SD Riks

 

Kalla faktas sensationella avslöjanden

Med stort buller och mycket bång har TV4:s Kalla fakta presenterat intetsägande nyheter om Sverigedemokraterna och nyhetskanalen Riks. De var så inkörda på vilken historia de skulle berätta att de själva missat vilka sensationella avslöjanden de faktiskt gör.

12 maj 2024
Dan Korn

När Kalla faktas reporter Daniel Andersson sökte jobb, först på mediekanalen Riks och senare på Sverigedemokraternas kommunikationsavdelning, var han helt inställd på att avslöja Sd:s ”trollfabrik” och andra smaskigheter. Det han lyckades hitta, som med stort buller presenterades i veckan, var inte mycket att komma med. Trots dramatiska effekter med suddiga filmbilder tagna genom kikarsikte på folk som knappast döljer sin medverkan, uppenbart spelade sekvenser där planerna dras upp, faller det hela platt. ”Trollfabriken” visade sig vara en medarbetare som har flera konton på Facebook och X. De glömde nämna att det knappast är en välbevarad hemlighet och att han haft dessa konton långt innan han började arbeta på SD.

Kanalen Riks, som är startad av SD, är numera fristående och en dörr som skiljer Riks lokaler från SD bör därför stå stängd, men Kalla fakta avslöjar att den ibland är öppen. Det sensationella avslöjandet, enligt Kalla fakta, är att det förekommer att människor passerar genom den dörren, att SD-folk kommer in på Riks och tvärt om. Inte att undra på, med tanke på att SD-folket måste gå igenom Riks lokaler för att komma till det gemensamma köket.

Ett annat ”avslöjande” är att när Riks beställer opinionsundersökningar diskuterar de först hur frågorna till svarspanelen ska vara utformade. Kalla fakta nämner att svarspanelen är ”självrekryterad”, men de ”glömmer” att nämna att det är opinionsinstitutet Sentios panel och inte Riks egen. Att de flesta opinionsundersökningar går till på just detta vis nämner de inget om. ”Som man ropar får man svar” säger Dick Erixon i programmet, vilket han har rätt i. Men det säger mer om opinionsundersökningars tillförlitlighet än om Riks.

Men det är Dick Erixon som står för det verkliga avslöjandet. Kalla fakta påstår att arbetsmiljön präglas av en främlingsfientlig atmosfär, men allt de kan presentera är att Dick Erixon apropå Magdalena Anderssons ord om att ”Jamal El-Hamas” mist så många släktingar i kriget i Gaza säger att i Gaza ”är de väl släkt allihop”.

Det är inte mycket att komma med.

Det vill säga, om man inte vänder på historien, vilket Kalla fakta mycket väl hade kunnat göra, om de inte vore så förblindade av den historia de ville berätta.

Det är ju inte direkt någon hemlighet att Sverigedemokraterna är ett parti som uppstått tack vare svenskars motvilja mot en allt för stor invandring. Nu kan man vara kritisk till invandringspolitiken utan att för den sakens skull vara kritisk till invandrare, men det är inte heller någon hemlighet att många inte klarar av att göra den balansgången. Genom åren har partiet drabbats av den ena skandalen efter den andra då partimedlemmar påkommits med att sprida rasism i sociala medier, eller egna uttalanden som exempelvis att sätta en kulspruta på Öresundsbron.

Hade det därför rått en främlingsfientlig atmosfär på partikansliet och på Riks hade det knappast varit märkligt om Kalla fakta kommit med ett sådant avslöjande. Men om motsatsen råder, är det faktiskt sensationellt. Det måste ju innebära att partiets flitiga uteslutande av rasistiska medlemmar gett resultat, att åtminstone Riks och partiets ledning förmår att skilja på rasism och kritik mot massinvandring, att de både kan se de massiva problem som följt i invandringens spår och att enskilda invandrare inte ska beskyllas för alla de problemen, att enskilda tvärt om kan ha gjort Sverige stora förtjänster, att världen inte är svart eller vit.

Men för Kalla fakta är världen svartvit. SD är de onda, mot de andra goda. När de menar att SD:s anställda för sociala medier är en ”trollfabrik” och bygger det på att man vilseleder allmänheten med lögner om Sverige, lyckas de inte hitta ett enda bra exempel på sådan falsk information. Uppenbar satir och åsikter är inte mycket att komma med.

Men det är allt de kan hitta. Med tanke på hur annan media i åratal systematiskt underlåtit att berätta om invandringens baksidor, alternativt ljugit om dess fördelar (”Sandvikenrapporten”) för att inte ”gynna SD” är det faktiskt inte mycket att hänga i granen. Än en gång: Om Kalla fakta inte haft den historia de ville berätta klar för sig i förväg, hade de kunnat berätta att ”trollfabriken” är den sortens påverkan på sociala medier som alla partier med självbevarelsedrift har numera.

2018 blev två medarbetare på Socialdemokraternas partikansli påkomna med att ha ett anonymt twitterkonto, där de spred politisk satir, som snabbt plockades upp av andra socialdemokratiska twittrare. Att tro att det var en engångsföreteelse är naivt. Så fungerar sociala medier och politisk påverkan idag. Möjligen är SD lite vassare och framför allt klarar de av att ta humorn till hjälp.

Om nu inte del två av Kalla fakta bjuder på sensationella avslöjanden som de sparat, är det lätt att konstatera att det hela blev en flopp.

En ännu större flopp hade det blivit om inte SD själva vore en smula klantiga. Det är ju så uppenbart att det inte finns vattentäta skott mellan SD och Riks, så varför bjuda kritiker på den lätt avslöjade lögnen att en sådan tydlig uppdelning finns? Eftersom man själva ironiskt ibland kallar sin avdelning för sociala medier för ”Trollfabriken”, varför inte agera mera öppet med att sådan verksamhet finns? Vad det handlar om är ju att förstå vad väljarna oroas av och vad de vill ha. Alla partier borde ha en sådan verksamhet, oavsett om det kallas trollfabrik eller något annat.

I programmet finns inledningsvis några högtidliga ord om vikten av demokrati, samtidigt som en gammal film, av allt att döma från sextiotalet, visar människor som går och röstar.

Det var på den tiden Sveriges största parti hade en egen underrättelseverksamhet.