det är ett parti med vind i seglen som under helgen samlats för landsdagar. SD ligger i opinionsmätningar på runt 21 procent, något över valresultatet, samtidigt som andra partier i regeringsunderlaget tappat sedan valet.

Åkesson tar upp ytterligare straffskärpningar som regeringen och SD planerar och slår fast att det ska bli brottsligt att ingå i ett kriminellt gäng.

– Föreningsfriheten ska begränsas, det kan låta allvarligt, för kriminella sammanslutningar. Så har man en kriminell förening så får man inte ha det längre, säger han till publikens skratt.

– Det ska helt enkelt vara brottsligt att ingå i en kriminell organisation.

Det blir ett "paradigmskifte inom både kriminalpolitiken och invandringspolitiken".

– Och det kommer mer, det kommer mycket mer.

Medborgarskap

Det svenska systemet för beviljande av medborgarskap gör att invandrare kan bli svenskar trots att de nyligen är dömda för brott.

Det herr Cato, är ren galenskap!

Systemet måste revideras så att medborgarskap och uppehållstillstånd kan återkallas för invandrade kriminella!

Allt annat är galenskap herr Cato!

För övrigt anser jag att svenska medborgare ska tala svenska!

Miljöpartiet

C har rötter i lantbrukssamhället
S har rötter i arbetarsamhället
M har rötter företagarsamhället

L har rötter i bildningssamhället
KD har rötter i frikyrkosamhället
V har rötter i kommunismen
SD har rötter i nazismen

MP har rötter i fluffiga moln utan substans och

leds av två tämligen förvirrade taltrattar

I brist på substansiella rötter och hållbar ideologi
har MP blivit muslimernas nyttiga idioter!

MP-mupparna är egentligen helt osannolika och den läskigt stirrande muppens utspel är helt logisk.

Min uppfattning om journalister är generellt att de är idékorrumperade och hjärntvättade hysteriskt politiskt korrekta nyttiga idioter!

Därför är det också logiskt att journalistkåren, som de tre aporna, okritiskt dyrkar miljöpartiet.

Dumhet söker dumhet och blinda leder blinda!

1984 (S)

Den felprogrammerade partidroiden Strandhälls twitterinlägg brukar skyllas på överkonsumtion av alkohol men jag tror att det handlar om ren dumhet. Hon förstår inte vad hon gör.

Hon gör bara det som hon tror att Erlander/Palme hade som strategi.

Maktens strategi gick ut på att målmedvetet placera politruker på alla viktiga poster i statsmaskineriet.

Om oppositionen lyckas vinna ett val kommer ändå politrukerna att sabotera alla reformförsök så att väljarna ångrar sig nästa val.

Den här tweeten är bara ett av många exempel – väldigt många exempel!

Eftersom hon frivilligt avslöjar sin okunnighet , kommer här en analys av 1984.

Krig är fred

Frihet är slaveri

Okunnighet är styrka

Wikipedia

De här tre meningarna som låter orimliga, oförstådda och oskäliga för oss individer som lever i nutiden beskriver tankarna som skulle ha rått i 1984 enligt romanen 1984 som beskriver ett framtidssamhälle eftersom den publicerades i 1949 av den brittiska författaren och journalisten George Orwell.

Nittonhundraåttiofyra eller 1984: Nitton åttiofyra (originaltitel: Nineteen Eighty-Four) är en roman av den brittiske författaren och journalisten George Orwell, som skrevs 1948 och publicerades den 8 juni 1949.

Romanen handlar om ett samhälle styrt av en oligarkisk totalitär diktatur. Provinsen Airstrip One (före detta Storbritannien) i landet Oceanien är i ständigt krig, under konstant övervakning av regeringen, och med hjärnkontroll av allmänheten.

Oceanien styrs av ett politiskt parti som går under namnet "Partiet". Individen är alltid underordnad staten, och det är delvis den filosofin som gör att Partiet kan manipulera och kontrollera människorna.

I Sanningsministeriet är protagonisten Winston Smith en tjänsteman som ansvarar för att bevara Partiets propaganda genom att ändra historien för att visa att Partiet alltid har rätt och är allvetande. Hans torftiga tillvaro desillusionerar honom till den grad att han vill göra uppror mot Storebror, som är Partiets ledare. Från 1984 har vi bland annat fått uttrycket "Storebror ser dig" (Big Brother is watching you).

