Den (o)svenska kriminaliteten

 

Lögnerna om den ”svenska” kriminaliteten

Vi matas ständigt med artiklar om ”den svenska kriminaliteten”. Det är ett begrepp skapat av den svenska journalistkåren, som frossar i perverterat självhat och hån mot svenska folket och benhårt vägrar skriva sanningen om vilka grupper det är som står för kriminaliteten. Plötsligt är det ofantligt viktigt att framhålla svenskheten och tiga om andra etniciteter.

Ett av de värsta exemplen hittills är den här artikeln i Expressen. Jag tror aldrig jag har sett epitetet ”svensk” användas så flitigt förut.

Artikeln har rubriken ”Stark oro i Norden efter svenskdåden”, ungefär som om det vore Andersson och Pettersson och Lundström som far runt i Norden och begår dessa ”dåd”. Expressens reportrar Albin Lindström och Samuel Eriksson formligen bankar in i läsarna hur svensk den här kriminaliteten är – hela elva gånger, 12 om man räknar in rubriken, poängterar de att det rör sig om ”svenskar”.

Självklart aktar de sig mycket noga för att ens andas om ”svenskarnas” ursprung och det synes mycket tydligt vart det officiella narrativet är på väg. Den svenska journalistkårens uppfostringsmaskineri jobbar nu febrilt för att flytta fokus från de kurdiska, arabiska och somaliska invandrare som står för den absoluta majoriteten av kriminalitet som nu går på export.

Ett talande exempel på de ungdomar som nu omnämns som ”svenska” är den 17-åring som misstänks för tre mord och sju mordförsök och som varken heter Lasse eller Bosse. Han kom till Sverige från Somalia som elvaåring och i den rättspsykiatriska undersökningen framkommer att han redan från början var våldsam och vägrade anpassa sig i samhället. Samma sak gäller hans föräldrar, som konsekvent har tackat nej till alla former av stöd och hjälp.

Han är inte ensam. Samma mönster går igen hos den absoluta majoriteten av alla de barn och ungdomar som nu konsekvent kallas ”svenskar” i våra medier.

Omni bjuder på en artikel hämtad från svenska YLE, där en forskare förklarar att finska ungdomar är bättre rustade än ”svenska” att stå emot gängkriminaliteten. Det beror bland annat på ”mindre segregering i bostadsområdena och att det finska skolsystemet leder till att barn går ut med betyg som gör att de kan studera vidare”, får vi veta.

Att Finland har haft, och fortfarande har, en mycket restriktiv invandringspolitik och att andelen invandrare bara utgör omkring 10 procent av befolkningen, medan den i Sverige utgör 20 procent av invånarna, har alltså ingenting alls med saken att göra, när Omni sätter agendan. Annars skulle man ju kunna tänka sig att segregeringen minskar avsevärt om invandrargrupperna är mindre, och vilket skolsystem som helst fungerar bättre om eleverna behärskar språket när de sätter sig i skolbänken.

Omni vet också att berätta att det finns en stor risk med att Sverige skärper straffen.

”Ju hårdare Sverige blir, med straff och ordning och reda, desto mer kommer det här att sprida sig till våra grannländer” säger den tillfrågade forskaren.

Undrar just hur länge det dröjer innan jolmvänstern och kulturmännen börjar orera om att Sverige måste ha ännu mildare straff för att inte utsätta resten av Norden för ”den svenska” brottsligheten. Det är fullt möjligt att någon malliga morgontidningen redan i morgon publicerar en drapa om att vi svenskar måste ta ansvar för de kriminella grabbarna Lasse, Bosse och Olle och införa svängdörrar inte bara på sis-hemmen utan även på de tyngre anstalterna.

Under tiden fortsätter de utländska klanerna att sprida sin kriminalitet, sin miserabla livsstil och sin inbördes fiendskap överallt där de befinner sig. Men det är svenskarna, de skötsamma och hederliga, som blir måltavlor när den oanständiga journalistkåren förvanskar sanningen och serverar lögn på lögn på lögn.