Sedan romanen publicerades 1949 har många av dess termer och koncept, som storebrorssamhälle, dubbeltänk, krimtänk och nyspråk samt minneslucka blivit samtida vardagsspråk. Därtill populariserade romanen adjektivet orwellska, som syftar till lögner, övervakning och manipulering av det förgångna för att föra en totalitär agenda.

1984 anses vara 1900-talets mest kända engelskspråkiga roman och en av seklets största litterära klassiker.

1998 placerade Modern Library 1984 på plats 13 av de 100 bästa romanerna från 1900-talet.

Handling

Huvudpersonen, Winston Smith, som är en tjänsteman inom det "allenarådande partiet – Partiet", bor i det framtida London. Han står inte ut med samhället som det är, och drömmer om frihet. Han motsätter sig Partiet, det enda parti som existerar i Oceanien, och blir dessutom kär i den unga Julia. Ingetdera tillåts dock av partiet och den så kallade tankepolisen, vilket innebär att han ständigt måste undgå att bli avslöjad.

Samhället Oceanien som huvudpersonen lever i är en totalitär stat i ständiga krig och i svår fattigdom.

Fyra myndigheter som kallas Minisann (sanningsministeriet), Minifred (fredsministeriet), Minilek (kärleksministeriet) och Miniflöd (överflödsministeriet) styr allting.

Minisann har hand om propagandan och lögner.

Minifred har hand om krigen som ständigt rasar. 

Minilek har hand om ”lag och ordning” genom tortyr och tankepolisen.

Miniflöd har hand om ekonomin, eller rättare sagt fattigdomen, som råder i Oceanien. Huvudpersonen, Winston Smith, jobbar på Minisann.

Ministeriernas namn är exempel på nyspråk, ett språk särskilt framtaget för att minska individens förmåga att tänka fritt och kritiskt. Språket beskrivs ingående i ett appendix till romanen och där beskrivs att syftet med det är att medborgarna inte ska kunna tänka kritiskt eftersom det inte är möjligt i språket.

Invånarna i Oceanien övervakas minutiöst och tvingas ständigt lyssna på propaganda, bland annat genom en apparat i varje hem kallad teleskärm. Denna teleskärm har uppenbara likheter med en TV med skillnaden att den även övervakar samtidigt, samt att den ständigt är påslagen. Likriktningen innebär att alla medborgare bär uniform i form av likadana blå overaller, utom partifunktionärer, som har svarta overaller.

Bakgrund

Denna dystopi skrevs i skuggan av andra världskriget. Romanen utspelar sig i en tänkt framtid där världen gått igenom ännu ett världskrig och som därför behärskas totalt av konkurrerande totalitära stater. Företeelser som krigshets, statsterrorism, propaganda, indoktrinering, relativism, revisionism, tortyr, personkult, en nomenklatura, Stalins deporteringar och Hitlerjugend känns lätt igen från sina förebilder i den verkliga historien. Romanen blev i viss mån föremål för magiskt tänkande då man på sina håll trodde att året 1984 skulle bli en ödesdiger vändpunkt i världshistorien.

Orwell fick uppslaget till romanen 1944 och skrev den största delen av den på den skotska ön Jura åren 1947–1948, trots sin allvarliga tuberkulos. Den 4 december 1948 skickade han sitt sista utkast till Secker and Warburg som publicerade romanen den 8 juni 1949. År 1989 hade den översatts till fler än 65 språk, vid den tiden det största antalet översättningar för någon roman.

Romanen har blivit välkänd och får räknas som en klassiker vars innehåll även de känner till, som inte har läst den. Romanens titel, dess tid, begreppet nyspråk, och författarens efternamn har blivit ordstäv för att integriteten förlorats till staten, och adjektivet orwellska betecknar totalitära tankar och att kontrollera och underkuva människor. Nyspråk, den förändring av det engelska språket som staten driver igenom i romanen, ger olika betydelser till saker genom att referera till sluten istället för deras betydelse. Fredsministeriet (minifred) arbetar med krig och kärleksministeriet (minilek) med tortyr. Ministerierna försöker dock, i alla fall enligt sin propaganda, att uppnå det målet: fred genom krig, och kärlek till Storebror genom hjärntvätt och tortyr.

1984 har, då och då, antingen förbjudits eller ifrågasatts som intellektuellt farlig för allmänheten, liksom verken Du sköna nya värld (1932), av Aldous Huxley, Vi (1924), av Jevgenij Zamjatin, Kallocain (1940), av Karin Boye och Fahrenheit 451 (1951), av Ray Bradbury samt Och världen skälvde (1957) av Ayn Rand. År 2005 tog tidningen Time med romanen i sin lista över de 100 bästa engelskspråkiga romanerna sedan 1923. Vi av Jevgenij Zamjatin anses ha inspirerat 1984.

Titel

Orwell ville först att romanen skulle heta The Last Man in Europe, men han skrev, åtta månader innan den publicerades, den 22 oktober 1948, till förläggaren Fredric Warburg, att han tvekade mellan The Last Man in Europe och 1984. ”yet Warburg suggested changing the Man title to one more commercial.” Det finns flera anledningar till detta: 100 år sedan socialistiska tankesmedjan Fabianerna grundades, eller till romanerna The Iron Heel (1908) av Jack London, eller The Napoleon of Notting Hill (1904) av G. K. Chesterton, som båda utspelar sig 1984, eller till dikten "End of the Century, 1984" av Eileen O'Shaughnessy, hans första hustru.

I sin roman 1985 från 1978 föreslår Anthony Burgess att Orwell, desillusionerad av kalla krigets början, hade för avsikt att kalla romanen 1948. Penguin Books inledning till romanen menar att Orwell först förlade handlingen till 1948, men det förlängda författandet ledde till att han döpte om den, först till 1982, sedan till 1984, då det är en invertering av 1948.

Huvudpersoner

Winston Smith är en intelligent och cynisk person. Han har ingen framtidstro och lever i fruktan för ledningen av det samhälle som han hatar, då han aldrig har hört om något annat sätt att leva. Han vill tjäna sanningen som han, till skillnad från de andra, ser som det enda rätta.

Julia är ung och upprorisk. Hon är inte så intelligent eller högtravande som Winston. Hon trotsar partiet av andra orsaker än Winston. Hon anser att partiet försöker ta ifrån henne hennes frihet och lycka. Julia är mer av en rebell som försöker leva i nuet. Det enda Julia och Winston egentligen har gemensamt är behovet av närhet samt hatet mot partiet.

Begrepp i romanen

Dubbeltänk (doublethink) innebär att kunna hålla två motsägande trossatser i huvudet samtidigt och att dessutom acceptera båda som sanna, att kunna ljuga medvetet och ändå vara fullständigt övertygad om att man talar sanning.

Krimtänk (crimethink) är en tanke som är kriminell. Det behöver inte vara något som man medvetet tänker. Det kan vara något man av misstag uttrycker i sömnen.

Nyspråk (newspeak) är ett språk som utvecklas med syfte att begränsa individens tankeutrymme.

Partiets slagord

”Krig är fred. Frihet är slaveri. Okunnighet är styrka.”

Hamas-stöd inom Socialdemokraterna följer lång tradition i partiets historia.

”Leve Palestina – krossa sionismen”, hördes SSU i Malmö skandera i första majtåget 2019. Var kommer dessa antisemitiska uttryck inom Socialdemokraterna ifrån och på vilket sätt har stöd för terrorstämplade Hamas tagit sig uttryck? Johan Westerholm menar att rådgivande profiler i partiet på 60-talet satte kursen för de uttryck som sedan hörts genom åren.

Israel har sedan 2013 klassat den Europeiska palestinska konferensen och dess ordförande Amin Abu Rashid som representant för terrorstämplade Hamas i Europa.

På denna konferens, som senast genomfördes i maj, deltog den socialdemokratiske riksdagsledamoten Jamal El-Haj. Flera organisationer reagerade kraftigt på hans deltagande.

El Haj togs i försvar av Socialdemokraternas partiledare Magdalena Andersson, som menade att El Haj ”självklart ska vara kvar i partiet”. Det trots den kritik han mötte.

I dag är El Haj åter aktuell efter det att Hamas inlett ett anfalls- och terrorkrig mot staten Israel. Och Magdalena Anderssons försvar av honom i Expressen TV under söndagskvällen gick inte att missförstå då hon menade att ”han [el Haj] motarbetat Hamas i hela sitt vuxna liv”.

En direkt osanning då Skånska Dagbladet redan 2006 kunde avslöja Jamal el Hajs samarbete med al Aqsa spannmålsstiftele, en del av den av USA terrorklassade ”Union of Good” som kontrolleras av Hamas.

Varför Andersson i direktsändning far med osanning är okänt och det blir än märkligare då hon själv tillhört sin mentor Göran Perssons mer Israelvänliga idétradition.

Men det som aktualiseras är i hur stor omfattning som Socialdemokraternas stöd till Hamas utvecklats genom åren.

Svaret på den frågan finns sannolikt att finna bland rådgivarna och hur de lotsats in i partiet. Rådgivare som kommit att skolas in i den förändring som skett av det socialdemokratiska partiet sedan mitten på 1960-talet.

Där allt tar sin början i en resa till staten Israel och ett i dag bortglömt gräl mellan Golda Meir, Israels utrikesminister och Socialdemokraternas internationelle sekreterare Sten Andersson.

Det finns olika versioner av grälet, Sten Andersson har själv lämnat minst två olika, men i huvudsak vad Andersson upplevde som orätter riktade mot de palestinska araberna på israeliskt kontrollerat territorium.

Något som några år senare kom att leda till att Socialdemokraterna slutade prata om palestinska araber och i stället införde termen ”det palestinska folket”.

Omdefinieringen kom att genomföras direkt efter att Sten Andersson och Pierre Schori tillsammans med representanter för SSU och dåvarande Broderskapsrörelsen (i dag Tro och Solidaritet) träffade PLO:s ledning i Alger 1965. Ett möte som kom att förändra historien. Inte bara för Sverige och PLO utan för en hel värld.

I samband med detta kom tankarna om ett självständigt palestinskt folk utan land slå rot i främst partidistrikten i Skåne, Stockholms stad och Uppsala. Genom Broderskaparna fanns även länken in till Uppsala universitets teologiska institution där Carl Henrik Grenholm och Sigbert Axelsson var pådrivande profiler.

Grenholm menade bland annat att S skulle ansluta sig till PLO:s ambition att förinta staten Israel. Senare har Grenholm tagit avstånd från detta egna uttalandet men idéerna finns kvar, under ett annat namn, Hamas.

Tydligast, och mest intensivt, kom Svenska kyrkans tidigare utrikeschef och Tro och Solidaritets tidigare ordförande Peter Weiderud verka som ambassadör för denna rörelse.

Weiderud menade att Muslimska brödraskapet egentligen var som svenska Kristdemokrater när han ifrågasattes om det lämpliga i att stödja det brödraskapet. Trots att Hamas var dess väpnade palestinska gren.

Weiderud undvek även att närmare gå in på Brödraskapets syn på judar. Vid samma tid, i slutet på 1990-talet, predikade Brödraskapets andlige ledare Yussuf al Quaradawi i Stockholms moské för exakt den utveckling som vi ser i Israel i dag. Ett förintelsekrig där terror riktas mot israeliska kvinnor och barn.

Weiderud menade vid en konferens i Stockholms moské 1999 att Sverige numera hade raderat ut gänserna mellan religion och politik. Vilket skulle öka möjligheterna att anpassa Sverige bättre till de krav som nya migrantgrupper och religiösa rörelser skulle kunna ställa på sitt nya hemland.

Weiderud är i dag ansvarig vid UD för Sveriges interreligiösa dialoger med främst länder och kyrkor från Mellanöstern, och har tillsammans med Sten Andersson och Pierre Schori fostrat många av dem som i dag utgör socialdemokratiska partiaktiva från SSU, Tro och Solidaritet, Skåne, Stockholm och Uppsala partidistrikt.

Det finns även en annan länk. Anna-Karin Hammar, profilerad präst och del av Socialdemokraternas kyrkopolitiska grupp, försökte att lägga Svenska kyrkans högtidlighållande av den palestinska högtiden Naqba samtidigt som resten av världen högtidlighöll Kristallnatten.

Ett uppenbart försök till om inte historierevisionism så i varje fall en form av ersättningsteologi. Och en undanträngning av Förintelsens trauma.

Ett sista exempel på där antisemitiska vanföreställningar fått sitt starkaste fäste i partiet är Malmö och Helsingborg, städer som i helgen blev arena för dem som spontant ville fira Hamas angrepp på Israel.

Det går inte att nämna Malmö och antisemitiska vanföreställningar utan att nämna SSU Malmö och Illmar Reepalu, stadens legendariska kommunalråd.

Reepalu menade 2012 bland annat att det skulle finnas en stark koppling mellan judiska församlingen i Malmö och Sverigedemokraterna och att ”SD:are har infilt­rerat den judiska församlingen för att på så vis driva sitt muslimhat”.

Men trots kritiken, som även kom från USA:s president Barack Obama, skedde inte någon större förändring.

Med röda plakat med texter som ”lika lön oavsett kön” och ”free palestine” demonstrerade SSU i Malmö under första maj 2019 och kompletterade med att sjunga ”Leve Palestina – krossa sionismen”. I tåget gick bland annat Illmar Reepalu.

Den förändringsprocess av synen på Mellanöstern i allmänhet och konflikterna som uppstod i tolkningen av FN:s resolution som grund för den israeliska statsbilden har i grunden förändrat Socialdemokraterna. En förändring som inleddes med ett gräl 1965 mellan Sten Andersson och Golda Meir och som vi i dag kan se och skörda frukterna av.

Denna förändring genomsyrar stora delar av partiet men är tydligast i partidistrikten Skåne, inklusive Malmö, Stockholm, Uppsala samt i sidoorganisationerna SSU och Tro och Solidaritet.


Johan Westerholm

Greta akt 666A

Tidigare bloggat om Greta här och här


Klimataktivisten Greta Thunberg har hamnat i blåsväder igen, men denna gång inte på grund av civil olydnad, polisingripanden och åtal. I stället är det den klimatrörelse hon grundade, Fridays for future, som passerade vad många tyckte var anständighetens gräns när den gav sig utanför sin klimatzon och kommenterade den pågående konflikten i Mellanöstern.

”Det här är inte en konflikt – det är folkmord”, hette det i ett inlägg på organisationens Instagram-konto. Israel sades vara en europeisk koloni understödd av en diffus imperiemakt och invånarna i Gaza beskrevs som ”martyrer”. Media, påstods det vidare, ”är INTE fristående och INTE neutral” med en oblyg blinkning till den gamla antisemitiska konspirationsteorin att judarna styr världspressen.

INLÄGGET raderades senare och Greta Thunberg tog avstånd från det. Men skadan var redan skedd.

”Politiseringen av miljörörelsen är ett sedan länge etablerat och sorgligt faktum”, skrev Svenska Dagbladets litteraturredaktör Josefin de Gregorio i en krönika, där även miljörörelsen Extinction Rebellion fick en släng av sleven.

”Vi har inte råd att låta (klimatrörelsen) exploateras i proxy-krig, eller kidnappas i syfte att bli megafon åt Hamas-terrorister”, fortsatte de Gregorio pekade även på det kändisupprop mot kriget – som bland andra Stellan Skarsgård och Pernilla Wahlgren undertecknat och där Hamas massaker i Israel inte nämndes – som ett tecken på att Hamas håller på att vinna pr-kriget på sociala medier.

Undertecknarna av uppropet #vikräver sågades för övrigt av författaren David Lagercrantz i en debattartikel i Expressen. Men det är en annan historia.

Logik enligt islam?

Kränkthetens virtuoser triumferar när vänsterfolket gullar med muppar som i princip är emot vänsterfolkets heliga kor och framför allt emot den civiliserade världens grundvärden.

”Nyss talades det om att ändra i lagar för att muslimer inte skulle bli kränkta av att heliga skrifter brändes. Men när det handlar om angrepp mot judar – människor av kött och blod – är det tydligen svårare.”

”Var är imamerna som talade om sårade religiösa känslor när kopior av Koranen brändes, men inte när judiska barn, ungdomar, Förintelseöverlevande – ja över 1 400 oskyldiga människor av kött och blod – lemlästades, torterades och brutalt mördades, ibland också inför sina anhöriga?”

Sveriges biskopar om Israel/Hamas

Svenska kyrkan

Svenska kyrkans biskopar: ”Vi vädjar om fred”

Uttalande av Svenska kyrkans biskopar med anledning av kriget i Gaza och Israel.

Vi biskopar i Svenska kyrkan vill utrycka vår varmaste medkänsla med våra medmänniskor i Israel och Gaza som drabbats av terror, våld och krigshandlingar, för de som dödats och skadats och alla som sörjer. Tillsammans med människor över hela världen och våra systerkyrkor i regionen sörjer vi utvecklingen och vi ber för fred och framtidshopp. Vår kallelse är inte till våld, utan till fred och till det goda. Med ord från Psaltaren:

”Sky det onda och gör det goda, sträva efter att hålla fred.” (Psaltaren 34:15)

Hamas har utan urskiljning och under brutala former dödat barn och civila, skändat deras kroppar, hänsynslöst tagit gisslan och avfyrat tusentals raketer mot civila mål i Israel. Vi fördömer Hamas attack. Hamas håller också sitt eget folk som gisslan genom att gömma sig bland Gazas befolkning och använda dem som mänskliga sköldar. Alla dessa handlingar är förkastliga och brott mot folkrätten. Staten Israel har självklar rätt att försvara sig mot det våld och den terror som riktas mot landets befolkning.

I alla krig gäller internationell humanitär rätt: civila ska skyddas och både försiktighetsprincipen och proportionalitetsprincipen ska tillämpas. Men under snart en månad har tusentals civila i Gaza inklusive många barn, i strid med dessa principer, dödats i israeliska luftanfall. På Gazaremsan pågår en mänsklig tragedi och humanitär katastrof med enormt lidande. Hundratusentals människor har flytt från de norra delarna till de södra delarna. Det råder akut brist på vatten och elektriciteten är till stora delar utslagen. Sjukvården är överbelastad, mediciner och medicinsk utrustning saknas. De humanitära konvojer som hittills släppts in i Gaza är helt otillräckliga.

Mot denna bakgrund vädjar vi om:

Att alla sidor i konflikten följer den internationella humanitära rätt som gäller vid krig.

Att Hamas omedelbart friger samtliga som tagits gisslan.

Att Hamas upphör med raketbeskjutningen av civila i Israel.

Att Israels militära svar tar hänsyn till civilas säkerhet.

Att humanitära pauser i kriget skapas och säkra korridorer upprättas så att vatten, mat, mediciner och andra förnödenheter kan nå civilbefolkningen i Gaza.

Att världens stater, efter kriget, verkar för en hållbar och rättvis fred i Israel och Palestina.

Vi stöder helhjärtat det arbete som Act Svenska kyrkans partners i det heliga landet bedriver. De verkar alla på olika sätt för fred, förståelse och rättvisa och finns i våra böner.

Även vårt samhälle är påverkat av det som händer i Gaza och Israel. Vi uttrycker vårt varma deltagande med alla er i Sverige som har nära och kära som drabbats av våldet, dödats, tagits gisslan, fått sitt hem förstört. Ni finns i våra böner.

Vi vill uttrycka vår oro, förskräckelse och fördömer den ökade antisemitism som visar sig i Sverige. Att fira terrordåd eller att avhumanisera människor på grund av deras religiösa eller kulturella identitet är förkastligt och oförenligt med det öppna och mångfaldiga Sverige vi alla är en del av.

Vi är tacksamma för de många interreligiösa kontakter och samarbeten som finns runt om i vårt land. Vi åtar oss, och uppmanar alla andra företrädare för religiösa traditioner i Sverige, att fortsätta det interreligiösa samarbetet och göra allt vi kan för att motverka antisemitism och islamofobi.

Tillsammans med människor runt hela vår jord ber vi om fred och framtidshopp, och vi uppmanar alla som vill att stämma in i dessa böner. Vår kallelse är inte till våld, utan till fred och till det goda.


En bön

Gud, vi kommer till dig i bön för alla som drabbas av konflikten i Israel och Gaza.

Vi ber för dem som sörjer sina döda, och som lever i oro för dem som saknas.

Gud, vi ber för den humanitära situationen i Gaza, för alla skadade, alla som förlorat sina hem.

Gud, när både nuet och framtiden verkar vara slagna i spillror, ber vi om glimtar av hopp mitt i det omöjliga.

Hjälp världens ledare att välja fredens och samförståndets väg, en väg till hopp och framtid i alla länder, för oss idag och för det uppväxande släktet.

Amen.

Svenska kyrkans biskopsmöte, november 2023